Vardag

Samtal i taxin och vaken om nätterna

Jag bor på hotell dessa dagar och följer med stort intresse vad som händer utanför på Hötorget. Som att jag tittar på en gammal film följer jag intresserat människorna där ute. De är mitt uppe i livet. Några är snabba i stegen och skyndar över snömodden. Några går långsamt, stannar, stirrar ner i telefonen, fortsätter några steg och fortsätter vara uppslukade av telefonen. Några stannar för att köpa kransar och gigantiska buketter av amaryllis. De har ingen aning om att jag står här på sjätte våningen och tittar på dem. Lika bra det.
Första kvällen äter jag med min vän på Brillo. Det blir linguini med skaldjur och det är alltid så svårt det där med restaurang tycker jag. Speciellt när borden är nära. Jag hör vad alla andra säger och börjar bygga upp historier i mitt huvud om relationer, personlighetstyper, kläder och vad de gör till vardags. Hur de mår framförallt  – om de är glada, arga eller uttråkade. Mest ledsamt är det med de paren som glor ner i varsin telefon och inte möter blicken, bara äter och är frustrerade på varandra. Verkligen pengar i sjön- hade varit bättre med en macka vid köksbänken hemma kanske istället – eller ett varmt bad ihop för att försöka möta blicken och prata om skavet. Så svårt att fokusera på mitt egna samtal när jag observerar allt annat runt om. Både i servisen och de andra gästerna.
Jag tror de är konstnärer bredvid oss- För två damer kommer fram och pratar imponerande med männen när de ska lämna. Det är något med håret också – tänker att en sådan man med tofsen rakt upp på nog kanske inte jobbar på skattemyndigheten… Jag är full av fördomar såklart.
Den ena lyckas sprätta iväg en köttbit på min vän Hanna – den flyger i väldig fart. Vi fnittrar allihop och sedan fortsätter vi våra respektive samtal med tre centimeter mellan oss. Allt är nära här i Stockholm, det är köer och på tunnelbanan står man vackert och nära då man låter de andra stiga av först innan man går på. Jag känner mig inte hemma. Men försöker. Det är en vacker stad och promenadbenen bär mig. Jag har tänkt att jag måste förstå den. Få ett grepp om den. Egentligen borde jag åka hit en vecka och bara vandra på gatorna, gå på museum och äta gott. Det är alltid massa jobb jämnt.

Taxichauffören berättar om sin flytt från Syrien. Hans syster och föräldrar är kvar och han kom 2017. Han kan kan inte åka tillbaka så de har inte setts på flera år och jag säger att det är sorgligt. Frågar sedan om han har blivit väl mottagen i Sverige och om han känner sig hemma. Han är positiv i svaret – jag möter blicken i backspegeln. Sedan tittar jag ner i knät och tänker på om jag hade behövt lämna Varberg och köra taxi i en storstad när drömmen egentligen var att bli advokat – som var planen för honom i hemlandet. Han pratar om sitt vackra land, om Damaskus och naturen, vädret, om hur vackert det är.  Jag googlar Damaskus sedan och ja, det är vackert. Vem vill inte bo där med sin familj istället för ett iskallt och stressigt Stockholm mitt i december…

Jag sover dåligt om nätterna här. Sämre än vanligt.

Detta är utsikten under natten från mitt hotellfönster. Vid femsnåret ställer de dit alla torgstånd.

Jag poddar också. Två gånger. Både från min hotellsäng och i en studio i Hornstull. Det är för långt att gå och det är turligt för då får jag en stund med taxichaffören.
Ha en fin dag nu.

Vardag

Min nya header – ett fantastiskt konstverk

Jag sitter på ett tåg som tar mig genom ett snöklätt Sverige. Det är som att uppleva en vacker vintersaga att vila blicken ut genom fönstret. Jag är så kissnödig så jag vet inte vart jag ska ta vägen men har både dator, poddutrustning och allt annat vid min plats och tycker alltid det är lite jobbigt att plocka ihop och ta med till toan… Kikar runt, vem kan hålla ett öga? Människor är oftast vänliga och inte så stöldbegärliga väl? Men det är bara jag och tre män i min vagn så jag sjunker ner i min grafiska profil istället.

