Två frågor med svar

Det är lördag och solen strålar över Varberg. En ovanligt ljummen hösthelg där dimman låg tät över trädgården i morse när jag tog ett dopp, plockade en bukett blommor och drack mitt morgonkaffe.

Det är något särskilt med de här lugna morgnarna hemma. Min man är på gymmet, barnen sover och huset är alldeles tyst. Jag passade på att knäppa en serie bilder med lite outfitinspiration för hösten, svarade på några mejl och pillade med sociala medier. Sedan frågade jag mina följare på Instagram vad de helst ville läsa om här på bloggen idag.

Många fina förslag trillade in, men till slut valde jag ut två frågor att skriva vidare kring.

Det har varit lite klurigt för mig i år. Min kropp har förändrats eftersom jag tränar ganska mycket just nu och samtidigt känns min lust att klä mig i romantiska plagg nästintill obefintlig. Jag dras mycket mer åt det sportiga hållet och går helst runt i keps, baggy jeansshorts, sneakers och fleeceväst. När jag väl klär upp mig i något finare kan jag nästan känna mig både obekväm och lite tantig. Märkligt hur ens stil och känslan inför den egna kroppen kan förändras i olika perioder i livet.

Jag får helt enkelt utmana mig själv lite, för jag vill ju inte gå runt och se ut som en 16-årig grabb för jämnan. Haha. Jag jobbar trots allt med kläder och mode för kvinnor. Så skärpning!

Nu när hösten kryper närmare tycker jag att det är ett ypperligt tillfälle att hitta tillbaka till lite mer klädda kombinationer. Kjol med bara ben och en kavaj över är en favorit. Och ballerinaskon blir den perfekta balansen mellan uppklätt och bekvämt, gärna röda skor som får bryta av lite.

För att den här outfiten inte ska kännas för damig eller uppklädd har jag valt en beige bastopp istället för en blus. Jag tycker att det gör hela looken lite coolare och mer avslappnad ihop med kavajen.

Ett helt inlägg med olika höstoutfits och varumärken jag gillar kommer inom kort,  jag ska bara redigera alla bilder först.

Men egentligen behöver höstgarderoben inte vara så komplicerad. Färgkoordinerar man en byxa, två toppar, en kavaj, en kjol, en blus, något stickat, en kappa och två par skor kommer man väldigt långt. Sedan kan man leka med smycken, glasögon och väskor för att ge samma plagg helt nya uttryck under veckans dagar.

Färre plagg med fler kombinationer vill jag tänka kring min garderob just nu.

Jag ska absolut rensa och sälja av lite plagg. Ska lägga upp på Tradera och kan tipsa er därefter.

Hur mår jag? Tack för frågan.

Jag är på en bra plats just nu och försöker verkligen bevara den goda energin inom mig. Jobbar mycket på bra självledarskap med andra ord. Det händer spännande saker i livet i och med att vi har sålt vårt hem och ska flytta till nytt. Jag befinner mig mitt i en förändring som gör mig både ödmjuk och tacksam. Barnen är stora nu och det ger också min man och mig mer tid att vårda vår relation. Jag märker att jag väljer mitt umgänge noggrant och vårdar min tid och sömn som om det vore det dyrbaraste jag har. Bra rutiner med träning och återhämtning, lagom mycket arbete och inte så  mycket som ger mig prestationsångest.

Det lyxigaste jag vet är att jobba fokuserat i tre timmar och sedan fylla dagen med promenad, träning, bastu, en serie, en podd, middag med familjen och tidig läggning. Haha, fy sååå mysigt! Hjärnan jobbar ju vidare med kreativa idéer och planering även när jag lämnat datorn. Mina bästa idéer till företaget kommer för övrigt i duschen. Men allt är såklart inte solsken. Jag har en del jobbigt i privatlivet som jag inte kan påverka och jobbar mycket med acceptans istället för att älta och överanalysera. Rabblar Sinnesrobönen för mig själv:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Jag har också slutat göra allt som förväntas av mig utan att först fråga mig själv: Känns det här bra? Är det nödvändigt? Vad blir konsekvenserna om jag tackar nej?
Så mycket i livet går på automatik. Mitt tips är att våga kasta om lite och prova nytt. Och våga vara lite socialt obekväm ibland om det faktiskt gynnar dig själv, din tid och din hälsa.

