Om att leva med min hund Boris

Idag frågade jag mina följare på Instagram vad de ville att jag skulle skriva om på bloggen och en av dem önskade ett inlägg om Boris.

Vår fina hund flyttade in i vår familj för ungefär tio år sedan. Det var under en period då ett av mina barn inte mådde så bra och för att skapa mer trygghet runt honom välkomnade vi en vit, gosig labrador till familjen. Vi var såklart fullständigt införstådda med att det var vi föräldrar som skulle behöva ta huvudansvaret för den här lurviga gossen och att det inte var ett ansvar som skulle ligga på barnens axlar. Men visst fanns det en förväntan om att detta var en individ vi gemensamt skulle hjälpas åt att ta hand om.

Det var en lycklig dag då vår vita valp åkte med oss från kenneln, hem till Varberg och därefter tog sina första stapplande steg över tröskeln på Kvarngränd.

Boris föddes i mitten av februari samma år och detta var någon gång i april, tror jag… Jag hade lite hundvana efter ett par år i samma hem som en rottweiler i min första relation. Men jag var inte uppväxt med hund som min man. I hans barndomshem har det alltid funnits pointrar och jaktlabradorer som varit både i hundgård och inne i huset. En blandning mellan sällskapshund och brukshund. Jonas hade många idéer om vad en hund får göra och inte och jag var egentligen överens. Men när det sedan var jag som skulle stå för typ 80 % av den dagliga uppfostran av den här galningen så kände jag mig lite maktlös.

Vi gick på valpkurs och det gick väl sådär… Minns att jag kände mig som en dålig hundägare för Boris var en rätt vild och trotsig kille. Gosig och med massa karaktär, javisst, men han testade mig hela tiden. När den gulliga valptiden var över och han blev unghund så tittade jag på den gängliga och trotsiga hanhunden vid min sida och undrade hur fan vi tänkte. Om vi inte redan hade det jobbigt i familjen och svårt att få ihop vardagen så var det inget mot hur jobbigt det blev med den här galningen i huset.

Han tuggade sönder grejer, sprang iväg med skor för att bli jagad, satt vid min sida och glodde ut mig med gnäll i strupen varenda sekund jag jobbade. Och råkade man lämna en macka på diskbänken så snodde jäveln den direkt man vände ryggen till.

Han lyssnade på min man givetvis, han var alfa och gud i huset. Lydde hans minsta vink och ville vara till lags, men fnös åt mina tappra försök att styra upp hans beteende. En dag sa jag att jag inte orkade mer och då fick vi tag på en kille i Stockholm som kunde ta hand om honom. Han hann till och med sätta sig i bilen och åka en bit när jag tog mitt förnuft till fånga och gav mig själv och Boris en ny chans.

Vi kastrerade honom och jag lade upp en ny taktik. Jag ville inte bara styra upp regler och vara hård, utan började bygga vår relation på ett smartare sätt. Gömde godisar i trädstammar och under stenar då vi var ute och gick, gjorde avancerade hjärnövningar för honom och utmanade honom. Jag började också markera på ett mer auktoritärt sätt som gjorde att han fick större respekt för mig. Jag har jobbat mycket hemma under de tio år vi haft Boris och vi båda har också haft med honom på jobbet. Vi har dock varit noga med att lämna honom ensam hemma under längre perioder då han var valp och unghund för att han skulle vänja sig vid det. Jobbar vi en heldag och han är hemma själv så är det inga problem, bara vi har någon som går ut med honom på lunchen.

Min man löptränade under många år och då var Boris med och sprang (ofta lös) och så brukade han bada i havet under löpturen. Han älskar fortfarande att bada året om men han får absolut inte bada i poolen. Den regeln håller han bra och han går inte heller upp på övervåningen där vi har sovrum. Han ligger aldrig i våra sängar och fram till för något år sedan fick han heller inte vara i soffan. Han har en egen säng och vi har sköna mattor så det är inte synd om honom. Vi drar till exempel inte fram en stol till honom när det vankas middag utan han äter sin mat i en hundskål i köket. Har han tur får han rester. Vi klipper klorna på honom och ger honom torrfoder två gånger om dagen.

