Så här var våran morgon. 

Sen gick vi och matade fåglar.
Vi fann blåsippor i skogen och
lillebror åt naturligtvis
upp fåglarnas mat.


Jag vabbar på förmiddagen.
Både lillebror och mellanbror
är för dåliga för dagislek.

Faktum är. Att allt vabbande
och alla vakna nätter ger 
mig lite halsbränna.
Eller ganska mycket faktiskt.

kram.

Barnen och jag kom hem från 
stranden med cykelkärran
full av drivved. Och med
ansiktet alldeles solkysst stod jag
i växthuset och tänkte på hur fantastiskt
det är att den kommer snart.
Det blir sommar i år också.
Bannemej.

Tänk att jag har en så vacker bloggvän.
Hon ger bort vishet, låttexter och 
styrka i små gåvor som jag sparar 
i ett speciellt fack i hjärtat.
Tack.


Hur blev  det med den där tavelväggen egentligen?
Inget vidare faktiskt.


I natt har jag sovit två blundar
bredvid tunn darrande mellanbror.

Magsjukan kom.
Stackars. Och så mycket tvätt.

Sen blev pappan dålig.


Idag har jag varit sjuksyster. 
En ganska uttråkad och trött sådan.
Nya tavelväggar har kommit upp.
Och både våfflor och bröd har bakats.

-Ser du att det blev lite snett,
gick en sjukling förbi och sa.
Det var då måttbandet kom fram.
(det blev snett ändå…)

Imorgon ska det visst bli 16°
kom storebror hem och jublade om.
Han planerar BMX-köp och letade 
på blocket. 

Så. Jag packar ihop denna dagen 
och går och lägger mig nu.

25 mars.

Notebook.

” jag vaknar alldeles dyblöt av svett.
får byta nattlinnet och vända täcket.
-jag drömde, viskar jag och tassar 
iväg med bara fötter på kallt 
golv mot toalettdörren.

16 år var jag då jag fick en kniv tryckt 
mot halsen för första gången. precis snett
 under hakan och jag stod upptryckt mot en vägg
på en av Stockholms gator. det var vattenfestivalen
och vem var jag egentligen…
jag visste inte ens att han bar runt på kniv.
jag var så förvirrad. tom och uppfylld på samma gång.
hora. det ekade i huvudet.”


Jag skriver ibland när jag ska gå och lägga mig.
Med lila penna som flyter ut.
Det blir kladdigt och jag tror det är en nödvändighet.

Nu har jag en drömfångare.
Kanske också en nödvändighet.

Jag är den ofrivillige nattvandraren.

 Småbarnsförälder har jag varit sen jag var 20 år.
Då är man ju faktiskt nästan ett barn själv.

Jag var det i alla fall.

Jag fantiserar om all ork jag kommer få.
När den minsta börjar sova
om nätterna.

Nu ska jag springa av mig tröttheten
i löparspåret.

Jag tycker mycket om att äta 
nötter och är allt för ofta rädd 
för att göra fel.

Jag är väldigt pigg 
eller svimfärdigt trött. 
Inget mellanting.

Det bor ett gnäll i mig som
jag anstränger mig för att tysta.

Min man säger att jag är 
hypokondriker fast
totalt orädd för fysisk smärta.

Och så här tänker jag att jag
ska bo en dag.


Jag bakar, springer eller städar
när jag ska hitta mitt fokus.

Just nu gör jag alltså alla tre.
Nästan samtidigt, för maximal effekt.

God kväll.

Jag sprang mig igenom helgen.

Och nu gäller det att fylla på
med vätska och vitaminer.

Vi har syrenknoppar på trädet utanför
fönstret och mitt hår känns matt och torrt.
Jag drar upp axlarna alldeles för högt
och lyssnar på Bo Kaspers Orkester.
Det gör jag alltid när jag vill må lite bättre.

Lugnar mig lite.
För att räcka till.

Han drar sig i öronen när han blir trött.

Sen somnar han i mitt knä
när jag dricker morgonkaffet.

Jag önskar mig ett loppisvarv.
 Vill strosa runt, kika
och klämma.
Känna pirret i magen.

Men, för min del blir det mest jobb
hela helgen. 

En festlig helg önskar jag er som kikar in!


Det går lite motigt idag.

Den där väggen.

Hur blev det med den egentligen…?


 Och Frank vill inte alls att jag ska sitta
vid datorn och jobba.

Suck. 

Jag sprang slingan två varv.
Det fortaste jag kunde.

Det blir bra det här, tänkte jag.

Nu på morgonen har jag satt upp
små kort på väggen. 
Burit tungt barn.
Läst tre barnböcker.
Och druckit varmt vatten med citron och kaffe.

Idén med korten snodde jag från DoreDoris.
Hon har hängt upp finingar i sin trapp.
Och hon i sin tur såg det hos aprillaprill 
som också har en härlig blogg.