Midsommarkransen

Juniveckorna swishar förbi och här hemma har vi redan gått in i sommarlov. Känns både skönt och lite bökigt – när barnen är hemma från skolan så är det mycket logistik, planerande av måltider, kompisar, skjutsande och grejande. Jag kommer jobba under sommaren men eftersom vi bor i sen sommarstad så känns det ändå som man har skön semesterfeeling hela tiden.

När Hannes och Johanna var här så undrade de varför jag inte fotade fasaden på huset mer – och jag tror jag kände att det var lite för privat. Att folk liksom skulle veta i vilket hus jag bor i…
Men om man tänker efter så är det ju inte så svårt att googla fram i och för sig. Så nu kanske det blir lite mer foton med detta som vy. Här hänger min baddräkt på tork i badrumfönstret där jag brukar ta alla bilder på solnedgången över trädgården.

Vi har haft en så himla härlig sommarhelg med häng i trädgården, god mat, bad och mycket mys.

Idag var jag uppe tidigt som vanligt – tur, för Hanna och jag har en trädgårdslive vid 10 och vi ska prata midsommarkransar. Såg att Hanna gjorde en så fin  och tänkte svänga ihop en också. Först satte jag en pannkakssmet till frukosten som ska stå till sig.

Sedan plockade jag vinranka, skogsklematis och röda rosor. Sedan band jag – utan stomme och på fri hand, tröttnade efter halva och rafsade argt ihop resten.

Den blev inte så fin – knappt den håller ihop faktiskt. Men jag gillar den. Buskig och operfekt – som jag själv.

Önskar er en fin söndag nu.

 

status

hej där,

Ligger lite efter i bloggandet känner jag och saknar det massor. Jag vet inte riktigt vad som hände – jag jobbar ju mycket i lokalen nu och så är det familj och trädgård som tar fokus. Så dumt att bloggrutinen ramlar bort mitt i allt. Det brukar den inte göra.
Jag har ju dessutom massa skoj att skriva om.

Idag har jag varit ute i trädgården och grejat en del. Alla mina tulpaner har slagit ut och små vallmoplantor kikar upp i rabatterna. Luktärtorna kom ner i jorden idag men jag väntar lite längre med dahlior och de andra försådda sommarblommrona.

Vilken maffig bukett va? Är så glad att jag stoppade ner alla lökar i höstas. Ska ta bilder på alla sorter och skriva namnet till er så ni kan ha med er det dår det är dags att beställa lökar i år.

Ett körbärsträd i trädgården är annars ingen dum idé. Det här trädet skänker så mycket lycka varje år då det blommar.

Nu håller vi tummarna för att inte frosten kommer och kniper de små äppelblommrna i år.

Dessa fick följa med mig in idag.

Jag vill visa er lite hur det ser ut hos KLco. Det händer ju så mycket här varje dag nu

Den här gamla loppisfyndade byrån har fått en platsbyggd hylla ovanför sig och denna helg har min svärmor målat den.

Väggmålningen är också klar och det är konstnären Anna Ileby som står bakom penslarna här. En sådan talang.

Jag ägnar dagarna åt att packa upp och få iordning.
Känns så bra att lokalen börjar bli klar så jag kan fokusera på hemsidan, fotografering och sortimentet. I veckan hoppas jag kunna sitta på min kontorsplats i lokalen och koncentrerat nöta texter.
Om allt vill sig väl så öppnar jag i början av juni men jag får be att återkomma med detta datum.

Hoppas ni haft en fin helg och att ni och de runt om er är friska. kram Kristin

 

Stark och sårbar

Vi börjar söndagen med Moonica Mac tycker jag. Här är texten till “Stark och sårbar” och här finner du låten.

Stark och sårbar – Jag är skör och jag är oslagbar – Jag har alla fina dagar kvar.

Och därför vill jag bara ge dig. Kärlek 

Framför allt tror jag. På att det goda vinner.
Sån är jag – Har alltid varit
Och vem vet en dag – Kanske att jag får kärleken åter.

