Hjärtefrågor, Spridda tankar

Återpublicering; Inte alla män – svar på tal

Jag har nu haft en aktiv blogg sedan 2008. I arton år har jag skrivit, berättat och delat med mig i ett digitalt forum som jag själv byggt upp från grunden. Så många tankar, erfarenheter och ämnen som passerat genom mitt tangentbord under alla dessa år. Högt och lågt. Ytligt och djupt. Vackert, fult, upplysande och ibland rätt så viktigt. Under tiden har jag förstås förändrats. Utvecklats, vuxit, omvärderat och fått nya perspektiv på både livet och mitt eget berättande.

Nyligen kom jag till en punkt där jag kände ett behov av att gå igenom mitt digitala avtryck. Att få en överblick över vad jag faktiskt har publicerat genom åren inom ett särskilt ämne. Det blev en intressant genomgång.
Jag har vid flera tillfällen lyft frågan om mäns våld mot kvinnor. Delat kunskap, erfarenheter och information, engagerat mig i kvinnojoursverksamhet, föreläst och varit med och skapat sammanhang där vi kunnat mötas och samtala kring frågan. Ett samhällsengagemang som ligger mig varmt om hjärtat. När jag nu gick tillbaka i arkivet fastnade jag särskilt för ett inlägg från 2019.

Det handlade om en kvinna som ifrågasatte om min man inte kände sig kränkt när jag skrev om mäns våld mot kvinnor. Hon tyckte rent av lite synd om både honom och alla andra ”goda män med karaktär”, som hon menade riskerade att förknippas med våldsamma män och dras över samma kam.
Vilket jag för övrigt aldrig har gjort.

Men det intressanta var egentligen inte hennes kommentar, utan Jonas svar. Jag tycker att han formulerade sig så klokt och självklart, och när jag läste det igen, sju år senare, kände jag att hans ord fortfarande är lika relevanta och jag påminns än en gång i hur viktigt det är att män också engegerar sig i detta ämne.
Så idag tänkte jag helt enkelt lyfta fram det gamla inlägget från 2019 igen. Håll till godo:

Jag fick en kommentar idag som jag tycker är värd att bemötas i ett helt blogginlägg. En viktig fråga att lyfta och reflektera över eftersom jag vet att det är många i vårt samhälle som känner så här. Jag skulle vilja ge en nyanserad bild, försöka få alla att tänka ur ett annat perspektiv och se den strukturella problematiken i ämnet. Om vi endast diskuterar mäns våld på individnivå kommer vi aldrig komma tillrätta med problemet.

Alla män slåss inte. Helt rätt.
I Sverige mördas en kvinna var tredje vecka av en man som hon har/haft en relation med. Helt rätt.
Ska vi gemensamt se till att få en ändring på detta. Ja, detta är helt rätt.

Då behöver vi gå i samma riktning.

Frågan var ställd till min man och löd:
Eftersom jag antar att du är en man som behandlar kvinnor med respekt – hur känns det när din partner ofta pratar om män i allmänhet som om att de alla misshandlar kvinnor eller beter sig på andra sätt mot kvinnor som ingen självrespekterande man skulle göra? Känner du dig som att din karaktär kritiseras inför publik? Jag frågar eftersom min man aldrig någonsin skulle behandla kvinnor illa och jag blir lite irriterad när alla män dras över en kam, när det kunde kännas som att de kriminella männen som gör sådana saker borde vara de som kritiseras, inte alla män. För det är en milsvid skillnad mellan en man som har karaktär och respekt för kvinnor och män som tar sig friheter, tycker jag.

Jonas svar:
Det korta svaret på din fråga om hur jag känner mig när Kristin talar om mäns våld mot kvinnor – är att jag känner en oerhörd stolthet över att hon använder den röst ni läsare gett henne till att försöka hjälpa kvinnor och göra skillnad. Jag vet också vad dessa erfarenheter kostat henne i livet, vilket gör henne till den mest generösa och goda människa jag känner.

Jag kan inte sluta undra vad som egentligen ligger bakom din fråga. Att du känner dig kränkt å din mans vägnar? Att du finner det viktigare att de goda männen i samhället hålls okränkta än att kvinnor skyddas mot våld? Borde inte du som hustru istället ställa dig upp tillsammans med din goda man och förbanna alla de män som begår övergrepp (och de är  många) för att de gör tillvaron lite irriterande för er?