Hur ser hösten ut?
Jo, kommande vecka reser jag till Languedoc och hänger där nere några dagar med kollegor och vänner. Sedan blir det såklart mycket fokus på nya huset. Många beslut ska fattas och vi behöver hålla tempo för att inte halka efter i tidsplanen.

På jobbfronten har jag en del arbeten som ska sjösättas, två kollektioner som ska lanseras och ytterligare en som ligger i mina händer just nu och snart måste skickas vidare till leverantören.
Men hösten innehåller mycket roligt på fritiden också! Benjamin Ingrosso på Scandinavium, Icona Pop på Pustervik, Mors Dag på teater i Stockholm och så försöker jag få till en dejt med hästar för mig och mina vänner.

I oktober medverkar jag dessutom i ett tv-program som vi spelade in tidigare i vår. Då kändes hösten oändligt långt bort men nu är den plötsligt här och jag räknar ner dagarna. Känner att jag behöver ta lite sats inför det och hoppas framför allt att det blir snällt runt omkring i samband med att avsnitten visas.

Jag ser också fram emot att avsluta min sista säsong i den här trädgården. Är så sjukt färdig med den, haha. Bastun och mina svala dopp i poolen kommer jag sakna, men själva poolen på sommaren, trädgården och växthuset? Nej tack. Tacka vet jag havet! Den stora anledningen till att vi byggde pool var ju faktiskt att barnen skulle vilja hänga mer hemma med sina vänner när de var yngre och på väg in i tonåren. Inte för att jag själv längtade efter en pool. För mig slår ingenting en simtur i havet.

Så ja, jag har väldigt mycket att se fram emot i höst och vinter.

Inredningsinspiration från Stockholm

Hej kära ni.

Jag sitter på ett tåg hem till Varberg och bloggar från mobilen. Kikar in med några foton jag tog på Svenskt Tenn denna förmiddag. Vårt mål var egentligen att ta oss till Millesgården men vi hann faktiskt inte … så deppigt! Hade sett fram emot besöket så mycket.
Men ja ja. Svenskt Tenn på Strandvägen och deras utställning är alltid inspirerande också såklart.

Lite sugen på några av deras möbler till vårt nya. Ett soffbord och ett skåp… kanske har råd med en kudde…hahaha!

Hade tänkt mig en platsbyggd bokhylla till vårt nya bibliotek men detta var så fint. Blev väldigt inspirerad. Snyggt med glasskåpet inne i bokhyllan.

Just nu visas utställningen Sequence of Spaces på Svenskt Tenn på Strandvägen 5. Här möter verk av Anna Petrus (1886–1949) samtida konst av den spanska arkitekten och konstnären Elvira Solana. Genom Solanas rumsliga scenografi får Anna Petrus konstnärskap ta plats på ett nytt sätt, hennes skulpturer och formgivning möter ett samtida uttryck och skapar en fin dialog mellan då och nu.

Utställningen pågår till 5 januari 2027, så den är väl värd att kika in på om ni befinner er i Stockholm. Tips!

Det var allt från mig denna fredag. Hoppas ni får en härlig helg. Kram

Räddas den som räddas kan – & varför skyddar jag fortfarande människor som inte skyddade mig.

Jag gick en kurs i självförsvar när jag gick i högstadiet.
Det var i en lokal på Norrby och vi var ett gäng tjejer som stod i den stora salen och lärde oss hur armbågen först skulle slå in i magen så att förövaren tappade andan. Sedan skulle knytnäven upp i ansiktet på honom och därefter ner i skrevet. Sedan skulle man springa som fan, såklart.

Räddas den som räddas kan.

Under samma period i livet gick jag hem från fritidsgården om kvällarna, genom mörkret och skogen mellan Kristineberg och Hedvigsborg. Jag hade alltid hög puls när jag tog mig igenom gångpassagen där det inte fanns några bilar eller andra människor. Det är här de väntar på en, tänkte jag. Våldtäktsmännen. Männen som vill skada kvinnor.
Det visade sig att det inte alls var där faran väntade på mig.

