Intervjun – konst, företagande, ålder & livets frågor med Lisa Burenius

Innehåller reklam för egen verksamhet  

Vad vore livet utan alla möten med spännande människor?

Sedan Lisa Burenius steg in i min värld för några år sedan har livet varit så mycket roligare. Vi är verkligen som två glada tonåringar i varandras sällskap – impulsiva, fulla av jäkelskap och lättroade. Skitsura & trötta ibland. En annan dag väldigt fnissiga & pratglada. Vi gillar livets goda och tager ofta vad vi haver och skapar något väldans gott eller tjusigt.
Lisa är en jäkel på matlagning, hundar, måleri och massa mer. Hon är en virvelvind och samtidigt en latis. Bästa kombinationen tycker jag.

Lisa har modet att ta för sig och säger vad hon tycker. Det inspirerar.
Jag åkte till Lisa i veckan, stylade henne i kläder från FGL Store och knäppte sedan en mängd foton på henne i ateljén och sedan ute i trädgården.
Vi har en kampanj med 20% på alla skjortor och blusar hos FGL i helgen – så kika in här.

Men hallå där – först ska du såklart ta del av den här grymma intervjun med Lisa.

Nyfiken. Du har aldrig varit anställd utan jobbat för dig själv hela ditt verksamma liv. Fördelar och nackdelar med det?
När jag var klar med min utbildning från HDK i Göteborg och hade en Master  i min hand hade jag dessutom studieskulder upp över öronen. Då lovade jag mig själv att göra allt som stod i min makt att bara arbeta med färg och form.

Jag har aldrig haft en fast anställning men däremot kortare produktionsanställningar på Teater  Halland som scenograf till ett antal föreställningar.

Att klara mig utan ” brödjobb” har jag fixat sedan 1995… det närmar sig ett 25 årsjubileum…Det kommer vi fira! Var så säker!

Fördelarna är att kunna bestämma sin dag själv. Inga ineffektiva möten till exempel.
När barnen var små kunde jag vara hemma utan att min man behövde ställa in några föreställningar.

Att ha arbetsdisciplin är helt nödvändigt eftersom det är upp till dig om du jobbar eller ligger på soffan och kollar Netflix…
Jag har bitit i täcket och haft känslan av att jag sjunker så otroligt många gånger! Jag har varit livrädd att inte klara det ekonomiskt.
Min man har en fast anställning på Teater Halland men som kulturarbetare är lönen inte särskilt hög och vårat liv bygger på att vi båda måste ha en hyfsad inkomst. Det är knappt så att jag vågar säga det men det går ganska bra nu…
Jag tror det beror på att jag varit konsekvent och någonstans har jag självtillit.

Har du några tips att dela med dig av kring att vara egen företagare?
Mitt råd till dig som egen företagare är att ta hand om din oro! Träna kondition och styrketräning och lär dig bokföring! Omge dig med människor som tror på dig.
Då får du bättre kontroll på dina känslor och på statusen i din verksamhet. Det kommer hjälpa dig.

Du är en mästare på att gräva där du står när det kommer till mode, inredning, mat och träning. Vad är hemligheten och varför tror du människor gör saker svårare än vad de är?
Åh tack! Kul att du säger det!

Människan gillar att tillhöra en flock. Vi är nog i grunden ängsliga för att inte tillhöra den.
Våga lita på dig själv i både inredning och mode.

Ja, en tager vad en haver…
Har alltid tyckt det varit kul med trender och mode och lagt till och dragit ifrån så som det passat mig.
Älskar att resa till storstäder som Tokyo, London, Milano och New York och glo på människor på gatan.
Allt hänger ihop.
Konst, mode politik och ekonomi.
Kolla på Vivienne Westwood.
Grandmother of Punk!
Vilken förebild!
Jag har nog alltid försökt att skapa  mitt eget uttryck.
Köpt något dyrt och tidlöst på rea och ”stökat till det” med något annat från loppis.
Min garderob är ganska full…
och det gillar jag! Finns ju alltid nya kombinationer då.

En morgonrutin?
Min morgonrutin just nu är att sova lite längre…
Otroligt lyxigt.

Vad läser du helst?
Jag läser skönlitteratur och SvD.
Fast helst lyssnar jag på talböcker och poddar!

Jag kan minimalt om konst. Vad bör man kunna för att ha hyfsad koll?
Få lite koll på konsthistoria och samtidskonst! Bli bekant med olika konstuttryck i tiden.

Gå på utställningar, konsthallar, museum och gallerier. Ta del av någon guidad visning i samband med en utställning.
Det ger mycket.
Men framför allt gå på magkänslan!

Om man vill investera i konst – vad ska man satsa på då?
Besök avgångseleverna på konsthögskolorna! De har examensutställning på vårkanten. De har ju alla passerat en kritisk och kunnig jury i samband med att de kom in på sin långa utbildning.
En slags garanti.
Grafiska blad brukar inte kosta en förmögenhet och finns i begränsad upplaga.
Ha koll auktionssajter och glöm inte att kolla loppisar!

Vad är den största utmaningen med att leva på sitt konstnärskap?
Att tro på att du har något!

Framtidsdrömmar – har du sådana eller lever du bara för dagen din lyxlirare?
Ja! jag gillar att improvisera!
Hoppas på att utveckla mitt bildskapande och att fortsätta kunna leva på det.
Jag har många idéer på att skapa något riktigt unikt och roligt i vår nya studio CLAY AND ART STUDIO tillsammans med Frida och Jennie. Vi är ju numera grannar och tillsammans med dig och Miranda startade vi ju Kustfolk och med det är v inte klara! Här kan hända vad som helst! Bäst av allt är att vi bestämmer innehållet själva!
Jag har också idéer kring det som började med en T -shirt med texten STAY SOFT…
Nu finns ju snart både tvål och handkräm…och fler saker lär det bli…

 

Berätta om din fetish för siden och kashmir?
Har du testat det vill du aldrig mer ta av dig det!
Min pappa var chef på Kamgarn i Borås och köpte in ull främst från England. Han var en sådan fena på kvalite och fiberns struktur.
Han lärde mig tidigt att göra brännprov för att ta reda på vad ett garn innehöll.
Min mamma gillar också kashmirkoftor.
Några har hon kvar sedan 60-talet som
fortfarande ser helt nya ut!
Jag skyller alltihop på min mamma och pappa!

Berätta om din relation till mat? Att gå och äta med dig på restaurang kan ju göra en smått nervös…
Jag är uppvuxen med vällagad mat. Min mamma är jätte duktig och har lärt mig grunden. Jag var alltid med henne i köket. Det var så varmt och trevligt där bland grytorna. Hon lagade så otroligt mycket mat till vår stora familj! Det behöver inte vara flott men äter du ute ska bordet vara rent och maten vällagad om det så bara är en potatissoppa. Så enkelt är det faktiskt! Omsorgen framförallt.

Ha ha ha ja jag är nog ganska kräsen… Det är bara det att jag har ingen lust att lägga pengar på tråkig mat. Om jag äter ute vill jag inte drabbas av lust att berätta för kocken vad hen borde gjort för att lyfta rätten. Usch nu låter jag dryg och snobbig… det är jag inte! Men jag har svårt att hålla tyst.
Jag har skickat ut en del rätter… Men jag har även tackat kocken många gånger t ex på Campino här i stan när jag åt en kebabrulle för första gången…
Då var jag tydligen inte vegetarian…

Varför ska du och jag starta en podd? Tror du verkligen vi kommer genomföra det?
Vi har mycket gemensamt och jag tror vi kan tillföra olika vinklar i olika ämnen
Vi måste ha en utrustning först men vi är ju båda snabba och gillar att testa nya saker! Så svaret är JA! Tekniska lösningar kan vi få hjälp med.

