Hemma hos Mokkasin

Sitter i en hotellsäng och redigerar  bilder – barnen sover och jag hämtade precis en kopp kaffe från frukostbuffén. Vi har sportlov och barnen och jag har begett oss inåt landet. Första stoppet var hemma hos familjen Mokkasin – vår tids Carl Larsson-familj om du frågar mig.

Här fångade jag Sofia mitt i frukoststöket.
Barnen trillade in en och en för att fixa sina morgonmackor och vi yrde runt med projektplaneringar och kreativt drömmeri.

& så drog vi fram kameran lite då och då också.

Detta hem är magi. Så långt från ängsligt man kan komma – här är liksom en pågående process och kreativ verkstad hela tiden plus att allt är så vackert så man vill typ vill stoppa det i munnen, krama det ellet plocka med hem.

Jag ligger mitt i en konceptutveckling för min verksamhet och har fått fin hjälp och kreativt stöd av Sofia och hennes man Kristo. Sofia och min hjärna fungerar lite likadant och det är skönt att jobba ihop med liksasinnade.

Solen flödade in och vinden ven utanför. Har faktiskt varit lite läskigt att vara ute och köra när det har varit så mycket olyckor på grund av stormen, speciellt då man har sina barn i bilen.

Drömklänningar och skåpets skåp. Den benvita fyndade Sofia nyligen på loppis och klart jag tvingade henne att dra på sig den så jag skulle få se hur den satt. Så synd att jag inte fick med det på bild.

En hel del hårddiskar.
Undrar vad det ligger på dessa…? Boken kanske? Eller nya projekt? Har hon hängt upp en nylonstrumpa där? Märker hon om man snor med sig stråväskan hem tro?
Man kan ju titta på denna bilden en evighet och fantisera ihop de mest spännande sagor i huvdet om kreatören som verkar i detta kontor.

Så kom supertalangen Johanna Garmlamd för att delta i vårt möte. Jag har följt Johannas arbete genom åren och är så imponerad av det hantverk hon utför.
Johanna är tredje generationen guldsmed i sin familj. Hennes företag är grundat av morfar Helge år 1934 och hennes  mamma Inga tog senare efter.  Johanna har i sin tur gått som lärling hos både morfar och mamma & samtidigt varvat med tekniska guldsmeds högskolan i Köpenhamn. Wow!
Så himla duktig alltså!

Vi drog vidare till hennes verkstad och den som följer oss i storys vet vad som hände där. Men jag sparar på det blogginlägget lite till.

Tycker om ett levande hus som detta.
Barn, hund, man, jobb, liv, måltider, skratt… Allt blandas ihop och alla får vara med.

Gulligaste Chester. Hade först tänkt ha med Boris men då hade ju Jonas blivit så ensam där bhemma.

Jag har liknande svalor där hemma som jag fått av Sofia.

Kanske ska hålla utkik efter en sådan här ljuskrona till vårt kök – otroligt vacker.

Och de här blommorna. Tjatar på Sofia och säger att hon måste börja sälja. Men hallå – hur prissätter man något sådant egentligen? De tar ju en evighet att göra, är världens pill och ett makalöst konstverk.

Precis när vi skulle åka kom vi på att vi skulle beställa blomsterfrön och bestämma tapeter också. Så detta blev nästan gjort på två minuter…

Kristo tar allt med ro.

Min Jonas och han påminner väldigt mycket om varandra. Stabilt och tryggt. Skönt.

“Nu så – Nu åååååker viiiiii! ta på er skorna!!” ropade jag men kom då precis själv på att jag nog skulle knäppa en bild i deras sovrum innan jag tog på mig mina egna skor.

Där har de precis tapetserat med den nya kollektionen från Falsterbo, precis som jag gjort i hallen. Den här heter Dahlia Garden, väldigt fin.

Så där. Hoppas du har orkat ta dig igenom hela inlägget hit nu.
Ses snart igen.

Dessa behåller jag alltid i garderoben

Just den här tiden på året – då dagarna börjar bli ljusare och längre, då fåglarna börjar hitta hem igen och små snödroppar kikar upp i rabatterna – ja, då börjar jag alltid snegla på min vårgarderob.