Vid jul eller om det är semester kan han få ett ben att tugga på. Under en period märkte jag att han morrade då man gick förbi honom när han hade ett ben med torkat kött att tugga på. Då började jag träna honom på att kunna lämna ifrån sig det och vara trygg med att få tillbaka det. Vi leker mycket med bollar och pinnar.  Han är i full fart men också grym på att bara ligga och sova en hel dag som den stora livsnjutare han är. han älskar att vara nmed överallt och har inga problem med att åka bil. Han älskar snö och att vara på fjällsemester. Men är också riktigt bra att ha med sig i värmen i Frankrike. Han är lätt att hänga med upplever jag. Boris är fantastiskt duktig på att gå lös och bara hålla sig runt oss i familjen. Han går aldrig fram till andra eller springer ifrån oss. Men kommer det en hare eller en annan hund så tappar vi kontrollen över honom med en gång, då springer han fram och hälsar och vill oftast leka. Men då brukar andra hundägare bli arga och då skäms jag som tusan… hahaha! Jag har honom alltid kopplad om jag tror att någon annan hund kan dyka upp. I Frankrike blir ingen arg. Där går alla hundar lösa.
Svenskar är så himla ängsliga när det kommer till så mycket.

Det sägs att en labrador lever runt tio år men kan leva tills de blir 13–15 år om de får motion, god kost, mycket kärlek och man utmanar dem. Jag tror på det! Han är en pigg kille! Enda gången han blev sjuk var då han åt upp min bokashi och vi fick åka till veterinären. Trodde han skulle dö, helt ärligt. Riktigt jobbigt!

Boris är min bästa vän. Det kommer bli en jobbig dag då han lämnar oss.

Är det något jag vill skicka med nyblivna hundägare så är det att det är värt allt arbete med en god hunduppfostran, tydliga regler och att öva hunden på att kunna vara ensam. Det lönar sig verkligen i längden och allt praktiskt blir smidigare. Det är jobbigt att inte kunna gå ut och äta en bit mat utan att vara rädd för att hunden står och skäller i hallen hela kvällen. Eller att behöva lägga dyra pengar på hunddagis då man arbetar och så vidare. Det är också skönt att ha med sig en väluppfostrad hund om man är ute på caféer och i andra sociala sammanhang.

Med det sagt. Vi har verkligen haft våra trotsiga och jobbiga upplevelser med Boris och han är långt ifrån perfekt. När vi lämnar honom en längre period till någon han inte känner väl så har vi märkt att han kan ifrågasätta deras auktoritet och testa dem, speciellt om de inte är hundvana. Han kan då hoppa upp och försöka betäcka och visa att det är han som bestämmer. Det är ju såklart en väldigt olustig situation som man inte är beredd på om man inte är hundvan. Så gör han aldrig med oss i familjen, mina svärföräldrar, min mamma eller folk i hans närhet, så vi har beslutat oss för att inte sätta honom i sådana situationer.

Jag tycker det är väldigt viktigt att visa vem som bestämmer när det kommer till djur. Det blir en trygghet för dem att ha en ledare i flocken och att veta sin plats. Man kan liksom inte tänka som med människor när det kommer till djur.

Det betyder inte att det inte finns kärlek. Att sätta gränser är en form av kärlek det också.

Har ni hund? Vill ni berätta lite om er relation till den och hur den samspelar med er i familjen?