Vad vi ska prata om?
LIVET så klart! Huller om buller högt och lågt! Det vi brinner för! Det svåra och det lätta. Berätta om hur vi gör! Tipsa och vara generösa! Allt ska få plats! Kanske intervjua någon otippad person då och då…

Träningen. Jag har dig att tacka för att träningen kommit in i mitt liv och räddat mitt ganska trasiga inre. Vad betyder träningen för dig och hur gör du för att ah en sund relation till den?
Så härligt att kunna inspirera någon till träning!

Det är verkligen världens bästa medicin!
Känslan av att orka är obetalbar!
Det är min drog och jag tränar faktiskt på att tagga ner och känna efter hur det känns i min kropp. Men problemet är att jag tycker det är så himla kul och jag är en rastlös typ med spring i benen…
Förut hade jag både hund och hästar omkring. Det var underbart då men var sak har sin tid.
Just nu har jag en härlig frihet i stället!

Kan vi prata om ålder. Du är 55 år och det känns som om vi är jämngamla. Hur kommer det sig tror du?
Människan har väl alla åldrar i sig. Jag har aldrig haft problem med att umgås med vare sig yngre eller äldre personer. Vänskap är oberoende av ålder. Jag kan känna mig som en yvig tonåring i sällskap av någon som är yngre. Jag tror det handlar om att vara nyfiken hela livet och att inte sitta på några givna svar. Att tro på något en stund men att hela tiden vara beredd på att omvärdera och tänka om är självklart för mig.
Tröttnar bums på människor som slår fast sanningar.
Då tar ju samtalet slut!
Därför är du min jämnåriga syster❤️

Tusen tack Lisa! Over & out. puss

Intervjun – sorg, skratt, blomster & tårar med My Feldt

My Feldt är tjejen jag blev störtförälskad i på avstånd då jag började följa henne på Instagram- @myfeldt. Vilken stjärna – så autentisk, levande, skör, stark, rolig, smart & viktig –  en fantastisk multitalang.
Tar ofta My Feldt som exempel då jag föreläser om sociala medier – snacka om att skapa något unikt som griper tag och lämnar ett viktigt avtryck i en annars ganska ytligt värld.
Hon blandar lycka, sorg, skratt, tårar bland bakverk och blommor. Den bästa kombinationen om du frågar mig.
Vet inte vem som tog första kontakten men vi började chatta med varandra och byggde upp en digital vänskap och äntligen sågs vi för några veckor sedan då jag var hemma hos henne och jobbade. Fler träffar lär det bli – ska absolut bjuda in mig själv igen och också be henne komma förbi mig i Varberg.

“My’s Bröllop” har precis haft premiär på Sjuan och jag hade typ gåshud och blev alldeles tårögd av all härlighet det bjöds på i programmet.

Och My’s  bok! Den går inte av för hackor. Den är ett mästerverk i både text och bild – det är vännen Linda Lomelino som tagit alla de fantastiska fotona och det är My som delar med sig av recept, stora och små tankar, poesi och illustrationer. Väldigt inspirerande!

Så glad att My är med i min intervju här på Krickelin. Det är en lång intervju så jag föreslår att du går ocvh sätter på en kopp kaffe, drar på dig raggsockar och kryper upp i soffan. Känner nu mer än någonsin hur alla känslor ska få ta plats och lyftas upp på bordet mer hädanefter. Är så tacksam över nedan fina rader.
Håll tillgodo!

Berätta, nyfiken, vad har du uppskattat mest under den senaste veckan?

Människor, mina vänner och min familj. Det har varit en väldigt omtumlade vecka, känslomässigt, för mig, både positivt och mindre positivt. Jag har blivit påmind om väldigt mycket saker och känslor har rivits upp och ner vilket också har benat ur exakt vad jag uppskattar. Jag uppskattar människor omkring mig.

Jag uppskattar min egen förmåga att våga höra av mig till människor i min närhet när något blåser i mig. Både när jag är ledsen men också glad. Man får inte glömma att höra av sig och säga -jag är så jävla glad nu! Då ger man också tillbaka lite av den energin man lånade när man var ledsen och ringde.
När oron trycker på så låter inte jag den gro utan hör av mig till mina livlinor. Jag var så satans orolig för ett av mina barn i veckan, som inte mådde bra, jag var rädd att jag skapat den oron och då tänkte jag – vad har jag gjort, vad ska jag göra?
Så hörde jag av mig till läraren de hade som gått i pension och sa, hjälp mig! Jag behöver råd från någon som känner mitt barn och som själv är förälder. I det uppskattar jag människan i andra änden av luren som finns fast den inte behöver.

Jag har även varit full av glädje och då har jag verkligen uppskattat att ha människor runt mig att dela den med och med glädje kommer ibland sorg över dem som inte är med och får uppleva glädjen, då är det fint att dela den också. Tillslut kom min fantastiskt fina kille ner från stockholm och flätade samman hela veckan så vi alla kunde landa tillsammans, barnen, han och jag. Människor är verkligen nyckeln, tillsammans blir man så mycket bättre än ensam.

Ett tag trodde jag att ensam var stark men så är det inte.

Jag har följt dig i sociala medier under det senaste året och är helt ”blown away” över din kreativitet och din fantastiska energi. Det inspirerar mig massor. Men handen på hjärtat, hur tro du att  ”folk” uppfattar dig? Eller rättare sagt, vad tror du är den vanligaste fördomen om My Feldt? Och bryr du dig om vad folk tycker egentligen?

Åh men tack fina du!
Det gör mig uppriktigt glad när du säger så. Jag tror, att många tror, att jag är lyckan själv på två ben, att jag klarar alla motgångar, att jag är superstark och alltid rolig och bubblig och full av energi. Det är sant till viss del, men en sak som är viktig att komma ihåg är att lycka och glädje inte är samma sak!
Jag försöker visa hela spektrat av mina känslor ganska öppet, mest för att jag vet att det behövs en motvikt till allt som är perfekt, men ibland när jag skriver att fan, livet är skit, då tycker folk jag är himla ball ändå som skriver det och då kan jag känna att vad fan, kan jag bara INTE vara det.

Jag tror att folk uppfattar mig som ärlig i det jag skriver och delar med mig av vilket jag är. Men ibland vill jag bara skrika -kan jag få vara ledsen utan att vara ball för det!!!!!!

Människor har nog uppfattningen att jag varit lyckligare än jag varit senaste tiden, det är bara för att jag är glad, jag är ALLTID glad, även när jag är ledsen. Och lyckad tror jag att de tror, här har vi en som har lyckats med sina drömmar. Många räknar nog lyckan på vad man presterar men så känner inte jag.

Min karriär har aldrig varit så blomstrande som senaste tiden, den har gått spikrakt uppåt i raketfart men samtidigt så har mitt privatliv varit i det mörkaste av mörker. Det har varit död, stress och privata saker som varit svåra.

Jag är väldigt personlig på instagram men sällan privat, det är två skilda saker. Jag tycker det finns väldigt tydliga gränser där min och min familjs integritet är viktigare än allt annat.
Man skulle bara veta ibland hur jävla trasig jag varit senaste åren. Hur djupt nere i skiten jag suttit och gråtit ur min ångest. Hur jag legat och hyperventilerat tills syret brister och det sticker överallt i kroppen. Det har varit en resa på många år som faktiskt är slut nu.
Nu är jag både glad OCH lycklig igen.

I våras satt jag i min trädgård i bikini och snickarbrallor i kvällsolen på trappan och kände mig för första gången lycklig på flera år, det var en VINST. Jag tittade ut över alla blommor och var lätt solkysst och kände bara att helvete, jag klarade, inte själv, jag hade väldigt mycket hjälp men jag kom ut ur dimman. Och plötsligt inser jag att det spelar ingen roll om man lyckas med allt i karriären om man inte mår bra själv. Det är bättre att må bra själv i privatlivet och ha en lite mindre blomstrande karriär.

