Hej på er. Här följer ett litet svep från min lördag. Vaknade efter minimalt sömn och gick upp för att brygga en stor termos kaffe att bära med mig till sängen. Att vara förälder till tonåringar är sannerligen ett öde som får en att nattvandra om helgerna. Jag har varit uppe och oroat mig, stått i fönster och glott väntandes ut mot vintervita gator och fixat med nattamat. ”Men gå och lägg dig!” säger sextonåring när han släntrar in men jag har noll ro i kroppen och det får bara vara så. Jag står gärna med mackor och lyssnar på vad som hänt på festen.
Min man brukar morgonträna och barnen sover ju länge så jag tog min hund Boris och promenerade till butiken. Jag var egentligen ledig med två pall nyheter levererades på fredag eftemiddag och jag ville få ut dem i butik innan öppning.
Boris var mindre road över att jobba under ledig lördag. Men jag var pepp. Så fina grejer!
Mina kollegor kom och vi tog en kaffe tillsammans och öppnade butiken ihop. Därefter gick jag en lång promenad med Anna L längs havet och vi njöt över att det var sol och alldeles vindstilla. underbart! Vilken lördag!
Hemma igen. På med jeans och röda läppar, sedan ta min man i hand. Vi skulle bege oss ut på stan för en mysig lunch. Det är ju Alla Hjärtans Dag!
Prästgatan har den bästa lunchen i Varberg om du frågar mig och vi åt lite av allt möjligt med bubbel i glaset. Mysigt att sitta vid Chefs Table så här. B
astu, fina samtal och hundgos hemma efter detta. Packning inför kommande skidresa för ett av barnen.
Nu lagar mina killar middag och sedan ska vi krypa upp i soffan framför tv’n. Känner jag mig själv rätt så kommer jag somna som en stock efter tjugo minuter. Lika delar trist och tryggt. Får alltid kolla ikapp vad jag missar söndag morgon när resten sover… hahaha…
Hoppas ni haft en fin lördag.
Jag tar bilder på mig själv. Tanken är att jag ska visa outfits i samstämmiga toner lager på lager. När jag sedan sätter mig för att lägga in bilderna i datorn och redigera noterar jag att jag står med höger hand vilandes upp mot huvudet för att få in lite ”naturlig” rörelse och inte skapa så mycket poserande.
Töntigt. Nu blir det ju exakt onaturligt poserande.
Eftersom jag uppenbarligen bara behärskar en ”naturlig pose” som bloggare med sjutton års erfarenhet framför kameran så får ni ha överseende med mig och försöka fokusera på budskapet.
Jag har stretchat mina dagliga oufits till att gå från det mörka bruna och beige till ljust brunt, beige och vintrigt vitt. Lager på lager i den extremkyla vi befinner oss i.
Ja, skratta på ni norröver, som har över 27 minus och tycker våra ynka 7 inte är kyla i huvudtaget. Men det är något med vinden vid havet som lägger på 40 minus till liksom. Jag kan inte förklara det vidriga med denna kyla vid västkusten. Abisko kan kasta sig i väggen, det är i Varberg kylan biter tag innanför bröstet på det mest obehagliga sätt.
fakta: På västkusten är luften fuktig från havet. Fuktig luft leder bort värme från kroppen snabbare än torr luft, vilket gör att kylan känns rå, bitande och “kryper in”. I Abisko är luften mycket torrare och torr kyla upplevs ofta som mer “krispig” än genomträngande.
Så lite olika grejer behöver åka på för att hålla värmen. Underst ett linne i viskos och silke, så mjukt som möjligt. Sedan kashmir. Ovanpå detta så blir det ull.
Jag har på mig ett sample som lanseras senare i år och örhängen som kommer lanseras på nytt under våren. Den som väntar på något gott och så vidare…
Har investerat i en ny doft från LA: BRUKET och den måste vi prata mer om. Den är otrolig! Upplever dock inte att den sitter kvar på huden lika länge som jag önskar. Heter Blixt och doften är inspirerad av luft laddad av blixtnedslag och regn mot sten. Spännande minst sagt. Påminner lite om en annan doft jag har som heter Molecule 01. Känner ni till den?
Jag har en trave böcker jag ska beta mig igenom så fort jag får mer ro. Nu är det mest serier och filmer mitt fokus kan hantera. Har lite brist på dem just nu så tar gärna emot tips kring kärlek och relationer. Har ni tips?
