Månad: september 2013

Cyklar runt på små fotouppdrag idag och landar hemma för lunch. Och så kom jag på att jag sökte en speciell bild och fann mappen med min mans mobilbilder från Paris. Vilken måndagsgåva.

Lite trånande Parislängt i början på veckan. bara sådär.

På Merci. Är någon i Paris snart så efterlyser jag de gröna örngotten, skogsgröna, finner dem inte på hemsidan… (maila om du vill hjälpa, tack)

Nepp, lunch var det…

Our problem is that inside us there´s a mind going "Impossible, impossible impossible. I can´t, I can´t, I can´t." We have to banish that mind from this solar system. Anything is possible; everything is possible. Sometimes you feel that your dreams are impossible, but they´re not. Human beings have great potential; they can do anything. The power of mind is incredible, limitless.          

Lama Yeshe          

Så sant. Tänker mycket på det nu det sista, att modet inte får svika. För allt är möjligt.

Jag åkte til Göteborg med mellanbror och vänner. Gick på bazar, åt dumplings, besökte bokmässan och jagade tåg. 

När jag vaknade morgonen efter sken solen och havet låg blankt. Fåglarna sjöng med ett sorts raspande läte och hela infarten var täckt av nedfallna kvittenäpplen. De sista hallonen på tungan, avsvalnat kaffe i min mugg och det ligger en slags skön ro över höstsöndagarna.

Vi tog oss till Rödskär. Eller Svartskär. eller någonstans där runt om. mitt i mellan. Papporna hade varit ute hela morgonen på vattnet och nu var det vår tur. Familjerna satt bland klipporna med kolakakor, clementiner och kaffe.

SUP- stand up paddle. Länge gled vi fram över klart vatten med vackra  brännmaneter under. 

Tack för idag. September, du var fin.

Nu på kvällen har jag tänt min nya favoritljusstake och bestämt mig för att börja samla. 

Det finns inte mycket som slår att ligga i sängen här, ha små armar runt min hals och lyssna på tunga andetag. 

Med doften av spagetti och köttfärssås fortfarande hängande på undervåningen  läste vi Barna Hedenhös och kliade rygg. Jag och mellanbror. Drömmaren.

Den här dagen har landat varmt i hjärtat och jag vet att jag har en tredje grabb att hänga en stund med nu. Att vara förälder är stort. Och jag tänkte mycket på det här efter orden sjunkit in. Och jag måste bli bättre. Vi är nog många som måste koppla ifrån och ner. mer.

När jag blir som mest stressad och rörig i tankarna så bakar jag. Och visst försöker jag få med barnen på hela alltet. Oftast är lillebror mest exalterad men de andra rör sig runt i köket, sitter vid köksön och delar med sig av dagen.

Idag kom jag hem från en snabb visit i Stockholm med min man och kände mig extra splittrad. Igor och jag bakade både bröd och kokade äppelkräm till kvällsmat.

En hel plåt kanelbullar blev det också. Nu, efter lite läxläsning och samlande av familjens tankar så lägger vi oss tidigt och blundar när vi går förbi tvättstugan på väg till sängen. Där ska jag plöja ännu ett avsnitt av Homeland..

Det var en sådandär ljuvlig sommarkväll då kvällsolen gassar, skratten flödar och blinningarna knappt stör.

Vi skulle precis åka hem då den lilla hunden kom störtande. Verkade som om han var störtförtjust i att vara med oss men han var svår att att få still. Ville mest leka såklart.

Så. En sekund still. sedan hoppade han ur MirandaRebeckas famn och sprang fram till mina fötter.

Och snart åker vi till Bangkok. MirandaRebecka, kameran och jag.