Serie – Kvinnokroppen – del 1

Men vad är det här?

Vad händer egentligen i kvinnans kropp då vi åldras?
Ni som följer mig regelbundet vet att jag sovit riktigt dåligt det senaste året.
Jag har fått svarta hår som växer ut ur hakan, är extremt känslig mot socker och kaffe, känner mig otillräcklig och har ångest. En gång i månaden så blir jag dessutom helt personlighetsförändrad. Det destruktiva varierar i styrka men vissa månader är verkligen skrämmande. Vem är jag?!
Då kan jag skicka sådana här sms till den jag älskar mest i hela världen. Vem skriver så? Varför får jag världens flyktbeteende och inte vill vara med längre?
Hur står min man ut?

Vad händer?

Under dessa dagar kan det vara helt svart och jag vill krypa ur mitt skinn. Ingen ska behöva stå ut med mig tänker jag och det går inte att förstå mig, jag är så dålig och – förtjänar jag ens att få leva?
Jag isolerar mig, går långa promenader gråtandes, allt är meningslöst och jag är livrädd för att tappa det och få utbrott inför människor runt omkring mig.
Så illa är det inte varje månad men tillräckligt ofta för att detta ska skrämma skiten ur mig.

Jag har skyllt på adhd och på att jag är högkänslig. Att jag är komplicerad. Att jag har en galen personlighetstyp – stackars mig och alla andra. Buhu.
Fast är det pms eller svår pmds?
Eller – är det kanske förklimakteriet?

Klimakteriet känns lite tabu att prata om – jag har faktiskt inte hört så mycket om det förrän nu när jag börjat efterforska på nätet och läsa böcker i ämnet. Det är förknippat med att åldras och det känns som att vi i västvärlden gör allt för att inte åldras – vi har så stort fokus på vår yta. Klimakteriet signalerar ju att jag som kvinna på något sätt är förbrukad – att man har blivit tant. Jag tänker svallningar och “kärringarus” och “kulturtant”…. Kunskapen inom detta är noll alltså.

Forskning om kvinnohälsa generellt väldigt eftersatt – som med väldigt mycket i samhället tänker jag.

Jag måste få svaren och få bukt på det här.
Jag har därför läst på lite nu och tänker djupdyka ner i ämnet under 2021 och hoppas att jag under tiden kan hjälpa andra med samma svårigheter. Det blir intervjuer, reportage, kunskap och tips.

Nu förstår jag att det är kemiskt – och det går att göra något åt det. Jag är ingen galen människa – det är en obalans mellan östrogen och progesteron i kroppen.
Hör här:

Varför får man förklimakteriesymtom?

“Hormonerna är utformade för att arbeta ihop och fungera som en helhet. Samspelet mellan hormonerna och signalsubstanserna under de hormonella förändringarna i ditt liv lägger i stort sett grunden för hur du mår. När hormonerna av någon anledning minskar i nivå eller börjar fungera sämre, kommer du med största sannolikhet att känna av det.

Mellan 35-50 årsåldern varierar nivåerna för våra kvinnliga hormoner östrogen och progesteron kraftigt och den inbördes relationen dem emellan rubbas. Det här påverkar signalsubstanserna i hjärnan, som i sin tur påverkar vårt psykiska mående. Både östrogen och progesteron har starka positiva effekter i kroppen bl.a. antiinflammatoriska. Så sjunkande hormoner påverkar även hur du mår rent fysiskt och kan t.ex. ta sig uttryck i form av t.ex. diffus smärta och värk.”
(källa)

Ok – nu kör vi. Fokus på hälsa och välmående under 2021.
Det enda raka tipset jag har just nu är kalla bad och stoppa i sig lite bra kosttillskott men det vet ni ju redan. Ett annat bra råd är att prata med sin familj om detta – berätta hur du känner och låt dem få förståelse för vad som händer.

Har ni erfarenhet av detta? Hur mår ni?
Har ni några funderingar eller frågor jag ska ta med mig i detta?

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Vad händer i kvinnans kropp då vi åldras?

  1. Så intressant ämne och så många vi är som mår dåligt. Jag har efter flera års tveksamhet till slut testat en låg dos Premalex (SSRI-preparat) som jag fått utskrivet av gynekolog och nu undrar jag varför jag inte testat det tidigare. Vill inte vara utan det! Jag är jämn i humöret och känner mig glad:) Ångesten och alla arga känslor är som bortblåsta. Har testat bioidentisk progesteronkräm men jag kände mig osäker på doseringen och märkte ingen som helst effekt. Ganska dyrt också. Kan slå ett slag för Premalex för jag känner knappt igen mig själv längre- på ett positivt sätt!

