Jag är född och uppvuxen i Borås, uppe på kullen Hedvigsborg – backen upp till höger vid Pelins grusgrop innan du kör in i staden om du kommer söder ifrån.
Borås, även känd som staden med flest regndagar per år, ett mecka för stora tyg- och klädindustrier, en stad fylld av konst och knallar. Jag har alltid haft en känsla av att pengar talar i Borås och att människor över lag bryr sig väldigt mycket om hur det ser ut och mindre om hur det egentligen är.
Men vad vet jag – själv lämnade jag staden då jag var 20 år och svor att jag aldrig mer skulle komma tillbaka. Det var dock inte staden i sig som gjorde mig illa utan det var snarare vilka sammanhang jag hamnat i som fick mig att hata platsen så mycket.
Mina föräldrar förbjöd mig från att hänga på Hässleholmen då jag blev tonåring men jag blev ändå ihop med Paolo som bodde just där redan i sjunde klass. Jag började också röka Marlboro Light, dricka vad jag än kom över varje helg och visst åkte jag till och med dit för snatteri på Åhléns en gång. Jag svär att det var enda gången jag snattade men det spelar ju inte så stor roll – jag snattade. Jag tog en almanacka med Monet motiv och lite naturgodis efter lång övertalning av min vän Maria. Helt oacceptabelt såklart!
Men kan ni ändå förstå – jag tog en almanacka med Monets näckrosmålningar på, komiskt faktiskt, jag älskade ju hans trädgård så mycket även fast jag var vilsen tonåring på randen till avgrunden.
Jag var på många sätt totalt gränslös och vilsen som tonåring och ägnade inte så mycket tid hemma – jag var på fritidsgården fram till det stängde och helgerna var helt tillägnade fylla, killar och fest. Jag tappade kontakten med mina föräldrar och de blev främlingar för mig.
Vi uppfostrade varandra – mina kompisar och jag.
Och eftersom jag umgicks med människor som var flera år äldre och senare också blev ihop med en fem år äldre kille så var jag på väg utför – minst sagt.
Relationen höll på att kosta mig livet och varade i ungefär fem år – jag hoppade av skolan under första året på gymnasiet, flyttade hemifrån och bröt nästan helt med både familj och vänner. Under dessa år var jag väldigt ensam och levde med våld varje dag under de viktigaste åren i mitt liv.
Jag lyssnade på en podd häromdagen och där en ung driven boråsare intervjuades kring sitt företagande. Med bred boråsdialekt berättade hon sin inspirerande historia. Så häftigt!
Det finns så många grymma entrepenörer uppväxta i denna stad och två av mina största kunder har sitt huvudkontor här, så visst åker jag hit då och då.
Jag tänker att jag vill ha en ny chans – jag vill göra om och göra rätt, men det blir svårt att göra om åren mellan 13 och 21, vad som är gjort är gjort och det får jag finna mig i.
Men undrar om jag kan skapa mig en ny relation till staden och ge den en ny chans.
Ibland träffar jag människor från min ungdom och jag känner mig alltid smutsig i dessa sammanhang – de känner gamla svaga Kristin, hon som gick vilse.
De vet vad jag gick igenom. Det är svårt att förhålla sig till. Jag vill dock inte ursäkta mig för det som var.
Vad jag vill ha är däremot en stor ursäkt från alla som stod vid sidan och såg på – grannar som inte knackade på och hjälpte mig.
Nu bor jag på västkusten – i vackra Varberg, som framförallt är välkänt för att vara en kurort sedan flera hundra år tillbaka och för att platsen lockar surfare från hela världen. Sommarbarn sedan 4 års ålder men flyttade hit permanent då jag fyllt 21 – jag älskar denna stad. Platsen som räddade mig.
Jag funderar ofta på om en plats kan läka. Eller är det så att man gräver där man står och det finns läkande platser överallt i världen, att det bara är att höja blicken, vara nyfiken och utforska dem? Gå ut i naturen och andas djupt. Sätta sig själv i sammanhang som får kroppen och sinnet att vila.
