Sköna maj, välkommen!
Första buketten pioner, majbrasan, vänner och god mat. Vi fyller dessa dagar med härligheter och jag är så tacksam över att lunka fram i maj istället för att ha kniven mot strupen, som man så ofta har när allt ska ske samtidigt.
Jag har börjat måla våra uthus och tar lite i taget. Fixar med plantor och i rabatterna. Lagar lite mat och viker ihop tvätten. Dagarna lunkar på med ljudbok i öron. Ända sedan vi flyttade till mindre lokaler och började jobba smartare med vår tid så är arbetsbelastningen också i en skön balans.
Funderar på att börja döstäda hemmet. Så sugen på att göra mig av med prick allt och börja om. Känna mig lite lättare.
Maj månads outfit. Jag tror vi släpper dessa plagg 17e maj men jag får lov att återkomma till er kring detta. Så många som frågat efter byxorna och de kommer i två längder och i tre färger.
Jackan kommer också bli en favorit hos många kan jag tro. Nä, nu ska jag svida om till träningsbrallor och dra till gymmet. Sedan tar jag tag i mina uthus och trädgården. Lite majande, bastu, grill…Och så har man hela lördag och söndag också som bonus med strålande väder. Vår tid är nu!
Glöm inte att lyfta blicken och njut av alla vackra körsbär i blom och den blå himlen.
Till bloggen och mina kampanjbilder använder jag nästan uteslutande min Canon EOS R5 tillsammans med ett fast 50 mm-objektiv. Det är ett tungt, ganska klumpigt och dyrbart verktyg i min arbetsdag, så jag tar sällan med det när jag inte har ett tydligt uppdrag där jag också fakturerar.
Vid mer vardagliga tillfällen, som nätverksträffar, kundevent, resor, marknadsbesök eller restaurangupplevelser så fotograferar jag istället med min iPhone. Kameran är verkligen så bra, och funkar perfekt för content i mina kanaler.
Efteråt redigerar jag bilderna lätt i VSCO, där jag oftast använder A6 Pro eller A4 Pro och drar ner intensiteten en aning
För ett tag sedan köpte jag en liten Fuji-kamera som ibland får följa med mig på äventyr. Den tar kanske inte de mest perfekta, “proffsiga” bilderna, men det är inte heller det jag är ute efter i de stunderna.
När jag fotar mer dokumentärt handlar det snarare om att fånga känslan i upplevelsen. Och just det tycker jag att den här kameran gör så fint.
Den har dessutom ett filmläge som ger en analog känsla, fast i en digital värld. Jag kan enkelt föra över bilderna direkt till telefonen för publicering, eller till datorn om jag vill ge dem lite extra kärlek i Lightroom där jag oftast redigerar mina bilder.
Se bilden ovan… visst känns det härligt?
Jag älskar verkligen känslan i bilderna från den här kameran, och igår fick både min Fuji och mobilen följa med ut till havs när jag åt skaldjur tillsammans med ett gäng kollegor.
Har jag förresten världens härligaste jobb? Ibland känns det verkligen så. Allt jag får uppleva och skapa tack vare min kamera och mina digitala kanaler är rätt otroligt.
Jag tänker på alla jobb jag haft. Irland, Skagen, Värmland bland många andra destinationer och alla spännande varumärken jag fått arbeta med genom åren. Och inte minst er följare som hängt med, i kommentarsfält, dm och mail. All klokhet, reflektion, utveckling och inspiration. Ibland också skav och intensiva diskussioner, särskilt under tiden då jag hade det som tuffast i klimakteriet. Fy, vad jag var dålig på att hantera kritik då… haha.
Jag började blogga redan 2008, långt innan Instagram fanns och innan “influencer” ens var ett begrepp. Idag ser vi yrkesgruppen överallt. I tv-soffor, dokumentärer, poddar, musik och till och med i politiken. Det är en otrolig utveckling, och många har fått en stark röst och stort inflytande.
Samtidigt upplever jag att det också blivit en av vår tids mest ifrågasatta yrkesroller. Kanske är det min algoritm, men det känns som att det blåser extra hårt i debatten kring influencers vara eller icke vara just nu. Debatten kanske behövs.
