Kameran följde med hela fredagen

Igår fick kameran följa med hela dagen. Ända från frukoststunden  07.07 då jag upptäckte löss i killarnas hår och lusmedlet endast räckte till en skalle fram till då jag gick och la mig.

Alltså denna vecka går verkligen till historien som den mest otursamma. Astma, feber, allmänt depp, spyende hund, löss och en pappa som varit iväg. Bestämde ganska fort att någon form av hjälp var nödvändig där på fredag morgon och ringde svärmor som kom med mer lusmedel och fortsätte tvätta alla lakan medan jag rusade iväg på dagens första uppgift efter jag noggrant kammat igenom mitt eget hår utan att finna en endaste lus…

Jag mötte upp Kimberly från Kvinnojouren efter åtta. De skulle låna vår lokal och ha julmiddag hos oss. Så glada att vi har möjlighet att hjälpa dessa eldsjälar. Vi pratade om hur året varit, vad de gör just nu och hur vi kan stötta dem framöver. Kimberly hälsar att varje gåva är ovärderlig i arbetet med att hjälpa kvinnor, barn och män till ett liv fritt från våld.
Du kan stötta deras arbete genom att:

– Skänka ett ekonomiskt bidrag
-Arbeta som volontär – Det spelar ingen roll vad du kan tänka dig att hjälpa till med eller hur mycket tid du kan bidra med, all hjälp är välkommen. Ring oss eller skicka ett mail så tar vi kontakt med dig.
-Skänka saker

Direkt efter mötet med fantastiska Kimberly så begav jag mig till frisören. Hade verkligen dragit ut på det en evighet för jag tycker det tar så lång tid att fixa håret. Blir sjukt stressad av att sitta så länge och har alltid med mig dator så jag kan jobba.

Kortare och ljusare. Skönt!

Väl hemma löste jag av min svärmor, snackade lite med killarna och satte mig och jobbade vid datorn en stund.

Passade också på att fota lite julklappar som jag är väldigt pepp över. Kolor och bok till lillebror och målargrejer till mellanbror. I det lilla med bjällran kan jag inte avslöja för han kanske läser här…
Jag köper också matpaket för alla i familjen och barnen ska också ge bort en get till en familj.

Inför julen ger Barnmissionen bort matpaket till utsatta familjer i Ukraina.
Varje matpaket kostar 100 svenska kronor och innehåller nästan tio kilo basvaror i form av mjöl, socker, vetegryn, bovete, ris, pasta, matolja, te, kaffe, kryddor, konserverade ärtor, majs och fisk, tomatsås, ketchup, majonnäs och kakor.

Geten kommer att skänkas till en utsatt familj, i första hand till dem som tar hand om föräldralösa barn. Att få en get som gåva är livsviktigt för många familjers överlevnad.

Det blev dags för morotsoppa och mackor.

Igor var pepp. Han skulle nämligen åka till Sälen direkt efter maten och familjen packade bilen full av varma kläder och rullade iväg.

Jag stannade i Varberg och fick helt plötsligt väldigt bråttom till Varbergs Stadshotell & Asia Spa. Här skulle Miranda och jag intervjuas för stadens engagemang inför Musikhjälpen.  Emma satt i “glasburen” och gjorde ett strålande jobb.

Fantastiska Underhållningsbandet är en blandning av funktionsnedsatta, utvecklingsstörda o normalstörda som spelar, sjunger och gör kul saker tillsammans.  2017 tog bandet initiativ för en insamling till Musikhjälpen som gav ett enormt gensvar i Varberg. Nu var det dags igen alltså!
Jag blev intervjuad förra året också och både Miranda och jag var så glada över att få vara med i år.

Typiskt bra bild på oss båda. Miranda har gått in vecka 41 i sin graviditet och hade bf den 12 december. Så drygt att gå och vänta sådär, man vill ju bara att ungen ska komma då ju. Håller tummarna för att värkarna sätter igång för henne snart.

