Kategori: resor

inspiration, resor

Dagdrömma om La Belle Vue

En trött grå februaridag vill man ju bara sväva iväg i tanken och dagdrömma lite – inte sant?

Jag drömmer mig bort till den lilla byn Neffiès i södra Frankrike och en av världens vackraste miljöer – hos La Belle Vue.
Jag är fenomenal på att dagdrömma så jag tänker att jag ligger här, i den sköna dagbädden med en spännande bok i solnedgången, det står ett glas vitt vid min sida och Jonas vänder blad i sin bok och fortsätter klia mig på mina bara sommarfötter.

Tiden står still  – glas klirrar och jag hör dämpade franska toner inifrån köket.

Utsikten är magnifik och jag lägger boken åt sidan för att resa mig upp och gå fram till räcket för att njuta av solnedgången – suger in upplevelsen med min blick och  tar ett djupt andetag samtidigt som ett behagligt rus sprider sig i kroppen och får hjärtat att svälla.
Det är otroligt vackert och jag funderar på om jag ska smyga ner till den andra terassen och ta några simtag i den ljumma poolen…

Går in i vårt badrum och tar på mig bikini. De antika spetsgardinerna ger ett sirligt mönster på kaklet och jag drar en morgonrock i linne om axlarna.

Hänger min klänning på väggen och slänger ett getöga på den obäddade sängen – älskar obäddade breda sängar med prassliga lakan.

Det är om möjligt ännu vackrare när jag stiger ut ur vårt rum och ut i solen igen – här ska vi äta kvällens middag och värdparet Yvonne och Micke har utlovat en kväll med skaldjur.
Jag ser verkligen fram emot att smaka på ostron de hämtat i hamnen där de odlas tidigare under dagen. I köket förbereds just nu en gigantisk bricka full med is, ostron och klyftade citroner och snart så öppnas flaskor med bubbel.

Köket är en dröm. Mustigt, kärleksfullt och inbjudande.

Fina små detaljer överallt att lägga på minnet och även här hänger det spetsgardiner i fönstret för att skydda från den skarpa solen.

Efter min lilla simtur så drar jag på mig min morgonrock igen och knackar på glasdörren – jag ser nämligen Yvonne på andra sidan och frågar om jag får kika på keramiken vi båda tycker så mycket om.

Jag stiger in i den stora ateljén som tidigare varit plats för vinproduktion – Fem stora vintankar i betong fanns då här och var och en av dem  kunde innehålla 30 000 liter vin. Imponerande minst sagt!

Yvonne har byggt in ett mysigt sovrum i en av tankarna och även en liten fin butik – blir alldeles förälskad i alla antika linnetyger som hon växtfärgat och skapat både kuddar och lampskärmar av.

Miljön är fantastisk och jag lägger på minnet hur vackert det är att skapa den här sortens stilleben på golvet med rejäla krukor och torkade växter

En drömmig miljö – sannerligen.
Men nu ropar Jonas på mig, solen har stigit ännu längre ner på himlen och middagen ska snart serveras – jag måste ta på mig torra kläder och göra mig redo.

Smiter förbi lilla Sixten  som ligger i hallen på vägen in i vårt rum – klappar han under hakan och ger honom några kärleksfulla ord innan jag snabbar mig att dra en ny klänning över huvudet och går sedan ut på terassen igen och möter upp resten av sällskapet.

Här är en samling spännande gäster – alla boende hos La Belle Vue. Jag hamnar bredvid en svensk kvinna som har lång erfarenhet inom retail och både Jonas och jag blir uppslukade i intressanta samtal kring detta med vår nyblivna vän. Bubblet serveras och ostron bärs fram. Bland det godaste jag smakat!

Solen går ner och musslorna serveras. Nytt vitt biodynamiskt vin i glasen tillsammans med historien om vinodlaren bakom – kvällen smakar lust, skratt, liv, kärlek och nyfikenhet. Känner stor tacksamhet.

En fantastisk kväll. En fantastisk plats. Snipp snapp slut – där var min dröm slut.

Själv ligger jag lite febrig i min säng och bläddrar i “Bitterfittan” – dricker te och pausar ibland för att frenetiskt leta efter en bra serie. Har påbörjat fem olika nu och inte fastnat för någon….
Ska nog försöka jobba lite grann istället. Eller sova.

inspiration, Personligt, resor, Work

När jag åkte på skrivarkurs till Toscana

Ibland är det bra att ta en kik i backspegeln för att vara säker på att man är på väg åt rätt håll. Jag valde att vända hela vägen tillbaka till 2012 då jag åkte till Toscana på egen hand med drömmen om den bok som finns inom mig.

