Okategoriserade

Alla mina informationskanaler – Mail, Kivra, brevduva och röksignaler…

Apropå den där serien jag skrev om häromdagen, Alla mina bokstäver på SVT. Jag kollade på alla avsnitt i ett sträck och kände väl igen mig. Box efter box tickades i.

Jag är en sådan jävla dåre ibland. Vissa grejer funkar liksom bara inte hos mig.

Sitter just nu på en bänk utanför bilbesiktningen eftersom jag har fått körförbud på bilen. Självklart har jag missat att den skulle besiktigas. Men kommer det ens en kallelse? Var kommer den i så fall? Brev? Kivra? Mailen? Eller ska man bara veta själv när det är dags?

Samma sak varje år med de där däcken som ska av och på. Räkningar som kommer med posten, i mejlen eller någon annanstans. Kallelser. Tider. Påminnelser. Jag är värdelös på det. Jag har till och med fått brev från Kronofogden för att jag missat att öppna saker. Och jag tackar gud för att min yngsta nu börjar gymnasiet, för alla dessa år med veckobrev, föräldramöten, kvartsamtal, lappar, tider och gud vet allt har varit så sjukt svårt för mig att hålla reda på.

Just det ja. Mammografi har jag snart. Och jag har bokat tid hos optikern. Ska genast gå in i Kivra och se vad mer jag kan ha missat…
Det är så svårt att förklara det här. För jag försöker ju. Påminner mig själv om att sätta alarm och skriva upp saker men lyckas sedan missa sätta alarm och glömma att titta på det jag skrivit upp.

Jag missade till exempel en kallelse till tandläkaren någon gång runt pandemin. Sedan blev det aldrig av att jag bokade en ny tid. Efter ett tag började jag skämmas för att det gått så lång tid och då blev tröskeln ännu högre. Sedan fick jag för mig att det säkert skulle bli svindyrt eftersom jag inte varit där på flera år, fick ångest över det och bokade därför absolut inte någon tid. Fullständigt logiskt. Till slut gick jag men då hade jag gått med en avslagen framtand i över ett år innan jag tog mig i kragen och bokade. Sju år tog det…
Allt var okej. De lagade framtanden. Klart.
All den där energin jag hade lagt på att oroa mig och känna mig värdelös var otroligt ovärd.

Och då ska vi inte ens prata om all energi jag lägger på sms jag glömt att svara på. Skammen över dem brukar skölja över mig exakt när jag har som minst möjlighet att göra något åt saken. Då kommer jag plötsligt på ett meddelande jag inte svarat på och tänker att ”just det, herregud, det där får jag absolut inte glömma sedan.” Och istället för att kunna svara just då går jag omkring och tänker på hur dålig den andra personen måste tycka att jag är. Sedan glömmer jag det igen.

Det är ingen charmig grej att vara så här splittrad i hjärnan. Även om jag ofta försöker få det att verka så genom att göra mig rolig på min egen bekostnad och skratta åt alla tokigheter det leder till. Men sms, mail, Kivra, Messenger och alla andra kommunikationskanaler vi förväntas hålla reda på fuckar faktiskt upp mitt liv på ett sätt som är svårt att förklara för någon som inte fungerar likadant.

Häromdagen sa min pappa något om att hans sida av släkten tyckte att det var dåligt att jag inte hade svarat på om jag skulle vara med på släktgolfen. Men snälla. Jag vet inte ens om att jag är bjuden? Var kom den informationen? Sms? Messenger? Mail? Brevduva? Röksignaler?

Jag  vill bara ställa mig upp och skrika att alla får lägga av. Jag vill inte ha fler kanaler att hålla reda på. Fler meddelanden att svara på. Fler lösenord, notiser, kallelser och saker jag förväntas komma ihåg. För jag går bara omkring och känner mig dålig över att jag är så dålig på allt det där.

Men det konstiga är att jag samtidigt kan bli helt manisk och vara sååååå noggrann med sådant som faktiskt fångar mitt intresse. Då kan jag hålla tusen saker i huvudet samtidigt. Vara extremt fokuserad, strukturerad och effektiv. Och det ger mig nästan ännu mer skam.
Jaha. Så du kan alltså vara noggrann. Du vill bara göra det som är roligt. Fy vilken dålig människa du är som bara klarar av sådant du tycker om och är kass på resten. Som ett bortskämt barn. 