Jag har varit velig i min klädstil under åren, hoppat runt bland olika märken och stilar. Jag har haft plaggen ett tag och sedan sålt vidare då jag tröttnat. Inte så hållbart i längden egentligen – även om någon annan får väl användning av plagget. Jag vill ju ha en garderob och en stil att leva med i många år –  tvätta plaggen varsamt, laga då knappar faller av och ha plagg som slits ut av för mycket användning.

När jag kikar in i min garderob och ser vilka kläder jag håller mest av så är det alla mina plagg från Nygårdsanna. Jag vet inte hur många år och hur mycket jag använt mina randiga linnebyxor. Och min skjortor och klänningar. Dessa skulle jag aldrig sälja vidare eller tröttna på.

Idag var jag inne och kikade på vårnyheterna på deras vackra hemsida och föll än en gång pladask för deras kampanjfoton. Jag finner så mycket inspiration här. I både bild och text på hemsidan.
Hela företaget är helt fantastiskt.
En gång var faktiskt Anna inne och hälsade på mig på jobbet och jag blev så himla glad och smickrad – har så stor beundran för henne och fick nästan nypa mig lite i armen.

Storyn bakom varumärket har jag läst flera gånger. Så inspirerande.
Och extra kul att vårda kläderna och bära dem med stolthet då man vet så mycket om arbetet bakom.

“Jag lärde mig sticka och sy som femåring. I nioårsåldern gjorde jag mina första egna plagg. Det var mor, mormor och farmor som lärde mig. Det var fantastiskt att växa upp med de duktiga kvinnorna och Dalarnas starka hantverkstradition. Jag var klädintresserad. Men hemma i Mora fanns inte mycket att köpa. Så jag sydde eget, sydde om och höll på hela tiden. Jag tänkte aldrig att jag skulle jobba med kläder.” Anna

Det är lustigt det där vart ödet leder oss i livet.

Galet snygg hög midja med ett linne till. De randiga byxorna kanske bör ersätta mina gamla som nästan går sönder på låren på grund av välanvända. Och den vita blusen är ju definitivt en klassiker. Måste låta håret växa ut så jag kan ha det i en knut så här.

Har du något favoritmärke som du helst bär och inspireras mycket av?

Fotona lånade jag från Nygårdsanna.

Bildcred till dessa :
Design: Nygårdsanna Bengtsson
AD: Anna Romson
Fotograf: Carl Bengtsson
Fotoassistent och retusch: Jakob Sandell
Fotografagent: Skarp Agent
Modell: Kajsa Mohammar
Location: Linkoping

Om en tur till Danmark – bästa överraskningen

När vår kompis Jennie fyllde jämnt så överrsakade vi henne med mysig frukost och en tur till Louisiana. Så fint att dra iväg på konstresa över dagen ihop.
Vi gömde oss i köket på hennes jobb och dök fram och sjöng så fort hon steg innanför dörren.

Det blev en riktigt smarrig frukost med tårta och allt.

Presentöppning såklart. Av mig fick Jennie en skjorta med bananer på, massa olika rökelser och ett litet kärleksbrev.

Tjusigt på tjejernas toalett. Använder mina glasögon mer och mer, har så svårt att läsa utan nuförtiden.

Så himla begåvade tjejer. Detta är Frida Eklunds keramik.

Lisa Burenius konst. Boka en PT-timme med Lisa förresten och träna dina kreativa muskler. Läs mer om den här briljanta idén på Lisa Instagram.

Här är Jennies konst. Hon är grym och den mest kreativa person jag känner. Så snabb också.

Jennie på väg ut i bilen – fortfarande oanandes om vart målet var för dagen.

Vi tog oss ner till Helsingborg och hoppade på färjan över till Helsingör – så smidigt. Bara några minuter senare var vi på konstmuséet Louisiana. Vi ramlade in i en vansinnigt häftig utställning med ljuseffekter.

Det var verkligen en fröjd att uppleva detta ihop.

