Flytten

Vårt kommande kök på Drottninggatan

I min Pinterest-mapp sparas det flitigt just nu. Vi har båda landat i att vi vill ha ett shakerkök i en varm, ljus kulör, stora kalkstensplattor på golvet, en rejäl köksö och flera dubbeldörrar ut mot innergården, så att inne blir ute och vice versa. Vi kommer också öppna upp rummen så att matsalen flyter ihop med köket och blir en naturlig del av både hallen och trädgården. Jag tror verkligen att det här kommer bli kanon.

Det jag kanske ser allra mest fram emot är att skapa en lummig, grön innergård fylld av vintergröna växter och spännande blickfång. Bilderna ovan är min inspiration och som ni ser är två av bilderna från samma kök,  Natalie Cécile Coquands (följtips!) fantastiska kök Legacy från Kulladal. Så otroligt fint!! Gillar dubbeldörrarna ut mot trädgården och vill absolut skapa något liknande.

Jag tror faktiskt inte att vi ska ha några överskåp eftersom takhöjden inte kommer vara särskilt hög. Däremot behöver vi hitta en snygg och bra fläktkåpa och det är verkligen inte helt lätt att klura ut hur den ska se ut. Ska man göra en stor stenskiva, kakla in den eller bara bygga en box som målas i samma kulör som väggarna? Och bakom spisen, kakel eller stenskiva? Samtidigt känns sten kanske inte helt rätt när vi redan ska ha kalksten på golvet… Många funderingar just nu.

På söndag ska vi träffa vår arkitekt som hjälper oss med planlösningen för både nedervåningen och övervåningen. Min stora önskan är att en av kakelugnarna ska kunna flyttas upp till vårt framtida sovrum, men min man verkar se det som världens dyraste och mest omständliga projekt. “En kamin funkar väl”, tycker han. Men hallå, har man en jättevacker kakelugn från 1700-talet som hör till huset, då måste man väl för tusan använda den?

Vad tycker ni?

Önskar er en fin helg

 

Vardag

Ett franskt hundliv

Boris trivs så bra här nere i vårt franska hem. Stengolven är svala och vi har AC i varje rum. Vi är ute och går långt när morgonen fortfarande är sval och behaglig. I slutet av vandringen brukar graderna dock trippa upp och då lunkar han långsamt hemåt med tungan hängande. Trött och varm, jag får spola av honom med kallt vatten från slangen i trädgården och sedan lägger han sig och vilar på de vackra stenplattorna igen.

Ibland lunkar han ut i dagbädden och lägger sig i solen. Boris är tio år nu och jag har börjat fundera på hur livet kommer se ut när han inte finns mer. Hur blir det när ens bästa kompis inte längre får vara med? Hur ser dagarna ut och hur ledsen kommer jag bli? Kommer jag gå under av sorg eller kommer jag ha lätt att gå vidare.
Svårt att veta då jag aldrig upplevt hundkärlek tidigare i mitt liv.

Har ni förlorat en hund någon gång?

Frankrike, K. LAGERQVIST

I den gyllene timmen

Idag har jag städdag här hemma. Det tvättas, dammsugas och torkas. Källsortering slängs, det vattnas och sorteras. Det är extra varmt just denna onsdag så jag var ute en stund med Boris i den svala morgonen och får njuta av den ljumma kvällen senare. Så bra att vara inne i svala rum, beta av jobb och andra måsten.

Igår gav jag mig ut i solnedgången för att fotografera linneplagg bland blommande ginst. Det var en alldeles stilla afton, med fjärilar som flaxade omkring mig i den nästan overkliga doften från de gula buskarna. Batteriet dog innan jag hann fotografera de vackra kaktusblommorna för att visa er, och dessutom var minneskortet helt fullt, några minst sagt svettiga minuter där mitt i den gyllene timmen.

På bilden ser ni hur solens sista strålar smeker kullens topp och får ginsten att glöda som guld. Magiskt, minst sagt. Jag älskar den här platsen.

Resultatet blev helt okej tycker jag. Just den här klänningen heter Angelica och vi har haft den i andra kulörer och mönster tidigare.

En bild på ryggtavlan också men sedan dog kameran och jag lunkade hem igen.

Ett kompletterande foto på klänningen med band i midjan. Det är många som hellre vill markera midjan på dessa klänningar så vi skickar med detta så kan man variera sig då man bär Angelica.
Nu sitter jag och redigerar resten av bilderna medan diskmaskin och tvättmaskinen gör jobbet. Ska ta en tur in till Pezenas för att köpa en ny persilja till min kryddrabatt, växtnäring och kokosvatten. Det gäller att hålla koll på vätskebalansen i värmen.

Undrar om mina vallmo blommar där hemma i Sverige snart….kanske dags att köra hemåt.

Frankrike

Hej – Det blir en fin måndag, visst?

Jag öppnar balkongdörrarna i sovrummet och släpper in dagen efter nattens timmar. En sval morgonbris sveper förbi linnegardinerna, över golvplattorna och vidare till min sovande Boris. Sedan trippar jag ut för att göra kaffe. Tornseglarna sjunger och en tupp galer högt över byn. Snart går solen upp, och jag ska ta ett dopp i poolen.

