Mitt smink är nästan slut i min lilla bruna necessär och jag rafsar runt bland grejerna där i. En tom primer, en kajal som är helt slut, sönderslagen bronzer som lämnat sin box och ligger på botten av sminkväskan, och en mascara som kladdat ihop. Usch. Nu känns det dyrt – hatar verkligen att köpa smink och tycker det är tråkigt. Har ungefär samma sminkrutin som jag hade på högstadiet och lägger max fem minuter på smink om det ska på ansiktet. Svänger in på Kicks för att köpa parfymer till killarna och stryker förvirrat runt bland sminkhyllorna – vad ska man ha då? Vilken hudfärg är min? Känns som en djungel och jag letar upp en tjej och hör mig själv säga ” sån där countoring – vad behöver jag då?”
Märkligt att jag ber om något jag själv tappat hakan över då jag fascinerat tittat på tjejer som formar sina ansikten till helt andra människor i olika reels. En gång tittade jag på Bachelor och där var en tjej som målade sitt ansikte så mycket så hon alltid hade en brun fläck längs ut på nästippen och såg ut som en liten katt. Och en dag stod jag i kassan i en klädbutik och kunde inte slita min blick från den unga tjejen i kassan som “counturat” sitt ansikte på det märkligaste sätt. Hon hade mörkbruna ränder runt hela ansiktet och var kritvit på vissa ställen – kanske dålig spegel och kass ljus då hon gjorde sin sminkrutin? Kanske hade sminkningen gått över styr? Kanske hade hon också tittat på hundra reels och förvirrat gått in i en butik och sagt att hon också ville börja indianmåla sig till oigenkännlighet…?
Jag vet inte. Vad hände med min hjärna här egentligen? Har jag sett för många påklistrade filter med höga kindben och smala näsor så jag vill sminka på mig ett eget filter? Hur påverkad är jag egentligen? Fyller 44 i januari men blir uppenbarligen jättepåverkad av all media med kvinnor som förändrar sina utseenden med smink och fillers. Vad händer då med alla unga tjejer som växer upp i detta?
Har ni sett “Priset vi betalar” på SVT Play? Jag har sett första avsnittet men fick sådan ångest så jag stängde av – ska se klart, såklart. Skrämmande utveckling och allt känns bara hopplöst. Hur blev det så här?
Nina Rung delade ett inlägg från dokumentären där någon öppnat ett TikTok konto och börjat med att stanna till på klipp som fokuserar på utseende. Efter bara några minuter visas fler och fler klipp på styling, efter en liten stund på smink och efter bara åtta minuter så börjar det visas klipp med fillersinjektioner och efter tjugo minuter visas skönetsingrepp på kroppen. Inlägg om botox och fillers fyller sedan hela feeden därefter. Den som konsumerar detta normaliserar dessa ingrepp på kroppen då hen blir matad med detta hela tiden. Inga konstigheter – alla gör det. Så lägger de sig under kniven.
Eller som jag då – går och köper en box med indianmålning i.
Vad tycker ni? Jag hatar verkligen att ifrågasätta och lägga värderingar i vad andra gör med sina kroppar och sina utseenden. Det har jag inte med att göra. Men jag kan ändå säga att jag blir rädd över utvecklingen.
Nina skriver:
Är det någon överhuvudtaget som undrar varför tjejer och unga kvinnor mår så dåligt kopplat till sina kroppar och utseende?
Aldrig har den psykiska ohälsan varit större. Aldrig har måtten kring hur utseende och kroppar varit hårdare.
Aldrig har vi låtit en hel industri använda all sin kraft för att möta barn som groomas in i att skäras i.
Frågan är: vad gör vi åt det?
Kanske är den där sminkningen med countoring långt ifrån kniven i och för sig? Även det där filtret på Instagram som ger smal näsa? Vart drar man gränsen? Vad är fel och vad är rätt – vem bestämmer det?