  2. Hei! Er 32 år så det er en stund til klimakteriet enda, men har i mange år slitt med kraftig pms, antagelig pmds. Vet hvor grusomt det er. En ting som har hjulpet meg er akupunktur over tid. En lav dose SSRI kan også hjelpe, enten hele måneden eller bare de siste 10 dagene før mens. Dog kjenner jeg ikke til om SSRI hjelper dersom klimakteriet er årsaken til pms, men jeg vil nesten tro det, ut fra det jeg har lest. Stor klem

  3. Så bra att du lyfter detta Kristin. Jag är 43, snart 44 och känner olika förändringar i kroppen, och har tänkt på om det kanske kan vara förklimakteriet? Bla är min PMS mycket värre och längre. En vecka per månad vill jag bara vara ifred. Då vill jag separera och flytta till något eget. Är trött och less på allt. Känner mig som världens sämsta sambo och mamma. Jobbet suger. Orkar ingenting och funderar mycket på livet. Ska det vara så här? Övriga symtom är minskad sexlust, sämre sömn då jag vaknar oftare per natt trots att jag är jättetrött. Kan lägga mig på kvällen med pyjamas då jag fryser, och sen vakna mitt i natten jättesvettig. Har ofta hjärtklappning, särskilt kvällstid. Inbillar mig att jag är mer känslig för alkohol och dålig mat. Behöver vara noga med rutinerna, även helger. Kan inte sova mer än till 06 på helgerna. Mensen är fortfarande regelbunden, men upplever den något rikligare de första dagarna. Detta har pågått i några år nu. Kan det vara förklimakteriet?

  4. Men heja vilket bra inlägg! Jag är 44 år och började blöda gigantiska mängder vid mens i 40-års åldern. Jag har endometrios och då konstaterades även myom. Nu äter jag medicin/hormoner mot detta och har kapat mensen helt. Så skönt att slippa den och jag är så mycket mer harmonisk. Innan var jag en enda bergochdalbana av känslor då endometriosen gjorde att jag hade kanske 4 dagar /månad då jag inte hade mens eller äggossning eller ont. Hormoner påverkar så mycket och jag önskar verkligen att vi kunde prata mer om det! Det ska bli intressant att se hur min övergång till klimakteriet blir med tanke på att jag redan äter hormoner.

  5. Varför måste kvinnor alltid ha en anledning till att få känna negativa känslor? Jag är inte i förklimakteriet och jag tänker att alla kan dra åt h-e ibland, det är helt normalt. Om man börjar tänka så alltför ofta så kanske man bör se över hur man vill leva sitt liv, egentligen.

    Jag tror inte att förklimakteriet är hittepå men med all den stress många lever under så är det väl ändå inte hormoner alltid som gör att man vill flytta 100mil bort och isolera sig totalt. Jag säger inte att du säger det men jag har märkt att många faktiskt skyller på PMS osv när de borde storstäda i sina liv istället.

    1. Håller inte med dig. Jag behöver inte storstäda mitt liv. Har det en bra och lugn tillvaro. Men jag får kraftig ångest en liten tid varje månad och det är innan min mens. Och jag vet inte vad jag får ångest för den bara kommer och påverkar både mig och min omgivning. Känslan av att dra täcket över huvudet och gråta så är det. Så nä där håller jag som sagt inte med dig. Lite hånfullt din kommentar tycker jag. Typ skärp dig.

  6. Precis så där är det för mig med!! Jag vill gå ut i skogen och bo under en gran så jag slipper familjen och de slipper mig! Vill verkligen veta mera om detta ämne.
    ♥️

  7. Tack för att du tar upp detta viktiga ämne. Jag befinner mig på andra sidan. Kroppen börjar äntligen vänja sig vid låga hormonnivåer. Kunde inte äta hormoner på grund av att jag fick cancer i 45 års åldern. Även jag är högkänslig och känner såväl igen svängningarna du beskriver. Jag vill vara kvinna hela livet i alla åldrar utan skam. Ser fram emot att följa dig 2021😊

  8. Viktigt ämne! Är själv 39 och inte i förklimakteriet ännu, men saknar att detta ämne inte uppmärksammas tillräckligt. Har flera kollegor, några år äldre, som beskriver problem med dålig sömn, nattliga svettningar, mardrömmar samt att vakna av att hjärtat rusar. Kanske kan detta hänga samman med klimakteriet? Tack för att du lyfter ämnet!

  9. Är 45 o det började med att jag svettades som en galning o sov hur dåligt som helst stod ut två månader med dessa vallningar, har hormonspiral o började med östrogen… vallningar gick över men brösten är större o ömmare, känner mig lite småtjock ….. va fan hände ….. mår bättre så fort jag äter bra, yoga, kalla bad men sexlust totalt borta… har en snäll man iaf som försöker parera att jag skall bo på landet, köpa häst, sälja barnen, tja upp o ner …

    1. Fyller 44 snart, och min sexlust är också borta. Har liksom inget intresse över huvud taget utav det. Tycker synd om min sambo. Man hör inte något om detta i samband med klimakteriet, det är mest tal om vallningar och dåligt humör typ. Så det känns skönt att man inte är ensam om minskad sexlust…

  10. Såååå bra inlägg! Kommer följa med intresse vad du kommer fram till för jag tycker det är ett svår-googlat ämne. Men hade tänkt kolla böckerna på biblan så småningom.

    En annan sak – när jag läst en del kommentarer till detta inlägg verkar många ha egna gynekologer. Där jag bor får man ta cellprov vid kallelse till barnmorska men varför/hur/av vilken anledning går man till en gynekolog om man nu inte har besvär så att säga? Fick bara känslan att många gör det utan att kanske ”ha problem”. Är det privat isf?

    Tack!

  11. Vet du om man kan göra provtagning på hormoner här i Sverige? Känns inte som att de gör det i första taget på vårdcentralerna. Tänker att det verkar mer vanligt i t.ex. USA, men jag kan ha helt fel☺️

    1. Ja du kan ta prover på hormoner, dock viktigt att rätt hormon testas på rätt dag i cykeln. Ta hjälp av T.ex HerCare så får du hjälp att tolka både provsvar och symtom.