Men om jag nu ska försöka lyfta mig själv lite efter den här skamsköljningen så finns det en hel del saker jag är riktigt bra på också. Jag har väldigt bra struktur i mitt arbete och håller alla deadlines. Jag är extremt snabb och lösningsorienterad. Jag är bra på trädgård och väldigt duktig på att laga mat. Jag är bra på att ordna upplevelser och hitta på fina presenter till människor jag tycker om. Och jag är väldigt bra på att göra fint.

Fast jag vet inte riktigt hur man ska väga de där egenskaperna mot varandra. Om man måste välja mellan att vara bra på att göra fint och att komma ihåg att betala sina räkningar känns det ju spontant som att det vore klokare att välja det senare.

Men nu är det inte riktigt så. Sorry.

recept

TIPS – Sommarens godaste dessert följer med in i hösten

I början av sommaren tipsade kreatören Sofia Wood om den här desserten och det är faktiskt i princip det enda jag har serverat sedan dess. Om det överhuvudtaget åker fram någon dessert här hemma…
Det är lite märkligt, men nästan hela min familj tackar alltid nej till både desserter och bakverk så det blir väldigt sällan något sött efter maten. Den enda som alltid tackar ja är min äldsta och han bor ju inte hemma längre.

Jag får alltså tjata och truga lite. ”Men kom igen, jag har ju fixat något gott som ni kommer älska!”
Och den här gången hade jag rätt. Jag lät saftiga dadlar brynas i riktigt gott smör tills de blev varma, lite krispiga på ytan och alldeles karamelliga. Lite flingsalt över det och sedan fram med den lyxigaste vaniljglassen.

Så enkelt och så löjligt gott.

Alltså, lätt som en plätt och bland det godaste man kan äta om du frågar mig.

Testa detta och låt mig sedan veta vad du tyckte. Perfekt för att sätta lite guldkant på måndagen när vardagen precis dragit igång efter semestern. Eller just det, är ju tisdag idag!

Här har alla dragit iväg till skola och jobb och jag sitter med datorn i soffan. Bredvid mig sitter Boris och glor på mig eftersom han anser att det är hög tid för en lång promenad. Så jag tänker gå honom till mötes och ta vägen längs strandpromenaden. Sedan  jobba ikapp en del, fixa lite i trädgården, krypa in i bastun en stund och sedan laga en god middag till familjen.

Vardag, den smakar rätt bra den med.

Vardag

”Alla mina bokstäver” – jag känner igen mig.

Just idag släpps Carina Bergfeldts nya programserie ”Alla mina bokstäver” på SVT Play, där hon tar med oss genom sin ADHD-utredning.

Det ska bli otroligt spännande att titta och ta del av både hennes och andra kvinnors erfarenheter. Jag har själv många gånger funderat på om jag också har ADHD. Det finns diagnoser bland mina anhöriga och jag känner igen mig i väldigt mycket. Min hjärna är på något sätt både min största superkraft och min ständiga fiende jämnt fördelat skulle jag beskriva det som.

Den har försatt mig i både otroligt jobbiga och ibland farliga situationer. Men den har också gett mig ett enormt driv, en stor nyfikenhet och en äventyrslust som format hela mitt liv och tagit mig till platser och situationer jag kanske aldrig annars hade hamnat på.

Jag har aldrig gjort någon utredning. Länge har jag tänkt att eftersom jag ändå inte varit intresserad av medicinering så spelar det kanske ingen större roll för mig om jag har en diagnos på papper eller inte. Däremot har jag gått föräldrautbildningar och läst hyllmeter om ämnet genom åren, så jag har samlat på mig både kunskap och erfarenheter och hittat verktyg som fungerar för mig.

Fysisk aktivitet, bra mat, ordentligt med sömn och framför allt att hålla nere stress gör stor skillnad. Bastu, natur, kalla bad. Och omge mig bland människor som lirar bra med min personlighet.
Annars är det lätt att jag jobbar som en galning i två veckor, har hybris och är helt ostoppbar med massa energi för att sedan behöva ligga i fosterställning med självhat i tre dagar efteråt.

Balansen alltså. Ett livslångt projekt. Phu.

Carina skriver på sin Instagram idag:
Vid 45 års ålder trodde jag nog att jag hade förstått det mesta om mig själv.

En del av mig hade koll på läget, ledde en talkshow och var framgångsrik.
En del av mig var fullständigt kaos och det kändes som om jag gick sönder inifrån.

