Spridda tankar, Vardag

Abort, mardrömmar, nytt hus och planer för framtiden.

Ett regn har fallit under natten och när jag öppnar fönstret för att släppa ut mina mardrömmar möts jag av en renhet jag inte känt på länge. Som att allt börjar om nu och allt är nystädat, energifullt och friskt. Det är måndag och jag bokar av lunchträningen till förmån för att vandra långt vid havet med ljudbok i örat. Jag ska lyssna på Jackie som jag fått tips om:
Anne Swärds roman handlar om en ung kvinna på väg mot Stockholm och livet. Det är den varma sommaren 1988, ingenting har ännu hänt. Mannen hon sedan möter är bortom vad hon kan föreställa sig. ”Jackie” är en roman om kärlek, besatthet och överlevnad.

Därefter ska jag måla uthusen en andra strykning och ge extra näring till rosor och hortensia. Kanske ska jag börja gräva ner mina plantor?
Kikar på vackertväder.se och ser att det blir en minusgrad tre nätter från nu. Ska man chansa…Min trädgård är så skyddad så jag tror det kan gå bra.

Samtidigt kollar jag på kök till mitt nya hus jag ej har köpt. Gör moodboards. Tänk om jag kan få flytta och börja om. Göra alla rätt denna gång. Fast, barnen är ju snart utflugna så att få en ny chans i snårigt föräldraskap är ju det mest omöjliga. Lagt kort ligger och så vidare.
Jag tänker på det själv nu när jag är i medelåldern och mina föräldrar är på en annan plats. Funderar på om mina barn kommer vilja komma och hälsa på. Bjuda in. Och räkna med mig?
Kan jag räkna med dem?

Vill aldrig vara en börda. Jag tänker att jag ska skapa mig ett rikt liv som jag fyller med gottigheter och att jag inte ska räkna med andra. De ska alltid vara välkomna och komma och gå som de vill. Leva sina liv så gott de kan. Har börjat spana in färglära, komposition och olika tekniker för all tid med skapande framöver. Jag påminner mig själv om att bild var det enda ämnet jag hade bra betyg i när jag gick ut högstadiet med 2,1. Min mamma grät ner i jordgubbstårtan.
Vad blir det av den stackars struliga blonderade tjejen i Dieseljeans och linne från Filippa K?

Jag fick sedan aldrig gymnasiekompetens då jag skippade vidare studier. Jag började terminen på Bäckäng men ganska ofta bestämde min kille att jag inte fick gå och det var liksom aldrig värt bråket. Sedan blev jag gravid och jag som skulle ha barn vid 16 års ålder resonerade mig fram till att jag skulle ha svårt att fullfölja studier med en knott på armen. Mamma fick dock reda på att barnbarn väntades och lyckades övertala mig om att det var på tok för tidigt.

Senare i livet gick jag till en spådam för att få vägvisning och och en mjuk smekning över kinden. Tårar föll då jag berättade att jag jag kände mig vilsen och misslyckad i föräldraskapet. Hennes  förklaring var att jag borde be mitt aborterade barn om ursäkt för att jag förvisade det och molnen skulle sedan skingra. Skammen fortsatte växa i bröstet.

Jag tänker att en dag står en rymlig studio där och väntar med staffli, dukar och penslar i rader. Allt kommer vara förlåtet. En varm fransk bris får de skira linnegardinerna att dansa i de stora fönsterna ut mot terassen. Jag dricker iskaffe, staplar bokhögar och vattnar mitt blåregn. Det som blir det blir och min förhoppning är att jag då känner att jag gjorde allt jag kunde och inte slår på mig själv något mer. Att alla blåmärken bleknat och ryggen är rak. Kanske skriver jag istället för att måla eller så gör jag alltihop. Lagar mat, bakar godsaker, ringlar lera, målar i olja och akvarell, vandrar i berg och samlar skatter på antikmarknader. Kanske skriver jag dessutom på min blogg och uppdaterar er om hur det går. Om ni hänger kvar vill säga…

Vardag

Instagram, kläder och boende

Jag har börjat med två nya satsningar på mina Instagram kanaler. Det ena kallar vi SLOW TV och då spelar vi in några minuter då vi pratar om nyheter, information och kunskap kring vad som händer hos K LAGERQVIST. Det har varit riktigt uppskattat.
Det andra är stillbilder som jag klipper ihop som en klippdocka till en reel. Två olika outfits på kroppen. För att inspirera vad man kan ta på sig och hur man kan kombinera. Ibland är det mina egna kläder från K LAGERQVIST, ibland gamla godingar från garderovben och ibland tipsar jag om vad som finns till försäljning just nu.

