Vi åkte upp till familjens stuga och tillbringade en vecka med att staka oss fram i längdskidspåret, dela långa samtal i bastun, samlas runt familjespel vid matbordet och elda med både pinnbröd och lek i snön nära till hands.
Varje morgon har jag vaknat först, satt på en kanna kaffe, tänt massa ljus och krupit upp med en bok i detta soffhörn. Guld.
Här bakom stugan börjar skoterspåret och här tar man sig lätt ut i längdskidspåret också.
Jag är ute någon timme eller två med en podd eller bok i öronen och möter kanske bara tre fyra stycken medåkare på vägen – så himla lugnt och skönt. Bästa sortens motion för hela kroppen och en fantastisk naturupplevelse på köpet.
Utsikten från sugan en morgon då solen var på väg upp.
Himlen är alldeles rosa och månen vilar kvar här ovanför mig och Boris.
Den här kylan är så behaglig – alldeles torrt, stilla och krispigt även fast det är 15 minus. Jag fryser ju mer på västkusten när det är 2 plusgrader och jag antar att det är vinden och den fuktiga kylan som kryper innanför huden på ett annat sätt.
Det är kul – för dessa vantar har vi köpt in hos KLco vid två tillfällen och de har sålt slut direkt. Så popps – men jag fattar ju, de är otroligt fina.
Det var fint att tillbringa några dagar här uppe – alla barnen var med och det var en möjlighet för familjen att hämta andan och umgås utan avbrott. Barnen trivs väldigt bra här uppe och älskar att vara ute och gräva i snön. Tror de gillar oss som föräldrar mycket när vi är här uppe också, både under sommar och vintertid – liten stuga med total närvaro, utan yttre distraktioner, det skapar mycket tid att bara vara.
Solen gick upp bakom träden innan vi hoppade in i bilen och körde hem till Varberg igen.
Gnistrande vackert. Tack för denna gång – hoppas jag kan åka upp i slutet av månaden och fira min födelsedag här också. Det blir mjukt och fint.
Välkommen tillbaka till La Belle Vue i Neffiés, Frankrike.
Jag tänker visa er rummet jag sov i och även dela några inspirerande foton från ateljen på bottenplan.
Jag sov i ett av de vackraste rummen!
Högt i tak, badkar placerat framför öppen spis och dubbla balkongdörrar, mustiga kulörer och tunga gardiner. Mums!
Yvonne har tänkt på alla detaljer. Allt från vad det ska dofta i rummen till vilka antika föremål som ska plockas in och skapa en känsla av svunnen tid. Fingertoppskänslan här är fenomenal – jag är verkligen helt tagen av kompositionerna.
Badrummet är inget undantag. Här flödar solen in genom spetsgardiner och kristallkronan gör sig perfekt till det mönstrade kaklet och det vackra handfatet.
Gissa vem som letar efter skira spetsgardiner nu…
När jag går ner en våning till poolen och knackar försiktigt på glasdörren så möter mig Yvonne och Micke.
Hela den här lösningen med soffan är förövrigt genialisk. Kylskåpet är fyllt av smarriga och spännande biodynamiska viner – detta vill jag lära mig mer om.
Här är vi. Löser livets gåtor och pratar ihop oss.
Här har det tidigare varit vinproduktion – nu har de renoverat och inrett denna del på ett otroligt inspirerande sätt. Stora fönster som släpper in dagsljus, betonggolv, de sparade valven och alla vackra möbler de letat upp. Beundrar verkligen deras arbete så mycket – har nog aldrig blivit så inspirerad förr.
Att slå sig ner med en kaffe och jobba bort några timmar vid datorn i detta rum tackar i alla fall inte jag nej till. Undrar om jag också vågar mig på att skapa ett moln av torkat gräs…?
Passar nog bäst i den här miljön dock.
Vi tittar på keramiken Yvonne säljer på la Belle Vue. Väldigt fint!
Man blir bra sugen på att fylla skåpen med dessa – inte sant?
Detaljer. Handbroderade kuddar, vackra vaser, tavlor och torkade blommor.
Bara att hänga upp en sådan här bukett upp och ner på väggen skapar ett underbart blickfång.
Sovrum i en vintank – ja det blir hur bra som helst.
