Vi befinner oss i Hoejerup, Stevns Klint, bara en bit utanför Köpenhamn och tre timmar från Varberg.
Stevns Klint skapades för mer än 65 miljoner år sedan av kalk och krita och det är verkligen en fantastisk miljö att utforska och ta foton i.
Vi har checkat in två nätter hos The Norrmans och här vaknar jag om morgnarna.
Tycker så mycket om den bleka rosa kalkfärgen de målat väggarna med – detta är den gamla gården där grisarna stod förr.
Vid åtta serveras frukost och den går inte av för hackor…
…kolla här! Allt är i princop närodlat, bären och fikonen plockar de samma morgon i trädgården. Detta koncept är så bra tycker jag – inga bufféer där mat ligger framme och sedan slängs. Är man extra hungrig och vill ha mer än det som serveras på brickan så ber man bara om det.
Vi fick en mysig morgon tillsammans och satt också länge och pratade om våra branscher ihop med Lars och Anna som äger stället.
Att resa och träffa människor är det absolut bästa sättet för utveckling tycker jag – dessa erfarenheter är inget man kan läsa sig till för att utvecklas framåt både privat och i ett kreativt företag. Man behöver fylla på med nya influenser – dofter, smaker, tankar, spännande intryck och andra sätt att se på saker och ting. Man behöver bli utmanad och få andra perspektiv. Jag hade en ganska bestämd åsikt i ett ämne innan jag satt ner och pratade med Anna och hennes syn på det fick mig att mjukna. Så viktigt det där.
Speciellt nu inför valet. Prata med varandra – vänd och vrid på saker och se ur en mängd perspektiv. Livet är inte svart eller vitt.
Igår skulle vi ut och fota.
Att vara modell för sitt egna varumärke är smart och kul. Men snacka om utmaning.
Jag har inte varit lika stark och frisk som jag brukar de senaste veckorna – jag har inte tränat på flera veckor och det har såklart påverkat både den mentala och fysiska häsan. Men det gick ändå – allt går om man vill skitmycket och försöker göra det till en rolig grej brukar jag tänka.
Först hälsade vi på korna. Så fina!
Sen körde vi loss med kläder och kameror bland kalkbrott, vid coola väggar och stränder. Så mycket skratt!
Att jag har avskavt nagellack från bröllopet för några veckor sedan, rufsigt salt hår och en concealer som jag skrapade det sista ur på morgonen gör ingenting.
Vi vill att våra bilder ska vara autentiska och lekfulla. Så här ser vi ut och vi är inte så noga med smink och sådant. Eller rättare sagt – jag tycker det är trist att köpa och så är jag inte så duktig på att kladda på det. När håret är för fixat så blir jag nervös och känner mig ful bara.
Nu börjar den lilla magen puta. Miranda är i vecka 26 nu…
Nere vid stranden var det blåsigt som tusan och jag var lite sur över att det var skarp sol. Jag ville inte ha skarpa skuggor och dessutom ville vi jobba med en karg, dramatisk och dov ton i bilderna inför hösten.
Vad gör man inte för sitt jobb – med livet som insats nästan här på bergväggen. hahaha…
Det sägs att den svarta randen här i bergsväggen blev till för flera miljoner år sedan då en meteroit slog ner här.
Mir var vacker i vår pyjamasskjorta som lanseras snart. Går förresten att använda hela dagen lång och har dessutom praktiska fickor.
Handtryckta pyjamasbrallor kommer också.
Rekommenderar en resa hit – verkligen! Det bästa är att åka när det inte är högsäsong så slipper man att dela upplevelsen med massa turister. Så här såg det ut då Daniella och jag var här förra året.
När vi kom tillbaka till The Norrmans så tog vi en tur i deras fantastiska trädgård. Måste ta fler bilder här innan jag åker…
Vi plockade hallon och björnbär.
Jag smakade på ett rött äpple.
Sedan gick solen ner och det blev dags för middag. Egentligen serveras inte middag på veckodagarna när The Norrmans gått in i lågsäsong men vi hade tur att de hade en bokning från tidigare och fick också en plats vid matbordet.
Social Dinners – så vansinnigt trevligt. Alla slår sig ner till bords och har en fin stund ihop.
Så avslappnat och familjärt.
Typiskt osvenskt får man väl ändå säga utan att generalisera alltför mycket – att slå sig ner bland fämlingar och umgås en hel kväll. Jag satt vid samma bord som en fransk professor från ett stort svenskt universitet. Vi pratade om surf, bilresor genom Europa och grytor med bäckfisk i.
Det serverades indisk gryta med nanbröd. Vansinnigt gott och det Lars som står vid grytorna inför varje middag. Vilket ställe va!
Min man är sjukt avis på mig som redan hunnit vara här två gånger utan at ha med mig honom som sällskap.
Lars pratade om en höghöjdsbana 30 minuter härifrån så jag har redan börjat fundera på om vi kan få till en trip med barnen hit snart.
Nu ska vi strax lämna detta ställe och dra vidare mot Varberg. Jag har en del jobb att göra inför @ettmjukarevarberg . Föreläsningen äger rum imorgon, har du inte bokat upp dig än så gör det med en gång.
