Varför gör jag reklam?

Detta är min just nu mest gillade bild på Instagram. 5 300 har tryckt på gilla-knappen och 325 kommentarer har lämnats. När jag läser statistiken för inlägget så ser jag att bilden och budskapet har exponerats över 100 000 gånger och visats för 71 000 olika konton. Jag inser att jag har en fantastisk möjlighet att nå ut till en stor skara människor. & jag gillar att detta är det mest uppskattade inlägget med tanke på vad budskapet var.

Jag förstår att jag som publicist har ett ansvar för både blogg och Instagram-konto, och jag gör sannerligen mitt absolut bästa med tio års erfarenhet i bagaget. Jag skapar innehåll med egna bilder och egen text för att fylla mina kanaler – varje dag, året om.
Jag vet exakt vad min drivkraft är, och om du följer mig sedan en tid tillbaka så borde du också veta det.

Förutom att dela kostnadsfri inspiration i mina kanaler under 2018 så har jag bland annat;

– Varit initivtagare och eldsjäl bakom “Ett Mjukare Varberg” där över 2 000 föräldrar, pedagoger och skolbarn gavs möjlighet att lyssna på kostnadsfria föreläsningar med målet att få barn och vuxna att komma närmre varandra och kommunicera bättre.

– Tillsammans med min kollega Miranda har jag sedan i februari drivit projektet “Sisterhood”. Där har vi som mål att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor, bredda kunskapen och bidra till ökat civilkurage. Skapa debatt som stoppar våldet och stöttar drabbade kvinnor. Vi har haft föreläsningar i ämnet, skapat event tillsammans med Kvinnojouren och samlat in pengar genom vår försäljning och genom donationer. I somras gjorde vi gemensam sak med Scorett och lyfte projektet även i deras kanaler. På en månad bidrog deras kunder med nästan 50 000 kr som oavkortat gick till att stötta utsatta kvinnor.

– I vinter har jag som mål att dela mina egna erfarenhet av våld och misshandel i nära relationer – för att ge andra i samma situation mod att lämna och att hjälpa omgivningen att förstå.

– Tillsammans med min kollega har jag skapat kvinnonätverk, träffar, utbildningar och föreläsningar inom kvinnligt företagande – som är en förutsättning för ett jämställt samhälle. Detta är något vi brinner för och vill ta längre.

– Genom FGL försörjer vi idag 60 familjer i Jaipur genom att skapa kläder i en hållbar och stolt traditionell produktion, och i vårt företagande försöker vi göra så kloka och långsiktiga val vi bara kan.

Jag älskar mitt jobb och jag märker att många uppskattar det jag gör. Jag älskar att skapa vackra bilder tillsammans med inspirerande texter.
En förutsättning för att jag ska kunna arbeta med mina företag på detta sätt och för att ni som följer mig ska kunna ta del av mitt arbete är – precis som för alla företagare – att ekonomin går ihop.
För mig är Influencer Marketing ett positivt och givande sätt att göra det på.
Det betyder att jag gör betalda samarbeten med företag som jag gillar och som vill synas i mina kanaler. För att dessa samarbeten ska bli så bra som möjligt för både er, mig och företagen lägger jag alltid ner mycket kraft och energi i dem.
Alla dessa inlägg är reklammärkta för att det aldrig ska finnas några tveksamheter kring vad som är reklam eller inte. Och för de att de som inte vill se reklam i sitt flöde enkelt ska kunna scrolla förbi.

Det är inga konstigheter. Den här finansieringsmodellen passar mig just nu.
Jag tycker det är ett utvecklande sätt att arbeta och det möjliggör för mig att kunna nå ut med sådant jag brinner för och det jag tycker är viktigt.

Hos FGL försöker vi ta så medvetna beslut vi bara kan. Vi jobbar med Slow Fashion och försöker att rea minimalt – vi tycker att det hantverk vi säljer har ett värde och att det förtjänar att säljas till rätt pris.
Förra veckan tog vi därför beslutet att inte ha någon utförsäljning under Black Friday – att istället stänga ner butiken och endast hålla öppet för donationer till vårt projekt Sisterhood. För att inspirera till en hållbar konsumtion, uppmärksamma hantverket bakom våra kläder, och samtidigt stötta kvinnor på flykt från våldsamma relationer.

På torsdagen hade jag ett sedan sedan flera månader tillbaka inbokat samarbete med en av de större kedjorna för en julklänning.
Inlägget var jättefint. Skulle klädkedjan vara med på Black Friday dagen efter? Ingen aning. Förmodligen.