Den här tiden på dygnet är bara jag vaken så behöver inte ens sätta på mig bikini. Perfekt start på dagen.

När solen sedan stiger bakom hustaken och strålarna letar sig in i sovrummet brukar Boris vakna.

Över helgen var min man här. Han hade jobb i Tyskland och kom direkt hit för några dagar tillsammans. Igår skjutsade jag honom till tågstationen i Béziers igen. Under dagarna hann vi både gå på matmarknad, hitta en gammal diskho till uteköket, äta en lång ostronlunch, vandra, spela Chicago och göra annat fint tillsammans. Det blev en väldigt bra helg. Man får bara anpassa sig till värmeböljan som dragit in över Languedoc.

Boris stannar med mig. Han verkar verkligen trivas här nere, och jag märker hur mycket han uppskattar att få vara nära. Han följer mig som en liten skugga överallt. Däremot har han slutat lyssna när han själv inte känner för det. Ibland tittar han bara på mig som om jag vore helt dum i huvudet när jag ber honom komma.

Det är otroligt vackert här och jag får nypa mig i armen varje dag. Så tacksam över att få ha detta i mitt liv och i min vardag.

Gullig ”Instagram husband”.

Råvarorna här nere är fantastiska och jag äter goda sallader och massor och frukt och bär varje dag. Lägg till lite lax, tonfisk eller en skaldjur så är middag och lunch fixad.

Nu har jag suttit i sängen sedan klockan sex och arbetat. Jag kikade precis på klockan och den är redan 08.40 … kors vad tiden sprang iväg medan jag redigerade foton. Lite frustrerande eftersom jag också hade tänkt hinna med en del admin under de här timmarna.

Jag försöker lära mig att göra bra Meta-annonser riktade mot Norge och Tyskland, men mitt huvud är så fullt av all information just nu. Utvecklingen går på steroider och alla verkar springa så fort. Jag känner att jag inte riktigt orkar hålla samma tempo längre.

Nu är det dags att rasta hunden, ta en sväng upp i bergen innan värmen blir för intensiv och sedan bege mig mot Béziers. Det blir en fin måndag här nere i Languedoc. På återseende.

Spridda tankar, Vardag

I’m fixing my soul. Gör du?

Värmen här nere gör mig mindre effektiv. Jag blir långsam och lite dum i huvudet, får liksom ingenting gjort. Tänker att jag ska bygga ett kök ute i trädgården men kommer inte längre än att klippa ner den enorma salvian i kryddrabatten. Det vore en skräll om jag ens orkar vattna ikväll när den värsta hettan lagt sig och solen börjar gå ner.

Temperaturen kryper upp mot trettio grader och jag tog ett bad med ostronodlingarna som backdrop. Lördagar är till för matmarknaden i grannbyn, och jag kom hem med färsk pasta, lufttorkad skinka, bigarråer, aprikoser och gorgonzola. Ett obligatoriskt stop för espresso och färkpressad juice på byns bästa cafe.

Och till min stora glädje lyckades jag hitta två bikinis i en butik här nere.

Det är ärligt talat inte helt lätt när man har större byst. Antingen känns det som att allt håller på att ramla ur, eller så ser man plötsligt ut som någon slags överdriven vulgobrutta när man egentligen bara vill bada, läsa bok och äta melon i fred. Hade så gärna velat ha två små tuttar.

Jag vet inte hur länge jag blir kvar här nere, men en sak jag känner väldigt starkt just nu är en enorm tacksamhet över att jag lyckats bygga ett företag med personal som är så självgående att jag kan arbeta digitalt på distans. Vilken otrolig förmån det är. Det gör mig både stolt och väldigt ödmjuk.

Det fina är att jag aldrig behövt söka personal till företaget. Istället har jag fått mail från härliga, kompetenta tjejer som själva velat jobba med mig. Halleluja.

Något måste jag ju trots allt ha gjort rätt här i jordelivet. Och om jag lyckas utstråla något genom mina kanaler som gör att andra människor vill vara en del av det jag skapar så blir jag genuint och evinnerligt stolt.

Jag har tänkt en del på det där.

Nu när jag är här nere och faktiskt hinner navelskåda och kontemplera lite så går tankarna runt. Jag tänker på vart livet tagit mig. På prioriteringar, arv och mönster som upprepas. Jag tänker på min barndom och på vem jag egentligen vill vara.

Kanske är det den gyllene medelåldern. Eller det nya skedet vi går in i med flytten som får mig att ifrågasätta och fundera så mycket. Jag vet faktiskt inte. Men jag gillar det.

Det känns som att jag håller på mitt värdeord för 2026:
SINNESRO.

Och även om hela havet stormar stundtals så verkar jag ändå ha någon slags förmåga att rida ut, acceptera och fortsätta framåt. Det känns skönt.

I’m fixing my soul. Gör du?