En uppväxt med våld och destruktivitet, PTSD, dålig självkänsla och mitt i allt det en stridslystenhet utan dess like.
Allt detta hade format mig.

Men vissa saker gick fortfarande inte ihop. Varför föräldraskapet kändes så övermäktigt. Varför garderober och köksbord exploderade runt mig på några timmar. Varför jag ständigt glömde att betala räkningar. Varför avståndet mellan impuls och handling så ofta var obefintligt. Begäret efter adrenalin. Kicksökandet.

Mitt i det gjorde min vän och makeupartist Jessica Wahlgren Norman en adhd-utredning, och berättade saker om sig själv som jag tyckte var skrämmande bekanta. Men inte skulle jag väl ha missat adhd i 45 år?

Jag bestämde mig för att göra en utredning, och frågade en chef om SVT ville dokumentera den.
Jag tänkte väl inte riktigt efter där, kan man säga. Agerade impulsivt, som så många gånger förr.
Det blev en spännande, sorglig och sårbar resa där jag längs vägen möter kvinnor som alla delar en diagnos.

Idag finns vår berättelse ute på SVT Play. Alla tre avsnitten av ”Alla mina bokstäver” finns att kolla på nu – eller så kan du vänta och titta ikväll kl 19.00 på SVT Play tillsammans med mig och några av de fina kvinnorna som ni möter i programmet.

Jag hoppas så att ni vill se.
Det är inte alltid lätt att vara människa.

Jag ska kolla. Ska du?
Känner igen mig så mycket i hennes beskrivning.

Frankrike, Vardag

Är jag kanske turistbyrå 24/7 – nu spårade ju det här inlägget…

Jag har alldeles för få dagar här och jag grämer ihjäl mig att jag inte planerat in fler semesterdagar efter högsäsongen. Klantigt!
Har njutit skiten ur dagarna och bara latat oss. Hade med mig lite nyheter från kommande kollektion som jag egentligen behöver fota och visa upp men phu vad osugen jag är.
Vill bara ligga med min bok vid poolkanten.

Här är det bra fint nu. Lite för varmt att stanna i trädgården om dagarna även om vi har pool att svalka oss i, man behöver dra till hav eller flodbad alternativt vara inne i svalt hus när det är 40 grader varmt om dagarna. Faktum är att min vän sa att hon kommer nog skippa vara här under högsommaren för det är på tok för varmt och man orkar inte göra någonting. Mars, maj, juni, september och oktober är dock magiska här i Languedoc.

Jag får en hel del frågor om att resa hit, följare vill ha tips kring restauranger, badstränder, utflykter, boenden och vingårdar. Jag tycker det är svårt att hinna med individuell guidning i hur man tillbringar sin semester här eller i Varberg. Jag sparar dock så mycket jag kan i höjdpunkter, det fins kategorier här på bloggen och det finns såklart en hel del inlägg om man orkar scrolla eller googla.

Jag kan till exempel få ett dm som lyder:
”På väg till Varberg – lista dina bästa tips. Vad ska vi göra, äta och bo?”

Detta är sjukt vanligt och frågan kan till och med komma från människor som ej följer mig. Mitt jobb är såklart att ha en dialog med följare och jag uppmuntrar till det.
Men det finns något rätt gränslöst i att tro att en influencer är en 24-7 personlig turistbyrå i dm på grund av att hon arbetar med inspiration kring resor till destinationer. Eller jag vet inte.. ?
Tänker jag fel här? Jag blir som mest provocerad av detta när jag själv är stressad och inte har tid för detta såklart. Hur svårt kan det vara att kolla mina tips i mina kanalar – det är liksom bara en googling bort oftast…

Ofta googlar jag mig själv och bara klistrar in länken eller ger länk till inlägget som har mina färgkoder, tips om saker de ber om eller annat. Äsch. Vilket sjukt i-lands problem, jag hör ju själv. Men folk är fan lata alltså. Inte så trevliga heller. Jag hade nog börjat med ett ”hej, jag gillar dig” och kanske tackat på förhand eller nåt…varit lite artig och trevlig om jag ber om en tjänst…Eller?

Men det digitala klimatet är dock helt bananas just nu. Såg ett inlägg David Beckham la ut där hans fru gick in på en restaurang på Portofino. Han skrev något romantiskt om henne och han är väl för go och hon var ju snygg som satan såklart. Men kommentarerna…. 2000 kommentarer om hur ”unflattering her dress was”. WTF!
Vad är det för fel på folk?!

