Varberg, Vardag

Bästa söndagen! Detta gjorde vi.

Klockan är inte ens fem och det känns redan som att jag hunnit med tre söndagar i en. Otrolig dag!

Jag vaknade med tuppen och började morgonen med en sval simtur i poolen medan kaffet bryggdes. Jag kan verkligen inte ligga kvar och morna mig. När jag vaknar är jag pigg och rastlös. Är det konstigt?

Jag har mina morgonrutiner. Citronvatten, en shot olivolja med citron, lymfrörelser, dopp, kaffe… ja, ni vet. Är det helg kryper jag sedan tillbaka till sängen med kaffe till min man och datorn i knät. På vardagar hamnar jag istället i soffan och jobbar. Morgonen är utan tvekan min skarpaste tid på dygnet, så då gäller det att ta vara på timmarna.

Idag fixade jag det sista inför vår lansering medan morgon-tv:n stod på i bakgrunden. Två koppar kaffe senare packade vi ryggsäcken med frukost och snörade på oss vandringskängorna. Tomater, morötter, kokta ägg och smoothie. Och en termos kaffe såklart.

Vi tog en ny väg ner mot havet och passerade ett par som stod och plockade björnbär. De erbjöd oss en av sina hinkar och sedan var vi fast där i minst en kvart. Wow! Det fullkomligt kryllade av stora, solmogna björnbär. Sådant kan man ju inte gå förbi.

Sedan fortsatte vi längs det gamla järnvägsspåret som nyligen byggts om till promenadstråk. Så himla härligt att ha fått en helt ny väg att upptäcka till fots här i Varberg.

Jag tror faktiskt att det blir den här vägen vi tar när vi vandrar tillsammans under vår Reboot i slutet av september. Perfekt sträcka för långa samtal, frisk luft och ny energi.

( Reklam)
Är du sugen på att följa med? Spana in upplägget här och använd rabattkoden KICKSTART när du bokar för ett extra bra pris.

Jag tog ansvaret för att bära våra björnbär.

Här är så otroligt vackert! Tänk att få bo på en plats som känns som världens finaste och ha allt det här precis runt hörnet, varje dag. Havet, naturen, stigarna och årstidernas skiftningar alldeles utanför dörren. Lyckans ost är jag.

Men nu kurrade i våra magar.

Så gott med björnbär. Måste gå tillbaks med stegar så jag kommer upp en bit för att plocka mer.

I smoothien har jag avokado, yoghurt, proteinpulver, blåbär, mango och vatten.

Kors så mysigt! Jag började klä av mig för att hoppa i men då kom det andra som passerade och man känner liksom på sig när det är turister och det hade känts skumt att vara naken. Haha! Vi käkade bara och vilade på klipporna ett tag.
Jag tog mitt dopp vid bryggan på damernas nakenbad på vägen hem istället.

Och visst stannade vi uppe på fästningen för en god våffla också. Kors så mysigt! Sedan hem till barnen, fixa lite i trädgården, laga kantarellmiddag och avsluta dagen med bio tillsammans.
Bad, vandring, björnbär, klippor, våfflor, trädgård och familjetid. Bästa!

Den här söndagen får tio av tio.

K. LAGERQVIST, Mode

Här kommer en uppdatering – en maxad arbetsvecka

Kära ni. Några dagars uppehåll här inne på grund av hög arbetsbelastning. Ni som följer mig på Instagram har förstås sett att jag befinner mig mitt i lanseringen av AW26 – höstkollektionen för mitt eget varumärke K. LAGERQVIST.

Vi har varit i Blekinge och fotograferat på otroliga Hoby Kulle Herrgård och det har verkligen varit en upplevelse. Jag känner sådan tacksamhet över alla platser, människor och äventyr som mitt arbete tar mig till.

Så nu blir det lite reklam här inne eftersom jag vill visa er de nya plaggen och samtidigt berätta att kollektionen släpps imorgon klockan 15.00 i vår webbshop.

Men först, så roligt med allt engagemang i mitt förra inlägg. Kanske är det ganska bra att den sortens mer reflekterande texter får ligga och landa ett par dagar? Att både jag och ni hinner fundera vidare, kika in igen och läsa ikapp bland kommentarerna.

Vi var ett minimalt team denna gång. Bara Theoni, jag och min kamera. Jag guidade henne i hur jag ville att hon skulle fota med vinklar och så vidare och det gick ju toppen. Vi lyckades till och med filma behind the scenes med våra mobiler, vet ju hur kul många följare tycker det är att få se.

