Hej,

Jag jobbar från soffan ett par timmar här på morgonen innan jag drar till kontoret – tänker inte duscha, dra av mig mjukiskläder eller ens borsta håret. Det är en sådan dag – jag gör vad jag vill, jag är vuxen och bestämmer själv.

Här kommer lite reflektioner kring att vara vuxen – varför känner vissa att de behöver läxa upp en när man “gör fel” ur deras perspektiv?

Igår fick jag en uppläxning då jag parkerade fel – åh, förlåt, till damen som lämnade sin kontorsplats för att kasta sig ut genom dörren 50 meter från där jag hoppade ur min bil och ropade  “DU FÅÅÅÅÅÅR INTE STÅÅÅÅ DÄÄÄÄÄR!!!!” – men jag tappade det.
Vafan! Jag stod längs vägen, det var hundratals kvadratmeter för bilar att köra på, ingen utfart jag blockerade, måndag morgon kl.08.57, mitt i ett industriområde men fullt på parkeringen utanför postkontoret jag skulle besöka. Jag var verkligen inte en trafikfara.
Jag var dessutom övertygad om att postkontoret skulle ha stängt mellan 09-16 och grejerna jag skulle hämta behövde jag fota på lunchen. (hade googlat hetsigt en kvart innan och fått panik av tidspressen…)
Gjorde jag fel. Ja.
Gjorde hon rätt? Jag vet faktiskt inte…
Är det verkligen vår uppgift att uppfostra varandra på detta sätt?

Brukar verkligen anstränga mig att ha ett lågaffektivt bemötande i sådana situationer och bara hålla med och be om ursäkt men både svor och ropade argt “tack så jäääävla mycket!!!!” Jag borde verkligen hanterat det bättre.
Varför kände hon ett behov av att starta sin vecka på detta sätt – med att läxa upp mig? Ropar hon till alla som gör en felparkering där?  Är det hennes jobb kanske?Eller var hon arg redan innan?

Minns fortfarande med skam i bröstet den gången då jag blev anklagad av en följare att ha lämnat kvar en hundbajskorv och matrester när vi tältat även fast det helt klart var fler människor som besökt platsen det senaste dygnet. Varför?
Mådde hon bra av rätta mig och anklaga mig för det  – kändes det skönt?

Vill du leta fel hos mig, varsågod. Jag gör misstag hela tiden  – precis som alla andra.
Det förvånar och bekymrar mig dock att vissa lägger ner tid och energi på att dra ner byxorna på andra istället för att lägga den tiden på sina egna liv.

Hur känner ni?
Har ni några liknande situationer då ni blivit uppläxade av andra vuxna?

Ps. Jag kommer givetvis inte felparkera där igen så jag behöver inte mer synpunkter kring det… tack o bock 😉

Lämna ett svar till Sanna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Vuxna som uppfostrar andra vuxna

  1. Hobbypoliser kallar jag dem. Och det finns inget som provocerar mig mer🤬 Tycker faktiskt inte de förtjänar att mötas med respekt. Ser det lite som att om jag möter en sån typ så kan jag passa på att pysa ut lite av min pms/preklimakterieilska!
    Så slipper familjen få allt. Skickade just ett av dina blogginlägg till man o barn så de kanske kan förstå lite hur jag mår. Efter 9 dagar med pms from hell/preklimakteriesymtom bad de mig på allvar flytta tills jag kan behärska mig… Stackars oss kvinnor🤭🥵

  2. Om du vänder på det, varför kan inte vuxna ta när andra vuxna säger till? Jag får ofta säga till folk när jag åker tåg i tyst kupé då de pratar i mobilen etc trots att det är tydligt att man betalt för att slippa höra på folks samtal. Ibland blir folk skitarga för att jag säger till och jag har tänkt att de kan inte ta att bli tillrättavisade. De blir provocerade av att någon påpekar att de gör fel, precis som du uttrycker det att vuxna ska inte uppfostra vuxna. Men hur skulle det se ut om alla fick göra som de ville, alltså på riktigt? Det går inte. Det finns småpåvar och Trumpersonligheter överallt och någonstans måste man säga här går min gräns.
    Du gjorde fel och någon sa till dig på ett klumpigt sätt, javisst, än sen då?

