Ångest, studier, analogt intresse och byggkaos

För någon vecka sedan plockade jag fram mina akvarellfärger igen. Jag kände ett behov av att hitta tillbaka till något analogt. Något kreativt som kunde uppsluka mig så att tankarna fick vila en stund. Den senaste tiden har jag haft svårt att hitta ro i sådant som tidigare hjälpt mig att koppla av. Läsa böcker, musik, yoga eller bara ge mig ut på en lång promenad. Så fort det blir tyst omkring mig börjar tankarna snurra på ett destruktivt. Problem, oro och ångest tar över.
Det enda som verkar kunna stänga av bruset i mitt eget huvud är att fylla det med någon annans. Poddar, Instagram, tv-program och ständigt nya intryck. Jag distraherar mig med andra människors åsikter, konflikter och liv. Och jag märker hur lätt det är att dras in i sådant som egentligen inte har någonting med mig att göra.

Men jag vill inte ha det så.Jag fattar ju att jag flyr från mitt eget genom att engagera mig i andras. Lägger energi på sådant som varken gör mig smartare, gladare eller mer närvarande. En sorglig dopaminjakt. Att hålla reda på vad Urban, Katrin Zytomierska och Cissi Wallin tycker och tänker när jag egentligen borde rikta uppmärksamheten mot mitt eget liv.

Det är en svår balansgång. För i mitt arbete som kreatör behöver jag vara nyfiken & hålla mig uppdaterad. Det är ju också en del av det jag älskar med mitt arbete. Att inspireras, upptäcka, lära mig och ta del av andra människors perspektiv.

Men. Tempot i sociala medier, det hårda samtalsklimatet och den ständiga strömmen av information och nu AI som får hela den digitala utvecklingen att rusa fram i en hastighet som får det att susa i öronen. Något går sönder i mig av allt detta. Min hjärna klarar inte längre av att sortera bland alla intryck, krav och förväntningar. Känner allt oftare en stark längtan efter att hoppa av.

Så jag började testa skapa blomster med några akvareller, penslar, vatten, en osthyvel och en matkniv. Det uppslukade mig totalt och jag kastades tillbaka till tiden då jag målade mycket.

Faktum är att det egentligen var det enda jag var bra på i skolan. Det och basket. Jag var ju typ längst i klassen om man bortser från Josefin Larsson som alltid var fem centimeter längre än mig. Jag gick ut högstadiet med 2,1 i slutbetyg och kan än idag känna skammen när jag tänker tillbaka på den dagen. Jag minns min mammas besvikna ansikte när hon skulle fira att jag gick ut nian. Hon hade köpt tårta men jag tror inte ens att vi smakade på den. På kvällen drack jag mig full och hånglade med både Andreas och Petri. Till hösten började jag på samhällsprogrammet på Bäckäng i Borås. Jag gick dit ett par gånger men hoppade av redan i början av terminen.

Något plugghuvud kan jag alltså inte skryta med att jag har men samtidigt tror jag inte att det någonsin handlat om att det är något fel på min intelligens. Snarare mådde jag nog rätt dåligt, befann sig i helt fel sammanhang och inte hade inte så goda förutsättningar att lyckas i skolan just då.  Och det där har såklart följt med mig genom livet. När barnen kommit hem med läxböcker och behövt hjälp att plugga inför prov har jag inte känt att jag kan vara det bästa stödet.  Naturligtvis har jag gjort mitt bästa för att hjälpa dem men ofta har min man fått ta den bollen medan jag fixat middagen i stället.
Känslan av att inte vara tillräckligt duktig kan leva kvar långt efter att man faktiskt har bevisat för sig själv att man klarar av en hel del andra saker i livet.

Men nu har jag i alla fall börjat måla och jag testar både blomster och landskap. Det vackraste jag vet. Lite tända ljus, en bra spellista och en kanna te så kan jag vara borta i detta i timmar och har inte tänkt på ett enda problem.

Igår skapade jag de här fyra akvarellerna. Jag testar olika tekniker, experimenterar med färger och låter det bli lite som det blir. Så otroligt lustfyllt och härligt! Fick till och med min man att slå sig ner och måla tillsammans med mig någon timme innan han bytte pensel mot datorn och började rita upp vårt blivande badrum i nya huset i stället. En bra prioritering, får man ändå säga.

