Om veckan och något viktigt

Redan söndag kväll och jag omfamnar tanken om att imorgon är det ny vecka och allt börjar liksom om igen. Fast kanske lite bättre – är så pepp på framtiden just nu och märker att jag är hungrig på att bryta ny mark.

I onsdags tog vi oss ner till stranden och fotade lite. Vattnet var helt stilla – galet vackert! Ser du hur himmel och hav smälter ihop?

Har en kärleksrelation med denna plats. Hit går jag när jag är glad, ledsen, stressad och trött. Platsen ger mig ett oerhört lugn. Vet inte om det är för att det endast är kvinnor här – som en fredad plats från män liksom.

Visste du att idag, den 25 november, är FNs internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor. Varje dag anmäls 50 fall av våld i nära relation och 18 våldtäkter i Sverige. Drygt 22000 sexualbrott anmäldes under 2017 i Sverige och var tredje kvinna i världen har varit utsatt för sexuellt våld.

Det här kan vi bidra till att stoppa på olika sätt. Vi kan införa och agera med Huskurage, vi kan supporta eller engagera oss i våra lokala kvinnojourer, brottsofferjourer eller andra jourer som vänder sig till unga för att stödja och peppa.

Vi kan också göra en liten insats som gör stor skillnad varje månad, gör sin lön orange, ge 25 kronor till @unwomensweden och arbetet för kvinnors rättigheter i sverige och världen. När du gör det tar du ställning för att stoppa våldet mot kvinnor och visar även att du stöttar arbetet med att förhindra våld mot kvinnor.

Efter vi var på stranden så åkte vi till FGL för astt fota profilbilder och jobba.

Min blev så här. Dessa har jag lagt in under vår sida ”about us” där vi har skrivit lite om hur allt började med FGL.

Jag köpte fika hos Verket. Kunde inte välja så jag tog mjuk pepparkaka, kardemummabulle och vallmobulle. Sedan delade vi.

Vi gick in på Blomsterbaren och köpte juldekarationer och en krans också. De har så fint!

Och de – vad heter de? Läckra minst sagt.

Så det var den onsdagen. Himla fin dag!
Men nu är det  söndag och jag ligger i en hotellsäng riktigt långt bort. Undrar om jag ska se My’s bröllop på min dator eller bara släcka lampan och sova ikapp….

Innan solen gick upp

Innan solen gick upp steg jag upp ur sängen och tassade jag ner för trappan till köket. Tände ljus, satte på min favoritmusik  och bryggde kaffe. Mysigaste stunden på dagen om du frågar mig. Boris är så fint sällskap under dessa stunder.

Tjuvstartat julstämningen med amaryllis i vardagsrummet.

Undrar hur lång tid pusslet kommer ligga framme. Perfekt sysselsättning för alla i familjen eftersom vi försöker begränsa tiden vid skärmarna här hemma.

En liten  stund på morgonkvisten med datorn för att säga hej här på bloggen dock. Uppskattar verkligen engagemanget i kommantarsfältet till inlägget ”om skammen och att inte räcka till”.  Så fint att flera kände igen sig och tyckte att det var bra att jag tog upp det.
Tänker att det är viktigt att lägga energi och fokus på det som värmer hjärtligt i bröstet och inte lägga energi på att tycka och tänka så mycket på hur andra är eller vad de gör.
Lev ditt liv och gör det bästa av det.

Eleanor Roosevelt sa det så bra.
”Great minds discuss ideas. Average minds discuss events. Small minds discuss people.”

 

Om utveckling och träning

Nu är jag där igen – har så mycket tankar och bilder jag vill dela på bloggen men har varit tvungen att prioritera annat framför bloggen. Så deppigt – Älskar ju att komma hit.

Men i alla fall. Så här såg det ut genom min lins innan jag drog iväg på gårdagens jobb hos FGL igår. Frostigt i växthus med vissnande vinrankor och tomatplantor. Ganska vackert ändå.

Jag skulle hämta några äppelpajer som hade fått stå ute över natten för att svalna och hållas nerkylda fram till användning. Vi skulle nämligen ha en Utvecklingsdag inom sociala medier för 25 personer hos FGL.

Så spännande och kul. Miranda och jag tycker det är så bra att vi kan ordna den här sortens möten i vår lokal – en plats att dela tankar, erfarenheter och inspireras på.
Jag packade bilen full av grejer och körde iväg.

En mycket givande dag – fylld av skratt, kunskap, god mat & nätverkande. Allt handlar om kommunikation och möten. Både digitalt och fysiskt – det får oss att växa inom och utveckla vår fulla potential.

Jag hinner inte riktugt berätta mer om detta nu för jag ska till stranden och fota för att sedan ta möte på jobbet. Vi har förresten fått nya grannar hos FGL. Längtar efter att berätta! Nyfiken?
Svimmar nästan av  lycka  över de som ska flytta in.

Avslutar med en av de frågorna  som ställdes i detta inlägg häromdagen.

Hej!
Jag ville fråga dig om ditt förhållande till träning och till att motionera överhuvudtaget, för det tycks vara jätteharmoniskt. Har det alltid varit så?

Skenet bedrar! Jag började springa lite när jag var över 30, surfat lite och gjort yoga sporadiskt –  för 1,5 år sedan blev jag dock medlem på ett gym i min hemstad.