Jag står framför spegeln och drar mörkbruna ränder runt panna och kindben, suddar ut och håller på. Det slutar bara med att jag känner mig smutsig, torr och “kakig” i ansiktet faktiskt. Får väl titta på fler reels antar jag…
Min son sa att han avföljt alla tjejer som lägger upp utseendefixerade inlägg – han sa att inläggen ger han en skev kvinnosyn. Jag har nog också en skev kvinnosyn då för jag blir ju också påverkad av alla dessa smala näsor, höga kindben och plutiga läppar.
Jag använder mitt utseende i mitt arbete och helt ärligt är det inte alltid jag vill ställa mig framför kameran.
Men jag har det senaste jobbat med ett varumärke där det står i briefen att jag absolut inte får ha smink på mig, redigera eller använda filter på klippen. Sjukt befriande tycker jag. De hjälper till i branschen att låta kvinnor se ut som de gör. Det uppskattar jag. Det gör det också lättare för mig att se ut som jag faktiskt gör då jag jobbar med bildmaterial som influencer – såklart jag vill vara fin men jag vill kunna känna mig fin utan att ändra mitt utseende för mycket.
Så bra du lyfter detta ,så trött på alla som lägger på
Filter blir ju onaturligt o liknar någon annan .Klok son du har 👍🏾
Det finaste sminket är ett leende som kommer från hjärtat. <3
Jag har reflekterat över hur skönhetsidealet för kvinnor idag mest känns som förtäckt hat mot det feminina. Här är några exempel:
Contouring är en sminkteknik som uppfunnits av dragqueens. Ett sätt för män att sminka sig för att se ut som kvinnor. En snyggt sminkad kvinna är alltså en kvinna som försöker efterlikna en man som försöker efterlikna en kvinna.
Skönhetsindustrin har också under ganska lång tid nu ansett att kvinnor bör ha ögonbryn av en storlek som annars mest hittas på väldigt håriga män.
Kläder visas på modeller som har en kroppstyp som är vanlig bland tonårspojkar i växtfas men betydligt mer ovanlig bland vuxna kvinnor.
Det känns som att det underliggande budskapet är att kvinnlighet är något lite ful och endast kan få finnas om det filtreras genom det manliga.
Oerhört intressant reflektion – Tack! Blir alldeles matt av detta – så skevt allt blir.
Sminkar mig aldrig, har aldrig gjort.
Har alltid tränat/tävlat mycket i olika sporter så känner inte att det funkar.
Hinner inte/har inte intresset.
Är helt bekväm med att vara osminkad, vet ju inget annat😁 är absolut ingen naturlig skönhet. Känner mig ful och färglös ibland. Men saknar intresset som sagt. Min mam tycker obegripligt nog att jag är snygg!
Samme her. Har aldri sminket meg og har null interesse for make-up. Fatter ikke at voksne damer lar seg påvirke av dette.
Hej Cecilie, jag tycker det låter nedlåtande att skriva “fattar inte att vuxna kvinnor låter sig påverkas av detta” – hjärnan är komplex och ofta påverkas man av både media och omgivningen vare sig man vill det eller inte.
Inlägget är skrivet för att man ska vara på vakt och reflektera över hur och när man påverkas av detta – så att vi kan ha en dialog och lära oss av varandra. Det är inte hjälpsamt och trevligt att du ger dig in i dialogen och dömer andra på detta sätt, då stänger man dörrar och folk vågar inte öppna upp för svagheter och eventuella brister. Försök vara lite ödmjuk och öppen för andras perspektiv är du snäll.
Beklager at jeg ordla meg på feil måte og ble misforstått. Jeg dømmer INGEN og ser absolutt ikke ned på folk som fikser på utseendet eller sminker seg til det ugjenkjennelige. Jeg synes bare at det er en trist utvikling at vi aldri blir bra nok og streber etter «perfeksjon». Dette jaget starter hos jenter på 10 år og fortsetter hos mange av oss hele livet.
Vet inte om vi är mer utseendefixerade nu än förr. Men kanalerna är fler.
För egen del har jag alltid älskar hudvård och smink – till en viss grad.
För min del för att jag blev mobbad pga utseendet – och även uttittad på stan.
Så istället för att själv också bli fixerad vid mina ”fel” i andras ögon började jag lägga fokus på det jag tyckte om hos mig själv. Och framhäva det.
