18.01.22 – kl 06.00.
Jag hade satt klockan på tidig ringning och min stora son snoozade vidare..
En smoggig tuk-tukfärd tog mig till min vänner i fiskehamnen. Lite glada morgonkramar och sömn som gnuggades ur ögonen och sedan ut i vattnet.
Vi paddlade tio minuter ut förbi ett rev och fann den bästa sortens longboard-vågor. Mjuka, fina och långa.
Havet. så helande för alla sinnen. Det räcker att jag är där i och paddlar, dyker ner under en mjuk augustikväll vid bryggan eller bara sänker kroppen under ytan en kall vinterdag för att finna lugnet.
Idag befinner jag mig inte bland de här turkosa vågorna utan jag har precis kommit hem från bastubad i stadens Kallbadhus. Fyra dopp i kallt vintervatten och sedan en lermask på ansiktet. Känner mig som ny.
Jag fann dessa bilder då jag letade efter andra i min bildbank. Blev nostalgisk och varm i kroppen så jag passar på att dela dem med er också.
Mina vänner Linn och Petter driver Ceylon Sliders och Sunshinestories på Sri Lanka och de jobbar alltid nära bra fotografer. Just denna morgon var en av dem med oss ut i vattnet och fångade oss på bild. Vilket fint minne.
Jag saknar verkligen Linn och Petter och ön de bor på.
Redan fredag! Den här veckan har gått i ett rasande tempo. Jag har varvat mycket jobb med andra härligheter och veckans peak var då Anna Linton och jag uppfyllde drömmen om att rida isländshästar på stranden i Olofsbo. Underbart!
Men veckan började i Jönköping där jag var bokad av nätverket Jane. En riktigt lyckad och mysig kväll med runt 60 kvinnor. Så glad över alla fina möten och de människor jag träffar i mitt arbete – en förmån jag är väldigt tacksam för.
Dagen efter hade jag bestämt med Katrin Båth att mötas upp i hennes vackra ateljé i Jönköping. Hon hade dukat upp med goda bullar och kaffe men det tog nästan en timme för oss att slå oss ner för vi babblade på som tusan och ramlade in i djupa samtal om både det ena och andra.
Den här tjejen har verkligen koll på hur man skapar Wow! Hennes verksamhet är fylld av events, vackra saker, närverksträffar, utbildningar, middagar och massa mer. Vi kommer absolut få ihop något bra under våren – var så säker!
Katrin delar kreativt tänkande, kreativt ledarskap & hur man bygger sitt eget varumärke på ett väldigt generöst sätt så ta rygg på henne vetja.
Jag sprang runt med kameran innan jag skull åka och helt plötsligt insåg jag att vårt badrumsskåp fanns mitt framför ögonen på mig. Så jag köpte det!
Här är Katrin i full färd med att tömma det från finheter så jag kunde packa in det i bilen.
Vi fikade i ärvda koppar och var rörande överens om att ”finporslinet” absolut ska användas till vardags.
Jag köpte också med mig tre gamla snäckskal, salt att riva över maten och en kamerarem i läder.
Blev verkligen inspirerad av Katrin och tycker verkligen om hennes koncept.
Har du möjlighet att besöka henne under hennes öppettider så är det en varm rekommendation.
Köket jag håller på att skapa för min nya verksamhet är något helt annat men jag blev ändå verkligen inspierad av detta. Så vackert!
Blev också inspirerad av alla torkade blommor utspritt över hela lokalen. Sådana här äggkoppar samlar ju jag också på. så fina!
Fick en lyckokaka till kaffet.
Och så kastade jag drömmande blickar på det här skåpet…
Vilken plats hon skapat. Så fint på alla sätt och vis – men finast var samtalen och erfarneheterna vi delade.
Här kommer ett mitt i veckan hej! Jag står och kollar tekniken till kvällens event där jag ska föreläsa på Jane i Jönköping. Check på allt så nu ska jag bara kissa och dricka lite vatten innan gästerna börjar anlända.
