Igår mötte jag upp Anna vid lunchtid – herrejösses vad jag behövde lite vuxensällskap och vanliga samtal om jobb. Vi var båda helt utsvultna på detta och våra idéer spinnade verkligen iväg åt alla håll. Aldrig har vi funnit så många lösningar och möjlgheter som under denna timme.

-Men vem gjorde mötesanteckningar egentligen, frågade jag skrattandes då vi skildes åt och drog fram telefonen för att plita ner punkter i “anteckningar” . Nu gäller det bara att genomföra allt detta fina i praktiken också – tänk vad förändingar sätter igång tankeprocesser. Kan tänka mig att det är likadant i ert arbete om ni som jag också jobbar med egna företag. Eller är anställda också för den delen – alla branscher har utmaningar nu.

Nu gäller det att att kämpa på och se framåt – håll ut. Allt kommer lösa sig. Det blir sannerligen inte som vi alla tänkt oss från början men vi kommer landa på fötterna på ett helt annat sätt.

Jag ångrade att jag inte köpte med mig bullar hem. Ska åka förbi idag och ta med mig fika hem istället.

Det är tufft för restaurangerna nu såklart. Bra att man kan beställa take away så man på det sättet supportar sina favoriter.

Till varbergare – Jag älskar thai-stället uppe vid NG’s, vad heter det? De har i alla fall sjukt bra take away thai. Mums!
Nami har ju också take away om kvällarna.

Så här ser det ut här hemma just nu. Barnen har en skaparverkstad utan dess like dessa dagar.

Barn är så kloka och fina – är så imponerad över hur de löser situationen och anpassar sig. Vi har många mjuka och fina samtal här hemma och den största oron var för flera veckor sedan då jag var sjuk och Igor trodde jag hade viruset. Men då visste man ju så lite – nu finns mycket information att ta del av och följer man alla rekommendationer så finns det inte så mycket mer man kan göra faktiskt. Vi får försöka leva så vanligt vi bara kan.

Det positiva är naturligtvis att man har överflöd av tid helt plötsligt. Har till och med köpt en pastamaskin. Köpte också ett tyg att sy en kjol av…

Att bläddra långsamt i ett magasin och äta pistageglass kan man också roa sig med.

Jo, jag tänkte visa lite vad jag pysslat med bland mina växter. Syrenen här är faktiskt från min egna trädgård och den har stått sig jättelänge. Har bara snittat om två gånger.

Pelargonerna har friserats och jag har satt massa sticklingar.

Jag sätter dem rakt  ner i bra jord och vattnar. Om några dagar tar de sig och växer sig frodiga. Likadant med palettbladen. I påsarna står luktärt – jag har gjort precis enligt Hanna Wendelbos instruktioner på Instagram. Tack Hanna! Nu håller jag tummarna – har aldrig varit någon hejare på luktärt förr tyvärr.

Här kan du läsa Hannas inlägg om att så luktärt.

Och här i källartrappen står alla dahlior och lite frösådder i godisburkar.

Det blev rätt så många faktiskt – jag har planterat två knölar i de största krukorna. Nu ger jag dem ett par veckor så kommer de säkert upp fint.

Inne på bordet har jag plockat in kaprifol från en promenad. Det är så vackert ute nu – vilken dag som helst smäller naturen ut i grönska, överallt knoppas det & krokusar, påskliljor och snödroppar trängs i rabatterna. Det är något fint at glädjas åt även fast vi går igenom oroliga tider. Varm kram till er.

Publicerat av Kristin Krickelin

Kommentarer till “Status här hemma”

  1. Vill bara säga tack för att du bjuder så frikostigt på vackra glimtar från ditt liv. Just nu känns det viktigare än nånsin att välja att fokusera på det ljusa och det som ger guldkant på tillvaron. Jag blir så inspirerad av hur du ser på saker, och vad du väljer att lyfta fram! (jag ÄLSKAR också blommor) Plus att du inspirerar mig att fortsätta längta till jag får min egna familj, med ett gammalt hus på landet och kanske hund med. Just nu lever jag singelliv i stan med min katt. Men man vet aldrig med livet! Kram <3

  2. Hej, varifrån kommer de fina keramikrukorna som du har pelargoner i (den vita trappan)?
    Kram

  3. Det finnes tusentals utbildade vårdbiträden och underskötare i vårt land som går arbetslösa.Ta in dom.

  4. Du verkar ha koll Kristin så ej till dig.. men jag kan känna viss besvikelse ( nåja) över att vissa influencer jag vanligtvis gillar,trodde mig gilla tycks tro att de flesta jobbar hemifrån just nu för att deras vänner&släkt gör det.Dom vet men suddar bort och det gäller ju liksom inte mig…..oss osv. Självklart finns andra..Arbetarklassen kanske ? Kommunalare ? Mkt.i Sverige skulle stanna utan just kommunalare.Det synliggör verkligen hur deras liv egentligen ser ut.Välbetald medelklass har ökat rejält i Sverige och syns enbart på tex.tv.När såg du en vanlig arbetare på tv sist Kristin ?Jo,kanske på Ullaredsprogrammet där de värsta representanterna av dumhetsgruppen ska visa typ vanligt folk.De är ju sannerligen inte represantiva.Retar mig enormt på detta.Hånet mot arbetarklassen.Utan kommunalare skulle mkt.stå stilla just idag och särskilt nu i dessa dagar.Stort tack till alla ni så lågavlönade inom tex.sjukvård och annat inom kommunal verksamhet.Fan,vad ni kämpar ! Stort tack !

    1. Jag håller med dig – stor eloge till alla som jobbar kommunalt,. speciellt i dessa tider.

      Men “Hånet mot arbetarklassen” – jag förstår inte.

      Din frustration är säkert befogad och din känsla är verklig – jag beklagar att du känner så här. Kanske blir det en extra stor känsla av orättvisa då man ser influencers vara hemma med sina barn och greja då man själv inte har en aning om hur man ska få ihop det.

      Jag tror att många influencers försöker göra så mysiga inlägg de bara kan för att deras följare ska få en trygg och inspirerande plats att landa på då de möts av så mycket elände i andra medier.

      Jag kan bara tala för mig själv – men jag har jobbat hemifrån i flera år nu. Det har sina fördelar och nackdelar. Både min syster och min mamma jobbar kommmunalt så jag känner inte att jag distanserar mig till “arbetarklassen” och jag har själv varit servitris och städerska under större delen av mitt liv.
      Att vara egen företagare innebär risker och det är inte säkert att du har ett jobb att utföra i dagens läge då mycket blir inställt och kunder uteblir.
      Den här krisen slår hårt mot alla samhällsgrupper och jag personligen tycker det är extra viktigt att vi försöker hålla ihop och inte låter ilskan mot andra männskor och deras livsituation ta över.

      Är ledsen över att du känner besvikelse och frustration Kia. Jag tror den här krisen tar sig olika uttryck på oss alla. Jag själv känner stor tomhet och en stor hopplöshet.
      Vi får försöka peppa varandra. Kram till dig.

Kommentarer stängda