stolt reklam för egen verksamhet

Jag önskar att jag tagit mer bilder från huset på Getholmsgatan på Hedvigsborg i Borås.
Min familj flyttade till Pelins gamla hus då jag var sju år – Arvid Pelin hade låtit denna villa byggas med utsikt över Pelins grusgrop . Jag vet egentligen inte vad denna Arvid gjorde med sin grusgrop – bröt grus till järnvägar?

När jag var barn så fungerade denna grusgrop toppen då vi barn åkte pulka nedför slänterna. Sen blev det Hedvigsborgs Idrottsplats med både fotbollsplaner och hockeyrink. Och det fanns även en korvkiosk här som hade en stor hamburgare på taket. Även tivolin och cirkusar har huserat här. Nu verkar det mest vara parkeringsplats eller stå helt öde.

I alla fall – vi flyttade till denna villa.  Den var på tok för stor för min familj. För många rum, knarriga trappor, tung ytterdörr med läskig ringklocka, stor källare med ett kassakåp stort som ett rum, två öppna spisar i marmor (eller var det granit?) , kattvindar att gömma sig i och rabatter fulla av rosenbuskar. Det var ett spännande hus men jag undrar ofta var vår familj hade hamnat om vi hade bott kvar i det lilla trygga huset på slänten, med plastmatta i köket och beige vävtapet i vardagsrummet.
Hade vi varit lyckligare då?

Starkaste minnet från lilla huset i slänten – Min syster och jag i den välvda dörröppningen, uppträdandes i våra nattlinne med svampar på och med hopprep som mikrofoner.

Jag tänker i alla fall att det var här någonstans min mammas stora intresse för att skapa vackra rum gjorde inträde i våra liv. Mitt flickrum inreddes med Laura Ashley tyger på lampskärmar, gardiner med hissfunktion och svepande med volanger, på överkast och kuddar i olika former och visst letade hon även upp en rosa persisk matta med liknande blommor som kunde pryda golvet. Skrivbordet och byrån handmålades med samma rosor som gardinerna och jag fann mig själv boende i en rosa blomdröm. I denna period var jag en bokmal utan dess like. Låg på sängen dagarna i ända och läste Kitty eller Tvillingarna på Sweet Walley High och sedan blev det såklart hela serien med Virginia Andrews innan jag slukade alla andra skönlitterära verk min mamma hade i sitt bokrum.

Helger och andra ledigheter spenderades gärna på någon auktionskammare i Borås eller i Varberg. Mamma budade på konst, mattor, möbler och stora kinesiska urnor att pryda huset med. När jag tittar tillbaka på hur jag växte upp i denna miljö bland alla antikviteter, blommiga tyger och böcker blir jag varm i bröstet. Den byggde min egna lust att hänga tavlor från golv till tak och att leta efter spännande kombinationer.

Jag skriver detta inlägg för att jag vill dela min historia till blommande tyger och mönster – Laura Ashley, Lene Bjerre, Karin Larsson, Liberty… Mamma älskade detta!
Precis lika mycket som hon älskade sina pelargoner som trängdes i alla fönster förutom ett – rakt ut mot Pelins grusgrop stod ståtliga ormbunkar i vita krukor.

Ni som är med mig här och har följt hela resan med KLco vet att jag vill plocka in mina minnen i varumärket och dess kollektioner. Och nu är jag så otroligt stolt över att kunna presentera ett samarbete Hanna Wendelbo och jag har jobbat med sedan i höstas.

Hanna har skapat två olika mönster till Klco – detta med inspiration från min barndoms alla blommor och min egen trädgård.

Detta blir magi – var så säker. Alla mönster och prover är klara inför vår och sommar – jag längtar efter att berätta mer och visa er allt. Det färdiga mönstret håller vi på några veckor till så att det blir lagom i tid. Allt har sin tid  – som ni såklart vet och respekterar.

Pelargonen får sin välförtjänta plats  såklart och vi är så nöjda med resultatet. Pirr i magen som tusan – vill du klä dig i en blommig  dröm denna sommar?

Vi fortsätter givetvis med 100% europeisk linne, känns rätt i magen och så bra. Genom att skapa produkter av hög kvalitet vill vi uppmuntra till en medveten konsumtion – där produkter används om och om igen, överlämnas till familj, vänner och till och med till kommande generationer. Lin och linneproduktion är dessutom snällare mot miljön än till exempel bomull.

Ser fram emot att berätta mer.

Lämna ett svar till Cajsa Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Om villan på Getholmsgatan och kärleken till blommiga mönster

  1. Vad roligt att få höra lite mer om din barndom och uppväxt. Känner så väl igen alla de där böckerna som jag också plöjde. Ser fram emot att få se de kommande kläderna!

  2. Tack för att du delar din historia, så inspirerande!! Jag blir alldeles inspirerad att leka med tanken på var inom mig själv jag skulle kunna hitta en källa till någon egen verksamhet – som på samma sätt skulle kunna liksom bottna i min egen person.
    Det är verkligen fantastiskt inspirerande att få höra hur du i ditt eget liv finner en källa till hur du vill uttrycka din kreativitet och att det kan bli till ditt levebröd dessutom. Magi skulle jag faktiskt vilja säga. Vet inte om jag lyckas förklara vad jag menar men. Ja. 😀 Iallafall inspirerande inlägg.

    1. Tusen tack för din kommentar – blir verkligen varm i magen och glad av den.
      Jag har världens fantasi och den har varit med mig sedan jag var liten – på gott och ont, var ju världens drömmare, men har alltid försökt gräva där jag står – ibland behöver det inte bli krångligare än så.

      Ibland måste man bara börja att låta tankarna /drömmarna vandra och skapa något med dem – testa 🙂 Kram K

  3. Oj vilket inlägg att känna igen mig i – från Virginia Andrews, tvillingarna och Kitty till Karin Larsson och pelargoner.. Läser just nu två jättefina böcker som jag rekommenderar: Ett hem av Carl Larsson och I min trädgård vill jag vara Karin, av Elisabeth Svalin Gunnarsson. Ser verkligen fram emot att se er tolkning här framöver, ser onekligen lovande ut! ❤️

    1. Hahaha, vi var många som låg raklånga på sängen och drömde oss bort i Virgina Andrews värld. Jag har kvar alla böckr men vågar inte läsa dem för jag vill inte förstöra det fina minnet och tycka de är töntiga nu 😉 kram K

  4. Det kommer bli så vackert. Minns när jag klädde mig i Laura Ashley och aldrig kände jag mig så levande och fin som då. Även fast den tiden även var svår som utstött. Var “för blyg”, klädde mig “fel”, var “för smal” m.m. Mkt för hit och dit. Gillade heller inte smink utan köpte växter, naturlig hudvård eller en bok att fly in i. Hur som så minns jag särskilt naturens betydelse från den tiden.. vad det symboliserar idag. En styrka och mod att våga och få vara precis så blomstrande unik som man är.

    Har tyvärr vuxit ur mina Laura Ashleyblusar men längtar till att klä mig i nya bladverk från er. Är helt säker på att det blir det vackraste någonsin ❤

    1. Det är verkligen en styrka och ett mod att våga och få vara precis så blomstrande unik som man är – så sant som det är sagt. kram till dig