Pallar inte action, thriller, kriminalare, död och våld… och komedier är ju bara töntiga. Ge mig Wuthering Heights eller Heated Rivalry liksom…
Jag tänker mycket på att åka ner till Frankrike. Ibland går tanken så långt som att jag nästan är på väg att sätta mig i bilen och bara köra ner. Både barn och man klarar sig med jobb och skolor här hemma, det är en lugnare period på jobbet och min hund Boris hade ju kunnat följa med… Vad hindrar mig?
Men jag ska ändå vara lite mer rationell och planera in kloka resor där både arbete och nöje kan förenas.
I mars bilar min kollega och jag ner och vi ska passa på att arbeta på plats samt handla en del vintage och franska delikatesser som ska få följa med till butiken i Varberg. Synd man inte får sälja vin i mindre butiker i Sverige. Det hade varit så fint att bara få ha några cafébord utanför butiken om somrarna till kunder som vill slå sig ner för lite goda oliver, ostar och ett krsipigt vitt från Languedoc.
Har jag berättat att jag är en drömmare?
Hela mitt liv har gått ut på att drömma mig bort bland vackra miljöer och upplevelser och samtidigt visualisera drömmiga platser för andra att ta del av.
En superkraft som hjälpt mig mycket här i livet. Jag har befunnit mig i många svåra situationer i livet där min rika fantasi har varit en skänk från ovan då den gett mig flykt från det mörka.
Jag ska jobba på att bli bättre på att njuta och vara närvarande då drömmar faktiskt uppnås. Som min franska dröm.
När jag kommer dit nästa gång så ska jag duka upp en sådan här trevlig aperol. Det bästa som finns är plockmat.
Förmodligen har mimosan blommat över när jag kommer ner nästa gång men byn kommer nog absolut bjuda på grönska.
Mimosa torkar alltid så fort jag sätter den i vas. Ibland går det bara på någon dag. Jag tror att det helt enkelt är för torrt och för varmt här hemma. Nästa gång ska jag testa att behandla den som syren. Snitta stjälken ordentligt och klippa ett rejält kryss i nederdelen så att den kan suga upp mer vatten. Jag ska också fylla vasen med ljummet vatten och se om det gör skillnad. Har du några tips?
Lite sur uppsyn idag också, men jag tänker fortsätta skriva om kvinnohälsa. För hela morgonen har jag suttit och scannat apotek i hela Sverige efter mina östrogenplåster. Bara för att till slut få beskedet att de troligen inte kommer in igen förrän sommaren 2026.
Sommaren 2026.
Jag är i chock. Och jag får en enorm ångest av det här, för jag vill absolut inte tillbaka till det mörker jag befann mig i innan jag började med HRT. Vad gör man ens?
Mina plåster började ta slut redan i december. Sedan dess har jag letat. Jag sprang runt på flera apotek i Frankrike utan framgång i början av året. De senaste veckorna har jag inte bytt plåster var tredje dag som jag ska, utan försökt dryga ut dem. jag har satt på ett nytt plåster först när jag känt att jag blivit korkad, ofokuserad, nedstämd och mår riktigt dåligt.
Ska det verkligen vara så här? Det är så orimligt.
Igår ville jag gå och lägga mig halv tre på eftermiddagen för att jag mådde så dåligt att jag bara ville sova bort tiden.
Jag förstår att det finns förklaringar. Efterfrågan på hormonbehandling har självklart ökat kraftigt när fler kvinnor söker hjälp för förklimakteriet och klimakteriet. Jag har också förstått att produktionen ofta sker i ett fåtal fabriker, och minsta störning påverkar flera länder samtidigt. Marknaden är liten, det finns få leverantörer, och när ett preparat tar slut byter alla till samma alternativ, som då också tar slut. Sverige är en liten marknad och prioriteras ibland sist. Moment 22.
Jag förstår mekanismerna. Men jag förstår inte hur det kan få vara så här.
Kvinnor över hela världen går ju igenom det här. Det påverkar vår arbetsförmåga, vår sömn, vår fysiska förmåga, våra relationer & vår psykiska hälsa. Det tog mig månader att hitta rätt dos och rätt behandling. Ska jag nu börja experimentera igen med spray och gel, när jag vet att jag inte fått samma effekt tidigare?
Det här har betydelse för mitt arbete, min familj, min energi, hela mitt liv.
Innan jag fick hjälp satt jag i min soffa och funderade på hur jag skulle kunna försvinna från denna planet med minsta möjliga påverkan på min familj. Hormoner kan göra något brutalt med hjärnan. Det är inte “lite jobbiga humörsvängningar”. Det är ett mörker.
Och nu finns inte medicinen som hindrar mig från att hamna där igen.