Just denna vecka hade jag på mig jeans och baslinne från Lindex. (reklamlänkar)
Testade detta linne som sägs vara bra då man är i klimakteriet. På hemsidan står det att de är vetenskapligt framtagna för klimakteriet,  har en patenterad Anti-Flush™-teknologi som hjälper till att lindra besvären från värmevallningar och nattsvettningar.
Det är väldigt skönt men jag tror jag beställde för stort, jag borde tagit small istället för medium. Men jeansen är härliga och i skön stretch.

Den här klänningen var väldigt romatisk och fin.

Extra bonus för att den är vacker i ryggen med rosetten.

Valde medium även här men small skulle funkat. Bar den utan bh men tror jag kan leta fram en röd med smala band från min garderob. Så jobbigt att ha tunga bara bröst utan stöd.

Här finns den rutiga klänningen. (reklamlänk)

Sol i bibliotek. Det är lite konstigt här hemma nu. Jag står i startgropar för att döstäda, slänga och skänka och måla om allt men kikar samtidigt efter andra objekt på Hemnet. Jag vill flytta till mindre och enklare. Ge plats för mer liv, arbeta mindre och så behöver min själ en ny start.

Men samtidigt pågår ju livet och vardagen. Buketter inhandlas på torget, frön planteras ute i trädgården, uthusen målas och tvätten viks i prydliga högar. Jag kollar serier, möter upp vänner, badar och går längs havet. Lyssnar på ljudbok och prioriterar så klokt jag kan på jobbet.

Allt kommer bli bra. Känner mig hoppfull inför vår och sommar.
Det är fint att allt det bästa står inom räckhåll.

Vardag

Outfit i maj och härliga helgplaner

Sköna maj, välkommen!
Första buketten pioner, majbrasan, vänner och god mat. Vi fyller dessa dagar med härligheter och jag är så tacksam över att lunka fram i maj istället för att ha kniven mot strupen, som man så ofta har när allt ska ske samtidigt.

Jag har börjat måla våra uthus och tar lite i taget. Fixar med plantor och i rabatterna. Lagar lite mat och viker ihop tvätten. Dagarna lunkar på med ljudbok i öron. Ända sedan vi flyttade till mindre lokaler och började jobba smartare med vår tid så är arbetsbelastningen också i en skön balans.
Funderar på att börja döstäda hemmet. Så sugen på att göra mig av med prick allt och börja om. Känna mig lite lättare.

Maj månads outfit. Jag tror vi släpper dessa plagg 17e maj men jag får lov att återkomma till er kring detta. Så många som frågat efter byxorna och de kommer i två längder och i tre färger.

Jackan kommer också bli en favorit hos många kan jag tro. Nä, nu ska jag svida om till träningsbrallor och dra till gymmet. Sedan tar jag tag i mina uthus och trädgården. Lite majande, bastu, grill…Och så har man hela lördag och söndag också som bonus med strålande väder. Vår tid är nu!
Glöm inte att lyfta blicken och njut av alla vackra körsbär i blom och den blå himlen.

Önskar er en otrolig helg. Kram K

Vardag

Med min leksakskamera

Till bloggen och mina kampanjbilder använder jag nästan uteslutande min Canon EOS R5 tillsammans med ett fast 50 mm-objektiv. Det är ett tungt, ganska klumpigt och dyrbart verktyg i min arbetsdag, så jag tar sällan med det när jag inte har ett tydligt uppdrag där jag också fakturerar.

