När självförtroendet sviktar

Jag har verkligen kämpat med min kreativitet och mitt skapande det sista. När jag tittat på mina foton har jag nästan fallit ihop och gråtit då jag sett resultatet. Allt har blivit så fult och fel.

Jag vet ju att ni som utomstående inte ser det utan att det är en känsla som sitter inne i mig. Det känns som jag famlat i mörkret.
För mig har det dessutom inte funnits utrymme att dra mig tillbaka och hämta hem. Det är i alla fall inte så jag väljer att hantera situationen.

Jag har lugnt jobbat mig igenom det och nu tror jag att lusten, bildspråket och kärleken till foto har kommit tillbaka.

Det händer mycket denna vecka – bara skoj saker som fyller mig med energi. Sommardagar i Varberg är magi för mig. Jag gillar mitt sommarjag.

Svackan är nog inte bara sprungen ur det konstnärliga utan det som varit extra jobbigt är att jag ofta använder mig själv som modell. En ganska naturlig och enkel lösning. Jag själv finns ju alltid till hands då bilden behöver tas. Oftast jobbar jag med stativ och ibland har jag med mig min man. När Miranda och jag jobbar fotar vi varandra.

I år fyllde jag 40 år och jag gillar verkligen att åldras. Men jag förändras både inom och utanpå. Jag behöver vänja mig – ibland så tittar jag på mig själv på bilder och undrade vart jag tog vägen.

Jag tog med min man till stranden för att knäppa bilder åt FGL. Så nu blir det lite reklam för egen verksamhet mitt i alltet.
Har vi tur så kommer den här handtryckta duken vilken dag som helst nu. Så fin!

Och prickiga linnen älskar väl alla. Att bära till både kjol och jeans.

Samma outfit men andra färger.
Kjolarna finner du här.

Silkeskjol i skymning. Det här fotot blev en favorit på grund av de glänsande skuggorna som faller i i kjoltyget.

Vi packade ihop och promenerade hem i den mjuka kvällen. Dagar och tider flyter ihop på ett behagligt sätt under sommaren. Jag jobbar en del men det känns inte ens som jobb för att andra har ledigt – mailkorgen och uppdragen fylls inte på i samma takt och det blir en bra lunk i dagen.

Vad heter dessa gula? Så fina tycker jag.

Det var det hela. Vilken bild gillade du bäst?

Idag var jag och fotade Marie på Håkedsgård och ikväll ska jag nog fota Miranda. Lika bra att passa på nu när kameran ligger trygg i min hand igen.

 

Rosor och sommarlovsbarn blandat med jobb

Innehåller reklam för egen verksamhet

Åh, det här inlägget har legat o lurat lite för länge nu. Jag har varit ute och snurrat i trädgården och pusslat med sommarlovsbarn.
Men i alla fall. I onsdags natt kom vi hem från Frankrike – vi hade tänkt sova över i Tyskland men bestämde oss för att köra i ett sträck för alla ville hem. Så skönt att vakna i Varberg torsdag morgon – men phu. Jag hade bara sovit fyra timmar,.. Men jag var snabb ut i trädgården för att binda upp och klippa ner.

Den här rosen skulle jag bundit upp för länge sedan såklart.

Miranda och jag turas om att ta hand om FGL Instagram-konto och under torsdagen tog jag över. Passade på att fota några outfits i min trädgård som jag kan använda i feeden. Schersminen och rosorna blommar för fullt. Och visst vill man klä sig i blåvitrandigt under sommaren?

Det vill jag i alla fall.
Här har jag på mig Varberg shorts och Varberg shirt.

Jag fotade den här silkesblusen under shersminen.  Så fin i ryggen.

De här rosorna är ju för vackra! Har skapat en egen rosenrabatt och de ger de mest fantastiska buketterna.

Den här plockade jag ihop igår.

Olika rosor, skogsklematis, rosenskära och tagetes hamnade på min köksbänk.

Sedan bytte jag om till nästa outfit jag skulle fota. Prickar på både linne och kjol.

Igor var på jakt efter godis och letade i skåpen samtidigt som jag fotade.

Sådär ja. Det här är en av mina favoritkjolar.

