Förra veckan besökte vi Monets Trädgård. Det är en av världens vackraste platser enligt mig.

Jag är så glad över att jag inte satt mig att redigera bilderna förrrän nu – det var som en liten karamellask att plocka upp. En ask med bara favoriter i.

Vi besökte Monets Trädgård en tisdag i mitten av juni. Entrén öppnade klockan 09 och kön var  10-15 meter utanför då vår familj anslöt 20 minuter innan öppning.  Jag var pirrig i magen och kände mig alldeles känslosam – både förväntansfull och orolig.
Jag var så pepp på att se allt det vackra men också så orolig över att jag skulle få ångest över stora folksamlingar.

Vi satte fart mot boningshuset med en gång innan det blev för långa köer utanför. Om det var mycket folk?
Ja.

Det syns inte på fotona men här står jag i köket med 25 fotograferande asiater. Haha! Vissa rum gick jag tillbaka till och kikade in i igen – älskar detaljerna i huset och blandningen av kulörer. Så inspirerad och även väldigt imponerad!

Claude var uppvuxen i Le Havre och hans far ville egentligen att han skulle ta över familjeverksamheten – men hans önskan att måla var mycket större. Han träffade sin första fru Camille och fick två barn med henne – hon var också modell på en hel del av hans målningar. Camille dog dessvärre i Tuberkolos redan då hon var 32 år.

Deras vän Alice flyttade då in med sina barn hos Claude och de blev en stor familj med sju barn. 1883 flyttade paret & alla barn till Giverny  och Monet började bygga upp en praktfull trädgård i nivåer och med växter som skulle blomma både tidigt på våren och långt in på hösten. På detta sätt kunde Monet vara ute i trädgården och arbeta med sina målningar under en lång säsong.

Monet var väldigt inspirerad av Asien och dekorerade många rum i huset med asiatisk konst. Så fint!
Han tog sig aldrig utanför Europa men det var många japaner som kom till Giverny och inspirerades av Monet.

Jag älskar hur det asiatiska gifter sig med den gula färgen i matsalen och det kakelsatta  golvet. Tavlor från golv till tak – precis som jag gillar.

Alltså – det här är ju så himla fint!

Tapeter, konst och växter – överallt.

Som här. En rosa dörr och mintgrön vägg. Kanske valde man att inte använda dörren och hängde därför två tavlor upp på. För bra!!

Här står jag i Alice och Monets sovrum och tar ett foto ut över trädgården. Har redigerat bort alla kineser för er skull – vassegooo!!

Fast det var en fasligt smal säng. De kanske inte sov ihop…?

I det stora sällskaprummet drömde jag mig bort. Konsten kryllar över väggrna och deras upphängning är ju hur smart som helst. Hänger liksom i snören på små bruna lister i väggen. Jag måste verkligen ha en blommig soffa nu – maila mig om du har en över. Letar febrilt!

Tre av mina favoriter på rad. Har älskat dessa hela mitt liv.

Och här har man också tryckt in en av Monets näckrosmålningar. Tanken med målningarna  var att man skulle lägga märke till hur motivet och färgerna i målningarna ändrades i olika ljus, årstider, och tidpunkter t.ex. dag, natt, morgon, middag.
Tänker på mig själv då jag fotograferar – svårast har jag för skarp sol och dess skuggor det ger. Lättast för kvälljuset och då fotar jag gärna i varmt motljus.

Monet’s garden at Vétheuil, 1880, här är sönerna Michel Monet and Jean-Pierre Hoschedé.
Alice och Camilles söner föddes nästan samtidigt och växte sedan upp tillsammans i Giverny.

Drömmen att ha så många solrosor i trädgården. Ghaaaa!!!!

Alltså – ganska så spännande familjehistoria tycker jag. Jag hoppas att de levde lyckliga och var snälla mot varandra.

Vi tog såklart en tur i trädgården också. Tänker att jag skulle kunna stanna här i flera dagar och drömma mig bort. Men – det var alltså kö runt om allt… hahaha. Ska du hit så måste du försöka kolla så det inte är så mycket turister.

Jag knäppte lite foton på vallmon och tänkte att 2020 blir det vallmon som ska få gå loss hemma hos mig.

Den lilla båten i vassen. En klassiker.

Och alla magiska gångar i denna trädgård. Området är stort och jag undrar hur många trädgårdsmästare de hade…

Så fint med vallmon och denna blå blomma. Är det en näva eller vad heter den?

Tack Monet för allt vackert du skapat. Det är som en dröm alltihop och jag tar med mig all den här inspirationen hem till Varberg och mitt lilla hus med trädgård nu.

Kommentarer till “Hos Claude Monet – i målarens Trädgård

  1. Orangeriemuseet i Paris har blivit ett verkligt mekka för kännare av den impressionistiska konsten. Museets främsta stolthet är den ovala hallen reserverad för den stora Claude Monet med sina vattenliljor. Här kan du njuta av skönheten i åtta enorma paneler målade av befälhavaren under det senaste decenniet av hans liv. Museets kurator kallar denna sal för “det sixtinska kapellet för impressionism.”

  2. Åh så härligt att hitta detta inlägg! Underbart en annars lite grådaskig onsdag.
    Googlade på Möllarens trädgård i Malmö, men det är ju i Målarens trädgård man vill vara!

  3. Vilken vacker trädgård! Haha, vore kul att se före och efterbilden på den med kineserna som du redigerade bort!

  4. Vilket underbart inlägg! ❤🌻 Blev alldeles varm i hjärtat av alla vackra bilder och din målande, och stundtals humoristiska, text. Tack!! 🤗

  5. Underbart! Vi var där sista veckan de har öppet v.44 tror jag, inte så mycket blommor men överdådigt vackert. Det nästa var att det inte var många besökare. Inspirerades av deras ”kundtoaletter” och tig många bilder som tyvärr kommit bort, men minns det blå vackra kaklet💙 Tack för ett fint inspirerande inlägg! Kram

  6. Så fantastiskt vackert jag har alltid älskat hans målningar med alla näckrosor sen jag var liten faktiskt. Helt fantastiska bilder så inspirerande, ja vallmo har jag också funderat på till min trädgård det finns så många fina jättevallmo som jag skulle vilja ha, Tack för inspirationen kram på dig 🌸💗💙😊😘

  7. Underbart med ännu mer inspiration inför min resa dit snart. Fina bilder! Så fint med kombinationen vallmo och näva, den ser lite ut som sorten Roxanne som är väldigt fin tycker jag. Är också väldigt sugen på pelargontorget utanför entrén.
    Jag återläser Linnea i målarens trädgård som inspiration och hittade den här bloggliknande beskrivningen från författarna om hur de gjorde boken. http://www.linneaimalarenstradgard.se/boken/

Kommentarer stängda