Kategori: resor

14 juli, 201914 juli, 2019

Vet du – när jag tittar på de foton jag samlade på mig under vår semester i Frankrike så är det en brokig samling. Kameran var helt enkelt inte med i alla lägen. Jag vill så gärna visa er ett extra speciellt ställe i Giverny och plockade ihop det jag fann på hårddisken.

Först en fin bild på äppeljuice i köket där vi bodde. Vardagsbilder tagna i farten kan vara bland det vackraste tycker jag.

Längre bort på gatan, Rue de Clude Monet, låg The Hotel Baudy. Blev alldeles förälskad i detta ställe. Här åt vi varje kväll i Giverny.

Har tyvärr inga foton på den fantastiska fasaden, på de vackra runda borden och parasollerna som klädde uteserveringen mot parken. Men tro mig då jag säger att det är precis ett sådant ställe man vill slå sig ner, beställa ett kallt glas chablis och bara insupa atmosfären i goda vänners lag.  Eller kanske själv med en bok.

Vi hade med oss kortspel och roade oss innan och efter maten. Våra barn är så stora nu så när de kände sig nöjda gick de tillbaka till huset och tittade på film.

Så här såg det ut inne vid bar och reception.

Jag älskar färgsättningen och placeringen av konsten. Tänk att de målade halva pelaren precis som väggen. Så himla fint!

Jag har läst på historien kring hotellet och den är spännande. Målningar från många av gästerna täckte snabbt väggarna och salarna och matsalen i slutet av 1800-talet och än idag hänger de kvar.

Om man går igenom restaurangen och ut på andra sidan så kommer man till deras stora rosenträdgård.
Jag tror inte det är många som känner till den för den är inte skyltad eller så, det var endast en slump att jag la märke till den då jag frågade efter toaletten.

Jag kom ut genom denna dörr och min familj har nog aldrig varit med om ett längre toabesök  – jag var borta på upptäcksfärd och försvann en lång stund.

Jag gick up för den här lilla trappan och öppnade den gröna dörren…

…och steg in i den helt fantastiska studion. Började nästan gråta av det vackra ljusinsläppet och den sakrala känslan i här inne.

Här har de använt samma kulörer som inne i restaurangen och konstnärernas arbete har fått stå kvar från denna svunna tid.

I slutet av 1800-talet bodde endast ett hundratal invånare i byn Giverny.
Claude Monet flyttade hit och in i sitt rosa hus, på samma gata som paret Baudy, för att måla från de vackra ängarna och naturen på landsbygden. På den tiden existerade inget hotell eller restaurang – Angelina och Gaston Baudy erbjöd en enklare rätt i sitt kök endast och hade inga tankar på att någon ens skulle få för sig att sova över i deras lilla by. Men under våren 1886 ändrades allt detta.

Den amerikanske målaren Willard Metcalf och hans två vänner kom till byn med tåg och med målargrejer under armen för att ta del av lansdbygdens magnifika vidder med blommande persikoträd och vallmofält. De knackade på och bad om att få bo över hos paret och de lånade vid detta tillfälle ut sitt egna rum och bjöd in dem på middag i sitt hem.
Under middagen berättade Angelina att Claude Monet bodde längre bort på gatan och de tre amerikanska konstnärerna blev alldeles upprymda och gick hem till Monet för att presentera sig dagen därpå.

Även här blev de inbjudna på  en trevlig middagstund i Monets vackra hus. Vilken dröm va!?
Efter denna resa til Giverny åkte de tillbaka till konstskolan i Paris och spred ryktet om Giverny och dess fantastiska miljöer – och att självaste Claude Monet bodde här.

“Monets lives in a superb little village…there is an inn there where one can eat and sleep for only four cents…”

Och på den vägen gick det. Paret fick så många förfrågningar från konstnärer som ville bo över att de öppnade upp ett litet hotell och en restaurang, de byggde till och med en studio på gården för dess gäster. Det är i den jag står nu med min kamera.