Buketten är lika vacker idag.

Idag har jag gort tusen saker känns det som. Jobbat, hjälpt Mir och Jake med @farfarslycka, fixat med sommarlovsbarn och trädgård, övat på tal, sprungit och badat. Så fin dag!

Vill passa på att tacka för all fin feedback jag fått angående mitt inlägg om jämställdhet. Jag har ett annat viktigt inlägg på gång – denna söndag postar jag en helt fantstisk intevju med en av mina allra bästa vänner. Det är en sådan intervju som griper tag och detta vill jag utveckla ännu mer här på bloggen. Här ska det verkliga och genuina få gott om utrymme och inga ämnen är för jobbiga att lyfta. Kram till dig och fin helg.

Fast du – kom och lyssna på oss då vi inviger Pride imorgon. Vi håller tal vid 12 och sedan är det uppträdanden – tåget börjar gå vid 14. Ser verkligen fram emot detta! Ska öva lite mer på mitt tal nu och sedan krypa till sängs…

Hur jämställda är vi?

Nu kommer ett långt inlägg om yrkesval & om hur vi tänkt kring jämtälldhet genom åren. Jag väljer att dela med mig av detta för att ge en nyanserad bild och ge lite olika perspektiv.
Livet och samhället är inte svart och vitt. & Vi är alla barn av vår tid.

Jag fick den här kommentaren efter mitt inlägg om kvinnligt entrepenörskap.

” Svaret är helt enkelt nej, det går inte att kombinera en superkarriär med att vara en närvarande mamma. De allra flesta mammor mår bättre av att prioritera umgänge med sina barn framför karriären. Kvinnor “bromsas” inte av att ta den största andelen av föräldraledigheten utan de allra flesta väljer att göra det. Det bara är så. Naturens lagar står över jämställdhetsideologin i detta fallet.”

Jag känner verkligen att jag skulle vilja att vi granskar strukturer och ifrågasätter varför vi gör de val vi gör. Och också funderar över vad konsekvenserna blir.

Jag känner också att klimatet är tufft nog för kvinnor i den mansdominerade företagsvärlden – inte ska vi dessutom behöva stå ut med gliringar och skammande från andra kvinnor?
Kvinnor kan visst vara grymma företagare och samtidigt finnas där för sina barn på bästa sätt. Man bygger upp en smart arbetskultur med effektivt arbete, bygger på bredden istället för på höjden. Kvalité framför kvantitet.

Vi pratar mycket om jämställdhet hemma hos oss och jag funderar över min egen livsresa just nu. Jag tänkte berätta lite om hur min yrkesresa och vår relation sett ut och om hur prioriteringar och värderingar skiftat genom åren som gått.

När jag var runt tjugo lämnade jag en destruktiv relation – jag var då ensamstående mamma med stora skulder och utan gymnasiekompetens. Mitt högsta mål i livet just då var att omge mig av människor som ville mig väl och att överleva dagen eftersom jag då också levde med besöksförbud på skyddad adress. Jag började jobba på en restaurang i Varberg som servitris.

Jag jobbade med servering i många år och jag tyckte verkligen om det. Det var högt tempo, roligt och enormt fostrande i social kompetens.
Jag träffade min man efter några år och han hade ett utstakat mål – han hade ett intresse för ledarskap och skulle studera ekonomi på Handelshögskolan. Under hans utbildningsår började han samtidigt jobba på banken där han haft praktik.
Vi födde under denna period vårt första gemensamma barn. Jag hade ett otroligt stort “duktighetsbehov” och vet att jag satte prestige i att fixa allt själv – vara “stark”. Redan dagen efter förlossning var min man på jobbet vi gemensamt beslutat att han skulle ta för att få in en fot i bankvärlden.
Så fortsatte åren. Ett barn till. Jag tog båda föräldraledigheterna och var hemma så mycket jag kunde med våra tre barn. Min man erbjöds nya bra tjänster, pendling och gjorde en strålande karriär som uppskattad medarbetare och ledare. Så stolt över honom.

Vi gjorde såklart det som kändes mest rätt just då. Ingen kände att någon behövde stå tillbaka för någon annans skull.
Tyckte att vi gjorde medvetna val.