Jag tror inte att jag är ensam om att känna stress och rädsla kring detta. Det här är större än en enskild restnotering enligt mig. Det är ett system som inte tar kvinnohälsa på allvar.
Det är frustrerande och skrämmande. Och framförallt är det så oerhört orättvist. Rant över. Nu har jag skrivit till min gynekolog att skriva ut recept på alla möjliga doser av dessa plåster ifall något släpps på apoteken runt om i Halland eller online. Wish me luck.
Det är jobbigt men jag har en så otroligt oproduktiv och trött dag.
Jag gillar att ha fria dagar med promenader, bastu, lagom med arbete och serier men idag fick jag inte ens till en sådan härlig dag.
Jag har satt på fyra olika poddar, tre serier, två filmer och inte fastnat för någon. Jag har öppnat två böcker och försökt avsluta olika jobbprojekt men helt ärligt, jag fattar knappt vad som pågår. Det var inte förrän efter bastun och i duschen jag kom på att jag var två dagar sen med att byta hormonplåster.
Och känslan jag har haft idag är lite densamma som innan jag fick hjälp – jag känner mig deppig, dålig och korkad.
Jag vet att dessa symptom kan komma smygande och kan vara svåra att sätta ord på. Man fattar först inte att det har med förklimakterie och hormoner att göra. Men hormonförändringar, framför allt svängande och sjunkande östrogennivåer, påverkar hjärnans signalsubstanser, dopamin och serotonin. Dessa ämnen är ju absolut kopplade till fokus, motivation och lust.
Så det är inte konstigt man upplever en form av hjärndimma, sämre koncentration och den jobbiga känslan av att hjärnan inte vill samarbeta. Trots att viljan finns där.
Svarade på frågor i en intervju för ett nytt magasin med fokus på kvinnohälsa igår faktiskt. När det sedan publiceras så ska jag länka och lägga all text här också. Så intressant ju!
Ser det som en viktig uppgift att sprida kunskap om detta. I flera år kämpade jag med dessa utmaningar, var ledsen, kände mig galen och missförstådd utan att fatta varför.
Satte på ett nytt plåster och hoppas jag snart blir mig själv igen. Det här med plåstren är ju en helt annan historia… Slut på alla apotek och omöjliga att få tag på mest hela tiden. Snark.
Januari var intensiv och nu i februari är tempot lugnare. Försöker såklart jobba undan och ikapp men har också full fokus på återhämtning. I helgen var jag så bra på att skicka ut utskick, skapade annonser, fotade jättemycket på jobbet och skrev en mängd innehåll att publicera. Sedan visade det sig att vi hade haft något krux i webbshopen som försvårat för jättemånga kunder att lägga sina ordrar. Vilken flopp! Jag som hade drivit mycket trafik dit och så blev kunderna besvikna och missnöjda. Typiskt.
(reklam)
Nu är det i alla fall åtgärdat och är du en av dem som kikade in i helgen så kan jag erbjuda rabattkoden FEBRUARI på hela sortimentet som en liten kompensation för besväret. Har satt koden fram till 24.00 onsdag natt. Kika in hos K LAGERQVIST.
Vi har så mycket fint i vårt sortiment just nu så kika gärna in. Rabatten gäller för alla teblandningar, läderprodukter och smycken också.
Idag har vi smakat av en ny svart teblandning och förra veckan beslutade vi oss för en med örter framtagen med kvinnohälsa som fokus. Känns både gott, bra och viktigt.
Annars har vi mycket diskussioner kring dragkedjor, knappar, brodering och olika tags just nu. Det är mycket att tänka på i alla kollektioner som tas fram. Tre olika kulörer är på ingång i våra stickade tröjor i merinoull inför ss26 och nyheterna för våra smycken är så himla fina. Känner mig hoppfull och stolt.
Planen är att fota alla kampanjbilder i södra Frankrike och boka modell på plats där nere. Vi får se hur vi löser detta. Theoni och jag kommer bila ner i mars men är inte riktigt säker på om vi hinner få alla plagg för foto i olika mönster och kulörer tills dess. Det ligger så mycket planering och logistik bakom allt. Och det kostar så mycket pengar!
Får panik varje år över de investeringar vi gör och kan inte fatta hur vissa kedjor kan sälja ut jeans för 15okr paret på rea. Hur går det ihop?
Vad kostar det att ta fram detta plagg då, material och hantverket bakom?
Snacka om hjärndimma, vad handlar ens detta blogginlägg om? Jag sätter punkt här och tar nya tag imorgon.
Någon mer än jag som förbokat biobiljetter till Wuthering Hights förresten?