Det var män jag gav min kärlek och mitt förtroende till som skulle komma att skada mig mest. Män jag trodde att jag kunde lita på. Jag tycker att det är märkligt, det där. Hur vi så länge har varnat unga kvinnor, förberett dem, delat kunskap och rustat dem för en värld där män kan skada dem.
Håll nyckeln mellan fingrarna. Gå inte ensam hem. Håll koll på din drink. Ring när du är hemma. Ta inte den vägen. Sätt dig längst fram i bussen. Gå en självförsvarskurs.
Men var finns motsvarande arbete riktat till pojkar? Samtalen om gränser, samtycke, empati, respekt, ansvar och om hur man blir en trygg människa för andra?

Jag gick mellan Kristineberg och Hedvigsborg med nyckeln i en knuten näve, beredd på att bli överfallen bakifrån. Men en av de första som lärde mig något helt annat om utsatthet var killen jag var stormförälskad i och som jag hade sex med första gången. När han var klar sa han bara:
”Du kan gå nu.”
Sedan hånskrattade han åt mig.
Jag har många gånger funderat på om han har döttrar idag. Om han varnar dem för killar som är som han själv var då han gick i gymnasiet.

När kvinnor berättar för varandra om sexuella övergrepp, kränkningar och våld är det så många kvinnor som bär på berättelser om män som har gått över deras gränser. Men killar verkar inte känna någon alls som gått över gränsen. Make it make sense, please.

Jag har aldrig använt det där greppet jag lärde mig på Norrby. Min strategi blev snarare freeze. Att följa med i djävulsdansen. Vara tyst. Förminska mig själv. Ta så lite plats som möjligt för att inte elda på vreden hos den andra. Min egen vrede växte istället på insidan. Inte i knytnävarna. En natt sommaren 20o1 lämnade jag en lång våldsam relation. Jag hade en väska med kläder på ena armen och min bebis på den andra. Efter det träffade jag minst två män till som också betedde sig fruktansvärt mot mig. Men vad ska jag säga… det finns grader i helvetet.
De tog i alla fall inte strypgrepp på mig. Drog mig inte genom lägenheten i håret. Höll ingen kniv mot min hals. Och just därför tog det tid för mig att förstå att också annat kan vara våld.

Förnedring. Manipulation. Kontroll. Kränkningar. Materiellt våld. Det lämnar inte samma blåmärken men det bryter sannerligen ner en människa. Jag fyller snart 48 år och när jag ser tillbaka kan jag konstatera att jag har haft flera olika förövare i mitt liv.

Hur många har du haft? Orkar och vill du berätta?

Och ha då med dig att våld kan se ut på många olika sätt:

Fysiskt våld – slag, sparkar, knuffar, stryptag, fasthållning eller att kasta saker.

Psykiskt våld – hot, kränkningar, förnedring, skrämsel, manipulation och beteenden som systematiskt bryter ner någon.

Sexuellt våld – sexuella handlingar utan samtycke, sexuellt tvång eller övergrepp.

Ekonomiskt våld – att kontrollera pengar, skuldsätta någon, hindra henne från att arbeta eller göra henne ekonomiskt beroende.

Materiellt våld – att slå sönder eller förstöra saker, exempelvis möbler, telefoner eller personliga ägodelar.

Digitalt våld – exempelvis övervakning, hot och trakasserier via digital teknik eller spridning av privata bilder.

Kontroll och isolering – att begränsa vem någon får träffa, var hon får gå, vad hon får göra eller successivt isolera henne från familj och vänner.

Våld i en relation behöver alltså inte vara slag och sparkar. Det kan vara ett mönster av makt och kontroll där flera former av våld pågår samtidigt och där gränserna steg för steg förskjuts. En relation kan vara väldigt våldsam även om personen aldrig blivit slagen.
Jag tycker därför att det är bra att strålkastarljuset just nu riktas mot vad våld faktiskt kan vara. Att män med unkna värderingar tar plats i tv gör att dialoger kring middagsbord och fikaraster startas. Att psykiskt våld får ta större plats i samtalet och att både kvinnor och män diskuterar innebörden av det. Kunskap och reflektion behövs för att skapa förändring och ett tryggare samhälle.
Inte minst i en tid där unga pojkar möter misogyna budskap och förebilder på sociala medier och nu på bästa sändningstid i tv-rutan. 

