Alltså jag tycker det är så svårt att hålla i de goda vanorna när det kommer till träning.
Det går i skov- jag kommer igång och håller på några veckor och sedan händer något som gör att jag prioriterar bort att gå till gymmet. Jobb, familj, sjukdom eller något annat som får mig komma ur rutinen.
Jag är väldigt medveten om att både min kropp och hjärna behöver träningen för att må bra men ändå kommer jag ofta på hundra olika anledningar varför jag inte ska gå till gymmet. Idiotiskt! Hur ska jag ändra på detta?

Jag följer Underbaraclaras träningsresa och blir väldigt inspirerad. Hon sätter upp mål och ger sig själv rimliga utmaningar som är genomförbara. Läs mer om hälsa och träning hos Clara.

Jag började 2023 med att ha PT inbokad samtidigt som jag insjuknade i feber under en vecka med bihålor som tätade igen totalt – nu är det den 14e januari och jag känner mig fortfarande inte helt återställd. Skit också. Ramlade i startfållan direkt…
Men jag har varit hos min PT ett par gånger förra veckan och nästa vecka kör jag igång på allvar med pass också. Håller tummarna för att jag ska komme in i bra rutiner denna gång.

För min man kommer träningen så självklart hela tiden och det gör att jag känner mig både lat, dålig och jag blir också avundsjuk. Varför har han inga problem med att sätta klockan på 05.30 och springa en mil med pannlampa innan han går och jobbar en hel dag? Skulle ju aldrig hända mig.
Hos mig måste ju alla stjärnor stå rätt, magen må bra, alla ska vara glada, rätt träningskläder packade, noll stress och massa annat infinna sig för att jag ska motivera mig att träna.

Min man och son tränar i källaren – de har fixat ett litet gym med vikter och så. “Ska vi ta ett pass” hojtar de och fyller vattenflaskor med glada miner.
“Mmmm, jag kanske kommer sen….” hör jag mig själv säga och sjunker ännu djupare in i något viktigt jobbprojekt på datorn. Hur kommer det sig?
Inte ens rolig familjetid, närhet till träning och sällskap kan motivera mig?

Jag måste ändra det här och komma i goda rutiner.
Titta på allt annat jag prioriterar för hälsan utan problem – grejer som kommer självklart för att jag bryr mig om kroppen. Jag är noga med att jag äter hälsosam mat och utesluter ofta det som jag vet är dåligt, jag planerar också mycket återhämtning med vila. Jag skrubbar, badar och bastar kroppen. Jag vandrar så mycket jag kan – helst minst en timma om dagen. Det är synd att snöra på joggingskorna inte kommer lika självklart till mig.

Men nu sätter jag ett mål. Jag ska gå hos min pt regelbundet i tre månader och boka minst två pass i veckan. Där i mellan behöver jag i alla fall ett eller två konditionspass och kanske lyfta lite vikter i källaren. Minst tio minuter yoga hemma varje dag.  Jag ska lägga in det i kalendern – så om jag bommar en dag så måste jag ta igen det samma vecka. Vad tror ni – är det en bra plan?

Målet är en stark kropp, mer glädje och mer hållbar sömn.

Har ni också svårt att hålla i träningen eller ingår den självklart i er vardag? Ge mig gärna tips och råd om hur man motiverar sig.

Kommentarer till “Goda vanor – hur håller man i?

  1. Stundtals är det svårt. Men, ju längre perioder jag hade håller i desto lättare. Min målbild är alltid hur jag mår när jag väl genomfört träningen och därför tvingar jag mig dit ibland. Det är som men kallbad, man ångrar aldrig ett bad. Men det blir enklare och enklare att ta sig dit. Jag försöker bestämma ett par dagar jag alltid tränar. Sen är jag snäll mot mig själv och anpassar träningen efter livet. Ibland passar det bättre med vila, en rask promenad, styrka eller yoga. Med minst två pass till tre i veckan eller mer så får min kropp vad den behöver och två av dessa behöver alltid vara utmanande träning för att jag ska hålla i.

