Det är måndagen den trettonde februari och jag känner hur en febervärk börjar krypa i kroppen. Den förflyttar sig från höfterna, ner i knäna och sedan i vristerna. När jag sväljer skaver det i halsen. Nu igen – det är tredje gången jag blir sjuk i år och vi har inte ens nått alla hjärtans dag.
Jag funderar på om jag pressat kroppen för hårt med all träning – den kanske inte pallade?
Men jag som varit så noga med återhämtning, att jobba mindre, rörelse, maten, vila och bara göra saker som främjar god hälsa.
Min vän säger att hon tror att det beror på att jag tillåtit mig själv att bara vara. Det finns ingen deadline, inget bokprojekt, inget större jobb att leverera, ingenstans att prestera mer än mina vanliga uppdateringar, det är lågsäsong hos KLco och de barn som bor hemma är dessutom så stora så de söker inte min uppmärksamhet på samma sätt som förr. Bara min hund som kräver sina dagliga promenader och kli på magen.
Nu kan kroppen tillåta sig själv att bli sjuk och jag bär nog på en hel del obearbetad skit. Kroppsminnet är både intressant och fantastiskt. Jag har gått i gruppsamtal för att läka gamla sår i åtta veckor och sedan fortsatt med privata samtal av coach i tre veckors tid nu. Det är många veckors grävande i smärta. Kanske är det detta mörker som kryper runt från höft till vrister och vill säga mig något?
Jag vet inte. En annan vän säger att man kanske inte ska gräva i allt. Det är ju som det är, inte sant?
Men det fina med att lägga upp allt på bordet är kanske att man kan förlåta både sig själv och andra, analysera vad som gjorde ont och se till att inte mönster upprepar sig och ärvs vidare till nästa generation. Jag tror på samtalet – jag tror på kommunikation och ett öppet sinne för att förstå både mig själv och andra. Jag får ut mycket av samtalen – jag lär mig sätta gränser och få bukt med mitt medberoende.
Vet ni vad medberoende är? Det är många som verkar tro att det är när man dricker eller drogar med någon som lider av en beroendesjukdom. Men så är det alltså inte.
Det är när du vaknar om morgonen och det första du tänker på är hur någon annan mår, vart hen är och vad hen gör. När du blir så uppslukad och besatt av någons annans liv så du inte ser till dina egna basala behov som sömn och trygghet. När hela ditt liv går ut på att förhålla dig till någon du älskar som är sjuk och vara besatt av att rädda den här människan. Ett medberoende kan leda till att man möjliggör ett missbruk – att man hela tiden räddar och styr upp kriser vilket leder till mindre konsekvenser för den som är sjuk.
Så gör man såklart – man vill stötta och hjälpa den man älskar. Men att sätta gränser är också kärlek.
Det går att vara medberoende till olika typer av dysfunktioner; som alkohol- och substansberoende, sex- och kärleksberoende, spelberoende, shopping/köpberoende, arbetsberoende, matmissbruk/sockerberoende, ätstörning, psykisk ohälsa, narcissism/psykopati, fysisk sjukdom/funktionsnedsättning, eller andra medberoende.
Här kan du läsa mer om medberoende och vad det finns för hjälp att få.
Du kan också kontakta:
Anhörigjouren – jour för anhöriga till: cancer, dödsfall, flykting, kriminalitet, missbruk & beroende, NPF, psykisk ohälsa, saknade, sjukdom, våld, äldrevård
IOGT – verkar för att minska alkohol- och drogmissbruk (www.iogt.se)
FMN – Föräldraföreningen mot narkotika (www.fmn.se)
Trygga Vuxna – för anhöriga vuxna (www.tryggavuxna.org)
Trygga barnen – för barn och unga som växer upp i familjer med missbruk eller psykisk ohälsa (www.tryggabarnen.org)
Maskrosbarn – för unga som växer upp med föräldrar som mår psykiskt dåligt eller missbrukar (www.maskrosbarn.org)
Vackra maskrosbarn – stöd och egna historier (www.vackramaskrosbarn.se)
Stödlinjen – för spelmissbrukare och deras anhöriga (www.stodlinjen.se)
U-Fold – Om läkemedel och drogberoende (www.ufold.uu.se)
Vuxna barn till narcicistiska föräldrar -(www.vuxnabarn.nu)
Alkohollinjen – 020-844448
Jourhavande medmänniska – 08-7021680
Nationella hjälplinjen – 020-22 00 60
BRIS – för barn som behöver som behöver någon att prata med om sin jobbiga hemsituation (www.bris.se)
Jourhavande präst – 112, be att få bli kopplad till Jourhavande präst
Ring en vän du litar på – be om hjälp och tala om din situation
Kram <3
Jag har fått så mycket hjälp av att läka mitt nervsystem och trauman som liksom suttit kvar i kroppen av kinesolog.
Varmt tips för framtiden om du inte redan testat! <3
Tack för tips!
verkar så att Vuxna barn till narcissistiska föräldrar -(www.vuxnabarn.nu) har lagt ner sidan och forumet, tyvärr….men annars tack för tipset!
Åh, det visste jag inte. Gick inte in på länken – hämtade informationen på Medberoendepoddens sida som jag länkar – tack för info.
Vill säga något om medberoende… jag tror inte många förstår att det kan vara en överlevnadsmekanism. Om man har någon nära t.ex. med alkoholism eller en personlighetsstörning/narcissism så är medberoendet en konsekvens av den andres humör/våld – man «städar» upp efter andra för att skydda sig själv. Och många vuxna som har ett medberoende har haft det hela livet, det är normalt och vardag för att man aldrig upplevt något annat. Tyvärr är det så att det som kortsiktigt räddar livet på en i längden gör att man mister sitt eget – man blir en «maskin»
Resan att först upptäcka och sedan bli kvitt ett medberoende är extremt brutal och kräver mycket av en. Inget konstigt alls att bli fysiskt sjuk efter samtal, muskelminnen och att öppna upp själen för någon annan tar massor med kraft och plats – det är som att springa ett maratonlopp i månader.
Jag tror man behöver vara extremt snäll mot sig själv i en sån här process. (Vilket är lättare sagt än gjort, skam är ingen ovanlig konsekvens)
att komma ur en narcisstiskt präglad relation parad med missbruk är jättesvårt och ibland omöjligt. man är ju djupt manipulerad, psykiskt manipulerad och det rotas sig in. det kräver oftast mer än samtal! ännu värre med narcissistiska föräldrar som manipulerad en från födelse, man hittar nästan aldrig ur utan långvarig terapi, mycket arbete med sig själv osv. inte tala om omgivningen som man också måste övertyga att det är inte ens fel…
Precis så är det, du beskriver det så bra.