Utmattad i slutet av 2017

Jag funderar över mitt 2017 och kan absolut inte ljuga – jag är så glad att det är över.
Somliga hävdar att planeterna har stått helt fel under året och en del kallar det ett rent jäkla otursår.

Riktigt fina saker har sannerligen ägt rum under 2017. Jag har tagit mitt efterlängtade körkort, börjat träna regelbundet, gjort fantastiska resultat för FGL Store och haft många roliga & inspirerande upplevelser.

Men året har varit tungt. De senaste dagarna har tyngden varit smärtsam att bära.

Sent under hösten 2016 gick jag till läkaren efter jag hade fått konstiga fysiska symptom. Jag hade obeskrivligt ont i foten, hade börjat halta, högra armen kändes halvt förlamad samtidigt som örat sprängde av smärta. Jag hade migrän nästan varje dag och använde dagligen treo eller nässpray för migrän för att spänningar och suddig blick skulle lätta.
Gick ingenstans utan spray i väskan.
Till slut kom jag knappt ur sängen och satt bara och grät. Allt kändes meningslöst och det var jobbigt att vistas bland människor. Ville inte svara i telefon och all social kontakt gav mig extrem ångest. Jag glömde typ allt, kände att jag hade svårt att hålla tråden under samtal och kände mig helt förvirrad.
Min son, som varit sjuk under flera år, var riktigt illa däran och all min energi gick åt till att hjälpa honom, sitta i möten angående honom och ta mig igenom min vardag med jobbuppdrag.
Av läkaren fick jag till slut diagnosen utmattningssyndrom.

Jag “hann” dock inte vara sjuk.
Under samma period var jag på scen framför 2000 personer, spelade in film och tog emot priset som Årets Kreativa företagare i min kommun. Mina anhöriga har i efterhand berättat att de trodde jag skulle falla ihop under mina uppdrag.
Jag löste situationen med långa stunder av återhämtning efter varje ansträngning, isolerade mig och umgicks bara med min familj eller Mir. I januari började jag träna flera gånger i veckan och våren 2017 kändes fantastisk på så många sätt. Vår son blev också bättre. Jag var stark. Fri.

Under den sena hösten 2017 blev vår pojke sjuk igen. Det fanns stunder vi trodde vi skulle förlora honom – maktlösheten, ångesten och sömnlösheten visste inga gränser.
Samtidigt drog kampanjen #metoo igång och hur mycket jag än blundade och gick rakt fram på gatan kunde jag inte längre värja för alla de hemska kvinnoförnedrande historier som korsade allas vår väg.
Jag var åter där. Naken, ensam, slagen, våldtagen. Alla såg på. Naken, ensam, slagen, våldtagen.
Kniven mot strupen. Kudden över ansiktet när sista andetaget dras. Telefonsladden virad runt strupen. Spela död. Enda sättet att överleva. Jag var åter där.

Helt plötsligt var jag där – Ett liv jag flytt från i 18 år. Då det var det enda självklara – för att överleva. Fly och lägga fem år av daglig våldtäkt bakom mig. Livet med allt det vackra väntade och jag var hungrig på att börja leva.

De senaste månaderna har det varit tungt.  Jag jobbar med mig själv och min historia. Så mörk och ljus på samma gång. Jag är starkare än någon jag någonsin träffat – men just nu känner jag mig som en blöt liten fläck. Jag vill gärna inte ramla tillbaka i samma gamla vanor med flackig blick och en treo var fjärde timma.
Här kommer det nakna sanna. Jag vet att många efterfrågat det i denna värld av ytlig lyx där färgkoder, glossiga nagellack och tjusiga frukostar ofta tar överhanden.

Men vet du – de behövs också. För att vi är många som måste besegra mörkret med lite ljusa ytligheter.

Jag önskar oss ett 2018 där kvinnan får ta plats och våra döttrar lär sig veta sitt eget värde. Där våra söner uppfostras i samma varma famn som våra döttrar och aldrig någonsin tror att situationer kan lösas med våld och härskartekniker.
Jag önskar att min historia aldrig behöver upprepas.

