hej på er!
Det är sent. Efter nio och jag sitter i växthuset där jag tar skydd från ett stilla sommarregn som faller över trädgården. Bra. För jag har grävt ner jättemånga plantor nu på kvällskvisten efter jag serverat spagetti med köttfärssås till alla barns lycka. Jag borde fota mig själv i vår senaste kollektion. Visa upp.
Men nu är det mörkt, nattlampor tänds och jag är trött. Jag är dessutom sjukt ful i min lugg. Antingen klipper jag av den kort igen eller så får den växa ut. Hemsk tid. Där i landet i mellan ~ när det aldrig blir bra. Ska verkligen komma ihåg denna gång :
”klipp aldrig lugg! Du är inte Dakota Johnson.”
Men jag tog i alla fall en mobilbild på mina shorts tidigare idag. Fina ju!
Jag tillbringar mycket tid med min far på sjukhus just nu. Idag stod vi en evighet och väntade besked kring ett läkemedel och jag hann spana in apotekets sortiment av tabletter till hundar som skyddar mot fästingar. Och så tryckte jag i mig en protein power bar med chokladsmak till lunch. Franska apotek har roligare utbud, helt klart.
Ofta tänker jag på det här. Och undrar hur det är för min familj som går igenom så många olika personlighetstyper i en och samma mamma och fru. Hoppas de känner att den nya är bättre än den föregående…
Jag skyltar om i butiken och skärmdumpar hejvilt. Elsa har alltid koll på vad som är snyggt.
Egentligen. Finns det någon extra stolthet i att gå igenom smärta utan att andra vet? Detta tänker jag också på ibland.
De tyngsta utmaningarna jag haft i livet vet ni som läser här ingenting om. Så egentligen kan man väl vara stolt över att man fortsätter leva sitt liv så gott det går och försöker vara så positiv man bara kan även fast man har det tungt i livet privat. Men det finns ingen ära i att svälja och strutsa det jobbiga ~ eller? Jag tror på kommunikation och på samtalets läkande kraft. Men det måste såklart vara rätt forum för att kunna föra den sortens dialoger.
Alla kämpar med sitt.
Nu slutade det regna och mörkret har lagt sig över trädgården. Dags att gå in och plocka fram tandborsten.
I min trädgård blommar den aprikos och korallfärgade vallmon Coral Reef för fullt just nu. Den verkar fröså sig varje år så fler och fler plantor går i blom under försommaren och skapar den mest romantiska trädgården med sina skira gigantiska blomblad och vackra svarta mitt.
Just vallmo kan vara lite lurigt att använda som snitt i buketter och likaså syrener. Så fort man snittat dem och ställt dem i vasen brukar de bli ledsna och hänga även om man gjort ett fint långt snitt och hällt i färskt kallt vatten i vasen. Men det finns lite tricks som man kan ta till för att de ska stå felra dagar.
På syrenen plcokar du av alla gröna blad och sedan klipper du med sekatören upp i änden på stjälken – två långa klipp, rakt upp som ett kryss. Då blir stjälken alldeles flikig och kan suga upp mer vatten. På så sätt står sig syrenen som snitt.
Men vallmon då? Jo, den tappar ju kronbladen bara man tittar opå den efter fem minuter i en vas. Hur ska man få bukt med det?
Jo, efter snitt så bränner då med en tändare eller ett ljus på stjälkens ända i tio sekunder. Alternativt doppa änden på stjälken i kokhett vatten i tio sekunder innan du sätter vallmon i en vas med kallt vatten.
‘
Nu hoppas jag att jag kan få ha denna vackra buketten hela vägen fram till helgen då jag ska plocka en ny. Sugen på lupiner och hundkex. De är inte så krångliga som de här rackarna i vas dock…
Nu har jag jobbat med storytelling i sexton år.