Kanske att frågan bara var något du kastade ur dig utan att riktigt ha reflekterat innan. Och när du läser de efterföljande kommentarerna så känner du att det kanske inte var helt genomtänkt. Du är ju trots allt en klok person, och dessutom en god människokännare som ser skillnad på en man ”med karaktär” och en som  ”tar sig friheter”.

Tyvärr tror jag att du är långt ifrån ensam om att känna som du gör, vilket är ledsamt. Det gör att alla som kämpar för samma sak som Kristin – strävar i motvind, snöstorm och uppförsbacke på en och samma gång. Jag skulle önska att du och din man – för ni är förmodligen goda människor – funderar över varför ni reagerar som ni gör.

Så, nej – varken jag eller min karaktär känner oss det minsta uthängda, kritiserade eller kränkta. Jag lever med en person som valt att blotta sig själv för att hjälpa andra, och det tycker jag är storartat!

Emma, en annan följare, gav detta svar i kommentarsfältet och jag tycker vi läser också detta och funderar över våra egna värderingar och vart vi står i frågan:

Ingen har någonsin sagt ”alla män”. Däremot män. För det är män som slår, våldtar, trakasserar, trycker ner och förföljer. Män.
Och det är ett strukturellt problem.

Om ditt barn kommer hem från skolan och berättar att flera andra barn har mobbat hen, då svarar du knappast att ”ja men lilla vän, alla barn mobbas inte”.
När sedan grannbarnet kommer hem och berättar samma sak men från en annan skola, då svarar du inte att du minsann känner barn som är snälla.
Nej, du svarar att mobbning är uppenbarligen ett problem i flera skolor som man behöver göra något åt.

Att skriva att Kristin besitter ett sådant mansförakt att hon hävdar att alla män är svin, efter hennes starka inlägg tidigare om sina fruktansvärda erfarenheter, det tyder på en sådan oerhörd respektlöshet, empatilöshet och en förvånande okunskap kring vilka strukturer som kvinnor idag lever i.
Förutom din brist på respekt och empati bör du snarast dra huvudet ur sanden och läsa på.
Googla patriarkat, feminism, strukturella problem + jämställdhet.
Följ Cissi Wallin på instagram och utbilda dig.
Vi har inte råd med kvinnor som inte är med o kämpar för en förändring, gör inte framtidens medmänniskor en björntjänst genom att stanna vid att konstatera att du har en snäll man. Ojämställdhet har dödliga konsekvenser även i Sverige, två exempel är att unga pojkar är den mest representerade gruppen som tar livet av sig. Mycket pga machonormen som ett patriarkat bidrar till. Andra exemplet är att en kvinna i Sverige mördas var tredje vecka av en man som hon har/haft en relation med. Och tro inte för en sekund att det är en viss typ av kvinnor som faller för dessa män. Att inte råka ut för en sådan man, det är ren jävla tur ska gudarna veta.

Så hoppa på tåget. Läs på.

Här finner ni det urspungliga inlägget oh dess kommentarer >>

Här finner ni ett inlägg om i hur det är att engagera sig i den lokala kvinnojouren>>

Vardag

Vilken frisyr passar mig bäst?

 

Hej på er! Den här helgen tillbringar jag i vår kära grannstad Göteborg. Inte mindre än två konserter, flera mysiga restaurangbesök och lite shopping har fått bli starten på höstlovet. En riktigt härlig kombination.

Här kommer två klassiska badrumsselfies från samma hotell, men från två olika badrum. Båda med nylockat hår, men med lite olika frisyrer. Nyfiken, vilken frisyr tycker ni passar mig bäst?

Jag tror inte jag har klippt håret på över ett halvår nu och jag trivs riktigt bra med den här längden. Visst är topparna rätt slitna men jag gillar också det lite mjukare, mer avslappnade fallet som blir när det går långt mellan klippningarna. Får vara lite flitigare med håroljan i topparna bara.

Idag är det ruskväder och jag planerar att ta mig hem från Göteborg, ge mig ut på en långpromenad, köra ett pass reformerpilates och sedan krypa in i bastun. Därefter tänker jag landa i soffan med mina killar och se Pulp Fiction. En utmärkt söndag om ni frågar mig!
Måste bara komma på något gott och enkelt att laga till middag också. Funderar på linguine med chili, vitlök och räkor. Det är ju gott och går snabbt att svänga ihop. Men kanske har ni något annat smarrigt tips?