Så här skriver Yvonne om deras ateljé: Bakom dessa dörrar döljer sig våra nya ateljé. Känns lite som ”Sesam öppna dig”, ni vet berättelsen ur Tusen och en Natt där rövarna har sitt gömställe och gömmer alla rikedomar. Här har vi kanske inte gömt rikedomar men väl en skatt i form av plats där vi kommer kunna ha större middagar, vinprovningar, yoga och olika event. Som ni säkert kommer ihåg är det här familjen Beaulac tidigare hade sin vinproduktion. När vi flyttade in gick det knappt att komma in här. Fem stora vintankar i betong fanns och som var och en kunde innehålla 30 000 liter vin med 90 cm tjocka väggar. Plus att man hade genom åratal samlat skrot och skräp här. Vi har kämpat och jobbat här i snart tre års tid. Förvandlat två av vintankarna till rum, två har vi helt tagit ner och dessutom har vi öppnat upp hela ena väggen ut mot poolen. Ja, då var t om de franska hantverkarna svettiga när de tog ner en bärande vägg. Vi har växlat av med ett otal antal bjälkar och idag undrar jag hur tusan de klarade av att få den 11 meter långa bjässen på plats 5 meter upp i taket. Vi har en bit kvar. Köksön skall snickras, skåp skall byggas en massa små saker som hängare, hyllor och gardiner är inte riktigt på plats men känslan och strukturen finns där. Vi har återvunnit gamla dörrar, fyndat gamla lampor, byggt soffa och sytt överdrag av våra antika linnetyger. Monsieur L, vår fantastiska smed, har tillverkat de underbara måttbeställda fönstren och dörrarna. Bortglömt är att han var sju månader sen med leveransen för de blev ju helt perfekta när de väl kom. Äventyr på vägen har det varit. Stackars Monsieur L som bröt benet när han skulle gjuta golvet, vi har säkert testat 10 olika blandningar av kalkbruk för att få rätt nyans och den vackra kökskranen visade sig bara vara till för kallvatten. Tidsplanen sprack redan första året och budgeten likaså men som den berömde arkitekten konstaterar i sitt TV program så är väl det mer regel än undantag. I våra höjdpunkter här på Instagram kan ni se hur det såg ut från början och under de närmsta dagarna kommer ni få se lite glimtar från insidan. Sakta kommer nu alla pusselbitar på plats och visionen jag har haft bakom mina ögonlock börjar nu bli verklighet.
Överallt landar mina ögon på Yvonnes vackra antika linnetyger och kläder.
Egenbyggd soffa med sydda överdrag av linnetyg. En liten trappa upp finner man köksdelen.
Jag hade bestämt mig för att köpa med mig lite keramik och Yvonne hade ställt fram dessa till mig på köksön.
Släng nu inte era torkade kronärtskockor utan sätt dem i en stor vas så här.
Jösses så fint- Tapet med slingrande bladmönster ihop med tallrikarna Yvonne funnit i en avde franska antikbutikerna här. Skåpet har Micke byggt av gamla glasdörrar.
Det var tredje rundvandingen på La Belle Vue – hoppas ni älskar det lika mycket som jag. Om du vill träffa Yvonne och Micke och lära dig mer om viner så besöker de mig i Varberg senare i år och håller en vinprovning hos KLco. Vi spikar datum inom kort så var snabb med att anmäla er då.
Vi tog del av deras vinkunskaper under tiden vi var där och besökte även en av de lokala vingårdarna. Jag vill lära mig mer känner jag och ser verkligen farm emot detta.
Yvonne: “När vi flyttade hit kunde jag väldigt lite om vin. Tänkte mest att ett gott vin är ett gott vin. Tänk vilken resa det har varit. Nu förstår jag ju t ex varför jag fick sån huvudvärk av vissa viner. Jag har även förstått vilket oerhört hantverk det ligger bakom ett bra vin och hur dedikerade och vikten kärlek vinmakarna lägger ner på sitt jobb. Idag dricker vi enbart viner som är framtagna i samklang med naturen och med så lite tillsatser som möjligt. En del har graderingen ekologiska viner andra i sin tur biodynamska viner och en del får omdömet naturviner. Det är lite av en djungel att reda ut vad som är vad ibland….” Läs hela inlägget här.
Följ livet nere i Neffies via Instagram och ta också del av deras äventyr på hemsidan.
Det här är det vackraste köket jag sett. jag älskar prick allt med det. Allt från små utsnidade hjärtan i köksluckor till de djupröda kakelplattorna. Inget kan osa mer hemtrevnad och oängslighet än detta.
Hej till mörka snickerier, torkade buketter på krok, vin i korgar och svart kylskåp.
Ja, välkommen in i köket hos La Bellle Vue. Här fixas smaskiga frukostar och goda middagar.
Jag tycker så mycket om spetsgardinerna man finner i vart och vartannat fönster. Och golven – de ger liksom en extra tyngd till alllt i hela huset.
Det är inte ofta man ser rött kakel i de skandinaviska köken – men det här mustiga och klassiska valet är inte tokigt alls. Det känns faktiskt alltid aktuellt och inte något som går ur tiden. Men vi är ofta ganska försiktiga med färg när det gäller färg på kakel – men titta, kulören på kakelvalet gör ju otroligt mycket för köket.
