Jag har bestämt mig för att skapa mer kontinuitet i bloggandet och försöka att alltid posta tidig morgon för att ni som kikar in här om dagarna alltid ska finna ett nytt inlägg.
Hur många gånger har jag försökt mig på detta under åren undrar ni kanske nu – men skam den som ger sig!
Nu ska här bli ordning och reda. Mest för min egen skull faktiskt, för att styra upp mina arbetsdagar, men också för er skull såklart – jag är duktig på att förbereda med både texter, bilder och uppslag så det är bara för mig att ta mig i kragen tänker jag. Inga konstigheter!
Vi poddar halv två varje måndag och därefter sätter jag mig med grovklippning innan jag lämnar över till riktig klipp då jingel och allt ska på – just den tjänsten har vi lejt ut.
Den färdiga podden publiceras sedan av mig tidig fredag morgon för att alla som lyssnar ska ha ett nytt avsnitt där på morgonkvisten då de drar till jobbet – här finner du dagens avsnitt om sociala medier och storytelling. Och nu kör Hanna Wendelbo och jag TRÄDGÅRDSLIVE varannan torsdag kl. 19.00 genom hela säsongen. Det är tryggt och bra med fasta bestämda tider, man skärper sig lite extra, förbereder sig och syr ihop.
Vi ger schemalagda inlägg ett nytt försök här nu tycker jag – detta inlägg är tidsinställt på 06.00 fredag morgon och ett nytt till lördagen ligger i pipen. Inlägg som skrivs i stunden kommer absolut också postas för ni vet ju att jag är uppe med tuppen där på morgonkvisten…
Jag funderare på en grej efter gårdagens inlägg om fördomar. I kommentarsfältet fortsatte en tråd med hur det blir när en bloggare eller influencer går åt ett håll men den som läser inte går åt samma – hur tokigt det kan kännas när den vars liv man följer dagligen ändrar sina rutiner, levnadssätt, värderingar ekonomi eller vad som.
Underbaraclara skrev ett inlägg 2021 som handlade om när influencers böjar tjäna mer pengar än sina följare – det är intressant, läs det här.
Ur kommentarsfältet här i veckan:
reagerade på att det redan verkar finnas mycket av något slags negativ inställning/inlindad kritik mot förändring, att ha pengar och att överhuvudtaget vara intresserad av trender? Precis som du skrev i inlägget också, att mycket handlade om dina ekonomiska förutsättningar. Ser detta i fler sammanhang, och Elsa Billgren brukar prata om det då och då, att hon känner av andras motvilja inför ett föränderligt sinne. Intressant tycker jag! Vad beror detta på? Är folk avundsjuka? Har icke-kreativa personer svårt att se hur mycket glädje och inspiration det finns i att förändra, måla om, byta stil, utvecklas och byta stig som yrkesmänniska? Har vi bestämt oss att nu är förändring i sig dåligt, fult och farligt ”p g a klimatförändringar, hållbarhet osv” istället för att som tidigare säga rakt ut att ”kvinnor ska hålla sig på sin plats, inte ta för mycket plats, ge sig ut på äventyr”?
Intressant reflektion och spännande frågeställningar.
Jag tror det finns många olika anledningar varför människor kan ha ett visst motstånd till förändring. Ett av dem kan vara att det ruckar på ens trygghet och man känner sig utanför. Nu vill jag inte på något sätt jämföra mitt äktenskap med relationen jag har till er följare men jag vill dra upp ett exempel från en situation för några år sedan. Min man har alltid tränat regelbundet till skillnad från mig och det kommer naturligt för honom att prioritera det i alla lägen. Ett år beslutade han sig för att göra en Iron Man och började träna ännu mer, lärde känna likasinnade och gick helt upp i denna grej. Han blev förändrad och det kände som jag tappade bort honom lite – för jag stod ju kvar och stampade på samma plats. Det skakade verkligen om mig – jag kände mig vilsen, övergiven, osäker, ledsen och dessutom väldigt arg och besviken på mig själv som hade dessa känslor i kroppen. Det var jättejobbigt och jag kan fortfarande känna skam över att jag inte kunde hantera detta så bra.
Vad jag menar med det är att det är inte helt enkelt att se någon som tillhör ens vardag förändras – även om den individen har all rätt i världen att utvecklas, testa olika grejer, utmana sig och allt annat vad livet har att erbjuda. Man blir påverkad och det kan ibland vara lite jobbigt faktiskt. Jag tänker att det kan vara så med bloggare man följer på nära håll dagligen också – att det är som en kompis man helt plötsligt inte kan relatera till längre.
Hur känner ni? Kan det ligga något i det?
