Ett inlägg om dagen var det va?

Hej där.
Jag tittar in så här sent på kvällen och säger hej. Egentligen har jag inte så mycket och säga – eller jag menar att jag inte har något färdigt i hjärnan och med risk för svammel så vill jag bara skriva att jag har satt som mål att posta ett inlägg om dagen – och det är viktigt för mig att följa upp mina mål för att det ska kännas gott i magen.

Idag känner jag mig arg tyvärr. Antar att det hör ihop med att jag har det jobbigare och jobbigare kring pms – måste söka hjälp för det. Är påfrestande att vilja skilja sig en gång i månaden. Min man har bett mig titta på samma grej för en byggrej i trädgården typ hundra gånger nu och jag har helt tröttnat på skiten. Hur mycket kan man grotta ner sig i ett projekt egentligen?
“Men ta någon bara” sa jag och gick med bestämda steg därifrån –  hann bli uttråkad redan tredje gången vi gick igenom alla val.

Fast jag vet ju att det är bra att han är noggrann. Jag har ju uppenbarliga brister på den fronten. Min styrka är att jag är snabb och har lätt för att se visuella helheter.

Imorgon när jag vaknar kommer jag vara så tacksam. Har jobbat med FGL hela dagen och suttit i möten. Allt har rullat på och gått bra – vi fick mycket gjort.
På eftermiddagen släppte vi en föreställning mina vänner och jag satt ihop. Vi har verkligen skapat något helt fantastiskt tillsammans och hyrt hela jäkla Varbergs Teater. Det blir massa klokheter, pepp, skratt, musik, mat och bubbel. Ska berätta mer om det då inte mina ögon grusar sig.
Här sätter jag punkt.

Hoppas ni haft en bra dag. kram K

Låt mig berätta om då vi gjorde vår stad lite mjukare

Har du suttit i samtal med ett barn som inte vill leva längre?
Med ett barn som känner sig missförstådd, utanför, svag, konstig, förbannad, förtvivlad & förrådd av samhället och alla vuxna där i.
Ett barn som har så ont inom sig så ett självskadebeteende med exempelvis ätstörningar, destruktivt umgänge, droger och vassa rakblad är ett faktum.

Har du pratat med ett barn som gett upp och är redo att kasta sig framför tåget?

Det gör något med dig. Det gör att du lyfter blicken och försöker förstå – det gör att du vill vara med och skapa ett mjukare samhälle att växa upp i. Det gör att du vill skaffa dig kunskap om de faror barnen utsätts för i samhället. Det gör att du vill skapa gemenskap med ett forum där man kan dela erfarenheter, sprida kunskap och stötta upp i föräldraskapet.

Vi är tre föräldrar i Varberg som vill bidra och lära oss mer om hur vi kan stötta våra barn att navigera i en digital värld, må bra och stärka deras självkänsla. I en tid då webben och sociala medier inte längre handlar om teknik och där många unga känner sig förvirrade och mår dåligt.

Nu har vi skapat ett tredje event i vår hemstad Varberg och vi är många som känner att detta behövs och är något vi bör jobba vidare med.
Vi bjöd in 1 100 elever i årskurs ett på gymnasiet på dagen och under kvällen kom det nästan 900 gäster. Att få dela ett viktigt budskap och låta Ungdomsjouren i Varberg få dela med sig av vad ungdomarna i stan brottas med kändes så bra!

“Superfin respons från personalen här och stor ”tumme upp” från 17-årige sonen därhemma för dagseventet, blev så glad för detta.
Så tack själva för ert stora engagemang. Utan ER hade detta inte varit möjligt!”  Från en av våra sponsorer

Vilken dag vi fick!
Dialogen med rektorn på skolan, alla föreläsare, artister, ungdomar, volontärer och alla företag från näringslivet som stöttat upp med finansiering har varit fantastisk.