Men sluta – börjar gråta över hur fint. Fattar ni hur mycket tankar, energi, planering och arbete det ligger bakom att skapa en sådan här vacker miljö? Varenda lilla detalj är unik, handplockad och utvald med omsorg av Yvonne. Är full av beundran.
Brickorna till kaklet och de blågrå luckorna. Mums!
Ok, en bild till på det vackra kaklet och spisen innan vi gr upp på övervåningen.
Den handmålade trappuppgången. Lilla fågeln där på grenen.
Här fortsätter givetvis magin. På övervåningen har de fyra rum att övernatta i för deras gäster.
Gulligt badrum.
Spetsgardiner, magiskt ljusinsläpp, den vackra sängen och golvet.
Linnemorgonrockar för gästerna att använda i de inbyggda garderoberna. Älskar dessa element för övrigt.
Den här tapeten är ljuvlig – ska fråga Yvonne vart den kommer ifrån. Dem gifter sig väldigt fint med den handmålade trappen.
Och här har vi de handmålade fåglarna igen – på den lilla byrån i ett av rummen.
Kika in imorgon igen så visar jag mer från La Belle Vue.
I slutet av september åkte jag till den lilla byn Neffiès för att besöka La Belle Vue – jag har följt deras verksamheten under många år och drömt om att få besöka dem.
Verksamheten drivs av supergulliga paret Yvonne och Micke och jag slås alltid av Yvonnes målande beskrivningar om livet i Frankrike, relationerna i den lilla byn, hennes kunskap och den otroligt vackra omgivningen hon bjuder på via sitt konto @labellevueneffies
Är också ett stort fan av inredningsstilen så det har verkligen kliat i mig – jag ville uppleva detta.
Resan var bokad året innan och planerad under våren men pandemin kom i mellan så jag sköt upp resan till hösten. Vi var Covid-positiva hemma hos oss i början av juni så vi hade ingen oro över att bli sjuka eller bidra till smittspridning.
Jag har rest en del i Europa men har aldrig landat så mjukt och fint som i just Neffiès.
Byn är otroligt vacker och så gulligt pittoresk med ett litet torg där ostronbilen, fruktståndet och ostkillen dukar upp sina stånd på torget i närheten av kyrkan. Borgmästarens röst ekar hemtrevligt i högtalarna om morgonen, gränderna är klädda i vackra brända kulörer, gröna växter och ett harmoniskt lugn som landar alldels mjukt i bröstet.
På torsdagar serverar Yvonne och Micke en god middag för sina gäster och då bjuds det på ostron, musslor och det godaste vita vinet jag någonsin smakat, Picpoul de Pinet, som kommer från deras trakt, Languedoc.
Vindodlingarna som omger byn ger fantastisk utsikt och vi hade möjlighet attt besöka en av vinmakarna och och strosa runt i hans omgivningar.
Så fint att få reda på att han sprejar sina plantor med lavendelolja, planterar små träddungar för småfåglar att gömma sig i från rovfåglar och skapar skydd för fladdermöss som äter skadeinsekter. Mycket kärlek och kunskap bakom. Känner djup respekt inför arbtetet med att skapa biodynamiska viner.
Entrén till La belle Vue. De har skapat en oas och ögonen ploppar nästan ur av all inspiration.
Sixten. Finaste lilla sällskapet.
Golvet, de mörka snickerierna och all tung antik linne som fyller stället skapar en fin balans.
Ute på terassen – i denna dagbädd låg jag med en bok så ofta jag kunde.
Eller så tog jag en simtur här. Dagen då jag plockade fram kameran rev höstvindarna över Nefffies och löven föll över poolen. Temperaturen håller runt 20 grader den här tiden på året.
Uteköket – jag har sparat ner bilder på just det här köket på Pinterest flrea gånger då jag fixat med vårt egna utekök. Så fint med alla växter, tyget och ljusslingan.
Inne i salongen – här finns det många blickfång för ögat att landa på.
Älskar det målade snickeriet som ger en tyngd, smågrupperna att slå sig ner i och all konst.
Till häger ovanför soffan hänger två tavlor fulla med torkade blommor – detta fick mig att ta tag i mitt lilla projekt med att torka trädgårdens blomster här hemma och förhoppningvis får jag till något liknande.
Jag har tagit jättemånga foton och tänker dela upp det i lite olika inlägg. Ikväll postar jag mer bilder från detta kök tillsammans med….
… övervåningen och dess rum. Trapphuset upp är handmålat av en konstnär i trakten och det är Yvonne som skapat idén till mönstret.
