jylpyntartagen

Lillebror och jag har gjort ett försök till att ta julkort nu på förmiddagen. Det gick inget vidare. 

Så vi ägnar resten av dagen till julpynt och att baka lussebullar.

Och namnet jag drog i utlottningen av en fouta är

Boel

"Oj det fanns så många fina…till slut blev det Jasmine – havsgrön som blev min favorit! Jag längtar genast efter en sån att svepa om mig i vinterrusket, eller lägga på matbordet, eller i soffan, eller…"

Grattis Boel, maila mig din adress på kristin@krickelin.net  så ska jag se till att den skickas så fort som möjligt.

Och sen. Jag är rörd och tacksam över alla mail, länkar och kommentarer jag har tagit emot det sista dygnet angående mitt senaste inlägg. Stort tack, det betyder mycket. 

Nu tar vi helg tycker jag.

hej hej.

Skrivarkurs i Toscana del4

 

 

del 1

del 2

 del 3  

 

Jo, det blir en fjärde del på min berättelse om skrivarkursen. För egentligen hamnade jag inte bland Toscanas kullar för att jag går runt och bär på en författardröm. Jag brinner inte alls för text på samma sätt som jag går igång på att ta fram kameran.

Bakgrunden är enkel men också svår. Jag levde fem år med en man som slog mig. Dagligen. En sommardag bad jag till slut om hjälp med att fly och hamnade på ett hem för gömda trasiga kvinnor och deras hålögda barn. Jag var tjugoett år. Vårt barn hade precis fyllt ett. Sen följde fem år av hot, umgängesrätt, besöksförbud och ett huller om buller med poliser, sociala myndigheter, försäkringskassor m.m.

 

Jag är trettiotre år idag. Och jag vill ta tillbaka de åren igen. De jag tappade bort. Jag har bestämt mig för att inte vara offret i denna historien, jag är krigaren och överlevaren. Jag är inte bitter på mannen som slog. Jag känner däremot sorg över samhället som fostrade honom. Och stor besvikelse över att mina tonår inte blev så som jag önskat, de går ju liksom inte att ta tillbaka. Så nu skriver jag av mig. I novellform, för jag insåg att jag är alldeles för ostrukurerad för att kunna få ihop en hel bok. Men det blir en bok, en samling av arton noveller, varav jag skriver sex av dem. Kan jag hjälpa en ellet två kvinnor ut ur deras mardröm med att berätta om mitt liv så är jag otroligt tacksam.

De andra som skriver för fullt just nu på sina historier är två vänner jag mötte i Toscana. 

 

Min önskan är att vi tillsammans, du och jag, inser att detta är ett samhällsproblem. Kvinnorna äger inte det. Problemet ligger framförallt hos de som slår naturligtvis. Du anar inte hur ofta en kvinna får frågan om varför hon inte lämnar. Det är ju bara att gå, eller?

För mig personligen så var jag livrädd för att han skulle skära halsen av min syster eller bränna ner mina föräldrars hus. Det var vad han sa att han skulle göra i vart fall och faktum är att jag var så manipulerad och

duperad så allt han sa var min sanning. 

 

Ansvaret för våldet i vårt samhälle ligger på allas våra axlar. Kanske skulle alla i nionde klass få regelbundna föreläsningar med gripande livshistorier som skulle kunna leda till att de aldrig skulle höja handen mot sitt barn eller fru eller lära flickorna att läsa av tidiga tecken på aggressiva män? Hur uppfostrar vi våra barn? Hur bemöter vi våldet? Blundar vi och slår händerna för öronen när grannen slår sin familj? Är det obekvämt? 

Inte en enda i min närhet ringde och anmälde min misshandel. 

 

Har du en kvinna i din närhet som du misstänker utsätts för våld? Erbjud försiktigt en flyktväg. Berätta om hur det praktiska ska kunna lösa sig och att du tar emot henne. Hon kanske slår det ifrån sig, men en dag så kommer hon behöva den där vägen. Finns den där utan att hon behöver söka den själv så är chansen stor att hon springer in på vägen nästa gång han bankar hennes huvud mot köksväggen.

 

Märkligt att ta upp en sådan sak som kvinnomisshandel i detta forum? Bland dofljus, linnekuddar och årets rätta juldekorationer. Men nej, inte alls faktiskt. Den här frågan ska alltid få ta plats. Överallt. Tala om det. Med barnen, på arbetplatsen, i skolan, på gymmet…

 

Gör det svårt för männen att slå.

 

utlottning

foto:fouta de Val

Idag har jag, i samarbete med fouta de Val, en utlottning här på Krickelin. En av deras mycket härliga handdukar/dukar/sjalar kan bli din och det enda du behöver göra är att klicka in dig på deras hemsida och kolla ut din favorit, lämna sedan en kommentar här på Krickelin där du berättar vilken som är din favorit och ditt namn så är du med i utlottningen. Det går att lämna kommentarer om du inte har en egen blogg. Fint. Min favorit är den orangea som heter Jasmine.