Vi började dagen med att smycka Arena Varberg med ballonger och sedan tog vi emot artister, hade sound check och repade inför de båda eventen.

Vi startade tiden på scen med att berätta varför vi gjorde detta. *

Jag sa:
“Som förälder till tre pojkar stöter jag ofta på utmaningar – en del skrämmer mig, de gör att jag känner mig förvirrad och maktlös. Jag suktar efter kunskap och gemenskap – ett mjukt klimat där man kan prata om de svårigheter och utmaningar vi har. Jag vet att jag inte är ensam i mina tankar och i den andan har vi skapat ”Ett Mjukare Varberg”. Att vi alla kan träffas så här en kväll & utbyta erfarenheter samt bredda kunskapen kring hur våra ungdomar lever och mår i vårt samhälle är både nödvändigt och bra tycker jag.
Tillsammans gör vi Varberg lite mjukare.”

Hampus Nessvold inledde båda eventen med sin kritikerrosade föreläsning “Ta det som en man”. Där blandade han allvar med gränslös humor – han talade om machokulturen, ifrågasätte könsnormer och om vikten av att låta pojkar växa upp till mjuka män. För allas skull. Det var många som nickade igenkännande, föll ut i både skratt och kände en klump i magen. Viktig.

Det var många nöjda ungdomar och lärare som kom fram och tackade efteråt.
Men det var tyvärr ett stort gäng killar som hade knött ihop sig på läktaren och vrålade förolämpningar, skrek respektlöst rakt ut på de mest olämpliga ställena, satt med ringsignalen på repeat och betedde sig allmänt svinigt. Jag skulle kunna strunta i att nämna det här men jag tycker det är ett klockrent exempel på hur fel det kan bli och hur många det går ut över.

Det var 1 100 människor där för att ta del av föreställningen – 20 killar gjorde sitt bästa med att förstöra för alla. Så mycket ilska och hat. Varför då?

Det var ju precis sådana exempel från här machokulturen Hampus stod på scen och pratade om. Killar i grupp som hetsar varandra till att bete sig som svin.

Jag tyckte synd om dem.

En volontär  och jag gick bort och försökte få dem att lägga av men fick mest hånflin och glåpord tillbaka. Kan inte föreställa mig hur det är att vara lärare eller annan elev med den jargongen i sin närhet till vardags. phu.

Hampus gjorde ett strålande framträdande både dagtid och kvällstid och tacklade allt väldigt proffsigt och snyggt. På kvällen sjöng Mollie  Minott och Land of Trees.

Anna Linton förde  panelsamtal med Ungdomsjouren, Anna Rask Sanchez, som är psykoterapeut,  och Mikael Bergman, som har gedigen erfarenhet av att arbeta med ungdomar som tappat sin livslust. Väldigt intressanta samtal – mycket klokskap och inspiration.

Då man hörde Ida på Ungdomsjouren berätta vilka telefonsamtal och dialoger i chatten de får så skar det i hjärtat. De har för övrigt en väldigt bra hemsida som jag rekommenderar er alla att tipsa era ungdomar om.

Det var en väldigt lyckad dag och vi smider redan nya planer på hur vi kan göra det ännu bättre. Rektorn på gymnasieskolan förstår värdet i detta och är ivrig att fortsätta samarbetet. Det glädjer mig verkligen då jag alltid haft som dröm att komma ut i skolor och prata med ungdomar om våld och droger.

Vill du skapa ett liknande initiativ i er stad?