Senare:
Jag tog mod till mig och frågade om de kunde kolla mina grejer.
Därefter  jobbade jag bort ett par timmar, åt ett kokt ägg, min apelsin och valnötterna jag tog med. Nu sitter en tysk man framför mig och delar samma bord. Han knappar på sin dator, gör mycket grimaser och gäspar ofta. Det luktar illa när han gör det så jag trycker mina apelsindoftande händer upp mot näsan och stirrar på klockan. Hur långt är det kvar? Det har redan börjat skymma och det känns som jag åkt tåg hela dagen. Allt började med att jag sprang ner mot stationen utan att ha prioriterat biljettköp. Kastade mig in i tåget och drog upp appen för att klicka hem biljett mellan Varberg och Göteborg – men då funkade inte appen. Efter många om och men så blev det köp och sedan även köp mellan de nästa stationerna också. Men se då visade det sig när jag stod och glodde på de stora  skärmarna på Göteborg tågstation att jag lyckats köpa biljett som gick från Stockholm och tillbaka till Göteborg… Ghaaaa! Men snälla nån. Fixade ny biljett och satte mig på ett tåg som ropar ut försening på försening. Och jag som ska hinna podda på hotellet innan middagen.
Nu gäspar han igen. Jag vill åka hem.

Men nu pratar vi om roligare saker. Jag har en ny header och det är min fantastiska vän Jennie Blomkvist som står bakom mästerverket, Men va i helvete – jag måste nog byta plats för nu kan han liksom inte sluta gäspa och det luktar kattbajs runt hela mig….

I alla fall. Hon har skapat headern av två bilder på mig. Ett från mitt franska hem och ett från Varberg – så att de båda världarna ska gifta sig. Så nöjd med resultatet! Vad tycker ni?

Finns så mycket att vara tacksam över. Jag ska försöka tänka på det resten av färden här nu.
Läste ett så bra inlägg om tacksamhet på Elsas blogg idag – läs du också.

Ha en fin vecka nu.

KLco, Vardag

Rekord, granen och på väg till Stockholm

Godmorgon. Sneglar på klockan. Jo, den är 06.01 och jag är inne på min andra kaffekopp och är klar med min mailkorg. Det gör mig absolut ingenting att vara uppe i ottan idag för jag ska ta mig ner till stationen på förmiddagen och hoppa på ett tåg till Stockholm. Allt jag hinner före är bonus och välkommet. Jag ska till exempel städa ordning efter vårt julstök igår då familjen klädde granen.

Jag köpte en stor kungsgran i år och det var så kallt ute så jag gav den inte något nytt snitt innan den kom i julgransfoten. Det ska man väl göra?
Men det hade nog inte spelat någon roll ändå för jag upptäckte nyss att vi glömt hälla vatten i den. Den ser redan lite vissen ut stackarn och det är väl minst tre veckor kvar till julafton….
Jag får visa er en rättvis bild av granen i dagsljus istället för fem på morgonen. När tar ni in er gran?
Om ni har någon vill säga…

(reklam) Vi hade lansering av vår vinterkollektion igår och den slog alla rekord med råge. Har aldrig haft så många ordar och stor försäljning på bara ett par timmar och vi var i chock. Alla röda blusar och klänningar tog slut på nolltid och vi fick många besvikna dm och mail efter detta. Jag förstår.

Faktum är att vi spänner bågen så mycket vi vågar vid varje kollektion. Det är svårt att veta vad som kommer uppskattas och sälja slut – ibland är det våra enfärgade klassiker som uppskattas mest och ibland är det signaturplaggen för kollektionen. Vid detta släpp var det de randiga klänningarna. Så roligt att de uppskattades!
Men – hade det varit så att vi hade haft svårt att sälja dem så hade det blivit en otroligt dyr historia för vårt företag. Att ha en sådan klänning värmandes på hyllan hade inte varit bra alls – det är vår största investering någonsin att sy upp klänningen. Fyra meter vävt europeiskt linne kostar därefter och så tillkommer sömnad, strykning, packning och tags på det. Ja, det är mycket att ta hänsyn till och ur mitt perspektiv så tänker jag så hållbart jag bara kan. Tråkigt att det tog slut på bara några minuter men det finns andra plagg som tillhör kollektionen kvar. Och det är en limiterad upplaga på dessa signaturplagg – så extra roligt för dem som hinner få tag på ett plagg. Stort tack till er kunder!

