Om det kvinnliga entrepenörskapet

På väg hem från Island – där tankarna hunnit landa och nya banor vävts inne i skallen. Vi har haft ganska många restimmar och jag har fått ner en del av mina tankar i print.

Var på en föreläsning med Lena Apler. Kvinnan som startade bolaget Collector år 1999 –  ett bolag som under 2018 omsatte 2,5 miljarder. Hon berättade om sin resa som kvinnlig entreprenör och bolagets företagskultur – om risktagande och hårt arbete.

Hon pratade generellt om bolag drivna av kvinnor. De har långt ifrån samma tillväxtfart som hos män. Det kunde jag naturligtvis själv lista ut genom att att bara ta en snabb kik runt om mig och samhället i övrigt.
Men hon satte verkligen fingret på jämställdhetsfrågan med att prata om fakta kring detta – kvinnor är försiktigare och tar inte samma risker som män, kvinnor har inte samma möjlighet att låta sina företag växa  eftersom de oftast tar det stora ansvaret i hemmet – de har helt enkelt inte möjlighet att investera i 80 timmars arbetsvecka för att få bolaget att växa.

Normen i samhället vurmar inte för en mamma som tar för sig och bygger en karriär och låter mannen ta det största ansvaret för hemmet. Kvinnor bromsas i farten av graviditeter och föräldraledigheter.

Men samtidigt – bolag drivna av kvinnor är stabila och helt klart värda att investera i långsiktigt.

Mitt och Mirandas företag har egentligen en enorm potential att växa – vi har redan frågor från japanska intressenter som vill franchisa vårt koncept och bygga upp vårt skandinaviska varumärke i Asien. Vad stoppar oss egentligen?

Hur kommer det sig att vi inte har ett enda lån och inte sökt några investerare men ändå lyckats bygga upp ett stort lagervärde på bara oss två?

Är detta typiskt kvinnligt – bygga bolag tryggt och säkert och inte ta de stora riskerna. Ha en fot i varje läger – vi vill ju vara hemma med våra barn så mycket vi kan.
Visst går det att kombinera?

Att somna om kvällarna med bärbar likviditet i skallen och samtidigt fundera över hur man man kan tidsoptimera företagandet ännu mer och räcka till extra mycket i hemmet.
Och för sig själv. För det är ju det hela vårt varumärke profilerar sig på – lev livet lite enklare och var din egen lyckas smed.

Jag tänker på min man och det bolag han arbetar med. Tre grabbar som satt med en idé i en liten lägenhet i Varberg för 11 år sedan och med hårt jobb, mångfald och unik kompetens bland de anställda – med en enorm drivkraft, fantastiska investerare  och mentorer har detta bolag nu börsnoterats och har en fortsatt fantastisk tillväxtresa framför sig.

Jag har funnit så mycket inspiration och klokhet i diskussioner med dessa killar  och deras investerare. Och jag menar på att vi har så mycket att lära av varandra.

Oavsett vad du har för sorts företag och hur du vill växa, vad dina mål än är så har vi en fantastisk idé.
Vi får ofta höra att vi har ett imponerande kontaktnät av kvinnliga entrepenörer som hjälps åt i Varberg. Från olika branscher – vi hjälps åt och går tillsammans. Vi delar med oss. Det är en framgångsfaktor.
Vi skulle gärna vilja dela den med er.

Anna Linton som är en av hjärnorna i We are Laja (som jag reser med)  och jag har börjat fundera över en helg då vi möts upp och delar våra erfarenheter i Varberg.

Korta föreläsningar varvas då med upplevelser, samtal och god mat under två dagar i vår hemstad. Skulle du vara intresserad av det?

Idén är bara i sin linda men vi kommer finna bra ramar för detta och skapa ett grymt koncept. Förslag på helg i höst?
Vilka entrepenörsresor känns spännande att lyssna på? Kanske Marina på Strömma Farmlodge? Ska vi fråga Lisa Lemke? Dorthe på Johns Place?

Skriv gärna i kommentarfältet vad du önskar för innehåll och föreläsare.