Vi får många frågor från personer runt om i landet som inspireras av vårt arbete och undrar hur vi gjort. Här kommer några tips på vägen:

-Skapa en projektgrupp som är tillräckligt stor för att arbetet inte ska ligga på en persons axlar och tillräckligt liten för att arbetet ska vara effektivt och lustfyllt. I vårt team har vi en kreativ, samhällsengagerad influencer (jag alltså) som är bra på digital kommunikation, skapa koncept och nå ut till människor genom ord och bild. En projektledare och event manager som älskar att skapa upplevelser som berör och som håller övergripande koll på arrangörsskapet bokning, ekonomi, kontakt med alla personer på scen, ljud, ljus, arena.
En person med ett brett kontaktnät inom näringslivet och kunskap om vad som är viktigt för att engagera näringslivet – bra på det tekniska med webb mm. Vi är alla tre föräldrar som är både nyfikna och frustrerade över föräldraskapet, den digitala verklighet vi och våra barn växer upp i. Vi har ett brinnande intresse till att lära oss mer och sprida kunskapen vidare. Vi ses ibland på fysiska möten men den främsta dialogen har vi på messenger. Så här ser vårt team ut, men hos dig så kanske det finns andra kompetenser som behövs för att gå från idé till verklighet. Fundera på vilka människor som finns på din plats. Viktigast är ett brinnande engagemang!

-Boka möten med skolan och presentera er idé. Lyssna in deras värdegrundarbete och när på läsåret en aktivitet passar bäst. Viktigt att ha en filosofi att vilja samarbeta med skolan, inte kritisera eller ta över något. En idé av ett stort nytt föräldramöte eller ”hem & skola” som fanns på 80-talet.  Tipsen fortsätter här –  vi skapat ettmjukarevarberg.se där vi löpande kommer fylla på med bra länkar, kunskap, nya events osv.

Långt inlägg – men ack så viktigt. Hoppas du hängde med mig hela vägen hit där jag sätter punkt. kram till dig.

 

Innan huvudet når kudden

Här kommer ett litet hej från mig en fredag kväll innan mitt huvud når kudden. Jag har precis lämnat en fin middag först av alla och krupit ner i sängen redan kl 22 för att få en riktigt god natts sömn. halleluja.

Idag har jag spanat in veckans “På Djupet” som  vi  publicerar imorgon bitti och gett sista korr och ok. Känner mig både stolt, tacksam och nöjd. Så himla fint avsnitt det kommer bli med Hanna som är veckans gäst. Detta avsnitt finns tillgängligt imorgon bitti alltså.
& Jag har också bokat in kommande gäster och satt tider för nya avsnitt som spelas in nu i september och det känns riktigt fint i magen.

Annat? Jo, jag funderar mycket på min mentala hälsa och mitt mående just nu. Hur kan jag bli den bästa versionen av mig själv och vad krävs det av mig för att nå dit?
Jag funderar också över de projekt jag driver under hösten och undrar över om det blir lagom – behöver jag mer stimulans för att inte tröttna och bli uttråkad eller tar jag på mig för mycket? Balansen är svår för mig.

Jag vill ockaså passa på att tacka för all feedback på förra inlägget. Väldigt mycket värt för mig – tusen tack!

Nä, nu ska jag sova. Hörs imorgon igen.

 

Vill ge alla en dag, att hitta något som är bra.

Den här låten lyssnar jag ofta på. Är du en sådan där som alltid lyssnar på texten? Eller är det rytmen och tonerna som når ditt inre?

jag fångas av texter och vill dela den här med er.

”Att köpa tillbaks dagar som gått,
det har ingen någonsin fått,
men om jag fick en chans så skulle jag betala.
För jag har sett hur det går,
för våran sort,
i vår familj vinner spriten stort.
Vill ge alla en dag,
en ny dag att leva.
Vill ge alla en chans,
att hitta lugn någonstans.
Vill ge alla en dag,
att hitta något som är bra.
Jag skulle räddat min vän,
och rest bort någonstans,
köpt det där huset som vi drömde om ibland.
Och gett din farsa en smäll,
en smäll han aldrig glömmer.
Och jag ser Thomas ibland,
han behöver en chans,
han ser ut som ett spöke helt utan balans.
Vill ge han en dag,
en ny dag att leva.
Vill ge alla en chans,
att hitta lugn någonstans.
Vill ge alla en dag,
att hitta något som är bra.
Långt bort från Linné,
där solen går ner,
skiner himlen som inget har hänt.
Allt börjar om,
och alla verkar glömma.
Men jag minns en dag,
när vi cyklade omkring,
mamma, pappa, syrran och jag.
Det var en bra,
en bra dag att minnas.” Joel Alme (låtlänk)