En liten lista mitt i veckan

Kära ni.
Jag har en konstig vecka och känner mig långt ifrån pigg när det kommer till min hälsa. Försöker att jobba på min acceptans och vila & inte stressa över att det blir noll pilates denna vecka och att jag inte får till mina längre promenader.
Vad betyder det? Funderar på om det är någon destruktiv störning men bestämmer mig för att det är helt normalt att det skaver då man inte kan hålla i de rutiner man har för att må bra. Never mind. Snälla ge mig ert bästa serie tips för jag måste variera mitt akvarellmålande med något annat vilsamt.
Har ni någon favorit serie denna höst? Eller kallas det vinter nu när vi är inne i halva november…?

Jag tänker sno Sandra Beijers måndagslista på frågor för att knåpa ihop detta inlägg.

▷Det senaste du sa högt?

-Hur var det på jobbet?
Jag brukar sitta i soffan med jobbdatorn i knät vid 16.15 då mellanbror stiger in genom dörren. Han arbetar som plåtslagare så vi sncakar lite om hur hans dag har varit innan han hoppar in i duschen.

▷Hur blir veckan?

Jag har satt vila överst på min agenda så jag ska ägna resten av veckan åt att läsa, kolla film, måla och gosa med min hund. Kanske kikar jag bort till nya huset och ser hur bygget går.

▷ Vad var det senaste du köpte?

Jag beställde röda underkläder från Understatement. Deras Mesh Support Bra med trosor klickades hem. Använder bara underkläder från Lindex men tänkte göra en rejäl uppgradering och ett stort rens inför vår flytt till nytt hus. Helt plötsligt får man en chans till en enorm cleanse när det kommer till både bruksporslin, konst, kläder och mycket mer. Tänk ett badrumsskåp där du bara har exakt det du använder och vill ha. Dröm!

▷ Vad längtar du till?

Jag längtar till att vårt nya hem ska vara klart och kunna börja inreda. Jag ser verkligen fram emot en ny tid  i livet och kunna stänga dörren till det jag vill lämna bakom mig. Blir lite symboliskt med den geografiska flytten. Ska bli så spännande och kul.

▷ Vad har du på dig?

Haha! Nu har jag krupit ner under täcket i min säng för klockan har hunnit bli halv nio. Har satt på tv’n men ville skriva klart det här blogginlägget och publicera innan jag sjunker ner i min serie. Har på mig sockor, trosor och en beige t-shirt i lin. Har rullat upp håret på heatless curls och smörjt in ansiktet i The Marrow från mantle. Mysigt!

▷ Vad dricker du helst?

Vatten eller vitt vin. Kaffe när jag vaknar och te genom dagen. Väljer otroligt sällan något annat än vatten att dricka till mat, vin om det är ett festligt tillfälle.

▷ Stjärntecken?

Vattuman. Vattumannen sägs vara en fri själ. Självständig, kreativ, nyfiken och gärna lite egensinnig. En person som går sin egen väg, tänker utanför ramarna och inte tycker om att bli placerad i ett fack. Vattumannen drivs av idéer, frihet och en stark vilja att skapa något meningsfullt. Ofta både social och väldigt mån om sin egentid.
Styrkor: Kreativ, visionär, modig och nytänkande.
Utmaningar: Envis, rastlös och ibland lite känslomässigt distanserad.

True!

▷ Vad kollar du på för tv den här veckan?

På Spåret, Grand Design, Idol, den nya julfilmen med systrarna Jankell på Netflix och serien Still Breathing på Svt.

▷ Vad är din känsla för måndagar?

Jag älskar måndagar så mycket. Jag tycker helt ärligt inte helgerna blir så avslappnande när man behöver ha koll på tonåringar och vara så mycket vaken om nätterna under helgerna. Pustar ut lite när måndagen kommer…Men jag har altid gillat måndagar. Känns peppigt att ta tag i saker.

▷Vad ska du göra ikväll?

Nu ska jag kolla tjugo minuter på Still Breathing och sedan somna. Satsar på minst åtta timmars sömn.