Smink kan vara som konst.
Att leka med färg och form.
Tycker det ryms mycket under det där med smink. Att bara lägga det på utseendefixering blir väldigt snävt-och kanske också nedvärderande av de kvinnor och män som uttrycker sin konstnärlighet via den typen av färg och form.
Utseendefixering och att man värderas efter utseende är vidrigt.
Nuförtiden sminkar jag mig ibland. Ibland inte. Så har det nog ändå alltid varit när jag tänker efter.
På mina mor- och farföräldrars tid vad smink en synd. Skambelades. Inte heller önskvärt.
Viktigt att tänka över dessa sakerna.
Vad vi värderar och hur vi värderar oss själva och varandra.
Det har du rätt i Emma – att smink skulle vara något fel håller jag verkligen inte med om. Jag känner många som arbetar med just detta och de gör ett otroligt arbete.
Det är sannerligen inte svart eller vitt – frågan och reflektionen var varför så många vill förändra sitt utseende till oigenkännlighet – sminka bort kroppsdelar och så vidare. Det värsta jag vet är när saker skambeläggs – vi måste våga prata om saker och ting med ett öppet sinne utan att döma och skambelägga.
Jag sminkade mig i tonåren men för cirka tio år sedan bara slutade jag. I början tyckte jag att det var svårt att vänja mig vid mitt naturliga utseende men det har gått över. Något som hände när jag slutade sminka mig var att jag fick mindre uppmärksamhet av män och det tycker jag är väldigt skönt, det och numera min ålder.
Ibland blir jag påverkad men det är sällan, tillbringar ingen tid på sociala medier utan jag har alltid valt bort sådant och jag läser inga modebloggar och dylikt, det spelar väl in antagligen.
Utvecklingen är skrämmande, att pojkar och flickor, då kanske främst flickor, konsumerar så mycket som får de att känna sig otillräckliga, att de inte duger och metoderna de använder för att “duga”. Låter människor skära i deras kroppar för att nå upp till osunda ideal.
Nej, människor måste bli bättre på att ta hand om och stötta och stärka unga människor som är de största offer i detta.
Vilka vettiga och intressanta reflektioner. Är 38 år och sminkar mig max 5 min på morgonen innan jobbet, ingenting på helgen, kanske mascara om jag ska på stan. Önskar ibland att jag ska bli sån ”fixad kvinna”, sån som alltid har glansigt välkammat hår och ordentligt sminkad. Sån som har putsade skor och senaste trendiga vinterjackan. Oftast tänker jag så när jag ser ”sånna” kvinnor på sociala plattformar. Men jag försöker verkligen intala mig själv att det är ett jobb eller ett intresse att fixa sig på det sättet. Och jag hoppas jag kan förmedla det tankesättet till mina barn. Jag lägger ju mycket av min tid på att fixa hemma och vissa kanske skulle få samma känsla av att se mitt hem att de borde ha ett ”perfekt hem”. Men det viktiga är ju att göra sånt man mår bra av och det som känns viktigt för sig själv. Vi kan inte vara perfekta i alla avseenden.
Blir nyfiken på hur allt detta med utseende, skönhetsoperationer etc hanteras i skolvärlden? Vad gör man där? Ingenting? Väntar på en utredning och en kommande ändring i skolplanen om 86 år?
Upp till varje lärare? Anser att det är föräldrarnas ansvar?
Någon här som är insatt?
Hej! Jag jobbar som lärare på högstadiet och jag har tre barn i åldrarna 14-21. Är detta lärarnas ansvar menar du? Jag är ledsen, men föräldrar måste ta ansvar för vad deras barn gör och får med sig på sociala medier. Det kan inte skolan göra. Vi har fullt upp med att lära barnen svenska och engelska (i mitt fall). Vi kan inte lägga detta på skolan. På din kommentar låter det som om vi inte har något annat att göra och att vi i skolan väntar på utredningar. Du är säkert välkommen att besöka din lokala högstadieskola och se hur det fungerar där, du kanske kan vikariera en dag t.ex. eller vara närvarande som resurs. Den funktionen finns nog på de flerstavig skolor idag. Skolan jag jobbar på är högst verklighetsförankrad. Folk har ingen aning om hur det är i skolan! Jag blir så förbannad på allt som ska ingå i skolans uppdrag. Vad är föräldraruppdraget undrar jag, på riktigt. Som lärare försöker jag vara en god förebild för mina elever och så uppfattar jag alla mina kollegor också. Jag försöker vara öppen och ta mig tid att prata med alla mina elever. Föräldrar borde försöka detsamma.