Men är den nyanserad? Nej, det tycker jag inte. Ändrar den strukturer och beteenden? Nja, jag vet inte.
Jag upplever att den mer polariserar och skapa klyftor mellan generationer som ej förstår varandra. Att förminska och hata har sällan lett till något konstruktivt.
Så sent som igår hamnade jag i ett samtal där jag kände mig både förminskad och missförstådd i mitt arbete. Men jag har slutat förklara och försvara det jag gör för den sortens människor. Jag har inget att bevisa.
Men i alla fall. Tillbaks till denna otroliga skaldjurslåda som serverades.
Louise var värdinna för aftonen på båten M/S Eriksberg som guppade runt Göteborgs Skärgård.
Underbart. Fick träffa Malin O igen och jag älskar den där människan. Så otroligt rolig.
Helt klart roligast på hela internet. Följ @malinsta
Här vet jag inte vad som hände med min leksakskamera. Något filter som ser ut som vattenstänk hade jag tydligen satt på. Ser ut som man tar fotot på mig genom en vattenstänkt ruta.
Phu. Tur att jag lyckades fippla bort den effekten och kunde ta sådana här härliga foton istället.
Det blev sång på däck. Sköna bohusländska toner som sträckte sig långt in i solnedgången.
Goa gubbar i Göteborg. Fasen vad fint!
Ha en riktigt fin dag.
Jag ska fylla min med trädgårdsliv, havsbad, lunch på en klippa, promenader, vänner och en stämningsfull valborgsbrasa nere vid havet.
Karolina: Ett nytt önskeinlägg om du fortfarande är öppen för det. Reflektioner kring boken Let them. Lånade den och tänkte att det var precis vad jag behövde men fastnade inte alls för innehållet och tycker inte alls tankesättet var självklart att appliceras. Skulle dock gärna vilja tycka om boken och dess innehåll så tankar kring den vore kul att höra.
Spännande Karolina! Berätta gärna om din upplevelse och så är jag så nyfiken på vad ni andra kände för boken också.
“Let Them” av Mel Robbins är en bok om att släppa kontrollen över andra människor och i stället rikta fokus tillbaka till sig själv. Den utgår från insikten att vi ofta lägger mycket energi på att försöka förstå, påverka eller förändra hur andra beter sig, något vi egentligen inte kan styra över.
Genom att i stället tänka “let them”, låt dem, kan man släppa frustration, oro och behovet av bekräftelse. Låta människor tycka, välja, komma eller gå. Och i nästa steg: “let me” , vad väljer jag att göra nu?
Boken handlar om att sätta gränser, stå stadigt i sig själv och ta ansvar för sitt eget liv och sina egna reaktioner. Resultatet blir ofta mer lugn, tydlighet och frihet och en känsla av att inte längre dras med i andras beslut eller beteenden. Skönt!
Har ni läst boken? Nu var det ett tag sedan jag läste den men vet att jag verkligen fick hjälp av tankesättet att gå vidare, sluta jämföra mig samt bry mig mindre av hur andra agerar och vad de gör. Inte dras in i andras kriser på samma sätt och försöka lösa andras problem. Mycket i mitt sätt att agera i nära familjesituationer, jag fick tröst och stöd i kring hur jag ska agera.
Men också i kapitlet om vänskap i vuxna relationer. Hur vi går ut och in i olika sammanhang i livet och växer ifrån varandra. Inte se det som ett misslyckande och få känslor av exkludering utan att med kärlek förstå att allt är precis som det ska vara.
Jag har under hela mitt liv levt med medberoende till kroniskt sjuka familjemedlemmar och mitt liv har till mångt och mycket formats kring hur deras dagar ser ut och vilken plats de befinner sig på. Boken hjälpte mig med mer acceptens till att släppa taget och rå om mig själv mer, inte leva mitt liv genom andra och känna skam och skuld över min egen lycka för att andra mår dåligt. Komplexa känslor som kräver mycket personlig utveckling och medvetet arbete då mönster har format mig från tidigare generationer.
Ska kanske läsa boken igen då jag är på en annan plats just nu. Se om den fortfarande tilltalar mig. Den var väldigt amerikaniserad i sin retorik, men om man bortser från det och plockar russinen ur kakan och fokuserar på budskapet så gav den mig mycket och jag brukar rekommendera den.