Jag läser ikapp dina inlägg Kristin, har halkat lite efter under mitt skoterkollo. Tycker mycket om er podd och också din blogg. Och jag tänker att jag fastnat den senaste tiden, mer än vad jag fastnade förut. Kanske är det så också när det är tvärtom. Att jag läser en blogg vars ämnen och funderingar jag gillar, men så gör bloggaren en förändring och det blir andra ämnen och funderingar (konkret exempel: bloggare som blir gravida) och jag är cirka noll intresserad. Vissa fastnar för personer, jag fastnar för funderingarna. Och så är det inte mer än så. Tycker precis som du att UnderbaraClara resonerar klokt och rätt så värderingsfritt om allt detta också. Kan iof älska en rejäl tanke och åsikt som jag inte håller med om. 😀
Låter definitivt rimligt att det också kan handla om trygghet och vanor, eller helt enkelt huruvida man i förändringen drar åt olika håll/den ena kanske står still medans någon annan drar iväg. Kul att min kommentar med sina spretiga tankar och förvirrade frågor ledde till fler funderingar och reflektioner! Ser fram emot att lyssna på senaste poddavsnittet om sociala medier & storytelling! Du (och Marina) är såna bra inspirationspersoner när det kommer till företagande och just storytelling!!😍
Jag tror inte det är ett generellt motstånd mot förändring – utan motstånd till förändring som man själv inte valt. Om en influenser byter stil eller inriktning är det kanske inte så konstigt att en del följare blir besvikna – man har antagligen valt att följa den för att man gillar dem som de är när man börjar följa. Om någon går från färgglad vintage till sobert beige, eller någon går från soffpotatis till hurtbulle och man själv inte gör samma utveckling/förändring, då är det inte konstigt att en del av publiken blir besviken, kanske uttrycker den besvikelsen och byter inspirationskälla. Inte för att det är fel med förändring, men för att man själv inte förändrats på samma sätt som influensern. Jag tror inte det handlar om att kvinnor ska hålla sig på sin plats, som föreslogs i kommentaren, utan en besvikelse över att mista en inspiration och spegel. Jag är säker på att allas instagramflöde utvecklas i takt med att man får nya intressen och andra intressen svalnar – men det är en förändring vi själva gör, och den typen av förändring tycker vi mycket mer om 😊
Nu är jag ju säkert inte genomsnittsläsare av svenska bloggar (66 år, pensionär, från Finland ) men redan innan jag fyllde 50 år läste jag bloggar, av intresse för andra människor, deras tankar och funderingar, som ett återkommande reportage i t.ex en månadstidning, men i stället nästan en daglig tidning. Jag kan ärligt säga att inte en gång har min avundsjuka gentemot bloggarens ekonomi och dagliga liv någonsin väckts utan av pur intresse för bloggaren och vad hen skriver har jag fortsatt följt med i hens liv. För de bloggare jag följer har, i mitt tycke, bra värderingar och uttrycker sig fint + att jag får läsa helt gratis. Alltid tar jag med mig ett guldkorn här och ett annat där vilket får mig också att förändras och
hela tiden (hoppeligen) gå mot en bättre människa, som vi sannerligen behöver just nu. Så jag bara tackar och tar emot så länge jag ännu får ynnesten att fortsätta följa olika bloggares resa i livet helt gratis..
Jag tänker att ibland känner man som följare/läsare sig så involverad i tex en influencers hem där man ombeds tycka till om färgval, tapetval, inredningsval mm. Man får följa personens renovering och det känns nästan som att det är det egna trägolvet som tas fram under den sunkiga plastmattan. Då känns det snopet när lägenheten/huset sedan säljs så fort det renoverats klart. Nu tänker jag inte främst på dig men tex hos Johanna Bradford har det ofta gått till just så. Då känns ju ens tankar och idéer som man delat inte som en investering i hemmet utan i influencerns bostadskarriär. Inte fel så klart men jag tror att det kan kännas lite trist och snopet ibland, åtminstone är det så för mig.
Känner samma kring samma. Tycker du formulerade det bra. Att vara ärlig med vilka syften man har till att man t ex engagerar sina läsare i t ex renoveringar gör att jag själv kan välja om jag vill ge mina synpunkter, min tid och tankar ditåt. Det får inte skava för mycket. Lite skav gör mig absolut inget, det är naturligt ofrånkomligt. Men en ödmjukhet och ömsesidig respekt räcker väldigt långt.
En levande blogg med sunt kommentarsfält är alltid härlig att besöka så jag blev glad när du skriver så ofta härinne och att det blir ännu mer framöver. Varje dag med ett litet kapitel om livet, jaa! Och vem tycker inte om en god bok, i ständig rörelse, som man inte behöver bäva inför att den snart tar slut och där alla som kommenterar dessutom blir en slags del av handlingen genom kommunikationen.
