Låt oss prata om kroppen –

Jag hade stora planer för ett hälsosamt 2021 där jag skulle vara snäll mot mig själv med mycket vila, meditation, träning, bra kost och många kalla bad. Jag skulle också komma igång med olika kosttillskott för att reda ut om detta kunde hjälpa mig med det stora destruktiva ångestpåslag som slog klorna i mig en gång per månad.

Planen var bra och motivationen var på topp – varva konditionsträning med att lyfta tyngder minst fyra gånger i veckan, en timmes promenad varje dag och stretcha ut kroppen i yoga tio minuter varje dag. Mycket vatten, grönsaker, bra fetter, …. Nemas problemas.
Men så blev jag sjuk i corona i början av februari och så gick vi igenom en tung kris i familjen – & nu har jag knappt tränat en enda gång sedan jag blev sjuk. Nu är vi inne i maj.
Mina matvanor ligger inte alls i proportion till min ambition och kosttillskotten har jag ätit upp utan att köpa nya.

Jag ligger efter i allt. I jobb, i föräldraskap, i relationen, i mitt mående, i min trädgård och ja, det finns nog inget som är i fas i mitt liv och jag släcker mest bränder.
Oskönt. Riktigt oskönt faktiskt.

Är så besviken på mig själv.
Jag som dessutom ville dokumentera och skriva kring detta – dela med mig av tips och tricks om att må sitt bästa jag – istället håller jag på och gräver ner mig själv.

Jag jobbar för mycket och sover för lite, har svårt med prioriteringar och äter sämre än vad jag gjort på länge. Har ont i rygg och axlar och blir trött bara av att gå upp för trappan där hemma. Träningsvärk av att bära fem påsar jord från bilen till trädgården… Vad är det som händer?
Ska absolut inte skriva något om vikt eller att jag är “missnöjd” med min kropp men men den där starka kroppen jag skulle jobba mot, den känns just nu ljusår ifrån mig…

Jag vill orka springa långt med min hund och bada i en evighet med mina barn utan problem – jag vill sova bättre, vara pigg och inte ha ont i ryggen.

Nu är det jag som sätter upp ett schema och prioriterar kroppen. punkt.
Något annat går jag inte med på.

Hur känner ni er i kropp och sinne just nu?

 

Lämna ett svar till Eva Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Vad hände med det hälsosamma 2021?

  1. Det är lätt att det blir lite mycket, särskilt under maj och december. Känner så igen mig. Har du provat yoga nidra? För mig är det ett väldigt bra sätt att sova bättre och komma ner i varv. Det finns en bra app som heter Yoga Nidra.
    Var snäll mot dig själv och fortsätt som du tänker med vila, motion och förbättrad kost i den mån du orkar. Ta hand om dig och tack för att du delar!

  2. Det är inte klokt alltså, jag känner bara dig via din blogg, men måste säga att jag tycker så mycket om dig och ditt sätt att uttrycka dig på. Jag hejar så på dig! Kram från Oslo, Anna

  3. Maj och december, två underbara men jävliga månader när tiden är knapp och ambitionerna höga. Jag är helt omdömeslös just nu och försöker bota trötthet med marshmallows (ja, du hör). Samtidigt vet jag att jag kommer att både överleva och återfå sansen i juni någon gång. Kort sagt, du satte nog ord på mångas situation just nu.

  4. Hej !

    Du är inte ensam om att känna så.
    Jag har inte ens upplevt det som du har varit med om men är ändå där.
    Känns så deppigt över att ens kropp inte är där man ville att den skulle vara 🙁

    Samtidigt så har man så mkt att vara tacksam för som man inte kan omfamna.

