Om veckan som varit

Här kommer ett inlägg med lite av mina fredagsbilder.

Under veckan som gått har jag börjat med en fotografering och jobbat med Miranda – under resten av veckan har jag jobbat med mig själv. Som en “Krickelin – konferens” kan man säga.
Börjat dagarna med ett dopp i havet och sedan ägnat dagarna med att komma ikapp emotionellt och med viktigt administrativt arbete.
Så välbehövligt.

Jag har fyllt dagarna med musik, blommor, tystnad, citronvatten, promenader, vila och långa stunder i mjuka kläder.

 

På fredagen valde jag mellan dessa randiga från NygårdsAnna…

…och randiga brallor med Bowie- tee.

Doften är viktig för rätt stämning. Jag använder oftast Bergamote 22 eller Santal 33 från Le Labo.

På mitt nattygsbord vid sängen. Här är nu de fina små vaserna som Johanna Gartmyr gör och jag satte en liten skogsklematis där i.

Till lunch blev det frukost. Jag brynte banan i kokosolja blandat med sesamfrön och valnötter.

Innan hade jag blandat ihop chiafrön med hallon, mandelmjölk och kardemumma.

Jag toppade chiapuddingen med grekisk yoghurt och mina ljumna bananer. Så gott!!

Det blev randiga brallan och Bowie-tishan.

Boris och jag bestämde oss för att gå en promenad längs havet och avsluta turen med att köpa en mössa till mig.

Den här hade jag spanat in i fönstret hos No30. Så härlig, har en neonrosa från Samsoe & Samsoe  förra säsong och älskar mjukheten. Igor brukar låna den så den här blev ett fint koplement till vår gemensamma samling.

Jag plockade in torkat gräs från stranden för ett par veckor sedan. Fin kontrast till alla dahliabuketter här hemma och att blanda blir kalasfint. Kolla hos Johanna hur vackert det blir.

Så här blev mössan på. Här har jag också tagit på en klänning istället för en kofta när jag började frysa.

På eftermiddagen bakade jag bananbröd som vi åt med massa smör och ost. Himla gott!

Sedan kom grannflickan in med ett fint blått halsband hon funnit till mig på loppis. Då var fredagskänslan på topp och vi åt fiskgryta, poppade popcorn, hyrde Armageddon och bänkade hela familjen i soffan. Ingen såg slutet – alla somnade….

Hoppas du har en härlig helg.
Nu ska vi suga ut det sista ur helgmyset – göra päronpaj, hälla upp ett bad och kanske samla alla kring Quizmysteriet.

Bli älskad av alla?

Igår knäppte jag tre foton på de buketter jag har spridit ut i huset. Blommor från min egen och Maries trädgård. Som karameller!

Jag har tänkt mycket på en sak den senaste tiden och igår, då jag scrollade genom mina favoriter, så satte en av dem verkligen ord på känslan jag försöker jobba med:
“Mitt mål är inte att bli älskad av allt och alla. Mitt mål är att älska allt och alla.”

& att älska mig själv.

Otroligt mycket tid och energi har lagts på att vara omtyckt av alla under så många år. Undrat vad folk tycker om mig, kämpat för passa in och vara duktig. Inte göra några fel.

Insett, lite för sent, att jag inte kan vinna detta lopp . Ännu bättre – jag vill inte vinna.

Jag har varit bekräftelsenarkoman de luxe. Minns en gång för några år sedan då Johanna och jag  jobbade med en reklaminspelning och jag vände och vred på hur varenda tagning gick,  då ingen sa “Grymt, bra jobbat!” så trodde jag att jag misslyckats och att alla tyckte jag var kass.

Johanna, som känner mig, märkte det och ropade ut till hela teamet “Tänk på att ni måste peppa och bekräfta Kristin hela tiden..”
Hahaha. så illa är det inte längre vid sådana här tillfällen men ändå.
Jag vill ju vara bäst, eller så bra Jag kan vara i alla fall. Vill inte göra någon besviken. Folk har förväntningar och jada jada jada…

Snacka om att ta sig själv på för stort allvar.

Förra veckan skrev jag ett inlägg och fick olika reaktioner i kommentarfältet. Såklart.
Folk är olika och ser då på saker på olika sätt. Idag, när jag skriver detta så vet jag att denna text kommer upplevas på ungefär fyra tusen olika sätt innan dagen är slut. Även om ni alla läser precis samma sak.