Ja nu är vi där igen… Att tolkningar blir fel och förutfattade meningar tar över i kommentarsfält. Jag menar ingenting, jag ville bara ha fakta från någon som har fakta. Inte personliga påhopp om någonting du inte har en aning om. Äh – jag ger upp… Det får bli diskussioner IRL med verkliga människor för mig i fortsättningen.
Jag tänker att vi kvinnor i lite mer vuxen ålder har ett stort ansvar här gentemot yngre generationer. Att vara eftertänksam och fundera lite på vad man gör och säger. Vilket inte behöver innebära att man själv vägrar smink eller hudvård eller inte bryr sig om sitt utseende men att man tonar ner viktigheten i det hela genom att t ex inte ge 4-åringar sminkset i present.
Inte stå framför spegeln och kommentera sitt utseende på ett negativt sätt med påverkbara yngre i närheten. (det kan man svära över för sig själv när man för en hundradels sekund undrar vem tanten i spegeln är…)
Jag har funderat på detta länge. Jag blir inte påverkad, som jag känner det. Men jag blir förundrad över hur man kan vilja sminka sig så och också gå så långt att man vill operera sig eller med andra sätt ändra sitt utseende. Jag är 46 år och har sminkat mig mer eller mindre som jag gjorde i nian, fyller i ögonbrynen och jämnar till dem lite och så mascara. Ibland använder jag underlagskräm ( som jag vet heter nåt annat men jag kommer inte ens på det nu) och kajal eller ögonskugga, men helt ärligt så låter jag mest bli. Och de nya sätten att sminka ögonbrynen, där är jag säker på att någon bara skojat och ska se hur många som går på det för jag tycker att det inte bara är fult utan även ser helt galet ut. Contuoring är det samma med. Jag kan inte förstå att man ens orkar göra det.
Nu har du, Kristin, frågat om vad vi tycker och jag har ärligt svarat. Jag skulle aldrig skriva detta hos någon som undrar hur de ser ut när de gjort det tex. Alla ska få sminka sig eller operera sig som de vill och jag är inte den som säger att de inte får.
Tack! Det är många som har smink som stort intresse så jag fattar absolut att man orkar göra det. Jag fattar inte hur man orkar springa runt på en plan och jaga en boll, helt idiotiskt enligt mig men jag fattar att många har ett stort intresse för detta så jag vill inte döma på något sätt. Man behöver inte förstå allt men man bör reflektera över hur man själv mår och påverkas av utvecklingen tänker jag. 🙂
Superviktigt ämne att lyfta.
Men jag reagerade på en grej, är det inte lite knasigt att använda uttrycket ”indianmålning” för att i detta sammanhang prata om contouring som ju inte har något att göra med infödda amerikaner.
”Face painting has been used in Native American culture since antiquity with each tribe having its own unique patterns and designs. Face painting is an important tradition that allows Native American people to connect with their heritage, tell stories, and assert their social standing and power. The uses, colors, and symbolism of face paintings, though, have varied throughout time and tribe.”
Hoppas du inte tar illa upp och givetvis så kan min känsla vara fel.
tack för reflektion. Ja, det är möjligt att det var fel ordval att använda. Du tänker att indianer skulle ta illa upp av det?
Jag tycker det ser ut som man “indianmålar” ansiktet då man gör contouring och det var såklart inget illa ment. Om det på något sätt skulle vara kränkande för en folkgrupp så ska jag naturligtvis inte använda det ordvalet i detta sammanhang fler gånger. 🙂
Ojojoj…där halkade du igen…
😆😉
Nej, vadå halkade? Ibland tänker man inte på hur vissa ord tas emot bara. Jag förstår fullt ut att Kristin inte menade något illa.