Vi var barn av vår tid – uppvuxna i familjer där fäderna var de som jobbade, med mammor som jobbade halvtid inom omsorgsvärlden och tog merparten av ansvaret för hemmet.
Vi pratade om jämställdhet under denna tid också och tyckte vi var jämställde eftersom vi gemensamt valt denna fördelning.

När vår minsta var tre så började jag jobba mer med min hobby på sociala medier, Krickelin som varumärke växte och vi startade också FGL Store. Helt plötsligt fann jag mitt “kall” i livet och mitt stora intresse.

Det har inte varit på kartan att jag skulle be min man bromsa sin karriär, vara hemma och låta mig med mina projekt få ta mer plats och utvecklas. Det var ju dessutom han som drog in mest pengar till hushållet.
Med det sagt så vill jag ändå poängtera att min man alltid stöttat mig i alla mina projekt och trott på mig till 100%. Han hjälper mig otroligt mycket i mitt företagande och är en stor klippa.

2017  tog jag på mig ett annat par glasögon och tittade kritiskt på vår relation. Varför hade vi tagit dessa beslut?
Detta kändes ju inte alls speciellt jämställt längre. Jag slet som ett djur för att få allt att gå ihop.

Jag vet att det var i samband med metoo – all den otroliga kvinnokraft som svepte över landet som en störtflod – det berörde mig.
Det började bli förbannat tungrott att vara hemma mest och jag började känna en stor missunnsamhet.
Året därpå planerade min man dessutom att ta en Ironman och la ner väldigt mycket tid och engegemang i träning upp på sin heltidstjänst tio mil bort.
Jag såg hur glad han blev av både jobb och träning och hatade mig själv för att jag fann det så provocerande. Han hade massa energi och glädje då han var hemma. Jag bet mig i läppen och förbannade läget – Som man bäddar får man ligga.
Egentligen kände jag nog att det var min tur att gasa och jag vet att min man också vill att jag gör det. Kör som tusan säger han!
Men hur blir det för barnen då?

Jag började bli bitter och det gick så långt så jag började fundera över om varannan vecka liv kanske skulle passa oss bättre. På det sättet skulle jag kunna satsa 100% på mitt jobb och mig själv ena veckan och 100% på föräldraskapet andra veckan. Min man kunde jag ju dejta då och då tänkte jag.
Ja, jag är ju passionerat kär i denna man.

Istället började jag läsa väldigt mycket om jämställdhet. Jag bad min man läsa Feministfällan med ett öppet sinne.

“Tack så mycket för att du fick mig läsa den här boken! Den öppnade verkligen mina ögon” /Jonas

Vi pratar mycket om hur vi ska få det mer jämställt nu och tar båda medvetna val i relationen. Små saker som att jag har börjat byta gasolen och fixa grillen. Han köper lussekläder och annat fix jag lagt på mitt bord förut.  Vi delar jämnt mellan att gå med till skola, läkare, samtal och annat med barnen. & Nu är det lika självklart för oss båda att lämna jobbet för att täcka upp där hemma.
Det ligger en djup respekt från båda håll inför båda våra respektive jobb och vårt föräldraskap. Detta är verkligen inte självklart och något jag rekommenderar att man jobbar på om det är något som skaver. Lösningen finner man ofta i kommunikation.

När mina föräldrar skildes var jag osäker på hur pappa skulle kunna klara av att laga middag själv och också orolig över hur mamma skulle klara sig ekonomiskt. Jag vill att mina pojkar ska känna att vi båda är helt oberoende och jämställda.

Jag menar inte att du som kvinna ska känna att du ska börja jobba mer.
Men om det är det Du vill – så ska du naturligtvis ges samma förutsättningar i yrkeslivet som en man och samtidigt räkna med att få stöttning från både din partner och omvärlden. Och tänk en gång till på de val man gör. Kanske snurrar livet bara på och man gör som man “borde” och kanske inte vad som egentligen passar bäst för dig.