Jag kommer prata mycket om social hållbarhet med fokus på relationer och så kommer jag givetvis dela med mig av hur jag jobbar med mina digitala kanaler. I år är jag inne på tolfte året med bloggen!
Jag har en redan satt presentation men jag går alltid in och pillar och ändrar för att anpassa det för tillfället och för att uppdatera så att allt känns aktuellt och relevant. Ikväll kommer jag för första gången berätta om min nya verksamhet och det känns himla pirrigt såklart.
Denna vecka jobbar jag med den grafiska profilen och det som kändes helt rätt igår börjar jag helt plötsligt tvivla på idag – bra! Det gör att jag måste motivera mina beslut och väga för och emot. Nä, nu börjar gäster droppa in.
Jag uppskattar en öppen dialog och då människor delar med sig av sina erfarenheter på bloggar. Ibland kan det bli lite vasst i tonen i kommentarsfältet och då växer naturligvis en stor olust i magen – men i överlag så är de flesta väldigt positiva. Speciellt när man är delar svårigheter i livet.
Jag läser Sofia Woods blogg med stor behållning. Hon är en fantastisk skribent, ödmjuk, klok och intressant. Uppskattar också alla smarta och reflekterande kommentarer som hennes följare lämnar. Inlägget om ”att kapitalisera på sin öppenhet” tyckte jag var mycket bra – Sofias kloka tankar sätter verkligen fingret på hur jag själv känner.
Kommentar hos Sofia: ”Jag tänker också på att det är ett arbete att blogga. Precis som att skriva en bok, göra tidning eller att jobba med pr eller kanske läkare. Man kallar det ju inte att en författare ”kapitaliserar” på sin dramatiska fantasi eller någon inredare kapitaliserar på folks ängslighet att ha rätt slags möbler. Alla känslor skall ju ingå i det som har kommit att bli bloggcontent och det finns ju uppenbart spelregler för vad som läsarna vill ha. Det är ju snarare så att bloggaren i många fall gör en uppoffring med att öppna upp sig för att faktiskt kunna vara en intressant blogg. Men det är en mkt intressant diskussion och det är precis såna här resonemang som jag tycker är så intressant att läsa hos dig Sofia.”
Jag sitter och förbereder mig inför en presentation och gick tillbaka bland mina egna inlägg under kategorin ”Personligt”. Under 2019 var ett av mina mål att öppna upp mer och prata om ämnen som berör mig på bloggen – bryta stigman och våga skriva om ämnen som ligger mig nära hjärtat för jag vet att jag kan göra skillnad i samhället genom att dela.
Här kommer därför ett litet urval av dessa inlägg från förra året.
Om medberoende:
…vi gick och köpte en flaska vatten till honom, fortsatte vår promenad och pratade om hur viktigt det är att se människor. Jag tänkte på mannen bakom missbruket. En pappa, bror, man eller son. Kanske alltihop.
Jag tänker också att bakom varje missbruk ligger omedicinerad & ej behandlad psykisk ohälsa. De klarar inte av den verkliga världen och stoppar sig fulla med skiten för att slippa ha så ont. inom. Ofta är ett drog- eller alkhohol missbruk en samsjukdom till ADHD.
Om man inte bryr sig om denna klick människor i vårt samhälle och ej kan relatera så kanske man istället kan vara intresserad av vad de kostar samhället varje år. Inom vården, socialtjänsten och hos polisen.
Jag läste att psykisk sjukdom står för 46 % av sjukskrivningarna i Sverige 2018 ändå så går knappt nio procent av sjukvårdsbudgeten till psykiatrin i Sverige varje år. Läs hela inlägget här>>
Om NPF:
Visste du att ADHD och autism är bland de diagnoser som har högst ärftlighet?
Både psykiska och fysiska. De är mycket mer ärftliga än till exempel högt blodtryck och diabetes.