Jag tyckte också väldigt mycket om utställningen med Nancy Spero. Man får en helt annan upplevelse kring en konstnärs verk då man läser på lite mer om männskan bakom. Så spännande!

Vi tog oss ner i verkstaden där man får skapa sina egna porträtt.

Tjoff, sa det så var jag nästan klar.

Så jag målade på lite mer och ångrade mig då jag nästan förstörde mitt porträtt…

Här var det mer noggrant finlir. Så grymma ju!!

Jennie är också snabb – hon gjorde två porträtt.

Så jag målade ett till jag också.

Sådärja. Här ligger alla våra verk och torkar. En väldigt rolig grej att göra ihop och jag tror helt klart vi tar hem den här idén till Varberg och möts över lite penslar och papper oftare…

Vi avslutade dagen på Stick’s n Sushi. En varm rekommendation!
Så himla gott och trevligt.

Ska ni överraska en kompis med något mysigt så föreslår jag att ni kopierar hela den här dagen rakt av. En succé!!

Men vad skriver hon egentligen?!

Ibland vill jag bara kräkas rakt ut på mig själv och be mig hålla käften – “skriv inte en enda rad till pucko!” säger min hjärna då jag läser vad jag själv fömedlat några dagar tidigare.

Som då jag skrev att jag valde bort att köpa buketten och plockade en gren istället – i detta inlägg. Lätt att någon stackare med en nyköpt bukett vallmo sitter med skammen växande i bröstet då hon eller han läser raderna –  sekunden innan jättestolt över de fina blommorna där hemma.
Usch, dumma känsla. Jag vet – det händer mig också nämligen, hela tiden. Vi konsumerar varandras åsikter och val hela tiden och de påverkar oss ständigt. På gott och ont.

Eller då jag skriver om hur jag gör för att må bra:
“Kanske är det för att jag tar hand om min kropp bättre än någonsin – jag tränar regelbundet, badar kallt ofta, äter ren mat, går på healing, vilar och känner ofta efter vad jag själv vill göra innan jag hoppar på tåget och tackar ja.
Eller det är nog en kombination av allt.”

Blä! Kan tänka mig att en del bakom skärmen bara “alltså, håll käften – jag hatar dig, dina jävla joggingrundor och dahlior!!!”
Texten är menad att vara peppig och inspirerande men kan landa lite hur som helst beroende på hur mottagaren mår och vad hon eller han är på för plats i livet.

Jag vill ju gärna möta människor där de är i livet såklart – men då man skriver rakt ut så här utan att veta vem som sitter bakom skärmen blir det naturligtvis en omöjlighet.

Eller de dagar jag tagit massa fina bilder, sätter mig ner och ska lägga in dem och skriva något inspirerande och härligt i ett blogginlägg som dessutom ska ha något form av nyhetsvärde.
Fast minuterna innan har jag precis avslutat ett destruktivt samtal med en sjuk familjemedlem, ångesten och maktlösheten river i bröstet & jag planlöst gått runt i huset och velat riva ner alla jävla pelargoner från fönsterbrädorna.
Då kommer det typ ut:
“Idag är det måndag. Jag har ätit en apelsin och solen skiner. Köpte en ny tröja. peppigt. Ha en bra dag – tack o hej!”

I dessa lägen hade man såklart kunnat avstå att blogga. Visst. Men för mig är görandet alltid nyckeln för att ta mig upp ur det mörka. Då säger min hjärna “fan, skärp dig och gör ditt jobb människa!” och sedan mår jag faktiskt lite bättre.

Så vad vill jag ha sagt med det här egentligen. Kanske ingenting egentligen mer än att jag kan befinna mig på massa olika platser i livet då jag skriver till er. Mänskligt tänker jag. Precis som ni befinner er på en mängd olika platser då ni tar emot texterna.
Ibland blir det skönt och ibland skaver det.
& att jag vill verkligen vill att vi ska kunna hålla varandra i handen och veta att vi alla gör så gott vi kan efter vår egna förmåga.

Bilderna tog jag ju helt klart innan jag hade en aning om vad jag skulle skriva – som ni säkert förstår. Det är min samling stenar, några tidningar jag köpt på loppis och det mest fantastiska örhänget från IAMELENI som jag skrev om här.

