Nu är det inte många timmar kvar på detta år och det gör mig lite sugen på att titta i backspegeln och se vilken resa jag gjort under de senaste månaderna.
Jag gjorde en sammanfattning i storys på Instagram och skrev några lättsamma rader till fotona jag valde ut att reposta.
Kors vad härligt det såg ut!
Så mycket fantastiskt och, hå hå ja ja, vilken trädgård!! Buketterna och den gulliga hunden – glada och fina barn också. Jätteskojiga jobb och resor till både Island och Frankrike. Så instagrammigt och härligt.
Blev nästan lite provocerad för det där stämmer ju inte alls. Jag har ju mått skitdåligt!
Eller inget var ju en lögn såklart, det var himla vackert och bra under 2019 men svårigheterna vi gått igenom är inte med i den där lilla fyrkanten. Och där vill jag ju inte ha dem heller.
Det blir sannerligen en skev bild av verkligheten på Instagram väldigt ofta – det är viktigt att ha med sig då man scrollar igenom alla vackra flöden och själv känner sig otillräcklig.
Ingen kommer undan sjukdomarna och svårigheterna i livet – det spelar ingen roll vart man köpt sin tröja eller soffa.
Ok, nog om det. Nu vill jag lämna er med något peppigare än detta svammel.
Jag har åkt på semester och ser fram emot dagar fyllda med aktivt familjehäng blandat med mycket vila. Har packat ner både UNO, Memory och kortspel. Och typ hundra pocketböcker…
Här är förresten årets hjälte. Här sitter han och hjälper mig med bokföringen och jag kan inte tänka mig något peppigare att lämna er med än att verkligen bedyra min kärlek för den här klippan i mitt liv. Ingen inspirerar och stöttar mig mer än Jonas. Detta året hade jag gått under utan han vid min sida.
Kram till er och Gott Nytt år!
Jag är mitt i packningen av tre handbagage och redan stängt väskorna med familjens kläder och ställt i hallen. Min Jonas gör det sista på min kvittoredovisning och jag kastar ur mig uppskattande kärleksförklaringar var tionde minut. Är så tacksam över att han lyfte det från mina axlar. Phu.
Vi ska på semester jag fattar inte riktigt att vi är redan är här ~ kvällen före. Jag som skulle städa alla lådor, måla badrummet och sortera min garderob i mellandagarna. Inget av detta blev gjort.
Men typ allt annat blev gjort idag skulle jag kunna säga, kors vad jag flugit runt med måsten hela dagen och nu närmar sig klockan 22.30…
En snabb kiss med Boris så ska jag lägga huvudet på kudden därefter.
Men innan detta vill jag dela med mig av ett av mina foton till er. Jag tog bilden på Island i juni – den frihet och tillhörighet den symboliserar känns väldigt fint.
Jag tryckte upp den på matt papper i 70×100 och tänkte ge den till en av er som följer mig på blogg och Instagram.
Kika in här och lämna en kommentar om vad du önskar dig i stort eller smått under 2020.
Ha en fin vecka nu.
Hej där.
Hoppas er jul var mjuk och fin.
Några dagars paus har gjort mig riktigt sugen på att skriva. Har laddat in senaste dagarnas foton i datorn och redigerat – ingen röd tråd här inte, men håll tillgodo.
Inför en dukning då min mamma skulle komma. Solen sken in och jag förberedde med linneservetter vi fick i bröllopsgåva för 12 år sedan (välanvända!), nyputsat silver och mormors gamla fat. Glasen känner ni igen – de var dem jag fyndade på en vintagmarknad i Antibes denna sensommar.
En morgon åt vi risgrynsgröt med clementin på. Kameran åt först och jag dokumenterade tallriken på min favoribyrå med Johanna Bradfords vackra servett Harriet.
Kul att hälla mjölken ur en vacker och överraskande kanna formad som en höna, inte sant?
Sol in genom rummen. Har knaprat D-vitamin i flera månader nu och suktar som tusan efter det välkomnande ljuset. Här kommer ett musiktips förresten – har lyssnat mycket på Zaz under dessa dagar.
Har du ätit marmelad på Bergamotte? Jag har bara haft parfymer med bergamotte innan och visste inte ens att man kunde äta detta. Riktigt gott på nybakade scones med en vällagrad ost.