& de diagnoserna ifrågasätter vi inte huruvida de skulle existera eller vara biologiska…
Jag vet att mina barn har ärvt ADHD och ADD från min sida av familjen och jag är otroligt ledsen över att jag gett mina barn “sämre” förutsättningar för att kunna klara av att leva i samhället.
Jag frågade min man en gång om han har dåligt samvete över att våra barn är allergiska och astmatiska. Precis som han är och var som barn.
-Nej, aldrig, svarade han förvånat.
Vet inte hur många gånger vi har fått åka in till sjukhuset om nätterna då vår lilla kille inte kunnat andas och sedan fått stanna flera dagar med behandlingar av adrenalin och syrgasmask. Det begränsar vardagen – man blir extra trött under förkylningstider och kan inte vara med på samma sätt bland kompisar. Man har då inte samma förutsättningar. Läs hela inlägget här>>
Jag kämpar verkligen med höga toppar och djupa dalar i mitt liv.
& hjärnan är sannerligen en märklig och fantastisk muskel.
Jag har så mycket i mitt liv att tacka för hur min hjärna fungerar. Den är snabb och full av kreativitet, beslutsamhet, mod & drömmar.
Men jag har också så mycket jag förbannar med den – den är ett enda kaos av olika tankar och idéer samt i ständig konflikt. Den gör mig totalt utmattad. Läs hela inlägget här>>
Om våld i nära relationer:
Under detta år är ett av mina mål på bloggen att öppna upp mer och prata om ämnen som berör mig – där jag känner att jag kan göra skillnad i samhället.
Närmst mitt hjärta är Mäns våld mot kvinnor och Unga relationer.
Mitt fokus har aldrig legat på att straffa män utan det ligger på att förebygga våld, dela med mig av fakta kring detta stora samhällsproblem och hjälpa utsatta kvinnor och barn. Läs hela inlägget här>>
Får plötsligt en känsla av att jag måste skriva om det här. Nu.
Jag har skrivit i duschen. På hundpromenader. I bilen. På väg in i sömnen. I trädgården. Men texterna har inte blött ut ur mina fingrar och över tangentbordet än. Nu sitter jag här och vill berätta.
Jag var 21 år då jag lämnade. Men nu förstår jag att det slutade inte där. Läs hela inlägget här>>
Här viner vinden på västkusten, regnet piskar på rutorna och jag tror faktiskt det är stormvarning. Min kompis frågade om jag skulle med ut i vattnet på brädan igår och jag svarade ett glatt ”javisst” – men nu börjar jag vackla.
Kanske en loppistur, bastu, en bra film, kortspel och en riktigt lång middag passar min lördag bättre…
Fast man har ju kul när man väl är i vattnet såklart. Vi får se.
Jo, jag ville visa er smycket som Igor skapade själv hos guldsmeden Johanna Garmland i Katrineholm. Vi var där av helt andra anledningar egentligen men jag visste ju hur intresserad Igor är av smycken så jag tog med honom till verkstaden.
Lyllos honom – han fick nämligen smälta, banka, fila och putsa ett helt eget.
Och kolla – han stansade in sitt egna namn och på den helt smälta lilla kulan stansade han ett I. Dessa är gjorda av gamla silvergafflar så det är helt återvunnet silver.
Så här gick det till.
Först värmde de silvret. Man ska inte vara rädd för elden sa Johanna och Igor gjorde stora ögon.
Sedan plattade de till silvret i en maskin som nästan såg ut som en pastamaskin. Johanna berättade att den här verkstaden är så bra för de behöver nästan ingen el alls – de kan fortsätta jobba med sina maskiner även då det är strömavbrott.
En väldigt fin verkstad. Ögonen fastnade på vackra saker vart än man tittade.
De här smyckena hade Johannas mamma gjort – nästan så ville stoppa ner i fickan och bära med hem. Otroligt vackert!
Fila, fila, fila…
Nu var det dags att stansa in Igors namn med rätt bokstäver.
Vilket teamwork va! Veckans höjdpunkt under sportlovet.
Tack Johanna.