Vid mer vardagliga tillfällen, som nätverksträffar, kundevent, resor, marknadsbesök eller restaurangupplevelser så fotograferar jag istället med min iPhone. Kameran är verkligen så bra, och funkar perfekt för content i mina kanaler.

Efteråt redigerar jag bilderna lätt i VSCO, där jag oftast använder A6 Pro eller A4 Pro och drar ner intensiteten en aning

För ett tag sedan köpte jag en liten Fuji-kamera som ibland får följa med mig på äventyr. Den tar kanske inte de mest perfekta, “proffsiga” bilderna, men det är inte heller det jag är ute efter i de stunderna.

När jag fotar mer dokumentärt handlar det snarare om att fånga känslan i upplevelsen. Och just det tycker jag att den här kameran gör så fint.

Den har dessutom ett filmläge som ger en analog känsla, fast i en digital värld. Jag kan enkelt föra över bilderna direkt till telefonen för publicering, eller till datorn om jag vill ge dem lite extra kärlek i Lightroom där jag oftast redigerar mina bilder.

Se bilden ovan… visst känns det härligt?

Jag älskar verkligen känslan i bilderna från den här kameran, och igår fick både min Fuji och mobilen följa med ut till havs när jag åt skaldjur tillsammans med ett gäng kollegor.

Har jag förresten världens härligaste jobb? Ibland känns det verkligen så. Allt jag får uppleva och skapa tack vare min kamera och mina digitala kanaler är rätt otroligt.

Jag tänker på alla jobb jag haft. Irland, Skagen, Värmland bland många andra destinationer och alla spännande varumärken jag fått arbeta med genom åren. Och inte minst er följare som hängt med, i kommentarsfält, dm och mail. All klokhet, reflektion, utveckling och inspiration. Ibland också skav och intensiva diskussioner, särskilt under tiden då jag hade det som tuffast i klimakteriet. Fy, vad jag var dålig på att hantera kritik då… haha.

Jag började blogga redan 2008, långt innan Instagram fanns och innan “influencer” ens var ett begrepp. Idag ser vi yrkesgruppen överallt. I tv-soffor, dokumentärer, poddar, musik och till och med i politiken. Det är en otrolig utveckling, och många har fått en stark röst och stort inflytande.

Samtidigt upplever jag att det också blivit en av vår tids mest ifrågasatta yrkesroller. Kanske är det min algoritm, men det känns som att det blåser extra hårt i debatten kring influencers vara eller icke vara just nu. Debatten kanske behövs.
Men är den nyanserad? Nej, det tycker jag inte. Ändrar den strukturer och beteenden? Nja, jag vet inte.
Jag upplever att den mer polariserar och skapa klyftor mellan generationer som ej förstår varandra. Att förminska och hata har sällan lett till något konstruktivt.

Så sent som igår hamnade jag i ett samtal där jag kände mig både förminskad och missförstådd i mitt arbete. Men jag har slutat förklara och försvara det jag gör för den sortens människor. Jag har inget att bevisa.

Men i alla fall. Tillbaks till denna otroliga skaldjurslåda som serverades.

Louise var värdinna för aftonen på båten M/S Eriksberg som guppade runt Göteborgs Skärgård.

Underbart. Fick träffa Malin O igen och jag älskar den där människan. Så otroligt rolig.

Helt klart roligast på hela internet. Följ @malinsta

Här vet jag inte vad som hände med min leksakskamera. Något filter som ser ut som vattenstänk hade jag tydligen satt på. Ser ut som man tar fotot på mig genom en vattenstänkt ruta.

Phu. Tur att jag lyckades fippla bort den effekten och kunde ta sådana här härliga foton istället.

Det blev sång på däck. Sköna bohusländska toner som sträckte sig långt in i solnedgången.

Goa gubbar i Göteborg. Fasen vad fint!

Ha en riktigt fin dag.

Jag ska fylla min med trädgårdsliv, havsbad, lunch på en klippa, promenader, vänner och en stämningsfull valborgsbrasa nere vid havet.