Jag mår lite bättre nu. Jag har vilat en vecka och gråtit färdigt vid havskanten. Jag bär min historia mellan två ömmande skuldror och vänder nu blicken mot en spännande & kärleksfull framtid.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Utmattad i slutet av 2017

  1. Vad vackert och smärtsamt att läsa. Som livet självt. Jag önskar dig lycka och frihet 2018. Tack för att du delar med dig, det stärker oss. Kram

  2. Tack för att du delar med dig, jag blir tårögd när jag läser ditt inlägg. Jag har själv lämnat en liknande relation for några år sedan, och är nu sjukskriven för utmattning. Livet kan många gånger kännas riktigt tungt och orättvist, och så viktigt det då är att dela det jobbiga med andra. Att veta att vi inte är ensamma och ge oss tid till återhämtning.
    Och precis som du skriver behöver jag det ljusa ytliga för att hantera allt som är mörkt, så tack för att du bidrar med de båda ytterligheterna. Jag hoppas att 2018 blir ett snällt år, och jag tror precis som Håkan sjunger, att när vi går genom tiden har det bästa inte hänt än.
    Kram <3

  3. Tack för att du delar, du är modig, stark och fantastisk föredbil för många!!
    Stor kram och skål för ett underbart 2018!!!

  4. Tack för att du delar! Starkt och modigt! Det berör på djupet och svajar till i hjärtat. Önskar dig ett balanserat och snällt 2018!!

  5. ❤️ För varje gång någon delar det du nu gör, växer kvinnornas utrymme. Och mänskligheten. Och skammen placeras där den hör hemma. Ett stort steg för dig OCH ett stort steg för mänskligheten. Så tror jag. ❤️

  6. Kjære Kristin, det gjør vondt i hjertet å lese din historie. Takk for at du kom deg ut…..
    Og takk for at du er den du er. Følger deg på veien, du gjør meg litt mer modig, og gir alltid masse inspirasjon. Det må ha vært tungt å skrive og dele, men takk allikevel. Ønsker deg og din sønn og din familie det beste 2018. Våg å være svak. Og våg å være sterk. Masse kjærlighet. Stor klem fra Norge.

  7. Jag har följt dig sen mönstrat kakel i köket, långt mörkt hår, små barn fötter och jag har alltid tyckt att du haft ett djup, därför så fint att följa med dig. Du har gett mig massor! Konstigt att nån på andra sidan kan finnas så nära, konstigt men livsgivande och ljuvligt! Må det nya året bli stort och sant, levande och oväntat, mjukt och rogivande! Må det fyllas av klarhet och tilllit. Må det bli ert och allas vårt år! Kram

  8. Jag blev så ledsen och så berörd av din text. Vi vet så lite om varandra och vad man har med sig i livet. Önskar dig allt gott inför det nya året. Kram! Malin

  9. Jag önskar dig verkligen ett lugnt, harmoniskt och balanserat 2018 och vill skicka över all kraft, kärlek och energi till dig och din familj. Tack för att du delar känslor, erfarenheter och viktiga visdomar. Du inspirerar på många sätt bara genom att vara du. ❤️

    Jag har följt dig länge och dina inlägg har varit ett litet ljust ankare i en mörk värld där utmattningen tagit kommando sedan 2015. Min historia har många (ytligt sett) många gemensamma drag som din och dina inlägg har varit ett viktigt ljus i horisonten. För jag tror precis som du skriver; “Men vet du – de behövs också. För att vi är många som måste besegra mörkret med lite ljusa ytligheter.” Till följd av min historia och min utmattning så fyller jag livet med ljusa ytligheter – det ger mig kraft och glädje. Det andra, det tråkiga och utmattande tar sin plats ändå men jag väljer att låta det ljusa, positiva ta plats. Det har sitt värde. Ett stort värde i att få en balanserad tillvaro.

    Jag önskar dig all lycka!

  10. Tack för att du delar med dig av dina känslor, upplevelser och erfarenheter. Må 2018 bli ett mer glädjefyllt år för dig och din familj. Många kramar

  11. Jag vet att man kan lära sig att leva efter en utbrändhet. Att livet t o m kan bli bättre. Att man lär känna sig själv, men också att se andra med nya ögon. Att ta vara på det och dom som man tycker om. Att njuta av stunden. Du inspirerar många med din personlighet. Var rädd om den. Den är din egen. Var rädd om dig.
    Kram Anita

  12. Styrka och varma tankar till dig! Du är en fantastisk förebild precis just som du är. Jag önskar dig det vackraste och bästa 2018!

