I huvudet på en influencer – och varför jag inte längre tror att störst vinner

Jag startade dagen med att åka och föreläsa för näringslivet här i min hemstad. Klockan 07.10 skulle jag infinna mig och jag var sista talare ut på scen. Vi hade fått strikta order om att schemat var minutiöst planerat, jag hade exakt tio minuter på mig att framföra mitt budskap.

Och eftersom jag gärna försöker jobba både smart och energieffektivt tänkte jag att innehållet lika gärna kunde få leva vidare här på bloggen. Två flugor i en smäll, helt enkelt. Det är för övrigt ett tips jag gärna skickar med. Skapar ni innehåll för en kanal, en föreläsning, en podd eller något annat sammanhang så låt det inte stanna där. Återanvänd det i era andra kanaler, men anpassa det efter forumet såklart. Ett och samma arbete kan få flera liv och nå helt olika människor. Snacka om energieffektivt företagande.

Så håll till godo. Här kommer mina tio minuter om entreprenörskap, företagande och varför jag inte längre tror att störst vinner:

När jag blev inbjuden att prata inför företagare i Varberg löd den första rubriken på min föreläsning ”I huvudet på en framgångsrik bloggare.”
Jag bad ganska snabbt om att få ändra den till något med entreprenörskap eller kanske att det skulle stå ”bygga bolag med starka relationer?…. Det kändes lite mer professionellt när jag nu skulle stå där framför en massa företagare i min egen hemstad.

För jag tänker att det fortfarande finns en hel del fördomar kring mitt yrke – bloggare/influencer. Att det i huvudet på en influencer mest pågår funderingar kring vart man ska resa härnäst, vad man ska ha på sig, vilken hudvårdsrutin man ska följa och vad man ska äta till lunch. Och dessutom hur man ska se ut medan man gör allt detta eftersom det helst ska dokumenteras och delas med tusentals främlingar varje dag.

Viktiga frågor i och för sig….,
För sättet jag dokumenterar, fotograferar, redigerar, berättar och delar är faktiskt helt avgörande för mitt företagande. Det är där relationerna byggs och mycket av min konvertering och försäljning av både produkter och tjänster sker.

Men precis som de flesta andra företagare tänker jag också på strategier, budget, positionering, försäljning, marginaler, kostnader och alla de olika produktionsled jag behöver förhålla mig till. Jag började blogga för 17 år sedan och har under det senaste decenniet kunnat leva helt på min digitala närvaro. Idag driver jag ett stabilt bolag som består av flera olika delar och som har vuxit organiskt, utan lån eller externa investerare.

Innan jag blev influencer på heltid arbetade jag i tolv år på Varbergs Stadshotell. Därifrån tog jag med mig en lärdom som kommit att prägla hela mitt företagande: värdet av att ha flera ekonomiska ben att stå på.
På hotellet fanns konferensgästen, affärsresenären och spabesökaren. Men också Varbergsbon som kom in för lunch eller AW i lobbyn. Olika människor. Olika anledningar att komma. Olika intäktsströmmar som fördelade sig över året och veckans alla dagar. Så har jag försökt tänka även i mitt eget företag.

Jag föreläser och arbetar som kreatör i olika projekt. Jag gör kommersiella samarbeten där jag skapar bilder, film och texter åt andra varumärken, både för mina egna kanaler och för kundernas. Det vill säga influencer marketing.  Och så driver jag mitt eget varumärke K. LAGERQVIST, med fysisk butik här i Varberg och webbshop där vi säljer egendesignade kläder, smycken, te och läderprodukter.

I mina kanaler blandar jag entreprenörskap med inredning, matlagning, resor, mode, trädgård, träning och reflektioner kring livet i stort och smått. Jag skrivwer en hel del om varbereg som stad och hur det är att leva här. Mitt arbete går ut på att bygga relationer. Att väcka känslor, skapa engagemang, inspirera och förhoppningsvis få människor att vilja komma tillbaka. Idag följer 126 000 personer mig på Instagram och bloggen har omkring 25 000 läsare varje vecka.

