Krickelins

11 augusti, 202611 augusti, 2026

Jag har uppdaterat mina moodboards hela förmiddagen. Behövde visualisera hur det här på något sätt ska kunna bli ett hem efter morgonens rätt deppiga möte med hantverkarna.

”Jag sa ju att det inte bara var att måla lite och flytta in…” suckade min man, som ganska motvilligt gick med på att köpa ett gårdshus från 1865 med tillhörande uthus från 1700-talet.

Och ja… jag föll ju pladask för de tre kakelugnarna.

Men idag stod vi och pratade om hur de först ska provtryckas, sedan monteras ner sten för sten, muras upp igen och därefter provtryckas en gång till. Jag vet inte ens om jag återger processen rätt, för någonstans där slutade jag lyssna. Jag såg bara svindlande summor flyga iväg framför ögonen.

Och så var det ungefär sju hundra andra problem. Vi har ju inte ens fått ordning på hur vi ska lägga golv eller tak i det stackars huset än.

Jag började nästan gråta.

Plötsligt hörde jag mig själv säga saker jag aldrig trodde:
”Men… om vi lägger grangolv här också då? Hur mycket förarbete sparar vi på det?”

Och sen:
”Om vi bara har en kamin som man kan elda i stället kan vi få mer yta på vinden. Då kan vi ju alltid tända ett doftljus inne i den ena om man vill ha mys…”

De stora kompromissernas tid är tydligen här.

 

Jag måste påminna mig själv om varför vi gör det här. Jo, det var ju för att få ett enklare liv. Men just nu känns det mest krångligt. Övermäktigt. Och ganska utmattande. Det här projektet är minst sagt en prövning för relationen också. Herregud vad irriterad jag har varit. Och Jonas med. Det blir många diskussioner när drömmar ska möta budgetar, byggteknik och verklighet.

Har vi tagit oss vatten över huvudet?

Samtidigt står jag och tittar på huset och försöker se det som en gång var och det som ska kan bli.

Vårt hus ligger i det rutnät som ritades upp efter den stora branden vid Platsarna. När staden byggdes upp igen flyttades Varbergs centrum hit från platsen nere vid Varbergs Fästning där stadskärnan tidigare låg. Kyrkan och rådhuset byggdes, bostadshus växte fram och olika verksamheter slog rot.

Vårt hus har varit med länge. Först låg här ett tunnbinderi och i slutet av 1800-talet drevs det krog i huset. Så spännande!

Här ser ni originalritningen, och det är fint att upptäcka att de öppningar vi planerar att göra en gång har funnits där. Mellan kök och vardagsrum fanns en öppning och likaså ut mot innergården. På sätt och vis känns det därför mer som att vi återställer huset än förändrar det.

Det står kakelugnar i varje rum på ritningen, som husets ursprungliga värmekällor, och en vägg delar både kök och vardagsrum i två mindre rum. Det är fascinerande att se hur man levde och planerade sina hem för över 150 år sedan och hur vi nu försöker hitta en balans mellan att bevara husets historia och skapa ett hem som fungerar för vårt sätt att leva idag.

Vårt kök blir ett shakerkök med få överskåp och med en stor köksö som får stå för mycket av förvaringen.  Jag vill verkligen akta mig för att skapa ett kök som blir alltför beige och tillrättalagt. Jag vill att det ska kännas levande, personligt och ombonat. Därför tror jag att detaljerna kommer att göra hela skillnaden. Konsten, materialvalen, belysningen och alla de där sakerna som får ett hem att kännas mysigt och inte för stelt.

Just nu försöker vi lösa en riktig nöt. Ytan är begränsad och vi vill få plats med både ett skafferi och en kaffestation, utan att köket känns trångt eller plottrigt. Det är en övning i att prioritera vad som är viktigast? Vad använder vi varje dag? Och hur skapar man ett kök som både fungerar i vardagen och känns vackert att leva i?

Har ni några smarta lösningar eller idéer? Jag tar tacksamt emot all inspiration.

Känslan vi vill åt är ungefär den här. Att ute får möta inne. Att gränsen mellan huset och innergården suddas ut när glaspartierna står öppna och morgonsolen letar sig in i köket. Jag ser framför mig ett rum fyllt av ljus, med utsikt över en grönskande innergård där växterna nästan får bli en del av inredningen.

Här drömmer jag om många gröna perenner. Vipphortensia, daggkåpa, murgröna, buxbom och andra växter som skapar ett lugn och känns vackra under en stor del av året. Ett hem där årstiderna får flytta in. Där morgonkaffet dricks med dörrarna öppna mot grönskan och där känslan av trädgård finns närvarande, oavsett om man står inne eller ute.

På bottenvåningen ska vi också skapa ett kontor och ett bibliotek i den här stilen. Här tänker jag faktiskt inte kompromissa. Den vackra kakelugnen ska gå att elda i. Punkt. Annars vet jag inte ens om jag går med på att flytta längre…

Jag ser redan framför mig hur jag sitter där med en kopp te i läsfåtöljen, en bok i knät och en sprakande brasa bredvid mig. Ett rum att landa i. Ett rum för långsamma morgnar, regniga eftermiddagar och vinterkvällar. Seriemarathon i soffan och en tänd brasa. Hur mys!!!?

Över till råvinden då. Vilket sjukt projekt.

Jag vet att den kommer att kännas betydligt mindre när den är isolerad och väggarna kommer på plats. Men min stora skräck är att den ska få den där känslan av alpstuga eller 80-talskonferens.

För att mjuka upp uttrycket tänker jag kalkmålade väggar med liv och struktur, men i lugna neutrala kulörer. Mycket textilier. Breda, ljusa plankgolv och platsbyggda hyllor längs sidorna, så att rummet känns ombonat i stället för fullt av tomma ytor. Med alla snedtak och vinklar är det ju lätt att det annars blir en massa märkliga hörn som inte används.

Räcket upp till vinden kommer vi klä med tvinnat läder för att ge en mjukare och varmare känsla. Och takfönstren kommer förhoppningsvis fylla rummet med dagsljus från morgon till kväll. Jag hoppas verkligen att det här blir en härlig och inbjudande plats att landa på.

Vi får väl se om visionen håller hela vägen.

På samma våning bygger vi också ett stort badrum med bastu och badkar. Här hämtar vi mycket inspiration från Kusthotellets material- och kulörval. Lugnt, varmt och tidlöst.

Jag tror mycket på att välja få detaljer som får ta plats. En stor vacker spegel, genomtänkta armaturer och material som åldras fint. Det är de sakerna som gör att ett badrum känns personligt i stället för standard, kallt och lite själlöst tänker jag.

Och så förvaringen. Inbyggd, smart och så osynlig som möjligt. Jag lyssnade på Billgren Wood förra veckan när Elsa pratade varmt om just badrum med riktigt genomtänkt förvaring. Uttag inne i skåpen för hårtork, eltandborste och allt annat som annars ligger framme. Klokt!

Vi planerar också att bygga in så mycket belysning som möjligt i väggarna. Jag vill slippa sladdar som hänger ner från fina vägglampor och i stället låta ljuset kännas som en naturlig del av arkitekturen i hela hemmet.  Det enda jag deppar lite över är de få väggarna. Jag kommer knappt ha några. Inte en enda riktigt stor vägg, faktiskt. Och ni som känner mig vet hur mycket jag älskar konst och tavelväggar.

Nu ska jag därför sätta mig med planritningen igen och se om det går att trolla fram några extra meter . Min stora Petra Lundkvist-målning måste få plats bredvid den vita kakelugnen i vardagsrummet. Den drömmen är jag inte beredd att släppa. Fortsättning följer…