Ni är många som fortfarande hör av sig angående podden jag spelade in hos Marlene – om hur det är att vara förälder till ett beroendesjukt barn. Samtalet är inspelat med respekt för, och i samråd med, anhöriga och berörd son.
Det är ett ämne jag gärna pratar om och delar kunskap kring men försöker göra det på ett så balanserat och respektfullt sätt som möjligt för alla inblandade så det är väldigt sällan jag skriver om det i mina digitala kanaler. Jag är däremot väldigt öppen i samtal och delar gärna med mig av mina erfarenheter.
Min enda vinning i detta är att hjälpa till att bryta stigmat kring beroendesjuka så att de ska få samma förståelse, empati, stöd och vård som alla som bär på en kronisk sjukdom. De vanligast förekommande kroniska sjukdomarna tillhör grupperna hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, cancersjukdomar, lungsjukdomar såsom astma, allergi och KOL, , neurologiska sjukdomar, muskel- och ledsjukdomar samt långvariga smärttillstånd. Psykiska sjukdomar inklusive beroendesjukdomar är också kroniska sjukdomar – de är dödliga och inte självvalda.
Som förälder och nära anhörig är du maktlös och livrädd. Det finns ingen sjukhussäng att besöka, det finns ingen febrig panna att badda, du kan inte donera din ena njure eller skjuta en rullstol genom en vårblommande park framför dig. Det finns inget öra att viska all din kärlek i och nacke att dra djupa tröstande andetag i. Ditt barn irrar runt i en värld du inte når och har tillgång till – du vet inte vart, med vem eller i vilket skick. Du kan köra runt i din bil, gå gata upp och ner, leta, leta leta…
Sjuka och familjer till anhöriga med beroendesjukdomar bemöts inte med samma empati eller förståelse som en cancersjuk person – varken från samhället, vänner och bekanta eller vården. Beroendesjukdomen är den enda sjukdomen i Sverige där man söker hjälp hos Socialtjänsten – inte sjukvården. Men oftast ligger det psykisk ohälsa och en diagnos bakom ett missbruk och sjukdomen har blossat upp då den självmedicinerats.
Som anhörig har jag under åren utvecklat ett destruktivt medberoende – jag har varit besatt över att få kontroll över en situation som inte går att kontrollera. Att vara medberoende är ett beteende eller tillstånd som kan drabba personer som lever nära en missbrukare eller en alkoholist. En person som är medberoende är helt upptagen av att kontrollera och hantera den beroende. Tillståndet innebär att man anpassar sin personlighet och sitt beteende efter den som är beroende i hopp om att kunna hjälpa.
Att förtvivlat försöka hjälpa någon som inte förmår att hjälpa sig själv är frustrerande och det är lätt att börja kontrollera då hjälpen inte når fram.
Det finns hjälp och stöd för medberoende och jag har hungrigt sugit i mig så mycket kunskap jag bara kan under åren för att kunna hantera situationen och inte helt gå under.
Här kommer lite tips för dig som kämpar med liknande utmaningar. Att bli medveten om, identifiera och erkänna den rollen som man som närstående kan ta på sig kan leda till en vilja och möjlighet att ändra på dem. Vi agerar ofta på ett visst sätt, utan att veta varför eller kanske utan att ens notera det.
1. Möjliggöraren
En person som ständigt försöker skydda den beroende. Detta kan innebära allt ifrån att betala personens räkningar, laga mat, städa, hjälpa personen att behålla hans/hennes arbete/utbildning genom att prata med chefen/skolan etc. Möjliggöraren undertrycker ofta svåra känslor så som rädsla, ilska eller skam.
2. Hjälten
En högpresterande person som strävar efter perfektion både innanför och utanför hemmet. Personen tar på sig ett stort ansvar, så som att försöka hjälpa de andra familjemedlemmar som påverkas av den anhöriges missbruk (laga mat, trösta etc.), samtidigt som denne är i ett stort behov av att vara den “bästa” inom andra områden (skola, arbete, träning etc).
3. Syndabocken
Denne är vanligtvis ett barn i familjen. Hon/han agerar ut de känslor som har skapats ifrån den destruktiva hemmamiljön i olika negativa/icke accepterade beteenden, såsom att skolka, råka i slagsmål, få problem med lagen etc. Dessa beteenden brukar härstamma ifrån starka känslor av ilska.