Vissa kanske håller med och känner igen sig. Vissa upplever mig som svag. Andra som modig som berättar. En annan kanske inte ens bryr sig alls och vill bara kolla fina bilder med blommor på. Det är ok.
Jag landar på fötterna ändå – även om ni inte ger mig en high five över detta inlägg.

Jag gillar dig. Tror det i alla fall – Jag känner ju inte dig som kikar in här men jag tänker att du måste vara en hygglig prick som vill hänga här med mig om dagarna.
& Jag försöker göra mitt allra bästa med att gilla mig själv. Jobbar stenhårt på det. Men det kan vara ganska svårt att gilla sig själv ibland.
Håller du med mig?

Men det är en absolut nödvändighet annars är det knepigt att tycka om livet. Om man inte gillar sig själv alltså.

En annan sak. Följer du Isabelle och hennes familj på Instagram? De flyttade ju till Bali för ett tag sedan. Galet inspirerande!
Jag har blivit helt besatt av tanken och vill just nu vidga min familjs värld och leva i en annan miljö med annan kultur i ett till två år…

Min tankar kring trädgårdsliv och mjuka samtal

Hej där.

Jag är fortfarande helt slut sedan onsdagen då vi arrangerade tre föreläsningar med @mickegunnarsson på Arena Varberg. 2000 personer kom för att inspireras och få tips och råd kring hur vi skapar goda relationer mellan vuxna och barn i den digitala värld vi idag lever i.

Vi gjorde Varberg lite mjukare onsdagen den 5 september 2018.

Vi tyckte det var viktigt att involvera olika perspektiv och engagera oss vuxna, men också barnen själva och alla lärare i Varberg. Så vi hade 700 femteklassare på förmiddagen som fick lyssna, på eftemiddagen kom 400 pedagoger och på kvällen kom 900 föräldrar. Allt var gratis tack vare  finasiellt stöd från Vagabond Shoemakers.

Det väckte en hel del känslor och Micke drog ner en hel del skratt. En del föräldrar sa att de direkt skulle gå hem och be om ursäkt till sina barn.
Vi fick  många kramar av tacksamhet och high fives efter denna dagen.

Allt började med en dos av lätt frustration, en vilja att bidra – en kunskapstörst och en idé som blev till ett koncept tidigt i våras.
Tillsammans – med olika kompetenser kan man få ihop en sådan här fantastisk grej. Blir alldeles varm i magen. Ska försöka visa lite bilder från dagen vid ett senare tillfälle och berätta vilka tips och råd vi fick med oss.

Under torsdagen gled jag runt mellan dator och trädgård i mina mjukaste kläder.

Plockade in denna bukett. Stunderna i trädgården ger så mycket – total närvaro för mig. Jag är ofta splittrad och har svårt att komma till ro – här och vid havet finner jag vila för hjärnan.

Trädgården blommar som aldrig förr.

En purpurfärgad bukett fick flytta in i köket.

På posten kom en bok – Tillsammans, en liten bok om svensk demokrati.
Det var Magdalena som skickade och skrev att hennes mamma hade jobbat många år som bibliotikarie och alltid saknat en bok om demokrati för barn. Till slut skrev hon en egen.

Den är fatastiskt. Pedagogisk, lättläst, vacker och sjukt viktig.
De galet vackra illustrationerna är gjorda av Anna Wennberg.

En bok som på ett lätt sätt uppmanar barn att tänka själva, börja fråga, intressera sig, engagera sig.

Så himla viktigt.  Nu är det bara ett par dagar kvar till valet. Jag kan inte tänka mig att jag har så många läsare som inte delar mina åsikter kring lika människovärde men vill ändå använda min plattform till att be er alla vara obekväma, stå upp, ifrågasätta och diskutera när ni möter på en individ med nedan åsikter. Fråga hur de själva har blivit påverkade negativt. var inte arg – bara nyfiken. Då skapas de bästa samtalen.

Plockat från min Instagram feed:

@gretasglasyr. Nä det är främlingsfientliga personer som kommer hit och vill ta över vårt land. Bo och ära gratis.
Ingen hjälp till handikappade och gamla och sjuka. Hoppas folket inser detta och röstar rätt på Söndag.