Skedde en värderingskrock? Ja, förmodligen. Sedan dess har jag har flera gånger fått förklara mig och av vissa läsare blivit ställd mot väggen för det som hände. Men så här var det alltså. Varken mer eller mindre. Men jag lovar att jag kommer fortsätta att arbeta för de frågor jag brinner för.
Och jag kommer fortsätta göra sponsrade inlägg som jag kan stå för. Det ena är förutsättningen för det andra.
Och det övergripande målet med min plattform är att skapa en lite mjukare värld för alla.

Men om någon av er tvivlade på den saken innan – så vet ni det nu. Jag är helt mänsklig och absolut inte felfri – precis som du.

 

På min arm – Subbe Fyr

För några veckor sedan tog jag tåget till Göteborg för att besöka “min” tatuerare. Hade först tänkt tatuera in Eiffeltornet på min underarm men så sa min man att han tyckte det skulle vara Subbe Fyr.
Såklart! Varbergs Fyr är ju ett klockrent val.

Jag lämnade över min mobil med ett foto av fyren och han la den i kopieringsmaskinen och satte sig sedan för att skissa.

Jag smög runt med mobilen och fotade lite så länge och satte mig sedan med datorn i knät och jobbade. Älskar att ha mobil arbetsplats.

Så här blev skissen. Bilden från min mobil och den andra tauteringen jag också skulle ha.

Hej hej i spegeln.

Vi fann en bra placering med en gång och jag sa att jag  endast ville ha blå detaljer.

Det tog ett par timmar och gjorde lite ont i omgångar. Slappnar man bara av så tycker jag inte det är så farligt.

Här är det färdiga resultatet så som det ser ut nu. Jag tror att jag ska lägga till några streck ut från fyrtornet som förstärker ljuskenet – så som på skissen.

Men annars är jag mycket nöjd!

Har du funderat på någon tatuering någongång? Vilket motiv i så fall?

Om utveckling och träning

Nu är jag där igen – har så mycket tankar och bilder jag vill dela på bloggen men har varit tvungen att prioritera annat framför bloggen. Så deppigt – Älskar ju att komma hit.

Men i alla fall. Så här såg det ut genom min lins innan jag drog iväg på gårdagens jobb hos FGL igår. Frostigt i växthus med vissnande vinrankor och tomatplantor. Ganska vackert ändå.

Jag skulle hämta några äppelpajer som hade fått stå ute över natten för att svalna och hållas nerkylda fram till användning. Vi skulle nämligen ha en Utvecklingsdag inom sociala medier för 25 personer hos FGL.

Så spännande och kul. Miranda och jag tycker det är så bra att vi kan ordna den här sortens möten i vår lokal – en plats att dela tankar, erfarenheter och inspireras på.
Jag packade bilen full av grejer och körde iväg.

En mycket givande dag – fylld av skratt, kunskap, god mat & nätverkande. Allt handlar om kommunikation och möten. Både digitalt och fysiskt – det får oss att växa inom och utveckla vår fulla potential.

Jag hinner inte riktugt berätta mer om detta nu för jag ska till stranden och fota för att sedan ta möte på jobbet. Vi har förresten fått nya grannar hos FGL. Längtar efter att berätta! Nyfiken?
Svimmar nästan av  lycka  över de som ska flytta in.

Avslutar med en av de frågorna  som ställdes i detta inlägg häromdagen.

Hej!
Jag ville fråga dig om ditt förhållande till träning och till att motionera överhuvudtaget, för det tycks vara jätteharmoniskt. Har det alltid varit så?

Skenet bedrar! Jag började springa lite när jag var över 30, surfat lite och gjort yoga sporadiskt –  för 1,5 år sedan blev jag dock medlem på ett gym i min hemstad.

Jag är en “allt eller inget-människa” .
Jättejobbigt för de omkring mig och mig själv stundtals men också jättehärligt. Det gör att jag har massa energi och går igång som tusan och får då ofta med mig andra.
Det är underbart!
Men så kommer det ett hinder och jag slirar ur vägbanan lite –  därefter har jag så svårt att komma upp på vägen igen, även om jag vet att jag mår bra av det.
Så är träningen för mig.
Det går alltså i vågor – jag kommer in i ett flow och tränar då flera dagar i veckan. Mår så otroligt bra i skallen och har aldrig ont i ryggen, orkar mer och är världens gladaste. Jag går till gymmet med min kompis, bokar upp mig på tabata och TRX & så löper jag i slingan med min hund.
Sen kommer jobb, förkylning eller något med barnen i mellan och då prioterar jag bort träning. Yogar då bara lite hemma i en kvart någon gång samt står i plankan i ren frustration tills jag blir svettig på grund av ilska mot mig själv för att jag inte prioriterat något som gör mig välmående och glad. Haha!

