Intervjun – konst, företagande, ålder & livets frågor med Lisa Burenius

Innehåller reklam för egen verksamhet  

Vad vore livet utan alla möten med spännande människor?

Sedan Lisa Burenius steg in i min värld för några år sedan har livet varit så mycket roligare. Vi är verkligen som två glada tonåringar i varandras sällskap – impulsiva, fulla av jäkelskap och lättroade. Skitsura & trötta ibland. En annan dag väldigt fnissiga & pratglada. Vi gillar livets goda och tager ofta vad vi haver och skapar något väldans gott eller tjusigt.
Lisa är en jäkel på matlagning, hundar, måleri och massa mer. Hon är en virvelvind och samtidigt en latis. Bästa kombinationen tycker jag.

Lisa har modet att ta för sig och säger vad hon tycker. Det inspirerar.
Jag åkte till Lisa i veckan, stylade henne i kläder från FGL Store och knäppte sedan en mängd foton på henne i ateljén och sedan ute i trädgården.
Vi har en kampanj med 20% på alla skjortor och blusar hos FGL i helgen – så kika in här.

Men hallå där – först ska du såklart ta del av den här grymma intervjun med Lisa.

Nyfiken. Du har aldrig varit anställd utan jobbat för dig själv hela ditt verksamma liv. Fördelar och nackdelar med det?
När jag var klar med min utbildning från HDK i Göteborg och hade en Master  i min hand hade jag dessutom studieskulder upp över öronen. Då lovade jag mig själv att göra allt som stod i min makt att bara arbeta med färg och form.

Jag har aldrig haft en fast anställning men däremot kortare produktionsanställningar på Teater  Halland som scenograf till ett antal föreställningar.

Att klara mig utan ” brödjobb” har jag fixat sedan 1995… det närmar sig ett 25 årsjubileum…Det kommer vi fira! Var så säker!

Fördelarna är att kunna bestämma sin dag själv. Inga ineffektiva möten till exempel.
När barnen var små kunde jag vara hemma utan att min man behövde ställa in några föreställningar.

Att ha arbetsdisciplin är helt nödvändigt eftersom det är upp till dig om du jobbar eller ligger på soffan och kollar Netflix…
Jag har bitit i täcket och haft känslan av att jag sjunker så otroligt många gånger! Jag har varit livrädd att inte klara det ekonomiskt.
Min man har en fast anställning på Teater Halland men som kulturarbetare är lönen inte särskilt hög och vårat liv bygger på att vi båda måste ha en hyfsad inkomst. Det är knappt så att jag vågar säga det men det går ganska bra nu…
Jag tror det beror på att jag varit konsekvent och någonstans har jag självtillit.

Har du några tips att dela med dig av kring att vara egen företagare?
Mitt råd till dig som egen företagare är att ta hand om din oro! Träna kondition och styrketräning och lär dig bokföring! Omge dig med människor som tror på dig.
Då får du bättre kontroll på dina känslor och på statusen i din verksamhet. Det kommer hjälpa dig.

Du är en mästare på att gräva där du står när det kommer till mode, inredning, mat och träning. Vad är hemligheten och varför tror du människor gör saker svårare än vad de är?
Åh tack! Kul att du säger det!

Människan gillar att tillhöra en flock. Vi är nog i grunden ängsliga för att inte tillhöra den.
Våga lita på dig själv i både inredning och mode.

Ja, en tager vad en haver…
Har alltid tyckt det varit kul med trender och mode och lagt till och dragit ifrån så som det passat mig.
Älskar att resa till storstäder som Tokyo, London, Milano och New York och glo på människor på gatan.
Allt hänger ihop.
Konst, mode politik och ekonomi.
Kolla på Vivienne Westwood.
Grandmother of Punk!
Vilken förebild!
Jag har nog alltid försökt att skapa  mitt eget uttryck.
Köpt något dyrt och tidlöst på rea och ”stökat till det” med något annat från loppis.
Min garderob är ganska full…
och det gillar jag! Finns ju alltid nya kombinationer då.

En morgonrutin?
Min morgonrutin just nu är att sova lite längre…
Otroligt lyxigt.

Vad läser du helst?
Jag läser skönlitteratur och SvD.
Fast helst lyssnar jag på talböcker och poddar!

Jag kan minimalt om konst. Vad bör man kunna för att ha hyfsad koll?
Få lite koll på konsthistoria och samtidskonst! Bli bekant med olika konstuttryck i tiden.

