thanks for the butterflies

35 år – det är något visst när jag når den åldern. hoppfullt och ledsamt på samma gång. Som om jag förväntade mig att allt skulle vara solklart och att jag skulle kunna ge alla svaren vid denna ålder. naivt. mer vilse än vanligt, magen är mjuk och blicken flackar mellan träden.

Jag tar självporträtt till en ny profil och ibland tänker jag att jag inte känner igen mig själv. Varken innan eller utanpå. Men. jag är på helt rätt plats och lyckan bor i vårt kök. 

Min man tog med mig på ett äventyr och vi hamnade i Billeberga. Nybakade scones med marmelad och jordgubbar tillsammans med champagne och de finaste vänner. Där skratten får ta en alldeles självklar och central plats. Efter fem rätter med ljuvligt vin i den mest makalösa restaurang jag sett så hamnade vi i en grön chesterfieldsoffa. Med de där vuxensamtalen som är rätt så sällsynta och korta nu förtiden. tack. 

Nu har jag landat efter en fenomenal helg och suttit och jobbat med uppdragna axlar, ljummet te och svidande ögon.

Och den här marknaden? Eller ska jag kalla det utställning kanske. 1 mars, här i Varberg. Ett gäng kreatörer som gått ihop och skapat ett event.

Vi kommer vara där. Och du är hjärtligt välkommen du också!