Man ska verkligen inte underskatta effektiviteten i att vara ett litet team. Det finns såklart både för- och nackdelar, men för mig passar det väldigt bra.

Jag gör det mesta själv i mitt lilla bolag, har ofta en ganska tydlig vision i huvudet och ett visst kontrollbehov. När många människor är inblandade, tycker till, ändrar och fixar blir jag lätt splittrad och distraherad.

Det låter inte så charmigt att erkänna att man har svårt för samarbete, men egentligen handlar det nog mer om när det är min egen vision som ska förverkligas för när jag blir bokad för någon annans projekt eller produkt är det precis tvärtom. Då sätter jag mig med glädje i baksätet, låter andra styra och ställa, gör det jag blir ombedd att göra och försöker bidra med det jag kan och positiv energi. Det är ju skönt att inte alltid behöva hålla i ratten.

Vid detta tillfälle hade jag dock ett väldigt fint samarbete med dessa otroliga djur. Föll pladask och blev förälskad i både häst och katt.

Vi bodde över på herrgården och blev serverade en helt otrolig frukost andra dagen.

Vi bar med oss brickan ut på terassen och åt i den ljumma augustisolen.

Här är otroligt vackert. Har ni besökt detta ställe någon gång?
Jag har varit här flera gånger både privat och i arbete.

Det är fina Tove och Benjamin som driver stället sedan 2019 och de är mitt inne i den stora bröllopssäsongen just nu men någon månad om året kan man boka som privatgäst tror jag.

Vi fotade både inom och utomhus. Jag har nu tillbringat hela fredagen åt att redigera bilder och uppdatera vår webbshop. Blev klar fem minuter innan jag tog mig till butiken för att öppna för lördagshandel. Det är så mysigt i Varberg om lördagarna på sensommaren. Torget fylls av närodlade grönsaker, blommor och kantareller. Det är fortfarande ljummet i havet och skänt med en simtur eller en cykeltur längs strandpromenaden. Just nu skickar vi sms i familjechatten om vi ska äta kantarellttoast, grilla, dricka bubbel eller basta efter jobbet. Kanske får vi göralltihop!
Jag längtar efter lite rörelse dock och ska bege mig ut på en promenad med tillhörande nakendopp direkt efter jag låst butiken.

Men hör upp – vi lanserar rutiga linnekläder, blommiga klänningar, linnebyxor och kjolar denna helg. Vi säljre dem i butiken i Varberg redan idag och imorgon 15.00 släpps de i vår webbshop.
Är så glad att jag följde mitt hjärta och skapade efter jag skapat moodbaord inför denna säsong. Rutigt, klassiskt, feminint. Så här såg mitt moodboard ut:

Lite mörkare färgskala i min första vision. Nu blev det mer terrakotta och olivgrönt än det här grå och mörkbruna. Men överlag är jag väldigt nöjd med resultatet och det verkar som att många av våra kunder tycker att plaggen är vackra. Så spänd över och pepp på lansering. Här finner ni kollektionen söndag 15.00. 
Hoppas ni har en härlig helg. kram K

 

Okategoriserade

Alla mina informationskanaler – Mail, Kivra, brevduva och röksignaler…

Apropå den där serien jag skrev om häromdagen, Alla mina bokstäver på SVT. Jag kollade på alla avsnitt i ett sträck och kände väl igen mig. Box efter box tickades i.

Jag är en sådan jävla dåre ibland. Vissa grejer funkar liksom bara inte hos mig.

Sitter just nu på en bänk utanför bilbesiktningen eftersom jag har fått körförbud på bilen. Självklart har jag missat att den skulle besiktigas. Men kommer det ens en kallelse? Var kommer den i så fall? Brev? Kivra? Mailen? Eller ska man bara veta själv när det är dags?

Samma sak varje år med de där däcken som ska av och på. Räkningar som kommer med posten, i mejlen eller någon annanstans. Kallelser. Tider. Påminnelser. Jag är värdelös på det. Jag har till och med fått brev från Kronofogden för att jag missat att öppna saker. Och jag tackar gud för att min yngsta nu börjar gymnasiet, för alla dessa år med veckobrev, föräldramöten, kvartsamtal, lappar, tider och gud vet allt har varit så sjukt svårt för mig att hålla reda på.

