fredagsjobbet

Att fota trädgårdsreportage den 29e november fungerar alldeles utmärkt kan jag berätta. Särskilt om man passar på att ta många foton utomhus innan det börjar regna och sedan flyttar in i ett växthus och fyller det med massor av färska kryddor och en åttiårig liten fin dam som växelvis planterar penséer och dricker te…

Och att de söta tjejerna jag jobbat med idag lämnade en drös med blommor kvar till mig gör ju det hela ännu bättre. Så lätt att skapa fredagskänsla alltså. Lite färska blommor, en avtorkad diskbänk och en varm kofta runt axlarna. Just nu har jag inte så höga krav.

Idag har jag också fått hem ett litet paket från Tobiasregistret där jag anmält mig till att vara benmärgsdonator. Ska du?

Och nu har också de sista bitarna fallit på plats för öppnandet av For Good Luck som lanseras i december. Välkomna dit då.  

där uppe. gör jag lite som jag vill.

Med hyacintdoft som berusar och med alldeles för tungt hjärta. Jag somnar nästan bredvid mellanbror och har ursäktat mig själv en gång för mycket denna vecka. Jag har skapat mig ett eget rum där uppe. ljusterapirummet. med läkande hyacintdoft. tänk om jag kunde se till att sitta här lite mer. Gömma mig lite bland molnen liksom.

På golvet står rekvisita kvar och jag har tackat mig själv än en gång för att jag aldrig hinner städa på vinden. Där kan jag hitta allt. Inklusive min fina päls med ett stort mushål i…

Här är jag. Alldeles blågrön och utan ansikte. igen. Idag är det onsdag och jag har fotat Yin Yoga, avstått helt från kött, tvivlat på mig själv, lyssnat på Daniel, fingrat på indianens drömfångare och handlat impulsivt med min tonåring. Som förresten frågade mig om han skulle raka sig på överläppen…

 

Och jag lovar dig, att när jag har tagit mig till söndag så ska andetagen vara djupare och hjärtat lättare igen.

nu, när jag dricker chai på kvällen och varsamt kupar händerna runt livet

Idag har jag gått med liten kall hand i min till  stor skola, bakat 35 lussekatter, jagat hemska bananflugor i mitt kök och  lyssnat på Benjamin Francis Leftwich. Och under hela dagen har jag haft det här i mina tankar. Och hjärtat sväller över av medlidande för de som går igenom något sådant. Nu tror inte jag på någon gud men jag tänder ljus, knäpper händer och viskar tyst ändå. För jag tänker också, att om man bara samlar så många tankar som möjligt för henne, för det är det enda man kan göra…

Och så kan man hjälpa till att sprida detta:

Läs här och ta också del av texten här nedanför som författats av Fransyskanh.

"www.tobiasregistret.se startades privat till minne av Tobias, som dog i leukemi. Det är Sveriges nu ledande organisation för insamling av givare av stamceller, via benmärgsdonation.

Det tar två till fyra timmar att ge och jag tänker att det är vansinne att det först är när man är alldeles för nära det skräckinjagande man blir medveten, får informationen.

Hur svårt det är att hitta matchande givare till den som behöver.
Hur mycket som skall till för att allt ska klaffa. Hur man oftast behöver ut och leta i internationella register.
Hur liten chansen är att föräldrar matchar, nästan lika med noll; ett syskon något bättre, 25 procent; andra släktingar, lika stor chans som en okänd dvs obefintlig.
Hur det därmed oftast tar alldeles för lång tid. Det räcker inte med att finna en matchning, personen i fråga måste finnas tillgänglig. Svara på det där brevet inom kort. Fortsatt vilja.
Hur få av oss som är inskrivna och vars benmärg öht kan sökas på, jag är det exempelvis inte – än.

Fonden står dessutom till och med för ev. förlorad arbetstid. Fonden står också för ev. behov av hotellnatt.
Det finns inga risker, det finns bara möjlighet att konkret göra något. Vi borde absolut alla göra detta något."

 

 

en annan solnedgång

Inom kort öppnar vi en Pop Up-shop på webben, Miranda Rebecca och jag. En sommarkväll nere vid havet, sittandes på en varm klippa och med blickarna vilandes på solen som sakta sjönk ner i havet. Det var då vi bestämde oss för att göra något tillsammans.

