Frankrike

Årets semesterplaner

Jag håller på att planera vår sommarsemester i Frankrike och letar efter ett trevligt stopp i Tyskland på vägen ner. När Jonas följer med vill han gärna ta elbilen, vilket förstås innebär några extra stopp för laddning längs vägen.

Egentligen hade jag siktet inställt på Heidelberg. Jag är så sugen på att boka bord på den välkända ölhallen Vetter’s Alt Heidelberger Brauhaus. Det speciella där är att ölen bryggs på plats, du sitter bokstavligen i bryggeriet medan du äter och dricker. Miljön är rustik och genuin med träbord, öltunnor, stora ljuskronor och humle som hänger från taket. På menyn finns klassiska sydtyska rätter som schnitzel, fläsklägg, korvar och stora pretzels. Tror barnen hade gillat.

Men det tar ungefär tolv och en halv timme att köra dit, och med laddstopp på vägen känns det som att vi riskerar att komma fram alldeles för sent på kvällen.

Så nu funderar jag på om vi ska hitta någon mysig tysk småstad lite längre norrut istället. Har ni några tips?

När vi körde hem senast stannade vi på Schloss Edesheim och bodde över på ett slott. Dit är det ungefär en timme kortare att köra, så det är absolut ett alternativ. Samtidigt är det ju alltid roligt att upptäcka något nytt.

Så länge det finns en riktigt god schnitzel och vackra omgivningar är jag öppen för det mesta.

Jag kollade väderprognosen och det ser ut att vara runt 35 grader här nere just nu. Samtidigt har våra hantverkare precis lagt färdigt golvet på uteplatsen  och jag har redan börjat drömma mig bort bland vackra franska soffor i gjutjärn att ställa där.

I Languedoc hittar jag oftast de bästa möblerna vintage. Fransmännen verkar ha ett helt annan stil på inredning än vi svenskar.  Deras nyproduktion tilltalar mig inte alls på samma sätt så det är rätt svårt att finna passande utemöbler.

Jag har börjat packa sommargarderoben som följer med. Det blir i samma toner så det går att kombinera.
Kanske packar jag de här gula klänningen.

Boris ska med. Vi har AC i alla rum och är ute med honom längre om kvällarna och morgnarna och det går toppen. Han gillar att vara samlad runt familjen.

Min frukost här nere brukar bestå av bär, frukt, nötter, yoghurt och kokosvatten eller en is-matcha. Köpte så god matcha från ett franskt märke då jag var här sist som heter Palais des Thés. Tips – tror de har en webbshop. De är grymma!

Jag har använt LED-mask i några månader nu. Tio minuter om dagen med det röda ljuset, oftast som en lugn stund på morgonen eller kvällen.

Jag upplever faktiskt att huden känns lite fastare och får ett jämnare intryck. Det ska bli spännande att se om den på sikt även kan hjälpa till med mina solfläckar.

Är det någon av er som har testat LED-mask? Har ni märkt någon skillnad, och i så fall vad?

När jag kommer ner ska jag börja med att kasta ut sängkläderna på vädring genom fönstret, tända husets doftljus och packa upp mina kläder. Sedan väntar en lång promenad i bergen innan ett svalkande dopp i poolen när jag kommer tillbaka.

Efter det tänker jag lägga mig raklång på en solbädd och öppna en av de nya böckerna som fått följa med i packningen. Jag har köpt tre stycken inför resan och ser fram emot de där stilla stunderna mellan bad, promenader och långa sommarkvällar.

Det är något särskilt med att komma tillbaka till ett älskat ställe och få landa i de små ritualerna. Då känns det verkligen som semester.

Det enda projektet vi har tänkt ta tag i den här sommaren är ett utekök. Vi får väl se hur det blir med den saken. Är det 35 grader varmt kanske vi snabbt omvärderar planen och låter en hantverkare ta hand om det längre fram.

Samtidigt känns det som en ganska fin grej att göra tillsammans som familj. Att bygga något, hjälpas åt och se det växa fram under semesterdagarna.

Men framför allt ser jag fram emot det enkla. Långa middagar, sena kvällar på terrassen och massor av brädspel och kortspel. Hitster är givetvis nedpackat.

Undrar hur mina olivträd och mitt blåregn mår. Grannen Vanessa vattnar när vi inte är där men nu har det varit så otroligt varmt och torrt länge…

Längtar. Det ska bli så skönt att få komma iväg på semester efter en intensiv försommar.

Jag vet att det kanske såg ut som om jag hade semester när jag var här senast för några veckor sedan, men då hade jag med mig väldigt mycket jobb och en hel del andra måsten. Den här gången hoppas jag kunna sänka axlarna lite mer, läsa mina böcker, ta mina promenader och bara få vara.

