Vi firar 16 år som gifta denna vecka och min man frågade precis vad jag tyckte vi skulle göra på vår bröllopsdag. Jag hade glömt.
Det är så många födelsedagar, mycket arbete, grejer med barnen och annat i maj och juni så det hade fallit bort. Jag tittade i kalendern – jajamen, det är ju nu på fredag.
Hur firar man kärleken efter 16 år som gifta och 19 år som par. Stort eller litet?

En vandring med lunch i ryggsäcken, bad i hav, bastu och fotkli tycker jag låter bra.

Vad unga och släta vi var 2007 förresten.

Fest i Rikssalen på Fästningen med jättemycket människor.

Jag hade nog valt ett litet mindre idag. Bara familjen och ute i naturen. Satsat de pengarna på en resa tillsammans istället.

Herregud vad jag höll på. Med den här tårtan som jag planerade in i minsta detalj, blommorna på borden, tyget som hängde i taket och allt som skulle fixa.s Ömmar för denna lilla mamman nu. Ville ju att allt skulle vara perfekt.

Ja. Mycket vatten har runnit under broarna sedan denna dag.

Fin frisyr och slöja måste jag ändå säga – bakifrån i alla fall.

Detta foto är taget på Societén där vi båda träffades sommaren 2004  – Jonas var barchef och jag var servitris. Roliga personalfester minst sagt – jag ser ju faktiskt rätt slirig ut här.

Detta foto är taget när vi fortfarande smög med vår romans. Ingen visste att vi dejtade och det gjorde ju det hela ännu mer spännande!

Här är Igor i magen och jag hade gått över 16 (!) dagar i min graviditet. Vi var på bröllop i samma festvåning där vi själva haft vår egna bröllopsmiddag några år tidigare. Får man ens gå över sexton dagar nu – känns ju inte alls bra så här i efterhand men jag fick ju också värkar under kvällen och fick lämna för att åka in….

Detta foto är taget under vår första resa till Sri Lanka.
Det var en fantastisk upplevelse att upptäcka denna ön med familjen. Ett otroligt minne!

.

På vår senaste resa till Sri Lanka. Ska genast gå och leta upp denna klänning och fundera på om jag kan överraska Jonas med något inför vår bröllopsdag.

Lämna ett svar till M Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “16 årig bröllopsdag

  1. Så fantastiskt fina!
    Jag och min man firar 18 år som gifta nu i december. Vi hade ingen fest och inga gäster. Inga foton heller. Jag hade på min hembygdsdräkt och min man hade blåjeans. Vi hade varit tillsammans i 10 år. Åtet innan blev min man svårt sjuk. Vi gifte oss av kärlek givetvis, men också för att allt blir så mycket mindre komplicerat när ens parten blir sjuk och den andre behöver ta ett större ansvar med ekonomi, kontakter, myndighetsbeslut och annat som hör livet till. Det enda jag gjort annorlunda i dag, om vi hade gjort om det hade varit att ha jeans, jag med!

  2. Jag tycker inte man ska vara så hård mot sig själv. Man utvecklas, ändrar tycke och smak, olika saker blir olika viktiga. Vi gifte oss för 18(?)år sedan och hade då varit ihop i 10 år innan dess. Hade vi gift oss ganska direkt hade det sett annorlunda ut, hade vi gift oss idag hade det säkert också sett annorlunda ut. Ändå charmigt? Kunna se tidsandan i bilderna. Alltid trevligt med bröllopsdag och chans att fira, fira det som firas kan!

  3. Stort grattis till er. Så många fina bilder. Och ni verkar hålla kärleken vid liv, hur gör ni?

    1. Tack.
      Jag tror vi ger varandra den space och bekräftan båda behöver från varsitt håll – Jonas är alltid den första jag vänder mig till när jag både är ledsen, glad, arg, lycklig eller orolig. Det handlar om att sätta relationen främst och svälja sin egen stolthet, kunna säga förlåt och förstå sina egna brister och styrkor tänker jag.
      Vi är bra på att hitta på mysiga saker ihop och väljer iftast bort sociala sammanhang – hänger hellre bara tillsammans och då tänker jag att man ger relationen den närvaron den behöver.

  4. Vilka fina bilder!! Så roligt att ha som minne, tror knappt jag och min man har en enda. Grattis på bröllopsdagen!

  5. Vilket fantastiskt fint inlägg! Skitsnygga och glada och kära ser ni ut (fortfarande gör iofs)!❤️❤️❤️
    Jag tycker bröllop är hopplöst svårt, jag o min sambo vill gifta oss (mest jag, han tycker ”lite onödigt”) men jag blir trött vara av att tänka på upplägg, gäster, fest eller inte osv. Har du tankar om hur man skulle kunna göra det utan att dra på för stora växlar?🫣

    1. Min dotter och svärson valde att gifta sig på Rådhuset med bara de närmaste som föräldrar och syskon. Efteråt hade vi en lite intim middag på restaurang, precis i min dotters smak. Tycker verkligen inte man skall ha stort bröllop om man inte vill. Bjuder man föräldrar och syskon kan liksom ingen ha någon åsikt om “varför blev inte vi bjudna”!.

      1. Nej sant! Samtidigt är det svårt tycker jag, för min släkt är så spretig! Mina föräldrar är skilda, båda gifte om sig, fick nya barn och gick sedan skilda vägar och lever numera med nya partners, så jag har både ”begagnade” styvföräldrar OCH nya att ta hänsyn till, förutom mina biologiska föräldrar 😂
        Helst vill jag gifta mig helt ensam med bara ett par vittnen, men rädd att göra ”alla” besvikna då. Ingen på min killes sida eller i min familj är gifta så det är lite av en happening ju🥹

        1. Det är inte lätt det där. Min bonusdotter skulle gifta sig och frågade oss om ett datum. Den aktuella dagen var min man (hennes pappa) i Tjeckien och höll en utbildning. Inget som gick att ställa in eftersom han ar initiativtagare till kursen.
          Då valde hon att gifta sig i allafall. För datumet var viktigast för dem. Så många tårarnas har fällts över detta. Nu är de skilda så 🤷‍♀️ Har bearbetat det genom att tänka att alla måste få gör som de vill. Men tänker också att då kan man låta bli att fråga om datum.

    2. Jag och min man gifte oss på en bergstopp i Abisko. Barnen var såklart med. Njuter av dessa minnen ännu. <3

    3. Jag skulle välja att inte bjuda in massa släktingar – bara gift oss med de närmsta vännerna. Inte brytt mig om vad andra tycker man borde och inte. Kanske ha en stor fest med dj, dans och något lättare att äta på sommaren sedan med bara vänner.

      1. Det låter fint! Jag håller med om att det inte känns rätt att ”tvingas” bjuda in ”alla” bara för att…:)