Gå på utställningar, konsthallar, museum och gallerier. Ta del av någon guidad visning i samband med en utställning.
Det ger mycket.
Men framför allt gå på magkänslan!

Om man vill investera i konst – vad ska man satsa på då?
Besök avgångseleverna på konsthögskolorna! De har examensutställning på vårkanten. De har ju alla passerat en kritisk och kunnig jury i samband med att de kom in på sin långa utbildning.
En slags garanti.
Grafiska blad brukar inte kosta en förmögenhet och finns i begränsad upplaga.
Ha koll auktionssajter och glöm inte att kolla loppisar!

Vad är den största utmaningen med att leva på sitt konstnärskap?
Att tro på att du har något!

Framtidsdrömmar – har du sådana eller lever du bara för dagen din lyxlirare?
Ja! jag gillar att improvisera!
Hoppas på att utveckla mitt bildskapande och att fortsätta kunna leva på det.
Jag har många idéer på att skapa något riktigt unikt och roligt i vår nya studio CLAY AND ART STUDIO tillsammans med Frida och Jennie. Vi är ju numera grannar och tillsammans med dig och Miranda startade vi ju Kustfolk och med det är v inte klara! Här kan hända vad som helst! Bäst av allt är att vi bestämmer innehållet själva!
Jag har också idéer kring det som började med en T -shirt med texten STAY SOFT…
Nu finns ju snart både tvål och handkräm…och fler saker lär det bli…

 

Berätta om din fetish för siden och kashmir?
Har du testat det vill du aldrig mer ta av dig det!
Min pappa var chef på Kamgarn i Borås och köpte in ull främst från England. Han var en sådan fena på kvalite och fiberns struktur.
Han lärde mig tidigt att göra brännprov för att ta reda på vad ett garn innehöll.
Min mamma gillar också kashmirkoftor.
Några har hon kvar sedan 60-talet som
fortfarande ser helt nya ut!
Jag skyller alltihop på min mamma och pappa!

Berätta om din relation till mat? Att gå och äta med dig på restaurang kan ju göra en smått nervös…
Jag är uppvuxen med vällagad mat. Min mamma är jätte duktig och har lärt mig grunden. Jag var alltid med henne i köket. Det var så varmt och trevligt där bland grytorna. Hon lagade så otroligt mycket mat till vår stora familj! Det behöver inte vara flott men äter du ute ska bordet vara rent och maten vällagad om det så bara är en potatissoppa. Så enkelt är det faktiskt! Omsorgen framförallt.

Ha ha ha ja jag är nog ganska kräsen… Det är bara det att jag har ingen lust att lägga pengar på tråkig mat. Om jag äter ute vill jag inte drabbas av lust att berätta för kocken vad hen borde gjort för att lyfta rätten. Usch nu låter jag dryg och snobbig… det är jag inte! Men jag har svårt att hålla tyst.
Jag har skickat ut en del rätter… Men jag har även tackat kocken många gånger t ex på Campino här i stan när jag åt en kebabrulle för första gången…
Då var jag tydligen inte vegetarian…

Varför ska du och jag starta en podd? Tror du verkligen vi kommer genomföra det?
Vi har mycket gemensamt och jag tror vi kan tillföra olika vinklar i olika ämnen
Vi måste ha en utrustning först men vi är ju båda snabba och gillar att testa nya saker! Så svaret är JA! Tekniska lösningar kan vi få hjälp med.

Vad vi ska prata om?
LIVET så klart! Huller om buller högt och lågt! Det vi brinner för! Det svåra och det lätta. Berätta om hur vi gör! Tipsa och vara generösa! Allt ska få plats! Kanske intervjua någon otippad person då och då…

Träningen. Jag har dig att tacka för att träningen kommit in i mitt liv och räddat mitt ganska trasiga inre. Vad betyder träningen för dig och hur gör du för att ah en sund relation till den?
Så härligt att kunna inspirera någon till träning!

Det är verkligen världens bästa medicin!
Känslan av att orka är obetalbar!
Det är min drog och jag tränar faktiskt på att tagga ner och känna efter hur det känns i min kropp. Men problemet är att jag tycker det är så himla kul och jag är en rastlös typ med spring i benen…
Förut hade jag både hund och hästar omkring. Det var underbart då men var sak har sin tid.
Just nu har jag en härlig frihet i stället!