Så i december öppnar vi upp vår lilla shop. Håll dig uppdaterad på Instagram där vi heter for_goodluck.

Igår var det en annan solnedgång, vid en annan strand där isen börjat lägga sig på de små pölarna i den hårda sanden. 

Men nu. Nu ska jag snabbt svepa mitt ljumna kaffe och välkomna tre tjejer som kommer med en bil fullastad med grejer som ska fotas.

 

 

vinnare till spaupplevelse på Arken Hotel & Art Garden Spa

Det är den 24e november och dags att utnämna en vinnare till en spaupplevelse på Arken Hotel & Art Garden Spa. Vad roligt att det var så många som ville delta, en bra bit över trehundra (!), önskar jag kunde ge varsitt spapaket till er alla. Otroligt fina och rörande kommentarer har lämnats. Vi har gåttt igenom alla kommentarer efter hand de lämnats och vi båda känner så otroligt mycket för fransyskanh ´s kommentar och vill så gärna att hennes syster och svåger ska få komma till oss på Art Garden Spa.

"Hej Krickelin, När jag sâg din tävling tänkte jag med ens pâ min syster – när jag ser att (som svar pâ frâga 1) stället ligger endast 15 min frân centrala Göteborg tänker jag än mer pâ min syster. Hon och man och tvâ smâ barn bor i Mölndal. Sedan i februari i âr kämpar deras lilla 2,5-âriga dotter mot en hemskt agressiv form av leukemi. Detta innebär att de sedan snart tio hela mânader lever det minst normala familjeliv man kan tänka sig, med en förälder pâ sjukhus, alltid, och en hemma hos den lille femârige storebrodern. Har tänkt i liknande tankar sâ länge att jag sâ skulle ÖNSKA att min syster och hennes man fick om sâ en natt nâgon annanstans, bara de tillsammans, för att sjunka ned, för att hämta krafter – för att vara tillsammans. Kan det finnas mer passande ställe än Arken Hotel & Art Garden Spa för detta? Med andra ord, svar 2: det vore inte jag som tog med mig nâgon men min syster som tog med sig min älskade svâger. Allt gott, Fransyskan H."

 

Välkomna! Maila mig er adress på kristin£@krickelin.net. Varma tankar till er familj. Hjärtat värker för er.

le marais

Ett ägg till frukost och de där flingorna jag helst inte bjuder på. Vi pratar om dagen och jag känner mig mest matt. Vill läsa lite mer i boken som han påpekar aldrig tar slut. 

Le Marais på bröstet och den starkaste kristallen av alla i vänster hand. Lördagen tar mig så långsamt. så långsamt. Tänker mycket på min väg nu för tiden. Att jag måste gå på den, rakryggad och ödmjuk med fjärilar i hjärtat.  

Och jag tänker att vad fasiken. Ett halsband till bara. Om det är något jag gjort bra när höst möter vinter i år så är det att nosa upp de vackraste halsbanden, dricka citronvatten och spela memory.

Nu ska jag plocka av långkoket från spisen, lämna barnen hos grannen, ta min man i handen och traska ner till stan för lite eftermiddagsprat med mjuka röster och ett glas bubblande.

en tisdag med lite kalabalik och sid sid

I början av veckan var jag bjuden till Ystads gamla vattentorn utav Sid Sid och Lite Kalabalik. Vilket fantastiskt ställe. Och vilka underbara tjejer jag hade förmånen att få träffa under dagen.

Väldigt intressant att lyssna till tjejernas presentation av sitt företagande. Jag beundrar verkligen deras angegemang och deras tankar runt socialt ansvar med rättvisa villkor, hållbarhet och miljötänk. Lite Kalabalik har ett samarbete med SOS barnbyar som hittills dragit in drygt 3 miljoner kronor. Fantastiskt! Alla deras smycken är handgjorda i Istanbul av ett gäng fina farbröder. Och Anna-Karin från Sid Sid bor halva året i Marocko för att se över produktion och se till så att alla får rättvisa löner och blir behandlade med respekt. Dessutom är alla smycken, kuddar, mattor och allt porslin naturligtvis sjukt fina och jag vill ha allt.

 

Och jag var så glad att jag äntligen fick träffa Johanna på Aprill Aprill. Hennes blogg har jag följt i flera år så det kändes nästan som om jag redan kände henne.