 

Ångest, studier, analogt intresse och byggkaos

För någon vecka sedan plockade jag fram mina akvarellfärger igen. Jag kände ett behov av att hitta tillbaka till något analogt. Något kreativt som kunde uppsluka mig så att tankarna fick vila en stund. Den senaste tiden har jag haft svårt att hitta ro i sådant som tidigare hjälpt mig att koppla av. Läsa böcker, musik, yoga eller bara ge mig ut på en lång promenad. Så fort det blir tyst omkring mig börjar tankarna snurra på ett destruktivt. Problem, oro och ångest tar över.
Det enda som verkar kunna stänga av bruset i mitt eget huvud är att fylla det med någon annans. Poddar, Instagram, tv-program och ständigt nya intryck. Jag distraherar mig med andra människors åsikter, konflikter och liv. Och jag märker hur lätt det är att dras in i sådant som egentligen inte har någonting med mig att göra.

Men jag vill inte ha det så.Jag fattar ju att jag flyr från mitt eget genom att engagera mig i andras. Lägger energi på sådant som varken gör mig smartare, gladare eller mer närvarande. En sorglig dopaminjakt. Att hålla reda på vad Urban, Katrin Zytomierska och Cissi Wallin tycker och tänker när jag egentligen borde rikta uppmärksamheten mot mitt eget liv.

Det är en svår balansgång. För i mitt arbete som kreatör behöver jag vara nyfiken & hålla mig uppdaterad. Det är ju också en del av det jag älskar med mitt arbete. Att inspireras, upptäcka, lära mig och ta del av andra människors perspektiv.

Men. Tempot i sociala medier, det hårda samtalsklimatet och den ständiga strömmen av information och nu AI som får hela den digitala utvecklingen att rusa fram i en hastighet som får det att susa i öronen. Något går sönder i mig av allt detta. Min hjärna klarar inte längre av att sortera bland alla intryck, krav och förväntningar. Känner allt oftare en stark längtan efter att hoppa av.

Så jag började testa skapa blomster med några akvareller, penslar, vatten, en osthyvel och en matkniv. Det uppslukade mig totalt och jag kastades tillbaka till tiden då jag målade mycket.

Faktum är att det egentligen var det enda jag var bra på i skolan. Det och basket. Jag var ju typ längst i klassen om man bortser från Josefin Larsson som alltid var fem centimeter längre än mig. Jag gick ut högstadiet med 2,1 i slutbetyg och kan än idag känna skammen när jag tänker tillbaka på den dagen. Jag minns min mammas besvikna ansikte när hon skulle fira att jag gick ut nian. Hon hade köpt tårta men jag tror inte ens att vi smakade på den. På kvällen drack jag mig full och hånglade med både Andreas och Petri. Till hösten började jag på samhällsprogrammet på Bäckäng i Borås. Jag gick dit ett par gånger men hoppade av redan i början av terminen.

Något plugghuvud kan jag alltså inte skryta med att jag har men samtidigt tror jag inte att det någonsin handlat om att det är något fel på min intelligens. Snarare mådde jag nog rätt dåligt, befann sig i helt fel sammanhang och inte hade inte så goda förutsättningar att lyckas i skolan just då.  Och det där har såklart följt med mig genom livet. När barnen kommit hem med läxböcker och behövt hjälp att plugga inför prov har jag inte känt att jag kan vara det bästa stödet.  Naturligtvis har jag gjort mitt bästa för att hjälpa dem men ofta har min man fått ta den bollen medan jag fixat middagen i stället.
Känslan av att inte vara tillräckligt duktig kan leva kvar långt efter att man faktiskt har bevisat för sig själv att man klarar av en hel del andra saker i livet.

Men nu har jag i alla fall börjat måla och jag testar både blomster och landskap. Det vackraste jag vet. Lite tända ljus, en bra spellista och en kanna te så kan jag vara borta i detta i timmar och har inte tänkt på ett enda problem.