Läs inlägget om det kvinnliga entreprenörsskapet och dess kommentarsfält >>

Läs Jag smetar ihop arnbete med livet och dess kommentarsfält >>

Detta händer på Brukstorget i sommar

Det är himla skönt att kicka igång sommarlovet med lite miljöombyte med att åka iväg med familjen.
Men oj vad kul det ska bli att komma hem. Vi går in i högsäsong för FGL Store och det ska fint att se hur området där vi jobbar utvecklas under sommaren. Vi har massa skoj på gång.

Samtidigt som vi planerar inför vår mest intensiva månad så tar vi också emot de nyheter som ska lenseras under sensommaren. Dessa två är mina favoriter. Jag har med mig den blommiga klänningen till Frankrike men det är så himla varmt så den har inte åkt på en enda gång…
Vi har förresten öppet flera dagar under Juli i år, onsdag-torsdag 14-18 & fredag-lördag 10-14. Välkomna!

Vi älskar våra grannar! Passa på och sväng förbi deras ställe och köp lite konst och keramik med dig hem. Så fint minne från Varberg.
Strömma Farmlodge är också alltid värt minst ett besök.

Stadens utbud av loppisar är helt ok. En av de bästa ligger granne med oss – Röda Korset. Här har bästa Jennie målat på väggen. Hon är grym och skapar alltid magi. När jag kommer hem så tror jag att nya vimplar är fästa bland hustaken också. Här finns pingisbord och andra roliga utelekar man kan sysselsätta sig med och vi har ju dessutom ett galet bra bageri för god fika i området.

Förra veckan var Jenny Brandt och fotade oss för ett reportage i Plaza Interior. Vi hade en så fin och glad stund ihop. Håll utkik i julinumret 🙂

Vi har förresten rea på alla kjolar och shorts hos FGL idag. (söndag)
Den här röda är en favorit och den finns ju också i blå.

Annat kul som händer. Jo, vi har spikat datum för nästa Kustfolk, 24-25 augusti.
Vi har loppis på torget utanför den 5 juli. Vi kommer nog ha lite utställare likt ovan inne hos FGL under sommaren  – maila vid intresse. Vi planerar kanske en frukost också…
Hörs vidare om detta.

Jag smetar ihop arbete med livet

Något jag tänkt på det senaste.

Att få energi av att jobba?
Jo, men så kan det vara för många.
Frågan är varför vissa blir så otroligt provocerande av detta  – de kan liksom inte låta bli att ge gliringar liknande “Du borde sakta ner på tempot” , “fattar inte hur du hinner allt – blir alldeles matt av dig” eller “Oj oj oj, dig ser man ju verkligen överallt” och “Unna dig själv en paus och checka ut”.

Ja, men om det inte funkar för alla då. Kan man inte få blanda ihop allt till en stor klump och ha lite jobb på semestern om man vill? På det sättet kan jag ju ha lite semester på jobbet också… Så himla bra balans för mig.
Så länge det inte får negativa konsekvenser för familjelivet såklart.

Nu jobbar jag ju dock inte några vanliga arbetsdagar 8-17. Allt flyter ihop och jag jobbar då jag har möjlighet och mitt arbete är bland det roligaste jag vet.

My Feldt skriver “Jag smetar ihop arbete med livet, för jag vet inte riktigt skillnad? “

Precis så känner jag.

Tänk att det kan vara så stressande för många att se hur andra väljer att fördela sin tid. Jag har då aldrig i mitt liv sagt till någon som är långsam att öka tempot. Det vore ju det sjukaste!! Väldigt kränkande också faktiskt.

Om jag hade blivit sjukt stressad av hur andra väljer att göra så är det ju något Jag måste jobba på. Inte de som inte håller samma tempo. De får ju checka ut, ta digitala pauser, vila och pilla naveln bäst sjutton de vill. Jag har inte med det att göra.
En annan märklig sak – då någon kommentarer min kropp. Att “jag har blivit för smal och borde äta upp mig”. Helt otroligt faktiskt!
Har aldrig i hela mitt liv sagt till någon att de borde äta mindre för de har gått upp i vikt.

Dessa kommentarer känns inte som de är sprungna ur välmening –  man borde vända spegeln mot sig själv istället och fråga sig  varför man blir provocerad. Försöka jobba på att få bort den känslan istället för att tycka till om hur andra väljer att spendera sin tid.