  12. Stor igenkänning på detta. Håller med om att man inte får tillräcklig information och att det lite sopas under mattan och man får kanske annan (felaktig) diagnos. Jag har gått igenom hela registret,vallningar,svettningar,iska,gråtattacker,sömnsvårigheter,deppighet,trötthet,ångest,kraftig viktuppgång….rubbet! I flera,flera år. Tycker inte jag fått någon hjälp eller förståelse någonstans,utan har på egen hand försökt hitta en väg framåt.Jag är 53 år och tröttnade för ca ett år sedan på att må såhär. Fick höra att det var sköldkörteln,stillasittande livsstil,karaktärsdrag,livs-frustreringar och annat tjafs. Jag är nämligen i för-klimakteriet sedan flera år och tycker inte detta tagits på allvar. Sedan läste jag en bok av en slump om forskningar kring klimakteriet och googlade sedan fram info. Samt bytte gynekolog.Det som jag nu fattat och som funkar för mig är: TRÄNING och åter träning. Har börjat springa och träna gympa online hemma. Det är en enorm skillnad fysiskt och psykiskt. Sover bättre,svettningarna,vallningarna,ångesten,ilskan, oron och allt det andra hålls i chack. Helt otroligt,men sant. Så fort jag slarvar med detta,bara några dagar,kommer allt igen som ett brev på posten. Jag har trevat mig fram helt själv och hittat min väg,men tycker inte det ska vara så. Det positiva ( som ändå finns) är att jag skalat ner på massor av saker jag gjort för andra och tänker nu mer på mig sjäv. Inte en dag för tidigt. Jag vågar sätta ner foten och vågar säga nej,skala ner på ett helt annat sätt än förut. tänker och gör mycket mer för mig själv. Min träning är nu viktigare än allt annat,kompromissar helt enkelt inte alls,vilket jag alltid gjorde förut. Taket kan rasa ner hemma,men jag går ut och springer. Så jag ser klimakteriet även som något som kan föra med sig mycket som är positivt för så har det varit för mig. Håller helt på att ändra livsstil och inrikting. Samt,måste ju säga att din man är underbar 😉 Han har fattat hela gallopen 🙂
    Följer din djupdykning i detta ämne med stort intresse.
    Samt stort tack för en underbar blogg,
    Monica K

  13. Du är inte ensam, åtminstone jag delar din erfarenhet. Och så några miljarder kvinnor till…
    Har du lyssnat på Klimakteriepodden? Om en börjar från avsnitt 1 så finns massor av nyttig information att lyssna på. Och så finns ju din västkustgranne Monika Björn, hon har samlat massor med info.
    Men visst är det himla dåligt planerat av den som evolutionerade fram kvinnan, att ordna så att hela klimakteriefasen kommer ungefär samtidigt som åtminstone något barn är i de “ljuva” tonåren. Precis när en har fullt upp med sina egna hormoner som löper amok, så ska en också hantera en tonåring som gör revolt.
    Jag hämtar kraften på gymet.
    Lycka till.
    Och jag ser fram emot att få läsa mer om dina upptäckter kring klimakteriet. För vi måste lyfta upp eländet i ljuset.

  14. Bra att du tar upp viktiga frågor.
    Dock förstår jag inte varför det skulle vara ett tabubelagt ämne.Vet vi vilken forskning som finns?
    Man har ju hört skräckhistorier om klimakteriet och hur mkt förändras o jag lider med er som delar era historier.Ta all hjälp som går o få istället för o må dåligt.
    Det är ju rätt vanligt inom många områden att man får tjata sig till metoder o läkemedel inte bara kvinnorelaterade.
    Konstigt nog har jag inte märkt någon skillnad o ja,jag har åldern inne..
    Finns det nån mer därute?
    Kanske borde delta i någon studie om det finns någon…

  15. Tack för att du delar med dig 🙏❤️
    Fick livmoderhalscancer när jag var 33, är nu 36. Eftersom dom avlägsnade både livmodern och äggstockarna så sa läkarna att jag behövde östrogen för att inte hamna i klimakteriet. Ville avvakta och prova något naturligare men hamnade i klimakteriet på en gång och fick världens svett vallningar så jag började med östrogenplåster.
    Sen började jag läsa på om hormoner och blev nyfiken på progesteron. Frågade min gynläkare om det och svaret var att visst kan du få prova det men det är inte forskat på kvinnor så jag har ingen exakt dos. Började med liten mängd och går på regelbundna kontroller för att kolla så att jag inte ligger för högt. Tycker att jag mår bättre när jag kombinerar dom två. Men jag tycker det är märkligt att det inte finns studier på detta?! Borde inte ens behövt ställa frågan själv utan det borde vara en självklarhet att bli upplyst om olika hormoner som kan få mig att må så bra som möjligt. Har ju ett tag kvar tills att jag skulle hamna i det naturliga klimakteriet… Nä forskning på kvinnor är inte prioriterat sorgligt nog.
    Känns som att man gjort sitt som kvinna när man inte längre kan få barn… Det minsta vi kvinnor kan få som tack är professionell hjälp med våra hormoner så att vi får dom bästa förutsättningarna för att må bra 💖