    All kärlek till dig / M

  5. Åh, låter som att du har det tufft <3 Tänker att du gör så gott du kan på alla områden så var snäll mot dig själv. För att plocka upp någon rörelse och visa kärlek till dig själv tänker jag att en stunds yinyoga varje dag kanske skulle kännas skönt. Som att du gör något fint för dig själv, ett tack för att du kämpar. De dagar det sedan finns tid och ork så kan ju även lite löpning eller styrketräning få plats, om det känns bra och lustfyllt.
    För mig har Johanna Hectors Soulwork Club varit ett toppensätt att hitta glädje i rörelse och få hjälp att komma igång med yoga. Det har också hjälpt mig att skifta synen på kroppen och träning till att det görs av omtanke och inte som ett måste . Passen som finns i SWC är heller inte långa, ca 30 min, så de känns som rimliga att få in i vardagen. Där finns också guidade meditationer och djupavslappningar som är underbara.
    Ta hand om dig <3

  6. Första bilden är ju John Bauer fast med kläderna på! Absolut, nu är det dags att fatta beslut och sedan hålla sig till dessa. Frisk och pigg kropp 2021!

  7. Hej, fina Kristin. För det första tack för din fina blogg och företag som gör så mycket bra grejer och fantastiska kläder. Att ovanpå det kunna träna massor det är ju omänskligt nästan. Var snäll mot dig själv och klappa dig på axeln för det du gör, inte banna dig själv för det som inte blivit av. Jag vill ändå ge dig två tips för att kanske komma på banan med din önskan om mer träning i sitt liv
    1.du verkar bo i ett stort hus med sidobyggnader. Det finns inte möjlighet inreda en träningshörna/rum med plats för en yogamatta/skivstång/tyngder/gummiband? Vi byggde om ett förrådsrum i källaren förra året och det är så underbart att lätt kunna ta sig ett pass i ett utrymme vigt åt detta. Både jag min man och barn tränar jätteofta där både ensamma och ihop. Så enkelt när man bara kan gå ner för trappen.
    2 skapa en privat träningsgrupp på fb eller liknande med några vänner där ni loggar era träningspass samtidigt som man då får pepp och glada tillrop av varandra. Sätt upp årsmål inte veckomål. Jag började i min grupp för 10 år sedan med målet 100 som var rätt svårt nå då. Nu dunkar jag 170-180 pass/år bara för att jag har sådan rutin på det.
    Ha en fin dag! Stor kram U

    1. Hej,

      Tack för feedback – vi ha ett “gym” i källaren. Men jag tycker det är så deppigt där nere så jag brukar bära upp vikter osv i huset – jag har verkligen så många förutsättningar att skapa bra rutiner. Det är görandet som ställer till det jag har prioriterat bort det nu när jag behöver det som mest…ghaaaa… så frustrerande. kram

      1. Kan man inte göra det mindre deppigt då? Jag tänker med färg och piff som du är så bra på! Vi har byggt om halva vårt garage till gym nu under corona och jag älskar den lite ruffa känslan där, gummilukten av gymgolvet vi lagt in och att man fick ha dunjacka på i början av träningspassen när man gick ut och tränade i februari-mars. Lite Rocky Balboa liksom 😉💪🏼 Men vilken känsla man än vill ha på sin träningsplats borde den ju inte vara helt omöjlig att skapa, det ska ju vara ett ställe man VILL vara på!

  8. Just precis likadant. På alla punkter. Och hade samma planer. Är också egenföretagare och allt går av bara farten. Så svårt att sortera och plocka ut vad som måste bort. Vaknar i den gnyende gryningens vargtimme och tänker att jag måste andas. För tillslut går det inte ens att skilja på stress och idén om stress. Förstår mig inte längre på tiden mer än att nu är den underbar därute och vi måste stanna vid det. Ska vi inte bara göra det? Tack för alla dina fina underbara ärliga ord Kristin ❤️

    1. Då är vi lika samma . phu, kämpa. Nu stannar vi vid våren och andas ett tag – går ut och rör på oss. Allt annats löser sig. kram

  9. Visst kan man tänka att en ligger efter men faktum är att det bara drar ner en ännu mer och stressar. Kanske har man bara satt upp alltför ambitiösa och orealistiska mål som ju såklart inte tar hänsyn till hur verkligheten ändrar sig och påverkar!!?? Målen ska ju gagna och inte pressa och vara föränderliga! Är det du som håller i din agenda eller håller agendan dig?