Jag är en ”allt eller inget-människa” .
Jättejobbigt för de omkring mig och mig själv stundtals men också jättehärligt. Det gör att jag har massa energi och går igång som tusan och får då ofta med mig andra.
Det är underbart!
Men så kommer det ett hinder och jag slirar ur vägbanan lite –  därefter har jag så svårt att komma upp på vägen igen, även om jag vet att jag mår bra av det.
Så är träningen för mig.
Det går alltså i vågor – jag kommer in i ett flow och tränar då flera dagar i veckan. Mår så otroligt bra i skallen och har aldrig ont i ryggen, orkar mer och är världens gladaste. Jag går till gymmet med min kompis, bokar upp mig på tabata och TRX & så löper jag i slingan med min hund.
Sen kommer jobb, förkylning eller något med barnen i mellan och då prioterar jag bort träning. Yogar då bara lite hemma i en kvart någon gång samt står i plankan i ren frustration tills jag blir svettig på grund av ilska mot mig själv för att jag inte prioriterat något som gör mig välmående och glad. Haha!

Mitt tips är att boka upp dig med vänner eller en PT så har du svårare att hitta ursäkter. Alla mår bra av att röra sig fysiskt och livspusslet med barn och jobb blir lättare om hjärnan får det som utsöndras under träningen. Serotonin, dopamin, noradrenalin & endorfin är guld ju.
För mig handlar det inte om utseende – det handlar om att jag vill kunna tänka klart, vara pigg och orka mer samt vara så stark så jag kommer upp på brädan när jag surfar.

Ha en bra dag nu!

Förbereder december hos oss

 

Faller in i söndagen med så mycket känslor i kroppen.

En vecka full av intensivt arbete och nya möten varvat med mysiga stunder med mina killar. Helt slut. Och samtidigt full av energi.
Vill nu springa riktigt långt, sedan hoppa ner i havet och därefter värma mig i tjock jacka och en termos te.
Eller bara ligga kvar i sängen, knapra på pepparkakor och läsa bok…

Så här såg det ut hos FGL häromdagen. Vi skulle fota julbilder och nyheter samtidigt som vi behövde förbereda Utvecklingsdagen på tisdag och dessutom hade vi en tid att passa hos revisorn. Det gick snabbt som tusan med andra ord.

Kjol och blus med pioner på.

Extra tjusigt med Mirandas  fina mage.

Jag i motljus iklädd samma set.

Just nu håller jag på och förbereder ett annat inlägg som har legat bland mina utkast över en månad.
Fick nytt bränsle av Mia Skäringer’s show på Skandinavium igår och känner mig både tom och uppfylld på samma gång.

om skammen och att inte räcka till

Just nu är jag inne i en maxad jobbperiod och har behövt sitta med arbete mer än vanligt. Några dagar ute på uppdrag upp på det gör att jag finner mig själv uppkrupen på diskbänken under tisdagskvällen beklagandes över hur dålig och otillräcklig jag är. ”Jag är såååååå dålig, har jobbat dygnet runt,  har inte ens läst veckobreven och vi har ingen mat hemma!”

Egentligen är enda faran på taket att alla clementiner är slut. Men jag fattar ändå inte varför jag känner så då jag behöver fokusera på jobb – Skammen.

Tycker det är bland det jobbigaste som finns när folk kommenterar hur ”mycket” jag jobbar och undrar hur jag får tiden gå ihop med familjen. Att jag sätter mig själv framför barnen upplever jag att de tänker. Att behöva ursäkta och förklara sig som kvinna för att man tar för sig i yrkeslivet 2018 är ju helt galet.
Ska dock tillägga att jag jobbade bra mycket mer då jag var servetris med helpannor och helgarbete året om.

Barnen har ju en pappa också som finns där. Och han har för övrigt aldrig blivit ifrågasatt även då han jobbar heltid med pendling och kvällsjobb…

Hatar att behöva tona ner mig själv och skruvar besvärat på mig över ”du är ju överallt” och ”oj oj oj, vad du jobbar. Glöm inte bort att vila.”
Jag jobbar och är med min familj. Jobbar dessutom inte mer än någon annan – snarare mindre. Men det är klart att det jag gör syns mycket mer eftersom jag jobbar med sociala medier.
Så lever jag och tack som frågar.

Ibland är det fullt ös på jobbet och då måste man hugga i och ibland är det lugnt och då passar man på att ta det lite lugnt. Inte mer med det.
Men nu är jag lite trött efter föreläsningar, workshops, inlämningar, planeringsmöten och deadlines. Phu.
Ser fram emot en ledig dag och ber skammen bestämt att flyga och fara. Jag duger och jag gör så gott jag kan på alla plan. punkt.

Finaste Boris ute på trappen idag.

Svamligt inlägg. Men det tar energi av mig att känna mig kass när jag egentligen borde känna mig stolt och glad över det jobb jag gör och jag kände för att dela. Kanske någon som känner likadant. Eller någon som sitter och bestört läser bloggen, höjer på ögonbrynen över hur ”mycket jag jobbar”…hahaha…

Men i alla fall. Jag har världens finaste man som höll om mig och sa ”Du behärskar så många saker – tar dig an uppgifter som du aldrig gjort förr och briljerar. Men vad du behöver öva på är att inte slå på dig själv så mycket”.

Så det så. Mer snäll mot sig själv alltså.