  16. Så såå såå viktigt ämne Kristin. Tack för att du belyser detta. Så många kvinnor som lider i tystnad, lika många som får fel hormon utskrivet vid fel fas etc… Kontakta HerCare och få en proffsig kartläggning och rätt hjälp för just dig. Där skriver de ut bioidentisk progesteronkräm efter bedömning om kvinnan behöver det eller inte… De jobbar också med signalsubstanser, precis som Kristin skriver hänger detta ihop. Vill också lyfta att progesteronkräm som kan köpas fritt säljs som kosmetika, dvs inte så säkert det innehåller vad den ska i mängd progesteron.
    Själv mår jag fantastiskt mkt bättre på bioidentisk förskriven progesteronkräm (testat andra också utan hjälp) Så tips till alla som kämpar därute, ta hjälp av de som kan detta bäst, HerCare och Mia Lundins team.
    De tar reda på vad som är hönan och vad som är ägget och förklarar hur det fungerar…
    Det är mitt tips, Mia Lundin har medverkat i en mängd poddar också samt skrivit böcker. Där kan man börja också ❤️
    Varmt lycka till alla medsystrar i denna hormonkarusell

    1. Har också fått hjälp av Mia Lundin men det är såpass länge sedan jag var i klimakteriet så måste läsa på själv vad som verkade bäst för mig och beställa direkt från USA. Det är sorgligt att vi kvinnor är ett så ointressant kön att så lite forskning pågår om hormoner etc. I UK finns det också en kvinnlig läkare (minns inte namn tyvärr eller orten) som på basis av dina blodprov och urinprov skräddarsyr precis vad just du behöver just nu ; följs också upp med jämna mellanrum. Så det finns läkare som inte slentrianmässigt bara skriver ut östrogen så liten ljusning för framtiden.

    2. Det är ju bra att Mia Lundin och Her Care finns. Men och jag vill gärna betona Men varför ska kvinnor behöva kosta på sig privatvård för att få hjälp? Varför finns inte möjligheten i primärvården som vi alla betalar skatt för att kunna nyttja när så behövs?

      1. Håller med! Her Care är så himla dyrt och något som man får spara till i flera månader för att ha råd till. Privata vårdgivare i Halland där jag bor har tyvärr ingen kunskap alls om bioidentiska preparat. Har varit hos flera gynekologer i länet men det dom har att erbjuda är SSRI och p-piller för att få bukt med förklimakteriebesvär….

  17. Hej
    Alldeles för sent i livet kopplade jag sambandet mellan mitt mående och hormoner….. All denna oro, sorg, panik, hjälplöshet, ilska som kom över mig närsom….. Det var ju inte jag som person, jag var inte en labil människa.
    Bättre sent än aldrig får man ändå säga men ändå sorgligt att jag inte insåg detta tidigare i livet…. Så mycket man hade kunnat mildra genom att veta att dessa känsloyttringar inte är ” på riktigt”.
    Jag är ändå tacksam för att jag idag 48 år gammal kan försöka övervinna mot hormonmonstret…. Jag har stått emot pga av rädsla för allt man hört, men nu har jag haft östrogenplåster i snart 4 månader och har inga planer på att ha det hela livet men just nu så är det min räddning. Jag hade turen att få komma till en fantastisk kvinnlig gynekolog som verkligen förstod mig. Jag har också bombat min man med all information om klimakteriet…. Inte för att jag tror att han ska kunna förstå mig till 100%…Men för han ska inse vad som händer med kvinnor helt utan vår kontroll…..
    Och också extremt viktigt att vi kvinnor pratar med varandra. Det är en trygghet att veta att man inte är ensam…. Eller galen.

    Tack för ditt inspirerande och vackra flöde på instagram. Jag är ett stort fan ♥️

  18. Jag tycker detta är så viktigt och samtidigt spännande.
    Är själv i stor obalans månadsvis. Har även börjat inse att mitt immunförsvar försämras mycket under denna perioden. Då jag drar på mig förkylningar lätt, när resten av familjen håller sig friska.
    Så hur jag kan motverka mina dippar på naturligt sätt och om det vetenskapligt är så att immunförsvaret kan försämras. Det vill jag veta mer om.

  19. Började i 45 års åldern med depression, nedstämdhet och orkeslös. Var i den perioden igenom en skilsmässa och dödsfall inom familjen, tre barn. Ingen pratade om förklimakteriet utan om utbrändhet och depression, fick antidepressiva läkemedel och sjukskrivning. Blev bättre periodvis men aldrig kände jag mig helt bra, stark och glad. Nu är jag 55 och har äntligen fått hjälp av bra gynekolog efter att jag själv läst på och lärt mig en del. Känns lite som de sista 10 åren har varit en kamp för att må bra och bli lyssnad på. Nu är jag snart igenom klimakteriet och mår bättre. Kvinnohälsa är så eftersatt. Tack och lov har vi börjat prata mer om det och det finns hjälp att få. Ett mycket intressant ämne.
    Tack för att du belyser det
    ❤️

  20. Känner igen detta så mycket! Kring 45 ca började jag få enormt stora sömnproblem, kände mig på gränsen till utbränd, undrade om jag var deprimerad. Jag kunde vakna en morgon och livet var fullkomligen kolsvart. Jag fick i en period insomninsgtabletter. Var sjukskriven några veckor. Bytte jobb för att jag inte orkade. Tills jag stötte på begreppet ”förklimakteriet”. När jag började läsa på kände jag igen mycket. Jag har gått till en gynekolog som gör en ordentlig check-up på hormonbalansen i kroppen. Hon skriver även ut bioidentiska hormoner. Jag är inte där än, men hoppas att det på sikt kan vara till hjälp. Men det ledde iaf till att jag började prata med vänner och upptäckte hur många det är omkring mig som har problem som ofta förklaras med annat än förklimakteriet. Men när de själva börjat efterforska förstått vad det handlar om. Fram för att prata mer, forska mer, lyfta frågor som gör att kvinnor kan få må bra. Också när hormonnivåerna börjar spöka.