Vi står  mitt uppe i en massa materialval och behöver beställa golv, kakel och sten till handfat & badkar. Det är så himla många beslut som ska fattas och helt ärligt känns det stundtals ganska övermäktigt.

Bygget går framåt i rasande fart men jag börjar verkligen tvivla på att huset kommer vara beboeligt redan i februari. Jag grämer mig över att julledigheten snart närmar sig och att arbetet kommer stå stilla ett tag. Men ja. ja…

Tänk att få sitta där vid fönstret på övervåningen i vårt färdiga hus med mina akvareller, en kopp te och absolut ingenting som behöver beställas, beslutas eller planeras. Hoppas problemen skingras också…Vilken dröm!

 

Det är dags – winter is coming….

Dagen är här!
(reklam)

Vi lanserar första delen av vår vinterkollektion idag 15.00.
Morgonpromenader bland vinodlingar och solmogna fikon som jag plockar till frukosten. Små stunder i södra Frankrike har fått sätta tonen för vår vinterkollektion.

Detta moodboard sammanfattar min inspiration bra.  Vi har delat upp släppen i två och ser verkligen farm emot att visa er vad vi kokat ihop. Älskar hur den mjukt rosa går ihop med kulören Ruby Wine. Bra kombination!

Eller hur?

Vi tar in klassiker som vi vet att ni kunder älskar kring jul. Favoriten blusen Emma i den här djupt smaragdgröna kulören och Marlene kjolen som faller perfekt på kroppen med den lilla slitsen vid sidan. Julkjolen?! Detta är ett klockrent set denna vinter om du frågar mig.

De randiga och blommiga plaggen håller vi på till nästa släpp.

Men tanken är att de ska gå att kombinera så här. Vår blazer Ruth släpps idag så häng på låset – den är sååååå fin!

Vi fotade på Vackra Gunnebo Slott.

Slottet ligger utanför Göteborg är en av Sveriges vackraste och bäst bevarade 1700-talsmiljöer. Slottet byggdes mellan 1784 och 1796 som sommarbostad åt den förmögne köpmannen John Hall och hans familj.

Det var arkitekten Carl Wilhelm Carlberg som fick uppdraget att skapa denna fantastiska plats. Och han ritade inte bara själva slottet, utan även inredningar, möbler och de omgivande trädgårdarna. En genomtänkt gustaviansk stil där arkitektur, natur och hantverk skulle bilda en vacker helhet. Så himla fint och inpirerande här.

Det är något alldeles speciellt med platser där historien känns så närvarande. De vackra salongerna, de omsorgsfullt utformade detaljerna och trädgårdarna som omger byggnaden. Måste återvända som privatperson och verkligen uppleva allt det vackra igen då. jag inte är upptagen m ed arbete. Kan tipsa om deras julmarknaden i år förresten.

Att få använda denna historiska miljö som inramning till vår vinterkollektion kändes så fint. Höll på att halvt frysa ihjäl men helt klart värt för bilderna blev så fina.
Jag inspireras så mycket av gamla byggnader, inredningen, hur ljuset faller och det tidlösa  som skapats för att hålla i generationer.

I en trapp! Detta är vår populära klänning Emily. Den är verkligen vacker men jag är alldeles för lång för den upplever jag. Passar bättre på min kollega Theoni och på andra. Minns ni storyn bakom designen? Läs här. 

”Är det By malene Birger?”
Frågan ställdes i min dm. Nej, pälsen som ligger över mina axlar fann jag i min mammas garderob faktiskt. Så fin detalj att fota vinter med. Hatten köpte jag på NK förra vintern men minns ej varumärke tyvärr.

Kika i hos K LAGERQVIST vid 15.00 idag för att ta del av vår vinterkollektion Del 1.

Minns ni Maison Violette?

Känner ni igen detta kök?

Så roligt att det numera bor en dansk influencer i vårt gamla hus i Frankrike! Vi sålde det till ett svenskt par för några år sedan men de behöll det nog bara i ett år. Kanske trivdes de inte? Kanske hände något i deras liv, prioriteringarna förändrades eller så blev det helt enkelt inte som de hade tänkt sig? Jag har ingen aning.

Nu har i alla fall danska @siforellana bott i Maison Violette i några år och jag blir så pepp och glad då hon uppdaterar sin feed med bilder från mitt första franska äventyr.