När jag startade K. LAGERQVIST 2020 var en av tankarna att skapa någonting som kunde leva bredvid berättelsen om mig själv. Jag ville bygga något som inte var helt beroende av mitt ansikte eller min person. Något som på sikt skulle kunna växa utan mig, lämnas vidare till mina barn eller kanske säljas.

Jag står bakom det kreativa arbetet, designen, kommunikationen och hela det visuella uttrycket. Kameran är fortfarande ett av mina viktigaste arbetsredskap.
Till min hjälp har jag kollegor som packar ordrar, bemannar butik, sköter ekonomi och kundtjänst. Det är fantastiskt roligt och stundtals fullkomligt dränerande. För just nu kan jag arbeta med en kommande kollektion samtidigt som jag planerar lanseringen av en annan, säljer en tredje och försöker rea ut en fjärde. Ekorrhjul deluxe.

Och någonstans där började jag för ett par år sedan ifrågasätta mitt varför. Jag började fundera på vad jag egentligen vill med mitt företagande. Och sedan dess har jag försökt se på balansen mellan insättning och uttag. Både när det gäller ekonomi och energi.

Vad stoppar jag in? Och vad får jag tillbaka?

Jag har bytt till en mindre butik för att sänka kostnader för lokal och personal. Jag tänker smartare kring bemanning, logistik och inköp. Jag tackar oftare nej till uppdrag som inte genererar ordentligt med pengar till företaget, hur prestigefyllda eller roliga de än kan verka utifrån.

Och framför allt har jag börjat tänka att utveckling faktiskt inte alltid behöver betyda större. Jag trodde nog tidigare att den som sprang fortast, omsatte mest, hade flest anställda och maxade till tusen vann. Nu tänker jag annorlunda. Utveckling kan också vara att förenkla.

Bättre marginaler.
Färre kostnader.
Mer fokus.
Mer arbetsglädje. Och kanske framför allt mer plats för livet runt omkring.

Numera känner jag snarare att den som har möjlighet att lämna jobbet lite tidigare, gå och ta en go massage, åka ner och går en promenad vi havet och sedan åka hem och laga middag är den som dragit vinstlotten. Och det är åt det hållet jag försöker styra mitt eget företagande.

För några år sedan köpte vår familj ett gammalt vinbondehus i södra Frankrike och min långsiktiga plan är att kunna tillbringa allt mer tid där. Jag ser framför mig en ateljé i den gamla vinkällaren. Där jag bloggar, givetvis. Jag skriver romaner, målar stora tavlor i sobra kulörer, vandrar i bergen och äter orimliga mängder ostron.

Ni hör ju. En väldigt tydlig affärsplan. Men det är precis det som är planen. Att skapa ett arbetsliv som ger utrymme för det liv jag vill leva.

Mer livsnjut. Mindre press och stress. Och där tror jag att Varberg som stad har präglat mig väldigt mycket.
Jag har alltid varit väldigt stolt över att säga att jag kommer från Varberg. För mig finns det någonting här som säger att man arbetar för att leva, inte tvärtom.

Här är det inte särskilt märkligt om någon stämplar ut lite tidigare för att det blåser och man vill kasta sig i vågorna med brädan. Eller cyklar ner med lunchlådan till Damernas och passar på att ta ett dopp. Det finns en oängslighet och en närhet till livet här som jag tycker väldigt mycket om. Och den skapas inte bara av havet och naturen.
Den skapas också av alla människor som driver restauranger, hotell, butiker, caféer, verksamheter och företag här. Så jag avslutade min föreläsning med ett tack till alla som är med och gör Varberg till en av världens härligaste städer att både leva och vara företagare i.

Detta ska jag plantera i höst

Jag planerar redan för min blivande trädgård och jag tänker redan i höst gräva ner perenner som får en chans att etablera sig innan vintern och sedan får en fin start när våren kommer 2027

I november ska jag också plantera tre röda Florentina-rosor i trottoaren utanför vår entré och porten in till innergården. Efter ett långt letande efter den rätta rosen, en som passar husets fasad, klarar väder och vind och dessutom är remonterande, föll valet till slut på Florentina.