Hoppas ni har haft en riktigt härlig helg och får en fin avslutning på den. Varm kram från mig!

Flytten, Hem & Inredning, Varberg

Sju ton lera, en kakelugn och vårt hus från 1865

Den gyllene hösten är här och nästan som genom ett trollslag har renoveringen gått in i nästa skede. Plötsligt syns framstegen på riktigt. Häromdagen var jag på plats för att dokumentera huset och allt som händer just nu.

Detta foto är taget från byggställningen utanför taket ut mot Varbergs torg.

Taket är nu omlagt och de nya hängrännorna och stuprören sitter på plats. Vi har valt att återskapa den äldre stilen med kantiga böjar och traditionella detaljer. Det blev så himla fint!

På 1800-talet såg stuprännor ofta annorlunda ut än i dag. Hängrännorna kunde vara mer fyrkantiga eller lådformade och stuprörens böjar tillverkades för hand av separata plåtdelar som sammanfogades med falsar. Det gav de karaktäristiska skarpa vinklarna i stället för dagens mjukt rundade böjar. Själva rören var däremot oftast runda.

Vi återställer kuporna till dess ursprungliga utseende efter att de gjordes om på 70-talet. Nu har de fått en utformning som passar betydligt bättre med husets ursprungliga arkitektur.

Ni anar inte hur mycket tid, energi och pengar vi lägger på att återställa huset till ett så tidstypiskt skick som möjligt.

Just nu skrapas hela fasaden inför ommålning med linoljefärg, precis som man målade från början. Två av sidorna måste dessvärre få helt ny panel eftersom tidigare ägare målat över den gamla linoljefärgen med en annan typ av fasadfärg. Ett stort no no på gamla hus och en ganska trist extrakostnad för oss att fixa.

Men nu gör vi om och gör rätt. Vi har dessutom en antikvarie som kikar oss över axeln och ser till att allt går rätt till.

Jag måste ändå säga att det borde vara ganska tacksamt att det finns människor som både har ork och ekonomi att ta sig an den här sortens gamla fastigheter mitt i stadskärnan. Jag fattar ju att det är vårt gemensamma kulturarv vi försöker bevara men ändå bygga ett hus som funkar leva i med dagens standard. Borde få en liten guldmedalj.

En av de mest spännande delarna med renoveringen är alla gamla byggnadslösningar vi upptäcker. På övervåningen låg exempelvis inte mindre än sju ton lera som fyllning och isolering i golvbjälklaget. SJU TON! Allt har nu sugits ut genom huset med hjälp av en lastbil och en gigantisk lersug. Ser inte direkt fram emot den fakturan.

Och apropå fakturor.

Häromdagen frågade min man om jag verkligen tyckte att det var värt 100 000 kronor för att få elda i en kakelugn. Jag började nästan gråta. Det är vad det kostar att montera ner, täta och sedan mura upp vår gamla kakelugn igen så att den går att använda.

Hundratusen kronor för att kunna tända en brasa…

Jag ska erkänna att jag ångrat det här husköpet minst tio gånger vid det här laget. Det är ständigt nya överraskningar, nya beslut och framför allt nya kostnader. Men nu får jag faktiskt skärpa mig och börja peppa i stället för att gräma mig. Ångest kommer jag inte särskilt långt med.

Och vi har kommit rätt långt!

All sand, alla stenbumlingar och all lera är nu borta. Nästa steg är att gjuta platta, isolera golv och väggar, ordna ventilation och äntligen börja bygga upp något här inne.

Fönstren är beställda, med munblåst glas från en skicklig hantverkare. De kommer bli helt magiska! Köket är också beställt och alla materialval finns uppdaterade i våra dokument. På måndag ska vi ha möte om övervåningens golv där planen är att lägga riktigt breda plankor i gran. Så vackert och precis det uttryck jag vill åt.

Under arbetets gång hittar vi också spår som påminner om husets och stadens historia.
Den 5 november 1863 drabbades Varberg av en förödande stadsbrand. Elden började vid Västra Vallgatan och spred sig snabbt i den kraftiga vinden. Hela 16 av stadens 32 kvarter brann ner och omkring tusen människor blev hemlösa. Stora delar av staden söder om Torggatan ödelades.