33 år och trebarnsmamma –  jag jobbade på hotell med gästrelationer och marknadsföring och min yngsta son hade precis fyllt två år. Jag är en sökare och eftersom jag då hade bloggat i fyra år och verkligen fick mersmak av berättandets form i skrift, så kändes det dags för nästa steg.
Det var som en hunger i bröstet. Jag ville skriva en bok.

Fast jag behövde kunskap och verktyg för detta såklart.
Jag hade blivit bromsad på vägen i livet då jag blev fast i en våldsam relation under flera år och situationen gjorde att jag hoppade av skolan efter nionde klass. Jag blev därefter gravid med min första son redan som nittonåring och hade inte möjligheter att bygga upp ett socialt nätverk eller utbilda mig, inte på grund av att jag var en ung mamma men för att jag levde väldigt isolerat och kontrollerat – jag hade också en väldigt skev bild av mig själv under dessa destruktiva år. Den bilden levde kvar länge och jag kämpar stundtals fortfarande med ett stort självförakt.

2012 levde jag med min nuvarande man och han har alltid varit stöttande i alla lägen. När jag sa att jag ville åka på en skrivarkurs till Toscana och sedan ta ett år tjänstledigt för att skriva min bok så var han den som bokade flygbiljett och gav mig en high five. Tack!
Nu i efterhand så förstår jag hur enormt generöst det var av honom. Det påverkade vår familjs ekonomi mycket såklart men det gjorde också att jag var hemma mer med barnen och  jag fick också testa på frilanslivet.

Jag fann en skrivarkurs på en gård på landsbygden i Toscana, packade ner dator, kamera och lite klänningar och begav mig ut på mitt äventyr.
På ovan foto sitter jag i min hotellsäng i Pisa en tidig morgon.

Det var spännande att resa själv – det hade jag aldrig gjort förr och jag njöt i fulla drag. Ingen att behöva förhålla sig till, inga tider att passa – bara jag, min bok och min kamera. Jag satt under det lutande tornet med hallon, karta, kaffe och päron. Jag minns att jag läste Malin Wollin.
Detta är ett fint minne jag sparar nära.

Har du rest ensam någon gång? Jag rekommenderar det verkligen.

Man upplever platser, känner dofter och hör andra ljud än när man är upptagen av familj och vänner.

Jag blev hämtad i Pisa av värdparet och de körde mig till gården där kursen skulle äga rum. Ett gult stort hus omgärdat av olivlundar – det var fantastiskt.

Jag hade landat mitt i min dröm och fick nästan nypa mig i armen av allt det vackra och av vetskapen om att jag hade en spännande vecka full av skrivande framför mig.

Varje morgon stod dagens agenda på den svarta tavlan när man kom ner för att att äta frukost med hemgjord yoghurt och färskpressad juice…

…& köket var sådär italiensk lantligt som man älskar. Ett gammalt stall från 1800-talet om jag inte minns fel.

Jag hade med mig en mängd böcker  – antingen låg jag och läste på rummet under siestan eller så utforskade jag trädgården och dess miljöer. Minns det stora fikonträdet med värme i bröstet – det var så lyxigt att ta en paus och plocka varma frukter och ta med sig till datorn för att fortsätta skriva eller läsa.

Ibland i sällskap av en öl eller en kursdeltagare. Ibland alldeles själv. Precis så som jag gillar det. Inga krav på att vara social.

Det var otroligt vackra och inspirerande miljöer – en rofylld plats att landa på.

Vi gjorde små utflykter till byar och vingårdar, åt god mat, läste, skrev och hade lektioner.

En kväll bjöds det på biovisning utomhus mot fasaden under stjärnklar himmel. En svartvit gammal klassiker – det var fantastiskt!
Efter filmen hade vi djupa samtal med kursledaren, drack rödvin och rökte cigarr så dagen efter var jag alldeles tung i huvudet – men så värt för det skapade ett skoj minne.

Ursäkta kass bildkvalité här – jag hade inte lärt mig fota i mörker än.

Ser du på tavlan – en uppgift med Anna Gavalda. Har du läst något av henne?
“Tillsammans är man mindre ensam” är en av mina absoluta favoriter.