Men här – närheten till havet, där många cyklar och badar på lunchen året om och tar ledigt från jobbet när det är vind och bra surf – tempot och den avslappnande mentaliteten gör något med mig. Platsen och människorna här får mig att vilja vara mitt bästa jag.
Att ta en löptur längs strandpromenaden och kliva i för en simtur vid Subbe Fyr eller bara stå i badrumsfönstret och borsta tänderna medan solen sakta sjunker ner i havet bakom hustaken. Det är fint så. Och fler rosa solnedgångar har vi framför oss.
Vi har ett liv framför oss – spännande, vackert och ogjort. Oavsett vad vi gått igenom.
Bor ni på en plats ni älskar? Vad har ni lämnat? Finns det en plats ni inte vill återvända till, eller finns det en plats ni behöver förlåta?
Låt oss snacka i kommentarsfältet.
Här kommer en liten uppdatering om vad som händer i trädgården just nu.
Jag har fullt upp med att gräva ner mina dahlior, omskola sommarblommor, skapa trädgårdsland, röja i gamla rabatter och klippa ner vad som stjäl sol i mina blomsterbäddar. Mitt i allt detta blommar nu körsbär och äppleträd för fullt och min hund smaskar i sig bokashikomposten…
Inte undra på att det är skralt med blogginlägg för det finns ju en familj och två företag att ta hand om också.
Den här härliga drejskivan står nu alltså här och väntar tålmodigt på mig. Allt blir bra och den finns kvar. En sak i taget.
Passar på att skörda av tulpaner och skapar mig vackra buketter. Jag har beställt en hel del förädlade sorter och jag sparar inte löken efter jag skördat.
Jag är absolut ingen expert på tulpaner men lite har jag snappat upp.
Många tror att tulpaner återkommer år efter år när man väl har planterat dem. Men så är det tyvärr inte för alla lökar. Dessa förädlade tulpaner är för det mesta ettåriga växter.
Och eftersom jag skördar dem så kommer ingen näring tillbaka till löken igen så den har kraft till att bilda sidolökar som blommar nästa år.
Men det finns tulpaner som klarar av att producera nya lökar som blommar året efter, då kan man tro att det är samma lök som kommer åter när det är sidolökar som växer ut. @hannawendelbo har flera tulpanlökar som blommar om år efter år men det är för att hon inte skördat av dem utan låter dem vissna ner under hennes pioner i rabatterna.
Vill man ha tulpaner som blommar om så finns det vissa botaniska sorter och Darwin hybrider man kan välja ~ de har bättre egenskaper för att bilda sidolökar. Jag rekommenderar er att googla vilka sorter som är lämpade för detta.
Alla mina tulpanlökar behandlar jag som ettåriga & de hamnar på komposten efter jag plockat mängder av sådana här buketter.
Men vill du testa och låta dina lökar övervintra till nästa år även fast du plockat av dem så tycker jag absolut du ska göra det – de kan ju ha skapat sidolökar och blomma igen.
I mitt kök just nu.
Litet köksland på gång….
Och här händer det grejer. Undrar hur jag ska få plats med allt i trädgården, det har visat sig att jag har en hel del som frösått sig självt där ute och det kommer upp mängder av klint, vallmo och solrosor. Naturen har verkligen sin egen gång.
Rosenskäror, eternell och ringblomma väntar i alla fall på att få komma ner i rabatterna…
Hoppas ni har en skön helg och gör det som får er må bra.
Snälla dra i bromsen för jag hinner inte med. Varje år lovar jag att jag inte ska upprepa samma misstag nästa vår – men ändå står jag här och har tackat ja till för mycket samtidigt som hela Sverige blommar i rosa bubbelgum och alla dahlior ska grävas ner.
– jag vill ha en vecka till att komma ikapp i mitt hem
-jag vill ha en vecka till att komma ikapp i trädgården
-jag måste ha en vecka minst (!) att komma ikapp i mitt jobb
-jag vill ha en vecka för att komma igång med träningen igen och bada vid bryggan
-jag vill sova och läsa i en vecka också
-och så vill jag bara ligga under äppelträdet och titta upp i himlen med lillebror
-lära mig dreja vill jag ju också….
