Jag smetar ihop arbete med livet

Något jag tänkt på det senaste.

Att få energi av att jobba?
Jo, men så kan det vara för många.
Frågan är varför vissa blir så otroligt provocerande av detta  – de kan liksom inte låta bli att ge gliringar liknande “Du borde sakta ner på tempot” , “fattar inte hur du hinner allt – blir alldeles matt av dig” eller “Oj oj oj, dig ser man ju verkligen överallt” och “Unna dig själv en paus och checka ut”.

Ja, men om det inte funkar för alla då. Kan man inte få blanda ihop allt till en stor klump och ha lite jobb på semestern om man vill? På det sättet kan jag ju ha lite semester på jobbet också… Så himla bra balans för mig.
Så länge det inte får negativa konsekvenser för familjelivet såklart.

Nu jobbar jag ju dock inte några vanliga arbetsdagar 8-17. Allt flyter ihop och jag jobbar då jag har möjlighet och mitt arbete är bland det roligaste jag vet.

My Feldt skriver “Jag smetar ihop arbete med livet, för jag vet inte riktigt skillnad? “

Precis så känner jag.

Tänk att det kan vara så stressande för många att se hur andra väljer att fördela sin tid. Jag har då aldrig i mitt liv sagt till någon som är långsam att öka tempot. Det vore ju det sjukaste!! Väldigt kränkande också faktiskt.

Om jag hade blivit sjukt stressad av hur andra väljer att göra så är det ju något Jag måste jobba på. Inte de som inte håller samma tempo. De får ju checka ut, ta digitala pauser, vila och pilla naveln bäst sjutton de vill. Jag har inte med det att göra.
En annan märklig sak – då någon kommentarer min kropp. Att “jag har blivit för smal och borde äta upp mig”. Helt otroligt faktiskt!
Har aldrig i hela mitt liv sagt till någon att de borde äta mindre för de har gått upp i vikt.

Dessa kommentarer känns inte som de är sprungna ur välmening –  man borde vända spegeln mot sig själv istället och fråga sig  varför man blir provocerad. Försöka jobba på att få bort den känslan istället för att tycka till om hur andra väljer att spendera sin tid.

Och ibland får jag ont i magen

Dagarna går som de vill. Jag fyller de med vackerheter runt omkring, köper en alldeles för dyr klänning, vänder pannkakor och får skit under naglarna i trädgården.

Det går perioder då jag tittar på min lilla skärm i det blå ljuset och tänker på alla de lyckliga där ute – de som sitter i syrenbersån med den hemkokta rabarbersaften och de leende barnen. Ibland är det härligt.
Och ibland får jag ont i magen – känner mig liten och dålig. Det är då man ska lägga bort telefonen och trycka in sin bästa låt i öronen, gå ut i trädgården och sätta händerna i jorden eller gå ut och springa det fortaste man kan.

Jag är ju en del av den här världen som skapar allt det där blommiga och väldoftande. Hoppas du stänger av mig när jag får dig må illa.
& att du sedan kommer tillbaka när du är nyfiken på vad som blommar i min trädgård och i mitt huvud.

Vi kämpar ju alla med vårt  – som man så väl vet när man tänker efter. Allt ryms inte i den lilla rutan.

Just nu är det lite snårigt inne i skallen, i trädgården blommar syrenen nu över och små lila blomblad ramlar ner på grusgången.

På min senaste vallmobuske har en alldeles klarröd blomma slagit ut.

Och här står mängder av plantor som saknar plats i trädgården.

Det var det hela. Nu ska jag stänga datorn, packa med min kamera och åka till mina vänner. Det blir fint. Hoppas ni har fått en bra start på veckan.

Tre grejer om mig

Helg igen. Snark.
Svårt att pussla ihop som egen företagare med lediga ungar, hund och en man som har mycket på jobbet. Vill jobba klart. Men vill också finnas där i alla lägen som mamma.

Jag vet att jag sa att jag skulle visa er den nya kollektionen idag men jag beslutade mig för att vänta med det till dagen då den lanseras – på fredag. Så får det bli.

Istället tänkte jag dela tre grejer jag tror ni inte vet om mig.

1.Jag misstänker starkt att jag har någon form av “namn-dyslexi”. Jag glömmer namnet på så många – och det gäller även folk jag känner ganska väl. Kommer liksom inte på vad de heter och får typ hjärnfrys när jag ska presentera folk för varandra. Jobbigt! Känner mig så otroligt dryg och arrogant, skäms jättemycket, men kan tyvärr inte hjälpa det. Fattar inte vad det beror på.

2.Visste du att jag vunnit distriktmästerskap i dubbelbugg?

3.Jag flyttade in hos min pojkvän i hans etta då jag var 16 år. Vi hade en katt som hette Tuff.

Nu är det din tur. Tre grejer om dig själv?

Värt att veta om NPF

Hej där. Det är så mycket inlägg från trädgården nuförtiden. Jag gör inte så mycket mer än är med mina barn, jobbar eller fixar här ute.

Men idag tänkte jag dela med mig av mina tankar kring NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar). Vet att ni är många som efterfrågat detta.
Jag tycker det är lite klurigt att dela då jag har familjemedlemmar som begränsas i sina liv på grund av deras funktionsnedsättningar. Eller funktionsutmaningar och funktionsvariationer om man hellre vill kalla det så.

