Har aldrig varit så ordlös som nu. känns det som.
Sitter med min dagbok och kan inte skriva ner vad som händer.

Torra löv faller från äppelträdet och jag drar mig undan.
Kan det vara 22 grader i vattnet? Jag stirrar rakt ner på mina fötter då jag går mot bryggan och tar mitt dopp. Om jag inte ser någon så ser dem mig inte heller. Visst?
Kan man bara få vara för sig själv ett tag, läsa fyra böcker och göra päronmarmelad?

Har funderat på att dra ut mattan här på övervåningen eller skaffa en valp. Kanske båda. Projekt eller tröst. Något att hänga upp sig på när hela havet stormar. Hjärnan behöver koppla av och jag vilar i att göra.

Någon skrev att jag var luddig och hintar om saker men berättar inte riktigt vad som försigår i mitt liv. Så får det vara.
Jag kan varken ge mer eller mindre. Jag skriver om det som finns i mig just nu. Kanske är allt rosenrött och skimrande ett tag, med svalkande bad, skrattande ungar och ljummen lemonad i sommarkvällen. Ibland kanske jag inte ens orkar lyfta armarna för att tvätta mitt hår och det känns som livet runnit ur mig.

Jag går igenom livet precis som alla – det är hagel och örfilar vissa tider. Det är mjuka smultronpussar och glass andra veckor.

Men jag är ändå av åsikten att har man en möjlighet att nå ut med ett budskap, väcka tankar & känslor, dela information och vara en tröstande medkännande syster – ja, då gör man det.

Även om man inte riktigt kan berätta för flera tusen främmande människor exakt vad som händer egentligen.

Jag plockade i alla fall den där buketten som jag gör om fredagarna.

Så badade jag och satte på mig blommig klänning.

Jag bad mellanbror flytta två soffor med mig i utbyte mot en pizza.

Sådärja. Boris tyckte ordningen var återställd och satte sig nöjd för att posera.

Blöta badkläder och handdukar i varje vrå. Sommarlov ett tag till.
Önskar dig och mig en mjuk helg.

Kommentarer till “På fredagen

  1. Att ta hand om sig är det bästa man kan göra och förståelse finns från de allra flesta. Du är en stor inspiratör till allt gör. ❤️

  2. Vet du. Jag tycker du är fantastisk. Inga ord för många, inga för få. Skriv inte mer än du orkar eller vill. KRAM

  3. Jag tycker om just det, att du är luddig och subtil. Visst är jag den som gärna vill veta mer, men jag kan också läsa in så mycket i det där luddiga. När någon bara beskriver känslor och tankar som flödar. Känner igen mig. Skulle åkt till Varberg i onsdags och besöka FGL Store bland annat. Men vädret var ilsket och då blev jag det med. Måste trassla mig till Varberg. Nu har ni både FGL och FarfarsLycka! Jag kommer, jag kommer…. 🙂

  4. Vad det än är, tänker på dig som jag inte känner. Allt man måste igenom när man är människa. Allt som inte syns när man visar framsidan. I detta är vi alla lika och ändå kan det vara så ensamt.

  5. Är så oerhört tacksam för dina berättelser, ord och bilder, oavsett vad du skriver, och att du bjuder in oss andra så generöst. Önskar att du får chans att läsa åtminstone en bok i helgen. Jag väntar på att min första ringblomma ska slå ut och önskar också möjlighet att läsa några rader.
    Tills dess stannar jag i ditt inlägg ett tag, bland bilder och ord.
    All ro önskar jag dig.

    Annelie

  6. Hej Kristin ♥ Jag känner mig nog lite som du nu,tror jag .. Kan inte heller pricka in min känsla riktigt. Ena dan si och den andra så, ungefär. Tror man begär lite för mycket av dig här, hos dig, inte vet jag känns bara så i bland i alla fall … Bara för att du är så himla bra på det du gör och ger här, bättre kan vi läsare inte få, enligt mig. Det hela blir bara mer intressant då. När jag blir lite så där velig, rastlös, trött och för mycket idéer, mm som snurrar i mitt huvud, har jag på äldre dar ( 48 år)😂 bara konstaterat , det får vara så, det är inte så farligt faktiskt. Det mesta med mig är ändå rätt bra.
    Inte va det meningen att det skulle bli så här många rader … Du gör bästa bloggen för oss som gillar denna typen av läsnig, de andra får hitta något annat, helt enkelt !!!! Kram F