Jag lade så mycket själ och hjärta i att skapa ett mysigt hem här och när jag kikar på hennes bilder väcks så många fina minnen. Från tiden då barnen var små och vi tillsammans lärde känna Languedoc och allt det vackra som finns här. Det var också i det här huset jag skrev min första bok och utmanade mig själv genom att bo helt ensam i ett främmande land under fem veckor.
Jag vet att den nya ägaren skriver på Substack så vill ni följa med på hennes franska äventyr kan ni börja prenumerera på hennes nyhetsbrev. Hon delar vackra bilder från södra Frankrike och från byn vi bor i! Vi har faktiskt inte träffats ännu men jag har hört mycket gott om henne.

Så nu är vi alltså två influencers i byn… Eller kanske ännu fler om vi räknar med Yvonne, som skriver mycket om vackra La Belle Vue.
Och svenska Åsa, som bor på min gata, hon delar också flitigt med sig av livet här nere.

Jag kan verkligen förstå att så många förälskar sig i byn och längtar efter att resa hit. Eller kanske köpa sig ett eget boende.

Jag letade upp lite egna bilder från tiden i Maison Violette. Rummet som vetta ut mot takterassen var helt oinredd då vi tog över huset så vi la in stengolv och målade väggarna i kalkfärg. Här bodde killarna i varsin säng och det var så mysigt att äta frukost här om morgonen.

Fantastiskt mysig takterass med otrolig utsikt. Minns ni?
Där ligger min kimono från K LAGERQVIST. Den kulören var verkligen fin här nere i huset.

Vi renoverade köket med små medel. Tog ner överskåpen, målade väggar och tak och kaklade in bänkskivan.

Jag tyckte verkligen om sovrummet här. På ett sätt påminner det mycket om det vi har nu också  med kalkade väggar, linnelakan, otroligt golv och ett vackert stort skåp.

Skillnaden är att det var en liten balkong som vette ut mot byrestaurangen så man kunde gå ut dit och lyssna på sorlet från torget och sippa på ett glas vin medan Jonas rökte en cigarill. Sedan satt vi där länge och pratade om livet, drömmar och framtidsplaner. Det är verkligen semesterkänsla.

Jag kombinerade en hel del arbete med min vistelse här nere precis som jag gör nu. En gång var vi nere ett helt team för att fota vintage jag funnit på olika marknader runt om i området.

Samma vinkel fast i mimosa tider…. Måste vara någon gång i februari då. Håret har växt en del sedan dess.

Kors så fint att drömma sig tillbaka till denna tid. Alla inlägg med bilder och texter kan du finna i mitt arkiv här på bloggen. Och så har jag en kategori som heter Frankrike också som du kan kika igenom.

Ibland längtar jag tillbaks till det här lite mindre boendet och då barnen var mindre. Det känns ibland som om livet var lättare då. Likadant med livet jag lever nu. Tänker ofta på hur lyckliga vi var då vi bodde i hyreslägenhet och levde som ett stort härligt kollektiv med grannarna. Gårdsfester, ungar som sprang runt in och ut ur allas hem, alltid någon att hänga med och inga skärmar. En svunnen tid vi aldrig får igen.

Promenad med långlunch

hej på er. Min vecka rusar. Hur är det för er?

Men vi kikar på hur min senaste lördag såg ut tycker jag. Häng med på en promenad tillsammans med mig och min man Jonas! Jag var ute och gick nästan hela dagen och fick ihop runt 16 000 steg. Härligt! Vi hade varit förbi vårt nya hus för att inspektera hur bygget fortskrider och började bli ordentligt hungriga. Så vi bestämde oss för att promenera längs havet bort till vackra Kusthotellet och deras fantastiska restaurang Severin för att äta lunch.

  

Det är så galet fint här! Hotellet fick nya ägare för ett par år sedan och sedan dess har platsen genomgått en helt otrolig förvandling. Men vad annat kan man förvänta sig? Det är nämligen samma ägare som står bakom populära Ästad Vingård som nu driver hotellet precis vid havskanten här i Varberg. Det märks verkligen att de vet hur man skapar något alldeles extra.

Vi beställde deras 2-rätters meny och avslutade med en espresso.

Sedan gick turen hemåt igen längs strandpromenaden. Vi hade ätit en sen och lång lunch så solen höll redan på att gå ner över havet när vi strosade hemåt. Så korta dagarna är nu! Deppigt eller mysigt? Det beror på vilket humör jag är på.

