Men vad skriver hon egentligen?!

Ibland vill jag bara kräkas rakt ut på mig själv och be mig hålla käften – “skriv inte en enda rad till pucko!” säger min hjärna då jag läser vad jag själv fömedlat några dagar tidigare.

Som då jag skrev att jag valde bort att köpa buketten och plockade en gren istället – i detta inlägg. Lätt att någon stackare med en nyköpt bukett vallmo sitter med skammen växande i bröstet då hon eller han läser raderna –  sekunden innan jättestolt över de fina blommorna där hemma.
Usch, dumma känsla. Jag vet – det händer mig också nämligen, hela tiden. Vi konsumerar varandras åsikter och val hela tiden och de påverkar oss ständigt. På gott och ont.

Eller då jag skriver om hur jag gör för att må bra:
“Kanske är det för att jag tar hand om min kropp bättre än någonsin – jag tränar regelbundet, badar kallt ofta, äter ren mat, går på healing, vilar och känner ofta efter vad jag själv vill göra innan jag hoppar på tåget och tackar ja.
Eller det är nog en kombination av allt.”

Blä! Kan tänka mig att en del bakom skärmen bara “alltså, håll käften – jag hatar dig, dina jävla joggingrundor och dahlior!!!”
Texten är menad att vara peppig och inspirerande men kan landa lite hur som helst beroende på hur mottagaren mår och vad hon eller han är på för plats i livet.

Jag vill ju gärna möta människor där de är i livet såklart – men då man skriver rakt ut så här utan att veta vem som sitter bakom skärmen blir det naturligtvis en omöjlighet.

Eller de dagar jag tagit massa fina bilder, sätter mig ner och ska lägga in dem och skriva något inspirerande och härligt i ett blogginlägg som dessutom ska ha något form av nyhetsvärde.
Fast minuterna innan har jag precis avslutat ett destruktivt samtal med en sjuk familjemedlem, ångesten och maktlösheten river i bröstet & jag planlöst gått runt i huset och velat riva ner alla jävla pelargoner från fönsterbrädorna.
Då kommer det typ ut:
“Idag är det måndag. Jag har ätit en apelsin och solen skiner. Köpte en ny tröja. peppigt. Ha en bra dag – tack o hej!”

I dessa lägen hade man såklart kunnat avstå att blogga. Visst. Men för mig är görandet alltid nyckeln för att ta mig upp ur det mörka. Då säger min hjärna “fan, skärp dig och gör ditt jobb människa!” och sedan mår jag faktiskt lite bättre.

Så vad vill jag ha sagt med det här egentligen. Kanske ingenting egentligen mer än att jag kan befinna mig på massa olika platser i livet då jag skriver till er. Mänskligt tänker jag. Precis som ni befinner er på en mängd olika platser då ni tar emot texterna.
Ibland blir det skönt och ibland skaver det.
& att jag vill verkligen vill att vi ska kunna hålla varandra i handen och veta att vi alla gör så gott vi kan efter vår egna förmåga.

Bilderna tog jag ju helt klart innan jag hade en aning om vad jag skulle skriva – som ni säkert förstår. Det är min samling stenar, några tidningar jag köpt på loppis och det mest fantastiska örhänget från IAMELENI som jag skrev om här.

Bild in action…

Jag lämnar er med en skön spellista och några ögonblickbilder – önskar er ett fint avslut på veckan. Allt blir bra. Vi vilar i det.

 

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Men vad skriver hon egentligen?!

  1. Snälla du så hård du är mot dig själv nu! Kan verkligen relatera, samtidigt är det omöjligt att prick jämt ta ansvar för alla andras eventuella livssituationer och känslor när man ska skapa något/förmedla något. Jag har själv fått en hel del skit för saker jag skrivit, fått höra att jag ska passa mig för att använda pekpinnar…. när det enda jag velat är att förmedla annorlunda tankar, tips och pepp. Någonstans måste väl läsaren ha ett eget ansvar och inse att det är fritt val att ta till sig av allt som finns här på Internet? Såklart vi ska vara snälla och värna om varandra, men jag vill ju läsa prick allt som DU tycker, känner och gör. Sedan får jag allt tänka lite själv med om vad som känns rätt för min del. ^_^

    Bara var du. Det räcker och blir över, älskar dina uttryck och blommor! Jag måste inte hålla med, men det är väl det som gör bloggar intressanta! 😀 KRAM!