Det kliar ständigt på ena sidan av ansiktet och jag stänger skjutdörrarna till mitt sovrum, sätter mig på kanten och hulkgråter från magen. starkskör och ordlös – men med massor att berätta. Livet rullar på så där vanligt utanför, precis som det brukar.

Därför vill jag berätta om vad som händer då sensommar möter höst, om möten och upplevelser. Jag vill ju skapa de där dagarna som är bra och som ger ringar på vattnet. För oss alla. Vill ge alla en dag, att hitta något som är bra. Göra världen lite mjukare.

Jag har funderat på vart jag vill lägga min energi och vad som ger mig energi. Och det landar alltid i att jag vill hela och dela.
Visst kan man få vara i den här digitala världen med det fokusområdet?

Man kan blanda det med dahliaodlingar, boktips och tavelväggar.

Så. Till sensommarens projekt – Just nu har jag två datum jag vill att ni ska fokusera lite extra på.

-Vi har ett nytt Kustfolk den 24-25 Augusti. En kreativ marknad du inte vill missa.

– Den 18 september ska vi fylla Arena Varberg och göra Varberg lite mjukare. Jag ska givetvis berätta mer om detta men vill ändå ge en heads up på att vi släppte de kostnadsfria biljetterna idag och att det är Hampus Nessvold som kickar igång eventet – Hampus blandar allvar med gränslös humor och talar om machokulturen, ifrågasätter könsnormer och om vikten av att låta pojkar växa upp till mjuka män. – se hela programmet här och boka samtidigt din biljett.
Varmt välkommen till en helkväll på Arena Varberg som handlar om att lyfta fram och tala om de utmaningar dagens unga möter i vårt digitala samhälle och hur vi tillsammans – vuxna och ungdomar – kan hjälpas åt att skapa ett mjukare Varberg att leva och växa upp i.
Följ oss på @ettmjukarevarberg för uppdateringar.

 

Om en kvällspromenad och tankar kring medberoende

Jag hade tagit lite bilder i min trädgård och tänkte först berätta om alla fjärilar som snurrar runt i mitt växthus och att dahliorna nu står i full blom. Men här kommer något annat.

Vi gick en promenad då solen gick ner över havet – min minsta och jag. Han trampade sakta på sin cykel och pratade om hackade spel medan jag hade Boris i kopplet bredvid mig. Vilken kväll, alldeles varm och kvalmig.

-Titta där, jag tror han är svensk, sa Igor och pekade på mannen som låg på bänken på andra sidan gatan.
-Ja, där ser man, vad menar du med svensk? Hur tänker du då?  sa jag.

-Ja, han har ljus hud och blont hår istället för mörk, svarar Igor.
-Ok, ja, det har du rätt i. Men du, vi får gå och kolla om han är ok. Han kanske mår dåligt eller så kanske han bara vilar lite. Vi frågar…

Igor var skeptisk och stannade på andra sidan gatan medan jag gick fram till mannen. Mobiltelefon och glasögon hade ramlat ner på gatan och i plastpåsen framför låg ölburkar.
– Hej, är du ok?

Mannen vaknade och vi snackade en stund där på bänken. Om hur länge han hade druckit och hur många veckor det var sedan han blev utslängd. Om att han är uppe på 24an på sjukhuset då och då – in och ut. Han tyckte om Boris och sa att han saknade sin hund.

Vi gick och köpte en flaska vatten till honom, fortsatte vår promenad och pratade om hur viktigt det är att se människor. Oavsett hudfärg och livssituation. En blick och ett hej, köpa lite vatten, ringa en anhörig eller bara ge en frukt och dela några ord.
Jag tänkte på mannen bakom missbruket. En pappa, bror, man eller son. Kanske alltihop.