Kan vi prata om ålder. Du är 55 år och det känns som om vi är jämngamla. Hur kommer det sig tror du?
Människan har väl alla åldrar i sig. Jag har aldrig haft problem med att umgås med vare sig yngre eller äldre personer. Vänskap är oberoende av ålder. Jag kan känna mig som en yvig tonåring i sällskap av någon som är yngre. Jag tror det handlar om att vara nyfiken hela livet och att inte sitta på några givna svar. Att tro på något en stund men att hela tiden vara beredd på att omvärdera och tänka om är självklart för mig.
Tröttnar bums på människor som slår fast sanningar.
Då tar ju samtalet slut!
Därför är du min jämnåriga syster❤️

Tusen tack Lisa! Over & out. puss

Hur är det att leva med hund i familjen?

Från 14 april 2017 – “Nu har Boris flyttat in hos oss. En lugn och gosig liten kille som har trollbundit våra hjärtan. Vi är alldeles förälskade allihop.
Boris är en vit labrador på 9,5 vecka ”

Snart har vår Boris varit en del av familjen i två år. Men hur är det egentligen att ha hund när man är en familj med två arbetande föräldrar och tre barn?

Samtalet kring att skaffa hund började våren 2017. Vi hade ett barn som mådde väldigt dåligt och vi pratade om hur en hund i familjen kunde lindra och hjälpa.  Min man och jag tog ett gemensamt beslut en torsdagskväll och började söka på Blocket med en gång. Samma helg fick vi besöka uppfödaren och tingade direkt denna vita gossiga killen.

Min man jobbar som anställd och jag var fullt införstådd med att det största ansvaret för hunden skulle falla på mig som jobbade hemifrån och också hade möjlighet att ta med mig hunden till jobbet. Att förlita sig på att barn ska ta stort ansvar och gå ut med hunden stod förstås på önsklistan men inget vi räknade med.

Vi bestämde från början att Boris inte skulle få vara på övervåningen där vi har våra sovrum och jag sov i början på en tältsäng på nedervåningen och lyfte ut Boris i trädgården varannan timme så han kunde kissa och snabbt bli rumsren. Jag tror jag kan räkna på en hand hur många gånger han kissat inne. Det gick verkligen smidigt.

Boris har sin säng/korg på nedervåningen där vi umgås mest. Där har vi kök, allrum, matrum och målarrum. Han går aldrig upp för trappan utan han står och viftar på svansen längs ner då man vaknat och smyger ner för trappen. För oss har det gällt att vara väldigt konsekventa och vi har visat tydligt från början att det inte är ok att gå upp.

Här kan man tydligt se hur viktigt det är att var konsekvent. I växthuset får han ligga i soffan men inte inne i huset. Han ligger aldrig i soffan inne i huset när vi är med men hans vita hundhår avslöjar honom alltid …hahaha… Han tror han är smart och ingen märker liksom.

Första året med Boris blev speciellt. Som valp var han urgullig, jättesnäll, lugn och jättelätt att ha att göra med.
Men sedan hände något, han blev unghund och blev som förbytt. Sprang omkring och juckade på allt och alla, bet på saker, var stressad och enormt rastlös. Han gjorde tvärtom mot vad jag sa och var verkligen oberäknelig. Jag fick inte sitta vid datorn utan att han stod och pockade på uppmärksamhet, skällde  eller sprang runt och hämtade saker jag brydde mig om.

Det var alltid mina finaste saker han gav sig på också. Kolla min tröja från Hope. snark.

Till slut orkade jag inte mer. Kände mig som en misslyckad matte och ångrade att vi skaffat hund.
“Vi som redan hade fullt upp med problem – hur kunde vi komma på att skaffa hund, sjukt ansvarslöst och klantigt. Ur askan och i elden.” tänkte jag. Jag ville lägga mer tid på barnen och fick dåligt samvete över att jag fick ägna så många timmar med hunden. Jag bara grät och kände mig hemsk som hade misslyckats så fatalt med min uppgift.
Vi började kolla upp om någon kunde ta hand om Boris.

Samtidigt pratade jag med flera hundvana vänner och de berättade att den här perioden är tuff och det är bara att hålla ut och hitta på uppgifter som utmanade Boris mentalt.
Jag började träna honom och gav honom uppgifter på våra promenader. Gömde godis på trädstammar, gjorde söklekar på nedervåningen, kastade ut en näve hundmat på gräsmattan eller omsorgsfullt gömde dem i rabatter. Så fort Boris var tillräckligt gammal började vi också springa med honom. Vi utmanade alltså honom både fysiskt och mentalt vilket gjorde honom lugnare. Men kors vilket jobb. Vi kom dock närmre och närmre varandra då jag märkte att han uppskattade allt så mycket och han var vädigt lätt att lära.