Nu verkar det som att jag får turen att ha båda men det är fint att gå vidare med de insikterna. Dessutom har jag jobbat så jävla hårt för den så jag är värd den. Det är inget som kommit till mig på en räkmacka! Men gudarna skall veta att jag ställer mig väldigt ödmjuk inför livet för jag vet hur snabbt allt kan ändras, gå snett, hur fel vägar man själv kan ta när man är ledsen och hur lätt det är att gå vilse och inte alls hitta ut på länge.
Just nu känner jag mig superstark och jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv. När man lever själv efter en lång relation så måste man det för man minns inte riktgt.

På sista frågan om jag bryr mig vad folk tycker om mig?
Väldigt lite faktiskt! Jag förstår om det låter lögnaktigt, det gör väl alla?
Men jag har en otroligt bra självkänsla, jag trivs med hon den där tjejen, My, hon är fan så knäpp ibland men har kommit ifatt sig själv nu. Om någon tycker illa om mig så vet jag att det är dess egen energi som går åt. Inte min. Det vet jag ju själv när jag lägger energi på att störa mig på någon.

Ni vet att om man tippar över 50%gränsen för hur mycket energi man låter någon ta så skall man bara bryta, rakt av. Jag är så trygg i mig själv att jag inte behöver vara ängslig över vad folk skall tycka om mig, jag vet att jag är en älska- eller hatamänniska. Sen kan jag fortfarande oroa mig för saker, tex så vet jag att jag skulle tycka det var trist om mitt nya program hade urkassa tittarsiffror. Men då har jag valt att vara himla stolt och glad över den fina respons det fått och inte höra om några tittarsoffor, just nu!

Du är mamma till tre fantastiska ungar och det är sannerligen en berg och dalbana att vara förälder. Vad är den största utmaningen tycker du?

Jag har verkligen haft tur som fått tre fina, kloka, arga, envisa och starka barn. Så otroligt många i min omgivning kämpar med det som det ofta är tyst om, barnlöshet och jag är så tacksam för dessa tre liv och skulle gärna få fler om det går. Det är verkligen en ynnest.

Med det sagt så är föräldraskap något av det svåraste och vackraste jag varit med om. Herregud vad man går igenom. För det första så gör graviditeterna mig sjuk. Jag är konstant sjuk i nio månader. Det är så konstigt att det skall behöva vara så att graviditet inte kan räknas som sjukdom. Skall man behöva ligga på ett golv och jobba i sina egna spyor med noll värdighet för att “man är ju trots allt bara gravid” Nog om det möjligen men tycker fler borde fatta att man kan bli riktigt dålig utan att behöva hålla ihop för att man inte vill vara gnälligt.

Det svåraste med att vara mamma till mina barn är att se dem i sina motgångar och försöka ge dem styrkan att klara dem. Få dem att förstå att ibland måste man gå igenom helvetet för att förstå det och lära sig från det. Att om man inte gör saker man är rädd för så kommer man inte vidare.

När deras kompisar varit dumma mot dem, de känner sig ensamma eller ledsna för att något hänt. Du vet när man kokar inombords men förstår att här är jag föräldern, nu skall jag hjälpa. Det är svårt. Att bygga deras självkänsla. En gång hade de haft tävling i skolan om vem som var smalast, då blev jag helt förkrossad.
Så små liv, redan så påfrestade. Hur skall JAG göra för att få mitt barn att älska sig själv? Genom allt. Kan man det? Jag försöker ge mina barn tid, för i tiden kan man prata, få dem att vilja öppna sig, prata med mig. Så länge man pratar finns en ventil. Utan ventilen sprängs man tillslut.

Jag vill lära dem egentligen en enda grej, som jag alltid upprepar. “var snäll” Mot dig själv, och mot andra. Så har du vunnit.

Vad är din styrka och din svaghet, enligt dig?

Min styrka är mitt skratt, min stolthet, mitt driv och min eld.
Jag brinner, som en jävla eld med ett vindkraftverk framför. Ingen hejd.
Ibland försöker jag hejda den men det blir motsatt effekt. Sen hittar jag en styrka i ordet, jag känner att jag har orden i mina händer och det är en kraft.  Min största svaghet är en fysisk och en psykisk. Den fysiska är min huvudvärk som är en effekt av elden, den lamslår mig och den psykiska är min extrema scenskräck och rädsla att möta mycket människor. Den hindrar mig från mängder av saker jag egentligen tror jag hade velat göra.

Jag förstår att den kan tyckas konstigt med allt jag tar mig för just nu men om man tänker ett varv längre så har jag aldrig mycket människor framför mig fysiskt. Det gör mig livrädd. Varenda gång jag skall göra något framför en folksamling så tror jag att jag skall dö. Bokstavligen. Det blir svart. Jag tar inte tag i problemet heller utan låter det marineras i min egen ångest. Men jag utsätter mig för det gång på gång men det blir inte bättre…jag tror att jag skall vänja mig men det gör jag inte.

& nästa fråga då, vad tycker de som står dig nära? Alltså vad din styrka respektive svaghet är?

Mina nära skulle nog säga att viljan och glädjen är mina starkaste sidor och min svagaste är att ta hand om mig själv, ge mig tid och omsorg.

“Genom sol och åska går vi genom livet” säger du, så fint och klokt- vill du berätta vad/vem ditt solsken är?

Mitt solsken är många olika saker. Det är mina älskade coola barn, min kära fina kille. Mina fantastiska syskon, min familj, min trädgård som är full av blommor och allt det vackra i världen. Det är de dagar som jag minns med glädje och dem jag stoppar i hjärtat för de dagar då åskan dundrar in.

Under de senaste två åren har du givit ut en bok, spelat in ett tv-program, separerat från en långvarig relation, varit ett av de regelbundna inslagen i Nyhetsmorgon,  drivit bageri parallellt med allt detta och samtidigt lyckats skapa content till ditt inspirerande konto @myfeldt på Instagram. Där har du över 50 000 människor som hejar på dig och applåderar dig varje dag.
Möjligt att detta kan skapa ganska mycket prestationsångest och rädslor tänker jag.
Ångest brukar du och jag prata om ibland. Bor den inom dig? Hur ger den sig uttryck i så fall?

Ja herregud, jag förstår knappt själv hur jag klarade av allt det där, det var mycket som erbjöds på samma gång och jag hade svårt att säga nej till allt roligt.

Jag känner ingen prestationsångest alls över vad jag visar för mina följare, inga rädslor heller. De får följa med på ett väldigt litet hörn av mitt liv, det är frivilligt. Det är alltid 100% äkta och på riktigt men jag är väldigt noga vad jag väljer att dela med mig av. Vissa saker kan man inte dela med sig av när man är mitt i stormen. Och nu när stormen lagt sig så har jag fortfarande inget intresse alls av att dela det med någon som inte var med. Om man googlar mitt namn så kommer de deppigaste sökningarna upp, vet du vad folk söker allera mest på i toppen tillsammans med mitt namn? My skilsmässa, My man, My skild, My separerad, My Johan, My död mamma. My familj.

Vad är det?
Är det vad folk undrar om en människa de inte känner? Alltså hur sugna kan folk vara på att gotta ner sig i det? Jag fattar att folk är nyfikna men det är inget de någonsin kommer få läsa om. Något så privat som det måste få stanna mellan de som genomgår den men sen kan man fortfarande dela med sig av vissa känslor och ångest som rör en själv. Sen finns det mycket annat som jag har presatationsångets över, eller är rädd för. Tex var jag för ett år sedan, rädd för att aldrig bli riktigt på djupet lycklig igen. Men det blev jag.

