runt fästningen på morgonen

 

På morgonen hade jag uppdrag i närheten av hamnen och passade på att slinka in hos Kustbageriet. Den senaste veckan har mardrömmar härjat vilt på nätterna, så nu ska jag se om "sovgott-te" hjälper mig. Jag drack upp mitt kaffe vid Kallbadhuset och cyklade runt fästningen på vägen hem.

Hela staden är täckt av rimfrost och dimma. Otroligt vackert.

Nu sitter jag fast med jobb vid datorn, äter surdegsbröd och dricker min nya clipperfavvo. Inte tokigt alls.

Ha en fin dag.

 

hos oss just nu

Hos oss just i denna stund. Jag står i köket, planerar dagen i trasslig fläta och dricker kaffe ur liten kopp. Lillebror målar bilar i soffan.

 

åtta. om mig

För ett tag sedan blev jag utmanad av Nanna och Queen of kammebornia att berätta åtta saker om mig själv. Och här är de.

Jag har Charlotta som tredje namn och var väldigt fäst vid min farmor. Hon hade lockigt brunt hår, skrynkliga varma händer och älskade blommor precis lika mycket som jag. Förra året grät jag tills det värkte i bröstet när grannen hade sågat ner sin stora schersminbuske som sträckte sig över mitt växthus. Konstigt, jag står liksom pall för det mesta men bryter ihop på grund av en buske. Liksom hård och kall fast så skör på samma gång. Kanske precis så som jag vill vara, nu när jag tänker efter…

Jag flyttade in i en rökig liten etta tillsammans med en man som slog mig och en katt som hette Tuff när jag var sexton år.

Ibland tänker jag att jag vill se på mig själv så som min man gör. Det är något glansigt vackert i hans blick när den möter min och han tror alltid det bästa om mig, verkar det som. Att jag liksom kan klara allt. Jag avskyr tonårsbråk och jag tycker om att dammsuga.

Det var de åtta. Och om min kära vän Kollijox vill anta utmaningen så skulle det vara sjukt kul. Hon är förresten i Hong Kong och trendspanar just nu… ibland kan man ju ha det riktigt tungt på jobbet liksom…

hos barndomsvännen

Förra veckan vaknade jag upp i min barndoms stad hos en av mina äldsta vänner. Hanna och jag har tillbringat många sommarlov tillsammans i Varberg.

Hennes fina tvillingkillar var hemma. Men pappan och storebror sov på annat håll.

Är grymt impad av tvillingföräldrar. Ingen vila där inte…

Innan min buss gick till stationen drog jag en vända med kameran runt i det ljusa huset och tänkte att ett sådant lekrum hade inte varit helt fel att ha. Och sådana där härliga fönster överallt. Fiskbensparketten och den öppna spisen väckte också ett visst begär... Tack för att jag fick hälsa på!

 

 

blue, as always

Jag cyklade fort nerför backen och lyfte ansiktet mot solen. 

-hej. så fint att du kom, för du vet, jag älskar när du värmer mig.

Sen fick jag ett mail som landade i magen och jag vände blicken uppåt med utsträckta händer och sa

– jo, jag greppar ödmjukt livet med mina fingrar kära du, jag håller fast så gott jag kan, hedersord på det.

Sedan kom nästa mail. Kom till Florence i april Kristin! Jo, jag tror jag åker.

söndagsutflykten

 

Under söndagen åkte hela familjen till Tjolöholms slott. Vi hade underlig tur och var de enda som var där  och gick själva på slottets rundvandring. Vi lärde oss allt om familjen Dickson och drömde om att flytta in… tyvärr fick jag inte fota inomhus.

Utanför låg vattnet helt isklätt och det var många som tog en tur på långfärdsskridskor.

Efter det åkte vi hem till våra vänner som hade äran att mata grannens får just den dagen.

Så himla söta.

Sen tog vi en kaffe i deras sjukt snygga hem och snabbade oss senare hem till bastu och film. Inte skruttigt alls. Och det arga är helt väck. Jag laddar för sushi till lunch jobbar ovanligt strukturerat idag. Återigen, tusen tack för mail och kommentarer. Det växer i hjärtat.

hej hej.

blombytardag

Lördag. Blombytardag.

 

Vill nog helst bara prata i bildspråk ett tag nu. Förlåt mig. Orden som kommer från mina läppar och i skrift är så arga. Uppäten. är känslan. Men jag är inte långrandig, bannemej, sa jag högt precis.

hej hej.

helg på väg

 

Solskenet gömmer sig för oss idag också och vi pratade om lyckan. Och om sanningen. Det är frustrerande att känna sig otillräcklig, det sätter sig som en stor och ful tyngd på axlarna och sprider ut sig under ögonen. Och var och en bör göra sitt bästa för att släppa onda tankar. Ingen kan göra det åt dig.

Jag är allt annat än vit och svart. Rörig och på mitt i mellan, ganska ofta mest av allt men ändå liten och tyst i ett hörn ibland.

Idag tar jag tåget till staden jag växte upp i. Jag kallar det aldrig hem, för staden är kall för mig. Men klumpen i magen är borta och mellanbror är med mig. Och jag tänker att den här helgen blir en blandning av ranunkler, legobygge, bastubad och promenader.

hej hej.

choklad från långt borta

Förpackningen var egentligen lite för fin för att öppna ju. Men, för att få igång skrivarfingrarna idag krävs visst lite mer än bara kaffe.

Så nu växlar jag mellan våningarna idag. Skriver i soffan på morgonen och sen jobbar vidare på mitt lilla kontor på övervåningen. 

Och, som så ofta just nu, går jag runt i hans skjorta.

hej hej.

boken

 

 Kalla smala fingrar med nerbitna naglar far över tangentbordet och det lilla ontet som sitter bakom höger skuldra viskar sakta om varma duschar och tjocka filtar. Jag läste ut " Felicia försvann" igår innnan jag somnade in. Min vän stod med boken i handen inne i linneförrådet.   -Alltså, den är skitrörig med massa hopp i tiden och berättande i små brottstycken här och där, hoppandes, och jag tänkte den vore kanske något för dig…

Och ja, precis så som jag tycker om att läsa. och skriva. och den berörde. Ofta finner jag logik där ingen annan gör. Vad har du för boktips?

hej hej.