Önskar er en ljuvlig Valborg.
Kram K

Boktips, Vardag

Önskeinlägg – Let them

Karolina:
Ett nytt önskeinlägg om du fortfarande är öppen för det. Reflektioner kring boken Let them. Lånade den och tänkte att det var precis vad jag behövde men fastnade inte alls för innehållet och tycker inte alls tankesättet var självklart att appliceras. Skulle dock gärna vilja tycka om boken och dess innehåll så tankar kring den vore kul att höra.

Spännande Karolina! Berätta gärna om din upplevelse och så är jag så nyfiken på vad ni andra kände för boken också.

“Let Them” av Mel Robbins är en bok om att släppa kontrollen över andra människor och i stället rikta fokus tillbaka till sig själv. Den utgår från insikten att vi ofta lägger mycket energi på att försöka förstå, påverka eller förändra hur andra beter sig, något vi egentligen inte kan styra över.
Genom att i stället tänka “let them”, låt dem, kan man släppa frustration, oro och behovet av bekräftelse. Låta människor tycka, välja, komma eller gå. Och i nästa steg: “let me” , vad väljer jag att göra nu?
Boken handlar om att sätta gränser, stå stadigt i sig själv och ta ansvar för sitt eget liv och sina egna reaktioner. Resultatet blir ofta mer lugn, tydlighet och frihet  och en känsla av att inte längre dras med i andras beslut eller beteenden. Skönt!
Har ni läst boken? Nu var det ett tag sedan jag läste den men vet att jag verkligen fick hjälp av tankesättet att gå vidare, sluta jämföra mig samt bry mig mindre av hur andra agerar och vad de gör. Inte dras in i andras kriser på samma sätt och försöka lösa andras problem. Mycket i mitt sätt att agera i nära familjesituationer, jag fick tröst och stöd i kring hur jag ska agera.
Men också i kapitlet om vänskap i vuxna relationer. Hur vi går ut och in i olika sammanhang i livet och växer ifrån varandra. Inte se det som ett misslyckande och få känslor av exkludering utan att med kärlek förstå att allt är precis som det ska vara.
Jag har under hela mitt liv levt med medberoende till kroniskt sjuka familjemedlemmar och mitt liv har till mångt och mycket formats kring hur deras dagar ser ut och vilken plats de befinner sig på. Boken hjälpte mig med mer acceptens till att släppa taget och rå om mig själv mer, inte leva mitt liv genom andra och känna skam och skuld över min egen lycka för att andra mår dåligt. Komplexa känslor som kräver mycket personlig utveckling och medvetet arbete då mönster har format mig från tidigare generationer.

Ska kanske läsa boken igen då jag är på en annan plats just nu. Se om den fortfarande tilltalar mig. Den var väldigt amerikaniserad i sin retorik, men om man bortser från det och plockar russinen ur kakan och fokuserar på budskapet så gav den mig mycket och jag brukar rekommendera den.
Berätta gärna om er upplevelse.

En annan bok som jag var pepp på att läsa men som bara skapade obehag inom mig var ”Alla fyra” av Miranda July.
Boken följer en kvinna i medelåldern som lämnar sitt vardagsliv och ger sig ut på en resa, men istället för att fortsätta långt bort, stannar hon kvar på ett motell i närheten. Där börjar en inre och yttre resa som handlar om vem hon är, vad hon längtar efter och hur hon vill leva. Om att omvärdera livet mitt i livet.
Lust, närhet och ensamhet. Frihet vs ansvar. Kropp, åldrande och identitet. Allt det där vi kvinnor funderar över runt 45-50, tänker jag.  Boken är lite ovanlig i sin ton, den har ett rått och snuskigt språk, den är ärlig och rätt så provocerande. Den vågar ta upp tankar och känslor som många kanske har, men inte alltid pratar om. Jag gillade inte huvudkaraktären, tyckte hon var gränslös, respektlös och tappade kontrollen totalt. Så det säger väl mer om mig tänker jag. Är livrädd för att själv agera på detta sätt och tyckte hela handlingen var djupt märklig och ångestframkallande, hahaha! Vad tyckte ni?