  2. Har tyvärr inga bra tips att komma med, jag är precis som din man, inga problem att ge mig ut i vilket väder som helst före jobbet 04:50.
    Brukar dock tala tyst om detta, folk tror ju inte man är klok! Vill inte heller verka “duktig”, för det är inte alls det som det handlar om.
    Är nämligen ohyggligt rastlös rent fysiskt, och måste rasta av mig varje dag. Så har det varit hela livet, nu närmar jag mig 60 år. Min man kallar mig bordercollien😁

  3. Får jag dela med mig utav en sak? 🤔☺️ Jag hoppas du kommer igång precis som du önskar, lite mer eller lite mindre, bara något blir gjort kanske, tänker jag. Och en långpromenad om dagen?! Är inte det hälsa för både kropp och själ? 🥰 nåväl. Jag delar kort mina tankar så får vi se vad ni andra tycker.
    Jag är snart 46. Fick i unga tonåren ätstörning, anorexia, fick fin hjälp och blev frisk (?) några år senare. Ärligt blev jag aldrig riktigt fri utan lever fortfarande med en liten djävul på ena axeln och den goda fen på den andra. Träningen behöver inte ens diskuteras, den ska göras vare sig jag är glad, ledsen, trött eller pigg, sjuk…. Ändå stolt att jag lyckats dra ned på ett joggingpass i veckan och resultatet har blivit en piggare mig. Lite styrka på det hemmavid också så har jag ”fixat” det denna veckan också! Ingen överdriven träning alls, egentligen, men jag är så trött. Så trött på att kontrollera allt. Maten, träningen, allt! Mår alla bra? Hur ser dagen ut på jobbet, något som kan ge mig stress, dåligt självförtroende! Och hur ska matlådan se ut i veckan? Vågar jag lägga till något? Kan tillägga att jag äter allsidigt och ok, kanske lite lite, men både pizza, choklad och bubbel hör till min ranson, men inte mycket slinker ned utan att hjärnan registrerar.
    Jag kallbadar som aldrig förr och njuter då allra mest. I mig själv, andningen hittas och alla problem försvinner.
    Till saken; jag känner att jag går emot strömmen, men jag funderar starkt på att sluta träna!!?? För ett tag. En vecka? En månad? För att se hur jag mår. För att försöka få ett lugn i kroppen. Ni ser, träningen är det mesta i mitt liv som stressar mig. Jag hatar det ofta. Men om jag pausar det, kanske suget kommer tillbaka. Eller inte alls. Självklart är fysisk träning bra, på många sett. Men är min stress för träningen, min kontroll över den, verkligen bra för kroppen och själen? Drömmer om att en promenad skulle räcka för mig…Jag ska bara våga ta bort träningen från mitt liv, om så bara för en stund? Vad blir konsekvenserna? Mer ångestladdad? Eller på sikt, lugn, harmonisk och kanske jag tillslut lär känna min kropp, vad den egentligen vill ha?

    1. Känner igen mig. Har inte haft ätstörning men är så evinnerligt trött att allt träna, skippar aldrig ett pass oavsett hur trött/sliten jag är. Men är också rädd för vad som händer om jag slutar – kontrollen gör att håller koll på vad jag äter o att jag håller mig sund. Släpper jag en sak kanske allt faller. Så att säga.

  4. Mitt tips för träning som funkar för mig, kanske för någon annan med: jag har också hund o när jag ska ut o vandra med honom så har jag alltid på mig löpkläder. Så kanske jag springer 100 meter o går 500. Ruschar uppför en backe. Varvar spring med gå helt enkelt. Så hinner man andas, njuta av natur o tänka med.

    O när jag går till gymmet så tänker jag ” jag behöver bara köra i 30 minuter”. Det räcker. Lite rygg, lite ben, lite armar. Små korta pass lite oftare istället liksom. Så blir det inte så övermäktigt. O allt som oftast händer det att man stannar 35 min på gymmet. Eller 45. Eller en kvart. Allt räcker!

  5. Jag röstar för: 2 pass/v hos PT, och OM motivation + glädje finns – ett till pass med kondition eller lyfta vikter i källaren. Sen hade jag yogat max varannan dag, varje dag ger lite tvångskänsla hos mig 😊 och för mig sällan hållbart i längden 😬

  6. Herregud det låter alldeles för ambitiöst, all träning som blir av är bra.
    Tror inte på att pressa sig för mkt då tröttnar man det behöver vara lustfyllt.
    Vänligen J

  7. lasting behavior change comes in small steps. This has to do with establishing new neural pathways. The creation of a “new pathway” takes at least 28 days. After 60 to 90 days, new behavior can become a habit, so to speak.

    Start small (that’s manageable) and build your exercise routine slowly.

