Så här odlar man tulpaner i Sverige

stolt samarbete med Blomsterfrämjandet

Drömjobb – Jag har frossat i svenskodlade tulpaner denna månad och fått i uppdrag att lära mig lite mer om hur produktionen ser ut. Visst bli ni nyfikna?
Många förknippar naturligtvis tulpaner med blommande fält i Holland, men av alla de tulpaner som säljs i buketter i vårt land så är faktiskt de allra flesta odlade i Sverige.

Själva tulpanen  betyder “nystart” för mig eftersom den stora säsongen för tulpanen drar igång runt Tulpanens dag 15 januari och detta är min månad. Fick alltid en stor krispig bukett vita tulpaner av min mamma på min födelsedag då jag var barn.
Tulpaner säljs oftast ett inplastat 10-bunt på  både ICA och i blomsterbutikerna och de sista åren erbjuds det fler och fler sorter och färger – denna ståtliga blomma är verkligen älskad av svenskarna.
Jag har planterat en mängd härligheter i min trädgård som jag längtar efter att skörda och sätta ner i vaser på borden här hemma.

Men hur går det till hos en riktig tulpanodlare?

I Sverige finns ett dussin tulpanodlare som alla odlar enligt svenskt sigills kvalitetsregler och det innebär en ansvarsfull och kvalitetssäkrad produktion. Det pågår drivning från Malmö i söder till Sundsvall i norr så tillgången på närproducerade tulpaner är riktigt bra.
Totalt odlas över 160 miljoner tulpaner i Sverige i år!
Jag fick äran att besöka två stycken i Halland och lära mig lite mer om hur man odlar dessa skönheter.

Säg hej till Arne och Folke som driver Förstbergs Handelsträdgård i Klastorp, Varberg.

Dessa bröder driver denna handelsträdgård i fjärde generation och verksamheten startade faktiskt mitt inne i Varberg på 1800-talet.  För det var i slutet av 1800-talet som gården Trädlyckan inköptes av Jeppe Förstberg och i början på 1900-talet flyttade sonen och trädgårdsmästaren Elis Förstberg till Trädlyckan.
Då övertog han rörelsen och började bygga växthus.
Sonen Gunnar Förstberg tog sedan  över anläggningen i slutet av 30-talet och sålde senare marken till Varbergs kommun. Verksamheten flyttade ut till Klastorp och numer driver 4:a generationer, bröderna Folke och Arne, handelsträdgården med fast hand och mycket kärlek.

De odlar julstjärnor, tulpaner och têt a têt efters säsong.

Arne tog med mig in i kylrummet för att visa hur produktionen går till. Här står just nu fullt av têt a têt, påskliljor och har förberetts för kommande säsong.

När lökarna kom någon gång i september planterades lökarna i jord i dessa backar och sedan ställde man dem mörkt och svalt  för att de ska få sin vintervila. Så som mina lökar får i rabatterna här hemma nu.

Efter 14-20 veckor tas lökarna upp till växthus för att med hjälp av ljus och värme  och får då växa upp till ståtliga tulpaner.

Från det att odlarna tagit upp tulpanen till ljuset tar det mellan tre och fyra veckor tills tulpanen kan skördas. Här är det viktigt att ha fingertoppskänsla för det gäller att skörda tulpanen i exakt rätt tid. Så här ser det ut i backarna när tulpanerna är färdigskördade – några har kommit för långt i blomningen och får lämnas kvar. Allt är organiskt material  och slängs på komposten och blir jord och så börjar arbetet om nästa år igen.

På Förstbergs odlas 4 miljoner tulpaner per år och de skördas för hand med kniv och läggs i stora träbackar innan de buntas.

Det var roligt för jag frågade Folke vart de fina trälådorna kom ifrån och han berättade att de tillhört en hatthandlare i Borås och att hans pappa tog över 50 lådor dem någon gång på 60-talet. Tyckte jag kände igen namnet Rowells, gammal boråsare som jag är…
Så fint att de gått i arv så här och använts så länge av två helt olika verksamheter.