Ångest hos mig tar uttryck i att jag får ont i bröstet, panikångestattacker, blir väldigt låg och går in i mig själv, samtidigt blir jag enormt kreativ då och målar mina allra finaste målningar, skriver de bästa texterna.
Det har varit otroligt tuffa år, samtidigt så var det kanske skönt att hålla uppe hjärnan med så mycket saker för jag har varit så under isen. Hade jag inte skrivit på min bok hade jag förmodligen bara suttit hemma och grinat. Jag gick totalt förlorad ett tag, helt vilse. Inte i mitt yrke, tvärtom. Men i mig själv. Jag försvann helt. Jag gjorde allt fel, blev så arg på mig själv.

Jag minns när jag lämnat in boken i mars, efter nästan två år, jag hade skrivit på den varje dag, slitit, kämpat. Så satte jag mig i duschen och duschade skållhet vatten över mig, så bara brast det, jag bara skrek ut mina tårar bland allt vatten, jag var helt tom, tömd, borta. Duschade tills allt varmt vatten tog slut och sen satt jag där och kallvattnet och frös. Barnen var hos sin pappa och jag kände bara att vad fan har jag sysslat med, inte bearbetat något alls, inte mammas död, inte allt koas efter. Vad spelar något alls för roll? Vad har jag gjort? Skit i allt, jag dör fan nu.

Jag bara grät och grät och hade panikångestatack på panikångestattack. Satt flera timmar i luren med mina vänner och kunde inte andas men de andades med mig i veckor. De försökte så mycket, säga att allt skulle bli bra. De var världens finaste.
Men min känsla var att INGET kommer någonsin bli bra igen. Allt har gått åt helvete, alla är döda och borta och jag är olyckligast i världen! Även fast det bara var en som dött och ingen annan var borta. Barnen hade ju det hur bra som helst hos sin världsbästa pappa men ändå.
Jag skulle ju vara glad, för min bok, men jag bara grinade för allt annat. Jag kämpade superlänge med känslorna över vad man inte var längre. Man var ingens barn längre, man var ingen hel familj. Istället för att tänka på vad man hade. Vad fan, man är visst en familj, vem bestämmer hur en familj ser ut? Åh vad jag försökte komma till insikter alltså men det var omöjligt!

En vän till mig sa för längesedan, det tar två år My, att komma ut på andra sidan, när man går igenom svåra saker. Nej fy fan tänkte jag, skjut mig i huvudet. Det kan inte vara möjligt men jo, ganska exakt två år.

Men så sa en av de viktigaste personerna i mitt liv några av de helt avgörande orden till mig som fick mig att förstå, ta mig upp och ur allt. Du blandar ihop konsekvenserna och beslutet.
Beslutet har skitdåliga konsekvenser, men det behöver inte betyda att det är ett dåligt beslut, nu måste du ta dig samman och ta konsekvenserna, det är ett val,
Folk simmar över medelhavet My, för sina liv. Du sitter hemma i dina soffa, i ditt varma hem med tre underbara barn, en karriär och en trädgård, i ditt allra sämsta tillstånd, har du det fortfarande oändligt mycket bättre än så många andra. Ta ansvar över ditt liv, beslutet är taget”
Då gjorde jag det. Sen fattade jag, att ja, nu är detta livet, det är såhär det skall vara.

Sen gick det ganska fort att resa sig. Jag kände mig gladare och starkare för varje dag. Väldigt tidigt i sommras detta året så kände jag det jag aldrig trodde jag skulle känna igen, jag kände mig lycklig inombords. Det var så befriande skönt. Jag kände mig stark, cool och tillbaka. Jag kände att nu skall jag leva själv med våra fina barn.
Det här kommer gå så himla bra!

Vad är det läskigaste du tagit dig för under 2018?

Känns som jag gjort massor av läskiga saker detta året. Att kasta sig ut i en TV-produktion med oändligt många utmaningar varje dag! Herregud vad jag lärt mig mycket, det har varit en erfarenhet för livet och jag är så stolt över det vi gjort tillsammans.

En annan läskig grej var att bestämma att jag och barnens pappa skulle öppna ett ställe till tillsammans fast vi inte var tillsammans längre. Det gjorde vi på en kväll. Vi käkade middag tillsammans med ungarna och så sa han att han tappat arbetsgnistan lite. Så då bestämde vi att öppna ett cykelcafe, dagen efter hade vi en lokal och en vecka senare hade vi skrivit på en stor jäkla lokal mitt i city. Detta var i mars. Impulsiva som fan men samtidigt skall man inte låta drömmar falla för ängslighet. Det säger jag jämt. Så nu skall det öppna i december och det är ett stort läskigt projekt men hans gnista är tillbaka och det är så viktigt att båda föräldrarna mår bra för at kunna vara bra föräldrar för barnen, våra barn är det viktigaste!
Samtidigt som rädslor finns så jämnför jag allt med döden nu för tiden och när man tänker på det så är allt annat en piss i nissan! Vad kan hända? Allt går åt helvete, ja visst, där har jag varit och jag vet att man kan komma ut.

Vad var roligast i år?

Jag skulle kunna säga boken som jag är superstolt över, skulle kunna säga tv-programmet som jag älskar men jag väljer att min fantastiska kille kom in i mitt liv som en blixt från klar himmel! För vad jag lärt mig är att familjen är det allra viktigaste i livet, det är det som ligger närmast mitt hjärta och det som får en att må riktigt, äkta bra. Han är bland det finaste jag varit med om. Jag får den stora äran att leva med honom och få vara brutalt kär, han får mig till mitt allra bästa jag, varje dag. Han och barnen är min stora lycka i livet. Jag är så glad att jag fick bli stark själv först, hitta tillbaka till livet och lära känna mig själv igen innan det hände. Det är så vackert med stark kärlek men den kan komma väldigt fel om man inte är på samma station. Vi steg på, på samma station och tåget var ett jävla X500 000 som bara for rakt upp i solen.

Har du något mål – i sådana fall, vad?

Att varje dag, vara rädd om mina nära och kära, göra dem lyckliga och få dem at känna sig trygga. Fostra mina barn till starka kärleksfulla människor och att göra dem jag lever med, till sedda människor. Att ägna mitt yrkesliv till att så frön i människor. Frön som får människor att ta hand om naturen, se den och bli kär i den, för allt man älskar vill man vårda. Sen drömmer jag om att se rabarberknopparna brista i vår, se mina barn bli vuxna och få älska Rickard tills jag dör. Allt annat, bokdrömmar, tvdrömmar och andra arbetsrelaterade drömmar dom vet jag att om man verkligen vill, så kan man komma vart man vill. Men livet, människorna, känslorna runt en och hur man mår, det kan man inte bestämma själv, när någon råkar ut för döden eller sjukdom, då har man inget att sätta emot. Då hjälper inget, då bryts man på mitten.

Vad skulle du vilja vara med och påverka i samhället?

Jag vill få människor till att ta hand om naturen, utan att egentligen tvinga dem eller säga det. Jag vill få människor till att prata mer öppet om känslor och visa att det inte är något farligt alls. Få föräldrar till att sluta prata skit om andra inför sina barn. Och få människor att öppna sina hjärtan till ett mer fritt samhälle där alla får vara med.

Du förlorade din mamma som gick bort i cancer och lämnade livet och er alldeles för tidigt. Det är förjävligt!
Hur ser/såg sorgearbetet ut?

Att mamma dog är den största sorg och chock som drabbat mig i livet. Jag hade liksom bara en mamma. Ingen annan. Det var så ensamt att bli äldst i generationen. Den dagen hon ringde och sa att hon fått cancer och att det såg riktigt illa ut så visste jag direkt att hon skulle dö. Nu händer det, det jag alltid varit så rädd för. Jag har alltid haft enorm dödsångest. När jag var liten så var jag så rädd för att min mamma skulle dö att jag kunde gråta mig till söms varje natt. Vem skulle ta hand om oss då, tänkte jag… Skulle jag ta hand om alla mina syskon?