🪻
Roligt att höra att du uppskattar kontinuitet – jag tycker också det är mycket roligare att blogga med ett mer levande kommentarsfält. Jag ska absolut uppmuntra till mer avtryck så får ännu större blogglust och har lättare till att finna uppslag dfå jag har dialogen levande.
Har inte alls tänkt på det så – med att man involverar sig i inredning och val av saker i en influencers hem och sedan bir snopen om bostaden säljs. Menar ni då att engagemanget var förgäves och inte gav inspiration om fallet är så?
Och om influencern bor kvar under flera år så känns det mer ok?
Intressant vinkel – tack för att ni delade känslan.
Inspirationen finns ju där ändå men engagemanget känns inte längre äkta. Det känns helt enkelt trist att personen inte ska bo i hemmet längre. Lite som om Marie Olsson Nylander skulle sälja Palazzo Cirillo efter att man som TV-tittare fått följa med på hela resa…
Nu flyttar Johanna förresten igen (det visste jag ju inte när jag skrev kommentaren)…
Ibland kan det kanske vara så att följare lite glömmer bort syftet med att vara influencer. Någon ska försörja sig och och tjäna pengar på det som för en del kanske ter sig som en personlig relation där man får följa med hem till personen, följa dennes liv och idéer och en del personliga avslöjanden.
Som en kompis, som man vill följa och veta mer om.
Kanske lite bittra uppvaknanden för några när det går upp för dem att allt som visas upp och delas och berättas har som syfte att tjäna pengar. (Och inget fel i det – det är ett jobb som alla andra)
Tjänas det dessutom ”mycket” pengar blir klyftan ännu större.
Ja, så kan det säkert vara.
Jag upplever dock inte att allt jag skriver har ett syfte till att tjäna pengar – jag började ju blogga för att jag ville inspirera, väcka tankar, dela kunskap och få vara kreativ med både text och bilder. Så är det fortfarande. Jag tjänar i princip noll kronor på den här bloggen – den kostar mig bara massa pengar i drift osv.
Jag har oftast bara reklam på instagram numera och har mitt KLco som också genererar intäkter.
Jag tänker att syftet för en läkare, lärare, konstnär, bagare eller en psykolog som går till jobbet är väl egentligen inte bara lönen som kommer in en gång i månaden? De har väl ett syfte med sin arbetsuppgift också? 🙂
men visst är influencer ett jobb – men det hoppas jag de flesta är införstådda med även om man kommer personen i fråga nära – det går att få ihop båda två tänker jag. Känna att en influncer är trovärdig, inspirerande och kul samtidigt som man vet att hen jobbar med väl valda betalda samarbeten som naturligtvis reklammärks.
Jag skrev inget på fördomar-inlägget, eftersom att jag efter en del rannsakande kände att jag nog inte har några direkta fördomar om dig.
Men angående detta tror jag att vi människor vill kunna spegla oss i varandra, i folk vi möter, gillar och relaterar till. Det är bara mänskligt. Jag tror även , framförallt när det gäller bloggare/influensers, att det som stör inte är ”det kreativa”( gudarna förbjude) utan snarare likriktningen. Jag kan, i ärlighetens namn, uppleva det som att jag, precis som med en nära vän som plötsligt går helt upp i något på ett sätt som kanske inte känns helt sunt , kan se nyktert på situationen utifrån och tänka att ”jaja, det där kommer du över”. Man följer ju en bloggares liv (det hen vill visa upp alltså) ganska nära, och kanske kan se att när bloggaren tror att ”wow detta är verkligen MIN grej/stil” så känner man att ”jamen, du har ju bara fastnat för exakt samma grej som 20 andra bloggare/influensers”.
Och det FÅR man ju. Man får göra samma som andra, man får pröva, känna på, osv. Men om man har följt en person med en viss stil/smak/uttryck så kan jag ändå förstå att det blir en form av besvikelse, lite ”jaha, du också” när denne hakar på ett tåg med likriktning. Och att haka på en trend är inte samma sak som att vara kreativ.
Inser nu att jag låter rätt bitter och vill poängtera att jag för det första inte anser dig passa in i denna bild, jag uppskattar ditt egna, om än något av samtiden influerade, uttryck 😉
Men de finns andra platser på the webz där detta är mer påtagligt, och där är även tonen bland följare en annan, mer hård och dömande skulle jag tro, som följd.
Tack för din reflektion – intressant och tankeväckande. Håller med dig i mycket!