Snälla fina Maj.
Kan vi lösa ovan önskningar? Hur får vi ihop det? Går det?
Jag vet att jag var tidsoptimist i år igen, att jag aldrig lär mig. snark.
Men jag lovar dyrt och heligt att jag ska bättra mig till nästa vår…
Under tre dagar har jag upplevt Värmland och åker hem till Varberg igen alldeles varm om hjärtat.
Vilken skatt – påminner mig själv om att vara bättre på att upptäcka och ta del av den fantastiska natur och kultur som Sverige har att erbjuda.
För det är kulturen som gör störst intryck på mig dessa dagar – känns som hela kroppen har en längt efter historia, arv och lust till att lära känna både dåtid – nutids kreatörer.
Vi har haft några fullspäckade dagar i ett Värmland som håller på och byter om till vårskrud – knoppar brister men vinterkylan vill inte släppa sitt grepp om länet riktigt än.
Vi börjar hos Gamla Kraftstationen i Deje – Kraftstationen är den första av de fyra generationer av kraftstationer som är samlade kring fallet som Klarälven gör i Dejefors. Sedan 2013 fungerar den Gamla Kraftstationen som unik konsthall med 11 meter högt i tak och mycket av originalinteriören kvar.
En fantastisk plats med konsthall, mysigt café, restaurang och butik. Under sommaren fylls borden här utanför byggnaden med fikasugna gäster och jag kan verkligen se framför mig hur platsen och grönskan lever upp under sommartid.
Vi fick en guidad rundtur även fast de inte öppnat – konsten hade ännu inte kommit upp på väggarna för säsongen. Spännande och vackert – det är nästan en sakral känsla man får då man vandrar runt i den vackra kraftstationen från 1913. Tycker det är fantastiskt att man prioriterade utsmyckningar, vackra fönster och golv i den här sortens byggnader på den här tiden.
Under sommaren kommer det var en mängd konstnärer som ställer ut i konsthallen – det verkar inte som att det är uppdaterat vilka konstnärer som presenteras i år än men håll utkik på deras hemsida.
Förra året var Efva Attling, Eva Dahlgren, Jocke Berg, Villfarelser mfl representerade.
Vi åkte vidare och körde upp på gårdsplanen utanför Hennickehammars Herrgård.
Bredvid Skogstjärnen Hemtjärn ligger denna vackra herrgård som erbjuder en fantastik naturupplevelse med sitt vackra läge. Kan tänka mig att det är en mängd bröllop, konferenser och golfande gäster som finner denna plats perfekt. De har ett litet spa, restaurang och fina vandringsleder kring platsen.
Det är något befriande i en miljö som får vara precis som den alltid har varit, där ingen stylist kommit in i bilden för att plocka bort och lägga till.
Vi bodde i byggnaden bredvid herrgården, i det rosa annexet – här hade vi närhet till en promenad i skogen och en simtur i tjärnen.
Otroligt vacker natur – vill återkomma med barnen så de kan följa med ut på upptäcksfärd bland dessa skogsleder.
Vi hade med oss handdukar och passade på att ta ett kallbad både då vi checkade in och morgonen efter när vi vaknat. Ibland är det de upplevelserna som naturen erbjuder och som är gratis som är de bästa. Glöm inte det!
Sedan fick vi snabba oss att byta om för en bil skulle hämta oss och ta oss till nästa ställe.
Calle, en karismatisk skådespelande stockholmare som flyttat tillbaka till sin hemstad och köpt föräldrarnas glasskiosk och utkikstorn efter pappan gick bort för fyra år sedan.
När vi får höra om Calles farfar, som var med och byggde detta utkikstorn 1934, och sedan om Calles far som var både musiker, entrepenör och känd mångsysslare i Filipstad så blev vi inte ett dugg förvånade över Calles driv och hans högt flygande planer för verksamheten.