  7. Ordlös kan vara bra. Vissa saker kanske inte kan uttryckas, bör uttryckas eller ska uttryckas till alla. Ibland kan det till och med vara svårt att hitta orden för sig själv. Jag brukar kalla det för att gå i personligt retreat, för någon dag, vecka eller en längre tid. Det är inte så att jag är tyst, bara tyst om vissa saker, gentemot kretsen utanför den innersta tills jag har hittat orden eller det sätt jag behöver uttrycka dem på. För att inte jag eller någon annan i min närhet ska fara illa. Sen är det skönt att inte hela tiden hitta ord, att få landa i känslor, tankar och i livet.

  8. Älskarrr din blogg! Tycker du delar perfekt mycket, dvs prick så mycket som du är bekväm med! Tackar och bockar för all underbar inspiration du ger, om och om, och om igen!

    <3

  9. Du skriver den absolut bästa bloggen med din inspirerande blandning av allt i livet. Och självklart ska man bara skriva om sånt som känns ok att dela med så många människor som du har läsare, inga konstigheter alls. Du ger så otroligt mycket ändå med det du skriver, även om det inte är detaljerat.

  10. Hudlöst och skört, starkt och intensivt och genuint tusen gånger om. Trots ditt sökande på ord så sätter du det om och om och om igen. Tack för att du delar med dig! <3

  11. Jag tycker att du skriver så fint, om både det ljusa och det mörka. Jag var tvungen att sluta läsa en del ”perfekta” bloggar när mitt liv var kaos. Det stressade mig att ”alla andra” var lyckade och lyckliga. Jag var inte avundsjuk, men jag klandrade mig själv för att jag inte orkade.

    I din blogg får jag allt. Det vackra som inspirerar mig. Men även känslan av att jag inte är ensam om att kämpa med mitt eget och omgivningens mående. Så tack❣️

  12. Skriv det du vill. Kristin du är en pärla varm och behaglig.
    En sann humanist med stor portion av empati.
    Du äger ditt liv du är kaptenen på din båt.
    Skaffa en valp till JAAA!
    Meta

  13. Livet är en berg och dalbana ❤ Vi har bra dagar och sämre ibland Tyvärr inte på topp 365 dar/år! Man behöver inte alltid berätta allt för alla heller på sociala medier Kram till dig fina ❤

  14. Livet liksom ❤️ Dina texter och dina bilder berör. Tack för att jag får titta in till dig! 🌻❤️🌻

  15. Jag tror att det är just precis för att du beskriver dina känslor och dina tankar utan redogöra för vilka omständigheter som orsakar dem, som gör det så givande att läsa dig. Alla våra liv är olika, men ja, nu hade varit ljuvligt att få bada i ensamhet, läsa fyra böcker och koka lite päronmarmelad.

  16. Kan inte riktigt förstå hur en kan tycka du delar för lite eller fel saker eller hur det nu var… Det hela bygger väl på att du berättar precis hur mycket eller lite du vill? Annars blir det ju jätteknasigt. Även om det till stor del är din öppenhet som gör det värt att hänga här, i alla fall för mig. Tack för att du skriver precis så mycket som du gör.

  17. Förstår och känner med dig! Livet är upp och ner. Jag själv är upp och ner ibland. Har mått jättedåligt under vinter och våren som var, av olika anledningar. Nu mår jag bättre. Tack vare en lång semester tillsammans med barnen och min man. Vet att det kommer bli tuffare nu med jobb och vardagen. Bävar för att hamna i ekorrhjulet igen. Många säger ofta att det blir bättre, sen. Det är inte alltid en tröst faktiskt, vill att det vara bra nu och är det bra så önskar man att det ska förbli så, för alltid. Det är så himla svårt. Jag lever med ångest som kan dra ner mig så djupt ibland, så man blir riktigt rädd. Ändå tycker folk att alla minsann pratar om ångest nu för tiden… Jag har levt med det så länge jag kan minnas och försöker vara öppen, även om det är svårt. Vet inte vad jag vill säga med detta mer än att du inte behöver eller måste dela med dig mer än vad du känner är okej. Även om du är influencer och en offentlig person så har du rätt till ditt privatliv! Jag är glad för de ord som du redan skrivit. Det ger mig verkligen hopp och en känsla av att inte vara ensam ute på det djupa vattnet ibland! Kram på dig! / V

Kommentarer stängda