Allt började som en hobby som jag kunde pyssla med samtidigt som jag var småbarnsförälder hemma. Jag skrev om min trädgård, vad jag bakade och om inredning samtidigt som jag tog en mängd bilder på min vardag. Under tiden utvecklades både kompetensen och räckvidden så helt plötsligt hade jag skapat mig ett riktigt arbete av det som en gång bara startade som en kreativ fritidssyssla.
Jag älskar storytelling och att bygga upp vackra världar. Jag inbillar mig att jag blir lite lyckligare av att bygga upp vackra miljöer att leva i. Det är väl i och för sig ingen inbillning utan det är väl högst bevisat gång på gång att när vi tar hand om saker och får det att utvecklas så skapas en meningsfull känsla inombords som får en att må bra. Och människor mår bra i vackra och rofyllda miljöer. Vare sig det är i en trädgård, i ett bibliotek, i ett kök eller som här – på en Glamping på Irland.
Att bli bokad för att åka iväg till en vacker plats för att porträttera och sedan berätta historien om min upplevelse är sannerligen ett drömjobb.
Men jag bara undrar om ni kan gissa hur många gånger jag gick upp och ner i denna slänt med slottet bakom mig innan jag blev nöjd med bildserien?
Hur är kroppsspråket, uttrycket i ansiktet, håret och fallet i klänningen. Vad skapar det för känsla?
Hur hade fotot varit utan mig i klänning och stövlar i samma bild. Kanske tar man några sådana i olika vinklar också.
Sedan gäller det att importera alla foton i datorn och genom Lightroom som jag sedan redigerar bilder i.
Den här sortens foton brukar jag blanda upp med andra bilder på miljön och närbilder.
Jag fotar en miljö i gryningen då nattlampan fortfarande är tänd. De vita kastanjeblommorna lyser i träden och det blir en blå stämning i bilden.
Samma miljö fotar jag under förmiddagen för en annan känsla. Bra – för jag vill ha ett stort utbud av bildalternativ när jag sedan ska sammanfatta och berätta om platsen.
Fotar lite inne i vår yurts också för att man ska få en helhetsbild av upplevelsen.
Maten är en viktig del av resan. Här var uppdraget att handla i de lokala butikerna i byn – helst närproducerad irländsk mat. Vår frukost lägger jag sedan fläderblommor på ~ för extra trevligt och fint, eller hur?
Snacks – ost från gårdarna i byn och cider från granngården. Detta är bra bildmaterial att blanda upp miljöbilder med. Här brukar jag tänka på att lämna mörka och “döda” ytor i bilden ifall jag ska lägga den i story och lägga på texter samt länkar.
Jag har med mig kameran överallt och missar aldrig ett tillfälle att dokumentera på dessa resor. Det är ofta det oförväntade och spontana som blir vackrast. Här sitter en mamma under trädet med ett skissblock i knät, en liten öl vid sin sida och ett paraply över axlarna efter sonen somnat i yurtsen intill. En otrolig afton berättar hon dagen efter och de planerar att stanna några extra dygn. Jag skickar henne bilden jag tog i smyg och hon blir glad. Säger att sonen trivs så himla bra här då han har funktionsvariationer och trivs bäst i en lugn och rofylld miljö. Mitt i naturen. Bland djuren, floden och skogen.
Jag förstår precis.
Tanken var att vi skulle bo här i flera dygn först men som influencer med behov av både bra wifi och el så var det inte optimalt. Varje upplevelse ska inte bara fotas utan de ska också filmas i olika vinklar. Sedan Instagram började premiera mer rörligt och kunder önskar detta mer och mer känner jag mig lite dubbel – jag är inte lika bra på detta som stilla bilder och vill helst jobba med min stora kamera så här. Men kunden ska ju får det den vill ha såklart och jag tar mig an utmaningen med både rörligt, voice over och undertexter. Blir så arg på mig själv över att jag inte behärskar det lika bra och att det tar så sjukt lång tid med klippningen.
Men allt utvecklas och är det så storytelling ska porträtteras nu så får jag haka på – vad är alternativet?