Först blev vi serverade signaturdrinken Björktrast inne i utkikstornet och fick ta del av hela historien om bygget.
28 meter högt och kostade drygt 5500kr att bygga.
Pirriga av förväntan gick vi sedan alla trappor upp i tornet för att ta del av den vackra utsikten – makalöst! Här ska Calle bygga boende för gäster också.
Fast redan nu finns ställplatser och stugor att hyra på området – ta en kik på Big Hill Lodge fina hemsida.
Rekommenderar er alla att åka hit någon gång.
Vi serverades sedan en 3-rätters middag i den mycket coola restaurangen med skogen som närmaste granne. Granskottsmör på rotselleri -schnitzel låter väl inte så tokigt? Givetvis var granskotten plockade i träden utanför.
Vi somnade mätta och belåtna denna afton – kröp ner i säng riktigt tidigt för att vi skulle upp tidigt och åka till Mårbacka som ligger 1,5 timme därifrån.
Det finns så mycket att berätta om Selma Lagerlöf och hennes Mårbacka. Första frågan? Vem kom först, pelargonen eller platsen?
Det sägs att Selma ofta besökte paret Larsson i Lilla Hyttnäs och det vet vi ju alla att detta hem är fyllt av pelargoner. Selma fick med sig en stickling därifrån och drev upp den i sitt hem på Mårbacka. Fint så!
Selma Lagerlöf, en av världens mest kända författare, föddes och växte upp på Mårbacka. Redan som ung flicka bestämde hon sig för att bli författare och skrev debutromanen Gösta Berlings saga 1891. Jerusalem och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige känner ni alla till och de blev stora framgångar. Selma Lagerlöf fick som första kvinna Nobelpriset i litteratur 1909.
Här befinner vi oss i bibliotek och arbetsrum hos Selma, ett fantastiskt grönt rum och jag måste säga att jag blev helt tagen av att höra berättelsen om denna kvinna. Jag var dåligt påläst – vet såklart att hon är duktig författare, nobelpristagare och suttit i Svenska Akademin.
Men den makalösa drivkraft och arbetet med kvinnofrågor hade jag dålig koll på. Likaså kärleken till Valborg och alla resor.
Jag är så glad att Selma hann uppleva kvinnlig rösträtt i Sverige och just i år är det ju faktiskt 100 års jubileum för detta.
Det finns mycket att berätta om Selma och jag kommer därför tillägna ett helt inlägg åt henne och hennes hem på Mårbacka vid ett senare tillfälle.
Men ni som kikar i denna Värmlands guide ska veta att Mårbacka är öppet för guidade turer i Minnesgården under lördagar och söndagar 1/5 – 6/6 kl. 12 -16.
Där är ni välkomna att gå en guidad tur, besöka deras mysiga butik och trevliga café med hembakat eller bara promenera i trädgården som nu vaknar till liv efter vintern. Snart kommer de två påfåglarna på plats och jag kan också berätta att denna “Mårbackakaka” gjord på havre som serveras med lingon och grädde var toppen.
Från en herrgård till en annan – vi stannade för att äta lunch på Ulvsby Herrgård.
Med en fantastisk utsikt över Fryken åt vi en riktigt god röding och fick en rundtur i den anrika herrgården som tar emot allt från norrmän till stora bröllopssällskap. men sängplatser för drygt 85 personer och möjlighet att hyra hela gården känns det klockrent att fira sitt bröllop här – nere vid sjön ser ni bastu med badbrygga som tillhör verksamheten.
Vi satte oss därefter i bilen i 45 minuter och körde mot Rackstadmuséet – ytterligare en svensk kulturskatt vi hade äran att uppleva under våra dagar.
Här var de i full fart att göra iordning sin basutställning inför kommande högsäsong.
Vi kikade på den och sög i oss all kunskap kring den välkända skulptören Christian Eriksson som är uppvuxen i Arvika och sedan byggde sin kombinerade ateljé – och bostad här på platsen där muséet är beläget. Vi fick en rundtur och en mycket trevlig guidning av muséchefen som under det senaste året dock har kallat sig själv pandemi-chef….
