Äter ni ostron?
I min barndom åt vi inte alls dessa men jag vet heller inte om det var så vanligt med ostron i Sverige på 80-talet. Vi åkte dessutom bara till Gran Canaria på semester och där åt man ju Papas arrugadas med mojo rojo. Jag var besatt!
Jag började äta ostron som vuxen och fick då lära mig tycka om smakerna och konsistensen. Det kom inte direkt självklart – tyckte inte alls om det i början. Men det är som med mycket annat i livet – matcha, kombucha, surkål… en hel del har jag fått vänja mig vid för att jag vill tycka om det.
I alla fall. 2020 köpte vi ett hus nere i Launguedoc – en plats som främst är känt för alla sina otroliga viner men också för sina ostronodlingar. Languedoc och kusten Occitane är känd för sina ostron som är av otrolig kvalitet och som fångas i de lokala saltvattenlagunerna, dessa kallas etanger. Anledningen till att ostronen trivs och växer i just denna regionen är att lagunerna innehåller höga halter av plankton som är ostronens främsta föda. Cirka 10% av alla ostron i Frankrike kommer från Languedoc och detta lockar såklart människor från hela världen. Slå dig ner här vid vattenkanten och beställ ett dussin ostron med ett glas vitt samtidigt som du ser båtarna glida fram och tillbaka ut över ostronodlingarna i bassängen – det är fantastisk upplevelse! Jag brukar alltid boka bord hos Le St Pierre Tarbouriech som ligger strax utanför Bouzigues.
Ett otroligt ställe som är fokuserad på agroturism och lokala produkter. För dig som undrar vad “agroturism” är så kan jag berätta att ordet är en sammansättning av två italienska ord – agricoltura som betyder lantbruk, och turismo som betyder turism – och det förklarar precis vad det är. Så många som vill semestra på detta vis och uppleva de lokala råvarorna, lantbruket och kulturen.
Här på Le St Pierre Tarbouriech har familjepassionen gått i arv i tre generationer men urspungligen var det familjens farfar som lämnade vingården för att istället arbeta med ostronodlingen. Jag brukar beställa lite av allt möjligt på menyn. Så det blir olika ostron och goda musslor som kommer både gratinerade och kokta.
Ostron är proteinrika med rikligt av mineraler och vitaminer. Dessa är så kallade spårämnen, ämnen som behövs i mycket små mängder och som ändå är livsnödvändiga för människan. De tio viktigaste vitaminerna och mineralerna i ostron är Jod, Zink, Järn, Selen, Calcium, Vitamin B12, Vitamin C, Vitamin A, Vitamin D, Vitamin E.
Jag äter gärna ostron med en citronbit eller hackad charlottenlök i rödvinsvinäger. Ibland mixar jag frysta hallon med vinäger och toppar med svartpeppar men då försvinner den goda smaken från ostronen till förmän för hallonet såklart. Det bästa är att öppna ostronen med en ostronkniv, hälla av lite vatten och lägga på is – sedan kan man låta den som äter ostronet dra av muskeln med sin lilla ostrongaffel innan hen toppar med citron och sedan häller in godsaken i munnen.
Här köper man ett dussin goda lokalt producerade ostron för 12 euro i matbutiken och för bara några kronor så kan du köpa nyss skördade ostron i en mängd ostronkiosker längs dessa saltvattenlaguner i Languedoc. En perfekt plats för ostronälskare alltså.
Min kollega Theoni är med mig här nere vid detta tillfälle och vi har en kick off på några dagar med knät fullt av arbete men också en hel del härlighet. God mat, vintage, promenader och fina samtal.
Jag har mitt löparschema att förhålla mig till också. Gha. Lite besvärligt eftersom träning på egen hand inte kommer direkt självklart för mig. Jag behöver allt pannben jag kan plocka fram för att ens dra på mig löparskorna.
Igår sprang jag ett test och idag ska jag springa distans i fyrtio minuter. Märker med mig själv att jag försöker deala med hur och när jag ska få in detta för börjar jag dagen med croissant, ost och baguette så är det kört. Då är magen helt paj fram till lunch. Så nu funderar jag på nybakad baguette idag och löpartur imorgon… fast då är ju vintagemarknaden. Får nog ta min vanliga frukost idag så jag kommer ut. Eller springa innan frukost?
Jag tänker inte banga och skita i det. Det får bara inte hända. (mantra i mitt huvud just nu, ut o spring, ut o spring, ut o spring….)
Är ni fler där ute som behöver planera mat och livsstil efter träning eller hur gör ni?
Den fina blå klänningen som Theoni har på sig, är det en del av sommarkollektionen?
Oja… med typ 1 diabetes så är det ett absolut måste med matplanering för att kunna träna. Så vid frukosten måste jag veta om jag har tänkt träna/ ut och röra på mig två timmar senare.
Absolut behöver jag planera! Jag vet inte hur jag skulle få ihop det annars – det sparar tid, gör det enklare att komma iväg (det som står i min kalender blir gjort!) men också för att säkerställa återhämtning. Jag tränar ofta sen eftermiddag/tidig kväll och efter det vill jag inte ställa mig och laga mat i en timme; jag vill ha maten lagad och redo att värmas. Jag skrev faktiskt om matplanering på bloggen i veckan: https://www.stinap.com/blogg/2024/planera-mat-for-veckan
Även om vissa människor (som jag) trivs mycket bättre än andra med att planera träning och mat, så är viss planering nödvändigt för att få ihop det, det ser jag hos mina PT-kunder också. Och det gäller framförallt när man ska göra en förändring av något slag; när det är en rutin som sitter är det lättare att vara mindre planerad.
Springer varannan dag, och alltid innan frukost, på helt tom mage. Sprang imorse (för mig) långdistans, 10 km, för första gången sen cancer och dubbel mastektomi för 6 månader sen, gick super! Fast efteråt är jag rätt hungrig, morgonkaffet var vansinnigt gott!