Så kul att ni gillade plaggen i den nya kollektionen!
(Reklam)
Vissa plagg sålde slut nästan med en gång och det gör mig så glad att just rutan blev en sådan favorit hos er. Tack för det! Nästa släpp kommer i september och då dyker bland annat de här byxorna upp tillsammans med en matchande jacka. Så himla fint!
Och hösten då. Den ligger framför oss och september ser redan ut att bli både rolig och innehållsrik. Jag ska föreläsa, åka till Belgien och jobba och dessutom anordna ett retreat här i min hemstad. Men jag längtar minst lika mycket efter allt det där som händer däremellan. Mysiga kvällar hemma med familjen, långa middagar, bastu, tända ljus, biobesök och så drar renoveringen äntligen igång. Roligt!
Jag har pratat med många människor genom åren som drömmer om entreprenörskap. Om att lyckas inom sin kreativa genre, bygga något eget och så småningom kunna leva på sin dröm. Det som ofta förenar dem som får ihop det är att de är beredda att gå den extra milen. De jobbar när andra är lediga, prioriterar sin business och förstår att det under vissa perioder kommer krävas väldigt mycket av dem.Det finns galet många som bär på drömmar och funderingar kring att starta eget, men betydligt färre som förstår vad det innebär.
Jag har också träffat människor som lägger orimligt mycket energi på helt fel saker. De är livrädda för att någon ska härma deras idé, så de vågar knappt visa vad de håller på med. De bevakar vad alla andra gör och missar när deras eget tåg går. Eller så oroar de sig så mycket över vad grannen, den gamla klasskompisen eller den andra föräldern på barnens skola ska tänka att de inte får något ur händerna. De vågar liksom inte äga det de gör och fokusera på sin riktiga kund.
Men vad spelar det för roll? Skit i vad grannen säger, folk kommer alltid snacka. Och om du lyckas med din grej kommer de snacka ännu mer bakom din rygg så det är bara att gilla läget.
För många år sedan träffade jag en person vars mål var att tjäna pengar medan hen sov och kunna arbeta från vilken sandstrand som helst i världen. Och absolut. Det kan man ju såklart göra en vacker dag. Men först behöver man bygga något som fungerar utan att man själv står och håller upp allt. Ett stabilt bolag, fungerande strukturer, kunder och intäkter. Och det kräver i regel x antal timmar, x antal misstag och x antal år av arbete innan man kan lägga sig på den där sandstranden och se pengarna trilla in medan man latar sig med en bok. Inget kommer gratis till någon, hur mycket man än vill eller tycker att man förtjänar det.
Jag arbetade i drygt åtta år med mitt varumärke och företag innan jag började plocka ut en hel lön ur bolaget varje månad. Det är extremt länge, såklart, men jag hade möjligheten att samtidigt ha en fast anställning och lät därför alla pengar jag tjänade på mitt eget arbete stanna kvar i företaget. I början fotograferade jag bröllop och familjer. Sedan utvecklades det till kampanjfotograferingar för andra företag, bland annat halländska varumärken som Scorett och Gekås. Pengarna gick rakt tillbaka in i verksamheten och användes till kameror, datorer, telefoner, ljus, objektiv, stativ, domäner och allt annat som behövdes för att kunna fortsätta utvecklas som fotograf och digital kreatör.
Sedan dess har jag vuxit organiskt, utan lån eller investerare. Det är kanske inte så man snabbskalar ett bolag till miljonomsättning men det kan vara så man bygger något stabilt och hållbart där man själv behåller flexibiliteten, kontrollen, frihet och sista ordet. Det har passat mig perfekt.
Never mind. Det var egentligen inte det jag skulle skriva om denna morgon.
Jag funderade på tid. I min bransch finns det många som stämplar ut och tar semester under de veckor då normen säger att man ska ha semester. Klokt och bra för dem. Men jag har under alla dessa år märkt att det är precis då mina läsare är som mest aktiva och min verksamhet har som mest att göra. Då vore det ganska dumt av mig att stämpla ut, inte sant?
Om det finns sex veckor om året då norrmän, danskar, holländare och semestrande svenskar vill komma till Varberg, besöka min butik och kanske träffa mig, ja, då är det förstås de veckorna jag ska vara där. Och om sommaren är den period då mina digitala kanaler får flest nya följare och mest trafik och visningar, då är det också då jag ska göra mitt allra bästa för att vara närvarande, kreativ och inspirerande.
Det betyder dock inte att jag aldrig är ledig under denna tid. Tvärtom. Jag får bara tänka annorlunda. Pussla. Planera. Kasta om. Skapa utrymme för familjen och återhämtningen på andra sätt och vara ledig när min verksamhet tillåter det istället för när kalendern säger att alla andra ska vara det.