Emma fick en sen lunch. Köttbullar med lingon. Vi pratade om eftermiddagens aw och jag  undrar om vi båda kände oss lite trötta här…

Ett skönt gäng varbergsprofiler. Magnus, Anna och en av deltagarna i bandet. Så ledsen att jag inte minns hennes namn.
Missade precis Emma Knyckare också för Miranda och stack hem och jobbade vidare vid mitt matbord.

Vi har två otroligt spännande arbeten på gång och är galet pepp över 2019.

Men så ska det ju komma en liten bebis också först.
Miranda drog hem och vi bestämde oss för att ställa in vår aw. Rätt skönt att landa här hemma i ett lugnt och tyst hus.

Innan jag kunde ta kväll var jag dock tvungen att posta ett paket och passade på att åka förbi LA: Bruket för att köopa mig ett ljus. Älskar deras Black Oak.
På vägen hem så köpte jag också med mig det godaste jag vet –  Kokta havskräftor och romsås. & en påse med chokladlakrits.

Väl hemma så bäddade jag rent alla sängar och höll tummarna för att lössen var borta.

Ljuset fyllde huset med den underbara doften.

Och mina kräftor var sinnesjukt goda. Hade kunnat sluka tio till. minst.

Sedan avklarade jag lite jobb och kröp sedan ner i sängen med en bok. Det var min fredag.
Hoppas du hade en fin dag du också.

På önskelistan – & gåvor till mig själv

Igår tog jag tåger till Göteborg för att köpa riktigt bra akvarellpenslar och en julgåva till min man.  Jag fann lite julklappar till mig själv också. Så himla värd ändå och så bra minne från en fin dag i grannstaden. Boken “Bränn alla mina brev” , vackraste hårspännet från Vallgatan 12 och ljuvliga örhängen från samma ställe. Har verkligen önskat mig ett par fina örhängen under hela 2018 men det har inte blivit av att jag köpt några. Nu var det dags!
God Jul Kristin från Kristin – Tack för att Du gjort ditt absolut bästa under 2018!
Dessa kommer från Anni Lu och vink vink till dig som letar present till mig som fyller jämnt i januari…. älskar allt härifrån.

Blev  inspirerad och plockade ihop ett collage av  “intebehöver” saker men ändå så himla fina!

Håll tillgodo.
(innehåller affilatelänkar) Älskar kulörerna – blomster, vackra blusar, byxor och underkläder i korall, oj oj oj… så himla mycket fint.
Ljusblå kofta, blå halsduk, blus och byxa i korall från Filippa K.  Blommig klänning från Samsoe & Samsoe. Bra för håret. 
Underklänning och bh från & Other Stories.  Dotfljus och min drömlampa från Artilleriet. Underbar roströd blus från DOEN och vit blus från Wacay att bruka och låta gå i arv till generationen efter – en klassiker alltså.

Här hemma tänker vi verkligen på vad vi köper och lägger under granen i år. Förr kunde jag impulsköpa mer och inte tänka på hur mycket julklappen skulle användas och hur den skulle hålla över tid. Men i år känner jag mig riktigt stolt över få men bra köp. En del har vi till och med gjort själva och en del är köpt på loppis.

Hur ser julklappshandeln ut för er i år? Är det mycket fokus på vad man ska ge bort eller är det nedprioriterat?
Lämnar dig med denna låt som går på repeat här hemma just nu.

Lite allt möjligt

I detta inlägg förekommer reklam för egen verksamhet 

Wow. Vilket fint mottagande mitt inlägg om hur det är att vara förälder till barn med NPF fick . Önskar jag kunde ge er alla varsin stor bukett amaryllis och en varm kram. Ska sätta mig och svara er alla så fort jag har en längre stund över.

Senaste dagarna har gått i ett rasande tempo då jag varit hemma själv sedan i tidig lördag. Jobb, sjuka ungar, hund och ett hem fyller dagarna från 06.30 till 22. Nu på kvällen har jag ränt runt och letat lussekläder fast jag svär på att jag lämnade över den bollen till någon annan redan för en månad sedan. snark.

