Den vackra vintersolen strålade in genom våra fönster denna helg och satte guldkant på dagarna. Jag drog upp kameran och knäppte lite bilder som jag satte mig med nu när barnen somnat.
Men så försvann jag helt ner i ett intressant inlägg om hudvård hos Sofia Wood och kom helt av mig i bloggandet. Jag är verkligen kass i ämnet och sög i mig både hennes kloka text, tipsen och även alla kommentarer. Man kan verkligen bli helt fast i kommentarsfält ibland…
Älskar när folk engagerar sig och hade gärna velat ha ett mer aktivt kommentarsfält själv.
Men det beror såklart på bloggaren – hur man bjuder in till samtal och vad man delar med sig av såklart.
I alla fall, jag tycker verkligen om Sofias blogg och de ämnen hon väljer att skriva om. Nu har jag dessutom beställt en ögonkräm.
Och så sitter jag nu här med min egna text medan ögonen börjar grusa sig. Det är fint att få kika in så här på kvällskvisten innan huvudet når kudden.
Min dag har kretsat kring en fotografering och arbete kring vårt hjärteprojekt kring att minska den psykiska ohälsan hos ungdomar i vår hemstad. Vilka kontraster.
Jag har en dröm om att en dag ha möjligheten att öppna två olika trygga platser i Varberg – ett stort vackert och härligt hem för kvinnor och barn som behöver skyddas från våld. Och ett tryggt och kreativt hem för pojkar som gått vilse i livet och behöver det stöd de saknat från omgivningen då de växt upp – en plats där man känner sig meningsfull och älskad. Ytterligheterna – jag vet.
Dessa platser behövs ju i skedet då allt redan gått åt helvete.
Men så jobbar vi aktivt med att förebygga detta också – genom att skapa ett community för vuxna och ungdomar där vi delar med oss av kunskap, information och upplevelser. Vill skriva mer om detta – tycker ni det är intressant?
Så konstiga bilder det blev till denna text….
Ni får ha överseende. Tänkte nog skriva något om girlanger och jul egentligen men fann inte riktigt orden för det.
Drömmar är bra. De ska man ha.
När jag själv blev utsatt för våld så drömde jag mig ofta bort. Jag drömde om tapeter och bårder som var poppis på den tiden – att skapa vackra rum i fantasin blev en tillflykt.
Jag gör så fortfarande. Eller, nu när jag tänker efter, jag har alltid dagdrömt – ända sedan jag var litet barn.
När ångesten rider mig som värst så måste jag bara gå in i något vackert i hjärnan för en stund – då kan jag fundera på vart jag ska plantera rosenskäran nästa år… eller om hur jag dyker ner under vattnet och drar upp en tångruska en ljummen augustikväll… eller om hur jag paddlar mig fram på den perfekta vågen och trycker överkroppen uppåt samtidigt som jag hoppar upp på brädan…
Vad drömmer du om? Stort som smått?
Nu ska jag borsta tänderna och krypa ner bredvid varm lillebror. Kram till er.
Hej.
Jag är en sån som är usel på att skriva mina kommentarer, tänker ofta hur jag ska skriva och ibland börjar jag att skriva men så slår mig tanken “vem vill läsa?” och så raderar jag. Kanske ska ändra på det, och klicka på “skicka” istället.
Jag drömmer om harmoni, i stort och smått. Med ett klimat i balans och slut på terror och krig. Och så harmoni mellan hemma och jobb, med tid för att gräva i trädgården och fundera på vart nästa pion ska planteras samtidigt som jag samlar kraft för att orka en dag till på jobbet.
Det vore intressant att läsa mer om hur du tänker kring pojkar och deras uppväxt. Jag fick en son på äldre dar efter 3 storasystrar, och jag har ingen aning om hur en pojke ska fostras. Och min man och jag har helt klart olika uppfattning i frågan…
När sömnlösheten river drömmer/tänker jag oftast på barnet/barnen jag aldrig får. På djuren som gått bort men som alla lämnat en skärva av sig själva kvar. Jag försöker hålla fast vid att de alltid går med mig även om de inte syns, och jag för dem var de nu är.
När jag sover antar jag att jag drömmer om det som varit, det som gör ont och det/de som förstört för tårarna har runnit när jag vaknar till med halsen ihopsnörd och det tysta skriket kvar i lungorna.