Men se jag gråter.
För att jag inte får dig.
För att jag inte får ge dig hela mig.
Å förlåt mig,  – För att jag ville tycka om dig
För att jag ville hålla om dig
Mer och mer

Du vilar blicken i sjön
Du vill följa en dröm
Men vad är det du ser när du ser efter mer
Än vad jag kan ge dig

Bara så du vet -Bär jag också på sorg
Men inte en gång
Jag svär på min sång
Att jag låter den vinna
Kanske är det för att jag är kvinna  -Som jag är

Stark och sårbar
Jag är skör och jag är oslagbar
Jag har alla fina dagar kvar
Och därför vill jag bara ge dig – Kärlek
Framför allt tror jag
På att det goda vinner  -Sån är jag
Har alltid varit – Och vem vet en dag
Kanske att jag får kärleken åter  -Men jag gråter

Får ge dig Stark och sårbar
Jag är skör och jag är oslagbar
Jag har alla fina dagar kvar
Och därför vill jag bara ge dig
Kärlek 

Jag fixar med mina luktärtor här ut och idag bygger jag nog något för dem att klättra på.

Det börjar bli trångt här inne…

Igår placerade jag det lilla bordet under äppelträdet och funderade på hur många dagar det tar innan äppelblommen slår ut – en dag, två?

Idag har Hanna Wendelbo och jag en livesändning härifrån kl 10.00 och kommer prata om växthuset och KLco.
Och ikväll får du kika in här igen. Miranda och jag har gjort ett roligt jobb ihop och nu är det dags att publicera resultatet.

Ses senare.

Bad med My Feldt

Snart framme vid en ny helg. Dessa veckor går så fort.
Gäller att lyfta blicken och vara med då det händer – för nu rullar våren in med stormsteg. I helgen slår nog vårt rosa körbärsträd ut och idag gick jag i kjol med bara ben.

My skrev och sa att hon var sugen på ett dopp och lite prat. Vilka tur för mig som fick ta en paus från datorn, sätta mig på en klippa med en vän och låta solen torka kroppen efter ett av aprils finaste kallbad.

Imorgon tror jag hantverkarna målat klart i lokalen där Klco ska flytta in och köket ska bäras på plats. Det blir en speciallösning och jag är förväntansfull över att se resultatet.
Dags att krypa i säng i tid idag så jag är pigg för allt skoj som händer imorgon.

 

to plant a garden is to believe in tomorrow.

Hej! Hur mår ni?

Jag har precis lyssnat av ett voicememo från mina vänner på Sri Lanka till dagens första kopp kaffe. Det var från Vera – de ligger ju 4,5 timme före oss i tid och hon gav mig uppdatering om läget hos dem på ön. Hon driver ett vårdhem för skadade hundar  – jag tror jag ska visa er i veckan,  tog nämligen massa bilder då jag var där.

Nu sitter jag här och försöker samla ihop mig för dagens första digitala möte och ladda för att ta mig ut ur huset för att möta upp en kollega. Har utvecklat någon sorts konstig social fobi av att knappt ha umgåtts med människor de senaste fyra veckorna. Inte för att jag är rädd för viruset – det sitter inne i mitt huvud bara. Tror det är kroppsminnet som talar. Sist jag var isolerad på liknande sätt så förknippaders det väldigt mycket med “värdelös-känslor”. Att jag inte är värd att ha människor runt mig för att ingen skulle tycka om mig ändå – att jag är en belastning och ingenting värd. Att jag är konstig och andra mår dåligt runt mig. Att jag får människor att bli sjuka och bete sig oberäkneligt.

Inte klokt va?  – det sitter bara i mitt huvud och jag har nog lite självkärlek att jobba med om man säger så.

Nu blev det sårbart och personligt här. Jag är fullt medveten om att det värdsliga läget och problemen däri är mycket större än det krig som försigår i mitt huvud men de känslorna måste ju få finnas också.
Jag tänker nog också att ganska många sitter med orimligt stort krig i sitt huvud just nu – du är inte ensam.

Men nu lägger vi detta åt sidan och plockar fram något härligare tycker jag.

Den här påskiga buketten til exempel. Hemplockad.

Varsågod – önskar jag kunde ge en var till alla er som kikar in här.

Så fint att  blanda buskiga kvistar i olika nivåer med pingstlilja och påsklilja. Doften är fantastisk också.

Annat jag pysslat med. Jag har bakat både bröd och kardemummabullar med massa smör. Det fick sex tonåriga skejtare att le från öra till öra och ge mig hurrarop. Det gjorde i alla fall min dag.

I en skål fann jag förra årets sparade rosenbönor. Minns du?

Jag ska sätta dessa i jord idag. Och så ska jag dela det där citatet vi alla behöver just nu.

to plant a garden is to believe in tomorrow.