Efter branden byggdes Varberg upp på nytt, med bland annat bredare gator och fler hus i sten och tegel.

Vårt hus byggdes 1865, bara två år efter branden, mitt under den stora återuppbyggnaden. Det är ganska svindlande att tänka på att huset stått här i över 160 år och att så många generationer levt sina liv innanför de här väggarna. Nu är det vår tur att ta hand om det.
fortsättning följer…

Entreprenörskap, K. LAGERQVIST, Spridda tankar

Bygga ett varumärke genom berättelser och upplevelser

Redan torsdag! Det betyder att helgen närmar sig och jag börjar känna mig lite nervös. Jag har nämligen bokat in konserter i Göteborg både fredag och lördag kväll. Hur härligt som helst, kan man ju tycka. Problemet är bara att jag hela den här veckan har varit fullständigt färdig med dagen redan när klockan slagit 19. Så jag fattar helt ärligt inte hur jag ska orka.

Skäms nästan lite över det här. Vill ju inte göra någon besviken, men jag begriper inte varför jag inte längre orkar hålla mig vaken efter 22. Eller jo, det begriper jag väl. Men jag vill inte acceptera det. Inte när jag har en sådan här helg framför mig! Jag vill ju maxa livet, dansa på borden och vara roligast på festen. Inte sitta där med min vätskeersättning klockan 21 och meddela att nä, nu får nog tanten krypa till kojs.

Vem fan har jag blivit?

Just nu sitter jag i soffan och lägger sista handen vid dagens presentation om företagande. Och eftersom jag inte hunnit förbereda något blogginlägg idag tänkte jag helt enkelt bjussa er på slide 2 och 3 ur min föreläsning istället. Håll till godo!

Idag har jag tre olika ekonomiska ben att stå på i mitt företagande. Tre ganska olika delar som på många sätt kompletterar varandra, men som också kräver helt olika saker av mig.

-Det första är influencer marketing. Det innebär att företag anlitar mig för att skapa innehåll till mina egna eller deras digitala kanaler. Det kan handla om fotografier, filmer, berättelser eller hela kommunikationskampanjer. Här får jag användning för allt jag byggt upp genom åren, mitt bildspråk, mitt berättande och den relation jag har till människorna som följer mig.

-Det andra är mitt eget livsstilsvarumärke K LAGERQVIST. Här designar och producerar vi kläder, smycken och teblandningar som vi säljer både online och i vår fysiska butik i Varberg. Ett helt annat slags företagande, med allt vad det innebär.

-Och det tredje benet är föreläsningar och kreativa uppdrag. Jag blir anlitad för att föreläsa, projektleda kreativa arbeten och delta i olika sammanhang där min erfarenhet av kommunikation, varumärkesbyggande och företagande kommer till användning.

Om vi ska prata ekonomi så är influencer marketing faktiskt det som betalar bäst i förhållande till min arbetsinsats. Här behöver jag inte köpa in några stora lager, ligga ute med pengar för produktion eller ta samma ekonomiska risker. Det är framför allt min kreativitet, erfarenhet och energi som är själva produkten. Och det är ofta här jag känner att jag  får maxa det jag tycker allra mest om att skapa bilder och berätta. Mitt eget varumärke är betydligt mer komplicerat. Här binder vi stora summor pengar i lager, produktion och inköp. Det kräver planering, kapital, logistik, personal och många beslut. Och såklart innebär det större ekonomiska risker. Men det är också otroligt roligt! Att få skapa något från grunden, se en idé växa fram till en färdig produkt och sedan möta människor som faktiskt vill använda det vi har skapat. Det är en skön känsla.
Dessutom tycker jag om tanken på att bygga något som kan leva vidare och utvecklas utan att precis allt behöver vara beroende av mig som person.

Föreläsningar och andra kreativa uppdrag tackar jag ja till när tiden finns och när ämnet känns relevant, roligt och inspirerande. Jag har blivit betydligt bättre på att välja vad jag lägger min tid och energi på.

Under dagens föreläsning får eleverna  smaka på vårt kallbryggda te. Jag är nyfiken på vad de tycker om det!
Fortsätter …. Men varför i hela friden har jag valt att arbeta med just te? Och varför har vi  26 olika teblandningar i vårt sortiment?