  13. All kärlek till dig. När folk har kritiserat det ytliga och tillrättalagda har jag alltid blivit så uppgiven, alla borde förstå att en väljer vilka sidor en vill visa upp för främlingar och att en blogg aldrig behöver visa ens en tredjedel av verkligheten. Skriver samma människor insändare till valfri inredningstidning och undrar varför de inte skildrar mer vardagsliv med tvätthögar och diskberg i sina reportage? När folk har tyckt sig ha rätt att veta ditt privata, mellan raderna eller direkt krävt att du ska berätta har jag velat skrika men skärp er nu jävla hyenor (förlåt). Du är inte skyldig oss läsare ett endaste dugg, glöm aldrig det. Jag är tacksam för att du inspirerar mig år efter år. Bra så liksom. Att du inspirerar fler kvinnor att våga ta steget att köra sin egen pryl. Att du är stark och svag, och att det är alldeles tillräckligt och bra. Jag behöver liksom du suga in allt det vackra som finns här i världen, av stort och smått och glädjas av det lilla så mycket som det bara går. Det finns så väldigt mycket mörker ändå i denna värld så vissa platser måste bara få vara sköna, avslappnande och lugna. Det kan ju aldrig vara fel. Jag hoppas att du får ett fint 2018, att din son blir bra och att du verkligen tar dig tid för vila och återhämtning. Det går alltid att skruva ner någonting som en har skruvat upp och dra ner på tempot även om det tar emot. (Har själv gått in i väggen två gånger pga älskar så mycket och är lite för högpresterande för mitt eget bästa men börjar långsamt fatta, acceptera och hitta en balans.)

    Stor kram till dig!

  14. Åh Kristin. Så modigt och bra fastän svårt kan jag tänka att skiva ❤️ Du är så ball cool, duktig bra och gullig. Heja dig och allt du tar för dig. Må mörkret lätta snart och både du och sonen må bättre. Många kramar i

  15. Livet är så skört och overkligt emellanåt. Tack för din berättelse! Familjen och havet och naturen läker tillsammans med inre styrka och tid….åtminstone vill jag hoppas det. Kram Ps. var kommer din fina klänning från?

  16. for en sterk fortelling og sterke ord. ingen burde oppleve det du har gjort. takk for at du deler, men også takk for at du alle andre dager deler og inspirerer med det vakre.

  17. Mina ord blir futtiga hur jag än formulerar de. Men jag känner desto mer med dig. Tack för att du skriver. Din blogg inspirerar mig och jag önskar dig och familjen allt gott.

  18. Åh, blir helt tagen av ditt inlägg, Kristin. Beklagar verkligen vad du varit med om, och hoppas 2018 blir ett fantastiskt år för dig och att sonen mår bättre. Kram tills vi ses igen!

  19. Är så tagen av det du berättar. Vilken mardröm du har levt i. Hoppas 2018 blir bättre för dig och hela din familj. Du är en fantastisk person att följa här på bloggen❤️❤️❤️

  20. STARKA du. Önskar dig ett 2018 fyllt av glädje och finheter. Tack för att du finns i mitt dagliga liv och delar med dig. Det berör.

  21. Jag läser, stannar upp och marinerar det jag just har läst. Plötsligt känns du mer verklig än innan. Det är när vi kan relatera till någon som vi känner mer samhörighet. Det vackra sidan du visat har varit så svår att relatera till…mer som en dröm. Men jag satt precis ikväll o samtalade med min pappa om bilder. Jag sa att vi behöver balans. Det kan inte bara våld/ lidande eller lyx/ överflödet…Jag vill se sådant jag blir glad av. Jag blir glad av dina bilder. Du inspirerar och lyfter upp andra konstnärliga medmänniskor. Jag önskar dig allt gott inför det nya året.