Foutas har vävts i Tunisien i flera århundraden och används fortfarande i det dagliga livet. Produktionen av foutas är lokal och sker i små ateljéer där de vävs med stor kunskap och i färgstarka kulörer. Det är en inkomstkälla för många familjer och bidrar till att utveckla ekonomin även för små byar. Oavsett om de är handgjorda eller på halvautomatiska vävar är foutas resultatet av en hantverksskicklighet som går i arv i generationer.

 

Bra grej det där. Och bra julklapp också, tänker jag.
Jag drar en vinnare på fredag. Lycka till!
 

hälsan, hjärtat och nytt bord

Jag går fortfarande runt med värkande bihålor och undrar lite över hur länge min familj kommer låta mig vara så här arg. Jag fräser i små papper som ligger överallt, orkar bara förflytta stökhögar och viktiga papper från rum till rum. Bänk till bänk.

Men nog om det. Vitt bord har flyttat in. Svart har flyttat ut och vart ska detta sluta…?

Det där vita har ju egentligen aldrig varit min grej. 

Vita gardiner hängde jag upp och undrar om jag inte tittade på vitt pynt till granen också när jag besökte Ikea sist. 

Idag går jag runt i min mans tjocka tröja, vilar benen och hjärtat. Korrläser texter som jag ska skicka vidare och muttrar lite.

hej hej. 

om helgen

Helgen ligger mitt framför och rakt i min famn. Kanske den bästa på länge säger jag när jag proppar munnen full med lussebulle och sväljer ner med kallt kaffe. Rivning av toa blandat med glögghäng med familjen på fredagen. Lördagen smiter jag och min man ifrån och går ut på middag i flott sällskap. Och söndagen då?  För ett par veckor sedan damp det ner en inbjudan till Liptons Afternoon tea på hotell Dorsia. Och jag som längtat efter att spana in det hotellet. Sen gillar jag ju thé och bakverk i alla dess former. Halsbanden som låg i inbjudan fungerar som entré för både mig och min vapendragare Dore Doris som tar tåget till Göteborg på söndag för att strosa i butiker och fira Lipton.

Nu blev det visst lite reklamigt här igen. Men det får ni helt enkelt köpa.

Jag lägger in lite snygg konst från fritids här mellan raderna också.

Och bjussar på familjens favoritsysselsättning just nu.

Trevlig helg!

renovering på gång

I helgen river vi vårt badrum här på övervåningen. Jag ser verkligen fram mot ett nytt då jag tillbringar mycket tid här uppe eftersom jag har mitt skrivbord här. Fast just nu sneglar jag mest på sängen och vill krypa ner bland kuddarna och bli frisk från förkylningen jag går bär på. Andra saker som jag vill justera på våningen är måla fönstrena i sovrummet, lägga nytt golv vid skrivbordsytan och dörrfodret behövs målas. En heltäckningsmatta till sovrummet är på väg och någon form av möbel som ska vara bakom sängen mot fönstret också. Tror det kommer bli färdigt någon gång i december. Håller tummarna för det i alla fall.

Men just nu är det mycket C-vitamin och thé blandat med fina hem i olika magasin som gälller. I just denna tidningen är min bloggkollega Fridas Fina med i, ett härligt hem med en inredning jag verkligen föll för. Jag äter massa ingefära och persilja också, tror det gör susen.

Barnen och jag  sysselsätter oss med spel och filmer. Lagom fart i det hela.

hej hej.

lavendel vid citronträdet

Idag skulle jag egentligen jobbat på Hotellet. Tyvärr sitter jag hemma och nyser med värkande bihålor istället. Typiskt. Hade bestämt mig för att köpa hem ett dofljus som heter "lavendel vid citronträdet" men får kila dit en ledig dag istället. Har du inte besökt asia spa, så unna dig ett besök där. Nu blev det visst lite reklamigt här, men jag kommer nog fortsätta skryta om min vackra arbetsplats.

i växthustankar?

Vid lunchtid igår förflyttade jag mig ut till växthuset för att jobba därfifrån. 

Med strykande katt längs benen, hett kaffe och ro i sinnet så funkade det alldeles utmärkt.

Jag har bestämt mig för att använda det extrarummet så mycket som möjligt under vintern. Både under dagar och kvällar. Jag kan ju bara ställa in en fläkt om det blir för kallt. Eller tända en mängd värmeljus.

Så till alla er som går i växthusdrömmar:

Bara gör det, du kommer inte ångra dig. Och det är inte ett dugg jobbigt. det är som med allt annat, det blir vad man gör det till. Ställ inte för höga krav, gör det lite mysigt och bjud in barnen och alla vänner.

hej hej.

från igår

 

Igår fick jag rosor av en härlig herre.

Jag hade bestämt mig för att bjuda på fiskgryta med rivet apelsinskal, kanel, curry och extra allt. Vansinnigt gott. 

Och en pannacotta finns också kvar från middagen igår. Jag försöker vara lite sund och sparar den till storebror som var i Globen och kollade på Nitro Cirkus medan söndagsmiddagen serverades.

Men. Jag kan nog inte låta det sista i den här gå förbi mig. Gissa vart jag spenderade gårdagskvällen…?