Ja, alla verksamheter vi besökte hade naturligtvis blivit drabbade det senaste året men var fulla av optimism inför vaccinationer och ett mer öppet samhälle där kulturen får flöda fritt bland oss igen.
Ni måste kolla upp konstnären Leif Engström som hänger här just nu – är full av beundran och något jag vill visa min mellankille som är konstintresserad.
Vi gick vidare till Oppstuhage.
Christian Eriksson ritade och lät bygga sin bostad och ateljé vid mitten av 1890-talet medan han bodde i Paris. Han ville flytta hem till Taserud med franska hustrun Jeanne Tramcourt. Huset stod klart 1896 och är fyllt med vackra detaljer från denna tid.
Otroligt häftig byggnad som verkligen är värd ett besök.
Ateljén hyrdes ut till konstnärsparet Gustaf och Maja Fjæstad, som nygifta kom de till Oppstuhage på sommaren 1898. Mycket av Gustaf och Majas konst hänger på väggarna inne i muséet och när jag hörde historien om Maja så förstod jag ju direkt att hon var god vän till både Selma Lagerlöf och Karin Larsson.
Har ni sett flätade näverväggar någon gång?
Vi tillbringade nästa natt på Guesthouse Eleven – en gammal skola som ett holländskt par köpt och renoverat. Vi hade sett fram emot en kanot- eller cykeltur men det regnade så vi fick en skön stund i bastun istället.
Detta b&b passar den stora familjen med ljusa stora rum och nära till natur. På morgonen valde jag “hälsosam frukost” på menyn och fick in en grymt god granola med färsk frukt och bär. Bra start på dagen, för efter detta hade vi ett späckat schema…
Häng med här nu till nästa ställe.
På Klässbols Linneväveri har man vävt linne i över 100 år och här fick vi möjlighet att uppleva tillverkningen av linneprodukter på nära håll.
Vi fick se se hela produktionen från varpning och vävning till färdigställda produkter. Otroligt intressant och roligt att se – blev full av beundran då fjärde generationens linnevävare berättade att de vävt 64 meter linneduk för hand till ett kungligt jubileum.
Det tog 5,5 år för en man att jobba heltid med vävnaden av denna duk och den har nu ett helt eget rum där den vilar mellan kungliga tillställningar. Tänk om man spiller ett glas rött på denna …. omg!
& sedan 1991 dukas årligen Nobelfesten med bordslinne och servetter tillverkat av Klässbols Linneväveri och även Svensk Tenn väver sina produkter här.
Så fint hantverk – glad att vi har kvar denna sortens äldre linneväverier trots att det började vävas med syntetiska material i Sverige under 60-talet och de flesta flyttade sin produktion till Baltikum. Fint att de fortsatte med sitt hantverk och hållbara produktion – sådant lönar sig i längden.
Eftersom jag jobbar med lin själv i min produktion hos Klco så sög jag i mig all kunskap till bredden.
Dags att sätta sig i bilen och dra vidare…
Turen gick till Wiksfors Bruk där fyra entrepenörer gått ihop och skapat en destination i ett gammalt kraftverk som stått öde under många år.
Här huserar olika butiker och verksamheter. Bland annat Wedbränt – vedugnsbakade pizzor som verkar omåttligt populära – en med kött och utan. Kön ringlar sig lång varje helg de har öppet. Enkelt och gott ska det vara och till pizzan kan man beställa en lättöl från bryggeriet som ligger i samma byggnad – Wiksfors Bryggeri
Otroligt cool miljö – blev väldigt inspirerad av hur de byggt upp konceptet och hur verksamheterna krokat arm. Här gräver man där man står och använder vad som finns till hands.
Här på Wiksfors Bruk finner man två stora och välfyllda inredningsbutiker med populära varumärken, café med matiga våfflor, kontorshotell, yogastudio, ölbryggeri, pizza-hak och mycket mer. Verkligen värt ett besök – rekommenderar varmt.