  22. Modigt. Va modigt gjort av dig. TACK. Verkligen tack. Går rakt in i hjärtat och fyller hela mig. In i varje cell. Heja dig. heja oss kvinnor! Varmaste kramen

  23. Väldigt berörande att få dela dina svåra stunder . Önskar dig allt bra och fina lugna stunder under år 2018 ! Kram från dansken

  24. ❤️ Finaste du. Tack för att du berättar. Och nytt mod nästa år, jag hoppas det rymmer en underbar vardag, frisk son och ett helat hjärta.

  25. Åh. Kära du. Fortsätt att ta hand om dig. Se framåt. Sakta. Kanske inte försöka att prestera mera? Du är ju redan så bra. Jag avslutar också året med tungt huvud… efter en tuff höst med mycket prestation o andrenalin. På nytt jobb. Men andrenalinet tog visst slut. Nu gäller det att lyssna igen o intala sig själv att man är bra bara genom att vara. Gott nytt år! Kram

  26. Jag kan inte på långt när förstå hur du mår och vad du får igenom. Vill bara säga att jag tycker du är stark som delar med dig. Önskar dig och din familj allt gott i fortsättningen. Sköt om dig.

  27. Kära Krickelin. Ett bättre 2018 önskar jag dig och din familj – hälsa, inspiration och ännu mer kämpaglöd. Du är underbart stark och man skulle aldrig ana vad som pågår bakom scenen i din blogg även om man får en liten inblick då och då. Tack för att du delar med dig av din sårbarhet, du är modig. Och visst behöver vi alla det vackra och lite glamour i vardagen också, hur ska vi annars orka med allt det andra? Du är verkligen en inspiration, men ta hand om dig och dina först så kan vi andra vänta. Kram, Namaste.

  28. All kärlek och styrka till dig och din familj! Tack för du berättar och delar med dig, jag tänker på dig (trots att vi inte känner varandra på något sätt), känner med dig och önskar dig allt gott för 2018. ❤️

  29. Vilka ord de för mig till tårar. Utmattad med sjuk son känner jag din smärta så skört,sorgligt och oändligt fint är det lilla liv vi har.
    Det vackra blir vackrare med sårbarheten du förmedlar så fint.
    All kärlek till er!

  30. Åh Krickelin!
    Jag förstår all smärta som kommer upp o kommer ikapp ibland. Jag har följt dig lite till o från sedan 2008 men kommenterar sällan. Skickar kärlek, värme, lycka till dig o de dina!

  31. Ord kan kännas så fjuttiga och små och jag är bara en främling. Ville skriva några rader i vilket fall. Jag vet att livet kan vara så mörkt. Jag har en barndom full av misshandel bakom mig. Men det finns också ljus och mycket vacker, så jag önskar dig och dina kära ett ljust och bra år 2018. ❤️

  32. Så starkt av dig att dela din historia. Jag önskar av hela mitt hjärta att du och din pojke får ett bättre 2018.
    Har själv levt i en relation där jag till slut gick omkring som en strykrädd hund. Nu har jag det bra med min man men många känslor och rädslor sitter i länge efteråt.
    Tillbringar nyåret i fjällen, enda stället där jag mår riktigt bra. Önskar dig allt gott.❤

  33. Oh !! Men så fruktansvärt! Jag blir alldeles mållös. Jag hoppas att din pojke blir frisk för alltid och att du kan komma över svinet som gjort så himla jävla fruktansvärda saker mot dig. 1000 kramar till dig. Och ta hand om dig ❤️❤️

  34. Höstens upprop öppnade ögon, satte hjul i rullning och det är fantastiskt. Men jag är ledsen att det för dig Kristin, med så många andra, blev en tid då sår revs upp. Samtidigt är jag glad att läsa att du ger dig tid att läka och hoppas att smärtan du bär lättar, lite i alla fall. Dina utmattningssymptom är väldigt lik mina. För mig har migränyoga (medicinsk yoga) gjort mig nästan medicinfri. Jag önskar dig och din familj allt gott, hälsa och ett fint nytt år.