Läser om det uppmärksammade fallet vid Cornell University i USA. En ung kvinna har blivit drogad och sexuellt utnyttjad av sju killar under flera timmars tid.  Samtidigt har en chatt med över 50 killar tagit del av vad som pågår och ingen reagerar och skyddar henne. Berättelsen, debatten och alla frågor som väcks kring ansvar, samtycke, makt och hur samhället hanterar uppgifter om sexuellt våld är smärtsamma.

Mitt i detta finns en motsägelse som jag själv har svårt att förstå. Jag lever fortfarande med stora sår och konsekvenser efter destruktiva relationer med män. Ändå finns det en del av mig som är livrädd för att min berättelse om det jag varit med om ska försätta just dessa män i en obekväm situation i deras liv.

Tänk på det lite. Jag skyddar fortfarande människor som inte skyddade mig. Make it make sense.

För någonstans har jag lärt mig det här. Genom samhället, normer och föreställningarna om hur flickor och kvinnor förväntas bete sig. Kanske började det redan på lågstadiet på Svedjeskolan i Borås.  Vreden kokar på insidan men fortfarande inte i knytnävarna. För jag har inte lärt mig att lösa konflikter med våld.

& jag är inte ute efter att skuldbelägga eller skambelägga. Inte heller efter att klä mig i offerkofta. Det som däremot intresserar mig enormt är det förebyggande arbetet. Vad kan vi faktiskt göra för att förhindra.  Så låt oss prata om det. Mobilisera oss, vara kloka, ställa frågor och arbeta aktivt med de normer och beteenden som göder våld. Inte bara ta hand om konsekvenserna efteråt, utan försöka förhindra att fler människor behöver bära dem resten av sina liv.

Kvinnofridslinjen: 116 016
Sveriges nationella stödlinje för den som utsatts för hot, fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Telefonen är öppen dygnet runt, samtalet är gratis och du kan vara anonym. Även närstående kan ringa. Det finns också chatt.

 

Ni kan signa oss direkt, SVT. Vi är på!

Vi har världens vackraste höst här på svenska västkusten just nu. Igår kväll gick jag hundpromenad i mörkret i t-shirt och väst och den här morgonen sjönk jag ner i poolen för ett krispigt kalldopp vid sextiden. Alldeles stilla, hög luft och precis lagom svalt.

Idag väntas 22 grader och jag får nästan nypa mig i armen. Kan inte tänka mig något lyxigare än sol, vindstilla dagar och sköna dopp i havet så här års. Nu sitter jag och planerar dagen och känner att jag måste få ut bästa möjliga av den. Jag har ett arbete att spela in och lite mail att beta av men annars tänker jag unna mig en sväng över torghandeln, en lång promenad, reformer pilates, kratta upp äpplen i trädgården och hålla ett långsamt tempo. I eftermiddag har jag dessutom dejt med min man och jag tror att vi går till vår nya kvarterskrog på samma gata som vi snart ska flytta till. Fina dagar.

Men samtidigt tänker jag mycket på vårt hem i Frankrike. Det går ju alldeles utmärkt att ha två tankar i huvudet samtidigt. Att njuta av det man har precis framför sig och ändå längta efter något annat. Nästa vecka åker jag ner tillsammans med min kompis Malin Persson och när jag började planera vår lilla tur letade jag fram bilder från förra året då vi var där tillsammans.

Och då började jag längta ännu mer.

Vi hade sannerligen fina dagar ihop.

Jag bäddade upp för Malin i vårt kontor och det blev så fint. Bra att veta att man kan fixa ett extra sovrum ifall man är många.

Det visade sig att Emily var nere på jobb i våra trakter samtidigt i år så hon kommer sätta sig på ett tåg till oss och följa med oss på den stora vintagemarknaden I Pezenas.

Så roligt! Man kanske inte tror det, men vi är faktiskt rätt lika i våra personligheter och funkar toppen ihop. Helt plötsligt är det någon mer som är uppe med tuppen precis som jag, fixar kaffe i köket och dessutom är snabb som en vessla med snacks, middag, disk och allt möjligt annat som behöver styras upp. Älskar!
Nära till skratt och ärlig som tusan är hon också. Två egenskaper som ger pluspoäng i min bok.

Ser fram emot många middagar, långa samtal och gapskratt i det här köket. Nu behöver vi bara ha vädergudarna med oss på resan ner.
Och fixa varsin Dramaten-väska, såklart. Livsviktigt.

Jag längtar alltid hit. Efter dofterna. Ljuset. Ljuden. Stillheten.