Under vinterhalvåret värmdes den upp av dessa små kalelugnar och här kom modeller från Paris för att avtecknas och i restarungen serverades amerikanskt inspirerad baked beans, cornflakes och whiskey. Kanske inte samtidigt dock, hahaha!
De byggde också två studios på övervåningen – de vill jag gärna se vid mitt nästa besök.
Även två tennisbanor anlades i anslutning till hotellet – tennis var nästan helt okänt vid denna tid i Frankrike.

Hotellet hade sin egna grönsaksträdgård där de odlade allt de behövde precis som de flesta hushåll på landsbygden på 1800-talet.

Har du möjlighet att besöka Giverny någon gång i livet så måste du besöka detta ställe och kliva ut i rosenträdgården på baksidan. Lova mig det!

26 juni, 201926 juni, 2019

Förra veckan besökte vi Monets Trädgård. Det är en av världens vackraste platser enligt mig.

Jag är så glad över att jag inte satt mig att redigera bilderna förrrän nu – det var som en liten karamellask att plocka upp. En ask med bara favoriter i.

Vi besökte Monets Trädgård en tisdag i mitten av juni. Entrén öppnade klockan 09 och kön var  10-15 meter utanför då vår familj anslöt 20 minuter innan öppning.  Jag var pirrig i magen och kände mig alldeles känslosam – både förväntansfull och orolig.
Jag var så pepp på att se allt det vackra men också så orolig över att jag skulle få ångest över stora folksamlingar.

Vi satte fart mot boningshuset med en gång innan det blev för långa köer utanför. Om det var mycket folk?
Ja.

Det syns inte på fotona men här står jag i köket med 25 fotograferande asiater. Haha! Vissa rum gick jag tillbaka till och kikade in i igen – älskar detaljerna i huset och blandningen av kulörer. Så inspirerad och även väldigt imponerad!

Claude var uppvuxen i Le Havre och hans far ville egentligen att han skulle ta över familjeverksamheten – men hans önskan att måla var mycket större. Han träffade sin första fru Camille och fick två barn med henne – hon var också modell på en hel del av hans målningar. Camille dog dessvärre i Tuberkolos redan då hon var 32 år.

Deras vän Alice flyttade då in med sina barn hos Claude och de blev en stor familj med sju barn. 1883 flyttade paret & alla barn till Giverny  och Monet började bygga upp en praktfull trädgård i nivåer och med växter som skulle blomma både tidigt på våren och långt in på hösten. På detta sätt kunde Monet vara ute i trädgården och arbeta med sina målningar under en lång säsong.

Monet var väldigt inspirerad av Asien och dekorerade många rum i huset med asiatisk konst. Så fint!
Han tog sig aldrig utanför Europa men det var många japaner som kom till Giverny och inspirerades av Monet.

Jag älskar hur det asiatiska gifter sig med den gula färgen i matsalen och det kakelsatta  golvet. Tavlor från golv till tak – precis som jag gillar.

Alltså – det här är ju så himla fint!

Tapeter, konst och växter – överallt.

Som här. En rosa dörr och mintgrön vägg. Kanske valde man att inte använda dörren och hängde därför två tavlor upp på. För bra!!

Här står jag i Alice och Monets sovrum och tar ett foto ut över trädgården. Har redigerat bort alla kineser för er skull – vassegooo!!

Fast det var en fasligt smal säng. De kanske inte sov ihop…?

I det stora sällskaprummet drömde jag mig bort. Konsten kryllar över väggrna och deras upphängning är ju hur smart som helst. Hänger liksom i snören på små bruna lister i väggen. Jag måste verkligen ha en blommig soffa nu – maila mig om du har en över. Letar febrilt!

Tre av mina favoriter på rad. Har älskat dessa hela mitt liv.

Och här har man också tryckt in en av Monets näckrosmålningar. Tanken med målningarna  var att man skulle lägga märke till hur motivet och färgerna i målningarna ändrades i olika ljus, årstider, och tidpunkter t.ex. dag, natt, morgon, middag.
Tänker på mig själv då jag fotograferar – svårast har jag för skarp sol och dess skuggor det ger. Lättast för kvälljuset och då fotar jag gärna i varmt motljus.