  3. Tycker det är helt fel av andra människor att läxa upp eller uppfostra andra. Jag är med i Al-Anon och i detta program får man köra sig att faktiskt låta andra vara i fred. Focuses op sig själv och se till att man själv är juste emot andra. Tycker man ser mycket på internet att folk ger sig på andra och försöker läxa upp. Inte bra.

  4. Det är många gånger HUR man säger något, med vilken ton man tilltalar andra, eller hur? Om hon vänligt hade sagt något i stil med: “Snälla du, vi har problem med att man parkerar här lite hur som helst och ibland helt galet, så ställ dig inte där”. Då blir det ju mycket lättare att svara: “Javisst, jag tänkte mig inte för/det visste jag inte, jag flyttar på mig, ha en bra dag” Kanske svarar hon något vänligt tillbaka, kanske har hon redan stängt fönstret, men magkänslan hos båda borde var bra och starten på dagen likaså.

  5. Tycker att det är skillnad på NÄR man säger till andra vuxna. Blir så irriterad när andra lägger energi på att gnälla i situationer som i det stora hela inte gör någon skada. Min man blir som en gnällig gammal gubbe ibland (inte jämt som tur är) och det stör mig – påverkar honom själv mer än de han säger till. Samtidigt så inser jag att jag själv säger till ibland och då tycker jag minsann att det är berättigat😂. Det är t ex inte ok att slänga en rykande cigarett på mina fötter i en kö eller att sätta upp leriga kängor på sätet mitt emot på bussen… Och när en flyttbil backade upp på trottoaren och rev ner grenar från träden som var nyplanterade vid gatan… Uppenbarligen så har vi alla olika ”hang-ups”.

  6. Jag tycker det är skillnad på dessa egenutnämnda poliser, som du Kristin beskriver och många andra i kommentarerna, och att visa civilkurage.

    Blir galen när minipoliserna ska lägga sig i när det inte skadar någon annan (typ parkera fel på en öde gata) eller liknande. Jag upplever ofta att jag får kommentarer om mina barn. Ofta män som absolut måste kommentera typ ”nu får du ha koll att de inte springer ut i gatan”. Nähä, verkligen? Har tyvärr noll tålamod och svarar alltid som den tonåring jag innerst inne är att jag vet vad jag gör och de inte behöver bry sig.

    Civilkurage är ju något helt annat och inget dessa människor sysslar med i dessa lägen tycker jag.

  7. Folk är olika, kommer alltid vara olika och det enda man kan styra över är ju sin egen reaktion och beteende. I detta fallet kanske hon var trött på att ytterligare en parkerar fel, du var stressad med deadline så det är kanske en dålig kombo. Kunde ingen av er veta så klart men ofta är ju det intressanta hur man själv reagerar i olika situationer. Är man själv i hyfsad balans kan man ta en hel del med en klackspark och i andra lägen skall det inte mkt till innan det brister.
    Men summan av det hela är väl att det kommer alltid finnas folk som läxar upp, påpekar och lägger sig i. Deras sätt att hantera situationen säger väl en del om dom också. Inte ditt problem. Stay cool och ta det med ro. ❤️

  8. Intressant ämne detta.
    I den situation som du beskrev tycker jag inte att det fanns fog för att tillrättavisa- du besvärade ju ingen, det var en öde plats och det var ett kort ärende.
    Men- däremot tycker jag att det är bra att visa civilkurage och påpeka om folk gör fel där det förstör för andra. Tex att säga till de som parkerar utan barn på familjeparkering (tok-klart fel), har på högt ljud på tåg el buss på sin mobil utan lurar i (tok-klart fel och tyvärr många som gör), barn el djur som lever rövare och stör andra (klassiskt är tex på flyg med barn som sparkar på stol framför). Överlag är det gör få som vågar stå upp för rätt och riktigt- önskar fler vågade och jag är stolt som höjer min röst när fel begås- för det gör jag för andras skull. Så köper inte ”mind your own” argumenten.