Det blir bra.
På återseende.

 

Flytten, Hem & Inredning

Till salu – vårt hus, Kvarngränd 9 i Varberg

”Bakom dig reser sig den höga villan om totalt ca 388 kvm över fyra plan. Huset är byggt i stiltrogen 20-talsklassicism eller så kallad Swedish Grace. Den putsade fasaden i en varmt gul kulör samspelar med det branta, brutna tegeltaket som förstärker känslan av tidlös kvalitet och charm. Formspråket är symmetriskt med en hög frontespis och småspröjsade fönsterpartier kompletterade av gavelns burspråk. Helheten är både representativ och varm – ett tidlöst vackert hem med både själ och historia.
Tomten köptes 1926 av förman C A Freckman. Han lät sedan arkitekten Thorwald Söderberg, som även designat det gamla stationshuset i Varberg, rita huset. Under de nästan 100 åren sedan dess har huset brukats som bostad, bageri, butik, antikhandel, klädaffär och reklambyrå. Villans interiör är skapad med lagom stor respekt för ursprungsmiljön och med en mycket stilsäker och ofta lekfull känsla för kulörer, material och design. Rumsvolymerna är stora och ljusa tack vare ansenlig takhöjd och de höga fönsterpartierna, oftast i flera väderstreck. 1920-talets lätta elegans löper genom hela bostaden. Bland bevarade eller återskapade detaljer finns blonda brädgolv, detaljskurna listverk, spegeldörrar, vackra fönsterpartier, fina radiatorer, takstuckatur, beslag i mässing och takrosetter.”

Så inleds beskrivningen av vårt hus som nu är till salu. Jag har tagit bilderna och en duktig copywriter hos vår mäklare har skrivit texten.

Vilken spännande resa det har varit med den här husförsäljningen. Så mycket röj, fix, samtal, planering och arbete. Aldrig någonsin har det i och för sig varit finare än nu så det gäller att njuta av sista sommaren här.

Men nu är alltså huset äntligen ute till försäljning. Det känns pirrigt, sorgligt, vemodigt och spännande,  allt på samma gång.

Efter tio år är det dags att lämna över vårt hem till en ny familj som förhoppningsvis kommer att älska den här platsen lika mycket som vi har gjort. Det här huset har varit kulissen för så många delar av livet. Dans i köket, långa middagar med vänner, dejter vid köksön, bastubad och dopp i havet, trädgårdsprojekt, vardagskaos och lugna stunder. Det är här vi har vuxit upp, byggt familj, kämpat med jobb och livspussel, sprungit till tåget på morgnarna och tagit cykeln ner till havet för ett kvällsdopp.

Längst upp i huset finns en egen lägenhet, perfekt för den som drömmer om generationsboende eller vill ha plats för gäster, tonåringar eller egen verksamhet.

Just nu bor vår 20-åring där, även om han oftast kommer ner och äter middag och hänger med oss ändå. Det är ett sovrum, vardagsrum med extra säng och köket du ser här.

Så fint att se vår trädgårds så här ovanifrån. Den är rymlig minst sagt och det är ett stort hus med många möjligheter.

Då vi flyttade in låg det en heltäckningsmatta här över golven på andra våning men den tog vi bort. Ett tag pratade vi om att bygga ett stort badrum av ett av sovrummen på detta plan men det slutade att vi gjorde en riktigt stor garderob till oss själva istället.

Sist ut var att vi skulle renovera badrummet ihop med förrådet bredvid och göra det riktigt stort och fint ut mot trädgården med ett badkar längs fönstret och dubbelduschar. Men innan dessa hann vi ju köpa ett nytt hus så planerna lades på is.

Vi har haft en hel del drömmar och planer kring huset men samtidigt varit väldigt nöjda med det precis som det är.

Mitt gyllene sovrum med morgonsol.

Köket vi precis målade om.

När jag gått runt med kameran och fotat med mäklarögon istället för som bloggare så har det öppnat helt nya sätt att se på ytorna och rummen. Det är lätt att bli hemmablind.

Men jag tänker att vi skapat något riktigt fint här de seaste elva åren och ägarna innan lämnade ifrån sig ett fantastiskt hus till oss efter många fina år av familjeliv på platsen.

Dags för en ny familj att inreda och välja kulörer på väggarna.

Andra böcker i bokhyllorna.

Nya buketter som plockas och ställs på borden i rummen.

Det blir fint. Jag är säker på att de kommer älska just de här tre rummen i fil och ljusinsläppet lika mycket som jag.

Hoppas de kommer njuta av bastun och doppet i poolen.

Och att de sitter med tända ljus inne i växthuset och lyssnar på ett stilla sommarregn som smattrar på glastaket. Nu finns annonsen upp här.

