Häromdagen åkte vi och tittade på hur mönstret på många av våra tyger trycks och hur det går till när de färgas. Tekniken heter dabu  och det är en gammal printteknik som funnits inom familjer i Jaipur i generationer.

Nu ska ni får se hur det går till när man trycker vårt mönster ”Blooming Blue”. Det är det mönster Mir har på sin skjorta här och just nu trycks våra kommande väskor i samma mönster.

Bomullstyget har redan färgats gråblått en gång med en mineral kallad kashish, en helt naturlig färgprocess. Tyget har sedan torkat och är nu redo för print.

Varje familj har sitt egna recept av lera som används vid tryck och ingredienserna är lera från sjöbotten, kalksten, kåda från mimosaträd, vete och korn.

Mönster är utkarvade ur träblock som doppas i leran och sedan trycks på tyget.

Det är Dafu Devi som jobbar med just vårt tyg idag och här blandas både män och kvinnor jämlikt i arbetet.
Vi glädjer oss åt att alla jobbar sida vid sida med mycket skratt och värme.

Efter tryck  hälls sågspån över mönstret för att trycket inte ska kladda ihop.

Dafu Devi drar ner tyget på ena sidan av arbetsbordet och ger plats åt tyg som inte blivit tryckt än.

Dags att fortsätta med resten av tygstycket.

Efter tryckningsprocessen får tyget torka på taket i sol och vind innan det doppas i färg.

Vi använder just Indigo i många av våra tyger och det är ett färgämne som kommer från Indigoblommans blomblad. Ett färgämne hämtat direkt från naturen och helt ofarligt för hud och miljö. Tänker att det är ju faktiskt blomvatten i den djupa brunnen här.

Tyget doppas ordentligt och handskar används såklart för att man inte ska bli alldeles blå, Men det är alltså helt ofarliga ämnen.

Tyget blir grönt och när det utsätts för syre så ändras färgen ganska omedelbart till blå. Denna process med indigo upprepas ofta flera gånger efter tyget torkats för att uppnå flera toner i tyget.

Tygerna torkas direkt på backen under den heta solen…

…eller hängs från hustak samt olika torkställningar.

Efter detta tvättas tyget ordentligt för att leran ska lossa. Just här jobbar ett gift par ihop och de turades om att stå i vattnet och bytte varannan timme.

Cool tjej.

Tyget bankas mot stenhällen för att leran ska släppa och för att tyget ska bli rent. Sedan torkas det en gång till. Processen avslutas med att tyget kokas i en stor kopparpanna i ett bad av alun och torkade blommor för mjukhet och färgfasthet. Sedan får det än en gång torkas i vind och sol. Minimal miljöpåverkan.

Det ligger alltså otroligt mycket jobb och stolta små familjeföretag bakom den här skjortan.

Och jag är nu extra glad då jag drar på mig den här kjolen som är tryckt och färgad med samma teknik. Ska vårda den lite extra kärleksfullt efter de senaste veckans möten faktiskt…