Vi försöker möta efterfrågan så gott vi kan. ss24 ser fantastisk ut så den ser jag verkligen fram emot att visa er. Nu drar vi  större på våra signaturplagg i kvantitet – stärkt av nytt självförtroende sedan släppet igår.

Just nu sitter jag här i vår soffa och landar efter allt arbete förra veckan. Vi har bra rutiner nu med fotografering, kommunikation, butik, lager och allt annat runt omkring. Men det är alltid mycket att hålla ordning på och beta av – jag känner också stor press på att skapa vackra bilder till kollektionerna för jag vet hur viktigt det är. Kampanjbilderna är A och O. I kombination med att ha vackra kläder givetvis. I år var det svårt för det var så otroligt kallt och det är svårt både för mig som fotograf och modeller att ha fokus.

I alla fall. Att skapa vackra bilder är den roligaste delen av mitt arbete och vi hade inte varit någonting utan det – allt började med mina foton. Nu, idag, sätter jag fokus på i lite andra foton. I slutet av sommaren tog jag en serie bilder i ett hav av dahlior och ska lägga sista handen på dessa samt skicka in dem till kunden. I vår kommer ni får se vad jag pysslat med och varit med och skapat. Så sjukt stolt!

Det var så tokigt för den här randiga blusen var fast i expressleverans i både Tyskland och Danmark hela förra veckan så jag hade ingen möjlighet att fota den på våra modeller. Men den skulle ju också vara med i vårt släpp igår så efter stängning av butiken denna lördag så knäppte jag några bilder på mig själv. Tur att man behärskar många arbetsområden – synd att inte få vackra bilder i naturen dock men trots detta så sålde även den slut faktiskt.

Vill rikta ett varmt tack till alla er som uppskattar mina linnekläder. För er som inte fick tag på det ni ville – det kan komma returer och nästa lördag kommer vi ha ett litet utbud av plaggen i butiken i Varberg.  Nästa gång jag skriver är det från tåget eller en hotellsäng. Hörs snart igen. kram

Entreprenörskap, KLco

Lansering denna söndag – bildsvep på vad jag skapat

reklam för egen verksamhet

Det är fredag kväll och jag har suttit med bilder och filmer mest hela dagen. Ett litet avbrott då jag kastat mig in i bilen för att lokalisera en av produkterna som varit på villovägar och försvunnit i frakten – ett detektivarbete och mycket sökande v kollegor gjorde det till slut möjlugt för mig att knäppa en bild på mig själv i skymning iklädd en röd randig blus. Phu!
Den här lanseringen har verkligen varit på håret och det ska gudarna veta att det inte varit en räkmacka.

Men nu känner jag mig i fas och kan stolt säga att det blir lansering av våra finaste kläder någonsin denna söndag. Så välskräddat, genomtänkt och klassiskt. Precis så som jag vill ha det.

Tänk att det började snöa lagom till vi skulla fota vinter. Här log lyckans stjärna över oss i alla fall.

Emma Green , vårt nta anikte för KLco, var med oss i Tvååker och fotade.

Strålande – hon gör sig perfekt hos oss! Är så glad över att hon tackade jag då jag frågade. Den här blusen heter Kristin och är en av mina favoriter in kollektionen.

Västen Marina och byxan Theoni som bärs tillsammans med en äldre favorit i sortimentet – blusen Theoni i vitt.

Kolla på den här bilden. jag bi så oerhört stolt och glad över alla vackra detaljer. Ett otroligt hantverk ligger bakom detta. Skärpet lanseras i början av nästa år och jag är så glad över denna nyhet. En sådan kvalité och teknik på läderbälten finner man bara i de italienska bergen tänker jag… Ska berätta mera. Men fokus på släppet denna söndag nu istället.

Kjolen Marlene kommer i en röd randig kjol men jag tycker verkligen inte bara man ska tänka jul här – den är otrolig att abvända tillsammans med ett vitt linne till sommaren ju. Eller hur?

Men här ser du den med blusen Emma som kommer i råg och kanel.

