Havet & jag

Det är skönt att sitta på den murade bryggan med solen mot den knotiga, bara barnryggen och med ena foten i det svalkande vattnet. Krabbmetet ligger dolt under tången och blicken följer varenda liten händelse där nere på botten. Vi ser små genomskinliga, nyfikna räkor och blänk på havsytan. Jag tänker att jag vill sitta här för evigt. Den här stunden vill jag konservera och plocka fram i höst, då sommarlovet är över och allt är vardag igen.
Några äldre killar avbryter tankarna när de stojar och stimmar längre bort på bryggan. De har dragit upp en stor krabba, en sådan där feting med röda klor, och står nu och glirar vinnande åt vårt håll. Tävlingslusten slår till och vi laddar med ny korv på våra krabbmeten och böjer oss koncentrerat över vattenytan igen – nu ska här fångas krabbor!
Sen badar vi.

Vi badar alltid, min sommarkompis Hanna och jag. Vi är två sjöjungfrur. Vi badar både när stranden fylls av sommargäster med kylboxar och ungar som kissar vid havskanten och när stranden är helt tom, när det är storm och regnet piskar.
Jag älskar farten i havet. Vi kastar oss bland vågorna och gör olika lekar under vattnet, dyker och står på händerna. Vattenlekarna följer med oss ända upp till tonåren, fast där någon sommardag så byter vi leken mot varsin filt på stranden och kikar under lugg efter snygga grabbar som passerar.

Den kommer att bli en förvirrande period, tonåren. Jag saknar krabbfisket, vattenleken och tången mellan tårna, men det enda vi gör är att lyssna på blandband och power ballader i en liten friggebod, samtidigt som vi pratar om hur olyckligt kära vi är.
Ofta, under hela tonårsperioden, tar jag dock ensam flykt ner till havet och sitter där på en klippa – låter vågorna och vinden överrösta gråten och det bankande, förtvivlade tonårshjärtat. Havet tröstar. Det är bara det stora blå och lilla jag.

Havet har alltid varit min bästa vän. Hon kräver inget av mig och hon låter mig få vara som jag är. Men det är inte förrän jag fyller fyrtio år som jag på riktigt börjar intressera mig för vad som växer under ytan. På mitt arbete börjar vi experimentera med tång, vi tar fram olika sorters te-blandningar med tång i och jag slukar varenda artikel i ämnet på nätet. Tänk att det finns ett klimatsmart ”superfood” som växer i havet där jag bor – otroligt spännande!
Det finns en del tångdykare där ute och jag börjar följa dem på sociala medier och tar del av deras klokskap. Att tång är hälsofrämjande är ingen nyhet för mig då jag bor i en kuststad som använt tång i kurbad sedan förra sekelskiftet, men jag har aldrig tidigare gått på djupet kring vad tång egentligen är och vad det gör.

Jag åker med mina vänner på en tångsafari på Getterön. I tjocka våtdräkter försöker vi dyka ner i det fyrgradiga vattnet och skörda tången som vi vill ha med oss upp till ytan igen. Men jag har inget tyngdbälte och flyter gång på gång upp som en kork till vattenytan, samtidigt som jag febrilt försöker hålla mig kvar i en ruska knöltång på havsbotten. Det är en rolig syn, jag och mina vänner skrattar så att vi nästan kissar på oss mellan dykningarna. Än en gång leker jag i havet, är ett med vattnet. Att dyka ner i denna vackra värld, med ett cyklop fäst på huvudet, ger mig nästan en religiös upplevelse – hjärtat sjunger och jag kan inte tänka mig att vara någon annanstans. Hur kan jag ha låtit bli att utforska detta tidigare? Det är så otroligt vackert!
På land får vi smaka på alla tångsorter och blir också serverade en värmande buljong, kokad med tång. Det är i början av säsongen, tidig vår, vilket är precis då knöltångens förökningsblåsor är goda att äta råa. Vi plockar direkt från ruskan och stoppar i munnen – mums. Det smakar som kapris ungefär.
Denna sommar börjar jag också snorkla och utforska livet under ytan hemma vid mina klippor. Våtdräkt byts mot baddräkt då vattnet blir ljummet och då och då får jag med min man på äventyret. Han har snorklat hela sitt liv och lär mig hur jag ska tömma lungorna när jag dyker ner på djupet. Jag är full av ödmjukhet och vördnad inför denna värld. Det finns sannerligen en första gång för allt och det är aldrig för sent att testa saker, lära sig något nytt, oavsett om det är att bestiga ett berg, dyka ner på djupet, eller skriva de där texterna.

Vad jag lärt mig om tång:

1. Är du privatperson så gäller allemansrätten då du plockar tång, men plocka inte mer än vad du behöver och plocka inte allt på samma ställe.

2. Plocka alltid tång i friskt vatten, inte vid allmän badplats, vid utlopp eller i en båthamn.

3. Se till att det inte är någon påväxt på tången som du skördar för att äta. klipp av så tången så rotfästet kan ge återväxt.

4. Klä dig klokt. Använd cyklop, snorkel och eventuellt tyngdbälte, samt dra på dig våtdräkt och våtskor i neopren om det är kallt i vattnet.

5. Klipp av tången med en sax några centimeter ovanför fästet så att ruskan kan återhämta sig och fortsätta växa. Ett tips är att fästa saxen i ett snöre runt handleden så att du inte tappar den när du dyker.

6. Skaka av små kräftdjur och andra kryp ur tångruskan i vattnet innan du plockar med den hem. Det är viktigt att värna om djuren som bor i tångskogen.

7. Alger är samlingsnamnet för mikroalger och makroalger. Makroalger ser vi med blotta ögat och det är de som kallas för tång.

8. Det finns inga giftiga tångsorter i Sverige men du bör ändå undvika att plocka tång i Östersjön där vattenkvalitén är dålig och salthalten låg.

9. Det är bland annat genom tång som fisk får i sig omega-3, något som jag alltid trott funnits naturligt i fisken från början. Visste du?

Detta var ett utdrag ur min bok Livskraft från Trädgård & Hav.
Kan fortfarande inte fatta att jag skrev en hel bok förra året.

Önskar er en fin helg.

Bilderna är tagna av min fantastiska vän Jonathan Strömberg.