Men nu hade döden kommit. ” Det är skönt att nästan alla hunnit bli vuxna” sa hon.
Men Putte hade inte ens gått ur skolan. Hon kämpade med att överleva så hon skulle få se honom ta studenten. “Jag har inte fött sju ungar för att inte se dem alla ta studenten” och hon klarade det. Det var en underbar dag som vi alla fick uppleva tillsammans och mamma fuskade till sig vinst i kubb. Hon kämpade på övertid i ett och ett halvt år, eftersom hon bara fick någon månad från början.

När jag sa att vi väntade barn igen så gav hon upp, för då fattade hon att hon inte skulle klara det. Vi pratade aldrig om det barnet. Lilla Ingrid. Hon hade rätt, hon hann inte. Några dagar innan Ingrid föddes så dog hon. Allt var nattsvart. Även fast jag förstod direkt att hon skulle dö så trodde jag att hon skulle överleva. När hon tog sitt sista andetag så chockades hela systemet, jag tryckte på larmknappen och trodde de skulle återuppliva henne. Min lillasyster kastade sig över henne och skrek. Det var hemskt. Vi satt alla sju syskon på balkongen på sjukhuset i orange filtar i sommarstorm och regn, två dagar innan midsommar. Vi firade midsommar med dans och blommor som hon älskade, sen fyllde vi kyrkan med sommarblomster och gav henne den vackraste av begravningar.

Sen kom hon, vårt tredje barn och jag orkade inte med att sörja. Det krockade. Jag och alla mina syskon gjorde på olika sätt, någon försvann, någon gick in i djup depression, någon städade frenetiskt, men vi försökte göra det tillsammmans. Vi skrattade oss igenom sorgen, vi pratade om henne varje dag, vi drog alla mammas skämt och varenda dag sedan hon dog så har vi imiterat henne och brustit i skratt. Värst var sorgen från mina barn. Min äldsta dotter var helt förstörd, hennes hjärta var krossat!! mormor var hennes bästa vän och jag skulle bära hennes sorg med.

Jag har absolut inte sörjt klart min mamma, jag gör det varje dag och så fort något roligt händer så brister det. Man vill ringa, man blir förbannad ibland, varför dog hon??? Man skall inte förlora sin mamma när man är mitt i livet med barn och familj. Jag behöver henne, men jag klarar mig utan också. Barnens farmor har alltid varit som en extramamma för mig. Johan och jag var ju  tillsammans hela mitt vuxna liv så hon har alltid funnits där. Nu har vi starkare band än någonsin. Vi umgås när vi kan och vi pratar flera gånger i veckan, jag älskar henne så. Så tacksam att hon finns i mitt liv. Varje dag utan mina mamma är en dag till. Jag saknar henne varje dag och tänker på henne konstant. Jag hade önskat att hon var med nu, se alla mina syskon bli lyckliga, se dem få barn, träffa dessa underbara barnbarn och jag hade önskat att hon fick veta att jag blev glad igen, hon visste att jag satt ute på parkeringen flera dagar i veckan men aldrig vågade gå in till henne, kunde inte med att se henne försvinna, bli svag. Hon var ju den starkaste jag visste. ” Jag vet att my inte klarar av detta” hade hon sagt till min storasyster, men det är okej! Jag satt på parkeringen med min bebis i magen och skrekgrät. Var inte människa nog att gå in men var människa nog att förlåta mig själv för det och jag lovade mig själv att jag inte skulle ångra det. Utan vara förlåtande mot mig själv när döden tagit henne och jag missat tiden. När tåget lämnat perongen skulle jag stå kvar utan ånger. Det har jag varit. Förlåtande mot mig själv. Jag gjorde så gott jag kunde, det gör vi alla. Att du dog mamma, är det värsta som hänt men det skall inte vara för inget. Bara för att du dog, skall jag leva, lite extra varje dag.

Många blir osäkra när de ska möta en människa i sorg – har du något bra råd till dem som inte vet vad de ska säga eller göra?

Tycker bara man kan säga såhär
-FAn, jag är så ledsen, det är så hemskt och orättvist, jag blir så osäker på vad jag skall säga eller göra men tveka aldrig at be om vad som helst. Jag kan laga mat, jag kan lyssna eller jag kan tvätta alla dina kläder. Vi kan gå tillsammans på en promenad eller så bara skickar jag ett sms om dagen och ber dig dricka vatten men du behöver aldrig svara.

Något mer ytligt – Hur många intervjuer har du egentligen varit med om i år och vad är den vanligaste frågan?

Oj herregud, jag tror jag gjort snart 150 stycken. Det har varit sååå intensivt presspåslag. Jag märker att de flesta ställer samma frågor och att många intervjuer ser likadana ut. Ofta känner jag att intervjun inte blir mig rättvis i slutet för att frågorna som ställs har ett svar som inte jag gillar. Den vanligaste frågan eller det folk vill veta om är när jag var i new york och london och jag är sååå trött på de frågorna. Det är 13 år sedan nu och jag vill fokusera på vad jag gör nu, inte vad jag gjorde då. Det är gamla meriter. De säger ingenting om vem jag är idag. Sen vill de konstigt nog veta vad jag skulle vilja vara för bakverk? Det är helt orimlig fråga? Jag kommer aldrig bli ett bakverk, kommer aldrig drömma om att bli ett så varför skall jag ens ägna tankar på att fundera över det, hahahaha Men många ställer också intressanta frågor och det blir de bästa intervjuerna. Den här tex, handlar om verklighet, svåra ämnen och sådan man aldrig pratar om. Det gillar jag, detta kommer hjälpa någon annan. Då har jag gjort något jag brinner för.

Vilken fråga känns viktig och vad skulle du helst av allt vilja svara på?

Jag vill svara på frågor där svaren kan inspirera och hjälpa andra människor på ett eller annat sätt. Jag behöver inte synas eller vara med i tidningar för att visa upp mitt egen ansikte och för att folk skall tycka om mig, jag har en familj som tycker jättemycket om mig. Men jag vill synas för att kunna vara med och påverka. Har jag fått ett fönster ut i världen, då vill jag använda det. Precis samlade jag in nästan 200000 kr till världens barn, på tre inlägg på insta med hjälp av alla som skänkte. Hur ballt??? vilken kraft. Om jag känner att jag inte gör någon som helst nytta med det jag gör så lägger jag av bums och bara kliver av hela tåget och har det bra med min familj istället. Men just nu brinner jag så starkt för så mycket så jag älskar att göra det jag gör.

Vad bjuder du på om du vill göra någon glad och kanske lite imponerad?

Jag lagar mat, dukar fram och ser till att när den personen kommer innanför dörren så kan den bara sätta sig ner och ta en andetag, sen vad som står på bordet spelar ingen roll.

Till sist – kan du berätta lite om ert tv-program ”My’s bröllop” som precis haft premiär på sjuan?
Det är ju faktiskt våra gemensamma vänner på Lismejeri som gifter sig. Så coolt och kul!

Ja alltså här snackar vi något jag är stolt över. FY FAN!!!!!! Det är en så fin produktion bakom. Vi höll på från och till i tre månader och namnet kan tyckas lite konstigt, är det jag som skall gifta mig? men såklart inte. Det innehåller så mycket fint, detta program. Såklart kärlek, matlagning, ekologiskt, återbruk men bäst av allt, KÄNSLOR!!!! Äkta, på riktigt, inga ytliga fasader, inget tv-smink. Det är Putte, min lillebror och jag som skall fixa tidernas bröllop till våra vänner Rina och Johan. Vi skall göra saker man inte gör egentligen för att det inte är innanför ramarna för vad som är normalt men vi älskar konstigt. Det är skratt, tårar och äventyr hela långa sommaren och allt slutar med ett brakbröllop på slutet. Blixten slår ner och allt, sååååå KUL!!!