 

resor, Vardag

Ett morgondopp i Torekov innan frukost

Kära ni. Godmorgon! Jag är på pr- resa på Bjärehalvön och ligger i min hotellsäng med datorn i knät. Har exakt sex minuter att kolla in och säga hej till er för jag har bestämt träff med min kollega Hilda på bryggan här i Torekov. Vi valde simtur i havet framför morgonens yoga som stod på agendan.

Har varit dålig på att tacka ja till denna sortens aktiviteter under några år men i år har jag försökt gå på så många som möjligt på västkusten. Dels är det väldigt härligt och bjussigt, man får uppleva så mycket roligt. Maten, platserna, historierna och människorna som brinner för sin destination och det de arbetar med. Inspirerande till tusen!

Men en annan anledning att tacka ja är att få möta upp kollegor. Att jobba med digitala kanaler kan ibland vara lite ensamt så att träffa vänner och prata om branschens utmaningar, nätverka, byta erfarenheter och peppa är alltid skönt. Här är Hilda Kirkhoff som ni kanske ser på Nyhetsmorgon då och då om söndagarna då hon inspirerar med fantastiska bakverk. En rolig och gullig kollega jag brukar kroka arm med när vi är bjudna på samma event. Hon förgyller verkligen dagarna med sin energi.
När, nu har fyra minuter gått och jag måste slänga på mig morgonrocken och tofflorna. Är man i Torekov så tar man seden dit man kommer.

På återseende. Ha en bra dag!

Tillägg: På förekommen anledning, och eftersom det har uppstått diskussion i kommentarsfältet, vill jag bara förtydliga att jag är medveten om att bilden är tagen på bryggan ut mot Kallbadhuset i Båstad. Självklart! Under samma dygn, på samma PR-resa, besökte jag både Torekov och Båstad och hann därför bada på båda platserna

Flytten, Hem & Inredning

Bilderna är inskickade och snart är mäklaren klar med annonsen

Nu är alla bilder inskickade till mäklaren och arbetet med annonsen är i full gång. Förhoppningen är att kunna presentera huset som ett kommande objekt redan på torsdag eller fredag. Jag har redigerat bilderna utifrån mäklarens behov och fotograferat mestadels i liggande format för att de ska komma till sin rätt i annonsen.

Några stämningsbilder på husets gamla blåritningar och köpebrevet fick också följa med i bildmappen, tillsammans med uppdaterade ritningar, besiktningsprotokoll och allt annat som hör en husförsäljning till.

Just nu befinner vi oss mitt i projektet röja, slänga och städa. Ett arbete som känns smått oändligt ibland. Jag erkänner gärna att jag längtar efter att få spola fram tiden tills allt är klart och vi kan landa i sommaren på riktigt.

Även om jag kommer att jobba under juli så infinner sig alltid ett annat tempo. Mailkorgarna blir lite tystare, kraven lite färre och dagarna lite mer soft. Jag ser fram emot ljumma kvällar, solnedgångar över havet och sena bad nere vid klipporna. Det känns inte långt borta nu.

Jag kan inte låta bli att fundera på om de nya ägarna kommer att behålla pardörrarna som de är eller måla om dem. Det hade varit roligt om de ville ha kvar dem, men samtidigt är det fint att tänka att huset ska få spegla deras stil och passa deras möbler och sätt att leva.

Först tänkte vi att de här stolarna inte skulle få följa med till nästa boende, men nu har vi ändrat oss. Vissa saker är svårare att skiljas från än man tror. Bordet däremot får nog flytta hem till något av barnen och leva vidare där istället.

Har en liten önskan om att investera i en ny målning av Petra Lundkvist. Den här stora ska hänga i vårt sovrum där rummet är rymligare men jag behöver en mindre i köksdelen.

Från Petras feed på Instagram.

Ska bli spännande att se om det finns något intresse för vårt 20-tals hus. Det är en pärla. Men jag är ju partisk helt klart.

Hem & Inredning, Trädgården

Det gäller att samla på de där små stunderna just nu.

Igår ägnade vi förmiddagen åt att städa källaren och resten av dagen åt att arbeta i trädgården. Vid sextiden sa jag att det fick räcka, att vi borde lägga undan verktygen, ta en promenad och sedan sätta oss en stund i bastun före middagen. Sagt och gjort.

Efter att ha suttit där inne en stund tog jag min andra svalkande simtur i poolen. När jag sedan gick barfota genom gruset i vår ovanligt städade trädgård slog tanken mig med full kraft:

Vad håller jag egentligen på med? Varför ska jag sälja det här fantastiska paradis som vi har skapat för vår familj?