Mitt tips är att boka upp dig med vänner eller en PT så har du svårare att hitta ursäkter. Alla mår bra av att röra sig fysiskt och livspusslet med barn och jobb blir lättare om hjärnan får det som utsöndras under träningen. Serotonin, dopamin, noradrenalin & endorfin är guld ju.
För mig handlar det inte om utseende – det handlar om att jag vill kunna tänka klart, vara pigg och orka mer samt vara så stark så jag kommer upp på brädan när jag surfar.

Ha en bra dag nu!

om skammen och att inte räcka till

Just nu är jag inne i en maxad jobbperiod och har behövt sitta med arbete mer än vanligt. Några dagar ute på uppdrag upp på det gör att jag finner mig själv uppkrupen på diskbänken under tisdagskvällen beklagandes över hur dålig och otillräcklig jag är. “Jag är såååååå dålig, har jobbat dygnet runt,  har inte ens läst veckobreven och vi har ingen mat hemma!”

Egentligen är enda faran på taket att alla clementiner är slut. Men jag fattar ändå inte varför jag känner så då jag behöver fokusera på jobb – Skammen.

Tycker det är bland det jobbigaste som finns när folk kommenterar hur “mycket” jag jobbar och undrar hur jag får tiden gå ihop med familjen. Att jag sätter mig själv framför barnen upplever jag att de tänker. Att behöva ursäkta och förklara sig som kvinna för att man tar för sig i yrkeslivet 2018 är ju helt galet.
Ska dock tillägga att jag jobbade bra mycket mer då jag var servetris med helpannor och helgarbete året om.

Barnen har ju en pappa också som finns där. Och han har för övrigt aldrig blivit ifrågasatt även då han jobbar heltid med pendling och kvällsjobb…

Hatar att behöva tona ner mig själv och skruvar besvärat på mig över “du är ju överallt” och “oj oj oj, vad du jobbar. Glöm inte bort att vila.”
Jag jobbar och är med min familj. Jobbar dessutom inte mer än någon annan – snarare mindre. Men det är klart att det jag gör syns mycket mer eftersom jag jobbar med sociala medier.
Så lever jag och tack som frågar.

Ibland är det fullt ös på jobbet och då måste man hugga i och ibland är det lugnt och då passar man på att ta det lite lugnt. Inte mer med det.
Men nu är jag lite trött efter föreläsningar, workshops, inlämningar, planeringsmöten och deadlines. Phu.
Ser fram emot en ledig dag och ber skammen bestämt att flyga och fara. Jag duger och jag gör så gott jag kan på alla plan. punkt.

Finaste Boris ute på trappen idag.

Svamligt inlägg. Men det tar energi av mig att känna mig kass när jag egentligen borde känna mig stolt och glad över det jobb jag gör och jag kände för att dela. Kanske någon som känner likadant. Eller någon som sitter och bestört läser bloggen, höjer på ögonbrynen över hur “mycket jag jobbar”…hahaha…

Men i alla fall. Jag har världens finaste man som höll om mig och sa “Du behärskar så många saker – tar dig an uppgifter som du aldrig gjort förr och briljerar. Men vad du behöver öva på är att inte slå på dig själv så mycket”.

Så det så. Mer snäll mot sig själv alltså.

Mjuka dagar vid havet

Det bästa jag vet är att tillbringa tid vid kustlinjen ihop med familjen.

Att gå en promenad längs med vattnet och ha med sig termos och mackor i ryggsäcken, samtala kring viktigheter, klättra över klippor och leta efter fina stenar. Det är guld.

Under denna säsong så är det alldeles lugnt och stilla i dessa miljöer där det annars kryllar av turister under sommaren. Alla säsonger har sin charm men under denna period på året sänker jag alltid axlarna och lyssnar inåt.

Boris. Hahaha, han badar alltid.

Jag går unt i mjukisbralllor för femte dagen på raken och känner mig lite nöjd över att min träning kommit igång.

Boris ville gärna vara med i detta “bloggiga” foto.