  21. Så hög igenkänning på detta!
    Har de senaste 2 åren blivit en helt annan människa med ett humör som heter duga, dålig sömn, slitet hår, ångest, nattsvettningar deluxe och plufsigt ansikte.
    Tre 3! ggr har sjukvården avfärdat det med att jag är trött pga små barn, jobbstress och att jag ”bara är 47 år och det är för tidigt för klimakteriet.” Och så har de skrivit ut antidepressiva medel som ska tas innan mens. (Men jag har ingen mens då jag har hormonspiralen.) ”Men starta ta piller när du känner att humöret sviktar och du får menssymptomer. 😧🤔. ” tog aldrig pillrena. Humöret upp och ned som en bergochdalbana.

    Efter att min mamma berätta att hon gick in i klimakteriet vid 45 år, jag läst på mer om ämnet, följer Monika Björn på Insta och förstått att även mina två tillfällen av kraftig yrsel med kräkning, kristallsjukan, kan ha med klimakteriet att göra har jag äntligen fått tips på en gynekolog/ kvinnohälsa att kontakta istället för VC. Så mitt mål denna vår är att få hjälp där + fortsätta med min träning, kallbad och bra mat.
    Så hoppas jag innerligt de kan hjälpa mig 🙏. För mig, för familjen.
    Viktigt viktigt att detta ämne hamnar i spotlightens sken. Bara läsa kommentar nedan så blir man vettskrämd hur många som inte får hjälp.

    Tack för du tar upp det! Ska bli spännande att följa här och på Insta.

  22. Hej!
    Vad härligt att du vill ta upp ämnet, jag tror det är många som har väldigt dålig koll på klimakteriet och framför allt förklimakteriet. Jag tipsar dig gärna om boken Perimenopower av Åsa Wilk, den handlar om förklimakteriet, alla känslor och uttryck, men också enkla tips för att göra den här hemska tiden lättare, och den är så bra! 🙂

  23. Tack. TACK!
    Skickar ditt inlägg till min man, så även han kan få lite tröst och större förståelse får det jag troligtvis också genomgår. Vilken tur jag har som lever i en tid av öppenhet 🙏🏼

  24. Ja! Mer öppenhet kring detta! Känner igen mig så mycket. Vid 40 började jag känna mig konstig och knasig: ångest, oro, rädslor, sömnproblem… jag fattade inget och vårdcentralen sa att jag behövde KBT. Nu fem år senare har polletten ramlat ner och jag har landat i förklimakteriet. Det svajar mycket och jag mår väldigt olika från månad till månad, och olika även under månaden. Jag är mer balanserad när jag sover och äter bra, och stressar mindre. Sedan kan man ju aldrig styra helt över livet. Jag kämpar med min acceptans, att det är här jag är nu och att kroppen inte beter sig samma som förut, men det är inte helt lätt.

  25. Hej Kristin, jag började skratta av igenkännande när jag läste ditt inlägg och sms:en! Det hade kunnat vara jag som skrev dem och jag sa ännu värre saker till min man. Att han och barnen skulle ha det SÅ mycket bättre utan mig, det vore bättre jag flyttade, att jag dog osv. Jag var hemsk och samtidigt var jag så ledsen över mitt beteende då jag så klart inte ville bete mig som jag gjorde men det kändes som jag inte kunde styra det.
    Jag har alltid haft en känslighet för hormoner men runt 30 blev det bara värre och värre. Vid 35 “hittade” jag progesteronkräm och wild yam tabletter och det var då min och familjens räddning. Är 47 år, är i förklimakteriet jag vet att jag mår så mycket bättre av träning (löpning, yoga), bra fetter, bra mat dvs så lite socker, mjölk och vetemjöl som möjligt och jag går på LPG för att få bort all vätska jag samlar på mig. Jag är glad och tacksam att du tar upp ämnet för det behövs! Tack för en fantastisk öppen och ärlig blogg. Kram

  26. Välkommen i klubben. Känner igen mig i allt. Tack för att du skriver om detta. Skönt att man inte är ensam.

  27. Jag ska fylla 47 om ett par dagar och har inte känt av klimakteriet eller förklimakteriet nämnvärt ännu. Jag har däremot märkt av en enorm utmattning sen 2 år tillbaka och de senaste månaderna har jag haft migrän i stort sett var fjärde dag. Utmattningen trodde jag bara hade med jobbet att göra men det kanske inte bara är enda orsaken.
    Jag ska träffa en akupunktör imorgon för att se om han kan hjälpa till med den fysiska delen av migränanfallen jag får.
    Som med mens så borde det finnas mer information att ta del av om klimakteriet för oss kvinnor. I stort sett så pratas de inte om varken mens eller klimakteriet, det är en “kunskap” som en mamma ger till sin dotter möjligtvis… Tur att vi kan prata om det nu tillsammans med andra kvinnor!