Igår lärde jag mig att de här kvistarna heter Ilex och de är verkligen en julig liten detalj i köket. Här sitter jag nästan jämnt och jobbar med krokig rygg och avsvalnande kaffe bredvid mig.

Igår, precis vid skymning, kom jag på att jag skulle förbereda för ett samarbete jag har med Framkalla på Instagram och fotade de här foto stripsen i en rasande fart. Det blir ju mörkt så fort nu. Men vilken bra idé va? Att dekorera julklapparna med sådana här i år. Undrar om jag ska sätta mig och slå in julklappar i helgen. Måste nog fixa några först då… Har typ ingen aning vad som ska ligga under vår gran i år. Ingen önskar sig något speciellt alls – jag tänker att jag nog fixar massa bra penslar och akrylfärg. Kanske något nytt familjespel också.

Ett tips jag vill skicka med dig idag är att vi säljer det här prickiga setet till ett bra pris just nu. Kjol och duster är ju så fint ihop och lika fint separat också för den delen. Vill man försäkra sig om att man får sina varor innan julafton så är det bra om man beställer innan fredag den 14/12.

Bor du i Varberg så går det fint att komma förbi butiken och köpa ett Presentkort om det är svårt att välja ut något speciellt.

En annan sak. Just nu ger vi bort en julgåva till en av våra följare med vän. Ett dygn på Varbergs Stadshotell & Asia Spa med middag och spa, bastubad på kallis, lunch på Verket och därefter besöka oss och prova ut kläder till ett värde av 1500kr. Bra va?
Du kan delta här om du känner dig sugen på ett dygn i Varberg med en vän.

En sak till. Min fina vän Lisa Burenius har tagit fram tvål och handkräm. De doftar ljuvligt och är världens bästa julklapp. På lördag säljer hon dessa bredvid oss på FGL Store.

Nu går alltså tiden lite fortare än jag önskar. Vill sakta ner så mycket jag kan i december. Så var ju planen i alla fall.
Äsch då, man gör så gott man kan och hålla på att gräma sig mår ingen bra av. Man får pausa lite i mellanrummen.
Glad att jag fått till väldigt många mysiga stunder med barnen i december i alla fall.

Vid lunchtid idag kom Emma från Finnveden Säljkraft  förbi och provade kläder. Hon var sugen på att låna min randiga kavaj inför insamlingen  för Musikhjälpen på Varbergs Torg på fredag.
Hon fick den – bästa återbruket ju.
Vet att hon kommer använda den massor och det känns bra i  magen.

Emma kommer intervjua varbergsprofiler i glasburen på torget och bland dem finns jag. Och Miranda – om hon inte föder barn. Hennes bf är idag.
Tror vi ska prata vid 14.30.
Måste kolla upp detta…

Att vara förälder till barn med NPF

Det här blir ett långt inlägg och kanske det viktigaste.
Som mamma till två barn med funktionsnedsättningar så omfamnar jag digitaliseringen som öppnar dörrar till kunskap och gemenskap kring ämnet. Vi har så mycket att lära av varandra.

Att vara förälder till ett barn med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, (NPF) kan vara ett helt annat föräldraskap jämfört med ett ”vanligt” föräldraskap. Det ställer väldigt höga krav på alla familjemedlemmar.

Jag älskar mina barn och kan inte tänka mig ett liv utan dem.
Men hade jag vetat hur mycket jag hatat mig själv, då föräldraskapet är för svårt och snårigt för att klara av stundtals – så vet jag inte om jag hade gett mig in i leken.
I alla fall inte i ett samhälle som inte är uppbyggt för dessa fantastiska ungar med speciella behov.
Mitt i allt står mamman – förmedlar & krigar. Hon gråter arga tårar rakt ner i morgonkaffet när ingen ser, sover väldigt lite och försöker hålla huvudet högt i alla lägen.
Kanske att många säger att det är hennes fel. Till och med hon själv säger ju det.