Monet’s garden at Vétheuil, 1880, här är sönerna Michel Monet and Jean-Pierre Hoschedé.
Alice och Camilles söner föddes nästan samtidigt och växte sedan upp tillsammans i Giverny.

Drömmen att ha så många solrosor i trädgården. Ghaaaa!!!!

Alltså – ganska så spännande familjehistoria tycker jag. Jag hoppas att de levde lyckliga och var snälla mot varandra.

Vi tog såklart en tur i trädgården också. Tänker att jag skulle kunna stanna här i flera dagar och drömma mig bort. Men – det var alltså kö runt om allt… hahaha. Ska du hit så måste du försöka kolla så det inte är så mycket turister.

Jag knäppte lite foton på vallmon och tänkte att 2020 blir det vallmon som ska få gå loss hemma hos mig.

Den lilla båten i vassen. En klassiker.

Och alla magiska gångar i denna trädgård. Området är stort och jag undrar hur många trädgårdsmästare de hade…

Så fint med vallmon och denna blå blomma. Är det en näva eller vad heter den?

Tack Monet för allt vackert du skapat. Det är som en dröm alltihop och jag tar med mig all den här inspirationen hem till Varberg och mitt lilla hus med trädgård nu.

21 juni, 2019

Tänkte berätta om vårt första franska boende under semestern. Vi bestämde oss för att lägga några dagar i Giverny som är en liten ort i Normandie.  Här fann vi via googlande ett litet B&B som vi bokade med  två månaders framförhållning.
Giverny ligger 75 km nordväst om Paris och på Seines högra strand. Den har bara några hundra invånare – här finner man väldigt vackra hus och underbara trädgårdar. Och så Monets Trädgård då förstås!
Claude Monet bodde här med sin familj i 43 år och inspirerade en mängd andra konstnärer att ta tåget från Paris och ut på landsbygden för att måla.

Vi bokade ett litet hus med kök, två sovrum, vardagsrum och mysig trädgård. Vi blev verkligen inte besvikna! Les Rouges Gorges visade sig vara en liten pärla.
Erik – den gulliga mannen som drev stället, gav oss nycklarna till La Maison Colombelle och visade oss runt.

Allt var otroligt mysigt och pittoreskt. Köket med den kaklade diskbänken och oljemålningen är som en vacker tavla tycker jag.

Överallt – dessa vallmo i olika färger.

På morgonen går vi ett pat meter ner för gränden och går in i Eriks trädgård där det serveras frukost.

Här, under rosorna, sköter han om tvätten.

Och här är hans lilla hus. Missade att ta ett foto på Erik men han ser ut som en rockstar med målafärg på brallan, liten svart mössa på sned, målarfärg på sina Lévis och ofta med en lite cigarill i mungipan. Han berättadew att hans son var med i ett rockband och turnerade just nu New York och Oregon.

Frukosten var så fransk den kunde bli. En baguette med smör och marmelad, juice och kaffe.

Charmigt som tusan. Vi gick förbi en hel del mysiga B&B i denna by så kika på Booking eller googla så finner ni priser och locations. Ovanför byn ligger en slinga man kan vandra på eller ta kanske ta en löptur. Den ligge3 på 300 höjdmeter  och jag var ehlt slut då jag bara kommit upp för backen… Min man fick springa vidare själv och jag gick och snackade med några vita kor och plockade lite blommor istället.

Erik har bara tre- fyra rum tror jag och det gör det väldigt mysigt. Kändes som vi var helt ensamma på stället nästan.

Stockrosor och vallmo i kombination. Mina ögon har mnästan ploppat ut huvudet av allt vackert dessa dagar.

Undrar om mina vallmo blommar i purpur där hemma nu.

Det här är så knasigt. Men ända sedan jag träffade Jonas så har han alltid börjat kolla på hus eller lägenheter till salu på de ställen vi besöker. Vi har inte varit någonstans där det inte hänt. Jo, kanske Köpenhamn nu när jag tänker efter.

Kolla – här har han hittat ett slott längs en liten flod. Hahaha! Jag tyckte vi kanske kunde be om en rundtur – så nyfiken ju.

