På söndagen fick våren flytta in i vårt sovrum. Och Krickelin fick en ny logga. Jag nyser, snorar och lyssnar på en  flicka som sjunger om sad eyes… Det är så svårt att samla ihop sig själv och sitt hem efter en lång jobbhelg, känner jag. Vi hjälps åt. Frank och jag. Min katt alltså. … Fortsätt läsa

Tänk vilka föreställningar  man kan ha om människor som man läser  några rader om varje dag. Det har jag nämligen själv om vissa bloggare som verkar ha  det så harmoniskt och vackert  hela tiden. Det är väl lite så det funkar i denna världen.. Men här är ganska rörigt  för jämnan ska jag lova. Och … Fortsätt läsa

Jag tänker mig att det måste vara  väldigt jobbigt stundtals att leva med en människa som är så ostrukturerad som jag är.  Min man går ibland runt här och suckar. För när han växte upp då låg minsann saxarna,  pennorna och gummibanden på sin bestämda plats. Livet blir ju genast lite enklare då, hävdar han. Här hemma kan … Fortsätt läsa

Min katt pussas och jag  drömmer om blommiga byxor. Dagarna springer iväg och otillräckligheten som förälder tickar högt i huvudet. Men våren. Nu kommer du snart. Då ska vi hänga ute hela tiden, fika bullar  på en filt, värma ansiktet i solen och strunta i tvätten. Och snart så. Snart så har jag ramar  till … Fortsätt läsa

En slipning av golvet och massa jobb  orsakade en högst oplanerad bloggpaus. Det gav oss också en  anledning att  möblera om på nedervåningen. Och idag har jag en lista med måsten som  nästan får mig att kippa efter andan. Jag måste nog sätta mig ner och  tänka över mina prioriteringar. Helt klart.