Krickelin & P.A.P Made in Sweden

Inlägget är ett samarbete med P.A.P Made in Sweden

Äntligen! Nu ska jag visa er vad P.A.P Made in Sweden och jag har gjort ihop.
Så glad och stolt över denna kollektion. Jag använder min dator, nyckelknippa och korthållare varje dag så det känns extra roligt att skapa något man vet kommer till användning så mycket.

Tadaaaaa! Här är den!
Ett datorfodral i 13 och 15 tum, nyckelringar, korthållare och en snygg mapp för kvitton pch papper.

Vi har använt oss av alla tre material som P.A.P använder i sin produktion. Filt, läder och papper. Så snyggt att blanda materialen i en kollektion på detta sätt tycker jag.

Datorfodralen är gjorda i ett filtmaterial som skapas av ekologisk ull. På framsidan har vi placerat den klassiska P.A.P knappen med ett läderband och på baksidan så sitter en tag i brunt läder med vår gemensamma logga.

Samma logga finner man på alla produkter – här på nyckelringen som kommer i en ljust blå och i brunt läder.

Vi har också gjort korthållare i samma kulörer – vet inte vilken som är min favorit. De klassiskt bruna blir ju så fin patina på ju fler år man använder dem så det kanske blir en sådan som kommer användas mest av mig.

Den blå känns dock väldigt fin och sommarhärlig. Fast den bruna är mer klassisk. Kanske en bra studentgåva?

När jag skulle trycka i mina sladdar och den här “livsnödvändiga” grå saken till datorn i mitt datorfodral så skakade Anna från P.A.P på huvudet och sa att “så kan du väl inte göra – nu repar du ju din dator”… Och så beslutade vi oss för att göra en litet extra fodral till dessa grejer.
Funkar också bra som plånbok, väska för smink eller astma- och diabetesgrejer typ.

Så bra! Ett under att inte den här lilla grå har försvunnit från mig någon gång. Utan den kan jag inte föra in eller ut något från datorn.

Vi har också gjort en pappersmapp i den klassiska P.A.P – designen. Den är gjord av ett slitstarkt och tvättbart material tillverkat av FSC-certifierad trämassa som kommer från ansvarsfullt förvaltad svensk skog.
Alla produkter är handgjorda i Sverige & gjorda för att hålla och bli vackrare med tiden.

Vilken är din favorit?

Här finner du hela kollektionen.
Vi har tagit hem några stycken av varje till FGL Store fysiska butik i Varberg om ni vill komma in och kika i helgen kanske. Jag jobbar så kom gärna in och säg hej 11-15.

Besök i fabriken – spännande kollektion på gång

samarbete med P.A.P Made i Sweden

Jag har en skoj grej att berätta. I år gör jag en en kollektion tillsamans med P.A.P Made i Sweden. Jag har varit en väldigt nöjd kund till dem i många år och trodde inte mina ögon när jag såg frågan i mailkorgen. Så otroligt roligt!

Mitt gamla datorfodral köpte jag på Artilleriet och det var nog mer än fem år sedan nu… Och väskan har jag använt flitigt sedan jag köpte den hos Strömma Farmlodge för tre år sedan.

Förra veckan var jag i fabriken i Hyssna för att se hur kollektionen tas fram och för att ta del av det fina hantverk bakom. Så spännande.

Anna Pyk driver företaget med sin man Ulf och i år firar företaget tio år. De datorfodral som vi ska göra till vår gemensamma kollektion är i filt tillverkad av ekologisk italiensk ull. Jag har valt en blå nyans som är jättefin till den fina klassiska PAP-knappen och läderdetaljer.

Det var verkligen spännande att smyga runt inne i fabriken och kika på alla verktyg och detaljer.

Här förvarar de alla mallar till produkterna de skapar.

En hette Gunnar. Tror det är en en liten plånbok som bär detta namn.

Vi kikade på hur vår gemesamma logga trycks i guld. Ser ni den lilla svalan ovanför Krickelin?