Varje kväll satt vi här och åt middag ihop och pratade om dagen.

Vad fick jag med mig från denna skrivarkurs? Och hur gick det med boken?

Faktum är att jag blev blev helt låst i mitt skrivande av alla regler kring författande och alla uppgifter kring att skapa texter kring sådant jag inte fann så stor behållning av.

Jag ville ju skriva från mitt hjärta, om mina egna upplevelser, om dofterna, formerna och smakerna – jag ville sätta punkt och komma där det passade mig – jag ville att det skulle sjunga mjukt från mina texter och också vrida sig i magen. Men istället för  att vara full av inspiration och kunskap så kände jag mig tom, naiv och vilsen. Låst.

Två kursdeltagare och jag startade ett bokprojekt och jag skrev på det under det kommande året – det blev inget bra. Det var inte roligt heller. Och jag var nog ändå inte redo att skriva om livet med våld i bokform.

Men bloggen levde. Där byggde jag mina texter i reportage och artiklar. Här blandade jag livsbetraktelser, inredning, hjärtefrågor, trädgårdsliv och allt jag ville förmedla ut i det forum jag byggt upp. Mitt fotograferande utvecklades också och jag fick fler och fler uppdrag att fota. Böcker, reportage till olika magasin, kampanjer till företag och mycket mer.
Någonstans på vägen började jag också väva in det ideella arbetet med Ett Mjukare Varberg – där våra hjärtefrågor har varit de utmaningar ungdomar möts av i samhället. Jag skrev också texter om våld i nära relationer – delade kunskap, länkar och information.

Så på något sätt har min smärtsamma historia förmedlats ut för att hjälpa andra ändå – så som jag tänkte med min bok. Den som aldrig blev skriven.

Ibland öppnar man dörrar och går in – man har en förväntan och ett mål. Men så visar det sig att det finns så mycket mer där bakom dörren, det finns ett helt smörgåsbord med olika valmöjligheter och då måste man känna i magen vad som känns bra. Vart fokuset ska ligga.

Det som känns bäst för mig är det format du läser just nu – nämligen bloggen.
Och boken finns ju kvar.

inspiration, resor

Vykort från stugan i fjällen

Här kommer ett vykort från fjällen.

Vi åkte upp till familjens stuga och tillbringade en vecka med att staka oss fram i längdskidspåret, dela långa samtal i bastun, samlas runt familjespel vid matbordet och elda med både pinnbröd och lek i snön nära till hands.

Varje morgon har jag vaknat först, satt på en kanna kaffe, tänt massa ljus och krupit upp med en bok i detta soffhörn. Guld.

Här bakom stugan börjar skoterspåret och här tar man sig lätt ut i längdskidspåret också.

Jag är ute någon timme eller två med en podd eller bok i öronen och möter kanske bara tre fyra stycken medåkare på vägen – så himla lugnt och skönt. Bästa sortens motion för hela kroppen och en fantastisk naturupplevelse på köpet.

Utsikten från sugan en morgon då solen var på väg upp.

Himlen är alldeles rosa och månen vilar kvar här ovanför mig och Boris.

Den här kylan är så behaglig – alldeles torrt, stilla och krispigt även fast det är 15 minus. Jag fryser ju mer på västkusten när det är 2 plusgrader och jag antar att det är vinden och den fuktiga kylan som kryper innanför huden på ett annat sätt.

Det är kul – för dessa vantar har vi köpt in hos KLco vid två tillfällen och de har sålt slut direkt. Så popps  – men jag fattar ju, de är otroligt fina.

Det var fint att tillbringa några dagar här uppe – alla barnen var med och det var en möjlighet för familjen att hämta andan och umgås utan avbrott. Barnen trivs väldigt bra här uppe och älskar att vara ute och gräva i snön. Tror de gillar oss som föräldrar mycket när vi är här uppe också, både under sommar och vintertid – liten stuga med total närvaro, utan yttre distraktioner, det skapar mycket tid att bara vara.

Solen gick upp bakom träden innan vi hoppade in i bilen och körde hem till Varberg igen.

Gnistrande vackert. Tack för denna gång – hoppas jag kan åka upp i slutet av månaden och fira min födelsedag här också. Det blir mjukt och fint.

 

inspiration, resor, Vänner

La Belle Vue – del 3

Vi tar en kik till va?

