Jag sitter hemma själv i soffan och jobbar – min familj har åkt till stugan över helgen för att vandra på fjället. Jag undrar om det kommit någon snö än, jag tror faktiskt inte det …
Killarna åker mest upp för att tälja, elda, spela kort, vandra, äta god mat och basta.
Har precis suttit och jobbat med hemsidan och Instagram med en kampanj vi gjort ihop med Emily Slotte för KLco. Helt fantastiskt bildmaterial och här nedan har du ett litet smakprov. Har lagt upp helheten på KLco.
Så gå in där och kika på “Emily Slotte – En Vintersaga” när du läst klart blogginlägget, lägger länk i slutet.
Jag blir så inspirerad av fototekniken, vinklarna och kompositionen. Paus för att hämta pepparkakor med blåmögelost och te i köket…
Det här fotot på halsbandet – Mårbacka. Vackrare än någonsin runt Emilys hals. En perfekt julklapp att använda livet ut och sedan låta gå i arv om du frågar mig.
Drömfoto. Allt med detta är magi. Hur blusen faller över axlarna, halsbandet skimrar under halsgropen, hur ångan stiger från rykande te, hur sjukt snygg Emily är i håret och hur hon blickar ner mot muggen.
Förresten – sorry att dessa muggar alltid tar slut med en gång då de kommer in. De kommer i begränsad upplaga som det mesta hos oss och det ligger massa jobb bakom. Hantverket bakom varje mugg är faktiskt helt galet. Men en ny beställning är givetvis lagd men hantverk måste få ta tid.
Den som väntar på något gott…
Tusen tack för vackra foton Emily! Nu ska jag somna med min bok.
Jag vaknar tidigt igen – denna morgon visar klockan 05,12 när jag känner att det är omöjligt att somna om och går upp. Tittar på Kärlek och Anarki, dricker kaffe i skenet av tre tända ljus på soffbordet framför. Lägger mig ner under filten. När klockan närmar sig 06.15 tänker jag att jag ska blogga.
Idag är det den 25 november. Internationella dagen för mot mäns våld mot kvinnor.
Det handlar om våld och kontroll.
Jag vill att vi sätter strålkastarljuset på våld i unga relationer – hur farlig tillvaron kan vara för den tjej som kanske är i sin första kärleksrelation.
Bakom en ung förälskelse kan det finnas svartsjuka, kontroll och dödshot. Och det är viktigt att vi som vuxna ser varningssignaler och vågar lägga oss i.
En man blir inte plötsligt kvinnomisshandlare då han är 40 år…
Det är från början en pojke som gått in sina livs första relationer med ett stort maktmissbruk. Sedan har han fortsatt på den vägen i livet.
Idag läste jag att enligt Brottsförebyggande rådet är unga tjejer mellan 16 och 24 år de som är allra mest utsatta för våld i sina relationer.
Men vi talar alldeles för lite om detta och många kanske inte ens har hört talas om det.
Forskningen visar också att de här tjejerna oftast inte polisanmäler det våld de utsätts för.
Jag återkommer till det här ämnet lite då och då här. Det är viktigt för mig att vi breddar kunskapen kring detta samhällsproblem och inser vad detta får för konsekvenser.
Våld är inte oundvikligt, det går att förebygga, och ansvaret för det arbetet måste ligga på hela samhället. Vi behöver förändra normer och beteenden. Det kräver bra ledarskap, mod, innovation och uthållighet – därför är det viktigt att jag gör vad jag kan och lyfter detta gång på gång i mina kanaler.
Jag var sexton år då jag blev kär i den kille som blev min första riktiga pojkvän. Det var sommarlovet mellan högstadiet och gymnasiet. Här blev det så fel.
Jag tänker att om jag hade haft mer kunskap och självkänsla som ung tonåring och om mina föräldrar och vänner hade haft mer information om våld i unga relationer. Eller om min pojkvän hade haft ett umgänge som sagt – stop, sluta! Det här är inte ok!
Tänk om han hade haft lektioner i skolan om detta – föreläsningar i empati, respekt och kärlek. Tänk om han hade fått mer kärlek av vuxenvärlden, vågat vara svag och blivit sedd för den pojke han var på ett mjukt sätt tidigare, då kanske inte våldet hade kommit in i hans liv.
Det syns inte på bilden ovan men – där har jag precis fyllt 20 år och håller i min 2 månaders baby i famnen – jag har ett stort blåmärke på vänster överarm. Jag har slängt alla bilder som visar det.
Jag minns då jag ser detta foto från sommaren 1999.
Och minnet är så tydligt för jag ångrade att jag inte tog på mig något mer täckande den dagen då jag mötte min syster i parken. Vi åt glass i skuggan. Jag var stolt över att vara mamma – jag kände mig meningsfull för första gången på flera år.
Men det var så otroligt varmt så jag hade linne på mig. Det var svårt att förklara bort blåmärket. Det var dumt. Jag kände mig dum. Jag hade ofta strypmärken & blåmärken och det gjorde att jag drog mig undan och ville inte träffa folk.