  28. Jag kom i klimakteriet tidigt, något flera läkare avfärdade eller bagatelliserade. Mitt hår blev runt, min hjärna fungerade inte lika bra, sömnproblem och bristande sexlust och plötslig viktuppgång. Hittade tillslut en riktigt bra gynekolog som tog mig på allvar och sedan dess tar jag östrogen och använder också testosteron. Tyvärr finns ingen testosteronbehandling för kvinnor i Sverige så man får klara sig på medicin avsedd för män. Kvinnosjukvården är så eftersatt i Sverige att det är skamligt. Att hitta en gynekolog som jobbar för din sak är avgörande. Kan rekommendera alla intresserade att följa Monika Björn på insta som är en riktig klimakterieaktivist.

  29. Så intressant, viktigt och alltförlite diskuterat ämne, tack för att du tar upp detta. Vill tillägga att en del av dessa känslor som verkar överdrivna faktiskt är berättigade och normala. De flesta kvinnor presterar längt över vad som är rimligt, och kanske det tar ut sin rätt när kroppen kommer i obalans i klimakteriet. Då blir det omöjligt att hålla ihop runt alla orimliga krav vi utsätts för i ett vanligt kvinnoliv.

  30. Så bra att du tar upp det. Jag är 47 och märkte precis som du och många andra ett skifte i kroppen vid 40-45. Plötsligt gick det inte längre att fuska med mat, sömn och träning, kroppen samlade vatten och blev stel, håret gick av och varför blev jag så psykiskt instabil helt plötsligt? Fick panikattacker och ände mig deppig och negativ i största allmänhet. Har dessutom underfungerande sköldkörtel sedan många år vilket gör det hela ännu värre. Min osteopat rekommenderade att göra en hårmineralanalys för att kolla näringsbalanserna i kroppen. Det visade sig att jag hade ett överskott av kalcium vilket förklarar stelheten. I ett år fick jag äta ett specialanpassat program med kosttillskott som återställde balansen, och märkte snart en otrolig skillnad framför allt mentalt. Det kostade en slant, men det var det värt för att få mig själv tillbaka. Har nu en hållbar rutin med periodisk fasta 16:8, minimalt med socker och alkohol, mycket grönt och bra protein. Accepterar att det inte går att köra i samma höga tempo som innan.

    Hoppas att du Kristin och alla ni andra här inne hittar er väg genom detta, för den kan se väldigt olika ut beroende på kroppstyp och en massa annat. Men en sak har vi gemensamt – vi kommer aldrig att vara förbrukade även om det kanske känns så först. Det är bara övergången till en ny och värdefull fas i livet, där vi kan förvalta och förädla allt vi har samlat på oss längs vägen. Och dela det med andra, precis som du gör med din blogg, Kristin. Jag är så imponerad av ditt mod och driv att lyfta både det vackra och det svåra. Det är inte många som lyckas balansera det så bra som du gör. Stor kram!

  31. oj, vad hemskt, hade inte såna problem med klimakteriet men mycket kroppsliga som är hemska…
    hoppas att ni behåller Boris, han är oskyldig 😉

  32. För mig började det vid 45 års ålder med att jag svettades sjukt mycket på natten vid pms (vaknade alltså sjöblöt, typ som när man har feber och kallsvettas. Mysigt!)
    Är nu 48 och det har dessutom eskalerat med känslo- och humör dippar som heter duga!!
    Jag går på akunpunktur sedan november som verkligen hjälpt, känner mig mycket lugnare och menssymptomen har också lugnat sig (smärtan from hell och blodbadet då)
    Även regelbunden yoga, meditation och andningsövningar gör underverk för att stilla stormen. En kvarts enklare yogaövningar/meditation om dan gör susen för mig! (det är regelbundheten som är hemligheten)
    Har också märkt att humöret/oron/frustrationen just under mens blir något lättare att handskas med om jag stannar hemma och sjukskriver mig första (värsta) dygnet. Då ligger jag under en filt iklädd det mjukaste skönaste plagg jag äger, snaskar på choklad och kollar netflix. Fördelen då man är frilans att kunna tillåta sig.

    TACK för att du tar upp detta ämne! Intressant att få höra om andras erfarenheter.
    Lisa

  33. Jag, som hela mitt liv varit en samlad, stabil och lättsam person har blivit 42 år och något händer periodvis med min personlighet. Jag skräms och skäms över hur jag reagerar och agerar och undrar vad det är som händer mig mig! Så läser jag av en slump din text och börjar gråta för du beskriver hur jag känner mig. Jag som är så ”vanlig” och inte haft PMS eller varit en humörs-person går plötsligt gråtandes till skogs och till sängs och min man står helt förtvivlad bredvid när han får oförtjänt kritik. Herregud!!!