Men ja jag tänker väl på hur problematiskt det kan bli när man tillskriver något västerländsk med något från en minoritetsbefolkning som blivit utsatt för rätt mycket Kulturell appropriering. Det var väl så jag tänkte i alla fall 🙂
Det är svårt det här med text och tolkningar utan att ha tillgång till ansiktsuttryck, ögon och leenden… Det blir stolpigt och kantigt och mycket utrymme för diverse tolkningar som inte så sällan inte blir vad som var tänkt från den ene eller andre.
Vad jag menade med halkade var att jag fnissade till över att Kristin, som fick en reaktion från dig på ordet “indianmålning” ställde frågan om du trodde att indianer eventuellt skulle ta illa upp. Det blev en oavsiktlig upprepning på det “förbjudna” ordet. Om det nu är det det är. Förbjudet alltså.
Jag förstår absolut att det inte är din mening att nedvärdera indianer som använder ansiktsmålning och förstår även associationen – det som kanske blir tokigt är att i texten framstår din användning av ordet “indianmålning” som en negation och kan därför tolkas som en rastistisk användning av ett begrepp. Jag upplever att det du menar med begreppet är kanske att det blir som en slags “krigsmålning”, att man knappt mer kan ana vad som syns under alla lager smink?
Och jag håller definitivt med om att det måtte vara problematiskt då man ska försöka förmå sin egen självbild. Och vad klok din son är, vilket väldigt empatiskt och insiktsfullt resonemang!
Uppskattar din blogg mycket, har läst den i många år och här får livets alla områden plats både det fina och det tunga. Tack!
Vad frågan handlar om är valet av att använda ordet indian. Det är ett nedsättande och förnedrande ord, precis som n-ordet, och ska därför inte användas.
Tack Maria – jag googlade och det visade sig att jag var väldigt dåligt upplyst kring att detta var opassande. Jag kommer inte göra om det i fortsättningen.
“Är ordet indian olämpligt? Svar: Ordet indian kan numera uppfattas som stötande. Ordet är ursprungligen skapat av kolonisatörer och är inte en benämning som de människor som kallats indianer valt själva.”
Så intressant ämne! Jag tillhör själv skaran människor som är fåfänga men sällsynt lata. Lägger fem minuter på smink och har haft ungefär samma rutin de senaste 15 åren. Varje gång jag ska prova någon ny trend (fluffiga ögonbryn!!) slutar det med jag inte orkar. Jag vet faktiskt inte om jag håller med Nina Rungs slutsats om att måtten är snävare nu än förr. Tänker på alla husmorsknep på 30-talet, korsetter (och arsenik!) längre tillbaka. Vad finns det för källor till hennes påstående? Att det liksom aldrig varit värre. Ja, vi lever i en skönhetsfixerad värld men vi lever också i en tid av kvinnlig frigörelse, där många kvinnor inte längre är beroende av en make för försörjning. I Sverige finns det mig veterligen ingen särskild klädkod för kvinnor (som krav på klackskor som är vanligt i många andra länder), och på de flesta jobb jag har haft (kontor i Sthlms innerstad är det helt accepterat att komma osminkad). Att plastikkirurgi och skönhetsprodukter aldrig varit tillgängligare är förstås en bidragande faktor till varför en del lägger enorma summor pengar på sitt utseende. Det blev långt detta! Saknar en djupare och nyanserad diskussion kring skönhetsideal. Vet att ex vissa grupper lägger extremt mycket mer pengar på skönhet än andra, och om idealen är så jäkliga överallt borde det ju vara mer jämt fördelat? Tänker jag! Tack för intressant inlägg.
Och jag håller med dig Sophia, tror inte heller t vi lever i den mest utseendefixerade tiden. Min mormor är 90 år och supergullig men finns ingen som slänger ur sig kommentarer om utseende och kropp på samma sätt som henne.