  2. Blir så berörd av detta. Din önskan att vara ödmjuk, att bli tolkad som dig och inte bara som ett varumärke, att inte sticka oss i ögonen. Jag kan bara tala för mig själv, för mig är dina bilder som en varm sommarvind. Dina ord innehåller så mycket mer än någon slags utfyllnad för vackra foton och menlösa selfies och samarbeten. Jag har flera gånger den senaste veckan tänkt på dina ord om hur du tar hand om dig själv. Det är så få kvinnor som faktiskt säger att de faktiskt vilar. Dina ord inspirerade mig. Jag har många gånger behövt avfölja personer som iaf enligt sitt internet alter ego; mår för bra och har det för bra. men det är när jag har mått skit och kämpat med en massa egna frågor. Jag har kämpat med mitt mående, min relation, min mammaroll osv. När jag varit i kämpet så har jag inte klarat att läsa och se perfekta speglingar av andras liv, då har det träffat mig helt fel. Att inte läsa och följa personer som inte ont anande får mig att må dåligt är mitt ansvar. Nu är jag inte i kämpet, men jag tänker att du hade klarat mina krav på vem jag kan följa när jag inte mår eller har det bra. Jag tänker att den information du kan hämta ur dina tvivlande känslor är att det är viktigt för dig att visa många bilder av dig själv. Att du inte vill framstå som den perfekta med vackra bilder och ett enbart glimrande liv. Du vill vara en av oss, du värderar kontakt och sann inspiration så mycket att du till och med blottar dina tvivel för oss. Det om något är väldigt vackert och väldigt inspirerande.

  3. Men du ska väl inte hålla på och anpassa ditt skrivande efter vad vi tycker? Jag vill i alla fall läsa det som du vill skriva om, och vill jag inte läsa så gör jag något annat tills jag har ändrat mig.
    Fortsätt skriv som du gör, gillar starkt att läsa.
    Och det du skriver får mig ofta att tänka till, om det så gäller jämlikhet eller fredagsbuketter.

  4. Du behöver inte censurera dig själv i din egna blogg. Om man tar åt sig så illa efter att ha läst några rader så kanske man ska sluta läsa?! Men det kanske bara är jag som tänker så? Inte skulle då jag bli irriterad om jag läste en veckotidning och det var en intervju med en person som hade ett sunt leverne. Men återigen, det kanske bara är jag?

    Jag gillar i alla fall att läsa om högt och lågt hos dig!

  5. Ha ha, faktum är att jag tänkte något spydigt där om träningen, den rena maten, de kalla baden osv men i nästa stund tog jag mig en halvmeter (eller så) från min egen reaktion. Varför reagerade jag så? Vad handlade det där om? Avundsjuka? Dåligt samvete? Så jag sprang en runda (för första gången sedan i somras), duschade kallt och gick sedan och såg en vacker och bra film och mådde finemang. Så tack, det där behövdes.

  6. Ärligt. Skriver BARA kommentar på forum då jag blir så berörd att det inte går att låta bli.

    Kristian här sitter jag jämte son som tittar på ”dude perfect” på hög volym läser din text och tårar trillar ner. Det du skrev var fint. Väldigt fint.

    ❤️

  7. Heja Kristin!
    Tar med mig din text- kan också läsa mina texter i efterhand och tänka att det låter blasé, fåfängt och “vad fan vet jag” Men allt du säger, allt du gör är med dina erfarenheter och denna din dag i ryggsäcken.
    Vet det om dig själv så förstår du det hos andra.

  8. Jag har alltid tyckt om dina bilder och texter, och nu tycker jag liksom ännu mer om dig. Så bra skrivet! Ha en fin lördag!

  9. Jag tycker att du ska fortsätta precis som du gör! Du inspirerar verkligen och du kan inte ta ansvar för oss läsares känslor! Det är väldigt begränsande för kreativiteten att alltid tänka på hur andra ska ta det och man än gör trampar man alltid på någons tå😀
    Kram och ha en fin dag!