Tusen tack My!

Söndagsintevjun – Om Johanna Willerstrand

Vilka vackra dagar vi har nu!
Sommarvädret gör underverk med humöret och livet blir lite enklare helt enkelt. Vi har flyttat ut – tvättstugan och övervåningen är i ett stort kaos men vi bryr oss inte det minsta. Så härligt att bara leka och slappa i trädgård eller på stranden.

Denna vecka har jag varit över hos min granne Johanna Willerstrand med kameran. Stellas mamma alltså.
Vi hänger mest var och varannan dag och turas om att ge barn mat, hämta på skola och skjutsa. Som ett litet kollektiv – otvunget härligt och avslappnat. Johanna har blivit lite som en syster och vi har stött och blött det mesta – skrattat, svettats och gråtit på varandras axel.
Johanna jobbar som personlig tränare, löpcoach och föreläsare och inspirerar mig jättemycket. Jag hittar ganska ofta ursäkter till varför jag ska inte ska dra med på träning eller snurra på mig löparskorna. Då står hon där och säger “vi gör det ihop –  det blir skoj, alla kan vara med!” Och så grejar hon med kul cirkelträning för barn och vuxna i trädgården.

Vad jag uppskattar mest med Johanna är att hon ofta bekräftar mina känslor istället för att komma med lösningar, att hon är  prestigelös, positiv och att hon är bra på att få både barn och vuxna att tänka till i vad de uppskattar i livet. När vi äter middagar så går vi laget runt och alla får berätta vad de uppskattat med de andra i familjen under dagen.

Hej Johanna. Vad har du uppskattat mest denna vecka?
Att sommaren som aldrig kom förra året har kommit hit och parkerat.

Vad äter du helst?
Grillat och grönsaker.
Det är i grönsaksdisken vi hittar vitaminer, mineraler och antioxidanter – bra grejer för en aktiv kropp! Äter jag lunch ute väljer jag alltid fisk. Har som mål att laga mer fisk hemma oxå, det är ju så enkelt men ändå så svårt när man inte har det som vana.

Ok, vad äter du inte?
Lever, har svårt för konsistensen…

Vad brinner du för?
Hälsa! Så som vårt samhälle ser ut idag så är det otroligt viktigt att göra bra val, vi har väldigt mycket emot oss, stillasittande arbeten, godisdiskar och energidryck som bokstavligt talat ramlar över oss. Dolt socker och e-ämnen i färdigmat osv.
Mitt mission är att få inspirera och vägleda till ett hälsosamt liv. Det finns så mycket goda och nyttiga saker och fysisk aktivitet skänker oss väldigt mycket välbefinnande!
Ändå är det så svårt att få ”ändan ur vagnen” och så sitter man där med handen i gottepåsen…

Vart reser du helst och varför?
Har alltid älskat skidsemestrar! Men en ny favorit är Sri lanka, organiserat kaos och så kan man vågsurfa, blir lite som skidsemester utan att behöva frysa tårna av sig. Sedan älskar jag att campa, rätt ut i naturen, vi är så lyckligt lottade i Sverige med vår allemansrätt, slå läger och tända lägerelden det är fina grejer!

Vad läser du?
Alldeles för lite… men jag lyssnar desto mer på pod!

Vad lyssnar du på?
På poddar och på Studio ett på P3. Kollar aldrig på nyheterna utan lyssnar istället.

Har du något bra tips du vill dela med dig av?
Ät grönsaker bär och frukt – ät så många färger du kan. Visste du att endast en av tre får i sig tillräckligt av detta i Sverige…?

En viktig rutin för dig?
Regelbunden träning. Utan det kraschar jag mentalt!

Vad är det bästa med Varberg?
Oj! Jag älskar Varberg – Havet och alla bad!
De vackra småvägarna (läs cykelvägarna) inåt landet, bokskogarna. Den mysiga stadskärnan och att det är precis lagom stort, som småbarnsförälder känns det tryggt att vi kan ha lite koll på varandra och framförallt på våra barn.

Du jobbar med träning och hälsa. Jag tycker det är viktigt att så många som möjligt får information om vad fysisk aktivitet gör för hjärnan. Kan du berätta lite om detta?
Jag har en föreläsning om detta den heter Hälsa – Hur svårt kan det va? Om man vill ha det långa svaret så kan man köpa den.
Det korta svaret är:
-Fysisk aktivitet gör oss hjärnstarka. Det utsöndras välmåendehormoner som ger oss glädje, inre harmoni, känslan av att vara stark och det ger oss vakenhet.
-Vi blir lösningsorienterade och kreativa av fysisk aktivitet och vi blir stresståliga.
-Vi har lättare för att lära om vi är fysiskt aktiva. Man har länge sagt att det är smarta människor som väljer träning men forskning idag säger att du blir smart av att träna!
-Vi minskar risken för demens med ca 40% och mycket mycket mer!

Vem vill ha detta? Alla tror jag – men det är långt ifrån alla som gör valet att prioritera fysisk aktivitet.

Hur ser din träningsbakgrund ut?
Jag har växt upp i en aktiv familj och tränade som barn längdskidor och lite fotboll, slutade som många andra runt femtonårsåldern, sedan blev jag positivt provocerad när min syster åkte Vasaloppet ett år.

“Kan hon kan jag” och sedan var bollen igång. Vasaloppet blev till slut en svensk klassiker som sedan blev triathlon och Ironman. Det jag upptäckte på vägen var hur bra jag mådde mentalt. Idag anmäler jag mig fortfarande till lopp för att ha något att träna till, jag får inspiration av det men det viktigaste är mitt mentala välmående!

Om man inte känner sig redo att byta livsstil rakt av imorgon men ändå vill göra en förändring till ett mer hälsosamt liv – kan du ge tre enkla tips för detta?
-Läs boken Hjärnstark av Anders Hansen! Eller lyssna på boken. Han beskriver vad som händer i framförallt hjärnan när vi väljer fysisk aktivitet.

-Bestäm dig och hurra för alla pass som blir av –  sikta på ca 3 pass i veckan 30-45 min.
Raska promenader är bra, men att svettas lite är bättre. Särskilt om du vill bli Hjärnstark.

-När vi kommer till kost så fyll på med grönt  och försök fylla halva tallriken, börja med det du känner till och gå sedan vidare, försök äta så många olika färger som möjligt. Ta med dig barnen på den utmaningen.
Unna dig men inte varje dag och det du unnar dig ska vara 100% värt det. Du ska verkligen älska det!

Får du inte till det – ta hjälp! Lycka till!

Tusen tack Johanna för att du ville vara med.
Vill du komma i kontakt med Johanna för så når du henne här och du kan också följa  henne och hennes äventyr på Instagram.

Har du ett företag och behöver hjälp med ert hälsoarbete så rekommenderar jag verkligen Johanna – hon hart hjälpt många företag och privatpersoner i Varberg.

 

Söndagsintervjun – Om Emma Gunnarsson

Dags för veckans söndagsintervju.  Har så många spännande människor i pipen denna vår och min vän Emma Gunnarsson är sannerligen en av de mest inspirerande.
Emma är sjukt intresserad av hur vi människor fungerar och tiden bara rusar iväg då man sitter i samtal med henne.
Bra lyssnare, klok, rolig, ärlig och härlig. De bästa kvaliteter man kan ha om du frågar mig.

Emma utbildar och föreläser inom DISC, alltså olika beteendeprofiler. Ett väldigt spännande jobb!
Jag har lärt mig så mycket av Emma då vi suttit i en hel del möten den sista tiden. Väldigt glad över att hon vill vara med här i intervjun och dela med sig av sina klokheter.

Hej Emma – Vad har du uppskattat mest denna vecka?
Ljusare dagar –  Jag har upplevt denna höst och vinter väldigt mörk. Jag har verkligen saknat ljuset.