4. Maskoten
Detta är en annan roll som ett barn i familjen kan ta på sig. I stället för att bryta mot samhällets/familjens regler/lagar, så använder hon/han ett mycket gott uppförande och/eller komik/humor för att bibehålla en balanserad familjemiljö och för att glädja de andra familjemedlemmarna.
5. Det förlorade barnet
En nästan apatisk roll; detta är ett barn som är tillbakadragen och isolerad. Han/hon saknar ofta sociala färdigheter och söker sig till att vara ensam. Barnet tar på sig denna roll som ett sätt att skydda och avskärma sig ifrån den destruktiva hemmamiljön.
6. Den beroende
Personen med missbruk kan, liksom de övriga familjemedlemmarna, ta på sig olika roller. De andra familjemedlemmars roller påverkar ofta hur personen ter sig. Innerst inne känner ofta denne stor ånger och skam, känslor som blir värre när han/hon känner sig pressad av sina närstående. Skammen förvandlas många gånger till ilska eller aggression. (källa)
Jag har gått i både gruppsamtal och privata samtal med Sanna Lundell för att få stöd i mitt medberoende det senaste året. Det har hjälpt mig mycket! Under åren har jag också läst boken Djävulsdansen och sett serien som gick på SVT , med Ann Söderlund och Sanna Lundell.
Jag bjöd in Sanna till Varberg och hon gav en helt fantastisk föreläsning om beroende och medberoende för ett par veckor sedan. Biljetterna tog slut på bara ett par timmar så jag vet att det finns ett stort behov av många att få stöd. Jag kommer intervjua henne här i ett blogginlägg också så passa på att ställa lite frågor i kommentarsfältet så tar jag med dem.
Önskar jag sökt extern hjälp tidigare och även blivit erbjuden samt rekommenderad detta. Jag har varit väldigt fokuserad på lösningar, kontroll och på den sjuka – jag borde ha gått på anhörigmöten och träffat likasinnade tidigare.
Önskar att jag som förälder blivit erbjuden mer stöd av socialtjänsten genom åren – Jag tror att jag hade haft stor behållning om jag till exempel fått stöd av CRAFT när sjukdomen blommade ut.
CRAFT hade inneburit minskad ångest, ilska och depression och en större förmåga att sätta gränser och bejaka mina egna behov.
Sök hjälp. Ingen klarar detta själv och det är inte meningen att du ska göra det heller. Det är svårt att prata med grannar och vänner – de kommer aldrig förstå men ändå vara ett stöd såklart. Prata med era vänner om er situation och sök samtidigt extern hjälp. Träffar du en coach eller någon som varit i liknande situation kan detta hjälpa dig mycket. Du behöver inte vara ensam i detta. Stor kram från mig.
Fint att ni tar upp medberoende harett barnbarn som är på vift under drogerna har gått craft som hjälp mig mycket hsrehen utbildning i ämnet
Men det ör svårt med barn barn man älskar
Hej! har du läst boken” Inte som andra döttrar” av Deborah Spungen?
Det här går även att applicera på att leva med någon som inte hamnat i missbruk, men lider av svår psykisk ohälsa med självskadebeteenden av olika slag. Tack för att du skriver för att kunna fånga och hjälpa personer som tror att de står helt ensamma!
Hej Kristin, läser ditt inlägg med stort intresse och försöker applicera dina ord på min situation. Har ett barn som jag älskar oändligt därav det stora lidandet. Barnet har haft ätstörningsproblematik sedan hon föddes i princip, Selektiv ätovilja och nu även anorexi/bulemi. Mitt och familjens liv har kretsat kring och anpassats i 18 år av denna sjukdom. Jag har kraschat flera gånger och haft ångestperioder där jag inte har fungerat så bra. Vilket såklart inte varit bra för familjen. Har inte hittar någon hjälp varken för min dotter som vägrar inse situationen och därmed hjälp. Jag har letat hjälp på flera ställen men inte fått det stöd jag behövt. Nu har jag så sakteliga börjat ”acceptera” situationen och släppa på kontrollen. Hur mycket jag än vill så kan jag inte kontrollera/rädda någon som inte vill. Det känns både väldigt läskigt men samtidigt en liten lättnad. Gör det för mig själv men samtidigt för mitt barn. Behöver testa en annan väg än den jag gått på tidigare. I bröstet bor det så mycket sorg och rädsla. Vet inte vad jag ville säga med denna kommentar. Förmodligen bara skriva av mig lite och känna att jag inte är ensam i kämpandet.
Tack för allt du delar med dig! ❤️
Så viktigt ❤️