Mycket för det personliga värdskapet i mötet med multitalangen Thomas Petersson som efter han visat runt oss här tog med oss till sin egensnickrade by i skogen.
Vi tappade hakan då vi kom till nästa plats ett par hundra meter från Wiksfors Bruk.
Till Thomas Naturbyn reser folk från hela världen för att bo i en trädtopp eller i en husbåt. Kolla den här lilla stugan ute på flotten – man tar kanoten ut och bor här en natt eller två. Dröm ju!
Thomas berättade att det nästan var fullbokat året ut så jag tog upp telefonen och bokade snabbt en av de sista nätterna på flotten.
Min familj kommer älska det! Vilket äventyr va?!
Ångrar kanske lite att jag inte bokade en natt i trädkojan istället… Detta förtjänar nog ett helt eget inlägg också, eller hur?
Kika in på Naturbyn så länge för att ta del av konceptet.
Vi avslutade vår trip i Värmland med att besöka Borgvik – en fantastisk plats med ett vacker natursköna miljöer. Nära Värnen och med den populära konsthallen Sliperiet så är det ett välbesökt turistmål under säsong.
Borgvik är en av landets bäst bevarade kulturmiljöer och har en spännande historia. Från 1627 till 1924 producerades det järn här på Borgviks bruk, som mest producerades 4 000 ton per år och det levererades en del järn till Eiffeltornet i Paris. Tänk att det finns en del av Värmland i Eiffeltornet!
Ja – vilka fantastiska dagar vi haft i Värmland.
Vi har rest tryggt, följt restriktionerna och fått besöka verksamheterna innan de öppnat för säsongen. Nu hoppas jag att vaccinationerna snabbar på och att alla ni andra också kan resa i Sverige denna sommar och kan uppleva allt detta.
Har ni andra tips gällande Värmland så lägg gärna detta med länkar i kommentarerna så hittar ännu fler guldkornen Sverige har att erbjuda när man är på roadtrip genom landet.
Igår var det dags att testa drejskivan för första gången. Eller, det var inte alls dags för jag var inte helt klar med hur jag ville att det skulle se ut, jag hade inte ens hunnit kolla på youtube för att påminna mig om hur man gjorde eller fixat andra praktiska saker jag tänkt mig. Men barnen var så sugna och ville testa, de skrattade och sa att det var inte alls likt mig att vilja vara helt klar innan jag drog igång…
Jag har gjort en liten moodboard med inspiration över hur jag vill att känslan ska vara här inne. Vackert ljusinsläpp från fönstret, hyllor längs väggarna, ett stabilt arbetsbord, bra verktyg och gott om hinkar för glasyr och vatten. Alltså – jag är ju nybörjare och kan ingenting – tro inget annat. Men visst ska man våga skapa ändå?
Jag har fått massa tips om vad man behöver av mina följare på Instagram och jättemycket inspiration – tack Julia.
Jag fick bland annat många råd om att ha rinnande vatten nära till hands, gipskivor att lägga mina skapelser på, en radio och en spegel framför drejskivan. Ska återkomma med fler bilder och mer tankar kring detta projekt längre fram. Är mitt i uppstarten som sagt.
Så nu är det väl bara att skapa då eller?
Mellanbror har gjort en krok i slöjden och hängt upp den för våra förkläden…
…& svärmor har kommit med sina gamla keramikverktyg.
Vi fick en väldigt mysig kväll ihop. Och visst, jag drejade en liten mugg – och fler lär det bli…
Vi har två små uthus i vår trädgård och ett har jag alltså inrett ett för keramik och det andra ska jag skapa en blomsterverkstad av.
Här inne kan jag torka örter och blommor, pilla med mina herbarium och skapa buketter.
Så här ser det ut nu – har lite att pilla med innan det blir mysigt här inne.
Dessa bilder knäppte jag tidigt denna morgon innan jag åkte iväg till Värmland.
En liten morgonbukett av det som blommar just nu.
Jag för se, nu börjar tulpanerna slå ut i mina blomsterbäddar.
Och snart slår äppelträdet ut här också. Önskar er en fin dag.
