Sommaren 2004 – Då den stora kärleken slog ner

Det var sommaren 2004 och dansgolven fylldes av sommargäster hoppandes till en röst som klämkäckt skrålade hej hej monika i högtalarna. Jag hade fyllt tjugofem och ödet hade tagit mig till Varberg några år tidigare. Min son och jag hade flyttat in en  liten lägenhet mitt emot tågstationen och jag kände mig både ensam och full av livslust på samma gång då jag nu byggde oss ett liv i denna vackra sommarstad.

Efter flera år på den anrika restaurangen känd för sin kolgrillade fläskfilé hade jag sökt ett nytt jobb i Sociétetshuset i Varberg – den stora vackra parkbyggnaden användes nu som restaurang och nattklubb och var omåttligt populär. Under samma tidsperiod hade Jonas Bengtsson flyttat hem till sin barndoms stad efter en tid i Stockholm där han blandat drinkar på Sophies på Stureplan de senaste åren.
Jonas var ett år yngre än mig och hade fått tjänsten som barchef på vår nu gemensamma arbetsplats.

Det var en varm sommar och jag bollade familjeliv, jobb och ett växande roligt socialt liv. Det var en fantastisk sommar på så många sätt – min föräldrar hade skilt sig ett par år innan och som ensamstående mamma fick jag stor hjälp av dem båda under denna period. Det var skönt – efter en jobbig och destruktiv tonårsperiod hade jag mycket att ta igen – är så tacksam att de stöttade och ställde upp så mycket som morföräldrar under denna tid.

Att vara ung mamma – jag vet inget annat men ofta önskar jag såklart att jag hade kunnat ge honom en mer trygg start i livet. Men det finns också fördelar med att få barn tidigt.
23 år gammal nu men den här varma dagen på Skara Sommarland känns som igår då min sons uppfordrande isblå ögon bestämt blickade in i mina. Tänk vad livet tog oss igenom.

Jag tänker på hur han dök upp och rakt in med hela hjärtat så självklart. Hur kunde det bli så?

Han hade precis kommit in på Handelshögskolan i Uppsala och gjort högskoleprovet med högst resultatet i Halland. Så ambitiös och med så stora planer för livet. Han kändes viktig och på en helt annan nivå än vart jag kände mig.
Jag hade inga planer. Jag levde timme för timme. Ensamstående vilsen mamma utan vare sig utbildning eller ambitioner. Bara glad att få leva. Ingen aning om vad han såg hos mig men i efterhand har han sagt att han gillade min mage – den var fin. Tur för mig att det var en sommar då det var poppis med korta tröjor och låga jeans. Eller tur för honom.

Men kanske att det var något mer än magen som fick honom på fall. Jag kan ju vara rätt charmig när jag själv vill 😉

Jag hade nog lite fullt upp med allt för att fatta att han blev förälskad. I mina ögon var han lite för snygg och bra. Ett tag i början trodde jag dessutom att han var gay för han visade inte lika stort intresse för tjejer som jag upplevde att andra killar gjorde. Han var cool, snygg och trevlig. Upplevde honom som en människa med väldigt hög integritet – känner fortfarande så och det är en fin egenskap tycker jag.

Först var han såklart inte ute efter något seriöst. Han var ju dessutom på väg därifrån och mellanlandade mest i sin hemstad. Kanske var det just det omöjliga och otippade i situationen som var det attraktiva och fängslande för oss båda?

Åh. Här är jag lite slirig ser jag – det är efterfest i slutet av säsongen och vi hade officiellt kommit ut som ett par i arbetsgruppen. Jonas ser lycklig ut. Fint!

Ibland får jag skamkänslor över att jag fick honom att ge upp allt för mig. Att han blev kvar här – att han flyttade sina studier, blev ofrivillig förälder tidigt och kastade om sina drömmar. Men vi skapade nya ihop och anpassade hans högt flygande planer med mitt liv. Och det var ju faktiskt hans höga krav på livet som fick mig att också höja blicken och vilja mer – tro mer och våga utmana mig själv.

Så unga. Så kära. Allt blev bra. Aldrig har jag tvivlat på hans kärlek. 18 år nu.
Kärlek bär. Kärlek lyfter berg och tröstar. Jag önskar alla människor får uppleva en sådan kärlek.

 

Sit ups och armhävningar i tågkupén?

Jag har slagit mig ner i soffan efter att ha stått och jobbat vid köksön i flera timmar fram till batteriet börjat lysa ilsket rött. Vilken dag va?!
Vad är det med en vissa dagar – snälla snabbspola fram till läggning. Jag skulle egentligen posta ett ärligt inlägg om föräldraskap men det finns det rakt av ingen energi till så jag letade fram den här bilden från mig på en toa i Värnamo istället. Försöker finna någon “caption” till detta men hjärnan är tom.

Kom på att jag behövde slänga in mina ullbrallor i tvätten eftersom jag åker till Abisko imorgon. 12.00 går tåget och sen är vi uppe där någongång dagen efter. Det ska regna och vara fyra plusgrader – vad är oddsen… Undrar hur det blir med norrskenet och med snöskorna jag köpt. Blir det bara bastu och bok kanske?

Idag har jag hållit i en te-skola för tjejerna som jobbar med mig på KLco och därefter åkte jag hem för att jobba vidare. Hade med mig träningskläder men jag vet inte vad som hände – känns bara som att kroppen behöver vila sig igenom Januari.

Här får ni en bild till. Den är inte min men den är inspirerande. Kan mitt hår få se ut som @brennerjulia när vi når sommaren tro….