Vaken tid så drömmer jag om träd i alla dess former. På något sätt har de i månader nu alltid funnits med i medvetandet. Djupa susande granskogar med mossa, mandelträd, strandtallar, cypresser, äppelblom, de ensamma i torr miljö, flodpilar, vissa specifika jag träffat på andra aldrig upplevda, vissa i ensamt majestät andra i massivt magnifika flockar. Lurigt att försöka förklara men något i stil med det som böckerna Trädets tid, Overstory och Second Nature beskriver.
Det låter fint det du vill uppnå.
Jag hoppas jag får kraft och tro/ro till att göra en egen blogg framöver. För min egen skull, men också för att dela mina passioner. Sharing is caring typ. Om nu någon vill ha en spellista utan julsånger länkar jag min månadslista:https://open.spotify.com/playlist/6EiozTXbzOvbzxk0rTNbYh?si=P6KD8In6TzahDSx8aunS1Q
Jag drömmer om att mina barn ska bli trygga och få styrkan och tron på sig själva att de själva finner sin mening med livet och att världen vi vuxna just nu skapar ska bli en fin, trygg och fri värld där vi respekterar varandra och inte förlorar oss i hat! Jag drömmer om att alla min närhet ska må bra och att jag får ett rikt liv! Jag drömmer om att vara fri och skapa måla akvarell, skapa keramik och annat som korsar min väg men även att jag kommer att få göra någon sorts inverkan och nytta i det stora hela litet som stort! Jag drömmer om variation och spänning men även sorg för sånt är livet! Kontraster i all oändlighet! Mvh @melindakhoo_
Åh så fint inlägg. Det må inte landat som du tänkt dig, men det landade fint hos mig.
Jag drömmer om att få hjälpa andra att förverkliga sina drömmar. Få de att våga. Annordna kreativa möten, kickoff, föreläsa. Det finns så mycket.
Åh, jag är också en riktig drömmare och flyr verkligheten genom att drömma mig bort till vackra platser. Drömmer också om roliga och kreativa projekt jag vill genomföra, om bilder att måla, inredning och roliga / personliga gåvor jag kan skapa och ge vänner bara för att jag älskar dom.
Skriv gärna mer om ditt arbete och tankar om det viktiga ämnet! 🙏 Ta hand om dig!
O ja, skriv mer om det!
Och, ditt inlägg som du började skriva om som handlade om hur en kan hjälpa en kvinna att ta sig undan en våldsam relation, (tror det var så du formulerade dig), vart tog det vägen?
Vet att du fick en nedlåtande kommentarer men strunt i den, din kanal är viktig! Och, än viktigare i juletider och ledigheter med info som det du börjat skriva på.
God jul!!
Och jag som vill kommentera allt, som ser dig som en vän jag inte har…
Jag vill träffa nya vänner men vet inte hur, någon i Örebro?
Är supersocial i jobbet som specialpedagog, men sen när jag bara är Ulrika vågar jag inte…
Älsk på dig Kristin och allt det vackra, sköra, spröda, varma, viktiga, riktiga, roliga du förmedlar 💙Vill börja fota pga dig! Jag som har en gammal Nokia klapptelefon jag använder… har fast telefoni och segast uppkoppling…
Jag drömmer om tid. Om tid, mossa och om timrade husväggar som tryggt bär i flera hundra år. Och om skog som stått obrukad i generationer. Jag är inte utsatt själv på något sätt, men jag jobbar med våldsutsatta i bostadslöshet. Många som fastnat i skyddat boende utan att komma vidare och många som lever i flykt i Sverige. Med barn och genom åratal. Hopplösheten i att ensidigt möta den delen av samhället och märka att det inte bara aldrig har ett slut, utan att det växer. Därför drömmer jag om tid. Och mossa. Tyst obrukad skog. Och tjocka tjocka timrade husväggar som står emot.
Tittar in här & säger ett spretigt hej! Låter som fina drömmar, så fint att kunna använda sin kompetens & historia för att skapa trygga, viktiga platser för andra. Jag älskar att vila ögonen på vackra bilder och inredning, men gillar också att läsa om relationer, klass, sånt som skaver, uppväxt, drömmar, sorger, föräldraskap, ja sånt som också gör livet, och går att spegla sig i eller fundera över. Och skrivna intervjuer + bilder med intressanta personer. Dina bilder är så vackra och egna, i blått & brons. Ha en fin dag!