  35. Från en annan Kristin: Av hela mitt hjärta önskar jag dig och din familj ett ljust 2018, med bättre hälsa för er pojke! Tack också för din underbara blogg – du har fått mig och familjen att allvarligt fundera på att lämna storstan för Varberg! Största nyårskramen

  36. Kjære deg, måtte 2018 bli bedre. Tenker på deg og barnet ditt, og ønsker dere alt godt. Takk for den beste bloggen, med de fineste, ærligste tekstene. Du gjør en forskjell!

  37. En riktig stor kram till dig och de dina och att det skall gå din väg ❤️ Alltid så impad av dig och din kreativitet oavsett tempo!

  38. Tack. Du skriver så att det tar sig in. Jag önskar dig allt gott, nu och framåt. Att du får ta hand om dig och det sargade, liksom det glittriga vackra. För som du säger, det behövs alltihop. Jag känner igen både smärtan och styrkan. 2018 vill jag använda styrkan för att ta hand om mig själv på allra bästa sätt. Gott nytt år vackra människa! Tänk att jag fick stöta på just dig detta knepiga år som 2017 också har varit för mig.

  39. Søde, modige Krickelin. Jeg græder med dig, er imponeret over din styrke. Jeg ved du kommer ud på den anden side, glad og fri, men jeg ved også, at der ikke er nogle genveje. Men du er godt på vej. Mit 2017 har også været ganske forfærdeligt grundet to sønner,som ikke har det godt. Men håbet om et meget bedre 2018 kan ingen ta fra os. Mange kærlige tanker til dig og din familie og et godt nytår ønsker jeg fra Danmark.

  40. Hej, jag har aldrig skrivit men jag fann hopp i det här.

    För sju år sedan var jag med om en våldtäkt och det gjorde ont i mig länge. Jag var alldeles för ung och för sårbar och redan tveksam på mitt egna värde. Nu var inte min kropp längre min och jag satte av på en kurs springandes bort från vad jag inte visste var. Jag förträngde den egentliga orsaken. Jag började kontrollera mat, träning och det lilla jag fortfarande kände att jag ägde av min kropp. Medan jag spottandes sprang milen för fjärde gången på en vecka svor jag åt de som fått mig att känna mig liten.

    Jag flyttade och började ett nytt liv. Började långsamt äta det jag ville, slutade ordna mitt liv efter kontroll. Till slut blev jag fri. Jag kände ingen ångest. Och då bubblade det upp, det jag hade förträngt under fem år. Och jag sa det för första gången högt, men på fyllan, till mina bästa vänner. Mitt sinne hade så länge blundat för det, men plötsligt – när jag var redo såg jag det svart på vitt.

    Året som följde blev jag gravid. Och fick göra en abort. Det var den största smärtan jag känt i mitt liv. Som att skrika in i tystnaden. Och året efter, detta år, gick jag efter fyra år av för stort ansvar och alldeles för mycket envishet in i väggen. Det blev svart. Jag fick, liksom du diagnosen utmattningssyndrom, och sex månaders sjukskrivning. Jag kunde inte andas. Tog mig knappt upp ur sängen på en månad. Sov och orkade ingenting, klarade inte av att vara ute bland folk och ljuden blev så höga att jag blev yr. Behövde ta pauser när jag gjorde saker som för andra var vardag. Som för mig också hade varit vardag.

    Jag grät och jag grät och jag grät. De kallade det duktig-flicka-syndrom. Men jag grät mest för att jag inte visste vem jag längre var. I hela mitt liv hade jag varit hon som leende hade sagt “jag ordnar det”, “nej det är inte för mycket för mig” och “bara jag är stark nog så klarar jag det”. Alltid ryggen rak. Alltid velat se mest möjligt av dagen och livet, aldrig pausa och förlora tid – bara njuta. Uträtta allt jag velat. Tänk om jag aldrig mer kan?

    Nu bor jag här, i ett hus i ett annat land i ett annat liv, med min pojkvän. Och jobbar fortfarande inte. Det har gått åtta månader. Men jag är så mycket bättre. Ljuden är inte längre lika höga, intrycken tar inte all min energi. Och jag är påväg tillbaka till det liv jag älskade så innerligt. Fast klokare, starkare. Framförallt starkare i mitt värde. Jag ser det som tur i oturen. Att jag som tjugofyraåring skulle gå in i väggen och behövde förlora mitt fotfäste för att inse mitt eget värde. Att allt det här har jobbat för mig – för att jag skulle ändra riktning i mitt liv och satsa på mig själv, på riktigt. Jag är tacksam, inte längre ledsen och liten – ibland bara lite arg. Men jag måste fortfarande stanna upp och andas ofta.