Klänningen Sonja som så många visat intresse för sedan jag delade några bilder på Instagram. Roligt!
Inspirerad av min vän Marinas ställe Sonjas Veranda som förövrigt har julmarknad denna helg – TIPS!

Så fin visst?

Väldigt mycket Fröken Friman och Madicken över den här.

Vi fotade den i Marinas lokaler på Sonjas mellan frukost och lunch. Här är otroligt fint! Har i varit här? Nästa helg ska jag hit på julbord och då äter vi fösrt varmt och kallt, sedan går vi ihop i fackeltåg mot kyrkan och lyssnar på en julkonsert med Andreas Weise och sedan går vi tillbaka och äter sött med kaffe. Mysigt!
Hon är så påhittig min Marina!

Så fint med brallan. En klassiker som kan bo i garderoben länge.

Västen Marina kommer också i brunt. Visar er en bild på den randiga blusen imorgon. Ha en fin helg nu. Kram från mig.
Jo, just det, kläderna släpps här på söndag kl. 15.00

Vardag

Sömnen och om att kunna ta emot komplimanger

Jag vaknar, ligger och skruvar mig, går upp och kissar och försöker sedan blunda igen. Det är svårt. Jag tänker på mina listor och leveranser. Sedan tänker jag på träning. Därefter tänker jag på att jag inte får bli sjuk och på att alla runt om som är sjuka. Hur ska jag värja mig?
Räknar på fingrarna. Hur många timmars sömn har jag fått egentligen?

Klockan är fem när jag ger upp, stiger upp ur sängen, dra på varm tröja och smyger nerför trappan mot dagens första kaffe. Utanför kör plogbilen. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Ännu mer snö. Jag jobbar en stund.
Sedan läser jag Andrev Waldens krönika om att ta emot komplimanger. Den gör mig varm och jag hör mig själv skratta högt och förnöjsamt med stängd mun. Får gå och fylla på min kaffekopp efter halva krönikan så upplevelsen blir ännu härligare. Älskar Walden så mycket.
Enda anledningen till att jag har en prenumeration hos Dagens Nyheter.

“Något ovanligt hände men låt mig börja med det vanliga så att det ovanliga får sina kanter.
Jag har emellanåt lekt med tanken på hur det skulle vara om män gick omkring och gav andra och helt främmande män komplimanger, så där som kvinnor går omkring och ger andra och helt främmande kvinnor komplimanger. För det gör de ju. Det är det som är det vanliga.
Jag har sett sambon stoppas på gatan av både unga och äldre kvinnor som vill berätta att hon har en otrolig kappa på sig och jag har känt en försiktig avundsjuka mot det besynnerliga systerskap som tycks trumfa skammen. Ibland vill de inte ens veta var hon har köpt kappan (eller klänningen) (eller luggen), de vill bara säga att den är otrolig. Och ibland handlar det inte ens om enskilda komponenter utan något omätbart och överväldigande.
En kväll, vi skulle på middag hos vänner och var väl lite fint klädda, var det en dam på bussen som pep till vid åsynen av min sambo innan hon lutade sig fram och väste: ”Vad läcker du är. Hela du.”
Hon var gränslös och lite groggblöt i rösten men det fanns ingenting olustigt eller hotfullt där. Inga (skönjbara) sexuella ambitioner. Bara som en hemlig blinkning mellan två medlemmar av det internationella ordenssällskapet kvinnorna.
Det händer aldrig mig.
Men nu kommer vi till det ovanliga för plötsligt händer det.” läs hela krönikan av Andrev Walden här.

Efteråt tar jag upp min lista och stirrar på det som är viktigast. Ska jag beta av några innan jag fortsätter redigera gårdagens bilder?
Jag bestämmer mig för att ja, det ska jag. Det gör mig lugnare inombords och kanske att jag kan sova längre än till fem morgonen efter om jag gör det.

Ni kanske tror det är jag på fotot? Men nej, det är en Emma som jag fotade igår för KLco vintersläpp. Ska visa er när jag fyllt mina mappar med färdigt material. Är det snö hos er också? Sådan otrolig stämning man kommer i – måste hänga upp mina stjärnor i alla fönster idag. Kanske värma glögg till kvällen. Ha en fin dag nu.
Stor kram från mig.