Hos Förstbergs buntas alla tulpaner för hand – det blir 10-pack och 7-pack.

F

Sedan sätts de i lådor och skickas ut till butik. Många av dessa tulpaner går till Blomsterlandet till exempel.

Det var verkligen roligt att besöka dessa bröder och jag hade svårt att slita mig men jag hade bestämt träff med Lennartssons tulpanodling i Väröbacka ungefär 20 minuter därifrån. Jag var så nyfiken på att se vad det var för skillnad mellan jord och vattenodling.

Tina och Bengt – glada och stolta tulpanodlare. Vilket team!
Verksamheten startades av Bengts föräldrar – då fanns det bara en trädgårdsodling och ett mindre växthus men nu har de flera växthus och producerar 6 miljoner tulpaner per år.

Bengt började med att visa alla trälådor

För några år sedan gick de över  från torv- och sandodling till vattenodling och det var verkligen spännande att se. Jag visste inte om att man kunde odla på detta sätt.

I Nederländerna har odling i vatten nästan helt tagit över berättade Bengt. Mer än nio av tio tulpaner odlas där utan kontakt med jord och fördelarna är framför allt får man en väldigt ren odling. De slipper också att hantera en massa torv och sand som blir tungt när de lyfter backarna.

Efter plantering vattnas tulpanlökarna innan de ställs kallt under tre veckor för att få den konstgjorda vinter som behövs innan de ställs in i växthusen. Från plantering till plockning är det ungefär sex veckor – och det är en mycket kortare tid mot tidigare de odlade i sand och torv.

Så här ser backarna ut – man fäster löken på de små piggarna här i och så växer rotsystemet i vattnet. Här har de precis skördat en back och den ska tvättas innan den kan användas igen.

Övergången till vattenodling ledde till att ett kylrum kunde tas bort, svinnet minskade och energiförbrukningen sjönk.
Så här ser det sedan ut då de skördar tulpanerna.

De dras upp med roten och packas på vagnar som sedan buntas i packrummet med hjälp av maskiner.

Här går det undan vill jag lova…

Här gäller det att ha tungan rätt i mun – tulpanerna läggs upp på bandet för att åka in i en maskin där löken skärs av och sedan forsätter tulpanen vidare för att kontrolleras.

Här ser man hur utslagen den får vara när den buntas – 1 och 5 är inte ok men 2-3 så kan de ingå i  tulpanbuketten.

Detta var verkligen intressant och jag fick med mig några av Tinas favoriter hem. Både på snitt och på lök på detta sätt. När jag satte dem rakt ner i vasen på lök så märkte jag att de står sig längre och det blev ju också riktigt fint! Hoppas det kommer börja säljas mer tulpaner på detta sätt i butikerna. Kanske svårhanterat nu när jag tänker efter…

Kors så fina – när de blommat ut på detta sätt är de som vackrast tycker jag. Jag blandar gärna upp med lite kvistar för en yvigare bukett.
Önskar jag hade lagt namnet på minnet…

Men vet du – kanske att vi kan få lite koll på det?

Jag har nämligen bokat in en livesändning med Malin på Blomsterfrämjandet denna våren – förhoppningvis kommer hon befinna sig hos  Alverbäcks Handelsträdgård vid detta tillfälle och visa oss olika sorter och tillsammans kommer vi prata tulpankunskap och sorter.
Återkommer med datum och tid för detta.

Önskar er en riktigt fin dag nu!

Njuta i det lilla

Det är min födelsedag och jag önskar mig inget annat än att få vara med mig själv – helt själv.
Ser mig  sittandes under tidig morgon för att ändra mitt födelsedatum på min fb-profil så jag ska gå under radarn och slippa att någon kommer på att jag fyller år. Lyckas inte.