Vi beslutade oss för att kastrera Boris då han var över ett år och det gjorde honom också mindre stressad. Boris är verkligen en förtjusande hund och en av mina absolut bästa vänner. Så tacksam över att jag inte gav upp i det där svaga läget.

Boris är en väldigt stark och dominant hund. Samtidigt den vänligaste och kramgoaste blondinen jag känner. Kan ligga och gosa med honom på golvet i en evighet och barnen kryper alltid ner hos honom.

Boris största idol är dock min man. De brukar springa längt och fort  tillsammans och han lystrar mer till hans mörka röst.
Han har mer respekt för honom än mig.

Boris är full av liv när vi är utomhus och när vi är inne ligger han mest och sover. Han är verkligen på eller av. Lite som jag.
Sedan vi skaffade Boris är vi mer utomhus och hittar på mer aktiviteter i naturen där han kan springa helt lös. Vi går inte på “stan” en lördag för lunch, bio eller fika längre – vi drar ut i skogen och grillar pinnbröd. Han håller sig alltid runt familjen och springer aldrig iväg förutom om det dyker upp en hare.

Och det bästa är – man kommer ut flera gånger om dagen och rör på sig oavsett väderlek.

Praktiska saker då. Jo, han får mat på morgon och kväll. Endast blötlagd torrfoder. Får han massa matrester blir han kass i magen.
Ibland får han snaska på ett ben. Vi går ut med honom på morgonen, vid lunch och någon gång på kvällen. Släpper ut honom då och då i trädgården för han gillar att sitta på trappen och titta på vad som händer på gatan. Grannarna tar ofta med honom ut på en löptur eller promenad. Åker vi bort så är de hundvakt eller så ställer mina svärföräldrar upp. Boris älskar att åka bil så i sommar tar vi med honom ner i Europa verkar det som.

En så fin familjemedlem. Ångrar inte en sekund att vi blev hundägare.

 

för 10 år sedan

10 år mellan dessa foton. Kan knappt fatta varför jag var sådär mörk ett tag… Egentligen är min hårfärg något liknande då det växer ut men jag känner mig helt klart mest hemma som ljus.

Jag har börjat fyra olika inlägg idag och helt tappat tråden både i text och bilder – raderat, skrivit om och raderat igen. Har en humörsdip helt klart, känner mig oduglig och ledsen.
Klappar nog ihop datorn och kryper i säng istället för att värka fram något här. En bild från januari 2009 får räcka för idag. kram

Önskelista – jag fyller 40 år

Kanske inte det snyggaste kollaget jag gjort men sannerligen det roligaste. Familj och vänner har frågat efter vad jag ösnkar mig då jag fyller jämnt i slutet av månaden och jag slår ihop två flugor i en smäll och tipsar er om massa härligheter här också.

Jag fyller 40 år och vill bli firad med upplevelser, klassiker och skojigheter. En del kanske man till och med kan hitta vintage så man inte behöver välja nyproduktion.
Det kräver dock lite detektivarbete på auktionssajter…

– På Göteborgs Filmfestival kommer Det Brinner ha en konsert, klart jag vill gå.
– En mugg med min bokstav K från Royal Copenhagen är en perfekt gåva tycker jag.
– En önskan jag har är att göra ett eget smycke likt @linnklara gjorde på Sri Lanka inför hennes bröllop.
Klassiska örhängen i tenn från Svenskt Tenn är så fina.
Life is a Show visas på Operan i Göteborg i vår. Jag vill gärna gå.
– Allt från L:A Bruket är välkommet i mitt hem.
– Ungdomarna på PS Skolan här i Varberg gör uppsättningen Flashdance i år och jag skulle gärna vilja gå.
En weekendbag från Svenskt Tenn. ( obs. Gillar inte elefanterna men de flesta andra mönster …) Finns bara i butiken i Stockholm ser jag nu men kanske finns på Tradera.
– En trip till Danmark för att gå på Lousiana och se utställningen med Lio Xiaodong
– Ett gemensamt PT-pass med min man och massage efter.
Klassisk skjorta med ränder från Nygårdsanna att skrota runt i under sommaren.
– Laleh kommer till Varberg i sommar. Detta vill jag inte missa.
– En målning från mellanbror.
En kudde med vackert mönster av Josef Frank.
– Fint halssmycke med symbolisk hänge från Grandpa.
– Tackar inte nej till en middag på Prostens Pizza i Falkenberg.
Stickad tröja från Rodebjer – fungerar året runt och med klassisk mönster. så fin.