Detta trycks i en maskin som har några år på nacken. Ulf och Anna berättade att det är de maskinerna i fabriken som fungerar bäst – de riktigt gamla.

Där har vi den. Krickelin x P.A.P Made i Sweden.

Ulf syr och lägger till justeringar. Ser verkligen fram emot att visa er kollektionen.

Att kika på hur andra männskor jobbar är bland det roligaste jag vet – jag lär mig så mycket och inspireras till tusen.

Detta är det första fodralet de gjorde och som fick hänga med på mässorna ut i världen. Blir bara snyggare och snyggare ju äldre det blir.

Att ha med sig barn och hund in i företagandet i tidig ålder tycker jag är väldigt positivt. Hos oss är barnen med och stämplar påsar, sorterar och räknar. Att också ha sin egna hörna med egna grejer är ju toppen! Blir så glad av att också se detta hos andra entrepenörer.

Anna visade mig hur det går till när man skapar ett fodral i filt. Först trycker man ut formen i denna maskin.

Sedan sys den förtryckta taggen på.

Lite mörkare tråd eller ljus? Det landar på den som går ton i ton tror vi.

Så pepp på att visa er kollektionen imorgon!

Kräftor till kvällsmat

Innehåller reklam för egen verksamhet

Idag har jag lagt sista handen vid bilderna vi fotat denna vecka. Phu!
Men vi är långt ifrån klara och behöver bege oss till Bua med kameran några kvällar till…

Att fota i motljus är härligt tycker jag. Det blir ett gyllende skimmer över bilderna och man slipper skarpa skuggor.

Vi använde fyren som back drop, så fint!. Den här klänningen är lanserad idag. Vår fina linneklänning har nu kommit i beige och svart också.
Vi har döpt klänningen till Bua Dress.

Miranda hade sin klänning till linnebyxor. Lager på lager är både praktiskt, varmt och snyggt.

Ny kimono också – Getterön Kimono. 
Fint med fickor och den milda kulören. Är så stolt över att vi jobbar med handtryckta mönster och med små familjeföretag. Nu har vi inte besökt våra leverantörer i Indien på länge på grund av att vi försöker dra ner på flygresor. Desto viktigare är våra skypemöten och täta digitala dialog.
Men det är skillnad – märker att det personliga mötet är väldigt viktigt.

Miranda hade fått en cool jacka av en tjej –  Support your local Girl Gang. Läs allt om det här.

Vi fick brått från fyren för att ta oss till Mirandas pappa som skulle ut med fiskebåten över natten. Han hade kräftor till mig – vilken lyx!!

Kolla – båten är döpt till Miranda och hennes syster Marie. Deras pappa har jobbat som fiskare sedan han var 14 år – nu är han 71 år.

Vi snicksnackade med fiskarna ett litet tag och sedan kastade de loss. Jag ropade “lycka till” men fick genast reda på att man ska absolut inte önska detta… Det bådar nämligen otur till havs.

Hejdå! Vi funderade på om vi skulle följa efter båten ut i sunden för att få fina foton med oss hem men bestämde oss för att avsluta dagen och åka hem till våra familjer istället.

Hos oss hade alla somnat då jag kom hem och jag satte mig och åt upp dessa själv och tittade på Game of Thrones. Rätt fint med ensamheten ändå även fast jag först blev lite sur över att min man somnade ifrån kvällen och kräftorna… hahaha…
Fast han behövde väl det just nu.

Min måndag – kameran fick följa med

Igår hade jag med mig kameran hela dagen och tänkte låta er få följa med från morgon till kväll. Jag vaknade vid 7-tiden, hjälpte iväg barn till skola och därefter mixade jag en grönkåldryck som jag dricker en liter av nästan varje dag.
Två stora nävar grönkål, en halv citron, en stor bit ingefära, banan, lite mandelmjölk, havregryn och vatten.

Då jag skulle koka kaffe så upptäckte jag att gasolen var slut. Ut i nattsärken för att byta på baksidan av huset. Blev påmind om min jättehög av skräp som jag ska ta till tippen…

Sådärja. Ordningen återställd. Det blev kaffe denna morgon också.