Det är en vacker klätterros med täta, romantiska blommor i en riktigt djup röd ton. Den blommar flera gånger under säsongen, från sommaren och långt in på hösten, och kan bli omkring 2–3 meter hög. Bladverket är mörkgrönt och blankt och rosen är känd för att vara både frisk och tålig. Doften är ganska svag, men det var framför allt de maffiga röda blommorna jag var ute efter, så där får jag helt enkelt kompromissa lite.

På vår innergård finns redan en hel del buxbom, vildvin, höstanemon, bolltistel, syren, ormbunkar och några gröna växter jag ännu inte lyckats sätta namn på.

I höst tänker jag komplettera med daggkåpa, vipphortensia och hortensian Annabelle. Jag ska också gräva ner mängder av vårlökar i ljusa, mjuka kulörer. Det känns fint att få börja med trädgården redan nu, långt innan huset är klart. Som att plantera lite av livet vi ska leva där i förväg.

Det är verkligen ingen hemlighet att jag inspirerats stort av Ett Hem i Stockholm. Deras trädgård är ljuvlig på min egen innergård drömmer jag om att skapa liknande stämning.

Framtidsplanen 2028 är att bygga ett orangeri i ena delen av innergården med en typ sömlös anslutning till köket. Håller tummarna för att det finns tillräckligt med yta, att man får bygglov och att det är möjligt.

Alltså, hur fint?! Den här bänkskivan, med exakt den här arbetade kanten, var först tänkt till köksön i vårt nya kök. Nu lutar det ju åt att vi väljer en helt annan sten, men hyllorna, växterna och bokhögarna, allt åker rakt ner i inspirationsmappen. Läs mer här om köksplanerna.

Drömmen är såklart att innergården används på detta sätt under vintern. Tänk vad mysigt! Längtar!

Alla bilder är lånade av Ett Hem, bästa hotellupplevelsen jag haft i Sverige.

Vardag och förberedelser

Det har nästan börjat bli mörkt om morgnarna när jag går upp. Klockan är sex när jag tassar barfota nerför den gröna trappan mot köket och dagens första kopp kaffe.
Först mina morgonrutiner med kallt dopp, citronvatten och pads under ögonen. Jag känner mig nästan halv om jag inte får göra de där sakerna när jag vaknar. Rutiner är viktiga för måendet tänker jag som får typ ångest om jag åker bort och inser att jag inte har en citron nerpackad för att pressa i vattnet på hotellrummet… Haha. Kanske lite knasigt, men alla har väl sina grejer?

Idag är det tisdag och jag filar lite på en presentation som jag ska hålla på torsdag. Den är ganska kort, och just det är en utmaning i sig  att försöka få in så mycket relevant som möjligt på begränsad tid, samtidigt som man vill vara lite rolig och lämna lyssnare med något tänkvärt och inspirerande.

Jag har byggt upp mina minutrar på detta sätt:

-Rolig öppning: I huvudet på bloggaren – kontra entreprenörskap.
-Maskineriet bakom: strategi, budget, produktion, försäljning.
-Flera ekonomiska ben: vad jag lärde mig från mitt förra jobb och hur jag applicerat det.
-K. LAGERQVIST: varför jag byggde ett varumärke som skulle vara frikopplat från mig själv.
-Vändpunkten: tillväxt är inte alltid målet,  jag har börjat skala ner och välja lönsamhet och livskvalitet.
-Framtidsbilden + Varberg: företagandet ska bära livet, inte äta upp det. Avslut och tack.

Nyfiken på helheten? Kan kanske dela här sedan.

”Vad ska du göra idag?” frågade min man innan han slank ut genom dörren, och jag kände hur jag höll in en stor suck.

Det är ju vardag nu med lugnet jag har längtat efter. Men när jag väl befinner mig mitt i det känner jag mig plötsligt lite uttråkad och oinspirerad. Så idag tänker jag fylla tisdagen med sådant som boostar mig. Morgonträning, bastu, en lång promenad, genomgång på kontoret och sedan jobb från soffan. Kanske boka biobiljetter till ikväll också. Och baka ett bananbröd med choklad och zucchini? Nu ska jag sparka igång den här vardagen.

