Det är sent på lördags kväll och jag har funderat på vad jag vill förmedla idag – men allt känns futtigt och idiotiskt efter det senaste dygnets nyheter från Sverige. Det är såklart inte det senaste dygnet bara – detta har pågått länge och det vet vi alla. Men ändå har man bara stått i ett hörn och tittat på utan att agera.
Känner mig äcklad av mitt egna privilegierade liv just nu.

Jag vill ju bidra, hjälpa, engagera mig och allt det där som blossar upp inom. Vet ni hur?

Jag började lyssna på “Tills alla dör” av Diamant Salihu för att förstå mer och har “Mammorna” av Alexandra Pascalidou att ta tag i därefter. Har även ett sommarprat från Nicolas Lunabba som pratar om hur morden på unga är konsekvensen av det samhälle vi skapar att lyssna på.  Vill även tipsa om att följa @insaneninja7 på Instagram.
Jag har redan tipsat om Nadim Ghasales sommarprat kring integration men jag gör det igen.

Jag hoppas jag kan komma på vad jag kan göra mer än att dela detta till er.
Vad kan du göra?

 

Kommentarer till “Känner mig äcklad av mitt egna privilegierade liv just nu. 

  1. Hej,
    Jobbar på socialtjänsten i ett av Stockholms mest utsatta områden och träffar anhöriga som drabbats direkt av skjutvåldet och gängkriminaliteten. Ett perspektiv som jag tänker är viktigt och som skulle behöva lyftas 100 ggr mer i media etc är vilka resurser som politiken de facto ger åt oss som arbetar med det sociala arbetet och med själva “krisen” samt den offentliga sektorn i stort (lärare, resurspersonal, fritidsgårdar, fältassistenter). Det är så många, mig själv som exempel som går på knäna och kämpar med att orka arbeta i den hårda verklighet som ett misslyckat intergrationsarbete orsakat…

    Att aktivt diskutera och lobba för större budget till den offentliga sektor och inte minst socialtjänsten samt det förebyggande arbetet är verkligen en frisk fläkt till många röster som förespråkar än mer privatiseringar och alternativa lösningar på en redan utarmad och splittrad välfärd!

    Hälsningar!

    1. Helt rätt. Från politikernas håll hörs, kanske särskilt tydligt efter den senaste skjutningen?, uttalanden och debatt som handlar om polisens resurser, straffskalor, krafttag..
      Grunden, vägen dit, ta och få chansen och möjligheten att se och påverka den sökande ungdomen. Vuxna, bra förebilder, som är en oerhört viktig och avgörande resurs, ända från förskolan och hela vägen fram. Stötta, handleda föräldrar i utsatta områden.

  2. Jag tänker att i stort som smått göra vad jag kan för att motverka segregation. Dels jobbar jag inom vuxenutbildning som är en väg ut, bort, vidare för många och där jag möter mängder med människor och deras berättelser, alltid tro att förändring är möjlig (utan att blunda för det som är svårt och galet). Privat – åker till en annan badplats, ett annat badhus, ett annat bibliotek, en annan restaurang, en annan skog, ett annat 8e mars, en annan litteraturmässa – det händer så mycket bra på andra platser. Jag vägrar köpa bilden av några nogozones utan gör de delarna av min stad (Göteborg) till mina egna. Kraftigt fördöma våld i alla dessa former och samtidigt inte låta den ensidiga bilden av vissa skeenden bli sanna för då blir det svårare för de som balanserar på kanten att hitta alternativ. Om jag var företagare hade jag gärna ställt upp med praktikplatser, mentorskap och tänkt över hur jag rekryterar personal.

  3. Perspektiv är allt.

    Ditt liv är inte äckligt priviligerad, men såklart har du en del som inte andra har – som du har arbetat dig till!
    Helt rätt att lyfta detta tragiska och viljan att agera och hjälpa, men det behöver inte vara på bekostnad av att trycka ner sin egen tillvaro. Du är en av dem som kämpar för utsatta kvinnor och barn, som vågar prata om det som gör ont och det som skaver i samhället. Tack för det och tack för allt annat du delar också.

