Krickelins

Jag skulle ljuga om jag sa att dagarna lunkar på i det lugna tempot  jag så länge har försökt skapa i både vardag och fritid. Men det är ju trots allt juni. Månaden då födelsedagar krockar med skolavslutningar, jobbet hopar sig, trädgården exploderar i grönska och kalendern fylls snabbare än man hinner blinka. Och i år har vi dessutom toppat allt med en husförsäljning.

Så jag gör det enda rimliga. En raggardusch, en enkel klänning, lite rött läppglans och min paradrätt på bordet. Det får vara gott nog.

Det finns verkligen ingen anledning att göra det svårare för sig i köket än nödvändigt när tiden är knapp. Just nu lagar jag gärna stora satser av allt. Då räcker det både till lunchlådor dagen efter och till hungriga sommarlovsbarn som ramlar in genom dörren sent på kvällen och undrar vad det finns att värma.

På kalas blev det mängder av färskpotatis,  tzatziki, en somrig sallad och grillade kycklingfiléer. Enkelt, gott och lätt.

Glöm att jag ställer mig och gör tårta. Det blir god vaniljglass varvad med svenska jordgubbar och blommor. Lätt älskat av alla.

Ett annat gott tips som dessert är den här glassen. Väldigt viktigt att ni väljer Dämn Good med Mint, glöm inte mintsmaken… Askarna är väldigt lika.

En dag tog jag på mig finkläder och åkte till Båstad och mötte upp kollegor.

Sjukt smidigt att packa färgkoordinerat och bestämma outfits i förväg när man har mycket runt sig. Finns ingen anledning att göra skallen ännu mer rörig än vad den är just nu.

Så mysigt vi hade! Hannes, Hilda och jag på Skansen i Torekov. För er som gjorde en stor sak av att jag stod på fel brygga häromdagen så har ni alltså bevis nu. Jag befann mig faktiskt i Torekov trots allt… Hahaha! Både dopp i Båstad och Torekov alltså.
Lika härligt på båda platserna men bästa med hela vistelsen var såklart sällskapet.

Shit vad goda dessa cocktails var! Otroliga! Jag slutade dricka starksprit för många år sedan så jag smakade bara men den fick verkligen 10 av 10. Så roligt att det togs polaroidbilder under dagarna också. Väldigt personligt och mysigt.

Min man och jag. Undrar vart vi skulle här… Så maxade dagar. Vi har i alla fall städat huset och trädgården och lämnat över nycklar till mäklaren för visningar. Jösses vilket slit!
Men vi gjorde det! Vill tacka otroliga svärföräldrar för all hjälp.

Jag brukar må rätt dåligt den här tiden på året. Det klassiska är att jag står bland hundratals andra föräldrar på skolavslutningen och kämpar mot både tårar och panikångest. Så har det varit under många år. Juni har för mig ofta varit lika delar glädje och överväldigande press. Men inte i år.I år är jag lugn som en filbunke.

Om det beror på mina östrogenplåster, att jag har sänkt axlarna eller att jag under flera år byggt upp en vardag som faktiskt är hållbar, det vet jag inte. Kanske är det en kombination av alltihop.

Och nu har dessutom den yngsta gått ut högstadiet. Kanske var det på tiden att jag fick uppleva en skolavslutning utan att känna att jag måste hålla ihop med vita knogar.

Om det är något råd jag skulle vilja skicka vidare till generationen efter oss så är det det att- försök inte maxa allt. Ni behöver inte vara så förbaskat duktiga hela tiden och vara med på allt. Det tog mig några år att förstå det.

Och ärligt talat så är det ovärt att lära sig den läxan för sent.

Nu blommar vallmon för fullt och jag tror faktiskt aldrig att trädgården har varit vackrare än den är just nu. Det är helt otroligt.
Allt arbete med att plantera perenner, rensa ogräs, måla, städa och ta hand om varje liten vrå har verkligen gett resultat. Nu får vi njuta av vår lilla oas en sista säsong och det känns både fint och vemodigt.

Lyllos den som får flytta in och ta över allt detta. Inte minst den stora rabatten där mina hortensior börjar breda ut sig. Jag planterade tolv blå buskar med drömmen om att de en dag skulle rama in poolområdet på ett mjukt och frodigt sätt. Nu börjar man äntligen ana resultatet.

Bildbevis kommer senare i sommar när de blommar. Jag hoppas att det blir precis så vackert som jag har föreställt mig