  9. En sån händelse har satt sig hos mig, att bli uppläxad och utskälld.
    Hade en hund med tarmsjukdom som gjorde att han fick trängningar (?) som om han behövde bajsa – men det kom inget. En julafton var jag ute med honom och han satte sig, kom inget och höll på så några gånger. Helt plötsligt slänger en kvinna upp sin ytterdörr och gastar för full hals “plocka upp efter hunden” och hytter med näven (!). Varvid jag får gasta tillbaka att det inte finns nåt att plocka upp. Det var ganska tydligt att hon inte trodde mig. Nu var hon såpass långt bort att hon omöjligt kunde se om där faktiskt fanns nåt att plocka upp..

    Jag grät när jag gick därifrån, liksom oskyldigt anklagad och kunde inte “bevisa” att hon hade fel. Både arg och ledsen. Önskar än idag att jag gått dit och knackat på.

  10. Frågan är varför du har ett behov av att ta upp detta på din blogg? För att nedvärdera kvinnans reaktion (som ändå får sägas var berättigad) och själv ”få rätt”?

    1. Jag tyckte det var intressant att reflektera över hur olika vi är och hanterar sådana situationer. Det ser man ju verkligen i kommentarsfältet.

      Du håller inte med mig och det är helt ok, vi är olika. Hoppas du ändå fick med dig något som gav dig olika perspektiv av inlägget och kommentarerna. Det fick jag i alla fall 🙂

  11. Lägg av? Hur farligt var “ditt brott” egentligen? Jag tycker att din reaktion var förståelig, och mycket mänsklig. Det var väl verkligen inte hennes business. Jag var nyligen med om samma fenomen, bortsett aggressiviteten. En morgon när jag halvsprang en liten snabbrunda med hunden, sen som vanligt, mötte jag en granne som bor några hus längre längre bort. Vi hälsade god morgon. När hon nästan passerat mig sa hon: “Du jag måste bara fråga… HAR du inga reflexer?” Smått överrumplad svarade jag: “Eh… ja… jo… men jag ska bara en liten hundrunda här där det finns massor av hus och gatubelysning”. Med ett snett leende och sammanbiten mun fortsätter hon: “Mmm… men det är ju inte riktigt okej ändå…”. “Jag ska tänka på det”, blev mitt snabba svar tillbaka. Jag hade velat ursäkta mig med att jag alltid har reflexer på mina längre rundor osv. osv. Men ju mer jag tänkte på det desto mer irriterad blev jag, för trots mina 47 år fick hon mig att känna mig liten, ansvarslös och skyldig, ungefär som att bli ertappad med fingrarna i syltburken. Kram och fin kväll till dig, min favorit-influencer alla dagar i veckan!

    1. Tänk att du svarade så vänligt även fast hon fick dig att känna dig ansvarslös och skyldig, grymt gjort. Önskar jag hade varit mer samlad som sagt.

      Egentligen undrar jag om man kanske ska vara ärlig i hur man känner i en sådan situation ~ säga att man inte uppskattar att bli tillrättavisad på det sättet, på ett vänligt och respektfullt sätt givetvis.
      Ska öva på detta om tillfälle ges igen. Kram k

  12. Sist jag blev uppläxad var jag höggravid.
    Nu är detta inte samma sak då jag faktiskt inte gjorde något ”fel” men jag glömmer nog aldrig känslan att bli utskälld av en annan vuxen.
    Jag skulle med bussen till jobbet på morgonen. Såg bussen stanna på hållplatsen och ökade takten så mycket jag kunde. Till min glädje väntade bussen in mig och jag tackade chauffören när jag kom på. Sa spontant att jag redan missat en buss (pga konstant kissig men det nämnde jag inte) och att jag uppskattade att hon väntat. Döm om min förvåning när hon märkbart irriterad snäser att hon verkligen inte hade behövt vänta och att hon minsann hade tider att passa. När jag skamset gick för att sätta mig skrek hon efter mig att jag ”borde gå upp tidigare på morgonen”. Alltså jag blev så förvånad. Sen blev jag ännu mer förvånad när jag hörde mig själv vråla ”och du kan ju bara hålla din käft och köra!!!!” innan jag ångade genom den fullpackade bussen och satte mig längst bak. Jag kan säg att det var knäpptyst på den bussen hela vägen till stan 😂

    1. Omg!!! Blev alldeles full i skratt här nu. Jag var också helt förvånad över att det brast hos mig den morgonen. Haha! Så det kan bli. Kram till dig.