Men en grej som jag börjat tänka på efter att ha läst en krönika är att alla influencers som jobbar med att vara ansiktet utåt och med varumärken etc. Vad händer när man blir gammal? Om du saknar pension, tbildning eller blir cancelled efter du gjort misstag? Hur klarar du dig då. Känns som en stor kvinnofälla? Eller vad tror ni?
Ja precis! Många äldre människor har ju inte riktigt hängt med i diskussionen om skönhetsideal och låter därför undslippa sig både det ena och det andra som vi aldrig skulle acceptera av yngre.
Jag tror absolut att idealen är snävare för kvinnor, och det är förstås illa. Men! Jag tror att det är en del kvinnor som lägger enorma summor och tid på sitt utseende, och en del som ägnar sig åt det i särskilt stor utsträckning. Men de syns liksom inte så mycket på sociala medier, så därför drar vi (felaktigt) slutsatsen att allt är åt fanders.
Vad gäller de som har utseende som sitt yrke? Alltså, rätta mig om jag har fel, men visst är det så att ett exklusivt antal av influencers tjänar storkovan? Medan de allra flesta har det som bisyssla och har annan försörjning vid sidan av? Jag tänker tvärtom. De fåtalet som lyckas är ofta skickliga affärskvinnor som tjänar LÅNGT mer än snittet. Varför är synd om dem? Då vore det också synd om idrottare och exempelvis dansare, som också har en kort karriär, begränsad av fysiska förutsättningar. Men jag vet inte! Länka gärna till texten, vore kul att läsa.
https://www.gp.se/kultur/kultur/dokumentären-om-margaux-visar-influencerlivets-baksida-1.88817411
Ja, helt sant! Å andra sidan tycker jag det är en utsatthet för även idrottare och dansare med! Och att vi borde ha ett system som täcker upp för dessa personer så att de inte hamnar i ekonomisk utsatthet. Tror inte på tanken om att alla har ”ett val” och får göra som dom vill. Det ska finnas ett trygghetssystem. Men tycker absolut inte att denna typ av arbete ska nedvärderas. Är som vilket reklam/säljjobb som helst och enskilda individer ska inte behöva bära ansvar för ideal och skönhetskrav, tycker jag. Och jag vägrar att förfasas över ideal. Min mamma bantade konstant under 80-talet trots att hon var/är en medveten person. Ett ideal jag är uppvuxen med och som jag tycker inte är lika kvävande idag.
Nu har jag läst texten. Och håller inte med, haha sorry. Kanske för att jag inte hängt med så mycket i skandalen över huvud taget.
Alltså. Skyddsnät är för samhällets svaga och utsatta. Margaux är ju vansinnigt framgångsrik, är delägare i många bolag och har en årslön på flera miljoner. Vad menar krönikören att det är för luftslott? Jag tycker det säger mer om krönikörens låga syn på kvinnors företagsamhet? Att kalla ett mångmiljonimperium för ett luftslott.
Svårt det där mer skyddsnät för framgångsrika idrottare/dansare. Ett fåtal tjänar gigantiska summor på sponsoravtal som jag utgår från har en massa uppförandeklausuler, eftersom inget företag vill bli förknippat med skandaler. Och att förknippas med en person som också är ett varumärke är förstås en stor risk.
Jag tycker att det finns orättvisor i sportvärlden. För tio år sedan jobbade jag med en av Sveriges främsta fotbollsspelare genom tiderna. Hon – det var en kvinna – kunde inte försörja sig på fotbollen fastän hon spelade i landslaget, utan hade ett jobb vid sidan av. Att vi belönar manliga och kvinnliga prestationer så olika – skamligt! Men att de få supervälavlönade idrottskvinnor och -män som inte forsätter tjäna storkovan efter karriären tycker jag inte är samhällets problem.
Jag är 41 & har inte sminkat mig de senaste 20+ åren.
Jag kan verkligen dras med i vad kvinnor i media förvandlas till. Men där är mitt ”avsky” för kladd i ansiktet större! Vill inte ha nåt som färgar av sig på kläder eller dylikt…. O har vant mig med att dras med mig själv. Men kan helt klart lockas utav vad kvinnor förmedlar i sociala medier gällande utseende .
Ja använder som mest mascara och lite rouge på vintern…..