Först hade jag tänkt att ha en stor fest med extra allt – Dj och dans, god mat, lekar och annat skoj. Men just nu är jag i en period där jag behöver sakta ner tempot och inte vara i för stora grupper. Det får bli någon fest till sommaren istället.
Min man och jag ska iväg på en liten miniweekend neråt i landet istället. Han ska bestämma allt säger han.. hahaha. Håller tummarna för att han slår Johanna Bradfords man en signal och stämmer av med honom efter de mysigaste ställena i Köpenhamn.

 

 

Vet ni vad jag är jävligt trött på?

1.@signebay 2 @kajsasilow . 3. @lemholtnbergman  4. @surfakademien  5. @mikaeljansson 6. @nicolewarne 7. & 12. @theapartmentdk 8 @surfskinoil .9.& 10. @sofiawood
11. @stocksunited 13.@annagrundberg 15.@lilyoscarinterior

Här är ett axplock av vad som inspirerat mig mest på Instagram det senaste. Mycket surf, natur och brokiga hem.

Att inspireras visuellt på Instagram är fantastiskt. Får så mycket idéer och drömmer iväg.
Jag är också väldigt glad över alla klokheter som delas i detta forum. En  del säger att de bara tittar på bilderna och vill bara ha den sortens inspiration.
Jag personligen tycker man missar en hel dimension av Instagram på det sättet – det finns så mycket smarta människor i detta forum och att ta del av deras tankar varje dag är helt fantastiskt. Jag lär mig så mycket.

Häromdagen delade My Feldt detta klockrena inlägg. För bra för att inte dela vidare, kunde nämligen inte ha sagt det bättre själv.
Så märkligt att lägga energi på att leta fel hos andra tycker jag.

“Vet ni vad jag är jävligt trött på?

Jo, det är när den som försöker göra något bra i världen plötsligt blir boven i hela dramat för att den gör EN grej som inte anses var just bra. Det är som att det är så fruktansvärt jobbigt för vissa människor att se andra försöka, kanske av dåligt samvete, kanske av egen ångest och förmodligen för att man själv är så trött att man inte orkar, att dessa människorna måste börja detektivarbeta för att se om man kan hitta ett möjlig fel!!

Ja men ta mej FAN, DRA på trissor, där satt hon och åt en wienerkorv i skogen! Nu jävlar tar vi henne. “Hej, hur ser du på att kämpa för miljön och samtidigt äta en wienerkorv, du vet att köttindustrin….jada, jada, jada, tråkigt, känner mig besviken, hade dig som förebild” Jag tänker verkligen så här, skönt för den människan att kunna få må lite bättre i livet nu! 1 poäng vunnet, resten försvunnet!

Men jag blir så himla trött på just det syndromet. Har två företag som kämpar för naturen, miljön. Det betyder inte att varenda möbel jag har hemma är eko. Har som mål i livet att så små frön i människor att se naturen för att bli förälskade i den för allt man älskar vill man vårda. Det betyder inte att jag inte kan råka köpa en turkisk yoghurt. Har som mål att göra min omkrets där jag står till en lite gladare plats. Det betyder inte att jag alltid är glad.
Vill gynna de små företagen som brinner för bra men kan ändå råka köpa en strumpa på HM. Jag vill sprida snällhet, få människor att följa sina drömmar men ibland råkar jag också göra dumma saker. Samlat in en halv miljon till utsatta barn, naturprojekt, flyktinghjälp. Det betyder inte att alla mina pengar skall gå till det eller att jag inte kan slösa ibland.
Man kan inte skuldbelägga de som försöker göra något, det är fel väg att gå.

Om man nu känner att man tvunget måste utföra detektivarbete. Leta upp något gammalt fall i försvunna arkiv istället! Det är fel fokus att klaga på min wienerkorv! Ni hör ju själva hur dumt det låter. Om ni är en människa som gör så, tänk istället att ni skulle förmodligen bli gladare om ni letade upp något fint att säga och säga det, det kan vara svårt i början men testa med att bara säga -du är snäll, typ!”

Så bra. Läs också intervjun jag gjorde med My i höstas. Bland det bästa som någonsin publicerats på Krickelin.

Ha en bra dag.