  13. Jag måste hålla med kvinnan som sa åt dig. Bra gjort av henne. Det finns ju en anledning till att man inte fick parkera där du ställde dig. Vi hade ett sådant ställe precis utanför vårt hus där folk ideligen parkerade trots förbud. Alla ”skulle bara” in ett snabbt ärende.

  14. Jag förstår inte riktigt? Du parkerar fel och skriker åt någon som säger till dig? Heder åt henne som sa åt dig, många vågar inte längre med det klimat som blivit, misshandel osv i t.ex. köer på affärer och liknande. Det finns regler av en anledning, respekt för andra människor och sammanhållningen i ett samhälle.

    1. Hej,
      Ja, vi var så långt ifrån varandra så båda behövde ropa. Men jag sa såklart att jag bara skulle in i några minuter och snabba mig tillbaka. Men hon stod på sig och då ropade jag ”tack så jävla mycket!”

      Jag säger inte att jag hanterade det snyggt. Frågan var om det var upp till henne att påpeka att jag gjorde fel. Förstår du frågeställningen ?
      Tycker du att det var heder till henne att hon höll ordning på gatan utanför?

      1. Tycker du att det är heder av dig att inte bara skrika utan även svära åt en kvinna som faktiskt har rätt i sak? Tänk om alla resonerade som du och valde fritt att parkera var som helst eller ta familjeparkeringar vilket tydligen också verkar populärt bland barnlösa här?

        Du väljer dessutom att ta upp det på en stor blogg och försöker rättfärdiga ditt skrikande och svordomar med att du hade en deadline, för jäkla dåligt och du låter kommentarsfältet raljera över kvinnan som sa åt dig.

        Pinsamt av dig.

        1. Jag har inte påstått att det är någon som helst heder till mig för mitt beteende. Vart läser du in det?
          Är du arg på mig för detta inlägg eller är du överlag arg på mig som person?

          Jag rättfärdigar inte mig själv utan jag har snarare en skam och olust i kroppen. Precis som jag har nu när du skriver till mig att jag är pinsam. Byxorna nere igen.

          Jag raljerar inte över en specifik person – utan jag pratar kring ett fenomen i samhället och då är detta min personliga upplevelse. Jag tycker det var väldigt intressant att ta del av allas upplevelser och jag tänker att det kanske är intressant för dig att ta del av också. Tänker att vi kan försöka förstå varandra lite utan att vara fördömande och arga på varandra.

          Jag hade ingen direkt bra morgon då jag valde att hantera tillsägningen på detta vis. Hur känner du själv i kroppen idag? Har du en bra dag?

    2. Herregud, det vimlar av småpoliser här tydligen. Regler kan också vara riktigt dumma och det finns situationer då de behöver brytas.

  15. Just att uttrycket att ”läxa upp” någon inbegriper på något vis att man gör det aggresivt och utan att vara konstruktiv, det skapar varken förståelse eller nytta för varken mottagare eller den som säger till. Det ligger nog personen i frågas eget mående som någon ovan skrev…jag brukar bemöta det beteendet med motsatt övertrevlighet och tacka för upplysningen…nästan så att jag tror på det själv…undrar dock om det intw är bättre att faktiskt berätta för personen ifråga att budskapet når fram bättre genom trevligt bemötande för allra troligast fortsätter personen i fråga att bemöta andra med samma ton. Lite onödigt att ta så mycket energi från andra.

    Om man däremot vänder på det hela, att man tänker med hjärtat en stund, så hade ju damen ifråga kunnat smyga fram med ett leende och sagt ”jag skulle bara vilja hjälpa dig att inte få en parkeringsbot/hindra ett utryckningafordon från att ta sig fram/eller annan nödvändig anledning” i all välmening…i de sammanhangen hade jag snarare blivit tacksam . Tänk vad budskap kan levereas på olika sätt och få olika effekt! Kanske hade varit läge att införa kommunikation som grundämne i skolan!

    1. Visst är det så ~ tack för fin reflektion. Kommunikation är verkligen a och o ~ jag skötte verkligen inte det på ett föredömligt sätt. Jag borde bara vinkat tillbaks, sagt tack och satt mig i bilen och kört för att lösa min situation på annat sätt.