Min familj minns utan fb och sjunger såklart i arla morgonstund  – i små morgonrockar och rufsiga hår står de där vid sjusnåret och sjunger “jaaaamåhoooonleeeva” för full hals med paket i famn och tända ljus på silverbrickan. Jag har precis krupit ner i sängen och sjusover eftersom jag var uppe redan 04.30 med ett huvud fullt av bry och myror.

Jag fyller 42 år och med åldern kommer några ifrågasättanden kring fördomar om mig själv.

Jag har alltid beskrivit mig själv som social – men kan nu konstatera att jag nog inte tycker om att vara bland människor så mycket.
Inte längre stunder i vart fall.
Blir helt dränerad av andras energier och jag börjar tycka att det inte är värt det. Kanske har jag alltid känt så fast bara tryckt bort det jobbiga för jag ville så gärna att folk skulle tycka om mig  – och då måste man ju liksom vara bland människor…

Är det nu eremitlivet börjar – efter 40 så orkar jag bara stå ut med mig själv? Eller spelar kanske pandemin och mina misstankar kring förklimakterie sin del i detta huvudbry?
Hahaha, nog med navelskådande för idag.

Jag valde i alla fall att jobba hemma idag. Tog en extra lång promenad med Boris längs havet, satt i bastun med en bok på förmiddagen och doppade mig kallt där i mellan, gick till bokhandlaren och köpte mig två böcker till och åt sushi med barnen till kvällsmat. Alldeles lagom vilsam födelsedag om du frågar mig.
Nu väntar utlovad fotkli och Harry Potter.

Om det är något pandemin skänkt oss så är att värdesätta det lilla. Vila i det som finns nära och inte vilja vara någon annanstans än just där jag är. I en måndag i slutet av januari, med körsärskvistar på bordet och varmt fänkålste som håller mig sällskap.

Känner ni igen er i mina tankar? Umgås ni helst med er själva eller mår ni som bäst när det är full fart och mycket människor runt er?

Om villan på Getholmsgatan och kärleken till blommiga mönster

stolt reklam för egen verksamhet

Jag önskar att jag tagit mer bilder från huset på Getholmsgatan på Hedvigsborg i Borås.
Min familj flyttade till Pelins gamla hus då jag var sju år – Arvid Pelin hade låtit denna villa byggas med utsikt över Pelins grusgrop . Jag vet egentligen inte vad denna Arvid gjorde med sin grusgrop – bröt grus till järnvägar?

När jag var barn så fungerade denna grusgrop toppen då vi barn åkte pulka nedför slänterna. Sen blev det Hedvigsborgs Idrottsplats med både fotbollsplaner och hockeyrink. Och det fanns även en korvkiosk här som hade en stor hamburgare på taket. Även tivolin och cirkusar har huserat här. Nu verkar det mest vara parkeringsplats eller stå helt öde.

I alla fall – vi flyttade till denna villa.  Den var på tok för stor för min familj. För många rum, knarriga trappor, tung ytterdörr med läskig ringklocka, stor källare med ett kassakåp stort som ett rum, två öppna spisar i marmor (eller var det granit?) , kattvindar att gömma sig i och rabatter fulla av rosenbuskar. Det var ett spännande hus men jag undrar ofta var vår familj hade hamnat om vi hade bott kvar i det lilla trygga huset på slänten, med plastmatta i köket och beige vävtapet i vardagsrummet.
Hade vi varit lyckligare då?

Starkaste minnet från lilla huset i slänten – Min syster och jag i den välvda dörröppningen, uppträdandes i våra nattlinne med svampar på och med hopprep som mikrofoner.

Jag tänker i alla fall att det var här någonstans min mammas stora intresse för att skapa vackra rum gjorde inträde i våra liv. Mitt flickrum inreddes med Laura Ashley tyger på lampskärmar, gardiner med hissfunktion och svepande med volanger, på överkast och kuddar i olika former och visst letade hon även upp en rosa persisk matta med liknande blommor som kunde pryda golvet. Skrivbordet och byrån handmålades med samma rosor som gardinerna och jag fann mig själv boende i en rosa blomdröm. I denna period var jag en bokmal utan dess like. Låg på sängen dagarna i ända och läste Kitty eller Tvillingarna på Sweet Walley High och sedan blev det såklart hela serien med Virginia Andrews innan jag slukade alla andra skönlitterära verk min mamma hade i sitt bokrum.