Tack för ditt avtryck –
det är sällan svart eller vitt, det är verkligen inget fel med att sminka sig tycker jag och det är egentligen inte det jag ifrågasätter. Tycker man det är skönast utan smink så är ju det toppen 🙂
Frågan är vart gränsen går? Är det när man vill börja sminka sig som sitt instagramfilter och förändra storleken på näsan? Finns det något gräns ens? Det är väl upp till var och en antar jag men funderar en del på hur påverkad jag själv blir av detta. Hur mycket vill jag förändra mitt eget utseende?
Viktigt ämne Kristin!
Jag tycker så här: Kan vi inte bara få se ut som vi ser ut- vi är fina som vi är- det naturliga. Det har gått för långt tycker jag, med sminkning, operationer för att se ut på ett speciellt sätt mm.
Det kan väl inte vara bra för huden och kroppen, att “smeta på sig” så mycket krämer och smink. Som alltid är det upp till varje människa, vad man lägger tid och pengar på.
Bra Kristin att du skriver om det här, tack för det.
Håller med – det är inte svart och vitt och det är verkligen upp till var och en.
Man får ansvara för sina egna handlingar och vara “nykter” i hur påverkad man själv blir och vad man är för förebild för generationen som kommer efter.
Tack för ditt avtryck.
Därför är jag den ”tråkiga” mamman som inte låter min dotter ha tic toc på sin tfn, fick en variant på paddan utan egen inlog. Efter undervisning i skolan om stormakters inflytande på innehåll valde hon att ta bort den med.. tacksam för skolans draghjälp i detta då det är svårt när alla har.. finns ju mycket värre på tictoc än skönhetspåverkan. De förflyttar värderingar inom alla områden. Vi har ansvar för oss själva men också för våra barn. Låter så allvarligt när jag skriver detta, mer än vad jag känner. Kan inte få fram nyanser men jag önskar många vuxna verkligen förstod hur mycket som händer i dessa appar och var intresserade av det. Inte för att vi ska förbjuda utan hitta mer nyanser (och kanske ibland förbjuda 😉
Egentligen ville jag mest säga att jag känner igen mig i det där att påverkas, att köpa något jag sen inser att jag lurats på av smygreklam. Slutat följa många duktiga pga det. Känner inte så hos dig. Tycker du märker upp tydligt. Gillar att bloggen är en öppen del i din verksamhet. Tack för all läsning. (O älskar din trädgård)
Tack! Jag påverkas även om det inte är “smygreklam” – ser jag någon jag tycker om laga en maträtt, använda en tröja eller vad som så gör jag ofta samma sak eller köper tröjan sedan. Den inspirationen är jag också oftast tacksam för. Ibland kan något dumt impulsköp slinka igenom dock.
Bra att ha kolla på vad barnen konsumerar – detta borde också lyftas mer under skoltid tycker jag. Att de jobbar med dessa ämnen – kollar på dokumentärer kring ämnet osv.
Kommunikation är allt tycker jag – svårt att förbjuda saker, då utesluts ofta barnen kring i sociala sammanhang.
Så otroligt bra inlägg. Stor igenkänning😊Jag sminkar mig fortfarande som på högstadiet och har inte orkat lära mig nya sminktrender -inget stort intresse för smink och får panik av krämer i ansiktet. Och ändå blev jag i dagarna helt fascinerad av en sminktutorial som Sofia Wood lagt upp och började göra en beställning på smink hon använt-tills jag kom på att jag inte alls har samma färger som hon och att jag ju ändå inte kommer att se ut som hon gör… Jag är 55 år och påverkas fortfarande-hur ska det inte vara för alla unga? Jag är jätteglad att du finns och vågar visa verklighet och vardag på fint sätt, och ifrågasätta-tack för det❤️
Såg också och blev såååå sugen på att uppdatera min “sminkgarderob”. men då hade jag ju redan köpt den där “contour” boxen och ville inte ta mig råd…hahaha…
Har också funderat mycket på det där, och framförallt skillnaden mellan vad jag tycker och vad jag gör. vad jag tycker och vad jag själv visar upp.