Snart behärskar jag detta bra också. Man får inte glömma att det tar en mängd år, erfarenheter och massa jobb att bli bra på något. En dag i taget.
Att jobba med storytelling är bland det roligaste som finns.
Denna morgon vaknade jag här. På en liten ö i Bohuslän – en sommaridyll med Lerin som närmsta granne ön bredvid. På agendan står endast strålande väder, familjeliv och ostronplockning. Jag var uppe med tuppen såklart och då var här alldeles stilla och tyst. Ett dopp vid bryggan, en promenad runt ön och en god kopp kaffe innan alla andra vaknade.
Igår, innan middagen, så kom jag på att tröjan jag bar var så himla härlig för en svensk sommarkväll så jag beslutade mig för att lansera den redan denna helg. Bra va?
Den heter MINOU och är stickad i europeisk merinoull och kashmir. Otrolig kvalité!
Jag har gått upp en storlek på min men modellen här har S/M och är 180cm lång.
Så imorgon har vi en lansering på den här, en randig omlottklänning och en marinblå oversized skjorta. Kika in vid 15.00 hos K. LAGERQVIST vetja.
Ha en bra dag nu.
Apropå gårdagens inlägg som handlade om förväntningar och önskningar så har jag tänkt ganska mycket på olika perspektiv de senaste dagarna då jag haft Moa Herngrens bok Syskonfejden i öronen när jag jobbat i trädgården. Jag har slukat både Skilsmässan, Svärmodern och nu senaste Syskonfejden med stor behållning. Moa Herngren är en fena på att porträttera olika perspektiv och jag bad faktiskt min man läsa Skilsmässan efter mig för att det var så galet intressant att följa bådas upplevelse av samma situation och man kunde liksom då förstå bådas agendor så mycket bättre. Det blir en hel del igenkänning och självrannsakan när man läser Moas böcker. Mycket läsvärda och mästerliga romaner om relationers skörhet och om hur de människor vi borde känna allra bäst ibland kan kännas som totala främlingar.
“Moa Herngren skildrar i Skilsmässan än en gång mästerligt de tabun som finns i relationer och de känslor som vi kanske inte pratar om så ofta. Precis som i succéromanen Svärmodern beskriver hon hur situationer kan uppfattas så totalt olika och om hur små händelser i vardagen kan växa till oöverstigliga hinder.”
För visst är vissa känslor tabu – man känner dem men vågar inte yppa för man vet att man känner “fel”. Som att vara besviken för att inte bli firad som 45 -åring – en helt orimlig och korkad känsla när man granskar den med nyktra ögon.
Men dessa känslor bubblar ju upp ändå – vare sig man vill det eller inte tänker jag. I alla fall hos oss som känner väldigt mycket.
Jag har extremt lätt att känna både glädje, tacksamhet och lycka. Det negativa med detta är att jag har lika lätt för att bli förtvivlad, arg och ledsen. Jag är sällan lagom men kämpar otroligt mycket för att vara det – i alla fall att upplevas som det.
Det här med förväntningar hör också ihop med vad man har för kärlekens språk tänker jag.
Kärlekens fem språk:
1. Bekräftande ord
2. Kvalitetstid
3. Gåvor
4. Tjänster
5. Fysisk beröring
Vet du vad ditt språk är? För mig är det kvalitetstid och gåvor. För min man är det tjänster och fysisk beröring. Så om man får oombedd hjälp med att byta vindrutetorkare, städa bilen, fixa med något med siffror eller något annat praktiskt så vet man att det är en handling av kärlek. Men vad man hade uppskattat mest är kanske en spaupplevelse eller en tågresa till Göteborg med en inbokad långlunch och ett museibesök…
Så därför är det ofta sådana grejer jag själv skapar för andra. Men han kanske hade blivit gladare om jag städat garaget?
Är ni med…? Det är ganska intressant när man kikar på det med dessa ögon – lättare att förstå varandra.