Igår skapade jag de här fyra akvarellerna. Jag testar olika tekniker, experimenterar med färger och låter det bli lite som det blir. Så otroligt lustfyllt och härligt! Fick till och med min man att slå sig ner och måla tillsammans med mig någon timme innan han bytte pensel mot datorn och började rita upp vårt blivande badrum i nya huset i stället. En bra prioritering, får man ändå säga.

Vi står  mitt uppe i en massa materialval och behöver beställa golv, kakel och sten till handfat & badkar. Det är så himla många beslut som ska fattas och helt ärligt känns det stundtals ganska övermäktigt.

Bygget går framåt i rasande fart men jag börjar verkligen tvivla på att huset kommer vara beboeligt redan i februari. Jag grämer mig över att julledigheten snart närmar sig och att arbetet kommer stå stilla ett tag. Men ja. ja…

Tänk att få sitta där vid fönstret på övervåningen i vårt färdiga hus med mina akvareller, en kopp te och absolut ingenting som behöver beställas, beslutas eller planeras. Hoppas problemen skingras också…Vilken dröm!

 

Det är dags – winter is coming….

Dagen är här!
(reklam)

Vi lanserar första delen av vår vinterkollektion idag 15.00.
Morgonpromenader bland vinodlingar och solmogna fikon som jag plockar till frukosten. Små stunder i södra Frankrike har fått sätta tonen för vår vinterkollektion.

Detta moodboard sammanfattar min inspiration bra.  Vi har delat upp släppen i två och ser verkligen farm emot att visa er vad vi kokat ihop. Älskar hur den mjukt rosa går ihop med kulören Ruby Wine. Bra kombination!

Eller hur?

Vi tar in klassiker som vi vet att ni kunder älskar kring jul. Favoriten blusen Emma i den här djupt smaragdgröna kulören och Marlene kjolen som faller perfekt på kroppen med den lilla slitsen vid sidan. Julkjolen?! Detta är ett klockrent set denna vinter om du frågar mig.

De randiga och blommiga plaggen håller vi på till nästa släpp.

Men tanken är att de ska gå att kombinera så här. Vår blazer Ruth släpps idag så häng på låset – den är sååååå fin!

Vi fotade på Vackra Gunnebo Slott.

Slottet ligger utanför Göteborg är en av Sveriges vackraste och bäst bevarade 1700-talsmiljöer. Slottet byggdes mellan 1784 och 1796 som sommarbostad åt den förmögne köpmannen John Hall och hans familj.

Det var arkitekten Carl Wilhelm Carlberg som fick uppdraget att skapa denna fantastiska plats. Och han ritade inte bara själva slottet, utan även inredningar, möbler och de omgivande trädgårdarna. En genomtänkt gustaviansk stil där arkitektur, natur och hantverk skulle bilda en vacker helhet. Så himla fint och inpirerande här.

Det är något alldeles speciellt med platser där historien känns så närvarande. De vackra salongerna, de omsorgsfullt utformade detaljerna och trädgårdarna som omger byggnaden. Måste återvända som privatperson och verkligen uppleva allt det vackra igen då. jag inte är upptagen m ed arbete. Kan tipsa om deras julmarknaden i år förresten.

Att få använda denna historiska miljö som inramning till vår vinterkollektion kändes så fint. Höll på att halvt frysa ihjäl men helt klart värt för bilderna blev så fina.
Jag inspireras så mycket av gamla byggnader, inredningen, hur ljuset faller och det tidlösa  som skapats för att hålla i generationer.

I en trapp! Detta är vår populära klänning Emily. Den är verkligen vacker men jag är alldeles för lång för den upplever jag. Passar bättre på min kollega Theoni och på andra. Minns ni storyn bakom designen? Läs här. 

”Är det By malene Birger?”
Frågan ställdes i min dm. Nej, pälsen som ligger över mina axlar fann jag i min mammas garderob faktiskt. Så fin detalj att fota vinter med. Hatten köpte jag på NK förra vintern men minns ej varumärke tyvärr.