Bild in action…

Jag lämnar er med en skön spellista och några ögonblickbilder – önskar er ett fint avslut på veckan. Allt blir bra. Vi vilar i det.

 

Lately – en tur till Stockholm

Här kommer en liten hälsning från mina dagar Stockholm.
Jag förstår verkligen om ni fått nog av rapporteringar från pressträffar och andra events i ert flöde de senaste dagarna. Modeveckor, lanseringar och massa grejer äger ju alltid rum den här tiden på året.
Här har jag blandat upp inlägget med lite gott och blandat från början av veckan. Lite pressträffar och lite mysigt häng – jag lämnade i och för sig staden innan den stora möbelmässan drog igång på allvar så jag har inte värst mycket att rapportera.

Igår vaknade Sofia och jag tidigt och gick ut i vintersolen. Vi var på väg till en fukost hos Svenskt Tenn. Min mamma var minst sagt avis på mig.

De serverade goda smörgåsar, chiapudding och en väldigt intressant presentation kring deras nya soffa Famna. En möbel får sannerligen ett helt annat värde när dess historia berättas.

Riktigt fin – eller hur? Här kan du läsa mer om soffan.

Jag smög omkring och fick en duktig dos inspiration, köpte sedan servetter med mig hem till min kära mor.

Sedan gick vi en skön promenad i solen med några kollegor. Här är Hannes, följer du honom?
En väldigt fin kille som bidrar med mycket klokhet och värme i mina flöden.
Efter detta lämnade jag kameran på hotellrummet och gick på fest.

Denna morgon möttes vi av den här vyn på väg till dagens första möte. Älskar svanar!
Känner mig också sugen på att utforska och lära känna Stockholm ännu mer med min man. Han har bott här under några år då han jobbade som bartender på Stureplan way back. Haha, riktigt rolig info ju!

Vi tog oss i alla fall till Söder. Eleni som driver I am Eleni och jag har varit digitala vänner i några år och nu var det äntligen dags att ses. Så mysigt och spännande att stiga in i verkstäder – här sitter hon och skapar magi minsann.

Eleni skickade mig  låten The Waves en gång för länge sedan  – idag berättade hon att den sången inspirerade henne att göra detta smycke. Så fint.

Innan jag gick så köpte jag ett  örhänge av henne – du ser det här längst till vänster i bild. Det var inte riktigt klart så jag fick se henne färdigställa det och nu känns det ännu mer skoj att bära smycket.

Sedan gick vi till Grandpa och trånade över alla fina kläder de har där.

Dags för lunch. Vi hade bjudit in oss själva till Sanna på Bodhish och tog med oss god mat från Pom & Flora.

Jag älskar denna plats och Sanna som driver verksamheten är en av de klokaste och varmaste jag träffat. Hon påminner mig om Michelle Baker som jag håller så kär. Hoppas ni alla har någon med så mycket klokskap och lugn i er närhet.

Vi åt färgglad macka. Mycket gott!

Vi fick brått till dagens sista möte och kom på att vi skulle ha med oss en present.  En kristall fick det bli.

Jag köpte några till Igor och mig själv också.

Note to self – Mål inför sommarens blommor. Så vackert och smart att göra konstverk av dem.

Vi gick till Cupboards & Gods pressvisning efter detta. Johanna är nu en delägarna och jag är så pepp över henns nya jobb – passar henne perfekt.

Ett otroligt inspirerande och smart kök i Shakerstil som man bygger upp i moduler. Just detta kök är skapat för Carl Larsson-gården – gillar kulörerna, hantverket och tanken bakom. Se mer av köket här då mina bilder inte blev något vidare –  de gjorde verkligen inte detta vackra kök rättvisa.

Det här en riktigt rolig grej tycker jag – The Kitchen Planner. Smart och roligt sätt att visualisera sitt kök med att bygga upp det i moduler så här och se hur det blir som bäst.

Så, det var lite kort om mina dagar i storstaden.
Nu har jag kommit hem och ska krypa ner bredvid mina sovande barn och snusa dem i nacken.