  10. Visst håller jag med dig. Jag som läsare kan har känt så ibland. Men jag har då vart medveten om mitt eget mående och väljer då aktiv att kanske inte läsa din blogg där och då för att jag själv inte mår riktigt bra. Men jag behöver samtidigt din blogg, just nu är jag på en plats där jag kan ta emot det och få inspiration. Det är val som jag som läsare ska göra, inte du. Det är din plats och du ska få skriva och bestämma precis vad du vill här inne. Det vill inte jag vara med och påverka när jag är som mest negativ. Det finns fler läsare än jag som i så fall kan behöva din pepp mer de stunderna. Så Skriv vad du vill, när du vill och hur du vill. Och vi läsare får göra ett val. Pausa en stund eller fortsätta. Men för guds skull, sluta inte med det du gör, för du är grymt bra tycker jag.

  11. Fast varför måste man jämföra sig? Aldrig gör jag det, varför inte bara glädjas åt din balans i livet just här och nu och vackra blommor, hemodlade eller ibland köpta. Och jag är stolt över mig själv att jag aldrig känner missunnsamhet eller avundsjuka eller irritation.

    Äsch Kristin… om allt ska vara så himla korrekt och du ska tänka på alla mottagares känslor hela tiden, blir ju ditt jobb helt omöjligt. Det absolut enda som skaver för mig är när bloggar inte känns äkta, utan som en stor reklamannons för det perfekta livet, med de dressade perfekta barnen i Newbiekläder och hårspännen som bakar sockerkringlor ungefär. Sån är INTE din blogg. Den är genuin och fin och äkta. Kör på och inspirera – stryp Jante. Klart slut och puss på kinden fina Kristin!

    1. Håller med på pricken.

      Du inspirerar massor på så många plan. Och tycker orden “Kanske ingenting egentligen mer än att jag kan befinna mig på massa olika platser i livet då jag skriver till er. Mänskligt tänker jag. Precis som ni befinner er på en mängd olika platser då ni tar emot texterna.” är så träffande. Jag förlorade en kär kollega i cancer idag. Men vill ändå kika in här och inspireras. Jag måste leva, för hennes skull med.

  12. Jag ville bara säga att jag uppskattar din blogg, den är så feel good för mig. Tycker du inreder så fint, det var därför jag hittade hit från första början. Jag älskar nämligen tavelväggar och har väl en sisådär 100 tavlor i min lägenhet på 100 kvm 🙂 Andra bloggar skaver av och till för mig. Känner precis det som du skriver om i det här inlägget, men aldrig i din blogg. Även om det är som du säger, att jag kanske har en dålig dag och borde ha tränat osv, och du skriver om hur super det var att få springa – så känner jag att du känns som en så genuin person som inte vill trycka upp något i ansiktet på någon. Tycker du känns ärlig, klok och som en härlig människa. Så jag reagerar aldrig så på dina inlägg. Ville egentligen med allt bara säga att detta är min favoritblogg och du inspirerar mig MASSOR.

  13. Jag kan tänka mig att det är svårt att som bloggare lyckas förmedla det man vill. Men du kan bara utgå från dig själv, precis som vi som läser utgår från oss själva. Och tycker man att något du skriver skaver är det för att det sätter fingret på något hos en självoch triggar. Sånt är alltid intressant att titta närmare på, tycker jag. Tack för en fin och ibland triggande blogg 😆🙏

  14. Det här inlägget är exakt varför du är en av få bloggar jag fortsätter följa. Även om mycket av det du skriver är självklart så tycker jag det är så fint att du lyfter och belyser olika perspektiv. På ett sätt lite sorgligt att det ska behövas men med tanke på den verklighet vi lever i med sociala medier etc så är det nog nödvändigt i all fall. Att visa på det mänskliga bakom, påminna att det är en människa bakom varje skärm, åt båda håll.
    Försöker ta till mig att allt kommer bli bra, är väl inte direkt övertygad just nu, men jag vet att jag överlever ❤️.

  15. Fint inlägg. Idag fick jag tröst av att upptäcka att jag inte är den enda i världen som när ångesten slår till vill gå runt och planlöst riva ned alla jävla pelargoner från fönsterbrädorna. Dina inlägg gör skillnad Kristin💙

  16. Det här inlägget tyckte jag var otroligt klokt, fint och reflekterande. Och viktigt! Heja dig Kristin, du skriver så bra och med en gnutta svart humor som jag gillar starkt. Tack för din blogg, den är bäst!!