Helger och andra ledigheter spenderades gärna på någon auktionskammare i Borås eller i Varberg. Mamma budade på konst, mattor, möbler och stora kinesiska urnor att pryda huset med. När jag tittar tillbaka på hur jag växte upp i denna miljö bland alla antikviteter, blommiga tyger och böcker blir jag varm i bröstet. Den byggde min egna lust att hänga tavlor från golv till tak och att leta efter spännande kombinationer.

Jag skriver detta inlägg för att jag vill dela min historia till blommande tyger och mönster – Laura Ashley, Lene Bjerre, Karin Larsson, Liberty… Mamma älskade detta!
Precis lika mycket som hon älskade sina pelargoner som trängdes i alla fönster förutom ett – rakt ut mot Pelins grusgrop stod ståtliga ormbunkar i vita krukor.

Ni som är med mig här och har följt hela resan med KLco vet att jag vill plocka in mina minnen i varumärket och dess kollektioner. Och nu är jag så otroligt stolt över att kunna presentera ett samarbete Hanna Wendelbo och jag har jobbat med sedan i höstas.

Hanna har skapat två olika mönster till Klco – detta med inspiration från min barndoms alla blommor och min egen trädgård.

Detta blir magi – var så säker. Alla mönster och prover är klara inför vår och sommar – jag längtar efter att berätta mer och visa er allt. Det färdiga mönstret håller vi på några veckor till så att det blir lagom i tid. Allt har sin tid  – som ni såklart vet och respekterar.

Pelargonen får sin välförtjänta plats  såklart och vi är så nöjda med resultatet. Pirr i magen som tusan – vill du klä dig i en blommig  dröm denna sommar?

Vi fortsätter givetvis med 100% europeisk linne, känns rätt i magen och så bra. Genom att skapa produkter av hög kvalitet vill vi uppmuntra till en medveten konsumtion – där produkter används om och om igen, överlämnas till familj, vänner och till och med till kommande generationer. Lin och linneproduktion är dessutom snällare mot miljön än till exempel bomull.

Ser fram emot att berätta mer.

Vad händer i kvinnans kropp då vi åldras?

Men vad är det här?

Vad händer egentligen i kvinnans kropp då vi åldras?
Ni som följer mig regelbundet vet att jag sovit riktigt dåligt det senaste året.
Jag har fått svarta hår som växer ut ur hakan, är extremt känslig mot socker och kaffe, känner mig otillräcklig och har ångest. En gång i månaden så blir jag dessutom helt personlighetsförändrad. Det destruktiva varierar i styrka men vissa månader är verkligen skrämmande. Vem är jag?!
Då kan jag skicka sådana här sms till den jag älskar mest i hela världen. Vem skriver så? Varför får jag världens flyktbeteende och inte vill vara med längre?
Hur står min man ut?

Vad händer?

Under dessa dagar kan det vara helt svart och jag vill krypa ur mitt skinn. Ingen ska behöva stå ut med mig tänker jag och det går inte att förstå mig, jag är så dålig och – förtjänar jag ens att få leva?
Jag isolerar mig, går långa promenader gråtandes, allt är meningslöst och jag är livrädd för att tappa det och få utbrott inför människor runt omkring mig.
Så illa är det inte varje månad men tillräckligt ofta för att detta ska skrämma skiten ur mig.

Jag har skyllt på adhd och på att jag är högkänslig. Att jag är komplicerad. Att jag har en galen personlighetstyp – stackars mig och alla andra. Buhu.
Fast är det pms eller svår pmds?
Eller – är det kanske förklimakteriet?