Ses imorgon när jag sitter på tåget då. Ska göra lite burpees i ren panik här nu på golvet så jag inte kommer upp på den här vandringshelgen i Abisko helt jävla otränad…hahahaha….. sit-ups och armhävningar hela vägen upp i tågkupén… kram K

Bokcirkeln – Ny bok Januari

Nu kickar vi igång bokcirkeln för året och lägger två böcker i varukorgen denna gång. Vill du bara läsa en av dem är det helt upp till dig men jag tycker boken jag precis läst känns så viktig att dela med er andra så den åker liksom med denna gång så diskuterar vi dem båda eller bara en sedan. ok?

Lyssnade ni på Nadim Ghazales sommarprat i år? Det var ett av årets bästa tycker jag och har rekommenderat det till alla jag känner. Jag har börjat följa Nadims viktiga arbete via Instagram och jag är full av beundran – vilken skillnad han gör. Och nu med sin bokdebut – wow! Jag slukade den med hull och hår, har redan läst ut. Så bra. Och viktig. Hans bokdebut är en fängslande självbiografi – Min väg från flykting till hela Sveriges polis.

Nadim Ghazale var sju år när han flydde med sin familj från kriget i Libanon. Trettio år senare är han polisen som kämpar för Sverige, mot grov brottslighet och rasism. Samtidigt vill han inte lära sina egna barn arabiska. Hur kommer det sig?

Det här är berättelsen om flykten, skulden, ilskan och kärleken. Om alla gånger han fått frågan om han säljer knark på väg mellan centralstationen och svt-huset, om varför han inte får hyra stuga på västkusten och om slumpen som gjorde honom till polis. Yrket som höll på att kosta honom livet.

Men mest av allt är det här en bok om att bygga från noll och om det magiska ordet ”välkommen”.

Andra boken ut är När vargarna kom av Charlotte McConaghy.

Flynn reser till Skottland med sin tvillingsyster Aggie och ett team av biologer för att försöka återinföra vargar i de avlägsna högländerna. Hennes förhoppning är inte bara att rädda det döende landskapet utan också Aggie, som lider svårt efter den fruktansvärda incident som drev systrarna att lämna sitt hem i Alaska.

När försöket med vargarna visar sig lyckat kan Inti äntligen slappna av. Men det dröjer inte länge förrän allting vänds upp och ner. En av lokalborna hittas död och Inti vet att alla kommer att skylla på vargarna. Själv vägrar hon tro att vargarna ligger bakom attacken och för att skydda dem tar hon ett ödesdigert beslut. Men om det inte var vargarna som dödade mannen, vem var det då?

När vargarna kom är en pulshöjande, hjärtskärande vacker och fullständigt oförglömlig roman.

Då hörs vi kring dessa båda böcker i slutet av februari. Känns det bra?

Drömmar och planer om Frankrike

I februari ska jag ner hit till Languedoc för att jobba och även fast jag är väldigt förtjust i vardagen här hemma just nu efter jullov och inlämning av manus så har jag börjat fundera på livet här nere i den franska lilla byn. Jag tänker på ostron, vandringar i bergen, vila på terassen och franska antikmarknader.

Medan jag varit i Sverige så har en hantverkare varit här och satt upp kaklet jag köpte när jag var här sist och satt in både ny diskho och blandare. Nu vet vi inte om de ska göra microcement på golvet i köket innan vi kommer ner men jag håller tummarna för att det är möjligt. Jag tror att hela köket och trappan upp blir så mycket vackrare om golvet blir enhetligt och kallare i köket.

Men golvet på mellanvåningen vill man såklart inte göra något åt. Där är gamla vackra plattor.

Funderar på vad jag ska göra först. Vädra sängkläder och bädda rent? Eller fylla kylskåpet med massa godsaker?
Ska kolla om jag kan skapa en sittbänk längs hela köksväggen med lådor från IKEA eller om vi ska bygga en själva. Vill att man både ska kunna ligga och ta en tupplur efter maten eller sitta på varsin sida med stora linnekuddar bakom ryggen och ha långa mjuka samtal.

Lämnade en yogamatta i sovrummet. Och även min blommiga klänning.

Längs denna väggen vill jag bygga en platsbyggd bokhylla.

Undrar om jag kan ta lite av all denna inspiration till vår terass? Älskar det frodiga gröna.

Oklart om mina olivträd och kaktusar klarat sig här uppe dock…

Så fint att ha detta att se fram emot. Jag ska fota KLco’s kollektion här nere och ska också jobba med förberedelser inför ett stort lanseringssamarbete som äger rum i slutet av sommaren. Är så pepp och tacksam över allt roligt jobb detta år. Längtar efter att visa er.

Hoppas ni haft en härlig helg och stort tack för all fin feedback kring min kommande bok.

På min önskelista

Jag fyller 43 år i januari och allt jag egentligen önskar mig är god hälsa för mig och min familj. Tänker jag ett steg längre så önskar jag mig vila, en god massage, en spännande bok och en lång och välkomponerad middag. Tänker jag ännu mer ytligt så har jag drömt mig iväg och skapat ett lite kollage med grejer jag tycker är vackra och som allihop är välkomna in i min famn.

Min favoritparfym är nästan helt slut och jag är lite sugen på att börja använda Erémia från Aesop. Denna fann jag hos Artilleriet där jag också blev förälskad i lyktan och fotoboken. Önskar mig alltid allt från L:A Bruket men mest av allt en god kroppsscrub just nu. En tjusig tröja med vackra detaljer i vanilj från Rodebjer och ett nytt öga att hänga i örat från IamEleni. Nyckelringen och och kimonon är från Malene Birger – älskar allt hos dem.
Blink blink, kanske kan få en liten nyckelring i alla fall…?