Det doftar mustade höstäpplen över Varberg och himlen färgas rosa då jag cyklar hem. Vill inte var någon annanstans. Bara här i så fall… 
Let’s go back to Michelberger Hotel in Berlin. 
Tittar tillbaka på äventyr och fram mot nya. Samtidigt som jag befinner mig i ett och snusar ner i slumrande blond kalufs och värmer sena mackor i köket med en femtonåring som pratar vilt om epatraktorer och förarbevis.
Månad: september 2014
Skymningspromenad med min man. I fickan hade han med sig vår Go Pro kamera och fångade promenaden på detta sätt. 
Vi var tvungna att sätta oss ner och följa solens färd ner i horisonten. Bedövande vackert som vanligt.
På vägen hem stannade vi och kliade fåren bakom öronen och köpte sådandär salt kolaglass.
Spillt svart kaffe och vacker lördag. Jag ska snöra på mig mina bästa promenadskor och ta mig ner till havet för en lång promenad. Jag tar turen via torghandeln, Kustbageriet och någon loppis. Lördagsnöje, säger jag högt i köket och sänker axlarna. Sen hoppas jag att barnen känner sig sugna på att hänga i trädgården i eftermiddag. Kanske kan vi grilla lite marhsmallows… 
Bloggarna jag läser. de är få. men här är en av mina favoriter
Jag minns det från förra året. Längst strandpromenaden doftar det fortfarande av blommande nyponrosor och efter en ensam stund vid havet och ett svalkande dopp bland tång och rullande vågor så plockade jag med några hem. 
vitt och beige. Inte så mycket jag kanske, men så är det i alla fall här uppe på mitt kontor. Jag tar fredag och klappar mig lite själv på axeln som tog mig igenom en vecka med vab, jobb, ilska, serien Nashville, pannkakor, spelet Tjuv & Polis och en hel del reflektion. Min man surfar på Naxos och jag försöker verkligen vara trevlig i telefon då han ringer hem… du förstår vad jag menar… 
Just nu kan du kika på lite höstinspiration som jag och Johanna gjort här. 
Ok, scharlakansfeber, Band of Horses, cola glass och fredag. Jag har det hela i famnen.
Farmor ställde alltid pannkakssmeten i kylen några timmar. Så den skulle få svälla och bli perfekt för stekning. Hon strök också bara blusarna på tisdagar, löste korsord i den turkos fåtöljen om kvällarna och bjöd på en citronyoggi på onsdagar efter en skolan.
Varje kväll satt de, farmor och farfar, på bestämda platser i soffan och tittade på Rapport. Farmor delade en banan med den lilla kniven och skar därefter ett äpple i klyftor med sina smala fingrar. Sedan serverades frukten på liten glasassiett med servett. Möjligt att det är hos henne jag känt mig som mest trygg. det var nog något med rutinerna och värmen..
Jag står och steker egna pannkakor till mina febriga barn. Och inser att jag har tappat bort mig lite där någonstans det sista. Har varit fullt upptagen av att snegla på alla andra, känna mig lite spyfärdig och otillräcklig. trött. inte inspirerad alls, mest frustrerad faktiskt.
så tänk om man ändå hade haft farmors beniga knä att krypa upp i en stund. Känna hennes hand som stryker över ryggraden. samla på sig lite styrka. soundtrack idag – no one’s gonna love you