70 mils vandring på Kreta

Flera otroligt inspirerande människor har passerat mitt liv de senaste åren och jag är så tacksam för det. Människor som får mig stanna upp, reflektera och vilja vara mitt bästa jag. Sofia Draco är en av dem.

Miranda och jag var i LA hos Sofia i januari och de veckorna gav mig väldigt mycket insikt. Samtalen och kreativiteten bubblade och många klokheter utbyttes. Sofias drömmar och och mål är smått på hisnande och jag tänker att en och annan kanske lyfte tveksamt på ögonbrynet åt att hon planerade gå 70 mil runt Kreta under april och maj månad. Nu har hon gått halvvägs och jag har fått härliga uppdateringar och bilder längs vägen. Jag frågade om jag fick skriva om det hela på bloggen och svaret löd:

”Absolut! Det är så underbart! Filmar runt 64 GB om dagen! Släppte fri en fredsduva! Mjölkat get…. bara alla möten är magiska! Sofia på Anonymous rooms som är 77 år berättade om sitt liv för mig och om frihet! Är så fyllt i hjärtat!”

Vilket äventyr hon är på. Att gå denna sträcka är som att gå från Malmö till Uppsala.

”Har gått runt 280 km, det börjar göra lite ont under fötterna! Men jag känner mig så fri så jag nästan vill börja springa –  trots 16 kg på min rygg”

Jag frågade vilka insikter hon fått med sig under resans gång.

”En insikt är att jag vill göra en solo resa själv varje år. Så bra för själen och för att bygga upp sig själv och utvecklas.

Vandringen genom livet är väldigt lik en tuff vandringsdag. Som här för en vecka sedan, när jag gick i 12 timmar. Klättrade över berg på minsta ”stigen” och det var inte mycket skyltat. Jag fick ta ett steg i taget, gick vilse och fick  gå tillbaka till platsen där jag visste att jag var på rätt ställe. När jag trodde jag var på toppen med gråten i halsen så var det två toppar till. Solen började gå ner och det blev mörkt. Till slut kom jag fram för jag hade fokus och litade på mig även i mörkret. Ett steg i taget.
Väl nere vid stigen slut stod en man som hade sätt min ficklampa i mörkret och ville se till att jag kom ner säkert. 

Samma dag hade jag lämnat vatten på stigen till en man som skulle kampa och han blev så glad och hade inte klarat sig utan det.

-Naturen läker många sår. Bara att veta att ”Idag ska jag gå och allt jag behöver göra är hitta någonstans att sova och äta” är en väldigt fri känsla.

-Om du öppnar upp dig och delar med dig av din passion och liv så kommer du människor närmare.

-Allt är temporärt. Allt vi verkligen har är nuet. Oro hjälper ingen.

-Fyllda auberginer i ugn är så jäkla gott. Hahahahaha”

Herregud så vackert! Vill så gärna uppleva något liknande på egen hand. Sätter upp det på min lista.

Jag frågade Sofia vad det var som drev henne ut på detta äventyr.

”Jag följde min inre röst. Jag visste att jag behövde vara i fred och bara gå.
Att verkligen få ta ut mig själv och ha tid att tänka. Som kreatör vet jag att det finns en historia att berätta så jag valde att filma och dokumentera allt jag nu upplever.

Jag vill hitta min inre frihet och ro. Ibland behöver du inte ha alla svar utan våga följa din inre röst. Jag frågar människor varje dag vad frihet är och de är så fint att få ta del av alla svar. 

Och såklart läka mig själv och kunna gå vidare från mitt förra förhållande.

Har gått  32 km idag mina fötter är så ledsna.”

Sofia och jag har haft många samtal om ADHD. Hon fick sin diagnos för några år sedan och vi lever med både ADD och ADHD i min familj. En fantastisk tillgång för många – ett bottenlöst och ångestfullt djup och en stor funktionsnedsättning för andra.
Vi har pratat om olika strategier, utbytt en mängd olika erfarenheter, delat många artiklar och poddar i ämnet. Ibland plingar det till i telefonen och så får jag en sådan här länk.

”We often think of Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) as a condition that prevents people from performing at their best. But what if ADHD – when managed properly – could actually give you a competitive advantage?”

I Sofias fall är det världens superkraft. Hon är galet nyfiken, orädd och har otroligt mycket energi.
Hon skriver:
”Just med ADHD så tycker jag det är mer en styrka. Alla kan inte vara lika. Jag hade aldrig kommit så långt i mitt liv om de inte vore för min passion och nyfikenhet. Att vilja lära mig och upptäcka saker. Förbättra, driva fram.”

Sofia har kopplat ur sig från sociala medier under hela resan men hon har en vän som gjort några uppdateringar. Klokt att vara närvarande i stunden och inte hålla koll på alla andra.
Jag får lite sms då och då och ser fram emot att ta del av en sammanfattning när äventyret är över.

Du kan läsa Sofias blogg här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “70 mils vandring på Kreta

  1. Åh vad härligt med en egen resa på en vacker plats. Vandring är både bra för kroppens fysik och för kroppens inre. Härligt att du delar med dig.

  2. Åh! Älskar att vandra. Det är för mig de bästa resorna, de bästa semestrarna, de som verkligen stannar kvar i mig länge. Man hamnar i en så skön och avslappnande rytm, kroppen anpassar sig snabbt även när det är riktigt utmanade, jag tycker att det känns som att jag gör det som vi människor är byggda och skapta för att göra, när jag vandrar. Ska försöka komma iväg i alla fall en vecka i höst!

  3. Avundsglad i stora mängder. Skulle så gärna vilja resa ensam, men det ses inte med snälla ögon i min omgivning när jag nämner något om det. En gift mamma med barn på 7 och 11 år? Resa ENSAM? Vad är fel?
    Kanske kommer tiden för att få göra det längre fram, håller tummarna.