    Jag vet att våra liv ser annorlunda ut och jag vet att våra historier är olika. Jag är hemskt ledsen för det du har gått igenom – din pojkes sjukdomstid och jag kan bara föreställa mig vad tio år av något så fysiskt utmattande måste kännas som. Men jag måste bara säga att jag fann tröst i dig. Det är fint. Och att man inte får glömma att det ytliga hjälper mot allt det stora och jobbiga. Så nu ska jag unna mig något fint – alldeles för dyrt för någon som inte jobbar just nu. Men av pengar jag själv har kämpat ihop innan jag blev sjuk. Man ska aldrig glömma att lite materiell lycka kan hjälpa som ett litet plåster på såren. Och att nästa år blir bättre. Tänk vad man kan göra med all kunskap om sig själv och sina sår. Nästa år blir vårt år.

    Många kramar. Tina

  41. Ja, 2017 har varit ett riktigt skitår på sina håll – kantat av förlust och sorg, också hos mig och många vänner. 2018 tror jag helt klart är början på en ny era, lite sådär att vi och världen tar ett nytt andetag och börjar om. Tack för ett fint inlägg, önskar dig allt gott nästa år. /Elin
    hippyland.wordpress.com

  42. Åh, fina Kristin, låter som en sund reaktion på många osunda år. Känner själv av utmattningssymptomen som jag känner så väl här i slutet av året. 2017 var också här varit utmanande på många områden. Jag har hittat min ‘medicin’ och det är mjuka fantastiska Yin yogan. Var på en klass i går och har precis kommit hem från 90 min idag. Där på mattan kan man landa, vara med sig själv och komma i kontakt med sin kropp och känslor. Ibland trillar tårarna, ibland håller man på att somna allt är tillåtet. Kan inte nog rekommendera denna form. Speciellt för oss som är så mycket online i jobbet och har huvudet fullt av kreativa tankar. Tack för att du delar med dig. Jag tror vi kommer se det mer och mer framöver och det är så fint och sundt tror jag. Men först när man själv är klar till det så klar.
    Önskar dig ALLT det bästa i 2018!
    Kram Caroline

  43. Ibland känns ord så futtiga, det här är ett sådant tillfälle – jag vet inte vad jag ska skriva för att det ska matcha det jag tänker och känner när jag läser din text. Helst skulle jag vilja ge dig en lång, varm, omhändertagande kram men jag inser det orimliga i det. En mental kram får du i vart fall. Och så vill jag tacka för att du delar med dig, så otroligt starkt av dig! Jag önskar dig allt gott! <3

  44. Så stark berättelse. Tack för att du delar med dig av både yta och sorg. <3 Jag kan inget annat än önska dig och din familj ett fint nytt år 2018 <3
    Bamsekram till er alla <3

  45. Tack för att du delar med dig. Hoppas verkligen att det kommande året blir underbart för dig och din familj. Kram

  46. Alltså Kristin, så tagen av din text. Landade just på jobbet med en kaffekopp i handen när jag läste detta fantastiskt ärliga blogginlägg och tårarna bara forsade. Tack att du är så klok, genuin och god ❤️ Du är en stor förebild på så många plan. Jag är 24 och just påväg in i frilandsjobb och lär mig så mycket av att läsa om hur illa det kan gå om man inte får tillräckligt med avkoppling och nedkoppling. Det är stort av dig att berätta din historia så öppet, jag är så säker på att många många kvinnor blir stärkta av din öppenhet. Önskar dig allt gott inför det nya året, ta hand om dig och glöm inte hur bra du är. Stor kram från Nike

  47. Så jobbigt för dig Kristin. Stor kram till dig. Skit i allt snack om blogg-ytor – allt handlar om dig och vad du vill göra med dina upplevelser i livet. Att du sedan väljer att dela med dig är ett personligt val.

    Så ledsen för din historia & förstår att de minnena behöver ta ut sin rätt, och att meetoo vispat om rejält på insidan.

