vykort från de svenska fjällen

Vi har tillbringat den senaste veckan i de svenska fjällen. Stannat upp och andats in stillheten och naturen.

Blåbärsstund. Blåbärshund. Blåbärsfingrar. Blåbärsflicka. & Blåbärskyssar.

Till morgon, middag och kväll. Alldeles utanför stugknuten plockade jag varje dag. Boris var med och nosade alltid upp de finaste bären, stod sedan och åt direkt från blåbärsriset tills han nästan blev blå om nosen. Som en vit liten björn.

En kärlekshistoria. Tänk att en hund kan fånga ens hjärta på ett så självklart sätt.

Vi har varit i behov av lugnet denna sommar. Tackat nej till sommarfester och sena utekvällar, försökt att samla ihop och fokusera inför en hektiskt höst.
Vi har haft ett sjukt barn under det senaste året och alla föräldrar som levt med sömnlösa och oroliga nätter under perioder vet precis vad jag pratar om. Hur trasigt och hjälplöst hjärtat kan kännas.

Kanske är det åldern. Eller är det något annat? Både min man och jag är i alla fall rörande överens om att behovet av att vara ute i naturen växer sig starkare och starkare. Dofterna blir intensivare och färgerna klarare.

Som när man måste stanna bilen en trolsk sommarnatt i Dalarna för att vila blicken på dimman som dansar över gärdsgårdar och hundkex. fint så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “vykort från de svenska fjällen

  1. Återhämtning är det som kommer att vara oss närmst i tiden då vi börjat inse hur stor kraft omvärlden tar. Att låta en hund bli en följeslagare i livet är det finaste som finns. Min golden retriever kan känna min högsensitiva själ och ge mig den ro jag behöver. Boris har säkert samma gåva som retriever. Särbon valde semester i år, genom Småland sovandes i bilen, genom gränder i ert vackra Varberg, tälta vid Grimsholm. Det behövdes inte så mycket, även om nerverna blev lite frustrerade så märks det att vi kom varann nära ✨

  2. Vilka fantastiska bilder! Så fint! Och visst är det kanske åldern, det där med behovet att vara ute i naturen… Jag tycker i alla fall att åldern lär mig att uppskatta allt fint i livet lite mera och på ett starkare sätt!