  34. Är inte i klimakteriet än – men kan känna igen mig i grundkänslan av att NU RÄCKER DET. Tänker att den handlar om vårt samhälle, om könsroller och hur vi kvinnor fostras att ta ansvar för precis allt. Vi ska ta hand om alla avlägsna släktingar, ha koll på barnens storlekar och kompisar, upprätthålla vänskapsrelationer, plocka undan julpyntet i tid, vara heta fruar och kompetenta karriärister. Allt i ett och samma kinderägg! På andra sidan klimakteriet verkar det som att många kvinnor blir mycket mer ”fuck off”-iga. Verkar skönt. 😁

  35. Jag känner igen mig så. Just detta med att personligheten snabbt kastas omkull, känslostormar avlöser varandra för att sedan stillas. Lugnet efter stormen har fått en helt annan innebörd för mig. ☺️ Men jag läser också en del, men tar mig inte riktigt tiden till det….Har även reflekterat över att min ”gamla” utmattning liksom pockar på, om det är hormoner eller bara att kroppen för stunden är extra känslig för intryck m.m ja, det klurar jag ännu på. Ser fram emot din nya blogg-serie! 💖

  36. Åh så bra att du tar upp detta. Är 48 och typ sover inte längre. Har ibland mens i 30 dagar (!!!) ibland inte alls, och allt är tydligen ”normalt” när man är i klimakteriet/förklimakteriet. Är det inte helt tokigt att uppenbar ohälsa/obalans ska vara ”normal” så fort det handlar om kvinnor? Och varför ska vi alltid göra allt själva för att det ska bli bättre? I England är ex behandling för klimakteriet självklar, men inte i Sverige. Heja dig som tar upp detta viktiga (och konstigt nog fortfarande ganska tabubelagda)ämne. Jag gillar att bli äldre – men jag gillar inte att inte kunna sova, ha mens i två månader eller inte alls, ha ont i leder etc. Mer medicinsk forskning om kvinnor behövs! Nu!

  37. Jobbigt när det känns så. Känner igen och jag tycker att du ska kolla upp din sköldkörtel. Kan vara den som spökar…så var det för mig.

  38. Åååå så viktigt ämne. Tack för du lyfter upp det till ytan. Jag har själv också problem med en hemsk pms och är i förklimakteriet. Jag gjorde precis som dig. Läste en massa böcker för att förstå mig på vad som hände varje månad. Tänk att det är kemiskt! Mia Lundin är en fantastik kvinna inom ämnet. Hon brinner för att sprida kunskapen om våra kvinnokroppar 👍🏻😃

  39. Så väldigt viktigt ämne, kvinnohälsa. Tack för att du orkar dela. Starkt. Ska läsa och lära inför mina framtida klimakterieår 🙏🏻 Kram

  40. Så fint att du tar upp detta, tack! Svarta hår hakan har jag haft länge (är nog 1-2 år äldre än dig). De kommer oftast för mig vid ägglossning. På senare tid har de blivit grå då och då 😉.

    Jag vill tipsa om en särskild yoga som hjälpt min lärare väldigt bra genom klimakteriet – hon har knappt märkt av det.

  41. Oh yeah, so relatable. I had severe health complaints around 45 years old/young for a period of 2/3 years. From feeling depressed to hot flushes (like 40 times a day) to hart rhythm disorders to bad sleeps (and I’m a good sleeper by nature) . So exhausting. Now at 51 I feel so much better. I’m a sporty person (I run, I bike, I walk and so on) and that helped and still helps me a lot. But I feel you, it can be really heavy and everyone experience this in another way. My sister has no complaints at all.

  42. Jag känner också igen mig! Jag gick till en ”helt vanlig” gynekolog, och fick p-piller. Min pms är så mycket bättre, och därmed livskvaliteten.., är 41.
    Kram, bra att du söker hjälp!

  43. Hej Kristin! Jag har inte haft så kraftiga besvär men det kommer och går. Jag kan tipsa dig om Mia Lundin. Hon har skrivit en bok på ämnet och jag såg att hon ska ha en föreläsning i Göteborg nu i vår.
    Hoppas du hittar sätt att hantera denna period i livet.
    Kram! Malin

  44. Du har säkert redan koll men tipsar för säkerhetsskull;
    Det finns många bra poddavsnitt, dels tänker jag på några av foodpharmacys avsnitt, sunshinepodden har också några och även i träningsponden har dom pratat om detta. Några avsnitt har Monika Björn gästat och i några andra har jag hört grundaren av hercare.se prata.
    På foodpharmacy finns också en gästskribent Katarina, som skriver mycket om detta. Tex här:
    https://foodpharmacy.se/2020/01/klimakteriet-ett-forvirrande-ord/

  45. Hej! Det kanske är klimakteriet men skulle det kunna vara en naturlig livskris? Den bild jag har av dig, kanske felaktig men jag ser dig lite som en sökare. Du verkar ha ett rikt, kärleksfullt, bekvämt, jordat liv men att du söker något mer. Det kanske är helt fel men jag har haft den känslan vid ett flertal tillfällen när jag följt bloggen. Hur som helst, visst finns det väl bra hjälp att få om det gäller klimakteriet. Om det skulle röra sig om existentiella tankar/känslor så kanske någon medial/andlig hjälp finns att få för att se vad det är du går igenom. Men som sagt, jag har egentligen ingen aning. Du är kanon, tro inget annat!