Jag arbetar betydligt mindre idag och har ekonomisk möjlighet att både ha anställda och köpa in tjänster. Men jag tror fortfarande att jag som företagare måste vara beredd att gå den extra milen. Det är en ganska viktig insikt om man drömmer om att driva eget för att skapa sig mer frihet. Friheten kommer sällan först utan den är resultatet av allt arbete man lagt ner innan.
Och så tillbaka till det där jag skrev i början med rädslan för att någon ska sno ens idé, stil eller uttryck. Jag fattar. Men samtidigt är det såklart ett kvitto på att man gör något bra när andra människor inspireras och vill göra något liknande, eller?
Jobbar man som kreatör kommer man aldrig helt undan det. Väldigt lite är fullständigt unikt och i dagens medieklimat är det nästan omöjligt att lägga ut något och samtidigt tro att man får behålla det helt för sig själv. Så fortsätt skapa nytt i din egen hörna istället. Gör din grej, utvecklas, var kreativ och gå vidare. För bitterhet, jämförelse och oro över vad alla andra håller på med tar en sådan jävla massa energi. Energi som hade kunnat läggas på nästa idé istället.
Jag tror mycket mer på positivitet, framåtrörelse och arbetsglädje. Lite karma och allt det där.
Och var inte rädda att kavla upp ärmarna när andra är lediga för det kanske till och med är en förmån. När alla andra sedan står i semesterköerna i juli kan du dra iväg i september istället och ha hela stranden för dig själv.
Klockan är inte ens fem och det känns redan som att jag hunnit med tre söndagar i en. Otrolig dag!
Jag vaknade med tuppen och började morgonen med en sval simtur i poolen medan kaffet bryggdes. Jag kan verkligen inte ligga kvar och morna mig. När jag vaknar är jag pigg och rastlös. Är det konstigt?
Jag har mina morgonrutiner. Citronvatten, en shot olivolja med citron, lymfrörelser, dopp, kaffe… ja, ni vet. Är det helg kryper jag sedan tillbaka till sängen med kaffe till min man och datorn i knät. På vardagar hamnar jag istället i soffan och jobbar. Morgonen är utan tvekan min skarpaste tid på dygnet, så då gäller det att ta vara på timmarna.
Idag fixade jag det sista inför vår lansering medan morgon-tv:n stod på i bakgrunden. Två koppar kaffe senare packade vi ryggsäcken med frukost och snörade på oss vandringskängorna. Tomater, morötter, kokta ägg och smoothie. Och en termos kaffe såklart.
Vi tog en ny väg ner mot havet och passerade ett par som stod och plockade björnbär. De erbjöd oss en av sina hinkar och sedan var vi fast där i minst en kvart. Wow! Det fullkomligt kryllade av stora, solmogna björnbär. Sådant kan man ju inte gå förbi.
Sedan fortsatte vi längs det gamla järnvägsspåret som nyligen byggts om till promenadstråk. Så himla härligt att ha fått en helt ny väg att upptäcka till fots här i Varberg.
Jag tror faktiskt att det blir den här vägen vi tar när vi vandrar tillsammans under vår Reboot i slutet av september. Perfekt sträcka för långa samtal, frisk luft och ny energi.
( Reklam)
Är du sugen på att följa med? Spana in upplägget här och använd rabattkoden KICKSTART när du bokar för ett extra bra pris.
Jag tog ansvaret för att bära våra björnbär.
Här är så otroligt vackert! Tänk att få bo på en plats som känns som världens finaste och ha allt det här precis runt hörnet, varje dag. Havet, naturen, stigarna och årstidernas skiftningar alldeles utanför dörren. Lyckans ost är jag.
Men nu kurrade i våra magar.
Så gott med björnbär. Måste gå tillbaks med stegar så jag kommer upp en bit för att plocka mer.
I smoothien har jag avokado, yoghurt, proteinpulver, blåbär, mango och vatten.
Kors så mysigt! Jag började klä av mig för att hoppa i men då kom det andra som passerade och man känner liksom på sig när det är turister och det hade känts skumt att vara naken. Haha! Vi käkade bara och vilade på klipporna ett tag.
Jag tog mitt dopp vid bryggan på damernas nakenbad på vägen hem istället.
Och visst stannade vi uppe på fästningen för en god våffla också. Kors så mysigt! Sedan hem till barnen, fixa lite i trädgården, laga kantarellmiddag och avsluta dagen med bio tillsammans.
Bad, vandring, björnbär, klippor, våfflor, trädgård och familjetid. Bästa!