Svaret handlar faktiskt väldigt mycket om något som har följt mig genom hela mitt företagande.
Storytelling. Konsten att berätta en historia och skapa en känsla kring något som annars bara hade varit en produkt.

Vid årsskiftet 2019–2020 började jag utveckla det som skulle bli mitt eget livsstilsvarumärke, K LAGERQVIST. Vi befann oss då på Sri Lanka. En ö vi hade återvänt till fem vintrar i rad för att surfa, umgås och vara tillsammans som familj.
Ibland brukade vi dela upp oss och hitta på något med ett barn i taget. Vid ett sådant tillfälle tog jag och en av mina söner en tuk-tuk till en helt fantastisk teplantage. Där fick vi lära oss om teplantan Camellia sinensis, hur bladen odlas, plockas och förädlas och hur en och samma planta faktiskt kan ge upphov till så många olika sorters te. Min son var helt fascinerad. Och jag med, ska jag säga.

Någonstans där, bland tebuskarna på Sri Lanka, föddes en idé. För tänk så otroligt mycket det finns att berätta om något så vardagligt som en kopp te! Och så många möten som kan äga rum. En enkel testund kan betyda mycket för människor som möts över generationer, kulturer, religioner och landsgränser. Vi slår oss ner, dricker något varmt och pratar med varandra.

Jag ville dessutom ha en produkt i mitt sortiment som inte handlade om att äga den senaste saken eller följa nästa trend. Kläder och smycken kan ju lätt bli en del av konsumtionshetsen, även om min ambition alltid har varit att skapa tidlösa produkter som man använder länge. Men te är något annat.  En liten ritual i vardagen som inte behöver kosta särskilt mycket men som ändå kan kännas väldigt värdefull. Här såg jag också en fantastisk möjlighet att arbeta med kommunikation och storytelling.

För tänk så här. Jag säljer te i min webbshop. Men om jag bara lägger upp en bild på en tepåse och skriver Köp vårt te för 120 kronor, hur spännande är det egentligen? Inte särskilt, va?

Men om jag i stället tar med er till ett teplantage på Sri Lanka, visar hur bladen plockas, berättar om människorna bakom produktionen eller delar med mig av hur man kallbrygger te en varm sommardag? Eller kanske fotograferar en vacker testund hemma i mitt kök när morgonljuset faller in genom fönstret. Då händer något helt annat. Plötsligt har jag en mängd olika berättelser att dela. Sådant som kan väcka nyfikenhet, inspirera, lära ut något nytt eller bara ge någon en fin stund i sitt flöde.
Jag skapar innehåll som faktiskt har ett värde i sig, även för den som inte har den minsta tanke på att köpa mitt te.

Och det är precis det storytelling handlar om. Att inte bara berätta om prudukten och att den går att köpa. Utan varför det finns, varifrån det kommer och vilken känsla man vill förmedla.

Det här  följer med oss hela vägen in i vår fysiska butik i Varberg också. Vi bjuder alltid våra besökare på te. Kallbryggt under sommaren och varmt under vintern. Det är en liten sak egentligen, men den gör väldigt mycket för upplevelsen. Vi får en naturlig anledning att börja prata med människor. Berätta lite om teet, fråga vad de tycker, dela lite kunskap och kanske tipsa om hur man brygger. Utan att någon behöver känna sig jagad av en säljare som undrar om man behöver hjälp så fort man kliver över tröskeln.

Det spelar faktiskt ingen roll om personen handlar något just den dagen. Det viktigaste för mig är hur man känner sig när man lämnar vår butik. Jag vill att man ska tänka:

Men gud, vilket härligt ställe! Vad trevliga de var där. Dit vill jag gå igen!

Kanske berättar man om besöket för en vän, sin mamma eller sin granne. Kanske lägger man upp en bild på Instagram eller kommer tillbaka en annan dag med någon man tycker om. Och då har vi skapat något som är betydligt mer värdefullt än ett enskilt köp. Vi har börjat bygga en relation.

Det är också därför vi lägger så mycket omsorg på allt det där runt omkring i butiken. Hur det doftar, vilken musik vi spelar, hur vi dukar upp våra produkter på bord och i hyllor, hur vi möter människor och vilken känsla som infinner sig när man kliver innanför dörren. Jag vill att ett besök hos oss ska vara en upplevelse.