    Than it will become a part of you which is no longer “debatable”.

  8. lasting behavior change comes in small steps. This has to do with establishing new neural pathways. The creation of a “new pathway” takes at least 28 days. After 60 to 90 days, new behavior can become a habit, so to speak.

    Start small (that’s manageable) and build your exercise routine slowly.

  9. Transportträning är super – t.ex cykla till och från jobbet, eller springa till affären och gå tillbaka.
    Och så styrketräning! Känner mig som en ny människa sedan jag drog ner på löpningen och ökade antal styrkepass.
    Kombinerar med promenader i naturen. Och så inte glömma vila och återhämtning, det är då musklerna växer! 😊

  10. Av egen erfarenhet så säger jag styrketräning och promenader. Jag har alltid älskat att löpträna och elitidrottat i många år men oj vad det hände grejer med kroppen när jag kom in i förklimakteriet. Helt plötsligt blev kroppen bara stressad av löpningen, jag fick lära mig att den inte kan skilja på pulshöjande aktiviteter och höjd puls pga stress och sedan kom sömnsvårigheterna som ett brev på posten.
    Efter att jag följt Monika Björn ett tag och varit på hennes föreläsning valde jag att börja med tung styrketräning tre gånger i veckan och promenader när lusten faller på, ingen löpning.
    Detta har verkligen hjälpt mig att komma på rätt spår igen och just nu mår jag riktigt bra. Sover bättre och känner mig piggare.
    Hoppas du hittar ditt sätt!

    Tack för en fin blogg!

  11. Jag fick ett tips från en PT att inte gå ut för hårt dvs inte planera så hårda och många träningspass. 1 timmes promenader och två PT pass i veckan är så otroligt tillräckligt tänker jag. Lägg där till allt annat fantastiskt du gör för kropp och själ. Det är inte illa pinkat så heja dig. Du gör redan massor tänker jag:)

  12. Jag upplever att det idag är en väldig press i samhället att man ska träna. Att liksom bara gym, tennis, löpning, spinning, F&S räknas. Det känns som om vanlig vardagsmotion som att promenera, cykla till jobbet, greja i trädgården och storstäda hemma inte räknas. Jag upplever att speciellt vi kvinnor blir ganska stressade av själva träningen, att försöka hinna med. Hur tänker vi här?

    1. EXAKT så. Pratat massor m min PT om just detta. Och att vi under de pass vi faktiskt går till gymmet, tar ut oss totalt för annars räknas det inte. Galet!

  13. Åh en hjärtefråga. Känner medkänsla med alla som klankar på sig själva om utebliven träning, det blir en dubbel bestraffning när man inte har möjlighet att få den läkande och stärkande effekten av träningen och samtidigt ska få en liten dopamin-dipp varje dag för att man inte håller rutinen. Kära alla kvinnor som tampas med detta: kom ihåg att self care inte är något vi behöver prestera. Men också: Det finns ingen som kan säga att den som inte ser ut att prioritera sin hälsa är lat. Det finns alltid en ganska logisk förklaring ju; något med kemin i våra hjärnor för att vi inte lyckas ge oss själva det som gör oss så gott. Självklart väljer ingen bort det pga lättja eller dålig karaktär. Det handlar ju om att det av olika skäl är svårare för vissa med rutinerna (i många fall pga att man har fullt upp att ta hand om alla andra.). Men det är framförallt väldigt svårt med rutiner vid adhd, som du skrivit ibland att du kanske har. Tänker att jag därför vill dela min egen erfarenhet.

    Tipsar om att inte söka motivation främst utan verktyg för disciplin. Motivation svajar alltid. (Jag fattar att ni alla fattar det, menar bara att påminna). Disciplinen är det som tar en framåt. Men! Ev adhd gör det mkt svårare med disciplin, inte pga ”dålig karaktär” utan pga hur det funkar med kemin i huvudet. Väldigt jobbigt när man ej är motiverad.

    Precis som för andra så får vi med adhd en skjuts i serotoninet av träning (och av bra musik mfl andra saker). Och vi får en skjuts i dopamin (som vi ligger allmänt lågt på) av att fullfölja en uppgift och av att ta hand om oss själva (dvs tex träna).

    Samtidigt är träning en oerhört effektiv naturlig adhd-medicin. Det ironiska är ju att det är väldigt svårt med rutiner för en person med adhd. Och nästan outhärdligt att göra ngt som känns långtråkigt.

