Det är måndag morgon och sista veckan av högsäsongen för min del. Jag sitter vid köksön och äter bananplättar med blåbär och funderar på att plocka fram min stora kamera igen. Nu behöver jag inte längre tidsoptimera varje minut och bara använda mobilkameran, den känslan av är ju grym. Längtar efter att ta andra foton.
Även om jag står på schema i butiken idag och imorgon så vet jag att veckan också kommer att rymma långa promenader längs havet, en stund med bok i bastun, tid att komma ikapp i trädgården och kanske bäst av allt, minst åtta timmars obruten sömn. Vilken lyx.
Här kommer fyra mobilbilder direkt ur min vardag.
Det här fotot är från söndagens betydligt mer intensiva morgon. Två lånade småbarn, en natt med halvt öga öppet i väntan på att tonåring skulle komma hem och sedan mamman som smet iväg till ett pilatespass. Jag hade bokat ett avancerat pass och var alldeles skakig efteråt.
”Idag är det jag som bjuder på middagen”, sa jag och bokade bord på vår favoritrestaurang igår kväll.
En obligatorisk bloggbild vid havet hann vi med innan vi gick in. Restaurangen ligger precis nere på stranden i Apelviken, med havet som närmaste granne. Förresten, visste ni att det uttalas ”Appelviken”, som i apelsin, och inte Apelviken med långt A?
Här är ett riktigt mecka för surfare, och längs den vackra strandpromenaden som sträcker sig genom hela viken ligger den ena härliga restaurangen efter den andra. En av mina absoluta favoritplatser i Varberg.
Efter en god middag promenerade vi ut från restaurangen och vidare till cyklarna. Jag älskar att allt ligger så nära här i Varberg. Havet, restaurangerna, strandpromenaden och stadskärnan. Det är aldrig långt mellan upplevelserna. Det är en av de saker jag uppskattar allra mest med att bo här.
Vi cyklade från Apelviken hela strandpromenaden bort mot Varbergs fästning. På vägen stannade vi till vid Rantzauklippan för att hälsa på mamma som satt bekvämt i en solstol och på avstånd tittade på Diggiloo.
Ser ni scenen där nere i fästningshörnan? Ljusen, rökmaskinen och folkvimlet. Musiken hör ni förstås inte genom bilden, men det är ungefär så här sommaren ser ut i Varberg. Tennisbanorna i förgrunden, boulebanorna intill och en scen som bjudit på den ena spelningen efter den andra hela sommaren.
Och så, som kronan på verket, solen som sakta går ner över Skrivareklippan och Getterön. Magiskt, ju.
Det här fotot tog jag under ett morgondopp som aldrig blev av.
Längs strandpromenaden har vi tre nakenbad på rad. De är tydligt skyltade och alla Varbergare vet såklart vad som gäller. Men varje sommar händer samma sak. Turister missar skyltarna eller tänker inte på dem. Den här morgonen satt två sällskap på picknickfiltar bara några meter från klippan där man går i Det kändes minst sagt märkligt att klä av sig naken och gå ner i vattnet då så jag hoppade över doppet.
Jag är så otroligt glad över alla turister som hittat till Varberg i sommar. Jag tänker att vi ännu en gång slagit rekord i hotellnätter, restaurangbesök, konsertbiljetter och handel i stadskärnan. Tack som fan för det.
Men… Det ska också bli lite skönt när det lugnar ner sig igen. Haha.
Igår åt jag lunch med barnen på Jordgubbscaféet och vi satt i en smockfull caféyta och väntade en evighet på maten, omgivna av gråtande småbarn och trötta semesterföräldrar. Helt fel tajming från vår sida. Dit ska man ju åka när högsäsongen har lagt sig.
Så ni som har semestern framför er nu i sensommar, lyllos er. Ni får njuta av alla pärlor när köerna blivit kortare, tempot lugnare och staden fått andas ut lite igen. Heja sensommaren.