@krickelin till @gretasglasyr Du känner så. Vad ledsen det gör mig. Undrar hur du har blivit negativt påverkad över de invandrare som kommit till Sverige? Jag är helt övertygad om att de flesta som flyr från sina land och söker skydd i Sverige vill jobba och bidra med gott till det svenska samhället. Kan du inte gå in på @valjarskolan och läsa på lite mer om de olika partierna och sedan se om du känner på samma sätt? Sverige kan ha en mänsklig invandringspolitik samtidigt som vi tar hand om handikappade, gamla och sjuka. Det är ofta rädslor och lite kunskap som skapar den känsla du har och det vore så otroligt sorgligt om du bidrar till att rösta oss ur en demokrati och mot ett bakåtsträvande samhälle. Håller tummarna för att du ska ändra uppfattning innan söndag.

@gretasglasyr till @krickelin har redan bestämt mig , vill inte ha ett muslimskt samhälle. Vill ha mitt gamla Sverige tillbaka , tänker på mina barnbarn , och de gamla som behöver hjälp. Tyvärr är det lyxturister som köpt biljett hit . De verkliga flyktingarna har ej råd .

 

 

Om reportage, tacksamhet, jobb och tatueringar

Nu juicar jag varje morgon. Pressar päron och äpplen från trädgården med annat gott. Här är rödbeta, ingefära och citron också i.
& buketterna blir bara vackrare och vackrare ju längre in i augusti jag kommer.

Men en annan sak. Förra veckan var Dagens Industri i Varberg och intervjuade Miranda och mig. Tänkte inte så mycket på det varken innan eller efter eftersom det snurrar på rätt mycket nu med både familj och jobb.

Men kors. Feedbacken efter det publicerade reportaget har varit enormt!
Som att man precis klev in i “finrummet” utan att ha hängt med i svängarna själv riktigt.

Är så glad över att vi går vår egen väg och följer magkänslan. Naiva nog att tro att vi kan klara allt & smarta nog att driva bolaget med fin ekonomisk utveckling sedan 2013. Vi har dubblat omsättningen varje år sedan starten men jobbar fortfarande “tidsekonimiskt” som man kan kalla det. Vi sköter FGL vid sidan av familjer och andra jobb samtidigt som vi har vansinnigt kul på vägen.

Jag är också glad över att vi jobbar med kollektioner som löper över mer än en säsong. Klassiska kläder som går att använda året om och inte skapar stressig köphets och ständig rea i vår verksamhet. Vi vill inspirera till kloka och eftertänksamma köp – inspirera till en hållbar garderob med kläder framtagna på ett miljömedvetet sätt.

De flesta av våra tyger färgas med det naturen ger och torkas i sol och vind. Just nu är det regnperiod i Indien och det ger en fördröjning på alla plagg som är beställda…
Bara att gilla läget. Den som väntar på något gott. Vi har inte bråttom – vi vill bidra till att sakta ner tempot inom branschen, ta fram det genuina hantverket och använda oss av så lite kemikalier som möjligt.

När jag ändå fotade mig – det är så många som undrar över mina tatueringar. Får mycket mail och dm’s om min svala. Min tatuerare är duktig på “old school” och gjorde en skiss på fri hand som jag sa ok till direkt. Tycker så mycket om den.
Det finns en symbolisk betydelse i svalan också. Tycker  om detta, trösterikt liksom:

“Hos sjömännen står svalan förutom för erfarenhet även för hopp. De visste att när det var storm så var synen av en svala ett förebud om att vädret skulle lugna sig. En annan typ av hopp gällde ett liv efter detta och själens frälsning. De trodde att om man drunknade så förde svalan den drunknades själ till himlen”

Både min man och min svåger har också tatuerat sig med varsin svala efter deras bror gick bort hastigt strax innan vi födde vår mellanbror. Känns fint att bära med sig honom på detta sätt.

Den här fjärilen var min senaste tatuering och är min absoluta favorit. Det är för den blå färgen och för den modiga placeringen. Som ett smycke. Den symboliserar frihet och skörhet för mig.
En blå fjäril är oftast en symbol för tur också. När puppan blir till en fjäril visar den sina färgrika vingar och därför representerar fjärilens vingar även förvandling.

Pilarna gjorde jag för att jag tyckte det var fint att korsa dem – En pil kan bara skjutas iväg om den först dras bakåt. Det är en symbol för att när livet försöker hålla dig tillbaka så måste du framåt.
Versalerna är min familjs första bokstav i deras namn.

Ankaret gjorde jag samtidigt som fjärilen – den glömmer jag lätt eftersom jag inte ser den så ofta. Men vad fin den är !!
Den betyder lojalitet och stabilitet för mig.