Det här är Lina och Malin som driver Lite Kalabalik. Starka, smarta, roliga och vackra tjejer. De inspirerar verkligen.

Tusen tack för en härlig dag. Dagen avslutades på ett magnifikt sätt med ett dopp i havet med Mia och Malin innan de skjutsade mig till tåget i Malmö.

den där sista kvällen

Det finns så många foton och texter inom. Innanför bröstet du vet. Och jag och Miranda Rebecca sitter på golvet i tvättstugan, gör upp drömmar att måla livet med och skrattar åt våra påhitt. 

Jag minns den här kvällen. Det blev mörkt så fort och vi letade efter en sådandär lyckokatt, silvrig helst, vinkandes. Har du sett en sådan någon gång?
Jag tänkte att jag skulle dricka min sista kokosnöt och insupa allt vad den bullriga staden hade att erbjuda innan vi skulle ta taxin till flygplatsen, tidig morgon efter. Äta mango tills det sa stopp, njuta av en thaimassage och vända och vrida på de där drömfångarna igen…

Miranda Rebecca hade på sig kimonon jag fick i gåva av Minna på Oddlovin. tack fina vännen. Den passade staden perfekt. 

Tillbaka till nu och jag sitter med te och flämtande ljus bredvid. Jag har en mängd foton att redigera, tvätt att vika, barn att bada och andra måsten. Fint det med, viskar jag ganska trött och drar det toviga håret bakom örat och blåser ut ljuset.

med lakrits och inspirerande möten

På tåget igen. Någonstans mellan Ängelholm och Halmstad sitter jag fullproppad med nya intryck och bekantskaper som sakta sjunker ner i magen tillsammans med söt lakrits från Malmö.

Jag var på väg till Ystad för att möta upp Lite Kalabalik och Sid Sid Design. På vägen dit stannade jag i Helsingborg för en lunch med denna fina och för lite skönt häng i Höganäs. Tankade inspiration och delade lite klokheter.

Det var mörkt när tåget rullade in på Ystads perrong och jag begav mig genast till hotellet. Väl där proppade jag i mig en god vegetarisk risotto i sällskap med en bok. Kan inte riktigt beskriva hur lyxigt en ensamkväll på hotell känns när man springer runt i vardagen.

Rekommenderar verkligen en kväll på Vitas, Ystad Saltjöbad. Inredningen var hur skön som helst och maten var toppen. Tänker redan att jag ska ta med min man dit. Jag älskar att besöka hotell, men vem gör inte det liksom… Då jag själv jobbat på hotell i snart tio år så blir jag alltid sjukt inspirerad och glor på varendaste liten pryl…

Så på morgonen vaknade jag upp i denna säng till ljudet av skvalpande vågor utanför fönstret. Jag hade ett hörnrum med utsikt över havet och väntade otåligt på att solen skulle gå upp så jag kunde gå en promenad längs havet innan frukost.

 Solen visade sig inte men det ljusnade i alla fall. Och det slog mig att havet doftar inte som hemma då jag fyllde lungorna med fuktig morgonluft och letade efter strandens finaste sten att plocka med mig hem till mellanbror.

Och vilken bra dag det blev. Men mer om det i ett annat inlägg.

till tåget

Nu har jag packat ner det nödvåndigaste och drar iväg ett dygn neråt landet.

Kanske fyller jag på texten i detta blogginlägg på tåget men nu måste jag verkligen rusa…

NU. på tåget…
Jag älskar att åka tåg. Studera olika sorts människor och fundera lite på vart de är på väg. Äta ett äpple och hinna läsa mer än tio sidor. Skicka iväg de där mailen som jag skjutit på och stirra ut i vackert dimmig skogsmark.

Och så var det en sak till som jag ville skriva. OBSERVERA! Bor du i Halland? Eller var som egentligen…Under den senaste veckan har flera vänner och bekanta haft inbrott. Tjuvar har varit inne medan de varit hemma, både dagtid och nattetid. Se över era larm, lås, rutiner osv. Lås då du är hemma, kolla garaget, altandörren och sätt upp ett foto på en stor hund på dörren. Vi har t om skaffat nattlarm som är på då vi ligger och sover nu…
Tråkigt att skriva det här såklart, men jag känner mig verkligen nödgad till att varna, för man blir ju ganska lat och slarvig ibland…