Vardag

Proteinbrist, chokladbollar & septemberbad

Först kom matchatrenden, som påverkade tillgången på det gröna guldet och fick priserna att skjuta i höjden. Och nu har vi proteintrende som gör att kesohyllorna titt som tätt gapar tomma. Jag läste att försäljningen av kvarg ökade med  33 % under första halvåret och nu är det dessutom hårt tryck på vassleproteinet som används till proteinpulver.

Blir helt matt när saker trendar så hårt att de till slut knappt går att få tag på… Vi har faktiskt slutat sälja matcha hos oss på grund av just detta. Så himla synd! Och jag som äskar matcha och äter keso var och varannan dag får numera lomma hem tomhänt från butiken med jämna mellanrum.

Allt detta fick mig i alla fall att tänka på de här proteinbollarna som jag rullade ihop för ett par veckor sedan. Vill såklart dela receptet med er  om det nu råkar ligga en påse chokladprotein kvar där hemma i skafferiet….

Jag mixade och rullade :
Havregryn
Kokosolja
Dadlar
Flingsalt
kaffe
Proteinpulver med choklad
Lite kakao

Jag smälte sedan  80% choklad och ringlade över och toppade med kokos eller pekannöt. Så bra snacks!

Förvarade i kylskåpet och plockade med mig på jobb, biltur eller utflykt.

Enm dag mötte jag min kompis Lisa vid bryggan för ett dopp.

Hon ahde med sig earl grey te och jag hade mina proteinbollar.

Och doppet var ljuvligt btw. Älskar septemberbaden. De är krispiga och mjuka och jag de gör mig lite finare och njutigare inombords. Tacksam liksom. Bad & vänskap är väl bästa sortens medicin kan jag tro.

Vardag

Äppel päppel piron paron… Lyxigare kan jag inte tänka mig!

Äppeltider! Sista året med min trädgård och jag går såklart all in.
Det ska mustas, kokas, torkas och skivas…pajer ska bakas och äppelbullar ska jäsa.
Påminner mig själv om att jag måste köpa mer kardemumma, smör och kanel.

I helgen åkte jag till Jem & Fix för att köpa en håv att fånga äpplen i. Jag tror den kostade 75 spänn och jag kan för min värld inte förstå att jag väntat till sista året med trädgård för denna investering. Inte en dag för tidigt om man säger så…

Nu har jag plockat massa äpplen. Eller håvat rättare sagt…
Vilken grej! Jättemånga äpplen blev det men det syns knappt på trädet att jag skördat. Ett rikt äppelår är det sannerligen.
Slutade eftersom det började regna, ropade på min son att hjälpa mig bära in allt i bilen och därefter körde vi ut på landsbygden och lämnade våra äpplen till ett gulligt par som mustade hela härligheten.

Vilken lyx va! Plockade in en del för paj och andra godsaker samma dag.

Redan dagen efter hörde de av sig och sa att jag kunde hämta upp 24 lite pastöriserad äppelmust. Hur rik kan man få känna sig egentligen! Den var sådär perfekt syrlig och god, bland det godaste jag druckit. Nu ska jag ut med håven igen och musta ännu fler äpplen.

Dessa förpackningar ska bäras in min jordkällare i nya huset för de står sig 1-1,5 år i ungefär 14 grader. Tänk i jul då jag kan plocka fram och göra varm must med kanel i….

När jag vaknade denna morgon så skalade jag några äpplen, skivade upp och la i en gryta med en skvätt vatten, mortlad kardemumma och kanel. Puttrade i några minuter och fick en bra äppelkompott. Vevade ner en stor sked honung och lät svalna.

Så bra att ha i kylskåp och äta till vispad yoghurt, pekannötter och rostad kokos. Must i finglas med en isbit. Lyx på lyx på lyx.

Medan jag åt så bläddrade jag i Elsa Billgrens nya kokbok hon skapat ihop med brorsan Sigge. Vilken godbit!
Blir verkligen inspirerad och sugen på att laga mat.

Boktips! Kanske blir det papardelle med räkor till kvällsmat idag…

 

Hjärtefrågor, Spridda tankar, Vardag

Diagnoser – ibland vill jag bara slå andra mammor rakt i ansiktet.

