Lager på lager – hur klär man sig?

När jag skulle åka till Abisko så kollade jag väderappen frenetiskt veckorna innan packning. Jag hade hört att det kunde vara 30 minus där vid denna årstid och jag fryser så himla lätt om händer och fötter. Vi skulle och vandra vilket innebar att vi förmodligen skulle bli svettiga och kanske behövde plocka av något plagg längs vägen. Ju närmre vi kom resan så visade min app mellan 10 minus och nollgradigt – kanske till och med risk för regn.

Rådet var att ha ull längst in på kroppen-  här är ett bra underställ i merinoull ett klokt alternativ tänkte jag.

Man ska undvika bomull – ett bomullslager underst blir väldigt kallt när det blir fuktigt samtidigt som ull värmer när det blir lite svettigt och fuktigt. Många gillar att ha ull närmast kroppen eftersom det är naturligt antibakteriellt och inte luktar.
Ull är ett naturfiber och det betyder att det kommer från djur och växtriket –  i denna kategori finner du ull, merinoull, silke, bomull, bambu och hampa.

Syntetunderställ är också bra, inte riktigt lika varma som ull, så dessa kan vara bra att ha under höst och vår.

Ok, det var Lager 1.

Nu kommer vi till Lager 2 som ska vara ett värmande lager – här kan man välja plagg beroende på hur kallt det är. En tunnare syntettröja, en tjock fleecetröja eller en varm ylletröja. Jag valde en stickad tröja i merinoull och den funkade toppen när det var nere på 10 minus. När det var nollgradigt så tog jag av mig den efter bara några minuter och stoppade den i ryggsäcken men det var också för att jag faktiskt hade ett lager till innan min jacka.

Jag hade ett Lager 3 som var en fleece. Jag älskar den här från Astridwild – den är med mig ute i trädgården både vår, höst och vinter.

Lager 4 ska vara ett skyddande lager – en skaljacka i vattenavstötande material. Fjällräven har riktigt bra plagg för detta. Jag är så glad att jag i sista stund packade ner min mans Houdini – skaljacka att ha ovanpå mina kläder istället för min stora gröna Fjällräven. Vilken tur! Min dunjacka hade blivit på tok för varm för vandring.

I vår familj är det min man som är den praktiska och kittar oss andra med bra grejer han tycker vi behöver för väder och vind. Jag lägger gärna mina pengar på andra sorts kläder och det har verkligen tagit emot att investera i hållbara funktionskläder – så konstigt att jag blir “snål” i dessa lägen men kan tänka mig att köpa en dyr klänning som jag använder några få tillfällen men inte satsa på en jacka jag kan använda hela livet.
Ovan är båda julklappar från min man – jag har även fått skidor, skidkläder, underställ och annat praktiskt av honom under åren. Han är uppvuxen med skidresor om vintrarna och vill göra det lite lättare och roligare för mig att uppskatta denna sortens semester. Jag blir alltså mutad kan man säga… hahaha…
Nä, så är det inte. Men jag tycker det är trist att köpa dessa grejer och har haft dålig koll på vad jag behöver. Är så tacksam över detta nu när jag själv börjat intressera mig mer och mer för äventyr utomhus året om de senaste åren.

För alla er som frågat – jackan heter Expedition Down Lite och det ska tydligen vara väldigt svår att få tag på i grönt. Min man letade runt ett par månader efter den här.

När jag skulle ner och dyka i havet då det endast var fyra grader gick jag ner i källaren och rotade fram min mans våtdräkt för vinter och fann dessutom både vantar och skor. Grymt ju!
I år eller nästa år så kanske jag investerar i en egen.

Nu står också ett par skalbyxor och en skaljacka från Fjällräven på min önskelista. Houdini är ett riktigt bra varumärke för funktionskläder också – dessa kläder kan leva i garderoben under många år. Här få man bygga sin funktionsgarderob långsamt tänker jag. Det kostar en bra slant.

Jag hade med mig ett par fårskinnsvantar och under dessa ett par i ull om det skulle bli riktigt kallt. Även en baklava i ull åkte med i packningen men den använde jag bara när jag åkte skoter i snöstorm. Bra att packa med dessa i en liten ryggsäck tillsammans med varmt te i termos, frukt och lite snacks.

Så viktigt att klä sig rätt och ha koll på vädret. En tjej fick avbryta vandringen dag två eftersom hon inte hade tagit på sig något vattenavstötande – hon var genomsur ända in på kroppen då vi vandrat bara en timme i regn.
Tänk om jag bara haft med mig min varma jacka – då hade jag fått panik av värmen. Den funkade toppen när jag skulle iväg på skoter, vara still eller vid lugna promenader dock.

Ok. Det var lite tankar om funktiosnkläder – mer om detta en annan gång. Tänkte även skriva om att laga mat utomhus, vad man behöver osv.

Är ni intresserade av det?