      Jag tror inte jag hade rättat någon som parkerat fel så länge de inte ställt till det för andra. Men precis som någon annan skrev så är ju regler till för att hållas och jag tror det är många som känner att de behöver rätta andra i lägen där det inte alls är nödvändigt. Vi är hanterar saker på olika sätt och prioriterar olika.

  16. Jag blir så trött på folk ibland! Det som gjorde mig riktigt arg senast var när jag var höggravid med vårt tredje barn och hade parkerat på en familjeparkering till mataffären. Där får man väl stå om man är gravid?! hade ju svårt att ta mig in och ut ur bilen! 😅 Plus att de parkeringsplatserna är närmre dörren och jag hade sådan svår foglossning! När jag kommer tillbaka från att ha handlat och håller på att lyfta in maten i bilen kommer ett äldre par gåendes förbi och jag hör hur mannen muttrar surt ”Där var det visst inga barn i bilen” !!! Jag blev så chockad samtidigt var jag helt slut efter att ha varit i affären så när jag skulle ryta ifrån var dem redan långt borta… skulle så gärna vilja se deras ansikten när dem hade förstått varför jag ställde min bil just där!

    1. Där reagerar jag pa andra hallet! Blir fruktansvärt irriterad när jag ser människor utan barn parkera pa familjeparkering. Brukar säga nagot i stil med: Oj, nu har ni glömt er baby i affären ed. Kanske fjantigt; men även om vara barn är vuxna kan jag ännu minnas hur jobbigt det var att släpa insatsen halva parkeringsplatsen. Som gravid har man ju barnet med sig!

      1. Jag förstår inte riktigt det här problemet.. när mina barn var små fanns det inga speciella parkeringsrutor för familjer och vi fixade det ändå. Det är väl bra om personer, som känner att de behöver en parkering nära till, får använda den. Varför reta sig på obetydligheter i stället för att unna varann? Jag är så glad över att ha en fungerande kropp och ser vardagsmotion i att parkera en bit bort..

  17. Haha ja att folk orkar!
    Tänker att du som har en så stor profil inom media tyvärr måste stöta på såna vuxna hela tiden? Jag har ju förhållandevis en väldigt liten plattform men har ändå fått lov att ryta rätt rejält och tom blocka en person (fan vilken ångest det var) som skulle uppfostra mig ang Corona och att man inte fick stå så nära varann som jag och min kompis gjorde på en bild. Jag svarade vänligt, och förklarande första gången men personen gav sig inte så tillslut tappade jag det och fick säga ajöken. En annan uppfostrade mig en gång ang en av mina hundar, och där kan jag säga att folk är som rabiata.
    Jag tror att vissa känner sig skyldiga att rätta andra och vara ”poliser”, och att de sällan gör det av ondo, men att de har en något skev bild av verkligheten på nåt vis som gör att de släpar tunga ok av ansvar de inte behöver bära, och blir helt slut av det.
    Bra att du skrek ifrån, skönt ändå!
    Kram Eva

  18. Känner att jag vill göra ett inlägg till debatten och ge en annan vinkel på saken.
    Jag arbetar i en verksamhet där jag personligen kan vidta få åtgärder får att skydda mig från att exponeras från potentiell covid-smitta. Jag är hänvisad till att de personer som besöker verksamheten följer uppsatta riktlinjer och tex endast kommer in en åt gången, håller avstånd osv. De allra flesta följer dessa riktlinjer på ett helt suveränt sätt men då och då händer det att någon ignorerar/glömmer riktlinjerna helt. Blir jag som vuxen då en vuxen som uppfostrar en annan vuxen om jag påminner om detta?

    Det är ett snårigt ämne att ge sig in på, jag håller med om att en inte ska hålla på och skälla ut okända för allehanda inbillade övertramp men samtidigt önskar jag ej ett samhälle som vilar på tesen ”sköt dig själv och skit i andra”. Jag tänker att det även handlar om omtanke tex när en ifrågasätter det medelålders paret som parkerar på sista familjeparkeringen så att den ensamma mamman med tre små barn i släptåg måste gå över hela parkeringen med livet som insats. Det hela behöver inte göras på ett otrevligt sätt, utan det kan vara en försiktigt ställd fråga, lite civilkurage i vardagen. Så tänker jag.