Och det här är nog en av de viktigaste sakerna jag har lärt mig under alla mina år med kommunikation och företagande:
Människor kanske glömmer exakt vad du sa, vad något kostade eller vilka produkter som stod på hyllorna. Men de kommer ofta ihåg hur du fick dem att känna sig.

Och har du dessutom en riktigt bra produkt, ja, då kommer förhoppningsvis köpet på köpet. Där har ni en stor del av förklaringen till varför jag började sälja te. Och hur en utflykt med min son på Sri Lanka blev början på en hel produktkategori i mitt företag.

Ha en fin dag nu. Jag ska packa bilen full av rekvisita, min mac och bege mig. Kram K

recept, Vardag

Varm pumpafrukost med kanel, karamelliserade äpplen och vispad yoghurt

Har du en butternutpumpa liggande hemma i köket så tycker jag absolut att du ska göra den här höstfrukosten. Bakad pumpa med kanel, smörstekta äpplen, ingefära och vispad yoghurt. Så himla gott och värmande nu när morgnarna blir mörkare och kyligare.

Jag börjar med att dela pumpan på mitten och baka den i ugnen tills den är alldeles mjuk. Därefter skedar jag upp en lagom portion av pumpaköttet i en ugnsfast skål och vispar ihop med ett ägg, kanel, vanilj och en liten nypa salt. In i ugnen igen för att gratineras några minuter tills allt har satt sig och fått lite fin färg.

Under tiden skivar jag ett äpple och färsk ingefära som får fräsa i stekpannan tillsammans med en klick smör, kanel, nymortlad kardemumma och en nypa salt. När äpplena börjar bli mjuka och gyllene tillsätter jag en sked honung och låter allt karamelliseras en liten stund.

Doften i köket är nu höst och mys på hög nivå! Sedan är det dags för det allra bästa. Toppingen!

Jag vispar turkisk yoghurt tills den blir fluffig, klickar den över den varma pumpan och lägger på mina karamelliserade äpplen. River lite citronzest över och avslutar med hackade valnötter och bipollen. Så gott!

Pumpan räcker i flera dagar. Nästa morgon är det bara att vispa ihop en ny portion och ställa in i ugnen. Kanske byter jag äpplena mot smörstekta päron med ingefära och toppar med rostade pumpafrön istället?
Det här går ju att variera i all oändlighet. Jag tänker att man lika gärna skulle kunna använda sötpotatis istället för pumpa. Och vad händer om man vispar ner en matsked kakao i smeten och serverar med jordnötssmör och rostad kokos? Måste testa!

Jag älskar verkligen att experimentera fram nya frukostrecept. När jag väl hittar något jag tycker riktigt mycket om så äter jag exakt samma sak i flera veckor tills jag tröttnar. Minns ni hösten då jag kokade steel cut-gröt med dadlar som en galning? Var fullkomligt besatt av den gröten.

På tal om gröt. Befinner ni er i Varberg någon dag så tycker jag absolut att ni ska besöka Dans Bakstudio och beställa deras grötfrukost och en nybakad levainfralla. Herregud så gott! Det börjar vattnas i munnen bara jag tänker på det.
Men nu tycker jag att ni ska ge pumpafrukosten en chans. En mysig höstfrukost som både värmer och mättar. Gör det lite lättare att kliva upp ur sängen när det fortfarande är beckmörkt utanför fönstret. Idag 07.30 är det fortfarande kolsvart och regnar. Deppigt minst sagt.

Tillägg kl. 08.32! Har precis serverat både min son och mig själv ännu en variant på pumpafrukosten och måste bara dela med mig. För detta kan nog vara den allra godaste hittills! Jag delade två bananer på längden och stekte dem i smör med lite kanel pudrad över. Lade upp dem på varsitt fat och tog sedan fram den bakade pumpan ur kylskåpet.
Gröp ur några matskedar pumpakött och vispade ihop med två ägg, äkta vanilj och en nypa salt. Ner med en klick smör i stekpannan och tillagade blandningen precis som en riktigt krämig äggröra. Det går på ett kick, så håll koll! Den ska vara mjuk och len, inte torr.

Servera tillsammans med de smörstekta bananerna, en rejäl klick vispad yoghurt, rostade och saltade mandlar samt lite bipollen på toppen. Alltså OMG! Så himla gott.
Det här måste ni testa!