Array ( [76438] => Array ( [id] => 76438 [title] => Vandrarkängor och andra tips inför friluftsliv [permalink] => https://krickelins.se/vandrarkangor-och-andra-tips-infor-friluftsliv/ [status] => publish [date] => 2022-04-18 20:04:44 ) )

Om den stora vilan

Jag ligger i badkaret och läser en bok om vikten av vila och återhämtning i livets svåra stunder. Jag sjunker djupare ner, fyller på med varmvatten och ligger kvar nästan en timme. Jag har ingenstans jag behöver vara. Kanske hundra måsten om jag vill – men det vill jag verkligen inte.
Jag tror den stora vilan nådde mig för en vecka sedan då jag steg på ett nattåg utan digital uppkoppling och sedan fortsatte vila i mjuk rörelse ut på lappländska fjället. Och det är inte förrän man hämtar andan som de stora reflektionerna får ta plats.

En nära anhörig bär på en sjukdom och det är ofta den som lägger agendan för hur lätt livet är att leva  – både för hen och för oss anhöriga. Just nu är vi inne i en frisk period och några veckor in i detta lätta luftiga utan skräckfylld oro kan jag titta bakåt och inte riktigt fatta hur man orkar med livet och dess ekorrhjul när man lever nära svår sjukdom  – hur man orkar gå upp, göra frukost, klä på sig, fira jul, arbeta, prata med människor, vara förälder och allt annat som hör livet till. & samtidigt vara ett så bra stöd som möjligt.
Det gör ont att leva. Men det smärtsamma gör sannerligen att man njuter lite extra av allt det härliga och vackra – man tar inget för givet.

Jag har gått in i en viloperiod efter många månader med stor press både i mitt privatliv och yrkesliv –  ser på serier, dricker varmt, yogar, äter ren och god mat, läser, promenerar, bastar med en bok och ligger länge i badkaret. Sover längre också. Jag ska försöka hålla detta tempo, värna om de långsamma rutinerna och mina trygga ritualer. Jag tänder rökelser, är med mig själv vid havet och lyssnar på Augustine, Summer Wine.

Hur mår ni?

Vill du också läsa denna varma bok så är Övervintring av Katherine May en varm rekommendation. Önskar er en fin helg.

Array ( )

Snövandra i Abisko

Abisko betyder ”skogen vid det stora vattnet” på nordsamiska. Här ligger det stora vattnet Torneträsk som är en glaciärfördjupad sjö. Den är över 70 km lång och Sveriges näst djupaste sjö med sitt största djup på 168 meter – vår guide hävdar dock att den är ännu djupare på sina ställen då den blivit urgröpt av isarna som drev fram här för tusentals år sedan. Sjön ligger bredvid Abisko nationalpark, även Njullá som den kan kallas ibland, ”blomsterfjället” – på grund av sin blomsterrikedom.

Några blommor upplevde vi dock inte denna gång för vi tar nattåget upp genom Lappland mitt i vintern för att bege oss ut på snövandring bland vandringslederna i Abisko.
Vi vill gärna uppleva norrsken och blir lite besvikna då vi inser att det kommer vara molnigt och snöa nästan hela vår vistelse. Väderprognosen ser inte bra ut.

Men väl i Abisko så får vi hoppfull information från receptionisten på hotellet – Abisko ligger som i en dal, det är nästan alltid helt stjärnklart och de har landets lägsta medelnederbörder per år – de tunga regnmolnen lurar bakom de mjukt formade fjällen och tar sig inte fram – här är det snabba väderomslag så vid sextiden på kvällen så sprang vi alla ut innan middagen och möttes av böljande grönt skimmer över den stjärnklara himlen. En fantastisk upplevelse!

Norrsken uppstår när de partiklar som träffar jordens atmosfär krockar med de atomer och molekyler som finns där. Partiklarna fångas in av jordens magnetfält och styrs normalt mot jordens poler. Det beror på att magnetfältet där lutar ner mot jordytan. Det är därför norrsken ofta syns i norra Sverige.

100km från Kiruna och här har samerna under århundraden nyttjat området kring Torneträsk. Det är Gabna sameby som använder marken för tamrenskötsel här i Abisko. Vi såg bara en ren när vi var ute och körde skoter. Inte så mycket djur alls faktiskt – tänker att det är fler på vår och sommar. Lo verkar vara en blyg rackare…

Det var riktigt roligt att köra snöskoter så nu har jag bestämt mig att skaffa körkort samtidigt som mellanbror.

Abisko har en lång tradition av fjällturism och det är inte svårt att förstå när man ser det här. Snövandring är mjukt för kroppen dessutom och något jag varmt rekommenderar. Vi hade med oss snöskor men behövde inte använda dem då vi gick på redan upptrampade leder. Om man lämnar stigen så sjunker man dock djupt ner i snön. Här finns även linbana, isklättring, kallbad i vak, hundspann och mycket mer att sysselsätta sig med vintertid.

Vi snövandrade på förmiddagen och yogade på eftermiddagen. Det var en mycket skön kombination.