Kika i hos K LAGERQVIST vid 15.00 idag för att ta del av vår vinterkollektion Del 1.

Minns ni Maison Violette?

Känner ni igen detta kök?

Så roligt att det numera bor en dansk influencer i vårt gamla hus i Frankrike! Vi sålde det till ett svenskt par för några år sedan men de behöll det nog bara i ett år. Kanske trivdes de inte? Kanske hände något i deras liv, prioriteringarna förändrades eller så blev det helt enkelt inte som de hade tänkt sig? Jag har ingen aning.

Nu har i alla fall danska @siforellana bott i Maison Violette i några år och jag blir så pepp och glad då hon uppdaterar sin feed med bilder från mitt första franska äventyr.

Jag lade så mycket själ och hjärta i att skapa ett mysigt hem här och när jag kikar på hennes bilder väcks så många fina minnen. Från tiden då barnen var små och vi tillsammans lärde känna Languedoc och allt det vackra som finns här. Det var också i det här huset jag skrev min första bok och utmanade mig själv genom att bo helt ensam i ett främmande land under fem veckor.
Jag vet att den nya ägaren skriver på Substack så vill ni följa med på hennes franska äventyr kan ni börja prenumerera på hennes nyhetsbrev. Hon delar vackra bilder från södra Frankrike och från byn vi bor i! Vi har faktiskt inte träffats ännu men jag har hört mycket gott om henne.

Så nu är vi alltså två influencers i byn… Eller kanske ännu fler om vi räknar med Yvonne, som skriver mycket om vackra La Belle Vue.
Och svenska Åsa, som bor på min gata, hon delar också flitigt med sig av livet här nere.

Jag kan verkligen förstå att så många förälskar sig i byn och längtar efter att resa hit. Eller kanske köpa sig ett eget boende.

Jag letade upp lite egna bilder från tiden i Maison Violette. Rummet som vetta ut mot takterassen var helt oinredd då vi tog över huset så vi la in stengolv och målade väggarna i kalkfärg. Här bodde killarna i varsin säng och det var så mysigt att äta frukost här om morgonen.

Fantastiskt mysig takterass med otrolig utsikt. Minns ni?
Där ligger min kimono från K LAGERQVIST. Den kulören var verkligen fin här nere i huset.

Vi renoverade köket med små medel. Tog ner överskåpen, målade väggar och tak och kaklade in bänkskivan.

Jag tyckte verkligen om sovrummet här. På ett sätt påminner det mycket om det vi har nu också  med kalkade väggar, linnelakan, otroligt golv och ett vackert stort skåp.

Skillnaden är att det var en liten balkong som vette ut mot byrestaurangen så man kunde gå ut dit och lyssna på sorlet från torget och sippa på ett glas vin medan Jonas rökte en cigarill. Sedan satt vi där länge och pratade om livet, drömmar och framtidsplaner. Det är verkligen semesterkänsla.

Jag kombinerade en hel del arbete med min vistelse här nere precis som jag gör nu. En gång var vi nere ett helt team för att fota vintage jag funnit på olika marknader runt om i området.

Samma vinkel fast i mimosa tider…. Måste vara någon gång i februari då. Håret har växt en del sedan dess.

Kors så fint att drömma sig tillbaka till denna tid. Alla inlägg med bilder och texter kan du finna i mitt arkiv här på bloggen. Och så har jag en kategori som heter Frankrike också som du kan kika igenom.

Ibland längtar jag tillbaks till det här lite mindre boendet och då barnen var mindre. Det känns ibland som om livet var lättare då. Likadant med livet jag lever nu. Tänker ofta på hur lyckliga vi var då vi bodde i hyreslägenhet och levde som ett stort härligt kollektiv med grannarna. Gårdsfester, ungar som sprang runt in och ut ur allas hem, alltid någon att hänga med och inga skärmar. En svunnen tid vi aldrig får igen.