Alla människor går igenom sitt eget helvete under det lilla liv vi har. Det tror jag.
Jag tror inte att någon slipper undan och det kan vara viktigt att bära med sig. Vissa helveten är mer stigmatiserade än andra. De kan vara större eller mindre beroende på var vi själva befinner oss i livet och vilka förutsättningar vi har. Vissa kriser får stora galor, insamlingar och människors öppna medkänsla. Andra omges av skam och tystnad och blir istället något det tisslas och tasslas om bakom ryggen.

Det är som det är. Det viktigaste kanske är att själv försöka se glaset som halvfullt för det mesta. Att snälltolka andra. Att lyfta blicken och försöka få syn på allt det vackra, också när man själv kryper på knäna genom helvetet. Tänka ”this too shall pass” och försöka bry sig lite mindre om vad andra tycker. Jag tror det är en nyckel.

Det finns olika grader i helvetet och vi har olika förutsättningar för att ta oss igenom dem. En människa stupar vid vad någon annan skulle betrakta som en mindre kris, medan en annan går genom skärselden med ungar på höften, heltidsjobb och vardagens måsten och lyckas ändå vara trevlig mot grannen och ta sig tid att ringa en vän och fråga hur hon mår.

Jag har tittat på SVT-serien Diagnoser som kretsar kring psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser och människorna och familjerna bakom dem. Jag tycker det är en viktig serie som många borde se, inte minst för att få en inblick i hur livet faktiskt kan se ut i en familj som lever med de här utmaningarna. Kanske kan man få mer förståelse också göra oss lite mindre dömande och lite mer benägna att stötta och hjälpa varandra. Jag har gråtit till några av avsnitten och jag är verkligen ingen gråtig person. Det har bara tagit mig tillbaka till så många perioder i mitt eget liv som förälder till barn med NPF. Och ibland kan jag i ärlighetens namn inte fatta att jag fortfarande står på benen. Att vi alla gör det. Det pratas en hel del om triggers hit och dit. Låt mig berätta om min största.

Det är när andra pratar om hur fantastiska deras barn är. Skolan. Idrotten. Kompisarna. Studenten. Släktsammankomsterna. Klassträffarna och gud och hans moster. Allt det där som hör ett ganska vanligt familjeliv till. Ibland vill jag slå dessa morsor rakt i ansiktet och be dem hålla käften.

För det gör så ont.

Det kan kanske vara bra att ha med sig när man möter andra människor. Jag skulle naturligtvis aldrig ifrågasätta, skuldbelägga eller skambelägga en förälder för att hon är stolt över sitt barn. Det mest naturliga i världen ju. Det vore fullständigt absurt. Jag förstår att den där reaktionen handlar om mig. Om mina egna erfarenheter, trauman och utmaningar. Det är är mitt blödande sår.

Jag tänker bara att ibland kan det vara bra att få syn på varandras verkligheter. Så titta gärna på serien med Mia Skäringer som går just nu på SVT för att få en liten inblick i hur vardagen kan se ut bakom dörren hos grannen, klasskompisen, vännen eller kollegan. Vi vet faktiskt väldigt lite om vilka helveten andra människor just nu försöker ta sig igenom och vad de kämpar med.

Vardag

Äppelskörd, recept på frukost och burgare på g….

Hej på er. Jag ramlar ner här i min soffa på söndagens eftermiddag för att skriva en liten hälsning till er. Hoppas ni mår bra och har en skön helg.
Jag har varit ledig och tillbringat dagarna med min familj, kortspel, bastu, middagar, fix i nya huset och en del promenader. Gårdagens kantarellpasta med svamp från torghandeln gjorde succé och likaså äppelpajen. Nu blir det äpple på längden och på tvären  varke dag vi har ett riktigt bra äppelår. Men detta inläggs ska faktiskt handla om bananer, bland annat…

En av mina vita rosenbuskar blommar om just nu och den doftar ljuvligt. Om jag plockar av den och placerar ihop med mörka solrosor och dahlior för då blir buketten höstig och fin tycker jag. Gillar också att redigera mina foton i höstig känsla med varm kontrast. Den här buketten plockade jag tidigare i veckan och den kanske sjunger på sista refrängen denna söndag men absolut vacker ändå.

Så fint solen landar på min tavelvägg denna dag. Glimmer deluxe.

