Livet är skört just nu.
Det är det alltid – men, ibland blir det extra tydligt då man snavar och ramlar fram med otrygg blick, söker efter mening och sanningar. Jag försöker alltid skala av och finna rätt vägledning då. Bland värme och balanserade nära och kära som lyfter mig. Alla kämpar med  något. Glöm inte det.

Denna söndag tog jag med kameran till morgondoppet. På bryggan är det också höst.
Kraftiga vindar hade sköljt upp gyllene tång som blev en mjuk matta under bara fötter ner mot mitt dopp. Det är fortfarande skön temperatur i vattnet och har man bara med sig en extra tjock tröja så blir man inte nerkyld.

Väl hemma så tog jag in ett fång fallfrukt att pressa med ingefära till frukost.

Sedan tog vi oss till Hiaklitten. Naturen helar.
Alltid viktigt att söka sig ut i naturen och lugnet men extra mycket då man är i obalans tänker jag.

Den här platsen. Kan det bli mycket vackrare?
Som om skogen står i brand.

Igor fann ett klätterträd…

Och bästa platsen för att äta smörgås och tomatsoppa som var med i ryggsäcken.

Klicka dig förresten in på inlägget ”Roadtrip till Lofoten” och dröm dig bort bland fantastiska höstbilder på vår natur. Måste ta med familjen på liknande resa i framtiden. Då naturen står i brand om hösten.

Mitt inne i bokskogen kändes det dock som vår då träden bar krispigt gröna bladverk i sina kronor.

Ny utkiksplats med gyllene utsikt. De små barnen lekte ninja, de stora barnen gömde sig bland träden och min man diskuterade hunduppfostran med sin egen far.

Idag ska jag komma ikapp med med mitt inre och yttre. Kanske unna mig en stunds yoga under lunchen, jobba i kapp med pappersarbetet (alltid lika skönt efter) , leverera de sista bilderna och känna mig färdig med något av alla mina projekt.

Jag har så mycket bildmaterial till bloggen liggande just nu så kanske dyker det upp ett inlägg även ikväll om det hinns med.

Önskar dig en riktigt fin höstdag nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Golden Sunday

  1. Känner också att jag behöver ge lite extra kärlek och kraft åt att hålla mig i balans just nu. Tänker att det är lite den tiden just nu för många. Alla höstprojekt drar igång på allvar och ambitionerna är skyhöga, samtidigt som de här få, vackra höstveckorna flyger förbi alldeles för fort och en hinner knappt med att fånga. Extra viktigt att åka på en sån här utflykt då ju och bara insupa. Få landa lite i sin omgivning. Tack för länkningen förresten! Blev himla glad <3 Det var en så galet intrycksfylld resa, återhämtar mig fortfarande. Hoppas får plats med fler utflykter och morgondopp även nästa helg! Kram

  2. Ja, jag känner igen mig i dina ord. Ibland känns det skört. Just nu, för mig med. Jag försöker tänka att livet är så. Men det är svårt när rädslorna griper tag. Yoga är bra får mig med och naturen. Naturen är bäst! Fina bilder och jag jag önskar att jag hade havet så nära som du. Ser underbart ut!

  3. när man mellan några rader
    hinner fyllas upp {och rinna øver}
    finns aldrig orden før munnen,
    eller tangenterna.

    så tystnad. Du känner den varma kramen i den, hoppas jag.
    och igenkänningen. samførståndet. tacket.

  4. Så fina bilder du tar! Fint inlägg! Jag har ofta perioder av obalans/ångest/nedstämdhet. Alltid frågat mig varför.. har därför börjat föra dagbok eller små anteckningar för att se om det finns ett mönster och tror mig nu ha kommit på att det för mig är kopplat till min menstruationscykel. Tror det finns mycket okunskap inom detta område och hur hormonerna påverkar oss. Inte för att det ändrar nåt för mig men ändå spännande att kunna förstå sig själv bättre. Lite konstigt bara att ingen pratar mer om det, cykeln handlar nog inte enbart om PMS utan jag tror det går djupare än så.. menar inte att det är så för dig, skulle bara dela med mig 🙂

    1. Håller med dig! Jag är bara 45 år men börjar komma in i klimakteriet tror jag. Jag börjat känna av stora förändringar i humöret kring ägglossning och/eller mens. Ingen i vården vill prata om detta, säger bara att jag är för ung.