    1. ja, du har helt rätt. jag vet att jag är överambitiös i mycket – det är också ofta det som är min styrka.

      Men, då finns det som du säger inte så mycket marginal för sjukdomar och andra kriser i livet. En balansgång det där.
      Men det är himla viktigt för mig att hitta tillbaka till fysisk aktivitet – för min hjärna funkar inte så bra utan och dessutom blir jag deprimerad.
      Jag får helt enkelt prioritera det och bromsa med annat. kram till dig Ninni

  10. Åh Kristin, vill bara ge dig en stor kram efter att ha läst din text! ❤ Känner igen mig i så mycket av det du skriver. Men jag tänker – istället för att förbättra allt på en gång, kan man kanske göra små steg framåt här och där?
    Min räddning det här konstiga året har, förutom min lilla familj, varit utomhusvistelser. Ibland lugn, njutbar löpning, ibland hetsiga intervaller där jag bara sprungit skiten ur mig. Cykling och bad. Promenader, både låånga och korta, helst med något att lyssna på under tiden. Och så “dutt-tränar” jag – har ett par hantlar och gummiband liggande framme och kör några övningar då och då under dagen. Efter ett digitalt möte reser jag mig från datorn, hoppar runt lite och kör några bicepscurl t.ex.
    Jag försöker att tänka på träning som en belöning för min kropp, inga krav och måsten. Det ska kännas bra och lustfyllt och ibland går jag utanför min comfort zone och gör nåt asjobbigt, men som ändå känns härligt efteråt.

  11. Känner igen mig. Har inte rört på mig som jag ”borde”. Äter vad jag vill och känner mig inte helt nöjd med kroppen. Men så tänker jag till. Jag är frisk och känner ändå harmoni just nu trots att det är rörigt både här och var. Orkar liksom inte med rörighet. Bestämmer mig för att det får vara good enough. Och ta allt i min takt. Kan ta nästa steg en annan dag. Hoppas du finner ro i vardagen. Kram

  12. Åh som jag känner igen mig! Vill vara hälsosam och stark men det är som att jag går i ständig uppförsbacke… för mycket av det mesta just nu. Berätta gärna om hur du hittar tillbaka, så inspirerande att höra 🙂
    Livet är upp och ner och det kommer bättre tider. Lycka till!

    1. Yes – det ska jag göra. Livet går upp och ner och nu är det dags att skapa bättre förutsättningar för att må bra – är så redo!!! Delar längs vägen. kram

  13. Kroppen ok men sinnet ljuvligt härligt. Under veckan, mån-tors, yogar jag och prioriterar utflykt på helgen, skog, berg eller vatten. Kallbadar, grillar och njuter av kokkaffe. Hinner prata med min man och delar högt som lågt. Känner verkligen att naturen helar oss. Vill börja springa, skyller ännu på att det är för kallt :/ Så dumt. Kram till dig och tack för alltid så kloka tankar.

  14. Hej Kristin!

    Jag fick covid förra året och är fortfarande inte bra. Jag har fått diagnosen Post covid och är efter ett fortfarande nedsatt. Det finns massa olika nivåer av post covid och det låter lite som du också kan ha drabbats? Jag har tungt att gå uppför trappan, får lätt träningsvärk och det är ännu omöjligt att träna nån konditionsträning förutom lite styrka. Säger detta i all välmening, vill inte lägga på dig nån diagnos utan bara att kroppen kan ta lång tid på sig att läka efter en covid infektion. Viktigt att inte pressa för hårt, då får man lätt bakslag! Jag gjorde det misstaget förra sommaren och har haft en lång väg tillbaka. Så ta hand om dig! Mycket andningsövningar och lätt yin yoga har funkat fint för mig! Och göra sånt man tycker om hjälper också att läka det autonoma nervsystemet som är skadat (tror sig forskarna kring post covid nu sig säga). Hoppas du snart mår bättre!