Kära ni. Några dagars uppehåll här inne på grund av hög arbetsbelastning. Ni som följer mig på Instagram har förstås sett att jag befinner mig mitt i lanseringen av AW26 – höstkollektionen för mitt eget varumärke K. LAGERQVIST.
Vi har varit i Blekinge och fotograferat på otroliga Hoby Kulle Herrgård och det har verkligen varit en upplevelse. Jag känner sådan tacksamhet över alla platser, människor och äventyr som mitt arbete tar mig till.
Så nu blir det lite reklam här inne eftersom jag vill visa er de nya plaggen och samtidigt berätta att kollektionen släpps imorgon klockan 15.00 i vår webbshop.
Men först, så roligt med allt engagemang i mitt förra inlägg. Kanske är det ganska bra att den sortens mer reflekterande texter får ligga och landa ett par dagar? Att både jag och ni hinner fundera vidare, kika in igen och läsa ikapp bland kommentarerna.
Vi var ett minimalt team denna gång. Bara Theoni, jag och min kamera. Jag guidade henne i hur jag ville att hon skulle fota med vinklar och så vidare och det gick ju toppen. Vi lyckades till och med filma behind the scenes med våra mobiler, vet ju hur kul många följare tycker det är att få se.
Man ska verkligen inte underskatta effektiviteten i att vara ett litet team. Det finns såklart både för- och nackdelar, men för mig passar det väldigt bra.
Jag gör det mesta själv i mitt lilla bolag, har ofta en ganska tydlig vision i huvudet och ett visst kontrollbehov. När många människor är inblandade, tycker till, ändrar och fixar blir jag lätt splittrad och distraherad.
Det låter inte så charmigt att erkänna att man har svårt för samarbete, men egentligen handlar det nog mer om när det är min egen vision som ska förverkligas för när jag blir bokad för någon annans projekt eller produkt är det precis tvärtom. Då sätter jag mig med glädje i baksätet, låter andra styra och ställa, gör det jag blir ombedd att göra och försöker bidra med det jag kan och positiv energi. Det är ju skönt att inte alltid behöva hålla i ratten.
Vid detta tillfälle hade jag dock ett väldigt fint samarbete med dessa otroliga djur. Föll pladask och blev förälskad i både häst och katt.
Vi bodde över på herrgården och blev serverade en helt otrolig frukost andra dagen.
Vi bar med oss brickan ut på terassen och åt i den ljumma augustisolen.
Här är otroligt vackert. Har ni besökt detta ställe någon gång?
Jag har varit här flera gånger både privat och i arbete.
Det är fina Tove och Benjamin som driver stället sedan 2019 och de är mitt inne i den stora bröllopssäsongen just nu men någon månad om året kan man boka som privatgäst tror jag.
Vi fotade både inom och utomhus. Jag har nu tillbringat hela fredagen åt att redigera bilder och uppdatera vår webbshop. Blev klar fem minuter innan jag tog mig till butiken för att öppna för lördagshandel. Det är så mysigt i Varberg om lördagarna på sensommaren. Torget fylls av närodlade grönsaker, blommor och kantareller. Det är fortfarande ljummet i havet och skänt med en simtur eller en cykeltur längs strandpromenaden. Just nu skickar vi sms i familjechatten om vi ska äta kantarellttoast, grilla, dricka bubbel eller basta efter jobbet. Kanske får vi göralltihop!
Jag längtar efter lite rörelse dock och ska bege mig ut på en promenad med tillhörande nakendopp direkt efter jag låst butiken.
Men hör upp – vi lanserar rutiga linnekläder, blommiga klänningar, linnebyxor och kjolar denna helg. Vi säljre dem i butiken i Varberg redan idag och imorgon 15.00 släpps de i vår webbshop.
Är så glad att jag följde mitt hjärta och skapade efter jag skapat moodbaord inför denna säsong. Rutigt, klassiskt, feminint. Så här såg mitt moodboard ut:
Lite mörkare färgskala i min första vision. Nu blev det mer terrakotta och olivgrönt än det här grå och mörkbruna. Men överlag är jag väldigt nöjd med resultatet och det verkar som att många av våra kunder tycker att plaggen är vackra. Så spänd över och pepp på lansering. Här finner ni kollektionen söndag 15.00.
Hoppas ni har en härlig helg. kram K
Apropå den där serien jag skrev om häromdagen, Alla mina bokstäver på SVT. Jag kollade på alla avsnitt i ett sträck och kände väl igen mig. Box efter box tickades i.
Jag är en sådan jävla dåre ibland. Vissa grejer funkar liksom bara inte hos mig.
Sitter just nu på en bänk utanför bilbesiktningen eftersom jag har fått körförbud på bilen. Självklart har jag missat att den skulle besiktigas. Men kommer det ens en kallelse? Var kommer den i så fall? Brev? Kivra? Mailen? Eller ska man bara veta själv när det är dags?