Under helgen målade jag första strykningen på ett skrivbord och det här “kreativa rummet” som nu  mest ser ut som det “rörigaste rummet ever”…

Men man kan ju välja att fästa blicken på allt fint vi skapat under helgen istället och vända ryggen åt kaoset ett tag.
Vilken hörna va?! Så härligt att gå loss tillsammans på det här sättet.

Några lergubbar som ska in i ugn och sedan glaseras.

Och så har Lisaloves foto kommit upp i ramen. Ser att den hänger lite för långt ifrån från Lisa Burenius målning så det behöver jag justera.

Har tänkt en hel del på hur vi människor går igenom svårigheter och vad vi gör för att klara av att gå upp om morgonen. Det är olika. Människor är olika. Ingen är sämre och ingen är bättre.
Kanske kommer man just inte – upp. Och det är ok. Man kanske behöver medicinsk hjälp och faktiskt vara sängliggande ett bra tag.

Eller så kanske man tar på sig sina mest färgglada kläder, mascaran, tar fram sitt största leende man har och går till jobbet och briljerar. Vi gör alla vad kan för att överleva dagen. Ingen har rätt att döma Dig och du ska aldrig behöva ursäkta dig över hur du hanterar situationer och att du försöker finna glädje i livet även när det är nattsvart.

Man följer olika människor i sociala medier. Individer man gillar, inspireras av och har daglig kontakt med.
Det är dock bara ett fönster, en liten inblick i någon annans verklighet.
Jag försöker så ofta jag kan visa fler färger i paletten  – jag tycker det är viktigt i dagens mediebrus att visa mig sårbar och mänsklig. Gå mot strömmen och ifrågasätta normer jag inte känner mig hemma i och berätta om situationer jag tror kan vara till hjälp och tröst för er som läser.

Jag har plockat nedan dialog ur mitt eget kommentarfält från ett par veckor tillbaka- jag tycker dialogen är intressant och att vi alla kan lära oss något ur den.

Läsare 1Naja, du har ett jättebra liv, svårt att tro på dina ‘mörka’ tider… Uppmärksammshype?

Jag – Intressant kommentar. Säger mycket om vår samtid där vi följer individer på en skärm via sociala medier och tror att vi vet hur de lever sitt liv fast man endast får ta del av en bråkdel.
Jag lever ett mycket bra liv, helt rätt. Men precis som alla andra går jag igenom sorger, kriser och andra trauman i livet.
Detta är ingen dagbok och jag väljer att lämna vissa delar av mitt liv helt utanför detta utrymme. Jag delar bara det jag tycker är relevant för er läsare och försöker hålla min familjs sorger utanför.
Men för att ge dig en liten inblick i hur min senaste tid har varit så kan jag berätta att vårt barn är väldigt sjukt. Han har haft en kritisk period den senaste månaden och vi var nära att förlora honom. Mer än så vill jag inte dela.

Läsare 1 – Hej, förlåt, det var en dum kommentar från min sida!
Men, jag har svårt ibland att tro att det är äkta om folk skriver om mörka, tunga tider men vill inte ‘avslöja’ vad det handlar om. Inte att man vill veta detaljer, men om du hade t.ex. skrivit: jag har en tung tid pga av mitt barn är sjuk så är det mer trovärdigt och du ‘avslöjer’ nånting eller berättar i detalj. Det är klart att det inget du måste göra för dina läsare
Men om man ser jättefina bilda, galabesök och mkt annat är du svårt att tro/förstå.
Själv går jag också genom sorgen pga av min systers död i somras…
Hoppas att ditt barn blir frisk igen!!!
Förlåt en gång till!

Läsare 2 – Ibland är det lätt att glömma att insidan inte alltid syns på utsidan. Avicii är ett tex ett sådant exempel. Hade han inte delat genom sin dokumentär så hade vi inte förstått alls. Kanske trott att det handlade om drogmissbruk snarare än svår ångest. Han visade att ångest kan plåga oss människor även i ett liv präglat av lyx och rikedom. Och det är inget konstigt med det. Det går inte att köpa lycka.

Läsare 3 – Tänker att alla har vackra saker och företeelser i sitt liv, precis som Kristin, men tar inte riktigt vara på dem under tuffa påfrestningar och perioder, vilket Kristin ändå gör genom sin blogg. Det svåra och lätta/vackra samexisterar hos oss alla så varför kan man inte tro att någon har det svårt trots vackra bilder? Utforska, se, samla och höj upp allt det goda och vackra i ditt liv trots svåra prövningar.

Ibland är det lätt att glömma att insidan inte alltid syns på utsidan. så sant.