Vad äter du helst?
Jag fullkomligt älskar skaldjur. Allra bäst är ”lajrhommer” som vi stolt säger på Läjet om våra havskräftor.

Min största idol inom mat är min mamma!
Jag beundrar mycket hos min mamma – en av hennes talanger är kunskap och passion för matlagning. Så jag har alltid varit otroligt bortskämd med bra råvaror och väl tillagad mat – alltid lagad med mycket kärlek.
Tyvärr är den genen inte nedåtgående i arv, jag har varken mammas talang och inte heller intresset att laga mat.
Men jag älskar middagarna min mamma skapar.

Jag värdesätter också min familjs helgfrukostar mycket. På sommaren cyklar min sambo och son bort till det lilla bageriet Tis Tårteri (endast öppet under vår och sommar) som ligger i Läjet och köper nybakade frallor. Jag älskar frukost och skulle aldrig börja dagen utan.
Att på helgen få lite extra tid att tillsammans njuta av smoothies, croissanter och allt annat som vi kan lyxa till det med är guld. När vi sen får toppa det med att kunna sitta ute och äta, kanske ta ett morgondopp före, då är annat svårslaget.

Ok, vad äter du inte?
Det är inte mycket.
Jag är dock sjukt stolt över att jag inte ätit något godis, chips eller ostbågar under tre års tid. Var en riktigt godisråtta och är glad över att ha kunnat ändra gammalt beteende. Förr kändes det tvunget att ha handen i någon skål för att förhöja myset över våra serie-maraton, film osv. Nu känner jag inte längre att jag behöver tugga på något.
Fast jag älskar glass, så det får bli mitt ”lördagsgodis”.

Vad brinner du för?
Låter klyschigt – men möten med människor. Alla har en historia att berätta – en ”resa” de gjort, ett beslut de har tagit som påverkat dem till var de är idag. Att få förmånen att lyssna och ta lärdom av det, det driver mig och det brinner jag för.

Jag har förmånen att fått träffa dig och din kompanjon Miranda som jag beundrar för ert mod, era berättelser och framförallt för er drivkraft att förbättra och förändra.

Jag träffar människor dagligen som jag är nyfiken på och beundrar. En av dem är min sambo Kimmo som med otrolig målmedvetenhet och beslutsamhet blev väldigt framgångsrik i det han bestämde sig för.
Imponerande och beundransvärt!

Vart reser du helst och varför?
Gillar både korta och långa resor. Att tillbringa en helg till Stockholm eller Köpenhamn uppskattar jag lika mycket som en längre resa till andra länder och kontinenter. Jag har varit i Italien ett antal gånger och älskar landet.
Maten, drycken, människorna, temperamentet, shoppingen och baden i södra i Italien är underbar. Jag hoppas inte min flygrädsla begränsar mig, men jag tror den tyvärr gör det omedvetet.
Det finns dock så många fler länder jag vill uppleva.

Vad läser du?
Just nu läser jag Annika R Malmbergs bok ”Make it work”, en guide till fungerande relationer. Den handlar mycket om det jag arbetar med.

Jag läser annars mycket blandat, en favorit är Jojo Moyes.  Att bli uppslukad i andra människors historia är avkopplande.

Vad lyssnar du på?
Svenska artister som Seinabo Sey, Sabina Ddumba, Janice, Rhys, Molly Sandén, Laleh, Linnea Henriksson – grymt coola kvinnor som jag beundrar mer än bara deras låtar och röst.
Jag är också svag för popsnören som Oskar Linnros och Daniel Adams Ray. Petter ligger mig alltid varm om hjärtat – beundrar honom för hans förmåga att tro på att allt är möjligt och att hårt arbete lönar sig.

Jag själv sjunger och spelar, eller mer klinkar, piano och har gjort det i många år, så musiken är otroligt viktig för mig.
Detta är min fullkomliga avkoppling och fyller på energi. Har precis fått ett piano och är så lycklig för det!

Har du något bra tips du vill dela med dig av?
Det finns ju så otroligt många kloka människor som matar oss med massa kloka ord och tips dagligen, så mitt tips blir nog helt enkelt att gör så gott du kan – det är fullt tillräckligt!

En viktig rutin för dig?
Önskar jag kunde säga mitt dagliga yoga-pass eller min dagliga löpartur, men haha tyvärr, inte jag. Just nu.
Mitt morgonkaffe är heligt, är inte Emma innan jag fått det.

Sedan kom jag ihåg en annan rutin som egentligen går av bara farten – direkt när jag kommer hem efter avslutad jobbdag byter jag om. Tar på mig omatchande, urtvättade och otroligt sköna kläder. Det blir liksom min ritual för att lämna “jobb-mode”. Inte stänga av jobbet, för det finns alltid med tankar och ideér kring det, det är så jag är – men på det sättet växla och komma in i “hemma-mode”.

Under sen vår, sommar och tidig höst är ett dopp i havet min mest helande stund. Vi har förmånen att bo nära en liten badvik, Kagabäcken. Försöker bada så många dagar som möjligt under sommaren. Tyvärr delar jag inte den passionen med varken sambo eller son, passar då perfekt att ta på sig badrocken och gå ner till Kagabäcken för ett snabbt dopp alldeles allena. Havet liksom sköljer bort det dåliga och fyller mig med det bra. Flummigt, men det funkar för mig.

Du jobbar med att Disc-analyser och olika beteendeprofiler. Berätta lite – Vad är det och vad var det som fick dig att intresse dig för detta yrke?
DISC är ett verktyg och ett hjälpmedel som beskriver olika människors beteende, det som syns och hörs hos en person. DISC bygger på William Marstons teori, som delar in beteendet i 4 olika färger, blå/röd/grön/gul, färger för att det är lättare att komma ihåg. Detta hjälpmedel beskriver människors olikheter.

Vi har alla fyra färgerna i oss, men beroende på hur mycket vi har av de olika färgerna kommer vi att prioritera, besluta, kommunicera och samarbeta på olika sätt.

Det finns inget beteende som är sämre eller bättre än något annat. Alla kombinationer och färger har styrkor och svagheter som upplevs olika beroende på vilken situation det är och beroende på vem som frågar.

Beteendeforskningen hävdar att de effektivaste människorna är de som har förståelse för hur de själva fungerar och agerar i olika situationer. De känner sina starka och svaga sidor, därför kan de utveckla sina egna tillvägagångssätt för att möta omgivningens krav.

Jag har erfarenhet av att detta är ett effektivt verktyg i möten med andra människor, som ger en djupare förståelse hur vi samarbetar och tillsammans når våra mål.

Gillar Annika R Malmbergs metafor om krockkudden. Den färgen som ligger allra längst ifrån dig är den som du ofta krockar mest med. Om människor var utrustade med någon form av krockkudde, så skulle smällen inte bli så hård. En krockkudde är i detta sammanhang mer kunskap om hur vi skiljer oss åt och skaffa några enkla tips på hur man ska göra för att undvika en alltför häftig krock.

Intresset kommer från det som driver mig – möten med människor. Jag ville bli bäst i mötet med andra. För att bli bäst behövde jag börja med mig själv, hur upplever jag mig och framförallt hur andra upplever mig. Sen lära mig hur andra reagerar och kommunicerar i olika situationer.
Jag kom i kontakt med DISC för ca 10 år sen, men började jobba med på riktigt under min tid som ledare på Falkenbergs Strandbad.

Du som har kommit så långt inom detta spännande område och bär på så mycket kunskap  – Har du något tips att dela med dig kring dig?

Det som är det bästa med det här är att det finns så mycket mer kunskap och erfarenhet att få och lära sig. Nyfikenhet och att lära mig mer att viktiga faktorer för mig att fortsätta mitt driv.