Har jag visat mitt senaste fynd? Inte här på bloggen tror jag…
Har letat länge efter en pssande lampskärm till den vinröda lampfoten, gärna en mönstrad som skulle funka till tapeten och det andra i rummet. Har tittat på Svenskt Tenn men inte riktigt fått tummen ur då de kostar en rejäl peng och jag inom mig vetat att jag kan finna något annat om jag bara håller ögonen öppna.
Så – hos Vintagebyrån i Varberg så fann jag den här. Perfekt ju!
Besök Vintagebyrån vetja – bästa läget på Brukstorget. Kombinera med goda bullar hos Verket.
Jag slog in några paket med sådana här tags fast i garn jag köpt på loppis. Fint!
Så här ser de ut på framsidan. I år var alla paket under granen inslagna i blommiga tapeter och vi rimmade till många av dem. Väldigt roligt!
Mellanbror var en hejare på att rimma.
Avslutar med ett foto på en av mina julklappar. Mamma hade funnit den vackra kannan på loppis till mig och nu har den fått flytta in i vitrinskåpet.
Önskar er en fin helg nu.
Jag ska ta mig ut på en joggingtur – mår riktigt kass över att ha ätit så mycket mat och inte hållit efter träningen. Sover dåligt som tusan med mardrömmar och hatar att känna mig proppmätt hela tiden. Vet inte vad det beror på – eller det vet jag nog faktiskt visst, men det är väl kanske ett helt annat inlägg.
Dagarna har dock varit väldigt vilsamma och sköna med mycket familjemys och umgänge – det är mycket värt.
Nästa vecka ska vi på semester och jag ska packa iordning inför detta nu och förbereda lite blogginlägg för er att läsa. Har inte bestämt mig för om jag ska blogga från vår resa än så vi får ta det lite som det kommer – hålla det öppet helt enkelt.
Vi ses snart igen.
Har tagit en paus från paketinslagning och rimstuga för att kika in här till er och önska en riktigt God Jul!
Hoppas den blir allt du drömt om och blir den inte det så får det vara ok. vila i det. Du är ok och det blir jul oavsett om det inte det inte blev precis så som du tänkt det.
Jag tycker julen är lite jobbig för det är familjemedlemmar som saknas oss. Det blir så tydligt när andra familjer och släkter förenas under julhelgerna att något är trasigt hos oss.Vi saknar de som inte är med oss så innerligt mycket.
Men det blir klappar, julgröt och mys för hela slanten här ändå såklart.
På detta bordet har det varit julverkstad hela veckan och jag har väntat in rätt feeling. Mellanbror var klar först och slog in alla sina klappar så fint och bra – han är så himla grym och har gjort alla helt själv, inget köpt här inte.
Så stolt över allt han åstadkommit under detta året.
Juldagarna tänker jag ägna åt att plöja serier, läsa böcker, spela familjespel och ta utflykter till hav och skog med familjen.
Och äta massa gott såklart. Hoppas det blir bad och träning också. Vill träffa vänner också. Mysigt.
Kanske att vi fixar en girlang eller två och ger bort ihop med en skål knäck.
Ett är i alla fall säkert. Jag kommer bo i min blommiga pyjamas eller i denna klänning med tofflor till.
Jag kommer logga ut från blogg och Instagram och avstå helt från scrollande några dagar. Så vi ses till helgen igen. Var rädda om er.
Jag vet att ni är många som väntar på det här utlovade inlägget. Det kom ett litet hinder i vägen och jag behövde ta ny sats och skrapa ihop nytt mod för att dela.
Jag känner ett stort behov att dela det nu när vi är många som går in i ledigheter. Ledighet kan betyda avkoppling och återhämtning men det kan också betyda skräck för många kvinnor och barn som lever i hem med våldsamma män. Julhelgerna är också tuffa för de familjer som lever med beroendesjukdomar. Ofta är det en kombination av båda.
Min vän ringde mig och sa att han hade fått stort stöd och mod av de tidigare inläggen jag skrivit om att lämna en relation där man blir utsatt för våld. Han ville stötta en kollega i en flykt och jag föll nästan ut i gråt över att höra att det jag delat i mina digitala kanaler ledde till att andra får hjälp. Så tacksam. Det hjäper mig själv att läka.
Jag har delat med mig av mina egna erfarenheter tidigare och berättat att det är viktigt att erbjuda kvinnan en flyktplan – hon kanske inte behöver den med en gång, hon kanske rent av nekar och slår bort hela påståendet om att hon lever i en livssituation som håller på att ta livet av henne.