    Kommentarer som Monas gör mig mörkrädd, snacka om att rikta ilskan åt fel håll och att vara så otroligt dåligt påläst om det som faktiskt händer i samhället.

    1. Hej!
      Många bra kommentarer, förutom den som endast sparkar nedåt, på invandringen, tröttsamt och icke-konstruktivt. Ett annat århundrade och det hade kanske varit Mona som stod på gränsen till ett nytt land för att överleva.

      Kommentaren ovan om att arbeta sig till framgång skaver dock lite och jag känner att jag vill kommentera . Jag tänker att synen på att de/vi som är privilegierade har jobbat oss till detta. I de allra allra flesta fall krävs mer än hårt arbete. I vissa fall bygger framgången på att det redan finns en ekonomisk trygghet i familjen, ärvda pengar eller en partner med ett välbetalt arbete. I vissa fall ett kulturellt kapital som en fötts med, i form av föräldrar av viss klass, med viss utbildning, språk eller bakgrund. Och i vissa fall flera av dessa faktorer.

      Jag tycker att det är elitistiskt att säga att hårt arbete per automatik ger framgång.

      1. Var kom framgångsrik in i det här? Priviligerad var väl uttrycket Kristin använde, och det är väl ändå något helt annat? Framgång jobbar man sig till medan man kan vara priviligerad utan att ha lyft ett finger för att bli det. Så har jag förstått definitionerna åtminstone.

  4. En svensk pojke blev mördad till följd av invandringen som du förespråkar. Det händer hela tiden.

    Ja, du är priviligierad för du lever helt isolerad från problemen av sagda invandring, till skillnad från miljontals mindre bemedlade svenskar.

    1. Är intresserad över hur du resonerar – kan du utveckla Mona?
      Berätta om dina upplevelser?

      Flera pojkar har blivit mördade och det är enligt min uppfattning en följd av misslyckad integration och utanförskap.

      1. Uppfattar Monas kommentar som rasistisk och förstår inte varför den ska få vara kvar och mötas med curling (ej menat som kritik mot din tålmodiga ton). Tror inte det går att diskuera med varenda troll på nätet, utan bättre låga energin på att konstruktivt lyfta viktiga budskap (som du ju gör). Men du kommer inte påverka såna som ”Mona” genom att lägga ork på deras beten.

        1. Tack Hej,
          Ja, du har förmodligen helt rätt ~ tack för alltid kloka avtryck här på bloggen. Uppskattar det verkligen!

          1. Jag tycker att du gör rätt som bemöter Monas kommentar. Rasism ska inte stå oemotsagd. Jag tror att det endast gynnar rasisterna.
            Och håller verkligen med om att alla borde lyssna på Nicolas Lunabbas sommarprat

  5. Tack för att du tar upp det här ämnet när många andra tycks titta åt ett annat håll.

    1. tack själv.
      Jag tycker det är svårt att ta upp – det kan uppfattas respektlöst att tycka till eller uttrycka sig kring situationer man själv inte lever i. Men pratar vi inte med varandra och inte är villiga att förstå, utbilda oss och är beredda att känna empati för andras livssituationer – vad är vi då?

      1. Ja det är svårt. Jag bor i Stockholm i ett nästan “helsvenskt” område men min lust att odla och min otålighet (ingen kötid) gjorde att jag skaffade kolonilott i ett “utsatt” område. Det har gett mig en liten inblick i hur olika livet kan se ut för alla oss som lever i Sverige just nu. Har inte varit helt smärtfritt eller konfliktfritt men det känns bra att lära sig stå ut med annat än det man är van vid och att andra stå ut med mig och mina vanor.

        1. Ja, vilka är vi då? Jag tycker att du är modig som berör det här ämnet för jag tror att många är rädda för att göra det av olika anledningar. Det är lättare att stoppa huvudet i sanden och bara fortsätta på med sitt liv och kanske tänka att “ja, men det är lugnt i mitt område”.

          Jag är ingen kriminolog och tänker inte försöka mig på någon analys, det finns andra kunniga som säkert kan bidra med mycket.

Kommentarer stängda