Stillheten och möjligheten till att landa i eftertanke började redan på tåget upp då Wi-Fi saknades. Sedan fortsatte det så. Vandringar i tysthet eller i samtal med nya bekantskaper ~ här är ingen vad vi gör, vi är bara ett gäng i funktionskläder som vandrar på förmiddagen och vrider kroppen i spännande ställningar på yogamattan om eftermiddagen. Äter, bastar, sover.
Här är det den magnifika naturen som står i centrum och får all vår uppmärksamhet. Utsikten över Lapporten och Torneträsk från Stornabben bör ingen missa under sin tid på jorden.

Den tar andan ur mig och fyller upp kroppen med kärlek på samma gång.

Vi bodde på Abisko Mountain Lodge  och det var verkligen toppen. Jag hade bokat in mig på en gruppresa där mat, yoga och boende ingick i kostnaden och det var fint att bara haka på och glida med i schemat. Någon hade bestämt vilka leder vi skulle vandra och vad vi skulle äta. Smidigt!
Kul också att träffa nya människor på detta sätt. Människor är väldigt spännande – det gäller bara att vara öppen, lyhörd och fördomsfri så har man mycket att lära av varandra.

Vi tog nattåget hem under måndag eftermiddag och åkte sedan ett dygn genom Sverige för att nå landets västkust.

Känner mig ödmjukt tacksam och skulle vilja uppmana er alla att se till att ni kommer iväg på det där ni drömmer om – bokar den där kursen , säg upp dig och sök nytt jobb eller vad som. Skjut inte upp saker. Risken är att det blir för sent och allt det där du sköt upp för att göra när allt lugnade sig inte går att genomföra.

Vill du lära dig lite mer om Abisko och norrskenet du kan ta del av där så kika på denna film

Array ( [76438] => Array ( [id] => 76438 [title] => Vandrarkängor och andra tips inför friluftsliv [permalink] => https://krickelins.se/vandrarkangor-och-andra-tips-infor-friluftsliv/ [status] => publish [date] => 2022-04-18 20:04:44 ) )

Ett hem

Mitt hem i vintersolen i veckan. Vid den här tiden varje år längtar jag efter förändring i hemmet. Då julstjärnorna plockats ner från fönsterna och jag hivat alla trötta lökar som fyllt fönsterbrädorna. Jag vill ha in ljuset och plocka bort grejer. Kanske möblera om och definitivt måla något rum. Får lägga band på mig själv för ofta tar jag mig själv vatten över huvudet när jag startar något projekt hemma då det inte finns utrymme för det. Men man kan ju drömma?
Och visst behöver sovrummet målas om…? Det säger till och med min man som drömmer om lite mer “hotellkänsla” likt Miss Clara i Stockholm. Där är så fint!

Här är ett foto från ett besök 2016 – inredningen är lika klassisk och vacker fortfarande. Bokar oftast detta hotell då jag besöker Stockholm.

Men vårt hem har ju inte alls den stilen så vi får se om det bli applicerbart i sovrummet. Man kanske kan göra en kompromiss.

Fast jag älskar vårt brokiga hem. Inte alls tillrättalagt och perfekt på något sätt om du frågar mig. Känns som att detta är en miljö fullt av liv, med färger och blandade material i en härlig mix. Ser du hur vackert pelargonerna skapar skuggmönster på dörren i detta rum?

De behöver beskäras och få lite ny jord här på vårkanten. Men så fantastiskt att de letar sig upp över fönstret på detta sätt – sträcker ut sig för att fånga de små ljusglimtarna som visar sig under vinterhalvåret.

Från detta rum stiger man rakt in i matrummet så de tre rum vi använder mest gemensamt ligger i fil. Tavlan med pressade rosenskäror har jag gjort själv och damen med hatten fann jag i ett av uthusen då vi flyttade in.

Äskar detta rum – ingens spelar piano längre men det får stå kvar till någon av oss plockar upp intresset att lära oss. Ett av barnen gick på pianolektioner för några år sedan men tröttnade – kanske han får blodad tand igen. Vem vet, fint att ha det nära till hands i så fall och altid vackert med ett musikinstrument i inredningen tycker jag.

Ja, det var lite solglimtar från mitt hem denna söndag. Hur är vädret där ni bor idag?

Jag vaknade i Abisko denna morgon och ska ut på snövandring. Det ska snöa och inte vara så kallt som igår. Vi håller tummarna för att det inte ska börja regna… Känns inte optimalt att snövandra i regn – känns liksom isigt, blött och svårt. Ha en bra dag nu.

snabbt hej från Abisko

Jag ligger  i min säng i Abisko efter en lång snövandring denna förmiddag. Kroppen känns alldeles mör och skön efter både vandring och varm soppa till lunch. La mig faktiskt och blundade en stund. När hände det sist?

Minns inte men det kroppen vill ha mest av allt just nu är rörelse och vila i bra balans. Den vill vila från prestation, njuta av norrsken och åka hundspann.
Kikar in senare igen eller imorgon. Kram till er.

Och du – jag såg norrskenet igår…