Det tar några år att verkligen lära känna ett hem. Att förstå hur ljuset faller mellan rummen under olika tider på dygnet och året. Känna in energin, rytmen och tempot. Det ska bli så spännande att flytta in i vårt nya hus och få börja om med precis den processen där. Att långsamt lära känna ännu ett hem.

Jag tvivlar på att vi någonsin kommer få elda i den här öppna spisen. Jag har hört att det kan vara svårt att få tillstånd när man har trävind. Men de eldade ju här förr så på något sätt borde det väl gå att lösa även idag? Måste undersöka detta lite mer. Om vi börjar vara här mer under vintrarna framöver hade det varit helt underbart att kunna elda både här och i sovrummet. Tänk sprakande brasor under kalla franska vinterkvällar… Vilket otroligt mervärde.

Undrar vem som paxar detta rum i år. Min äldsta son sov här sist och klagade på att sängen gnisslar då man vänder sig i sömnen. Får fixa en ny säng tror jag allt…

Tavlor har jag i alla fall gott om. Den vackra kvinnan som står lutad mot väggen köpte jag på vintagemarknaden i Pézenas i maj 2026. Ett ganska idiotiskt köp rent praktiskt, eftersom tavlan saknar upphängning och jag tydligen är både för lat och för ohändig för att ta tag i den saken. Så där har hon stått på golvet sedan dess istället… Snart 1,5 år.

Ni följer väl med oss ner? Jag kommer såklart uppdatera flitigt i mina kanaler under resan.
Någon skrev till mig att det hade varit så roligt att följa oss som i ett tv-program, där vi åker runt och letar vintageskatter här nere i Languedoc och sedan tar med fynden hem och inreder våra svenska hem med dem.

SÅ KUL idé! Ni kan signa oss direkt, SVT. Vi är på! Haha.

Glasögon, franskt kök och vintagemarknad.

Godmorgon bloggen.

Jag har precis bokat av mitt morgonpass på gymmet till förmån för en riktigt lång vandring ute på Getterön idag. Känner i hela kroppen att jag behöver natur och rörelse i den formen med avslutande bastu och kallt dopp  istället för hög musik, andra människor och utfallssteg med vikter. Vilken tur  att jag har en vardag där jag har möjlighet att lyssna in kroppen och kasta om planerna.

Just nu sitter jag i soffan med levande ljus och kaffe bredvid mig. Mina nya glasögon vilar på näsroten och jag känner mig helt ärligt ful och tantig i dem. Vill inte ha glasögon. Vill inte se dåligt. Men nu är det väl som det är antar jag. Jag valde i alla fall ett par som inte tar för mycket plats i fejan men ändå känns helt ok. Dyrt var det också, fy fanken. Hade mycket hellre åkt på en weekend till Paris i september än lagt stålarna på de här. Men skit i det nu.

Jag sitter och arbetar med kommande kollektioner och sparar ner mängder av inspiration i en mapp på Pinterest. Färger, former, material, detaljer och  allt möjligt som sätter igång kreativiteten. I natt låg jag vaken en stund och passade istället på att drömma kring vårt franska kök. Vad vill jag egentligen göra där efter vattenskadan…?
Så jag tog en liten paus från kollektionsarbetet och började spara färger, kök och inredning som ligger nära den känsla jag önskar skapa där nere istället nu när jag hade kreativiteten och drömmarna nära till hands. Vill ni se?

Mörkt trä, mässing och jordiga toner. Mycket konst och antikviteter såklart.

Vackert ljusinsläpp och hyllor fulla med karotter. Böcker på hög, fransk jazz i högtalarna och doften av palo santo. Mmmm. Drömmigt, visst?
Snart åker jag ner hit igen och den här gången blir det Malin Persson och jag som bilar ner för den stora vintagemarknaden i Pézenas. Hon har lovat att inte köpa riktigt lika många tunga stenreliker den här gången, men jag tycker faktiskt att hon ska passa på nu när vi har bil… Det var betydligt värre förra året när hon skulle få med sig allt på flyget hem. Hahaha!
Själv ska jag hålla utkik efter ett liknande huvud som det jag har sparat i mitt moodboard. Och säkert en massa annat jag absolut inte visste att jag behövde förrän jag såg det.

Ha en fin dag nu. Kram K