Vad går genom människors huvud när man tar sig rätten att skriva att man tycker någon har ful klänning. Är fet. Är gammal. Är för smal. Är ointressant. Sluta bara. Lägg bort skärmen nu.
Sluta leta fel hos andra människor och gå ut och lev det bästa liv ni själva kan skapa med det ni har. Åk till havet och ta en simtur. Gå ut i skogen och krama ett träd.

Ok, nu spårade ju det här inlägget ut totalt. Jag skulle bara dela några fina bilder från mitt hus i Frankrike innan jag ska leta reda på en restaurang som har öppet i Pezenas en söndag.

Detta är mitt happy place. Morgonen här med min kaffekopp är helig. Då har jag druckit citronvatten, tagit ett dopp och gjort lymfrörelser innan och så kryper jag sedan ner här. Guld!

Hoppas ni haft en fin helg. Kram till er och tack för reflektioner kring betalda texter i tidigare inlägg. Tack speciellt till Sara Rönnö, måste bli kompis på riktigt med henne (Dig!)  – IRL.
Tror jag blir riktigt jävla smart då om jag har sådan klokskap vid min sida. Heja smarta, drivna, äventyrliga och kloka tjejer. Hennes blogg finner ni här >>

Frankrike, Vardag

Vykort från Frankrike och en fundering över betalda texter

Hej. Jag kom ner till Languedoc strax innan solförmörkelsen denna onsdag. Sedan dess har jag bara sovit, ätit, badat och läst bok. Just nu Systrar. Den är fantastisk.

Idag var min vän och jag lite mer aktiva och hade bokat kajaker. Passade också på att stanna för hopp från klippor vid flodbad. Nu är jag helt slut och funderar över hur jag ska orka byfesten ikväll. Borgmästaren ska bjuda på musslor och det kommer bli dans. Klart man vill vara med men har varit mätt och trött de senaste 48 timmarna så hade varit skönt att bara krypa ner i sängen med en bok.

Men det blir det inget av! Jag ska ta mig i kragen och ha en riktigt rolig afton i vår fina lilla by.

Igår åt jag fyllda paprikor i rostad tomatsås. Fyllningen var en kall röra av torsk. Spännande kombination.

Jag älskar att komma hit för allt är så oängsligt. Både människorna och allt runt omkring. Mitt hem är det mest oängsliga. Haha!
En röra av allt på en hylla från IKEA, sladdar, konst och en massa goda råvaror och. Love it!

Fråga mig inte hur jag tänkte när jag hängde upp allt det här på väggen och ställde Jesus x2 på hyllan. Det bara blev så.

Min fina kompis Anna är med och hon är så sjukt äventyrlig. Hon vill bara surfa, hoppa från klippor, dansa eller typ göra galna saker som ger massa energi. Det är förbannat kul att leva livet vid sidan av henne.

Vad händer här på bloggen då? Har jag några planer för den nu efter semestern eller kommer jag fortsätta blogga med vänsterhanden, a la minute och med mobilfoton?
Sorry för detta men jag har också förstått att många uppskattar den här sortens inlägg som bara blir helt spontana och ogenomtänkta.

Men så ska det inte vara dagligen. Det köper i alla fall inte jag… Har funderat på Substack. Nej nu ljög jag. Det har jag inte men jag har noterat att många kollegor gått över till formatet. Vad tycker ni om det?

Jag personligen prenumererar på Underbaraclaras blogg och podd, podme, alla olika tjänster för streaming av serier, DN, VSCO, Spotify och några fler appar jag jobbar i och vet inte riktigt om jag är beredd att betala för de bloggare jag följer sporadiskt varje vecka. Skulle ni betala 50-80kr per månad för mig? Jag är osäker.
Tror det bästa för mig är att nå fler och inte ta betalt för då har jag också möjlighet att berätta för många om mitt företag och mina kollektioner och det är ju det som genererar mest intäkter för mitt bolag.

Jag är så intresserad av att veta hur ni ser på detta?

Nu när jag ändå har er uppmärksamhet. Ge mig lite bloggförslag så ska jag börja skriva lite proffsiga inlägg med dessa ämnen som grund. Tack på förhand kära ni. Nu ska jag jag svalka mig i poolen och ladda om för byfest. Kram och fin helg till er.