Just det ja. Mammografi har jag snart. Och jag har bokat tid hos optikern. Ska genast gå in i Kivra och se vad mer jag kan ha missat…
Det är så svårt att förklara det här. För jag försöker ju. Påminner mig själv om att sätta alarm och skriva upp saker men lyckas sedan missa sätta alarm och glömma att titta på det jag skrivit upp.

Jag missade till exempel en kallelse till tandläkaren någon gång runt pandemin. Sedan blev det aldrig av att jag bokade en ny tid. Efter ett tag började jag skämmas för att det gått så lång tid och då blev tröskeln ännu högre. Sedan fick jag för mig att det säkert skulle bli svindyrt eftersom jag inte varit där på flera år, fick ångest över det och bokade därför absolut inte någon tid. Fullständigt logiskt. Till slut gick jag men då hade jag gått med en avslagen framtand i över ett år innan jag tog mig i kragen och bokade. Sju år tog det…
Allt var okej. De lagade framtanden. Klart.
All den där energin jag hade lagt på att oroa mig och känna mig värdelös var otroligt ovärd.

Och då ska vi inte ens prata om all energi jag lägger på sms jag glömt att svara på. Skammen över dem brukar skölja över mig exakt när jag har som minst möjlighet att göra något åt saken. Då kommer jag plötsligt på ett meddelande jag inte svarat på och tänker att ”just det, herregud, det där får jag absolut inte glömma sedan.” Och istället för att kunna svara just då går jag omkring och tänker på hur dålig den andra personen måste tycka att jag är. Sedan glömmer jag det igen.

Det är ingen charmig grej att vara så här splittrad i hjärnan. Även om jag ofta försöker få det att verka så genom att göra mig rolig på min egen bekostnad och skratta åt alla tokigheter det leder till. Men sms, mail, Kivra, Messenger och alla andra kommunikationskanaler vi förväntas hålla reda på fuckar faktiskt upp mitt liv på ett sätt som är svårt att förklara för någon som inte fungerar likadant.

Häromdagen sa min pappa något om att hans sida av släkten tyckte att det var dåligt att jag inte hade svarat på om jag skulle vara med på släktgolfen. Men snälla. Jag vet inte ens om att jag är bjuden? Var kom den informationen? Sms? Messenger? Mail? Brevduva? Röksignaler?

Jag  vill bara ställa mig upp och skrika att alla får lägga av. Jag vill inte ha fler kanaler att hålla reda på. Fler meddelanden att svara på. Fler lösenord, notiser, kallelser och saker jag förväntas komma ihåg. För jag går bara omkring och känner mig dålig över att jag är så dålig på allt det där.

Men det konstiga är att jag samtidigt kan bli helt manisk och vara sååååå noggrann med sådant som faktiskt fångar mitt intresse. Då kan jag hålla tusen saker i huvudet samtidigt. Vara extremt fokuserad, strukturerad och effektiv. Och det ger mig nästan ännu mer skam.
Jaha. Så du kan alltså vara noggrann. Du vill bara göra det som är roligt. Fy vilken dålig människa du är som bara klarar av sådant du tycker om och är kass på resten. Som ett bortskämt barn. 

Men om jag nu ska försöka lyfta mig själv lite efter den här skamsköljningen så finns det en hel del saker jag är riktigt bra på också. Jag har väldigt bra struktur i mitt arbete och håller alla deadlines. Jag är extremt snabb och lösningsorienterad. Jag är bra på trädgård och väldigt duktig på att laga mat. Jag är bra på att ordna upplevelser och hitta på fina presenter till människor jag tycker om. Och jag är väldigt bra på att göra fint.

Fast jag vet inte riktigt hur man ska väga de där egenskaperna mot varandra. Om man måste välja mellan att vara bra på att göra fint och att komma ihåg att betala sina räkningar känns det ju spontant som att det vore klokare att välja det senare.

Men nu är det inte riktigt så. Sorry.

recept

TIPS – Sommarens godaste dessert följer med in i hösten

I början av sommaren tipsade kreatören Sofia Wood om den här desserten och det är faktiskt i princip det enda jag har serverat sedan dess. Om det överhuvudtaget åker fram någon dessert här hemma…
Det är lite märkligt, men nästan hela min familj tackar alltid nej till både desserter och bakverk så det blir väldigt sällan något sött efter maten. Den enda som alltid tackar ja är min äldsta och han bor ju inte hemma längre.

Jag får alltså tjata och truga lite. ”Men kom igen, jag har ju fixat något gott som ni kommer älska!”
Och den här gången hade jag rätt. Jag lät saftiga dadlar brynas i riktigt gott smör tills de blev varma, lite krispiga på ytan och alldeles karamelliga. Lite flingsalt över det och sedan fram med den lyxigaste vaniljglassen.