Under åren som förälder har jag fått otroligt mycket ” välmenande tips” av andra om hur jag ska vara som förälder och jag kan faktiskt påstå att inte ett enda av dessa har fått mig känna mig speciellt mycket starkare i min sitaution. Bara ännu mer svag. Folk tycker så mycket och har ofta åsikter om både det ena och det andra utan att vara ett dugg insatta i NPF. Blir så trött, det har gjort mig väldigt ledsen och sänkt genom åren.

Jag slukar allt om människor med adhd, add, aspergers och autism. Tänk att det ändå går så bra för många – Petter, Victor Frisk, Denise Rydberg, Mia Skäringer mfl, Är helt övertygad om att jag själv har adhd och mig har det ju gått helt ok för – när jag väl kom ur den galet jobbiga tonårstiden med livet fortfarande i behåll. Med nöd och näppe.

Läser hos @Kungamamman på Instagram:

“Det är mycket vi överlevt.
Och idag står vi alla tre lite blåslagna på benen.
Men vid liv och blickar framåt.
Det är inte allt för länge sedan när kartan var en annan och vi famlade efter våra borttappade kompasser. 
När livet var ett helt annat mot idag.
Snudd på ljusår ifrån.
.
Måste bara flika in här och säga att så här bra som mina killar mår nu är nog så långt tillbaka som till barnaåren de mådde så bra.
I sådan harmoni.
Med tillbakatagen självkänsla.
Tonårstiden kom att bli jävlig.
Jävligare.
Jävligast.
.
Ha det i åtanke när jag skriver om förr.
Det vände och vände med hästlängder – men resan hit till där vi är idag – är syftet med min instagramsida.
Att få berätta.
Inge hopp.
Ta lärdom av allt det svåra. 
Sprida kunskap och acceptans. .
.
Jag vet för mycket för att kunna vara tyst.
Jag vill påverka för mycket för att kunna vara tyst. 
Jag vill hjälpa andra och det gör jag inte med att tiga.”

Jag inspireras mycket av detta.

Inte för att jag behöver förklara mig för någon eller ursäkta mig men hela mitt arbete är uppbyggt kring att jag alltid ska vara flexibel, kunna lämna, hämta, gå på möten, hantera dagliga krissituationer och alltid vara där då det behövs. Blir alldeles matt de gånger, oftast i den äldre generationen, påpekar att jag jobbar för mycket och har så mycket runt omkring mig. Ingen skulle någonsin sagt samma sak om min man som både jobbar heltid och pendlar två timmar per dag…
Hur det kommer sig är ju dock ett helt annat blogginlägg för sig.
Vad jag vill säga är – Jag gör verkligen mitt absolut bästa i rollen som mamma. Tro inget annat.

Tillbaka till barn med funktionsnedsättningar. Det här inlägget har legat som utkast i min blogg en evighet. Det är så sårbart – föräldraskapet.
Att känna att man misslyckas med den viktigaste uppgiften man har i livet öppnar liksom ett stup framför och man faller handlöst. I vårt samhälle är det skamfullt att “inte kunna uppfostra/kontrollera sina barn” och man pressar och tvingar dem in sociala sammanhang som gör så att det vänder sig i magen på både barn och föräldrar och allt blir bara fel.
Det kan sluta med att man isolerar sig, går in i djupa depressioner samt får ett utåtagerande och destruktivt beteende. I många fall skapas också ett självskadebeteende.
Alla barn vill lyckas och må bra. Alla barn vill klara skolan, finna sitt sammanhang och känna att de duger.

Människor som kan uppföra sig gör det.
Om vi tror att folk ibland inte vill uppföra sig får vi svårt att ta det ansvar vi måste ta för att kunna påverka. Om vi däremot tror att om någon inte uppför sig, har hon nog inte haft förutsättningar för att kunna leva upp till våra krav eller förväntningar, kan vi plötsligt påverka beteendet. Genom att anpassa våra krav, förväntningar och ramar kan personen vi har ansvar för uppföra sig. Då får vi möjlighet att skapa en förändring.

