Krickelins

Sommarvärmen är tillbaka i Varberg och vi fått tillträde till vårt nya hem. Min mans familj är här i några dagar och bor hos oss samtidigt som vi båda arbetar, har tonåringar springandes ut och in och vuxna barn som går upp 06 för att komma till jobbet. Känns som en omöjlig ekvation men på något sätt så lyckas jag ändå komma iväg till både träning och bad. Phu. Det gäller att finna de små stunderna för återhämtning. Det glömmer ni väl inte nu i semestertider?
Vi kvinnor hamnar så lätt i rollen som den som ska få allas semester att fungera. Se till att alla mår bra, planera, fixa och vara en god värdinna. Plötsligt har ledigheten blivit ännu ett projekt.

Detta har jag på mig just idag och det är ta mig tusan det bästa på sommaren med birkentofflor, kort linnekjol och linne.

Nu sjunger mina rosor på sista versen här hemma och jag går runt i gränderna i vår fina lilla stad och beundrar alla rosor mot vackra husväggar. Vilken ska jag plantera utanför vårt nya boende tro?

Jag hörde att det var sjutton grader i vattnet då jag doppade mig efter morgonens tabata. Det var friskt!

Även kvällsdoppet jag tog i solnedgången igår då vi cyklade hem från mysigt födelsedagsfirande. Livet är bra fint just nu.
Små bitar av sommarlycka att spara som fina minnen.

Hoppas ni njuter av sommaren och det vackra vädret.

Jag var inte klar med Languedoc. Jag känner det med hela hjärtat och det drar i magen.
Jag hade två böcker kvar jag ville läsa och jag ville stanna i den lugna lunken minst två veckor till. Nu fattar jag vad alla säger när de pratar om att man behöver fyra veckor för att landa efter ett års arbete.

Kanske har jag nått det skedet i livet då jag behöver det också. Har aldrig haft det faktiskt… Har alltid jobbat inom hotell och restaurang eller varit egenföretagare och då har man liksom alltid jobbat när alla andra är lediga. Det kan vara vilsamt i och för sig. För vad jag har märkt är att det är så mycket sociala grejer man förväntas göra då det är semestertider och det i sig kan ju vara helt utmattande om man är en sådan som jag. Trevligt att umgås och men blir ofta socialt utbränd och energin bara rinner iväg.

Då gäller det att fylla på sedan. Ut och gå långt med sin hund. Eller dra till gymmet. Städa med en podd i öronen. Luka i trädgården.

Så här ser min frukost ut vareviga dag just nu. Jag äter ett par skedar fet turkisk eller grekisk yoghurt, frukt, bär, nötter och frön. Lite honung ibland också. Färsk mango med jordgubbar är det bästa! Ska påminna mig själv om att göra en ny sats granola idag för lite mer variation på tallrikarna.

Är det bara jag som samlar på olika sorters honung?

I år firar vi 22 år ihop. Och nästa år har vi varit gifta 20 år. Då är det Porslinsbröllop.
Porslin symboliserar något som är både vackert och hållbart, men också något som behöver hanteras varsamt, en fin bild av ett äktenskap som har vuxit sig starkt genom åren.

Man växer liksom ihop efter så många år. Vi har å andra sidan verkligen utvecklats båda två under åren men följts åt. Jag är inte samma kvinna som Jonas gifte sig med 2007 men det hade ju å andra sidan varit deppigt. Då hade han nog dumpat mig…hahaha. Ett äktenskap handlar lika delar om nyfikenhet, acceptans och respekt anser jag.

Största utmaningen hittills har varit då Jonas tränade för en Iron Man och tiden innan jag fick hjälp med östrogen i förklimakteriet. Vi hade svårt att förstå varandra under dessa perioder. Ja, herregud, jag hade svårt att förstå mig själv när jag gick igenom detta så då fattar jag förvirringen hos mina anhöriga.
Men dessa situationer har senare gjort relationen starkare. Föräldraskapet har varit utmanande för relationen också, vi har två barn med NPF och i vissa stunder av livet har vi verkligen gått på knäna. Jag har hört att vissa föräldrar med barn som har NPF skiljer sig bara för att få pausa från ansvaret och den svåra vardagen varannan vecka… kan det stämma? Har hört att 95% skiljer sig…. stämmer det verkligen? måste googla.

nej.. Det är viktigt att komma ihåg att de flesta föräldrar till barn med NPF skiljer sig inte. Många par beskriver visserligen en högre stressnivå, men med rätt stöd, kunskap och fungerande strategier kan relationen också stärkas genom de utmaningar familjen går igenom.

Nåväl. Vi kämpar på. Jag tror först och främst det handlar om att vi alltid väljer varandra först och alltid gjort. Prioriterat tiden ihop och varit nyfikna på varandra. Nu går vi in i ett nytt skede av vårt äktenskap då tar oss an en stor renovering av ett nytt hem. Idag får vi tillträde till vårt nya hus. Sjukt spännande!

Känns som tredje delen av relationen börjar nu. Den när man har mer egentid och kan upptäcka världen ihop utan små barn. Den delen som många har i början av sin relation.
Eftersom jag hade en 5-årig son som bodde hos mig heltid då vi träffades så har vi aldrig haft den fasen. Vi har alltid varit småföräldrar och kämpande tonårsföräldrar. Jag skriver ”kämpande” för tonåren har verkligen varit något alldeles extra utmanande tycker jag. Jag är uppriktigt sagt helt slut. Ge mig hellre tio ammande bebisar som har kolik istället. Allt har ju sin tid. Det är viktigt att veta.
”This, too, shall pass” – tänker ofta på det. Citatet påminner om livets föränderlighet. Att varken våra mörkaste stunder eller våra ljusaste ögonblick varar för alltid. Pass på.

Navelskåderiet är färdigt för denna dag. Nu ska jag ta ut kissnödig hund och gå den långa vandringen runt Subbe Fyr och ta en simtur i havet tillsammans med honom.

Det är så vackert då det skymmer i trädgården. Då solen har gått ner och lamporna tänds. Jag blir alldeles mjuk i kroppen efter en lång stund i bastun och flera svalkande dopp. Smörjer in mig med nattkräm och dricker en kopp örtte i växthuset om kvällen innan huvudet når kudden.

Vi är tillbaka i vardagen men ändå inte. Min man och jag arbetar och försöker samtidigt kombinera härligt sommarhäng med vänner och fix i trädgården. Att leka ledighet samtidigt som man arbetar är en utmaning varje år men vi har frivilligt satt oss i denna båt. Man kan också se det som att vi får det bästa av två världar och det är ju faktiskt fantastiskt.

När jag vaknade denna morgon så satte jag mig med arbetsdatorn i knät och kaffet vid sidan. Sedan gick jag en tur i trädgården med kopp två och sedan tillbaks till lite admin. Senare ska jag gå till min lilla butik som bara ligger fem minuters promenad från mitt hem och därefter gå en lång promenad med min hund längs havet. Kanske en simtur bland tången? En perfekt start på en juliveckan.

Har bi semester nu eller arbetar ni?