Men en dag så behöver hon fly och då minns hon att Du var den som sträckte ut handen – Du ville hjälpa till.
Jag flydde en sommarnatt för 20 år sedan. Då hade jag levt i en våldsam relation i fem år. Jag fattade beslutet efter de senaste veckornas hotfullt accelererande händelser.
– Paniken i att återigen sitta i en bil där han gasar och hotar att ta livet av oss rakt in i en bergvägg.
– Desperationen där hemma då han tänder eld på tidningssidor som han slänger runt om oss i huset samtidigt som han säger att han ska bränna oss inne och avsluta allt.
– Skräcken i då han drar mig i håret genom rummen och säger att han ska skjuta mig.
– Vanmakten då jag om nätterna står i köket med handen runt den vassa kökskniven och funderar över om det är Jag själv som ska avsluta allt för att inte behöva leva med skräcken längre.
Det sägs att det farligaste ögonblicket är då Hon lämnar. Kanske var det därför det dröjde tills det nästan var för sent för mig.
Jag skrev ett avskedsbrev och lämnade då han var på jobbet. Åkte genom Sverige och flyttade in på ett hem för misshandlade mammor och deras barn.
Där bodde en trebarnsmamma vars förövare för tillfället var inlåst på PIVA – efter att han hade försökt skära halsen av henne.
Där var också en ung tjej som var jagad av en hel släkt – hon hade varit deras slav och till slut hade hon lyckats fly med sin lilla bebis. Hon var nog inte mer än 18 år, hon var väldigt tyst och rädd.
En dag kom polisen och sa att jag måste flytta från det skyddande boendet. Jag var ett hot mot de andra kvinnorna eftersom en man hade ringt och frågat efter mig. De kunde inte skydda mig längre.
Så här ser det ut för mängder av kvinnor i Sverige just nu. Gömda. Under hot. Hemlösa med stora skulder som männen dragit på dem. Med trasiga kroppar och krossade drömmar. De känner sig smutsiga och inget värda. De är rädda.
De är ensamma.
I Sverige 2018 – En stor andel av det dödliga våldet sker i närstående relationer. Sedan en tid tillbaka har snittet på antalet dödade kvinnor i närstående relation legat på 14 per år, nu har det ökat till 22. 67 procent av det dödliga våldet mot kvinnor sker i parrelationer; 22 dödade kvinnor under 2018.
Checklista om du vill hjälpa en kvinna att fly:
– Hjälp till att byta telefonnummer – ta bort appar där han kan komma i kontakt med henne
– Finn ett boende där hon kan gömma sig.
– Se till att det finns en vän eller annan anhörig som stöttar upp och är hos henne de första dygnen.
– Rekommendera att skriva ett tydligt avskedsbrev till förövaren så att det inte finns några frågetecken kring varför hon lämnar – viktigt med detta mentala avslut för henne också.
– Prata inte illa om förövaren – var snarare ett stöd och lyssna, var tydlig med att det inte finns någon framtid i en relation där man är utsatt för våld.
Att tänka på för dig som lämnar en våldsam relation:
– Packa en väska redan nu som du kan ha gömd någonstans om läget blir kritiskt då kan du snabbt komma iväg men ändå få med dig lite tillhörigheter.
– Ha ordning på pass och legitimation.
– Ordna med ny telefon och bank-id så du snabbt kan göra dig av med din gamla alternativt stänga av alla platstjänster och byta Apple-ID.
– Kontakta socialtjänsten, de kan hjälpa till med skyddat boende och sekretessmarkering om det krävs samt vara ett stöd i uppbrottsprocessen. Det går att kontakta soc innan man har bestämt sig, få hjälp att göra upp en plan om situationen inte är akut för dagen. Här finns även hjälp att få om det finns gemensamma barn.
– Fundera över att ta kontakt med läkare för sjukskrivning för att inte bli hittad på jobbet.
Tack så mycket för bra info och kloka kommentarer i detta inlägg.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Under hösten har jag blivit volontär i den lokala kvinnojouren och vi har också stöttat upp kvinnan som behövde skydd via min vän.
Vad du kan göra – Knacka på eller ring polisen om du hör bråk i lägenhet, i hotellrum osv.
Prata med era ungdomar om våld i unga relationer. Vad är ok i en relation?
Bli volontär. Dela kunskap.
Tillsammans minskar vi våldet.