Ja, mycket intressant! Och jag tror på dina drömmar om att öppna två trygga platser, så viktigt. Kör hårt! 🍀
tack Caroline! Ha en riktigt fin dag nu,
Hej! Jag är ett av alla barn som representerar de som växt upp utan trygghet. Jag har bott i fosterfamilj, HVB hem VOB hem och kvinnojour. Platser som skulle skapa trygghet, men som istället skapat ännu mer otrygghet.
När jag kände mig som tryggast var när jag umgicks med människor likt mig var sprugna ur otrygghet men som lyckats skapa sig ett tryggt liv eller bestämt sig för att ”lyckas” trots alla motgångar….någon som lyssnade, stöttade och visade på ”goda” exempel. Någon som såg min potential
Jag tror på att skapa trygga knutpunkter där barn och ungdomar är välkomna, tänker lite på changers hub som skapats av Siduri Poli som riktar sig till ungdomar i förorter. En plats att lära sig och skapa företag.
Jag önskar fler platser som inte bara pratar utan sätter upp tydliga målsättningar för att skapa sig ett liv, ett liv i trygghet!
Ha en fantastiska dag!
Tusen tack för din kommentar.
Det smärtar mig att du har behövt bo på otrygga platser.
Får gåshud och hjärtat börjar banka – tror vi är något bra på spåret. Precis så här går våra tankar – att vi ska skapa en plats där man kan få lustfyllda verktyg till vara handlingskraftig och lära sig att “göra”. Det är trygghet. kram till dig. Det var verkligen fint att du lämnade avtryck här idag – vilken bra start på dagen.
Som fyrbarnsmamma till fantastiska döttrar, och specialpedagog i grundskolan hakar jag på….
Jag drömmer om att ägna mig åt mer yoga, gå ner i tid på mitt “vanliga” jobb. Att inte tveka utan följa hjärtats röst. <3 Tack för en underbar blogg! Älskar din stark/sköra sida. Kram Eva
Vilka bra drömmar! Så klokt – yoga är läkande både inom och utom. kram till dig och tack för ditt avtryck.
Jag drömmer om vår baby som rullar runt och gör kullerbyttor i min mage. Att bli mamma, till mitt andra barn vid 42-års ålder känns obegripligt.
Att livskraften och kärlek är så stark. Djupt tacksam att få dela livet med min man och vår familj. Jag försöker att inte drömma för långt fram utan njuta här och nu.
Wow! Vad häftigt!
Stort lycka till!
Jag drömmer om att en dag kunna leva utan min ätstörning(beroendesjukdom) eller utan är väl fel. Jag kommer alltid få leva med den men jag skulle gärna vilja kunna göra det kontrollerat och med sinnesro. Jag drömmer om att älska mig skälv lite mer, både kroppen, knoppen och själen. Blir lite ledsen när jag tänker på hur många år av mitt liv jag har lagt på självhat, skam och ångest.
Men jag jobbar på min beroendesjukdom! Och jag har en fantastisk målbild. Som jag har fått av dig : ) i sommar ska jag fortsatt må bra, ha fyllt mig själv med sinnesro, styrka, kärlek, kloka insikter, slipade verktyg för att hantera mitt beroende, omgiven av min man och mina barn ska vi bila ner i Europa. Där ett av stoppen ska vara Villa Juli. Jag ska spela kort med mina barn i solen mot den gula fasaden, bada, läsa bok och fira min man som fyller 40 år. Det ska bli livets goda resa för oss alla.
Tack för en fantastisk blogg som inbjuder till mycket reflektion, inspiration och äkthet!
Stor kram
Tusen tack för ditt avtryck här. Jag håller tummarna för dig – tänker på sinnesrobönen:
“ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”
Vi lever med beoendesjukdom tätt inpå och jag vet hur svårt det är – lider med dig. Men jag hör hoppet, modet och styrkan i din text och jag önskar innerligt att du ska älska dig själv lika gränslöst som du älskar din bästa vän. Var snäll mot dig.
Och ha nu världens bästa resa till Frankrike – skänk mig en tanke då du går promenaden upp till den lilla byn Cabris ovanför Villa Juli. massa kramar Kristin
Så fint Kristin, tycker om de här funderande inläggen. Också glad och tacksam att du läser bloggen <3
Tack!
De funderande inläggen är också de skönaste att skriva – tack för dig! kram.