För mig är den stora nyckeln till hur allt ska bli bättre att vi faktiskt säger det vi menar. Idag säger vi saker, men menar dem inte. Typ “alla är fina” och sedan skvallrar vi om att x har gått upp i vikt/ner i vikt/men-sjukt-hur-hon-ser-ut.
Lyssnade på en varg söker sin pod-podden där de sa att på en Lindexbild får överviktiga glänsa och bli applåderade åt men i samhället finns inte den platsen. Och jag tänker att det gäller skönhet generellt. Jag använder inte TikTok och skälet ovan är en av anledningarna. Det har blivit en princip även om jag har ett jobb som influencer. Något måste jag ju stå för och jag står för detta.
Lyssnade på podden Kapitalet och avsnittet Kryptoteket och det var MÖRKT. Precis som folk idag handlar i diverse saker för att pengarna ska växa så köper man också kvinnors utseende, tror det var krypto backat av snygga tjejer. Klassisk sälj greh med tjej. Så jävla mörkt. Tills jag insåg att det är precis det vi gör nu också. Stora influencers = ofta snygga influencers som säljer drömmen om skönhet på ett eller annats ätt. Reklamen har ju plöjt samma åker länge innan dess. Och mycket funkar ju så länge det är lagom och vettigt och förnuftigt. Men när algoritmen släpps fri ja då blir det… fel.
Det är för övrigt skilda världar när jag är hemma i Jämtland under lågsäsong: så många ser ut som många alltid sett ut. Men så kommer nyårsveckan till Åre, eller så åker jag själv till Stockholm, och alla ser så ANNORLUNDA ut. Som ett museum med vaxdockor. Hur är det i Varberg?
Jag är 30 år och ser nu verkligen hur kroppen förändrats. Två barn, rynkor i pannan, slappare hud etc.. tycker denna mening var träffande ” och framförallt skillnaden mellan vad jag tycker och vad jag gör. vad jag tycker och vad jag själv visar upp.”, för jag själv bloggar och instagrammar inte om skönhet, smink och utseende men väljer ändå mina bilder med omsorg. Står för en sak (alla är fina) och granskar ändå mina egna bilder som om att jag inte var fin. Skevt är det och sorgligt förstås, hoppas på förändring framledes..
Tusen tack för vettiga reflektioner – som vanligt!! Ska absolut lyssna på dessa poddasvnitt. jag säljer ju mitt utseende varje dag – min ansikte och min kropp på sociala medier – är ju faktiskt beroende i min affärsverksamhet att visa mig själv.
“Men när algoritmen släpps fri ja då blir det… fel.” PRECIS!
Jag upplever också att klimatet kring utseende är något helt annat i Stockholm och sociala medier än i min hemstad Varberg. Här är det rätt chill och och inte lika utseeendefixerat – men jag hänger dock inte på krogen längre och har heller inte döttrar. De tejer som följt med killaqrna hem har haft både lösögonfransar och mycket make up iofs..
kram
Du för alltid ett så bra resonemang, ger av dig och lägger in andras reflektioner kopplat till tema. Viktiga saker att fundera kring och något som många kämpar med. Har själv lidit/lider av acne i vuxen ålder och det är så svårt att låta sminket ligg, till skillnad från de yngre åren när jag bara använde smink till festligheter. Är som du och hatar att köpa, vill helst att någon skulle säga rakt av vad jag ska ha, då det i samband med acnen blivit ett ”måste”.
Hoppas du har fina mellandagar och tack för all bra läsning bloggen bidragit med i år!
Jag är 42 och har aldrig lärt mig hur man gör… så nu är jag nöjd med att inte ens försöka sminka mig. Ser dessa bilder/ filmer med sminkrutiner och blir mest förvirrad. Skulle aldrig orka. Brukar ta på lite löppglans så är jag klar. Klart jag fattar att jag skulle kunna se mycket bättre ut med massa smink, men är inte intresserad av att lägga så mycket tid på att lära mig och pengar som skulle behövas.
Hej Jenny! Är övertygad om att du ser vacker ut som du ser ut, utan sminket, naturligt är fint ❤️