Lika väl som jag vill berätta och dela kunskap inom detta ämne – lika lite vill jag lämna ut mina anhöriga.
Men jag vet att det finns så många kämpande familjer där ute och jag vet att ni känner er ensamma, trötta och trasiga. Jag tycker det är så viktigt att kunna dela med sig av det svåra i livet – försöka förstå och bilda sig.

Visste du att ADHD och autism är bland de diagnoser som har högst ärftlighet?
Både psykiska och fysiska. De är mycket mer ärftliga än till exempel högt blodtryck och diabetes.
& de diagnoserna ifrågasätter vi inte huruvida de skulle existera eller vara biologiska…

Jag vet att mina barn har ärvt ADHD och ADD från min sida av familjen och jag är otroligt ledsen över att jag gett mina barn “sämre” förutsättningar för att kunna klara av att leva i detta samhälle.

Jag frågade min man en gång om han har dåligt samvete över att våra barn är allergiska och astmatiska. Precis som han är och var som barn.
-Nej, aldrig, svarade han förvånat.
Vet inte hur många gånger vi har fått åka in till sjukhuset om nätterna då vår lilla kille inte kunnat andas och sedan fått stanna flera dagar med behandlingar av adrenalin och syrgasmask. Det begränsar vardagen – man blir extra trött under förkylningstider och kan inte vara med på samma sätt bland kompisar. Man har då inte samma förutsättningar.

Aldrig har vi som föräldrar blivit ifrågasätta över denna funktionsnedsättning.

Talande bild från Supermamsen ovan.
Nedan röster är plockade från en mycket beskrivande intervju med mammor i familjer med NPF.

“När min dotter Greta slutade äta gick jag på adrenalin. Jag var ju livrädd, vilket gjorde mig hyper, så jag behövde knappt äta eller sova utan kunde fixa tjugo saker samtidigt. Jag ville bara komma tillrätta med hennes problem så fort som möjligt.
Jag är inte den enda, vi är många högpresterande, högkänsliga som gått i den fällan för våra barns skull. ”
/Malena Ernman, operasångerska och mamma till Greta Thunberg 

“Tänk dig att alltid ha dygnet runt-jour, med avbrutna arbetsdagar, stress och konflikter hemma och sömnbrist. Det går ett tag, men inte  i längden.”
/ Annsophie Forsell Öhrn, vars två söner Sam och ”Junior” båda har adhd/asperger.

Samsjukdomar till diagnosen ADHD och ADD är ätstörningar, missbruk och depression. Många vuxna får sin diagnos ADHD då de sökt vård för dessa symptom och då redan fallit mycket djupt. Jag tycker därför det är jätteviktigt att vi stöttar upp i tidig ålder och också breddar kunskapen så att människor söker hjälp i tid.

Jag lyssnar på alla avsnitt av ADHD- podden och lär mig så mycket. Rekommenderar det vamt – speciellt expertavsnitten #7 #21 #22 med Lotta Borg Skoglund.

 #17 om ADHD och ätstörningar är också bra.

Om podden:
“För mig dröjde det ett år innan jag vågade prata om min ADHD-diagnos bland personer i min omgivning, men när jag väl började prata om det så träffade jag helt plötsligt vuxna personer med ADHD som inte pratat om sin diagnos på väldigt länge och det ledde till diskussioner om ADHD bortanför mediarubriker om superkrafter, narkotikaklassad medicinering och problembarn.

Jag hoppas att jag tillsammans med mina gäster kan bredda spektrat och bilden av ADHD genom den här podden för dig som har ADHD, eller har en vän, partner eller familjemedlem med ADHD.”

Avsnitt #1 Läkaren med ADHD påminner för övrigt väldigt mycket om hur jag själv fungerar.

I detta avsnittet av ADHD-Podden berättar intensivvårdsläkaren Christin Edmark om hur det är att prestera på topp, men samtidigt fungera skitdåligt. De pratar om hur ADHD ena stunden innebär hybris och andra dödsångest, om kicken och baksmällan och om att gå all-in för att laga havregrynsgröt till frukost tills själen möglar.

 

 

Lite tankar om kvällen

Du dimmiga mjuka sena kväll. Det är så mycket som rör sig där inom och så lite som syns utanpå. Allt får plats i livet och det är få som kan runda de skarpa svängarna utan att vurpa rejält. Man tror så mycket – om vad och hur andra är. Sluta upp med det där. Vi vet inget.

– Vi vilar i mellanrummen, säger hon och jag i mun på varandra – vi drömmer om rosenskäror och tröstar varandra i ett stilla regn.

Att göra det så vackert jag bara kan i helvetet har alltid legat nära. Överlevnad kallade någon det. Nu bor jag inte i helvetet längre men det stormar som tusan på andra håll. Jag håller i mig och försöker se till så att inte några av mina nära ramlar i utan flytväst med huvudet först. Livet.

Någon sa:
“Ibland vill jag kasta in handduken. Men sedan inser jag att det bara blir mer tvätt”

Puss på dig och fin kväll. Detta var kl 22 i trädgården igår. Magisk kväll.
Njut av det lilla – glöm inte det.