Just den här lördagen kändes det bara mys. Vi ringde en av sönerna och bad honom sätta på bastun och när vi kom hem tände vi en brasa i en av eldkorgarna i trädgården. Där satt vi sedan med varsin kopp varm, kryddig äppelmust medan bastun värmdes upp. Sedan blev det bastu, minst tre kalldopp i poolen, middag med familjen och På spåret på tv med fotkli som avslutning. lördagen får 10 av 10.

Måste skapa mer utrymme för sådana dagar. Komma ut och njuta av när hösten möter vintern, alla vackra färger och skiftningar i vädret. Basta mer och scrolla mindre.

Snart tror jag de stänger kallbadhuset för renovering så passa på nu innan om du vill boka ett bastubad.

Nä du, nu ska jag återvända till min bildredigering. Igår fotade vi vår vinterkollektion och jag behöver få ordning på bildmaterial, texter och innehåll för sociala medier. Ekorrhjulet snurrar på. Ska genast planera in något mysigt som belöning när jag ska stämpla ut för dagen…

 

Det är dags – Äntligen lansering av vinter 26

 

Så pepp på att få visa er vinterns nya viskosmönster, kulörer och vävda linnetyger!
Reklam för eget.
Processen började ju för länge sedan, som ni vet. Pantonekulörer spikas efter noggranna färgprover, mönster tas fram, tyger färgas och vävs upp samtidigt som prover på våra nya designer skickas fram och tillbaka mellan leverantören och Varberg.

Vis av erfarenhet vet jag att det finns ett ganska snävt fönster för att lansera klassiska julkläder. Därför har jag i år valt att arbeta med kulörer och uttryck som ska funka lika bra i november som i februari eller mars. Mer vinter, mindre tomterött. Festligt, klassiskt och juligt, absolut, men inga Madickenvolanger i år.

Kulörerna jag har tagit fram går snarare åt burgundy, rubinrött och smutsigt brunrosa. Tänk djupt vinröda blommor, mogna fikon och en klassisk rand i nyanser jag förälskat mig i. Allt i en färgskala som harmonierar förträffligt med min moodboard ovan. Ja, välkomna in i min skalle och den kreativa processen inför vintern 2026!

Jag har en idé och en vision, och utifrån den sätter vi oss med Pantonekulörer och väljer ut nyanser som vi sedan beställer infärgade linneprover av. Ibland blir det tokigt och då får vi tänka om. Men varje gång något blir fel innebär det flera veckors försening och det är bannemej förödande när man har en tajt tidsplan för leverans och lansering.

Jag har också många gånger haft problem med att få fram mönster i tid för att hinna trycka upp tygerna. Det har till och med hänt att jag på grund av tidspress har godkänt mönster som jag egentligen inte varit hundra procent nöjd med och som inte riktigt motsvarat min vision. Det visar sig alltid i försäljningen sedan. Jag har fått lära mig den jobbiga vägen att inte kompromissa med min magkänsla. Det har varit dyra lärdomar.

Den här randen bor i mitt hjärta just nu. Är så oerhört sugen på att både fotografera och bära plaggen! Imorgon har vi hyrt ett slott där vi ska fotografera hela kollektionen. Tänk er ett helt set i den här randen –  skjorta, väst och byxa. Så himla coolt!

Jag är också så nöjd med årets viskostyger. Inspirationen till fikonmönstret föddes under mina dagliga promenader och frukostar i södra Frankrike. Där brukar jag plocka en näve solmogna fikon och ta med mig hem för att äta tillsammans med yoghurt och nötter. Så enkelt, så gott och så otroligt vackert!

En liten sneak peek. Den här blusen heter Elisabeth och har en alldeles otrolig krage. Jag tycker så mycket om att vi valt färgade knappar som harmonierar med randen. En liten detalj som gör att hela plagget känns extra genomarbetat och lyxigt.

Det här är vår klassiska linneblazer som vi tidigare lanserat i både blått och beige. Nu kommer den i en helt underbar rubinröd kulör med detaljer från det randiga tyget på fickor och beslag. Älskar!
Är ni pepp? Jag ska visa er ännu mer under veckan och så tycker jag att ni ska ställa klockan på 15.00 nu på söndag för då lanserar vi hela vinterkollektionen hos oss!

Stor kram och ha en riktigt fin dag!