    1. Ja, tack för ditt perspektiv. Jag håller med om att ovan exempel är sunt förnuft och att de kanske behöver en vänlig påminnelse ~ precis som du skriver är det snårigt.
      Jag önskar verkligen inte heller ett samhälle där vi skiter i varandra och rår om oss själva.
      Vi drar gränserna olika för när det är ok att uppmärksamma varandra på att man gör fel ~ tänker att det beror på olika personlighetstyper, arv, miljö osv.

      Tack!

  19. Tyvärr försöker ju många influencers ständigt uppfostra andra genom att skamma dem att tycka som de själva i alla frågor som invandring, klimat, feminism osv. Håller med om att det är trist beteende.

    1. Åh intressant, utveckla gärna så att jag förstår ditt perspektiv?

      Jag som jobbar med detta använder ju min egen kanal för att sprida information om de hjärtefrågor jag har men går inte in i andras forum och rättar andra i deras åsikter.
      Hur upplever du att de influensers du följer skammar sina följare?

      Tack för annat perspektiv, kram k

  20. Åh jag tror det ligger hos dem. Hon var redan arg innan. När man är tillfreds med livet och sig själv letar man inte fel hos andra. Man har inte tid att se sånt. Och ser man sånt tror jag man väljer sina strider, säger till bara när man ser att den andras beteende gör nån annan illa. Åker mycket kollektivt, där märks det så tydligt vilka har en dålig dag. Det bästa som hände förra veckan, en busschaufför stannar till på hållplatsen där jag står en bit bort och tappat bort mig i musiken, öppnar dörren och frågar du ska inte med denna? Jo det skulle jag juh. Tack! De flesta hade bara åkt förbi. Alla har liksom bråttom i Göteborgstrafiken. Det gjorde min dag och mitt glada tack gjorde nog hans 💗

  21. Jag har jättesvårt när människor tillrättavisar mig på ett otrevligt sätt! Kan grusa en heldag.

    Även när människor kommer till jobbet med en tråkig attityd, för att de har en dålig dag.

    Hur svårt ska det vara att vara trevliga mot varandra! Glädje skänker glädje

    Önskar att jag lätt kunde skaka av mig människor attityder men icke

    ❤️

  22. Blev tillrättavisad eller snarare fräst åt av en tant när jag gick med min hundvalp på en stor kyrkogård/park. Jag hade hunden på vänster sida och vi gick på vänster sida på gången och försökte träna på att han inte ska hälsa på alla vi möter. Där kom hon gåendes argt i motsatt riktning och tvingades byta sida på gången och passade på att fräsa argt ”MAN GÅR PÅ HÖGER SIDA HÄR!”. Det var typ hon och jag på hela kyrkogården men det var tydligen ett problem vilken sida vi gick på 🤷🏻‍♀️

    1. Kan lugna dig med att det är vänster sida som ”gäller” för hundtrafik, så du gjorde helt rätt 😉 (åtminstone är det så där jag bor)
      Har också blivit tillrättavisad många gånger av folk som vägrar avvika från sin riktning och tycker att man är i vägen, oavsett vilken sida man gick på! Det om något känns ju onödigt att bli arg över – när det är så mycket enklare att vika åt sidan. Typiskt människor som tror att världen cirkulerar kring dem och att alla andra ska anpassa sig.

      1. Haha jag har tagit detta till next level, när jag märker en konfliktsökande människa som jag inser i god tid inte kommer flytta på sig. Då säger jag åt mina hundar att sätta sig, så ställer jag mig och bara väntar. Tittar lite åt sidan, chillar. Personen bara går närmare, närmare – vi kör chicken race, och sedan viker de undan. SÅN JÄVLA VINST känner jag då. En gång dock, var det en man som ställde sig några centimeter ifrån mig. Jag frågade om han tänkte att han skulle klättra över mig då. HAHA jag dör av mig själv, så pinsam ändå. Vägrar dock ge mig. Hamnar dagligen i sådana situationer 🙂 Och ärligt talat, det får mig att räta lite extra på ryggen. Att inte bli behandlad som skit av andra, att stå upp för mig själv, att säga ifrån. Ser det som en liten, liten klapp på axeln att jag har exakt lika mycket rätt att gå på fel sida vägen, gå på rätt sida vägen, stå still, gå, existera som vilken annan människa som helst.