Renovering, val av sten, chef i köket och mina drömköp

Just nu ser det ut så här i vårt blivande kök, i vårt kommande hem. Imorgon är det första september och då drar renoveringen igång på riktigt när hantverkarna kliver in.

Under sommaren har min man rivit, med stor hjälp av våra barn, och nu är det dags för nästa steg. Det ska gjutas en ny platta, läggas golvvärme och därefter kalkstensskivor. Min förhoppning är att vi samtidigt ska kunna sänka golvet en aning så att rummen upplevs luftigare och får lite mer takhöjd, men vi får se vad som faktiskt är möjligt när arbetet väl börjar. En annan stor fördel med att få ner golvnivån är att köksfönstret då förhoppningsvis hamnar ovanför bänkskivan  istället för att försvinna ner bakom den.

När gipsskivorna revs uppdagades en gammal dörröppning ut mot trädgården  och det glädjer mig verkligen. På flera platser i huset visar det sig faktiskt att vi snarare återställer den ursprungliga planlösningen än förändrar den. Det känns väldigt bra, som att huset sakta får tillbaka något av det som en gång var.

Jag har den senaste tiden känt mig lite uppgiven över hela den här satsningen och omfattningen av projektet. Det har liksom glidit mig ur händerna en aning, samtidigt som min man varit väldigt engagerad i rivningen, samtalen med hantverkarna och hela arbetet kring bygglovet. Inte för att jag har känt mig utanför eller exkluderad – snarare har jag blivit oinsatt och därmed tappat intresset lite på vägen.

Livsfarligt om man är en person som jag, som absolut inte får något vettigt ur händerna utan fokus, driv och ett brinnande intresse. Otaliga turer med planritningar för köket, materialval och märkliga lösningar har känts övermäktiga och insikten om att huset dessutom har alldeles för få väggar att hänga konst på har gjort mig orimligt deppig.

Men igår satte vi oss i bilen och styrde mot Malmö för att kika på kökslösningar och plötsligt klarnade det lite. Nu känns det som att bitarna börjar falla på plats och att vi nog ska lyckas ro det här i hamn. Förhoppningsvis både flytta in och fortfarande vara gifta när huset står klart…

Vi hade bokat möte med Johanna på Kulladals Kök. Våra vägar korsades faktiskt för många år sedan, när Johanna drev bloggen Aprill Aprill. Kan det ha varit 2010? Kors, vad tiden går, det är ju sexton år sedan…
I alla fall. Numera arbetar denna stjärna med dessa otroligt vackra kök och det var en fröjd att kliva in i deras showroom och komma lite närmare känslan av det kök vi själva ska leva med under många år framöver.

Otaliga ritningar, idéer och lösningar har skickats fram och tillbaka mellan min man och Johanna under de senaste månaderna. Det har vridits och vänts på det mesta, men efter gårdagens möte tror jag faktiskt att vi har landat i en riktigt bra kompromiss, både när det gäller planlösning, kulörer och materialval.

Nu börjar jag äntligen kunna se det framför mig.

Min man har under många år beundrat Artilleriet Kitchen och deras val av röd natursten på både bänkskiva och fläktkåpa. Jag med såklart, de gör ju allt så otroligt bra.
Samtidigt har jag haft svårt att se hur en sådan lösning skulle kunna passa vårt hus och dess karaktär. Jag har istället sneglat åt mer klassiska kakelplattor, en målad och inbyggd fläktkåpa, grafitgrå kalksten som plockar upp golvet och så vidare…

Men så kom vi över några inspirationsbilder som öppnade en helt ny dörr i mitt huvud. Plötsligt kan jag faktiskt se hur en mer uttrycksfull sten skulle kunna passa väldigt fint ihop med det shakerkök vi ska bygga.

För mig handlar det så mycket om att kunna visualisera helheten. Lamporna, växterna, konsten, materialen och framför allt livet som ska levas där. Jag tuppslattar inte när kök blir för vräkiga, perfekta, stilrena och opersonliga. Bilden längst ner till höger är ett sådant exempel för mig. Hur ska man kunna stöka runt, laga mat och trivas där, tänker jag?

Men stenen… den har jag börjat tänka om kring. Nu kan jag faktiskt se hur vi skulle kunna väva in den på vårt sätt och låta den bli en del av ett varmt, levande och personligt kök.