Varje morgon tar jag en runda i trädgården. Detta är en av fördelarna med att jobba med sitt egna – jag äger min egen tid och jobbar när det passar mig. Jobbet måste ju alltid bli gjort, ibland får jag jobba då det inte passar heller såklart – men att få starta så här om morgnarna är guld värt för mig.

Jag lyssnade på Silvervägen på ljudbok och blev faktiskt klar idag. Mycket läsvärd.

Rundan för att se hur det går för plantorna.

I år har jag bytt ut hängmattan här mot denna soffa. Boris gillar! Här är morgonsolen härlig och detta blir en fin frukostplats denna sommar.

Av min granne Bengt fick jag chilli- och tomatplantor i helgen. Tryckte ner dessa i varsin kruka och gick in i huset för att börja packa för dagens fotografering.

Men varför har jag satt skorna på bordet? Hahaha! Tänkte väl att jag att jag inte fick glömma ta på mig dem.
Jag är nog egentligen en sådan som behöver packa ordning allt kvällen innan – om du skulle räkna alla gånger jag springer ner i källaren och upp på övervåningen innan jag fått ihop grejer så skulle du inte tro dina ögon. Glömmer mitt i språnget vad det är jag ska ha oftast.
Men jag är ju snabb så det löser sig alltid ändå.

Lite potatismjöl i hårbotten är ett av mina bästa life hack. Fungerar som torrschampoo på mig.

Jag hade tagit på mig vita linnebrallor och t-shirt. En fin jacka jag fått i gåva också. Måste visa mer av denna snart.

Jag begav mig till FGL Store för att packa ner kläder och steamer för fotografering. Vi har fått in så fina handtryckta linneservetter,

Drog på mig en av FGL’s  linnekavajer och fyllde bilen med massa kläder.

Åkte till Bua – Fiskebyn där Miranda bor. Vi möttes upp hos hennes vän Marie som skulle vara barnvakt åt Finn  medan vi jobbade. Vilket fint växthus va?!

Vi kikade på nyheter och steamade massa kläder. Jag tiggde till mig en macka för jag hade glömt av att äta något mer än den där grönkålsdrycken.

Fint linne.

Vi hade naturligvis kikat i väderappen innan och var redo för sommar. Men regn och vindar drog in och det blev svinkallt och vi hade det ganska tufft. Fick bara fotat en tredjedel av vad vi skulle. snark.

Så fin miljö. Älskar den här fyren i Bua.
Tänk att Miranda har växt upp här och kunnat äta havskräftor varje dag. Lyllos!!!

Sjukt kallt som sagt och också lite svårt att göra kläderna rättvisa då det blåser så mycket.

Vi åkte hem till Marie igen och blev serverade rödbetsbiffar på hennes egna vackra keramik. Här finner du hennes webshop om du är sugen på att köpa fina muggar.

Vi sa hej till Maries hönor och jag fotade runt lite innan jag slängde mig in i bilen och åkte till skolan.

Där hämtade jag dessa två goingar. Stella och Igor.
Hjärtat svämmar över – så himla fina ungar.

Igor gjorde läxan och jag fixade pannkakor. Sedan vilade kameran en stund då jag skjutsade min stora grabb och fixade med andra barn.

Fullt ös med massa ungar i trädgården, hoppandes och fikandes. Knappt så jag hann i väg till träningen vid 19. Tur ändå – blir väldigt deppig om jag inte tränar.

När jag kom hem var det naturligtvis en kissnödig hund i hallen och barn som behövde komma i säng. Mitt i detta kom vår stora kille för att ladda telefonen och chilla lite i soffan. Vid 22- tiden blev det mörkt i trädgården och jag vinkade hejdå till den blivande 20-åringen.

Ok. 22.30 satte jag mig med jobb och grusiga ögon… hahaha… där fick jag som “glassig frilansare”…
Jonas var borta på jobb hela dagen och kom med tåget vid 24.30, då hade jag somnat med min ljudbok i öronen..