        1. Måste tillägga, för det är ju det jag tycker vi tappat? Normalt vett, att vara schysta mot varandra. Om jag ska gå till ex mataffären, så kommer någon (för att fortsätta hundexemplet) gåendes med två hundar. Denna person går på fel sida av vägen, man ska möta trafik osv har jag fått höra även på promenadväg. Inte fan går jag kvar av princip då? Det är ju tusen gånger lättare för mig att bara ta några steg åt sidan, än personen med två koppel att trassla över hundarna. Kanske går hundarna vid buskar, som luktar kul. Jag vill inte tvinga dem att slitas bort från det, kan man ju tänka då kanske. Eller barnvagn, eller rullator eller vad det nu kan vara. Men folk verkar inte tänka såhär?

          1. Jag gick på en trottoar med ett barn vid handen när vi fick möte av ett äldre par, då det var höga trottarkanter, nån skylt ivägen och enklast för oss att hoppa ner så gjorde vi det så att de skulle kunna promenera förbi smidigt, döm om min förvåning när jag får en smäll på armen och “man håller till vänster” ryker ur munnen på damen i sällskapet. Så min vänliga gest missuppfattades helt och regler är till för att följas till varje pris, tydligen. Ärligt, jag höll mig lugn och fick förklara för barnet ( som blev storögt förundrad över aggresiviteten ) att ibland är dagsformen på vuxna människor inte så bra. Tänker ändå att det är trevligare med omtanke om sina medmänniskor även om de har dåliga dagar men ibland får man nog helt enkelt markera när folk är ohyfsade mot en, man är ju ändå bara människa. 💙

  23. Är det jag som parkerat fel så hade jag gärna tagit emot den informationen och sluppit böter, men det finns ju olika sätt att säga det på.

    1. Jag förstår, men jag tror både hon och jag visste att jag gjorde fel … jag fick inte parkera där men kände verkligen att jag hellre tar böterna än att missa min deadline. Jag gjorde ingen illa genom att stå där så för mig kändes det som det bästa alternativet.

      Vi människor är olika, helt klart.

  24. Åh gud, jag tänker på den gången när jag var tvungen att parkera på en parkeringsplats som tillhörde en kolonilottsförening som låg i anslutning till förskolan. Förskolans parkering var ju såklart full, jag skulle lämna barnet så jag “lånade” platsen i kanske 5-10 min. När jag kommer ut och sätter mig så ser jag en högröd dam som kommer i full fart mot mig och knackar hårt på fönstret och skäller ut mig för denna handling. Vad hon inte såg (?) var att jag var höggravid och därmed superkänslig så jag nästan gör på mig och börjar storböla och gråtskällförklarar tillbaks. Hon blev helt tagen och började ursäkta sig och syftade sen på dessa ungdomar (från gymnasiet intill) som alltid tar deras platser. Hennes ilska gentemot dem fick jag på mig, hon trodde nog att jag var elev eller nåt. Ja, skamset vinkade hon åt mig när jag i ilfart drog därifrån för att byta byxor. Folk alltså!

    1. Jag tycker jag märker det tydligt på min egen reaktion, vad den andras intention var.
      Sura, arga, bittra kommentarer riktade mot mig, svaras med sura, arga och bittra comebacks.
      Vänliga, ärliga, tålmodiga kommentarer riktade mot mig, möts med vänlighet. Varenda gång. Möjligtvis om min dag är skit, så är comeback:en ett trött ”ok tack”.
      Tusen gånger har jag reagerat argt och svurit och sen skämts, fast att det var den andra som var otrevlig. Nu försöker jag låta bli att svära, för då får jag tillbaka övertaget. Jag ropar högt ”tack så jättemycket!!!” Då kommer de av sig helt, hör sig själva kanske i mitt tonfall. Det är gött!

