Att leva med skam. Ingen annan förstår.

 

Vet ni – jag är helt överväldigad av mottagandet till inlägget “Vi måste våga prata om det”.
Alla mail, dm på Instagram, kommentarer på både blogg och Instagram och länkningar gjorde mig otroligt berörd. & samtidigt förtvivlad. Vi är så många som bär på dessa historier – all smärta det medför. Våld & skam.

Döttrar, fruar, systrar. Detta måste få ett slut.
Makar, bröder, fäder. Ni måste sluta slå och förtrycka kvinnor. Det är 2019 – vi behöver tillsammans hjälpas åt att få ett slut på dessa fruktansvärda handlingar.

Att leva med skam gör något med En. Ingen annan förstår. /vän på Instagram

En sommarnatt år 2000 lämnade jag – jag var 21 år. Det tog mig nästan tjugo år att rakryggat kunna berätta min historia utan skam och skuldkänslor.
Den sommaren flyttade jag till andra sidan landet –  in på ett skyddat kvinnohem omgiven av andra livrädda mammor i ung ålder. När en man en dag ringde och frågade om en Kristin var där kom polisen och sa att jag måste flytta – jag var en fara för de andra kvinnorna på hemmet om en man var mig på spåren.
Det tog många år innan jag slutade låsa dörren direkt då jag steg innanför dörren. Väldigt ofta låg jag i sängen om kvällarna och skapade olika sorters flyktplaner i huvudet om han skulle dyka upp.
Vissa dagar hade jag den sjukaste ångesten  –  “nu lever jag på övertid” tänkte jag och var övertygad om att han skulle komma och skjuta mig.

Ingen ska behöva leva så.

Jag hade såklart planerat svara på precis allt. Så viktigt!
Men det tog så mycket energi att skriva om det jag varit med om öppet och efteråt kunde helt enkelt inte hantera mängden kommunikation –  det tog stopp. Jag har inte orden än.
Jag är så ledsen för detta. Jag läser allt. Svarar när jag kan.
Jag är otroligt glad över alla som öppnat upp sig och skrivit till mig. Alla dessa historier har fått ett mjukt, tryggt och varmt rum i mitt hjärta. Vi är så många.
Sluta inte skriva, skicka. Berätta. Håll det inte inom dig.
Det är förlösande att dela med sig och det kan hela hjärtat lite.

För dig som inte har egna erfarenheter av våld mot kvinnor och kanske också burit på en del fördomar – Kan jag få Dig att lyfta blicken och berätta mer om detta ämne så ska jag absolut ta den möjligheten. Sedan 2000 har 279 kvinnor dödats av en man hon haft en nära relation till. Mäns våld mot kvinnor kostar det svenska samhället 43 miljarder varje år.

Passar på att dela ett mail jag fick av Zandra Kanakaris för ett par dagar sedan.

“Hej Kristin!

Jag läste precis ditt viktiga inlägg. Jag ville bara skicka ett stort varmt tack för att du använder din plattform för att berätta, det hjälper så oerhört mycket och många. Vi ser det varje dag i vårt arbete; hur stor betydelse andras berättelser har.

Jag tror att det kan vara extra viktigt att få höra om de erfarenheterna som började tidigt, precis som för dig. Inför 1000 Möjligheters satsning ungarelationer.seså har vi haft en massa referensgrupper med framförallt unga men också en del föräldrar och yrkesverksamma och när vi frågat de vem de ser framför sig när vi pratar om saker som mäns våld och kvinnofrid och liknande så tänker nästan alla på en medelålders kvinna med tre barn som flyr till en kvinnojour. Den bilden är ju också sann men jag tror det är livsavgörande att vi breddar den bilden till att innehålla även ungdomar (därav satsningen som startar den 1 februari med målgrupp 15-20år). Jag tror vi behöver ge unga ett språk för detta men också vuxenvärlden mer kunskap om att killars våld mot tjejer i relationer är så oerhört mycket vanligare än vad de flesta tror så att fler får på sig de glasögonen. Vi hoppas att ungarelationer.sekan bli startskottet för att bättre uppmärksamma och förebygga våld i ungas partnerrelationer.

Än en gång, tack för det du gör för frågan <3 det är av så stor betydelse.”

Varma hälsningar

Zandra Kanakaris
Generalsekreterare 1000 Möjligheter
Förbundsordförande Unizon

Vi behöver hjälpas åt – förebygga och minska våldet män utsätter kvinnor och barn för.

Lämna ett svar till M Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Att leva med skam. Ingen annan förstår.

  1. Så starkt och viktigt! Vad kan man göra för att stötta? Vill gärna engagera mig och hjälpa till att förebygga våld mot barn och kvinnor men tycker det är svårt att veta hur… vart börjar man? Stor kram

  2. Så viktigt! Önskar att jag hade läst inlägget för 20-25 år sedan. Tack igen för att du delar med dig! <3

  3. Så jädra viktigt arbete du gör! Du använder din plattform på helt rätt sätt. Och det kan inte vara lätt att öppna upp sig för så många. Men du gör det bra och på ditt personliga sätt!
    Kram

  4. Det du gör är fantastiskt, Kristin!
    Detta är så viktigt. För mig tog det lång tid att avsluta förhållandet, men när jag märkte att han mer och mer även försökte manipulera, förminska och osynliggöra även barnen, så förstod jag att jag måste göra något. Jag var dock rädd för vad som skulle hända.
    För att ”komma åt mig” efter vår separation så har han använt barnen. Han har vägrat ha kontakt med dem, men hävdat att det är jag som har hindrat honom. Han har skrivit dokument till tingsrätten om att jag är psykiskt sjuk och att han ska få enskild vårdnad. Han vill dock inte träffa sina barn och hälsar inte ens på dem när de råkar stöta på varandra. Ett av barnen har blivit mycket sjukt av situationen och kämpar i princip för sitt liv just nu. Jag önskade att det skulle ta slut när jag avslutade förhållandet, men det bara fortsätter… Den tjugotredje december kom han oanmäld för att lämna julklappar till ett av barnen och önska detta barnet en god jul. Alla barnen mådde mycket dåligt av detta.

    För mig är det viktigt att berätta, eftersom det är så galet. Jag förstår dock att han också sprider sin ”sanning”.