Ställ frågor. Försök förstå. Alla är olika. Alla behövs.

Slutligen – Kan du berätta lite om dina drömmar och förhoppningar inför detta året?
Jag har precis börjat nytt jobb som utbildare, föreläsare och rekryterare på Finnvedens Säljkraft. Känns superkul!
Det är en dröm som gick i uppfyllelse. Att jag på heltid får jobba med att möta massa människor, utbilda och utveckla.  Jag har fantastiskt duktiga, kompetenta, varma och framför allt roliga kollegor. Vi skrattar mycket varje dag på jobbet, det är viktigt för mig!

Med en kanonstart detta året så är mina förhoppningar höga inför resten!

Jag drömmer om att hitta en harmoni i vardagspusslet, att inte springa lite bakom, lite efter, rädd för att inte räcka till. Utan mer njuta, ta vara på det vardagliga, det är ju livet liksom.

Jag drömmer om att få resa med min familj. Jag drömmer om en lång varm sommar, med många dopp och ljumna kvällar.

Tack Emma! Ses imorgon under nästa möte.

Då når Emma på emma@finnvedensaljkraft.se

Söndagsintervjun – Om Marinette Månsson, Blomsterdekoratören

Jag kikade in hos Marinette Månsson som har en alldeles bedårande liten blomsterbutik mitt  i centrala Varberg. Våra vägar har korsats några gånger då hon är vän till Miranda och ofta får man en vackert bunden bukett från Blomsterdekoratören då man bjuder över folk på middag.
Butiken ligger mitt emot Varbergs kyrka och riktigt nära torget så jag brukar ha vägarna förbi titt som tätt.
När jag går förbi Marinettes butik saktar jag ner på stegen – vilket ögongodis!

Marinette berättade att när hon gick på gymnasiet passerade hon ofta lokalerna på Kyrkogatan och var fast besluten att om hon skulle ha en butik i denna staden någon dag så ska det vara i en av dessa lokalerna.

Sedan flyttade hon till Oslo, Stockholm och reste i några år. En dag då hon var redo att ta steget mot egen butik så stod drömlokalen ledig – för bra för att vara sant och det var omöjligt att inte ta chansen!
Ödet tänker jag.

Hej Marinette – Vad har du uppskattat mest denna vecka?
Min lediga onsdag som blev en underbar dag med träning, lunch hos mina föräldrar, promenad på stranden som bara ligger några kilometer ifrån byn där jag växte upp, och avslutningsvis en fika hos min stora förebild- mormor.
Även en spontan middag med fantastiska tjejkompisar fyllde mig med otroligt mycket energi, där skrattade vi och åt gott tillsammans.

Vad äter du helst?
Mat är något som jag både älskar att laga och äta. Vad jag helst äter beror mycket på vilken miljö jag befinner mig i. Är jag på resande fot går jag gärna på sidogator och försöker hitta små lokala guldkorn och upptäcker stadens eller landets matkultur. När vi var i Polen till exempel så hamnade vi i en lunchmatsal, allt var på polska och ingen talade engelska. Med hjälp av kroppsspråk och en ordbok fick vi beställt och det blev en minnesvärd matupplevelse. Men som svar på frågan så tackar jag aldrig nej till skaldjur, en god pasta, sill och färskpotatis!

Ok, vad äter du inte?
Det är inte mycket.  Men något jag aldrig har lärt mig att äta är faktiskt blodpudding.

Vad brinner du för?
Jag brinner för att inspirera andra, vara kreativ, mina blommor, träning, idrott, resa och att anta nya utmaningar. Yrkesmässigt brinner jag starkt för att lyfta vårt hantverk florist dels genom att tävla mycket inom blomsterbinderi och att försöka marknadsföra det så mycket jag kan.

Vart reser du helst och varför?
Jag älskar att resa både till stränder, städer, fjäll.
Jag gillar att variera mina resor och upptäcka nya platser och kulturer. Jag tycker om att både vara aktiv på semester likväl som jag kan tycka det är helt magiskt att bara ligga och sola på en strand. Mitt favoritresemål är alltid Paris. Staden har fångat mitt hjärta totalt . För några år sedan reste jag till min syster som bor i Paris och stannade hos henne i ett par månader.
Under denna tid gick jag runt i stan och inspirerades –  det är en resa som har format mig väldigt mycket,  både yrkesmässigt och personligt.

Har du något bra tips du vill dela med dig av?
Tro på dig själv, våga prova saker som du drömmer om att få göra- litet som stort. Var ödmjuk mot dig själv och andra och  glöm inte att njuta av livet!

En viktig rutin för dig?
Det är viktigt för mig att äta, träna och sova. Jag låter kanske lite som skalman med dessa rutiner ger mig en bra balans i vardagen och får mig att må bra, vara glad och kreativ!

Frukostägget är också en viktig rutin!

Berätta lite – Vad var det som mig dig att intressera dig för att bli florist?
Intresset har funnits där redan sedan jag var väldigt liten då jag ofta plockade buketter och älskade att få vara ute i trädgården hos mormor och hemma hos mina föräldrar.

Båda deras trädgårdar är gamla och har alltid varit fulla med blomstrande rabatter som jag fullkomligt älskat!

Så, intresset för blommor, färg och form har jag alltid haft och när det visade sig att det fanns en floristutbildning i närheten var det ingen tvekan om vart jag ville gå!

Din blomsterbutik är helt utan kylrum för snittblommor – hur kommer det sig? Så vackert!
Det var ett medvetet val som jag gjorde tidigt i processen med min butik.

Jag tycker att det blir en helt annan upplevelse för kunden och personal. Alla kommer nära blommorna och kan se och känna de ljuvliga dofterna som kommer fram på ett helt annat sätt än om det står i ett kylskåp.

Inspirationen till detta kommer ifrån tidigare arbetsplatser men framförallt ifrån mina resor där jag ofta besöker butiker och blomstermarknader. I Paris blomsterbutiker helt magiska.

Nu går vi snart in i trädgårdssäsong och många har satt sina tomatplantor. Har du något bra tips att dela med dig av till de trädgårdsintresserade?
Ja, odla mycket ätbart –  med ekologiskt och närodlat kan det inte bli fel.
Det är så ljuvligt att kunna skörda sin egen mat och ett tips är att våga ge dig på lite nya sorter som du inte provat på förut heller.

Något jag själv tycker är kul är att samla på olika sorters pelargoner, det har kommit fram så mycket roliga sorter som både har fantastisk blomning och spännande dofter.

Sen vill jag även slå ett slag för blomstrande och prunkande rabatter – det behöver inte vara så svårskött, men jag tycker att det tillför en sådan fin personlighet till trädgården. Fråga en trädgårdsmästare om hjälp på bra växter som passar hemma hos dig.

Restips på trädgård är Claude Monets trädgård utanför Paris – helt magiskt att besöka, ett måste om man har vägarna förbi eller en dag över i stan.

Hur är det att vara ung kvinnlig egenföretagare?
Åh, det är jättekul men ibland läskigt, men absolut mest kul!
Man har fått stå på sig och tro på sig själv, i början var det många som frågade sig hur detta skulle gå.

För mig har det varit ett mål jag har haft sedan jag gick på gymnasiet och som nu har gått i uppfyllelse, det känns overkligt och fantastiskt på samma gång. Utan stöttande familj och vänner så hade det inte gått dock!

Jag älskar att ingen dag är den andra lik.

Slutligen – Din egna favorit i trädgården?
Just nu frossar jag i olika grenar som jag plockar med mig in – syren, forsythia, magnolia m.m.
Annars är jag svag för alla söta små lökväxter som är helt bedårande!

Tusen tack för att du ville vara med i intervjun denna söndag Marinette!

Du finner Marinette och hennes vackra blommor hos Blomsterdekoratören på Kyrkogatan i Varberg.