Plötsligt kom både ångest och ånger krypande. Det knöt sig i bröstet och jag fick påminna mig själv, nästan som ett mantra, om varför vi har valt att ta nästa steg. För i grunden tror jag på förändring och utveckling. Jag tror på att utmana sig själv, på ny energi, nya miljöer och nya upplevelser. Och även om det ibland gör ont att lämna något man älskar, så vet jag att allt kommer att bli bra.

Sista gången jag klipper av en kvist från grannens vackra, väldoftande rosor som sträcker sig över muren och in till mig.

Sista gången min syren blommar. Sista gången jag och Bengt står och tittar på tomatplantorna och diskuterar hur de tar sig i början av säsongen. Sista gången jag fyller en stor vas med egenplockade vallmo och ställer den på bordet. Det kommer att bli många sista gånger i år.

Och jag tror att det är viktigt att både njuta av dem och tillåta sig att känna att det är lite sorgligt. Det är väl så man bearbetar förändringar, genom att vara närvarande i det som håller på att ta slut, samtidigt som man vet att något nytt väntar.

Egentligen är jag inte särskilt nostalgisk av mig. Om jag ska vara tacksam för någon personlig egenskap så är det nog min förmåga att gå vidare. Jag är förvånansvärt bra på att släppa taget om saker, människor, platser och upplevelser när deras tid i mitt liv är över. Snipp, snapp, slut och så var den sagan verkligen slut. Min man brukar ibland skoja om att det är lite obehagligt. Han säger att om vi någon gång skulle skilja oss så skulle jag bara säga ”hejdå” och gå vidare utan att se mig om. Om det verkligen hade varit så enkelt vet jag inte. Men det ligger nog något i att jag har lättare än många att klippa banden till det som inte längre hör hemma i mitt liv.
Jag har ofta funderat på varför det är så. Är det en styrka, ett sätt att skydda sig, eller kanske bara en acceptans inför att allt förändras? Jag vet inte.

Men just nu, mellan syrendoft, rosor och vallmo så försöker jag göra plats för allt samtidigt, tacksamheten över det som har varit och nyfikenheten på det som kommer.

Nog med navelskådning för idag.

Om jag ska vara helt ärlig är jag ganska stressad just nu. Den här veckan känns som om någon har försökt pressa in tio dagar i en kalender som bara rymmer sju. Det är husförsäljning, skolavslutningar, ett barn som fyller 20 år, ett jobbdygn i Torekov, en kollektionsfotografering, städning inför visning, deadlines och det vanliga jobbet. Och mitt i allt detta ska jag ju för guds skull också hinna med pilatesen, morgondoppen, promenaderna, poddarna och mina åtta timmars sömn varje natt. Hahaha… Hur ska det här gå?

Samtidigt känner jag mig själv så jag vet att jag fungerar som bäst när det är lite för mycket på en gång och då får jag upp ett tempo. Jag kommer att springa runt, skriva listor, få lite puls och muttra över att dygnet har för få timmar. Och på något märkligt sätt brukar allt ändå lösa sig.

 

Aldrig har min trädgård varit så vacker som i år. Det är som en dröm här ute just nu.

Jag har fyllt alla mina cortenlådor med blå hortensior och jätteverbena, och i rabatterna är de stora hortensiorna på väg att slå ut. Och så är jag så glad att jag ändå bestämde mig för att odla dahlior i år. Jag funderade länge på om det verkligen var någon idé, men nu känns det som ett av de bästa besluten jag tagit.  För det är ju faktiskt sista året.

Och vilken tur att det sista året får bli det allra vackraste.

Vi har vårt bord för middag här ute på kullerstenen för här är solens sista strålar på dagen. På båda sidor av vår köksentré har vi rosen New Dawn. Den blommar ljuvligt hela sommaren och slår nog snart ut.

Dessa kvällar nu är smått magiska. Så även om dagarna är fullspäckade så finns det ändå gott om tid att varva ner en stund på trädäcket i kvällssolen, gå en liten runda här ute, vattna och ta en simtur.

Rabatterna är fulla av min vallmo Coral Reef. Den är perenn och kommer år efter år. Varje säsong dyker det upp en eller två plantor extra och det är en fröjd att får njuta av dessa vackra.

Nä, nu får det vara nog med skrivande för en stund. Biblioteket ska städas, kryddlådan behöver få lite ordning och reda, och därefter väntar rosenrabatten ut mot gatan. Sedan blir det några timmar med admin framför datorn. Faktiskt en ganska perfekt blandning när jag tänker efter.

 En stund i bastun och ett svalkande dopp innan huvudet landar på kudden ikväll är givet. Det gäller att samla på de där små stunderna just nu.

Önskar er en bra start på vecka, Kram K