Välkommen tillbaka till La Belle Vue i Neffiés, Frankrike.
Jag tänker visa er rummet jag sov i och även dela några inspirerande foton från ateljen på bottenplan.

Jag sov i ett av de vackraste rummen!

Högt i tak, badkar placerat framför öppen spis och dubbla balkongdörrar, mustiga kulörer och tunga gardiner. Mums!

Yvonne har tänkt på alla detaljer. Allt från vad det ska dofta i rummen till vilka antika föremål som ska plockas in och skapa en känsla av svunnen tid. Fingertoppskänslan här är fenomenal – jag är verkligen helt tagen av kompositionerna.

Badrummet är inget undantag. Här flödar solen in genom spetsgardiner och kristallkronan gör sig perfekt till det mönstrade kaklet och det vackra handfatet.

Gissa vem som letar efter skira spetsgardiner nu…

När jag går ner en våning till poolen och knackar försiktigt på glasdörren så möter mig Yvonne och Micke.

Hela den här lösningen med soffan är förövrigt genialisk. Kylskåpet är fyllt av smarriga och spännande biodynamiska viner – detta vill jag lära mig mer om.

Här är vi. Löser livets gåtor och pratar ihop oss.

Här har det tidigare varit vinproduktion – nu har de renoverat och inrett denna del på ett otroligt inspirerande sätt. Stora fönster som släpper in dagsljus, betonggolv, de sparade valven och alla vackra möbler de letat upp. Beundrar verkligen deras arbete så mycket – har nog aldrig blivit så inspirerad förr.

Att slå sig ner med en kaffe och jobba bort några timmar vid datorn i detta rum tackar i alla fall inte jag nej till. Undrar om jag också vågar mig på att skapa ett moln av torkat gräs…?
Passar nog bäst i den här miljön dock.

Vi tittar på keramiken Yvonne säljer på la Belle Vue. Väldigt fint!

Man blir bra sugen på att fylla skåpen med dessa – inte sant?

Detaljer. Handbroderade kuddar, vackra vaser, tavlor och torkade blommor.

Bara att hänga upp en sådan här bukett upp och ner på väggen skapar ett underbart blickfång.

Sovrum i en vintank – ja det blir hur bra som helst.

Så här skriver Yvonne om deras ateljé:
Bakom dessa dörrar döljer sig våra nya ateljé. Känns lite som ”Sesam öppna dig”, ni vet berättelsen ur Tusen och en Natt där rövarna har sitt gömställe och gömmer alla rikedomar. Här har vi kanske inte gömt rikedomar men väl en skatt i form av plats där vi kommer kunna ha större middagar, vinprovningar, yoga och olika event. Som ni säkert kommer ihåg är det här familjen Beaulac tidigare hade sin vinproduktion. När vi flyttade in gick det knappt att komma in här.
Fem stora vintankar i betong fanns och som var och en kunde innehålla 30 000 liter vin med 90 cm tjocka väggar. Plus att man hade genom åratal samlat skrot och skräp här. Vi har kämpat och jobbat här i snart tre års tid. Förvandlat två av vintankarna till rum, två har vi helt tagit ner och dessutom har vi öppnat upp hela ena väggen ut mot poolen.
Ja, då var t om de franska hantverkarna svettiga när de tog ner en bärande vägg. Vi har växlat av med ett otal antal bjälkar och idag undrar jag hur tusan de klarade av att få den 11 meter långa bjässen på plats 5 meter upp i taket. Vi har en bit kvar.
Köksön skall snickras, skåp skall byggas en massa små saker som hängare, hyllor och gardiner är inte riktigt på plats men känslan och strukturen finns där. Vi har återvunnit gamla dörrar, fyndat gamla lampor, byggt soffa och sytt överdrag av våra antika linnetyger. Monsieur L, vår fantastiska smed, har tillverkat de underbara måttbeställda fönstren och dörrarna. Bortglömt är att han var sju månader sen med leveransen för de blev ju helt perfekta när de väl kom. Äventyr på vägen har det varit. Stackars Monsieur L som bröt benet när han skulle gjuta golvet, vi har säkert testat 10 olika blandningar av kalkbruk för att få rätt nyans och den vackra kökskranen visade sig bara vara till för kallvatten. Tidsplanen sprack redan första året och budgeten likaså men som den berömde arkitekten konstaterar i sitt TV program så är väl det mer regel än undantag.
I våra höjdpunkter här på Instagram kan ni se hur det såg ut från början och under de närmsta dagarna kommer ni få se lite glimtar från insidan. Sakta kommer nu alla pusselbitar på plats och visionen jag har haft bakom mina ögonlock börjar nu bli verklighet.