Dessutom blev det alltid långa jobbiga förhör när jag kom hem efter jag träffat andra människor.
Det var sällan värt det.
Så många tillfällen. Här är två.
En gång vid middagsbordet hos mina föräldrar – de frågade vad jag hade på min hals. Det var strypmärken.
-Katten har rivit mig, sa jag.
De accepterade svaret.
En gång satt jag på bussen med min vän, jag hade ett stort märke och en bula i pannan.
– Jag kommer ringa polisen, sa hon.
– Nej, jag förlåter dig aldrig om du gör det, sa jag.
Sedan träffades vi knappt mer. Jag drog mig undan.
Jag gick inte till skolan. Det var inte värt det. Där fanns det alltid andra killar som jag kanske behövde prata med och det var helt enkelt inte värt det. Jag tynade liksom bort. Rättade mig. Klädde mig som jag skulle. Pratade när jag skulle. Jag gick på minor mest hela tiden.
Vet du.
Det finns så många flickor och kvinnor som lever precis så just nu. Därför är det viktigt att vi pratar om det i alla rum.
Vad kan du göra?
-Finns det någon i din omgivning som befinner sig i en otrygg relation? Visa att du vill stötta och hjälpa henne att få det bättre. Erbjud en väg ut ur relationen och hjälp till med det praktiska.
-Bidra med en peng eller stötta som volontär i de organisationer som arbetar med att skydda kvinnor och föebygga våld. Unizon, Kvinna till Kvinna,Huskurage och Unga Relationer är några av dem som gör ett jätteviktigt jobb.
– Prata om machokultur, sexuellt våld och om att svartsjuka inte är romantiskt. Prata med din son, kollega eller klasskompis om samtycke, hur normer påverkar pojkar och män, säg stopp till sexistiska kommentarer i fikarummet och i omklädningsrummet och våga prata kritiskt om porr och dålig kvinnosyn. Och viktigast av allt; börja med dig själv.
Ghaaa, blir tokig. Hade så mycket att skapa idag – behövde både fota och skriva arbeten samt förbereda morgondagens föreläsning.
Men jag har så svårt att fokusera. Jag har disciplin – sitter och jobbar hela dagen men är splittrad och liksom myror i hela kroppen. Har ett pirr som inte går över. Blir så arg på mig själv.
Kanske dags att sätta upp mig i vårdkön och ta tag i den där ADHD- utredningen? Sådana här dagar är bland det värsta jag vet – känner mig som världens sämsta människa nu.
Nu är kvällen redan här och jag behöver stänga datorn och vila hjärnan så jag har något vettigt att säga imorgonbitti då jag kopplar upp mig via zoom.
Jag ska föreläsa för 16 olika företag i Umeå – det är min inspirationsföreläsning så den har jag ju såklart i min bakficka men jag försöker alltid specialanpassa den efter målgruppen som ska lyssna.
Det här är bilderna jag först tog på vårt vardagsrum med den nya tapeten. Jag blev faktiskt inte så nöjd med med bildmaterialet – eller jag kände att jag valt att ta på mig fel kläder helt enkelt.
Inget fel på den här klänningen men den tog fokus från det jag ville förmedla.
Det här var nog bland de sista dahliorna – nu är alla knölar uppgrävda och ligger i källaren.
Önskar er alla en fin vecka.
Nu ska jag ska gå och lägga mig tidigt och ta nya tag imorgon.
Inspiration – presenteras i betalt samarbete med Blomsterlandet
Växter är bland det bästa jag vet – det känner ni ju alla till såklart.
Då förstår ni säkert hur glad jag är över att ha äran att jobba med Blomsterlandet under slutet av 2020 och under kommande år – wow, jag är så glad och tacksam över roligt jobb.
Jag tog mig upp till mitt lokala Blomsterland här i Varberg för att skapa lite vinterfint med julblommor hemma hos mig – både ute och inne. Jag är ganska tidigt ute och hade redan innan jag gick innanför dörrarna bestämt mig för klassiskt grönt och vitt så det ska kunna vara fint genom hela december och en bit in i januari.
Här mötte jag upp Jeanette och fick fantastisk hjälp med att välja en vacker blandning att smycka min entré med och jag passade samtidigt på att ställa lite frågor.
Hon berättade att både julrosorna och hyacinterna jag valt ut kom från Frillesås utanför Varberg och att de försöker köpa in så mycket lokalt odlat som möjligt och det känns bra såklart. Julrosorna kan man placera ut i rabatten efter tiden i kruka för den är perenn.
Hyacinterna kommer inte slå ut eftersom de står ute i kylan men de är väldigt vackra när de är knoppiga tycker jag – har man allergiker hemma så är det toppen att man kan njuta av denna växt på balkong eller entrétrapp istället för inne.
Till detta valde vi ut olika barrväxter – två klassiska små granar i olika storlekar, en sockertoppsgran och en lite modernare variant av ceder. Två färdigbundna kransar till dörren fick också följa med.