Jag kollar vidare på kulörer till köksluckor och köksö. Min man är stor motståndare till den gula, så den får tydligen gå bort… Ghaaa! Så. Många. Kompromisser. Jag har aldrig varit med om detta tidigare. Det gör mig både ödmjuk och förbannad.

Vi kom till exempel överens om att jag får välja blandare om han får sin ångugn. Fattar inte ens varför han ska ha en ångugn, han lagar ju knappt någon mat… Men då hävdar han bestämt att han gärna skulle laga mer mat om jag bara slutade ta kommandot över hela köket och putta ut honom därifrån.

Hahahaha. Tur att stackarn åtminstone får vara chef över tvättstugan så att han slipper känna sig helt oduglig. Skämt åsido. Jonas är faktiskt bra på att laga mat. Det tar bara en sådan himla tid och blir så mycket mer omständligt när han gör det. Herregud, kan jag inte bara få vara bäst på NÅGOT någon gång förresten? Han kan ju typ allt, människan.

Nåväl. Gul köksö bort. Ångugn in. Blandaren är min. Äktenskap och renovering verkar vara lika med otrolig övning i kompromisser.

Från det ena till det andra. Jag har gjort ett moodboard med mina drömköp inför flytten. Kommer såklart inte ha råd med allt, men let a girl dream a little, please.

Servisen är från Gustavsberg, besticken Bernadotte från Georg Jensen, lampan från Örsjö Belysning, vitrinskåpet från IKEA, kaffebryggaren från Aarke och hållaren för rökelse från Astier de Villatte. Den tänker jag ska få stå på kakelugnen…

Just det, glasen kommer från Bobo och dem kommer vi faktiskt att beställa. Där är vi överens. Likaså om kaffebryggaren. Framsteg! Fåtöljen Aluminium av Mats Theselius har vi tittat på ända sedan vi flyttade in på Handelsgatan 2007. Så man tänker ju att någon gång i livet kanske man faktiskt ska ta sig råd? Sälja en aktie eller två och köpa en fåtölj? Rimligt ändå.

Har dessutom lagt en bevakning på ett bord på Auctionet…
Jag tror faktiskt att jag har fått tillbaka min glöd och riktning inför renoveringen, inredningen och flytten nu. Det känns kul igen och det var nog precis vad jag behövde.

Nä, nu ska jag sätta mig och gå igenom en presentation jag ska hålla senare i veckan. Hoppas ni får en fin dag.

 

Vilket fiasko – stackars alla inblandade!

Igår fixade jag med kampanjbilder, en deadline och sprang iväg på pilates vid lunch.

Därefter snacksade jag en kreativ lunch medan jag arbetade med bilder. Äggröra, riven zucchini, tomater och ett fröbröd med banan och nötsmör.

Sedan svidade jag om och laddade inför kvällens konsert på Ullevi – Swedish House Mafia. Oj vad jag längtat!!!!

Vi tog tåget och det var knappt vi fick plats. Vi stod som packade sillar hela vägen dit och steg sedan ut i ett Göteborg där regnet stod som spön i backen. Men jag spanade in prognosen och det verkade som om det skulle vara uppehåll runt spelningen vid åtta…

Fyfan vilken flopp! Vi stod och väntade i flera timmar inne på arenan för att sedan behöva utrymma ihop med 70 000 andra på grund av att ett åskväder dragit in. Pisseblöt, deppig och trött lommade vi hem. Vaknade och var på så dåligt humör idag. Måste försöka peppa upp mig själv.

Jag vet att en gratis konsert ska äga rum vid 13.30 på Götaplatsen men vi kommer inte gå dit. Tror det kommer bli kaos. Men kul såklart för de som ej köpt biljetter.

Tackar min lyckliga stjärna över att vi även köpt biljetter till kvällens konsert också,  för att gå med barnen och dela upplevelsen med dem. Så det är absolut inte synd om oss men det var en riktigt pissig fredag måste jag ändå få tycka. Stackars killar som laddat och planerat inför denna helg – hoppas de får lyckade spelningar idag.

Var ni också där?