    Så jag har fått tre goda råd genom åren som jag övat på att tillämpa (men pga adhd ändå får starta om då och då – utan att det är ”mitt fel ”): Ser man träningen som sin nödvändiga medicin, så kan man vinkla det som att träningen är ett sätt att ta ansvar för sin funktionsnedsättning. För mig så är det lättare att tänka så än att ge mig själv ngt fint liksom.

    Det andra är att om man läser på om hur hjärnan påverkas av olika aktiviter så kan man mikrodosera serotonin, dopamin, oxytocin osv under sina dagar. Man får dopamin-kickar av att bocka av saker på en lista tex. Ett trick är då att göra listor som är väldigt enkla att klara av… och serotonin får man även av musik, hänga med goda vänner osv. Så. Då kan man ge sig själv lite mindre press att just träna hela tiden genom att istället tänka: Vad kan jag göra nu/idag för att få en skjuts av de goda substanserna i hjärnan. Det är lättare att hålla rutiner när man mår allmänt bättre.

    Det tredje goda rådet som hjälpt mig är: att träna lite varje dag. Då kommer man inte ur vanan, och förslaget är att man kan träna en kvart varje morgon. Här kan det vara tunga lyft en morgon, en simtur en annan morgon – och vid sjukdom kan man tex köra mindfulness istället – så att man de allra flesta dagar klarar att bocka av: hur skaffade jag mig en god aktivitet för min kropp denna dag?

    De dagar man inte orkar träna så ka. Man då i sin dagbok ändå hålla rutinen vid liv, så man inte glömmer den. Kanske är det så att man vissa dagar bara orkar ligga och titta i taket. Då skriver man istället i dagboken en notering att jag tar hand om min kropp genom vila idag.

    Dvs: släppa tanken på att det är lika lätt för alla med rutiner, se träningen som en helt nödvändig adhd-medicin/antidepp, skapa en stund varje morgon för att göra gott för kroppen, och välja en träningsform de dagar man orkar det men övriga dagar istället aktivt välja vila/meditation som sin egentid.

    Och kom ihåg att varje morgon är en ny dag. Dagboken är inte till för att straffa sig själv för dagar man missar utan den ligger där bredvid sängen för att påminna en om att nu vaknar du till en ny morgon där du har rätt att ta dig tid för att vara snäll mot din kropp och din hjärna – och exakt hur du gör det idag får känslan avgöra. Frågan vad kan jag göra idag för mitt välmående är en lättare rutin att ha, än en spikad typ av träning. Helt ok om svaret ibland är: inget.

    Man kan komplettera dessa kvartar med att besöka gymmet några ggr i veckan. Men ändå ha sin stund där på morgonen.

    Allt gott i det nya året!

    1. Styrketräning är dessutom bevisat effektivt mot klimakteriebesvär enligt forskning. Dvs bra för hormonbalans. Och utöver det så är en stark kropp otroligt stärkande mentalt. Så önskar så att alla kvinnor fick möjlighet att utöva detta. Som nån skrev så kan det räcka med en övning varje dag <3

    2. Tack för att du tog dig tid att skriva detta, mycket hjälpsam påminnelse för mig. Har troligen ADHD (ej utredd ännu) och det känns avgörande att jag förstår att det inte är bristande karaktär som gör att jag inte fixar rutinerna. Så att den onda cirkeln av dubbel bestraffning kan brytas. Något litet för min kropp varje dag, det ska jag anamma.

    3. tycker inte att adhd är en funktionsnedsättning, vi och våra hjärnor funkar ju! 😉 men bara bara på ett annat sätt, ett neurodivergent sätt.

      1. Hej Sonja leden att jag sårade dej. Jag har ju själv adhd och vill absolut inte byta. Men när det gäller just rutiner för self care så har det för mej personligen som jag skrev varit svårt att UNNA mig att prioritera det. Därför har jag personligen valt att se träningen som ett ansvar för att just jag ska försöka funka bra j mitt liv. Jag borde använt ett annat ord för jag menar inte funktionsnedsättning som ngt nedlåtande. Det handlar om att adhd innebär för de allra flesta en mängd fördelar och en mängd svårigheter. Som är verkliga. Det ÄR svårt för nån med adhd att hålla rutiner. Det ÄR inte en superkraft att ha svårt med det. Det är en svårighet

        Min åsikt är dock att ALLA människor har olika svårigheter. Med eller utan diagnos har vi alla flyt och oflyt i olika funktioner pga vårt bagage, våra förutsättningar eller miljön vi befinner oss i.