  17. Väldigt klokt skrivet, tack för det. Skönt att vi är fler som är på olika nivåer i vårt mående vid olika tidpunkter. Vore väl konstigt annars, men ibland kan en påminnelse vara bra.
    Fortsätt gärna skriva, jag blir nästan alltid om inte glad, så iallafall inspirerad till att tänka. Och det är ett nog så gott betyg, tänker jag 🙂

  18. Det är viktiga reflektioner, om hur våra ord påverkar andra. Tänker att vi inte ska censurera oss…men vara väl medvetna om vår egen makt. Detta är också bra att ta med sig när vi reagerar på andras ord…det är så lätt att hjärnan går till attack istället för att tänka på varför människan egentligen säger/gör/skriver så….väldigt få människor vill ju vara elaka och såra.

    klok, mänsklig och personlig – är ord jag förknippar med dig.

    ha en fin dag!

  19. Jag läser din blogg som inspiration och förstår att allt inte är guld och gröna skogar jämt. Men jag blir peppad och inspirerad, samtidigt är du ärlig med att även tuffa saker händer i ditt liv. Tycker inte du behöver be om ursäkt för att du peppar, lite ansvar ligger ju även hos mottagen. Alla är vi människor ❤️

  20. Åh, känner igen det där med att man ser sig själv utifrån och tänker på hur man blir uppfattad. Men så säger jag till mig själv att det är ok att tänka så men vem vinner på det? Vi kan inte göra alla glada och nöjda. Den enda person man kan ta ansvar för är ju sig själv. Så det gäller att stänga ögonen och lyssna in och vara kärleksfull när man ser tillbaks på vad man gjort och vem man varit. Vi gör så gott vi kan där vi är:-). Om man stör sig på andras pepp eller depp så handlar det ju om en själv och så får man ju titta närmare på det som ‘triggar’.
    Du skall bara vara dig, skriva och dela det du känner ditt hjärta slår för den dagen och den stunden. Vi är många som njuter att följa med här inne och vet att du precis som oss har hela spektrat i dig:-).
    Kram och tack för det fina du gör här inne!!
    Caroline

  21. Och som jag då tycker att detta inlägg var precis vad jag behövde påminna mig om. Att allas liv är alltid en skärva av ett helt spektrum av känslor.
    Jag älskar verkligen dessa små nedslag i dina funderingar om och kring livet. Fint att du reflekterar också över mottagaren. Även om jag inte läste de tidigare inläggen negativt utan bara som inspiration och att det där med kalla bad, det kanske är bra ändå 🙂
    Önskar dig en fin dag!

  22. Tycker att du ska sluta att ursäkta/förklara dig för vad du skriver, visar upp på dina sociala medier. Om det finns några personer som inte förstår att ditt liv (liksom allas) inte är 100% perfekt, utan har inslag av både sorgliga, glädjande samt mediokra inslag, så är det de som har problemet. Jag personligen uppskattar din förmåga att förmedla din värld, där både dina tankar och synsätt är i högsta grad inspirerande. Hälsningar Maria

    1. Jag tycker mig förstå att du vill ge Kristin pepp och kraft att köra sin grej utan att vara orolig för feltolkningar från läsare. Och det vill egentligen jag också. Men jag har hela kvällen brottats med samma malande, gnagande tankar på hur människor jag jobbar med (elever i högstadiet i mitt fall) uppfattar mig och det jag sagt och gjort. Inser att det så klart är något man brottas med i otroligt många yrken. Det känns vettigt och värdefullt att få höra någon annans tankar om liknande upplevelser. Vad är det som väcker all denna oro för människors tyckande om oss? Helt ärligt, det kommer ju någonstans ifrån. Idag finns det många som känner sig nödgade att tala om när de inte gillar det som bjuds. Vare sig det handlar om innehållet på bloggar, på instagram eller det barnens lärare sagt, skrivit eller gjort. De flesta är så trevliga, är stöttande och vänliga. Men lite, lite för många är tråkiga i tonen. Då är det svårt att bara skaka av sig kritiken som nonsens. På ett sätt önskar jag att jag hade en gås förmåga att låta det glida av mig men samtidigt vill jag inte vara utan lyhördhet. Gah! Giv mig styrka! eller ännu hellre… låt mina tankar stilla sig.