    1. Ja, tror du det är därför det tar emot med träningen? Att kroppen inte är riktigt redo för det än? Jag får satsa på långa promenader och yoga kanske lättare löpning. Att utesluta rörelse är inte bra för mig alls för då ställer min hjärna till et för mig – allt blir deppigt och så mörkt.
      Ta hand om dig Sofia, kram

  15. Fy FAN vad tungt Kristin. Förra året den 15 februari så hade jag gjort 100 dagar yoga. Jag var starkare än kanske någonsin i livet förut och PANG: Pandemi. Efter 7 dagar av ångest och hemarbete så slog ett ryggskott till och jag var nere för räkning i 2 månader. Under sommaren rörde jag mig inte och i september fick jag inflammationer i knäna. Rörde mig mindre och mindre och nu i januari fick jag reda på att jag har artros.

    MEN!
    I två månader nu har jag tränat 4 gånger per vecka (yoga, styrka och stretch), och gjort knä-rehab varje morgon i 5 minuter. Jag äter nyponpulver, MSM, kollagen, Magnesium och ÄNTLIGEN har jag fått antidepressiva för min extremt kraftiga PMDS. Jag har också börjat på ett kostschema för att lätta lite på alla de extra kilon som tynger ned knäna. (I kombination med detta så går jag i digital terapi för att vara säker på att inga konstiga tankar kring mat eller kropp triggas).

    I november kunde jag inte ens sätta mig skräddare för att allt var så segt, stelt och smärtsamt. Jag grät nästan 21 dagar per månad och under ägglossningen så fick jag sjukskriva mig varje månad eftersom jag inte orkade lyfta kroppen ur sängen.

    Idag sitter jag här, första dagen på ägglossningen och jag mår…. helt okej? Lite trött, gråtmild och hungrig men glad och lugn. Knäna är bättre, trots att läkaren sa att det inte var möjligt att bli smärtfri och igår vågade jag mig på en privatlektion i Crossfit. Jag!? Som alltid fått stora skälvan av tanken på att ens spela brännboll framför andra.

    Du kommer igen, om jag klarade det så klarar du det. <3 All styrka!

    1. Shir vilket år du haft Julia – så tungt. Gädjer mig att du är på banan igen och är på bättringsvägen – inspirerande!!

  16. I all välmening låter det som du pressar dig för hårt med jobb och alla andra projekt, dessutom har du gått igenom en allvarlig sjukdom. När jag ser mig omkring på arbetsplaster och i min omgivning blir jag mörkrädd när jag ser hur många 30-40-åringar pressar sig över gränsen i samhället idag. Jag är snart 60 och har själv varit där och det slutade inte bra, jag hade trots allt inte hälften av vad jag räknar upp nedan. Det jag ser med många yngre är att man vill ha allt samtidigt, på en och samma gång: inspirerande arbete, familj, häst/hund, vackert hem, sommarställe och helst träna inför någon utmanande tävling eller mål. Jag blir rädd , riktigt rädd. Mina barn är under 30 och jag hoppas att de inte hamnar där. Var sak har sin tid, inte allt på en gång försöker jag förmedla.

    1. Hej Karin,
      det är möjligt att man pressar sig för hårt ibland. Men är det något man ska prioritera så är det väl hälsa och rörelse?
      Jag får helt enkelt gör avkall på annat. Jag tror många i min generation känner att allt är möjligt och vill ta för sig av livet för fullt – men så viktigt att inte bli fartblind och finna stunder för njutning och vila. Jag har en fantastisk möjlighet att landa i min trädgård och ute på hundpromenader – jag hoppas alla som lever “mitt i livet” med barn, hus, jobb och husdjur finner sin fristad. kram