    Jag håller mina tummar för att Igor blir bättre och att du/ni kan hitta vilosamma stunder på vägen.

  48. Så starkt berättat som går rätt in i hjärtat. Verkligen inte konstigt att all smärta måste ta vägen någonstans. Trots att man bär på mycket själv så finns det inget som är värre än att stå bredvid sina närmaste när de är svårt sjuka. Jag tror också att det måste varit något med 2017 som har varit mitt värsta år någonsin. Håller tummar för att 2018 ska bli ett fint år med harmoni och balans på alla håll. Stor och varm kram❤️

  49. Tack för att du orkar dela med dig av det fruktansvärda som hänt dig och det helvete du gått igenom. Jag tror de flesta som läser bloggar vet att det finns mer i ett liv bakom en ”ytlig” fasad som visas upp i bilder och text på en blogg. Tack för att du orkar blogga och skapa vackert innehåll och genom ditt hårda arbete berika andras liv med dina inlägg och butik och allt du tar dig för. Ta hand om dig och hoppas 2018 blir ett år där du och din familj får må bra!

  50. Så stark du är som bär din sorger och din historia och vilken kamp det kan vara.
    du är också en väldigt skicklig skribent som kan förmedla den på den här sättet. Koncist, tänkvärt, poetiskt och relaterbart. Jag är imponrad och önskar dig allt gott. och tackar för alla vackra ytligheter såväl som välformulerad skärpa.

  51. Åh Kristin <3 Jag önskar att 2018 blir ett fint år för dig och familjen, att din pojke blir frisk och att du får ro i kropp och själ. Låt det ta sin tid. Din blogg har alltid varit en inspirerande plats för mig, kreativ och vacker men också tänkvärd. Tack för det, trots allt du gått igenom. Gör nu det som DU behöver!
    Kram och varma hälsningar!

  52. Jag hoppas att nästa år blir ditt år och din familjs. Önskar dig allt gott och tack för den här fina platsen <3

  53. Kjære deg. Eneste grunnen til at jeg ikke gråter nå er at jeg føler jeg må holde igjen fordi jeg har flere unger rundt meg her jeg sitter og leser. Men kjære deg… Hva kan jeg si!?! Jeg vet at jeg ikke vil la være å legge igjen en kommentar, det ville vært feil og feigt. Om det eneste jeg klarer å si er kjære DEG Kristin, jeg får lyst til å gi deg en lang klem og gråte med deg selv om jeg aldri har møtt deg. Du fantastisk sterke menneske, uansett hvor svak du kan føle deg. Du er fantastisk.

  54. Vad ledsen jag blir över att höra om din kamp, att du ens ska behöva ha upplevt detta hemska. Och maktlösheten över ett sjukt barn. Du är fantastisk! Vill bara ge dig en kram ❤️

  55. Kära du, mina tårar trillar ner för kinden när jag läser ditt inlägg! Känner igen mig väldigt mycket…. Mår väldigt dåligt perioder, å älskar oxå det fina, lägga ut bilder på det som jag tycker om, och där man liksom lite, kan gömma sig när det känns jobbigt inuti…..
    Det du har gått igenom är inte accepterat, har inte samma bakgrund… Men har kämpat mig igenom skolan med Dyslexi å det sätter djupa spår…. Har alltid kännt att jag inte passar in, känner mig annorlunda, begränsad…. Det tar på energin och tron på sig själv svajar alltid!!! Det tar sååå mycket av min energi!
    Du är så himla inspirerande å när man läser om allt du gått igenom, å med din sjuka son så inspirerar du ännu mer!!! Jag önksar av hela mitt hjärta att du & även jag får ett fint 2018❤️

  56. Vilket inlägg Kristin. Så fint skrivet om så mycket smärta och sorg. Och du har så fullständigt rätt i att det är de fina stunderna man måste uppskatta för att inte falla ned i bitterhet och mörker. Tack för ännu ett år av inspiration och glädje och fint stt du även delar med dig av de tunga delarna. Stor stor kram till dig och fin familj och jag önskar av hela mitt hjärta att ni får ett bättre 2018 och att din pojke blir frisk <3