Så enkelt och så löjligt gott.

Alltså, lätt som en plätt och bland det godaste man kan äta om du frågar mig.

Testa detta och låt mig sedan veta vad du tyckte. Perfekt för att sätta lite guldkant på måndagen när vardagen precis dragit igång efter semestern. Eller just det, är ju tisdag idag!

Här har alla dragit iväg till skola och jobb och jag sitter med datorn i soffan. Bredvid mig sitter Boris och glor på mig eftersom han anser att det är hög tid för en lång promenad. Så jag tänker gå honom till mötes och ta vägen längs strandpromenaden. Sedan  jobba ikapp en del, fixa lite i trädgården, krypa in i bastun en stund och sedan laga en god middag till familjen.

Vardag, den smakar rätt bra den med.

Vardag

”Alla mina bokstäver” – jag känner igen mig.

Just idag släpps Carina Bergfeldts nya programserie ”Alla mina bokstäver” på SVT Play, där hon tar med oss genom sin ADHD-utredning.

Det ska bli otroligt spännande att titta och ta del av både hennes och andra kvinnors erfarenheter. Jag har själv många gånger funderat på om jag också har ADHD. Det finns diagnoser bland mina anhöriga och jag känner igen mig i väldigt mycket. Min hjärna är på något sätt både min största superkraft och min ständiga fiende jämnt fördelat skulle jag beskriva det som.

Den har försatt mig i både otroligt jobbiga och ibland farliga situationer. Men den har också gett mig ett enormt driv, en stor nyfikenhet och en äventyrslust som format hela mitt liv och tagit mig till platser och situationer jag kanske aldrig annars hade hamnat på.

Jag har aldrig gjort någon utredning. Länge har jag tänkt att eftersom jag ändå inte varit intresserad av medicinering så spelar det kanske ingen större roll för mig om jag har en diagnos på papper eller inte. Däremot har jag gått föräldrautbildningar och läst hyllmeter om ämnet genom åren, så jag har samlat på mig både kunskap och erfarenheter och hittat verktyg som fungerar för mig.

Fysisk aktivitet, bra mat, ordentligt med sömn och framför allt att hålla nere stress gör stor skillnad. Bastu, natur, kalla bad. Och omge mig bland människor som lirar bra med min personlighet.
Annars är det lätt att jag jobbar som en galning i två veckor, har hybris och är helt ostoppbar med massa energi för att sedan behöva ligga i fosterställning med självhat i tre dagar efteråt.

Balansen alltså. Ett livslångt projekt. Phu.

Carina skriver på sin Instagram idag:
Vid 45 års ålder trodde jag nog att jag hade förstått det mesta om mig själv.

En del av mig hade koll på läget, ledde en talkshow och var framgångsrik.
En del av mig var fullständigt kaos och det kändes som om jag gick sönder inifrån.

En uppväxt med våld och destruktivitet, PTSD, dålig självkänsla och mitt i allt det en stridslystenhet utan dess like.
Allt detta hade format mig.

Men vissa saker gick fortfarande inte ihop. Varför föräldraskapet kändes så övermäktigt. Varför garderober och köksbord exploderade runt mig på några timmar. Varför jag ständigt glömde att betala räkningar. Varför avståndet mellan impuls och handling så ofta var obefintligt. Begäret efter adrenalin. Kicksökandet.

Mitt i det gjorde min vän och makeupartist Jessica Wahlgren Norman en adhd-utredning, och berättade saker om sig själv som jag tyckte var skrämmande bekanta. Men inte skulle jag väl ha missat adhd i 45 år?

Jag bestämde mig för att göra en utredning, och frågade en chef om SVT ville dokumentera den.
Jag tänkte väl inte riktigt efter där, kan man säga. Agerade impulsivt, som så många gånger förr.
Det blev en spännande, sorglig och sårbar resa där jag längs vägen möter kvinnor som alla delar en diagnos.

Idag finns vår berättelse ute på SVT Play. Alla tre avsnitten av ”Alla mina bokstäver” finns att kolla på nu – eller så kan du vänta och titta ikväll kl 19.00 på SVT Play tillsammans med mig och några av de fina kvinnorna som ni möter i programmet.

Jag hoppas så att ni vill se.
Det är inte alltid lätt att vara människa.

Jag ska kolla. Ska du?
Känner igen mig så mycket i hennes beskrivning.