        Jag som är en kreatör kan tex inte föreställa mig hur begränsad jag skulle vara utan min fantasi och att den superkraften har baksidor är helt klart värt det för mig.

  14. Så många tankar som dyker upp! Här är mina tankar/tips – kanske är det något som du fastnar för?
    Men som Sandra skriver – testa att inte starta upp allt på en gång. Fokusera på två pass i veckan med PT i tre månader. Inget mer om du inte har lust (förutom dina vandringar, men de uppfattar jag som luststyrda), och försök känn dig stolt och nöjd med det. Ditt “uppdrag” de första månaderna är att bara gå dit, och göra, och gå hem.
    Jag skulle inte räkna inte med att det är motivation som får dig till gymmet i starten – antagligen är det disciplin. Så var det för mig (och många andra), iaf första halvåret. Jag gjorde vad min PT sa och tyckte det var SÅ TRÅKIGT. Men gradvis blev det roligare – och nu är jag en sån där tränande människa (och själv PT!).
    Jag skriver mycket om motivation på min blogg – för inte är jag motiverad till att gå till gymmet flera gånger i veckan! Men jag går dit, och det är alltid värt det. Det är inte motivation som driver mig till träning, utan träningen som ger mig motivation. Det som får mig till träningen, det är rutin och disciplin. Jag kan se fram emot att träna hela dagen, tills jag faktiskt ska dit. Då börjar jag undra om det inte är dags för en vilodag… Men jag går dit.
    Önskar dig massa lycka till, och hoppas att du ska hitta vanor som funkar för dig!

  15. Jag tränar sen många år tillbaka regelbundet på gym. Tycker om det så därför är det ingen uppoffring och känslan är nästan alltid positiv och pepp före, och alltid efter.
    Däremot kan jag bli jätteimponerad av dig med kroppsskrubbning och hälsosam mat. Där faller jag, ok äter bra mat men också godis och gärna ett glas vin. Blev så inspirerad av din torrskrubbning så jag köpte en borste för detta som nu ligger orörd i badrumslådan. 🙃
    Vi kan ju inte alla hinna med och vara bra på allt. Sänk kraven, 2 pt-pass per vecka räcker långt så länge du håller i ~ över tid. Tror kontinuitet är nyckeln.
    Lycka till, och tack för att du skriver och bloggar så bra! 🤍

  16. Känner igen mig… Jag har ett knep när jag har halkat ur mina vanor, och det är mikroträning. Just nu är målet att göra en styrkeövning per dag, behöver inte ens byta om. Lätt att uppfylla, så att man inte riskerar att känna sig misslyckad. Och plötsligt orkar jag två övningar. Och tre… osv. Den lilla förändringen kan ha väldigt stor effekt. Hoppas du hittar in i något som känns bra för just dig, önskar dig en fin lördag!

  17. Hej,
    Så stor igenkänning på det du skriver…precis så funkar jag med ! Trots att man vet att man ska träna för må bra inte nödvändigtvis tvärtom 🤔.
    Kram Inger

  18. Måste träna för att må bra. Det är prio1 för mej, men för att det ska hålla måste det vara kul. Ha ett mål med träningen men straffa inte dej själv när det inte blir av. Livet kommer att komma emellan ibland. Njut av den träning du gör och bygg från det!

  19. Du kanske inte inser det själv men:

    Vandra 1h/dag
    Pt, 2 pass/veckan
    2 konditionspass
    Kanske vikter
    Yoga varje dag

    Det är sjukt mycket. Även om du kanske inte har ett 8-17 jobb låter det som en person som lägger sin lediga tid på träning. Tror att det är lätt att misslyckas när man ställer så höga mål. Yoga och promenader räcker väl gott såvida du inte planerar att bli träningsinfluencer. 🙂

    Lycka till iaf.🙂

    Ps. Skriver detta i all välmening

    1. Nja, jag skulle säga att alla behöver styrketräning. Framförallt kvinnor 😉
      Men annars håller jag med om att det är många nya rutiner på samma gång

      1. + 1 på den! Kör på promenader och styrketräning Kristin, allt annat kan betraktas som bonus.

Kommentarer stängda