I slutet av förra året skrek hela kroppen efter en förändring och vid årskiftet stod det klart att jag skulle gå vidare från mitt gamla arbete och börja bygga upp något nytt. Jag befann mig på Sri Lanka med min familj och även fast det snurrat drömmar i min hjärna ett bra tag om vad jag ville skapa så var det inte förrän nu jag kunda sätta processen i rullning.

Jag ville skapa en digital och fysisk plats där alla mina verksamheter fick gott om utrymme och jobbade tillsammans. Jag var också mån om att detta var en upplevelsernas plats som alltid skulle vara i ständig förändring och utveckling framåt – ett ställe där man skulle bli inspirerad och överraskad.

KLco tog sin första form på andra sidan jorden och kom sedan hem till Varberg och fick en stor dos västkust med in i sitt koncept.

Det har varit ett galet år på så många sätt. Mycket blev inte alls som jag tänkt mig och en hel del blev ännu bättre. Processen har varit “learning by doing” – precis som hela min yrkesbana inom digitala medier.

Pandemin satte en hel del käppar i hjulet och tvingade mig att vara ännu mer kreativ och jag har, trots allt, gillat utmaningen att tänka helt om. Det är som ett pussel som lägger sig i huvudet och jag kan se vilka steg jag måste ta för att komma vidare. Svårt att beskriva – men jag har lätt att visualisera saker. Antar att det där dagdrömmeriet och allt fantiserande som ställde till det för mig som barn föll väl ut som vuxen.

Igår fick jag dm av en av grundarna till en grym reklambyrå, en kvinna jag själv ser upp till och inspireras av:

Kollade precis ert senaste nyhetsbrev och ville mest säga att jag tycker du har gjort det så himla fint! Allt är så ihophållet och vackert. Te och linne och sen din aura på det.
Heja dig. Nu ska jag inte bara sitta här och tänka det, utan SÄGA det också. God jul kära du! Och kram!

Tack Lina!

Jag känner mig stolt och glad över vad som tagit form och jag vet att det uppskattas av många. Jag vet också att ni tycker om att vara med på resan så därför kommer nu en serie med inlägg kring arbetet med KLco. Tusen tack för alla mail, peppande ord och stöd, kommentarer och ni alla som kommer till butiken i Varberg och berättar hur ni känner – vissa har följt mig sedan starten 2008 och det känns ju helt fantastiskt. Så tacksam.

Detta hus återkommer vi till då vi besöker ön. Vi har lärt känna de som jobbar med huset och deras familj, på det sättet har vi också haft möjlighet att komma nära den lankesiska kulturen och besöka ställen vi annars inte känt till. Huset ligger nära en strand som inte är exploaterad för turister, med ett rev som bromsar vågorna och här kan man njuta av världens vackraste solnedgång. Det ligger heller inte långt från våra vänner som driver verksamheter här nere så vi kan ses lite då och då på middag eller lite skönt häng.
Våra vänner Linn och Petter driver Sunshinestories och Ceylon Sliders här nere och jag hoppas verkligen detta kan vara över snart så de kan öppna upp sina verksamheter igen. Ta dig några minuter och gå in på deras vackra hemsidor och se den fantastiska upplevelsen ön bjuder på.
En annan vän, Vera Nording, är kvar där nere och driver Ceylon Paws, ett shelter för skadade hundvalpar.

Jag vill rikta ett sort tack till dessa vänner – med fantastisk känsla för konceptutveckling, storytelling, drömmar, äventyr, bildspråk och business – samt med helt andra utmaningar än vad vi har i Sverige har de inspirerat mig otroligt mycket.

Jag vaknar alltid först, även här, och då har jag lagt mig på dagbädden med en bok eller med min dator. Här tog KLco första moodboard form medan solen gick upp bakom träden och aporna skrek i palmernas toppar – en slide med kulörer, pinnade foton, nedplitade illustrationer och tankar. Jag tänkte brända toner, varmt och välkomnande. Jag tänkte smaker. Jag tänkte dofter. Jag tänkte känsla.

Ganska ofta gick vi nerför backen och åt frukost hos The Kip. De gör den godaste kaffet på ön och trevligare sätt att äta på finns inte om du frågar mig.

Man får en meny med smårätter uppdelade i kategorier – sedan kryssar man för de tre man vill ha och bygger upp sin egna kombination. Jag älskade den lilla tofuburgaren med charcoalbröd, feta, mynta & melon tillsammans med gröt med gurkmeja, chia och frukt. Lite färskpressad juice, en kaffe, kortlek och en bok kunde få oss att bli kvar här i flera timmar.
Älskar att inte ha några tider att passa och låta lusten styra dagen.

Ibland delade Otto och jag på en rawfoodkaka som smakade snickers – fast godare. Så fint att servera på ett bananblad så här.

På The Kip fick jag väldigt mycket inspiration – ägarna var väldigt gulliga och välkomnande och det smittade av sig på de anställda. Inredningen och kulörerna var fantastisk, de hade skapat loungeytor och små överraskningar för ögat i varje hörn. Här ville vi vara – det var precis en sådan sorts miljö jag ville skapa i Varberg.

Jag vet inte när och om vi någonsin kommer återvända hit.
Att ha Sri Lanka med mig i  livets bagage gör mig tacksam. Jag sparar allt nära hjärtat och tar med mig det in i framtiden i allt jag gör.
Känslan av att sitta bak i en tuk-tuk på väg till surf i soluppgång. Mjölksyran i armarna då jag paddlat mer än vad kroppen orkar. Känslan av varmt vatten som omsluter den trötta kroppen. Hur papayan smakar till frukost. Djurens läten från trädtopparna. Att få uppleva en annan kultur ihop med barnen. Värmen. Tempot.

Tack Sri Lanka – för allt du gett.

Lämna ett svar till Alex Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Det började här – KLco del 1

  1. Vilka underbara bilder!!

    En helt annan fråga, du delade ett recept på Instagram härom dagen som jag tänkte återkomma till, nu hittar jag det inte… har letat och letat. Det var med fetaost, tomater och pasta, vet att det var en länk med.. Kan du möjligtvis lämna ut den igen?

    Ha en fin dag!

  2. Kanske en dum fråga men är så nyfiken på hur man uttalar KLco? Är det varje bokstav på svenska som ”Kå – Ell -ce -o” eller engelska ”kay-el” company…? Eller nåt helt annat kanske! Tack för fin blogg!

  3. Oh Sri Lanka – det finaste stället – jag har besökt flera gånger. Var med om Tsunamnin på ön – gick bra. Men vilket ö, vilket land vilka människor. Varje dag – varje vecka längtar jag dit. Hoppas på att det kommer att få tillfälle att se ön igen. Förstår dig att det skapat inspiration. Bara minnen räcker.

  4. så fint berättat genom både bilder och text, jag tycker så mycket om att inspireras genom att följa hela resan från tanke till handling och berättelsen om hur allting kommer sig.

    1. Det gillar jag också – så fint att hötra om historien bakom saker och ting. 🙂 Kram till dig Sara.
      Kom på att du frågade om stugan – vi hyr ut den till vänner och bekanta. Maila mig om ni är sugna. kram K