Överallt landar mina ögon på Yvonnes vackra antika linnetyger och kläder.

Egenbyggd soffa med sydda överdrag av linnetyg. En liten trappa upp finner man köksdelen.

Jag hade bestämt mig för att köpa med mig lite keramik och Yvonne hade ställt fram dessa till mig på köksön.

Släng nu inte era torkade kronärtskockor utan sätt dem i en stor vas så här.

Jösses så fint- Tapet med slingrande bladmönster ihop med tallrikarna Yvonne funnit i en avde franska  antikbutikerna här. Skåpet har Micke byggt av gamla glasdörrar.

Det var tredje rundvandingen på La Belle Vue – hoppas ni älskar det lika mycket som jag. Om du vill träffa Yvonne och Micke och lära dig mer om viner så besöker de mig i Varberg senare i år och håller en vinprovning hos KLco. Vi spikar datum inom kort så var snabb med att anmäla er då.

Vi tog del av deras vinkunskaper under tiden vi var där och besökte även en av de lokala vingårdarna. Jag vill lära mig mer känner jag och ser verkligen farm emot detta.

Yvonne:
“När vi flyttade hit kunde jag väldigt lite om vin. Tänkte mest att ett gott vin är ett gott vin. Tänk vilken resa det har varit. Nu förstår jag ju t ex varför jag fick sån huvudvärk av vissa viner.  Jag har även förstått vilket oerhört hantverk det ligger bakom ett bra vin och hur dedikerade och vikten kärlek vinmakarna lägger ner på sitt jobb. Idag dricker vi enbart viner som är framtagna i samklang med naturen och med så lite tillsatser som möjligt. En del har graderingen ekologiska viner andra i sin tur biodynamska viner och en del får omdömet naturviner. Det är lite av en djungel att reda ut vad som är vad ibland….”
Läs hela inlägget här.

Följ livet nere i Neffies via Instagram och ta också del av deras äventyr på hemsidan.

inspiration, resor

La Belle Vue köket – del 2

Det här är det vackraste köket jag sett. jag älskar prick allt med det. Allt från små utsnidade hjärtan i köksluckor till de djupröda kakelplattorna.  Inget kan osa mer hemtrevnad och oängslighet än detta.

Hej till mörka snickerier, torkade buketter på krok, vin i korgar och svart kylskåp.

Ja, välkommen in i köket hos La Bellle Vue. Här fixas smaskiga frukostar och goda middagar.

Jag tycker så mycket om spetsgardinerna man finner i vart och vartannat fönster. Och golven – de ger liksom en extra tyngd till alllt i hela huset.

Det är inte ofta man ser rött kakel i de skandinaviska köken – men det här mustiga och klassiska valet är inte tokigt alls. Det känns faktiskt alltid aktuellt och inte något som går ur tiden. Men vi är ofta ganska försiktiga med färg när det gäller färg på kakel – men titta, kulören på kakelvalet gör ju otroligt mycket för köket.

Men sluta – börjar gråta över hur fint. Fattar ni hur mycket tankar, energi, planering och arbete det ligger bakom att skapa en sådan här vacker miljö? Varenda lilla detalj är unik, handplockad och utvald med omsorg av Yvonne. Är full av beundran.

Brickorna till kaklet och de blågrå luckorna. Mums!

Ok, en bild till på det vackra kaklet och spisen innan vi gr upp på övervåningen.

Den handmålade trappuppgången. Lilla fågeln där på grenen.

Här fortsätter givetvis magin. På övervåningen har de fyra rum att övernatta i för deras gäster.

Gulligt badrum.

Spetsgardiner, magiskt ljusinsläpp, den vackra sängen och golvet.

Linnemorgonrockar för gästerna att använda i de  inbyggda garderoberna. Älskar dessa element för övrigt.

Den här tapeten är ljuvlig – ska fråga Yvonne vart den kommer ifrån. Dem gifter sig väldigt fint med den handmålade trappen.

Och här har vi de handmålade fåglarna igen – på den lilla byrån i ett av rummen.

Kika in imorgon igen så visar jag mer från La Belle Vue.