Jag tänker också att bakom varje missbruk ligger omedicinerad &  ej behandlad psykisk ohälsa. De klarar inte av den verkliga världen och stoppar sig fulla med skiten för att slippa ha så ont. inom. Ofta är ett drog- eller alkhohol missbruk en samsjukdom till ADHD.
Om man inte bryr sig om denna klick människor i vårt samhälle och ej kan relatera så kanske man istället kan vara intresserad av vad de kostar samhället varje år. Inom vården, socialtjänsten och hos polisen.

Jag läste att psykisk sjukdom står för 46 % av sjukskrivningarna i Sverige 2018 ändå så går knappt nio procent av sjukvårdsbudgeten till psykiatrin i Sverige varje år.
& ADHD är kraftigt överrepresenterat bland intagna i kriminalvården. Genom behandling av 30 individer med ADHD beräknas samhällsvinster om 15 miljoner kronor per år kunna göras enbart inom en pilotstudie. Detta i form av minskad kriminalitet, missbruk och utanförskap.

Mannen var utslängd – de orkade inte mer. För hur länge orkar man? Hur stor möjliggörarare är man som medberoende? Och hur sjuk är man själv?

Det är sommar & sol. Många har semester. Det är varmt och det verkar inte finnas ett slut på de gyllene solnedgångarna. Men något som inte tar semester är ju tyvärr beroendesjukdomen och psykisk ohälsa. Under sommaren finns det människor som mår ännu sämre.

Jag har spenderat många somrar på psykakuten med anhöriga. En väldigt stor del av mig vill dela med mig av dessa erfarenheter men det känns tabu. Som att det står en stor fet vägg mellan skribenten i mig och den här folksjukdomen jag har så stor erfarenhet av.
Varför pratar vi inte mer om psykisk ohälsa och missbruk?

Jag önskar att det hade varit lika lätt för en medberoende att berätta om ens livsituation för omgivningen som det är för en anhörig till en cancerpatient.

Anhörig till fysisk sjukdom – “Tack för att du frågar. Det är inte bra.  Cancern har kommit tillbaka. Den har spridit sig och just nu är han inlagd. Vi vet inte om han kommer klara sig men det är ett helt team med duktiga läkare och sjuksköterskor som försöker rädda honom. Rädda livet på honom. Vi är där så ofta vi kan – sitter vid sängkanten och pratar med honom – när han är vaken tittar vi på film, läser högt, gråter och skrattar ihop. Det är väldigt tungt och oroligt.”

Anhörig till missbrukare – “Jo, nej, det går inte bra. Han är aktiv igen och vi har svårt att nå honom. Han drar sig undan och försvinner. Ofta pratar han om att han inte vill leva längre. Att han ska kasta sig framför tåget. Han är rädd, gråter och känner sig ensam. Ångesten rider honom och han kan varken tänka eller sova. När vi försöker få in honom till vården så säger han bara att han aldrig får någon hjälp därifrån ändå. Det är bara förvaring och ännu mer tabletter. Vi är maktlösa. Det är som rysk roulette – varje dag undrar jag om när de ska ringa på dörren och säga att de funnit honom död. Det är förlamande”

Varför säger vi att man är alkoholist eller narkoman? Man är väl inte cancer?

Vi passerade fyra vinglande “fyllgubbar” under vår promenad denna sommarkväll och uteserveringarna var fyllda av rödsprängda damer med halvtomt vinglas framför sig och radarstyrd blick.
Blir så ledsen. Önskar jag kunde göra mer.

För dig som vill läsa mer rekommenderar jag Sanna Lundell och Ann Söderlunds bok Djävulsdansen- bli fri från medberoende.
Lyssna också på Beroendepodden och vissa avsnitt av ADHD -podden där de berör samsjukdomar.