Kanske är det den första semestern på länge med så få måsten. Inga små barn att hålla koll på. Minimalt med arbete. Ingen renovering eller några projekt på huset. Vi ska bara vila, umgås, äta gott, läsa, bada och spela Chicago.
Jag vet knappt vilken dag det är, men jag vet att barnen önskade sig en strand med solbäddar och parasoller idag. En sådan där man kan beställa glassiga drinkar genom att hålla upp en liten flagga och så kommer någon och serverar. Det enda man behöver göra är att ligga raklång med en bok eller en podd i öronen, smörja ryggen noggrant och dra på sig tofflorna när man tar de få stegen ner mot vattenkanten. Annars bränner man sig på den heta sanden.
Själv dras jag mer till naturstränder. Vilda och vackra platser med klippor, mörk sand och få människor. Där man får känslan av att vara en liten del av landskapet snarare än en gäst på ett strandresort.
Nudiststränder däremot är inte riktigt min grej. Den mest kända platsen för naturister i hela Languedoc är Cité Naturiste René Oltra i Cap d’Agde., som ibland kallas ”den nakna staden”. Där finns restauranger, matbutiker, barer, frisörer, boenden och shoppingområden där det är helt normalt att röra sig naken. Tanken är att man ska kunna leva hela semestern utan kläder. Nja, det lockar inte mig direkt.
Samtidigt är jag inte särskilt pryd. Jag går gärna ner till Damernas i Varberg för ett nakendopp året om. Men i juli undviker jag det gärna. Då blir det lite väl många nakna kroppar som köar ut i vattnet och ligger tätt på bryggorna. Det är kanske inte nakenheten i sig som stör mig, utan trängseln med alla nakna kroppar som känns ofräscht. Tänker på alla kroppsvätskor i vattnet och mår typ illa.
Så ska jag bada där på sommaren tar jag helst cykeln ner vid sex på morgonen, innan resten av staden har vaknat.
Dagen har precis vaknat här och jag sitter ute i dagbädden med kaffekoppen bredvid mig och en bok i handen. Boris och Jonas är ute på en morgonpromenad i den svala luften medan barnen fortfarande sover. Några franska hantverkare balanserar uppe på ett tak innan dagen blir alltför het och syrsornas sång vaggar morgonen i ett rofyllt tempo.
Vi hade egentligen planer på ett litet äventyr idag. Tanken var att ge oss ut på en Via Ferrata, en form av bergsklättring där man följer leder med fasta vajrar, stegpinnar, broar och ibland stegar som är monterade direkt i klippan. Så spännande och jag hade verkligen sett fram emot det.
Men värmen sätter stopp för planerna. Temperaturen väntas krypa över 40 grader idag och då känns det klokare att stanna på marken. Bergen får vänta till en svalare dag.
Om morgonen äter vi bär, frukt, nötter och kokta ägg.
Till lunch och middag blir det oftast en matig sallad med skaldjur eller fisk, ibland en grillad köttbit. Häromdagen köpte vi färsk pasta på matmarknaden och igår svängde jag ihop den med räkor, smör, salvia och vitlök. Det gick snabbt som tusan och blev verkligen hur gott som helst.
När solen sjönk bakom berhen och skymningen lade sig över byn tog jag ett kvällsdopp i den ljumma poolen och kände en sådan tacksamhet över dagen. När mörkret sedan blir kompakt och stillheten lägger sig kan man ligga på rygg och flyta, medan blicken vilar på den otroliga stjärnhimlen ovanför. Då känns det nästan som att sväva helt viktlös ute i universum.
Nu ska jag läsa några sidor i min bok innan det är dags att fixa frukost och väcka killarna. Kanske överraskar jag dem med att boka jetski efter lunch, så att det blir lite äventyr ändå nu när bergsklättringen inte blev av.
Ha nu en riktigt fin dag.