“Vid stormigt väder är ankaret en sjömans sista skydd, ett hopp om att omständigheterna kan bli bättre.”

Jag har andra tatueringar också  men de kan jag berätta om en annan dag. Tänkte göra Eiffeltornet nästa gång men ångrade mig då min man gav mig ett annat förslag. Hoppas få till en ny i år.

Nu har jag satt upp schemat för nästa vecka så det inte blir några missade föräldrasamtal, utflykter eller kalas.
Har ni fått iordning på rutinerna inför hösten…?

kram och fin helg.

Ett litet livstecken från mig

Idag har vi storm på västkusten och jag beslutade mig för att det var dags att ta tag i bloggandet igen.

Så – välkommen tillbaka – till både dig och mig!

Min man och jag har tillbringat några dygn i Torekov på ett helt fantastiskt 3 -dagars bröllop och jag har en mängd fina bilder jag längtar att få dela med mig av.

Denna morgon började med att jag sprang ut i trädgården för att rädda lite rosor innan de blev sönderblåsta av den kraftiga vinden. De blommade så tidigt i år och blommade helt över då vi var i Italien. Nu tar de ny fart på sensommaren – vilken lycka.
Efter morgonkaffe och tur med Boris så vattnade jag alla blommor inne i huset och funderade på hur jag skulle komma igång efter blogguppehållet.

Börjar med att tipsa om mitt recept på “bananflugegift”.
Blanda rödvinsvinäger med lite honung. Tillsätt sedan en liten droppe diskmedel.
Nu kommer bananflugorna drunkna i detta med all säkerhet, bästa tricket…

En liten förändring i sovrummet denna morgon också. Hängde upp en gammal oljemålning jag fyndade för en liten peng för tio år sedan. Den som spar den har.

Har funderat på hur jag kan vara intressant, motiverande och inspirerande i mina kanaler utan att ni läsare tycker att jag förtjänar ta emot vad som helst i mina kommentarsfält och på dm. Visst ska alla få ha sin egna åsikt, givetvis, även om den är kränkande, elak och full av fördomar.
Men behöver man dela den med bloggaren och de tusentals följare som också läser? Är det detta som kallas yttrandefrihet? Eller konstruktiv feedback?
Nja. Vart går gränsen? Hur ser vi på det där med respekt och medmänsklighet?

Ibland vill man bara vara så jävla dum för att det gör så ont i en själv tror jag. Pysa ut lite av sitt egna bittra gift på någon annan.
Så blir det hemma hos oss då och då – jag blir omotiverat dum mot min man ibland då jag mår dåligt. Speciellt under pms. Får gömma mig i skämskudden och be om förlåtelse när jag sansat mig.

När allt känns jobbigt och man surfar runt så känns det kanske rätt att nypa till den där leende bloggaren som är såååå sjukt provocerande lycklig, med de “rätta” prylarna, med den härliga semestern och som dessutom jobbar med något så knasigt som att dela med sig av en livsstil på sociala medier.

Öppet mål för elakheter och ej genomtänkta kommentarer.
För visst är det de så kallade “influencers” fel att vi konsumerar så mycket, flyger och köper avokado och sånt…
Att bloggare dessutom har mage att påstå att de försöker leva hållbart! Hur många olika klänningar har hon haft på sig denna sommar in sitt Instagram-feed egentligen? De kan gott få höra att de är skit och att deras bransch är giftig för samhället! Eller?

En vän sa – “Är det inte bättre med 50% rätt än 100% fel. Någonstans måste man ju börja.”
Alla gör så gott de kan efter sin egna förmåga tänker jag.

Delade med mig av min frustration på Instagram och fick massiv feedback. Kolla även @Johannabradfords inlägg som får en att tänka till ur ett annat perspektiv.
Så viktigt det där ju!

Om du har tid – Kolla också hos @mickegunnarsson. Läs kommentarerna.

Japp. Nu är jag i alla fall tillbaka här med mina funderingar och redo att dela med mig av vad som inspirerar mig just nu.
Kanske en weekend på cykel i Lofoten? Eller en tur upp för Kebnekaise.

Imorgon kommer ett härligt inlägg från bröllopet i Torekov. Vill också passa på att tipsa dig om att följa Miranda och mig på storys för vi kommer vara på Way out West med Scorett. Möt gärna oss gärna där vid 16-tiden.
Fin helg till dig nu.