  46. Jag är snart 45 och är helt uppenbart i förklimakteriet. Konstiga menscykler som varierar från 22 till 44 dagar (suck), bröst som blivit två storlekar större (!!) låg sexlust, ont i lederna, svårt att somna. Kan vara hur trött som helst, men det är som om av-knappen är borta. Kroppen VILL sova, men lyckas liksom inte. Skitskumt för en som i hela livet har sett fram emot att gå och lägga sig på kvällarna.
    Det största problemet är att det verkar så obeforskat, kvinnohälsa i allmänhet och klimakteriet i synnerhet, så det är skitsvårt att få svar på vad man kan göra med sig under de här åren. En vän som jobbar i vården påminde om att alla friska referensvärden som finns är gjorda på värnpliktiga, dvs 18-åriga män. Det finns inga specifika kvinnovärden, trots att vi har ständigt fungerande hormoner.

  47. Kristin, TACK! Dina ord är som mina. Känslorna och tankarna är där även för mig. Vidrigt. Jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom för 6 år sedan, då var jag 39 år. Visst, det låg mycket bakom som behövdes tas hand om. Men aldrig längs med denna resa på min nya väg, efter alla dessa möten med olika vårdinrättningar, är det någon som har pratat pms, pmds eller klimakteriet. Det ploppade upp först när jag hamnade i olika kvinnorum. Så från djupet av mitt hjärta säger jag tack för att du tar tid att grotta ner dig.
    Jag jobbar med gravida på olika sätt och där pratas det ju konstant om hormoner och dess påverkan både innan, under och efter graviditet. Men sedan då!!?
    När någon klok kvinna frågade mig om jag försöker leva efter min menscykel blev jag paff. Vaddå, kan man göra det?! Är det okej att jag drar ner på tempot något när jag precis ska få mens? Är det okej att be om en kopp te? Är det okej att få ha ont utan att försöka låtsas om som att allt är ‘vanligt’!? Försöker att redan nu prata med mina döttrar på 8 och 10 år om att mensen påverkar oss. Fint att få ge det till dem.
    Följer du Jenny på @vulverinekoos? Hett tips. @starkgenomklimakteriet och @klimakteripodden är andra.

    Du är grym! Tack för att du öppnar. Jag är djupt berörd både av öppnandet av detta, beroendesjukdomar och att leva med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Tack, tack, tack för dig!

    1. säger också tack här just ‘under Dig’, linda.

      tycker så mycket om att läsa också D i n a ord.
      jag är själv 42 och vet inte riktigt vart jag är just nu
      med tanke på förklimakterie, men har haft och har
      svår pmds i alla år jag haft mens.

      fastnar vid Dina ord “men sedan då!!?” .. de är så
      mitt i prick. och att leva efter sin menscykel..
      tack, – det ska jag hädanefter ta med mig som mer
      än bara ett ‘kanske’ eller ‘sen’.

      tycker så om Dina ord om att prata med Dina döttrar.
      jag har ingen flicka själv, men en pojke på nyss fyllda fem
      som när det varit naturligt, eller när han varit naturligt
      nyfiken i stunden, får vara med när jag fixar med tampong.
      vi har pratat blod och varför kvinnor och flickor blöder,
      om det gör ont, om att så kan barn bli till, än så länge på
      hans villkor tills han dansar iväg och sjunger om något annat.
      tack, – jag tar med mig att fortsätta känna och tycka att det
      är viktigt även som mamma till en pojke, fortsätta sätta ord
      på och lära honom om oss. helande också för mig att ta plats
      i det, att inte gömma det som är något av det vackraste som finns
      egentligen.

      jag är också berörd. och vidare berörd av Dig.
      så varmt tack till Er båda för Era ord.

      kristin, – jag är så här för fortsättningen av detta.

      mjuk kram tills Du är den som släpper,
      för modet och generositeten.

      / hannah

  48. Har tyvärr inte jättemycket erfarenhet av detta (än!) och inte några tips att komma med men vill säga att jag tycker att du är modig som delar hur jobbigt det kan kännas och hur eh…ocharmigt…man kan bete sig då.
    Ser fram emot att följa det du skriver i ämnet under året!
    Eller jo, jag har förresten ett tips – Jenny Koos (vulverinekoos på Instagram) skriver mycket om kvinnors hormonhälsa. Om du inte hittat dit än kanske du kan hitta tips där på hur pmds kan lindras. Kram på dig!

    1. Jag är också i förklimakteriet. Har haft alla symtomen du beskriver. Har gått över till antiinflammatorisk kost, tar alla tillskotten men framförallt går jag på hormonterapi och mår MYCKET bättre. Jag kan varmt rekommendera Sokolova gynklinik i Göteborg som jobbar med bioidentiska hormoner. Äter nu progesteron och mår helt annorlunda, det slog om från en dag till en annan – Det är som en undermedicin. Mitt bästa lästips: Hälsorevolutionen av Maria Borelius, den har verkligen öppnat mina ögon och motiverat mig till livsstilsförändringar. Ljudboken är kanon. Lycka till på resan!

      1. Så viktigt ämne Kristin! Kvinnohälsa är så galet eftersatt, något jag blivit varse efter att varit under fertilitetsbehandlingar i tio år nu där läkarna bara rycker på axlarna, absolut inte gör någon kostrekommendation eller alternativa behandlingar öht.
        Monika Björn skriver och pratar mycket om klimakteriet och Jenny Koos om kvinnorelaterad hälsa i allmänhet och fertilitet i synnerhet. Hoppas du hittar balans igen. 🙏🏻
        Kram