Klimakteriet känns lite tabu att prata om – jag har faktiskt inte hört så mycket om det förrän nu när jag börjat efterforska på nätet och läsa böcker i ämnet. Det är förknippat med att åldras och det känns som att vi i västvärlden gör allt för att inte åldras – vi har så stort fokus på vår yta. Klimakteriet signalerar ju att jag som kvinna på något sätt är förbrukad – att man har blivit tant. Jag tänker svallningar och “kärringarus” och “kulturtant”…. Kunskapen inom detta är noll alltså.

Forskning om kvinnohälsa generellt väldigt eftersatt – som med väldigt mycket i samhället tänker jag.

Jag måste få svaren och få bukt på det här.
Jag har därför läst på lite nu och tänker djupdyka ner i ämnet under 2021 och hoppas att jag under tiden kan hjälpa andra med samma svårigheter. Det blir intervjuer, reportage, kunskap och tips.

Nu förstår jag att det är kemiskt – och det går att göra något åt det. Jag är ingen galen människa – det är en obalans mellan östrogen och progesteron i kroppen.
Hör här:

Varför får man förklimakteriesymtom?

“Hormonerna är utformade för att arbeta ihop och fungera som en helhet. Samspelet mellan hormonerna och signalsubstanserna under de hormonella förändringarna i ditt liv lägger i stort sett grunden för hur du mår. När hormonerna av någon anledning minskar i nivå eller börjar fungera sämre, kommer du med största sannolikhet att känna av det.

Mellan 35-50 årsåldern varierar nivåerna för våra kvinnliga hormoner östrogen och progesteron kraftigt och den inbördes relationen dem emellan rubbas. Det här påverkar signalsubstanserna i hjärnan, som i sin tur påverkar vårt psykiska mående. Både östrogen och progesteron har starka positiva effekter i kroppen bl.a. antiinflammatoriska. Så sjunkande hormoner påverkar även hur du mår rent fysiskt och kan t.ex. ta sig uttryck i form av t.ex. diffus smärta och värk.”
(källa)

Ok – nu kör vi. Fokus på hälsa och välmående under 2021.
Det enda raka tipset jag har just nu är kalla bad och stoppa i sig lite bra kosttillskott men det vet ni ju redan. Ett annat bra råd är att prata med sin familj om detta – berätta hur du känner och låt dem få förståelse för vad som händer.

Har ni erfarenhet av detta? Hur mår ni?
Har ni några funderingar eller frågor jag ska ta med mig i detta?

 

En ledig helg

På fredags eftermiddag bestämde jag mig plötsligt för att vara helt ledig utan prestation under hela helgen så därav den lilla bloggpausen.
Familjetid, seriemarathon, Harry Potter-filmer, bastubad, långa middagar, promenader och tid för vila.

Man skriver ju inte om allt man går igenom och det vet ni ju så himla väl, eller hur? Men jag har verkligen haft ett behov av att landa efter en tids svårigheter med stor oro och sömnlöshet. En dag i taget. Att släppa ner axlarna och låta livet ha sin gång hur smärtsam den än är  – det är en utmaning.

En dag blev det semlor till frukost.

Och detta var helgens outfit. Mjuka kläder – de här byxorna bor jag nästan i.
De är från Arket men tyvärr slut men såg att de fått in ljust grå kashmirbyxor hos HM nu. (adlink)

Jag har plöjt igenom hela Bridgerton. Älskar kostymdraman!
Lite deppigt att den tog slut faktiskt. Tipsa mig gärna om en ny bra serie att sväva bort i.

Ok, men nu kikar vi lite på vad jag fann hos vår loppisgranne tycker jag?

En fantastisk akvarell som har en mängd år på nacken om man kikar på både baksida och ram – står dock inget årtal på den men visst är den fin?

Sex fat i glas – formade som fiskar.

En vacker lampa som vore så fin i sovrummet tänker jag. Jag köpte en spegel också men den hamnade visst inte framför kameran.
Ok, nu ska jag krypa ner i sängen och försöka somna.

Önskar både er och mig en fin vecka. Var rädda om er.