Nu har vi åkt neråt i landet och tagit oss till havet. Ser fram emot en dag full av bad och snorkling.
Mer från detta ställe strax – här nästan fyllt mitt minnekort på kameran med den vackra utsikten utanför vår dörr.

20 juni, 201920 juni, 2019

Vi har bilat ner genom Europa i några dagar – precis som förra året i början av juni. Vi åkte tidigt söndag morgon och tog färgan över Rödby-Puttgarden och tog oss hela vägen till Tecklenburg. Vi körde in i denna tyska by under sena eftermiddagen och fick en riktigt mysig kväll ihop.

Barnen som är med är tretton och nio och de tycker det är rätt skönt att åka bil. De glor på massa serier eller filmer de laddat ner, lyssnar på poddar eller spotifylistor. Bra att ha wifi i bilen, bra lurar, kuddar, frukt och dricka. Min man och jag turas om att köra och då jag sitter i förarsätet brukar jag beta av jobb samtidigt som vi lyssnar på poddar ihop. Timmarna rusar iväg på detta sätt.

Dag två satte vi oss i bilen igen och körde till Giverny där vi hade bokat några dygn på ett B&B på samma gata som Monets Trädgård. Ska berätta mer om detta ställe i ett helt eget inlägg – så charmigt.

Rekommenderar verkligen att boka några dagar här. Byn har så mycket mer att erbjuda än Monets hus och trädgård och att lära känna ett litet ställe på detta sätt är dessutom väldigt mysigt.

Att välja att bo en timma utanför Paris och istället ta en dagstur in visade sig vara ett lyckokast för oss. Vi uppskattar lugnet och det är inte bara jag i min familj som mår riktigt dåligt av stora folksamlingar, massa ljud och nya intryck. Vi planerade att ta tåget in från Vernon men missade med bara två minuter och fick vackert sätta oss i bilen igen och köra in istället. Ganska så osmart…
Krångligt att hitta p-plats  och sedan tog det oss 2,5 timmar att ta oss ut från Paris vid 18-tiden på grund av trafiskstockningar. Lokaltrafiken är mycket smartare i dessa lägen såklart.

Vi bor bara ett stenkast från den lokala kvarterskrogen där vi har ätit dessa dagar och bara några hundra meter bort mot Monets Hus som vi planerade att besöka under en dag.

Vi var där innan de öppnade och köade. Glad i hågen över att vi var bland de första hundra men det tjocknade på med turister på bara några minuter och det var svårt att ta sig fram både inne och ute. Ajdå!
Det var ju så himla fint så och jag ville nästan gråta över alla människor jag behövde trängas med i denna magiska miljö.

Men se. Det kan hända att jag fångade ett hörn eller två med min lins ändå. Köket är otroligt fint!
Hursomhelst. Det här hemmet och trädgården är väl värt ett besök – försök att besöka då det inte är mitt i högsäsong.
Vet ej när det är – men det var nog skjutsingen högsäsong då vi var där…

Jag tänker att man inte får begränsa sig. Har man siktet inställt på Eiffeltornet och Monets Trädgård så är det stor chans att man blir besviken för att man inte direkt är ensam om det. Det gäller att vara lite kreativ och finna små platser längs vägen där man kan pausa och uppleva landet och kulturen här. Fråga till exempel damen på creperian vart hon badar.

Var inte rädd för att strosa runt och göra det spontana, ta er bort från där alla andra är. Kanske finner man en magisk trädgård och en  gammal ateljé då man letar efter en toa och försvinner på upptäcksfärd i ett par timmar.

En sådan blomtrappa måste jag ordna till min trädgård. Fantastisk!

Vi har med oss memory och vanlig kortlek vart vi än går. Det skiljer fyra år på våra minsta men de finner stor behållning i varandra och är väldigt omtänksamma och fina.