Idag när jag tittade på Kalla Fakta “De osynliga barnen” så kände jag starkt i magen att det var dags att posta detta inlägg. Det är många familjer som kämpar och Ni är inte ensamma. Vi måste hjälpas åt. Och vi måste prata och skriva mer om detta så att problematiken lyfts upp på bordet och mer resurser och kunskap tillförs sjukvård, föräldrar, skola och barnomsorg. Konsekvenserna blir förödande om inte barnen får det stöd de behöver.

Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin är lång. Förra året klarade inget landsting målet om att alla ska få hjälp inom 30 dagar och sex stycken lyckades inte ens ta emot hälften av alla sökande. När familjer väl vänder sig till barn- och ungdomspsykiatrin så har situationen redan spårat ur och alla går på knäna. Familjen är trött.

Jag har gått på utbildningar, i samtal, slukat litteratur och vi har testat en mängd metoder i vårt hem under åren.  Det som har fungerat absolut bäst har varit ett “lågaffektivt bemötande” och jag har mycket att tacka Bo Hejlskov för detta.  Han har skrivit många bra böcker i ämnet, speciellt “Barn som bråkar. Att hantera känslostarka barn i vardagen” och “Problemskapande beteende” På hans sida finner du också bra poddar, bland annat  “Den lågaffektiva podden”.
Ett lågaffektivt bemötande är klokt och fungerar väldigt väl i alla situationer och med alla sorters barn. Väl värt att läsa in sig lite i ämnet oavsett alltså.

På Instagram följer jag @mickegunnarsson @adhdpodden @underbaraadhd @kungamamman

På podcaster “Funka med adhd” & “adhd-podden”.

Det kan vara svårt att diskutera detta sakligt och neutralt utan att på något sätt dra in mina egna barns individuella livssituationer i detta men jag ska absolut göra mitt bästa.
För detta är så viktigt.

Lämnar dig med detta målande inlägg från @waldersten  😉

 

Jag är med i Inredningspodden idag

Efter tre bitar bananbröd med mycket smör och efter en evighetsläggning ramlar jag ner i soffan. Kanske blev inte dagen som den skulle ändå.
Hade ju tänkt ha det så mysigt med massa bak, levande ljus, musik och härliga ungar.
Är själv hemma med två barn och hund några dagar och brukar tycka det är himla skönt. Man får så mycket gjort när man är den enda vuxna hemma tycker jag. En mindre att förhålla sig till liksom…hahaha.

Vaknade redan 04.30 av en sjuk liten kille och sedan har dagen gått som i ett hejsan med ungar, hämtningar, lämningar tvätt och bajsenödig hund.
Sedan tuggade hunden upp astmasprayet och katastrof uppstod. Allt är nu under kontroll. Trots att inga lussebullar är bakade och mamman inte hunnit duscha.

Så gjorde jag sönder den här vackra också. Vilken skitdag det blev.

Men banankakan blev kalas och nu ska jag hänga upp tvätten och sedan sova ikapp förlorad sömn. Hej vecka 50 imorgon!

Jo, en sak till. Missa inte att lyssna på Inredningspodden som jag är med i denna vecka. Där avslöjar jag att jag inte har så stor koll på inredning som jag tror  många föreställer sig och så kallar jag min blå soffa Manchestersoffa. Ha! Det är ju en Chesterfieldsoffa. Sa ju att jag har noll koll.
Eller jag har nog någon orddyslexi (finns det?)  Säger ofta att jag ska sätta på Boris bältet men menar ju förstås hans koppel…
I alla fall. Tack för att du kom Emelie Sundberg! Ska lyssna ikapp alla de andra poddavsnitten också. Här finner du avsnittet med mig och här har Emelie bloggat om mötet med mig.