Vill man binda själv så finns både stommar, verktyg och buntar med vintergrönt hos Blomsterlandet. Kanske att man inte går på så många workshops i år – men jag rekommenderar er alla i så fall att kolla på lite tuturials på youtube och ha en liten skaparverkstad med familjen där hemma.
Ok, nu är vi hemma på trappen. Redo att plantera.
Jeanette rekommenderade lecakulor i botten och sen yrkesodlarjord att plantera i.
Jag hade köpt svarta korgar som skulle passa ytterdörren och mina andra krukor här, jag tryckte hål i plastskyddet med tummen så vatten skulle kunna rinna igenom.
Så där, dags att fylla med jord och växter.
Så himla fint! Älskar att jag tog i, ju mer desto härligare – blandade växter, former och storlekar.
Namnet julros är modernt och började användas kring förra sekelskiftet, men det vetenskapliga namnet är Helleborus niger.
Niger betyder svart, det syftar på de svarta rötterna som julros har.
När du planterar julros så bör jorden vara lucker och näringsrik. Den ska helst vara fuktig men väldränerad för växten trivs inte i stående väta.
Vad tycker ni? Får se hur länge granriset får ligga kvar på trappen – bor på västkusten och vindarna tar verkligen tag här.
Se så fint det blev med kransarna på dörren – jag valde ett tunt gyllene sidenband och hängde upp dem med.
Jag köpte även ett par aprikos julstjärnor för att göra det vinterfint inne. Dessa kommer också från Frillesås så det är ett tips att kika på ytterkrukan och se om växterna är lokalt odlade. Julstjärnor kan vara känsliga för kyla och drag samt att de vill hellre ha för lite vatten än för mycket.
Jag tycker detta är en väldigt vacker julväxt och det är fint att det finns så många olka kulörer att välja på hos Blomsterlandet.
De är även vackra att sätta på snitt i en liten vas så här – står sig jättelänge och är väldigt tjusigt på det dukade bordet under december månad.
Har ni några funderingar och frågor kring julens växter så ställ dem i kommentarfältet så kan jag be Jeanette på Blomsterlandet att svara er.
Kikar du in på Instagram idag så intevjuar jag henne lite kort i min story också.
Ha en fin söndag nu.
Ps. Blomsterlandet finns också på webben – ni kan handla era julblommor online och beställa hemleverans. Tryggt och enkelt. På blomsterlandet.se finner ni dessutom en hel del tips och inspiration.
Vi befinner oss i en speciell tid och det är extra viktigt att uppmärksamma och stötta våra lokala mindre aktörer.
Jag blir så inspirerad och full av beundran för verksamheter som finner lösningar i de mörkaste perioderna. Som My Feldt som i dagarna öppnade Tivolikiosken i Halmstad och utökade sin webbutik. Eller som Lisa Lemke som finner nya sätt att arbeta med Prostens Pizzeria anpassade efter restrektionerna.
Jag har två kvinnor jag imponeras av extra mycket just nu och igår var jag och fotade i deras båda verksamheter för att kunna skriva om dem här.
Först ut är Marie på Håkesgård. Deras år har varit en frukktansvärd mardröm då hela deras gård med boende och verksamhet brann ner till grunden i våras.
Jag kan inte ens föreställa mig smärtan, chocken och sorgen över att råka ut för detta. Är så glad att hela familjen hann ta sig ut ur huset och är fysiskt oskadda. Men en sådan upplevelse sätter naturligtvis sjupa sår inom.
Familjen har jobbat på med tunnelväxthuaset och blomsterodlingen under sommaren och nu till vintern har de även skapat en butik i ladan som klarade sig ok efter eldsvådan. Här var jag och fotade bland alla dahlior i september och nu låg ett frosttäcke över bäddarna.
Marie har plockat upp alla knölar och nu ligger de här i väntan på att vinterförvaras.
Jag älskar Håkesgård – Marie har skapat en fantastisk destination och hennes fingertoppskänsla och stil är verkligen unik.
Ett stort glasparti har satts in och ladan har delats in i sektioner för den nya butiken. Just nu är det anpsassat till rådande situation så det är sex stycken här inne åt gången och så får man köa lite utanför. Men det går ju fint såklart.
Det är vackert och inspirerande utomhus också.
Så vackert så man smäller av – jättefint med torkade apelsiner på tråd, alla kransar och julblommor.
Jag ville ha allt såklart men fick sansa mig så inte hela julpengen blev upphandlad på krukor och ljus – blev verkligen inspirerad att göra det vinterfint både inne och ute.
Så härligt med de stora ytorna Marie dekorerat.
Fina Marie – så glad att de fått iordning så bra inför jul. En väldigt mysig utflykt – & som sagt, alla håller verkligen avstånd och går medsols inne i butiken.
Sådana här handstöpta ljus vill man ju fylla skåpen med inför kommande säsong. Bra present!
Mysigt som tusan.
Anna köpte sig en krans att hänga på dörren.
Tips på juldekoration om man inte vill ha kransen på dörren.
Ja, de var vår lilla tur ut till Marie. Kika in på @håkesgård för att hålla koll på vilka tider de har öppet nu fram till jul.