Ok. Bananer till frukost och här kommer ett tips. Jag delar mogna bananer och bryner dem på hög värme i smör. Sedan häller jag kanel och lite flingsalt över dem och lägger dem på ett fat.
I samma panna låter jag sedan kokosflingor svettas till de blir gyllene och lägger även dessa åt sidan på ett fat.

Nu är det dags att bygga min frukosttallrik. Jag vispar turkisk yoghurt och lägger en stor klick i tallriken. Två halva bananer, rostad kokos och färska fikon.

Smarrigt som tusan och något jag verkligen rekommenderar.

Min man och jag år vår frukost vid morgon-tv’n medan barnen fortfarande sov. Mysigt.

Därefter delade vi upp oss. Min man fixade i nya huset och drog på kalas med en son. Jag tog tag i äppelskörden och åkte med min minsta för att lämna till ett äppelmusteri. Vi passade dessutom på att äta lunch på stadens fågelreservat och det var så mysigt. Tips!

Fin söndag. Nu blir det bastu och smashed burgers med gänget. Viktigt med inlagd rödlök och tryffelmajjo. Fin söndag till er, Kram K

Okategoriserade

Natten, män, medielandskapet och renovering

Den här morgonen hade jag bokat ett Tabata-pass för att kicka igång lördagen. Men efter minimalt med sömn, nackspärr och en natt full av mardrömmar och vaket skruvande fick jag tänka om och bokade av. Det finns väl knappast något värre än att ligga vaken i mörkret och uppslukas av allt det tunga man bär på. Problem växer till katastrofer klockan tre på natten.

Jag brukar sätta på en ljudbok och låta någon prata bredvid mig tills jag somnar om. Blev tipsad om ”10 Hours of Black Noise” på Spotify för att lugna hjärnan nattetid men då tror jag nog mer på ljudet av hav eller en sprakande brasa i så fall. För mig fungerar en berättarröst helt klart bäst. Då måste hjärnan koncentrera sig på storyn och släpper problemlösningen och ångesten som pågår där inne. Kroppen lugnar sig då och till slut somnar jag om.

Jag har såklart googlat efter fler tips och hittade en metod som heter cognitive shuffle. Man väljer exempelvis bokstaven B och föreställer sig helt orelaterade saker: banan… båt… blomma… bok… boll. Ser varje sak framför sig några sekunder och går sedan vidare till nästa. Hjärnan får något neutralt att sysselsätta sig med istället för att dra igång ännu ett varv i katastrofmaskinen. Har ni problem med sömnen? Vad fungerar för er?

Men nu till en annan sak jag tänkt på i veckan.

Jag befinner mig en hel del på sociala medier, följer poddar och tittar på aktuella program. Gift vid första ögonkastet, Skavlan och annat som diskuteras just nu. Och något jag har funderat mycket över är utrymmet som män med, enligt mig, ganska skruvade och direkt kvinnofientliga värderingar får i offentligheten. Varför ser vi så mycket av det just nu?
Är det en motreaktion på decennier av feminism och förändrade könsroller som gör visa män osäkra? Handlar det om ett hårdare samhällsklimat där värderingar som tidigare befann sig längre ut i marginalen fått större utrymme? Sociala medier och algoritmer som belönar konflikt? Politik? Eller är det helt enkelt flera saker som händer samtidigt? Jag har inget svar eller förklaring.

Män får prata ut i tv, gästa podd efter podd, gå på röda mattor och skriva böcker samtidigt som kvinna efter kvinna blir fälld för förtal och tystas då hon berättar sin historia. Så skevt. Det måste vi vara överens om?
Blev så frustrerad av att titta på Skavlan och delar mer än gärna Peter Rungs inlägg och hans tankar kring detta här – 40-årskrisen som spårade ut.
När blir ansvarstagande ett ansvarstagande och när blir det bara krishantering med ett mer passande narrativ?

Nu är det lördag och jag har nyplockade buketter från trädgården i nästan varje rum jag är inne på andra koppen kaffe och jag har en ledig lördag framför mig. Jag ska ta en tur till torget för att köpa kantareller och honung och samtidigt passa på att ta med kameran till vår stora renovering som pågår just nu i det nya huset. Är ni nyfikna?

Önskar er en fin helg. kram K