När man reser med barn, i alla fall mina,  så tänker jag att kraven får inte vara för höga. Jag gillar att de testar och utmanar sig själva men är det så att de verkligen inte uppskattar något vi vuxna planerat så brukar vi ändra om och avbryta innan man förstör humöret för resten av dagen. Upplevelsen blir inte skoj för någon om en i familjen mår dåligt.

Igor är väldigt intresserad av smycken så igår delade vi upp oss under flera stunder i Paris. Igor och jag sprang i butiker och tittade på halsband och Otto var med pappa på en mysig uteservering och drack Orangina. Sedan blev det ost, frukt och kex till kvällsmat i vår stuga. Alla var för trötta för att gå på restaurang.

Att gå på restaurang med barn som inte orkar är verkligen pissigt tycker jag. Ångest deluxe.

Det var lite från vår bilresa ner. Idag åker vi vidare ner i Frankrike – jag vaknade redan vid 06 och är jättepepp. Ska sitta i bilen väldigt mycket idag så det kanske kommer upp ett inlägg ikväll om Monets trädgård eller hans hem. Eller kanske om stugan vi bott i…
Ha en bra dag nu.

9 juni, 2019

Vi tillbringar några dagar på Island och har tagit oss hela vägen till Akureyri som ligger på den nordöstra delen av ön. En fem timmar biltur från flygplatsen i Reykjavik.
Första dygnet vaknade vi till denna utsikt över byn och jag som alltid vaknar först vart jag än är njöt av de tysta minuterna bland fågelkvitter i en vindstilla morgonstund.

Här går solen ner vid tolv och upp redan vid två – så det blir inte riktigt mörkt den här tiden på året. Stora delar av ön täcks av de här blommade blå lupierna.

Och gyllene vallmo blommar längs huskanterna.

Här strövar djuren fritt på fjället från juni till september. Där betar de, dricker ur källor och har det allmänt gott. Både hästar och får.
Isländska djur måste vara de lyckligaste på vår jord.

Överallt omges man av den mest fantastiska miljö.

Vi reser med Anna Linton och hennes pojke. Hon har varit här förr och har ockaså en vän som bosatt sig på Island med sin familj. Här driver de ridskola, lär upp hästar och rider med islandhästar i grupper upp på fjället.

Tänk att ha närhet till den här miljön – helt galet. Vet vart vi skulle fota våra kampanjbilder till FGL.

Man kan inte besöka Island utan att rida häst tänkte vi. Anna hade hört av sig till vännen Sara och hon välkomnade in oss en hel förmiddag på deras gård och fjäll. Så fina hästar!

Min hette Frosti och vi hade samma frisyr.

Jag lämnade kameran i bilen men fick med mig mobilen upp på fjället. Kanske blir det ett helt eget inlägg med mobilbilder från detta då vi drack vatten ur bäckar och red på hästarnas ryggar på de små stigarna uppe på fjället.

Tillbaka nere på gården igen. Här bor över 300 djur och det ligger mycket jobb bakom en så här stor gård. Barnen är med och jobbar och jag imponerades då Sara berättade att hennes trettonåring cyklade 2,8 mil varje dag till fotbollträningen.

Det är så långa avstånd här. Vi har tillbringat otroligt mycket tid i bilen för att ta oss till olika platser. Men vägen är vacker och det är värt resan.

Herregud så många hästar som ska skos om…

På gården bodde lammet Kajsa som flaskmatas just nu på grund av att hon inte har någon mamma. Hon följer med familjen som en liten valp.

Vi testade att få upp drönaren och filma allt vackert men det blåste tyvärr för mycket.

Vi var också iväg och badade i en lagun & det var en häftig upplevelse. Har inga bilder därifrån tyvärr.

Vi stannade också i Hverir – där lera kokar och ryker av hettan under jorden.

Att uppleva detta med Otto har varit fantastiskt. Perfekt ålder för att resa på ett äventyr  – han fyller 13 år nästa vecka.
Att dela upp familjen  så här tycker jag är kanon. Det blir så mycket kavelitetstid ihop och de andra hemma får också mysiga stunder.

Nu sitter vi i bilen tillbaka till Reykavik och imorgon åker vi hem. Längtar som en tok efter resten av familjen och min trädgård.