Krickelins

I år har jag varit mamma i 21 år. Det är mer än halva mitt liv.

Det är den mest glädjerika och mest smärtsamma uppgift jag har i livet. Den viktigaste. Den roligaste. Jag älskar att vara mamma. Jag hatar att vara mamma. ibland. Det är svårt. Det är lätt. Alla känslor ska få ta plats och alla mammor gör så gott de kan efter sina egna förutsättningar och förmågor.

Vi lever med NPF i vår familj (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) och jag tänker på en fin text Ditte delade en dag.

Till alla fina funkis mammor där ute;
Har du någonsin undrat hur mammor till barn med funktionsnedsättning väljs ut?
Visualisera dig att Gud svävar över jorden och väljer sina verktyg för fortplantning med stor omsorg och överläggning. När han observerar instruerar han sin ängel att göra anteckningar i en gigantisk huvudbok. Den här får en dotter. Skyddshelgonet blir Cecilia.”Den här får tvillingar. Skyddshelgonet blir Matthew.”Slutligen överlämnar han ett namn till en ängel och ler. “Ge henne ett barn med funktionsnedsättning.”
Ängeln blir nyfiken. “Men Gud varför denna? Hon är så lycklig.”Just det” ler Gud. “Kan jag ge ett barn med funktionsnedsättning till en mor som inte kan konsten att skratta? Det vore grymt!”Men har hon tålamod?” frågar ängeln. Jag vill inte att hon ska ha för mycket tålamod då kommer hon att drunkna i ett hav av sorg och förtvivlan. När väl chocken och förbittringen avtar så kommer hon att hantera det. Jag såg henne idag. Hon har den där känslan av självständighet och oberoende som är så nödvändigt för en mor. Du förstår, barnet som jag ska ge henne har sin egen värld. Hon måste få barnet att leva i hennes värld och det kommer inte att bli lätt.”Men Herre, jag tror inte ens att hon tror på dig.”Gud ler. “Det spelar ingen roll, jag kan fixa det. Den här är perfekt – hon har tillräckligt med själviskhet.”Ängeln flämtar “Självisk? Är det en fördel?”
Gud nickar. Om hon inte kan skilja sig från barnet ibland kommer hon inte att överleva. Ja! Det här är en kvinna jag skall välsigna med ett barn som inte är som alla andra. Hon inser det inte ännu, men hon kommer bli avundad. Hon kommer aldrig ta ett ”sagt ord” för givet. Hon kommer aldrig att se varje ”steg” på ett vanligt sätt. När hennes barn säger “Mamma” för första gången kommer hon att uppleva ett mirakel och hon vet om det. Jag kommer tillåta henne att klarögt se de saker jag ser. Okunnighet, grymhet och fördomar. Och jag kommer låta henne stiga över dem. Hon kommer aldrig att vara ensam. “Och vem blir hennes Skyddshelgon?” frågar ängeln med pennan redo.
Gud ler. “Det räcker med en spegel.”

Fint så. Hoppas ni haft en härlig helg.