Berätta gärna om er upplevelse.
En annan bok som jag var pepp på att läsa men som bara skapade obehag inom mig var ”Alla fyra” av Miranda July.
Boken följer en kvinna i medelåldern som lämnar sitt vardagsliv och ger sig ut på en resa, men istället för att fortsätta långt bort, stannar hon kvar på ett motell i närheten. Där börjar en inre och yttre resa som handlar om vem hon är, vad hon längtar efter och hur hon vill leva. Om att omvärdera livet mitt i livet.
Lust, närhet och ensamhet. Frihet vs ansvar. Kropp, åldrande och identitet. Allt det där vi kvinnor funderar över runt 45-50, tänker jag. Boken är lite ovanlig i sin ton, den har ett rått och snuskigt språk, den är ärlig och rätt så provocerande. Den vågar ta upp tankar och känslor som många kanske har, men inte alltid pratar om. Jag gillade inte huvudkaraktären, tyckte hon var gränslös, respektlös och tappade kontrollen totalt. Så det säger väl mer om mig tänker jag. Är livrädd för att själv agera på detta sätt och tyckte hela handlingen var djupt märklig och ångestframkallande, hahaha! Vad tyckte ni?
Jag älskar franskt smör så mycket så att jag tog med mig flera paket hem sist jag var där.
Det var länge sedan jag slutade med Bregott och Lätta till förmån för riktigt smör. Jag förvarar det i en smörbytta på diskbänken, så att det alltid är rumstempererat och redo att bre på en smörgås. Extra lyxigt nu när vi har haft franskt smör hemma hela april. Så gott!
Jag hade också med mig en hel del vintage från Frankrike. Det mesta säljs i butiken, men två handmålade fat har fått flytta in hemma hos mig och hänger nu på väggen i köket.
Första buketten från trädgården för i år. Det är altid en speciell känsla att kunna få plocka in. Då känner jag mig rik. Snart blommar tulpanerna för fullt och jag längtar tills jag kan gräva ner mina plantor i rabatterna. Håller koll på frostnätterna och är redo.
Vår lansering av SS26 gick så fint igår, och mina axlar har nog sjunkit flera centimeter. Tacksam till tusen.
Näst på tur är nyheter på tehyllan. Just nu har jag två favoriter hemma som jag dricker dagligen, iste med citron och ananas (en stor favorit hos barnen), och ett vitt te med vattenmelon och rödbeta som jag själv tycker allra mest om. Riktigt spännande smaker, eller hur?
Önskar er en fin start på veckan. Själv har jag packat ordrar hela dagen och sedan mött upp min Anna nere vid bastun och bryggan. Så mysigt att bada i havet varje måndag och sitta en stund i värmen och prata.
Jag tillbringar min söndag i en ljummen solig trädgård. Dessa bilder tog jag för någon vecka sedan och min trädgård är något helt annat nu. Det är otroligt hur fort det går nu så det gäller att vara med när allt slår ut. Bara någon vecka till körsbär och äppelblom slår ut kan jag tro.
Jag har fixat med mina plantor, jordförbättrat och fixat.
En dag åkte jag till Granngården och kom hem med både färg till uthusen och ordentligt virke för att bygga dahliastöd i rabatterna. Men hallå, vilken framförhållning jag har i år. Så bra!
Beror helt klart på att jag minskat min arbetsbelastning och la resan till Frankrike tidigare i år. Nu är det full fokus svensk vår på västkusten är och det är inte alls tokigt.
Det är fint för Boris också för han får väldigt mycket tid ute på långa promenader och här ute i vår trädgård tillsammans med mig.
Idag får jag hjälp av min man som kör ris till tippen och hjälper mig riva upp murgrönan. Älskar söndagar då man kan jobba i hemmet, gå lång promenad vid havet, åka och träna, basta i trädgården och avsluta dagen med familjemiddag och film. Lyxigaste jag kan tänka mig faktiskt.
Vad hittar ni på idag? Är det trädgårdsfix för er också?
Nu ska jag slå ihop datorn och servera lunch i solen här ute.
(reklam) OBS. Ni glömmer väl inte vår lansering hos K LAGERQVIST vid 15.00 idag?