Samma sak varje år med de där däcken som ska av och på. Räkningar som kommer med posten, i mejlen eller någon annanstans. Kallelser. Tider. Påminnelser. Jag är värdelös på det. Jag har till och med fått brev från Kronofogden för att jag missat att öppna saker. Och jag tackar gud för att min yngsta nu börjar gymnasiet, för alla dessa år med veckobrev, föräldramöten, kvartsamtal, lappar, tider och gud vet allt har varit så sjukt svårt för mig att hålla reda på.
Just det ja. Mammografi har jag snart. Och jag har bokat tid hos optikern. Ska genast gå in i Kivra och se vad mer jag kan ha missat…
Det är så svårt att förklara det här. För jag försöker ju. Påminner mig själv om att sätta alarm och skriva upp saker men lyckas sedan missa sätta alarm och glömma att titta på det jag skrivit upp.
Jag missade till exempel en kallelse till tandläkaren någon gång runt pandemin. Sedan blev det aldrig av att jag bokade en ny tid. Efter ett tag började jag skämmas för att det gått så lång tid och då blev tröskeln ännu högre. Sedan fick jag för mig att det säkert skulle bli svindyrt eftersom jag inte varit där på flera år, fick ångest över det och bokade därför absolut inte någon tid. Fullständigt logiskt. Till slut gick jag men då hade jag gått med en avslagen framtand i över ett år innan jag tog mig i kragen och bokade. Sju år tog det…
Allt var okej. De lagade framtanden. Klart.
All den där energin jag hade lagt på att oroa mig och känna mig värdelös var otroligt ovärd.
Och då ska vi inte ens prata om all energi jag lägger på sms jag glömt att svara på. Skammen över dem brukar skölja över mig exakt när jag har som minst möjlighet att göra något åt saken. Då kommer jag plötsligt på ett meddelande jag inte svarat på och tänker att ”just det, herregud, det där får jag absolut inte glömma sedan.” Och istället för att kunna svara just då går jag omkring och tänker på hur dålig den andra personen måste tycka att jag är. Sedan glömmer jag det igen.
Det är ingen charmig grej att vara så här splittrad i hjärnan. Även om jag ofta försöker få det att verka så genom att göra mig rolig på min egen bekostnad och skratta åt alla tokigheter det leder till. Men sms, mail, Kivra, Messenger och alla andra kommunikationskanaler vi förväntas hålla reda på fuckar faktiskt upp mitt liv på ett sätt som är svårt att förklara för någon som inte fungerar likadant.
Häromdagen sa min pappa något om att hans sida av släkten tyckte att det var dåligt att jag inte hade svarat på om jag skulle vara med på släktgolfen. Men snälla. Jag vet inte ens om att jag är bjuden? Var kom den informationen? Sms? Messenger? Mail? Brevduva? Röksignaler?
Jag vill bara ställa mig upp och skrika att alla får lägga av. Jag vill inte ha fler kanaler att hålla reda på. Fler meddelanden att svara på. Fler lösenord, notiser, kallelser och saker jag förväntas komma ihåg. För jag går bara omkring och känner mig dålig över att jag är så dålig på allt det där.
Men det konstiga är att jag samtidigt kan bli helt manisk och vara sååååå noggrann med sådant som faktiskt fångar mitt intresse. Då kan jag hålla tusen saker i huvudet samtidigt. Vara extremt fokuserad, strukturerad och effektiv. Och det ger mig nästan ännu mer skam. Jaha. Så du kan alltså vara noggrann. Du vill bara göra det som är roligt. Fy vilken dålig människa du är som bara klarar av sådant du tycker om och är kass på resten. Som ett bortskämt barn.
Men om jag nu ska försöka lyfta mig själv lite efter den här skamsköljningen så finns det en hel del saker jag är riktigt bra på också. Jag har väldigt bra struktur i mitt arbete och håller alla deadlines. Jag är extremt snabb och lösningsorienterad. Jag är bra på trädgård och väldigt duktig på att laga mat. Jag är bra på att ordna upplevelser och hitta på fina presenter till människor jag tycker om. Och jag är väldigt bra på att göra fint.
Fast jag vet inte riktigt hur man ska väga de där egenskaperna mot varandra. Om man måste välja mellan att vara bra på att göra fint och att komma ihåg att betala sina räkningar känns det ju spontant som att det vore klokare att välja det senare.
Apropå den där serien jag skrev om häromdagen, Alla mina bokstäver på SVT. Jag kollade på alla avsnitt i ett sträck och kände väl igen mig. Box efter box tickades i.