  25. Eftersom jag själv är dålig på skyltar så hade jag tacksam tagit emot en tillrättavisning, om jag parkerat fel. Parkeringsbot hade inte heller varit roligt. Däremot tänker jag på hur kvinnan tillrättavisade dig. Vi behöver inte skrika och gapa till varandra. TALA är ordet. Att vi talar med varandra. Då hade du säkert tagit emot budskapet på ett annat sätt. <3 Så kan jag känna bland en del vänner, att de har en önskan att trycka till, även håna och vara ironiska ibland. Det är något helt annat än att de klart och tydligt säger vad de tycker. Det var mina tankar, kram och fin dag.

    1. Ja, alltså, det har 50-100 meter mellan oss så hon var tvungen att ropa annars hade jag inte hört. Men du har verkligen en poäng i att det ligger i hur vi väljer att uttrycka oss mot varandra.
      Tack för feedback.

  26. Jo, men det händer allt ibland att folk liksom tar chansen och läxar upp en. Oftast biter jag ihop och försöker vara vänlig tillbaka, tänker att det inte är det de väntar sig. Det känns ofta som de vill provocera fram något. Och efter någon timme brukar jag komma på det dräpande svar jag ÖNSKAR att jag givit dem, men inte kom på då!

    1. Haha! Ja, man blir så smart efteråt ~ vet precis hur man skulle agerat efteråt men när man blir så överraskande tillrättavisad så blir det ju helt svart. Kram k

  27. Fattar inte varför vissa håller på så. Vad får de ut av det? Är de arga hela tiden och måste leta fel hos andra? Sååå tröttsamt. Nej, man behöver verkligen inte läxa upp andra vuxna. Undrar vad hon själv skulle säga om nån läxade upp henne? Hon hade nog en dålig dag får man tänka. Och låta det rinna av. Hoppas dagen för dig blev bättre sen. 🙂

    1. Så kan det vara. Vissa tänker nog inte på att de inte har med det att göra ~ att de tänker rätt ska vara rätt.

      Reflektion ~ Det finns ju mängder av tillfällen i samhället då man måste säga ifrån och lägga sig, som när man ser våld mot kvinnor, barn som far illa eller så. En felparkerad bil är ju också fel men det är kanske skillnad på vart man har sin gräns i att engagera sig i samhället. Kram k

  28. Bra rutet! Jag är också trött på allt uppläxande och ifrågasättande. Speciellt när en kliver ur normen på någe vis.

    1. Jag vet, Phu.
      Är så trött på folk som ifrågasätter och ber mig sakta ner, vila, inte ha så mycket osv åsikter som ”du är nog utmattad” Det är märkligt för jag tror aldrig jag skulle säga till någon att jag tycker hen är för långsam och borde öka tempot för det hade gjort hen gott 😉
      Hahaha! Vi tycker till om saker och ting i all välmening (tror vi) men vad vi egentligen gör är att berätta för andra hur de ska leva.
      Kram k

  29. Hahahah!
    Förlåt att jag garvar men jösses, att folk orkar!
    Jag råkade ut för en liknande situation för någon månad sen när jag råkade dubbelparkera. En kvinna STANNAR när hon är på väg förbi och vevar ner rutan för att poängtera att jag står på TVÅ rutor!? (Med irritation i rösten)
    Jag garvade åt henne men inombords brann det. Jag ville skrika -”men skit du i det skit kärring!! det är min parkeringsböter i så fall inte din!”
    Men jag teg, gick tillbaka till bilen och parkerade ordentligt, dock fortfarande tvär irriterad inombords.. hahahha!
    Vissa kan bara inte låta bli.
    Jag brukar trösta mig med att det förmodligen är olyckliga människor eller människor som just idag har en dålig dag och bara MÅSTE ta ut det på någon..
    Ibland bara måste man skrika tillbaka Kristin som du gjorde!
    För sin egen självrespekt.. oavsett om
    det var bra eller dåligt gjort.
    💛

  30. Men du milde att folk orkar ❤ jag brukar själv tänka att det nog finns en tanke/anledning bakom varje persons sätt att agera som vi runt omkring inte känner till

    1. Jag håller med Jeanette, när jag ser att någon begår ett misstag som inte är till fara för någon, tänker jag att ja…det finns nog en anledning till det som jag inte vet något om och en annan dag är det jag själv som gör fel . Lite mer medkänsla och empati mellan oss medmänniskor skulle göra livet mjukare och varmare.