Under söndagen kikar vi in i rummet bakom dessa dörrar där jag bodde och så delar jag också med mig av bilder från Yvonne och Mickes privata del av fastigheten.
Så himla glad att jag fick knäppa några foton i den miljön för den var otroligt inspirerande – har redan tagit med mig inspirationen till att smycka både butik och mitt egna hem med stora torkade växter.
Våra olika verksamheter har spännande samarbeten på gång och jag längtar efter att kunna dela med er när allt landat bra.
“War välkommen kära du, till Carl Larsson och hans fru!”
Förra veckan var jag i lilla Hyttnäs och besökte Cral Larsson gården. Det var närmast en religiös upplevelse för mig som är uppvuxen med en mamma som var smått besatt av Karin Larsson och hennes stil. Våra grannar var släktingar till Carl Larsson och bjöd mina föräldrar på maskeradfest på gården en gång. Hon var helt lyrisk efter den helgen och hon pratar faktiskt om det fortfarande.
Så när jag steg in i Karin och Carls hem så kunde jag känna igen så mycket från min egen barndom. De handmålade gröna köksluckorna med blommönster och det lingröna gamla bordet med slingrande rosetter längs kanterna från mitt barndomshem fick en helt annan förståelse från min sida. Och alla pelargoner då…
Här är hon – geniet. Karin Larsson. Målad på dörren in till ateljén där hon satt och vävde.
Ett otroligt vackert rum. Älskar golvet och taket, väggarna – jag älskar prick allt.
Jag tycker om hur möbler står utspridda på ett oklassiskt sätt och hur hela hemmet osar kreativitet och lek.
I deras matrum stod frukostbrickan uppdukad. Mysigt med träsoffan under fönstret och alla möbler som trängs ihop från golv till tak. Tycker verkligen om den här röda kulören.
Den röda tillsammans med den gröna och all vävd textil så kan det inte bli mer Karin – känsla tänker jag.
Vackra målningar överallt. Det här skåpet/installationen in i väggen är så kul med den orangea botten. Jag tror det är barnens dopskedar som hänger där, kan det stämma?
“Älska varanda barn – ty kärleken är allt”
Kakelugnen fortsätter upp i taket med den här fantastiska målningen.
Den mest klassiska bild ever – de här vyn har ni sett på målningar av Carl Larsson, inte sant?
Älskar hur man stiger upp på en lite högre nivå för att komma närmre utsikten över trädgården och vattnet.
Min hjärna höll på att koka över av alla intryck och det gjorde det inte bättre av att vi fick tillåtelse till att fotografera (vilket man annars inte får) under vår rundvisning.
Med både systemkamera för bloggen och mobil för dokumentering a la minute för story på Instagram…hahaha… och så åtta kollegor som känner precis samma sak – samtidigt som vi lyssnade på guiden som berättade om den spännande familjen Larsson.
Upplevelsen blev otroligt maxad och jag vill backa bandet och låta allt sjunka in lite mer. Känns fint att nu sitta med allt bildmaterial jag samlat på mig härifrån och få uppleva det på nytt igen.
I gästrummet – i det lilla förmaket där gäster sov. Så mysigt sovalkov.
Inne i sottern Suzannes rum – här hade hon målat den vackra bården själv. Vilken talang.
Här är hon i en av Carls målningar – ståendes med penseln i hand skapar hon bården i sitt rum.
Här ovanför sängen har hon skrivit “Suzannes rum” bland blommorna. Så fint tillsammans med grön panelvägg.
Kanske att tapeten ryker i köket nu och jag målar en färg med en bård längst upp….
I alla fall – här är den genialiska blomstertrappan. Har jag skrivit genialiskt två gåmger i detta inlägg nu kanske? Ja, men ni fattar. Det här hemmet är helt otroligt – här finns inga regler och man har byggt ut på ren lust och behov – och så har man gjort det så visuellt vackert och lekfullt att det är en fröjd att smyga runt här och suga åt sig inspiration.
Om jag skulle ha två sådana framför våra fönster i matsalen kanske – måste bara sätta in en kakelugn också…
Säng mitt i rummet – varför inte? Här är Carls säng och det är så fint med alla böcker längs väggarna och med Karin inramad vid nattygsbordet på sänggaveln.
Ska leta små träramar på loppis.
Karins säng – hon sov med alla barnen. Inte Suzanne dock, hon hade ju ett eget rum.
Bården här! Svimmar så fint – tror ni jag får igenom detta hemma?
Carl och Karin gav varandra gåvor som de själva skapat – hon fick bården målad av honom och Karin i sin tur gjorde det vackra draperiet till Carl.
Varenda vrå är fantastisk och hela hemmet osar hemtrevnad och kärlek. Fullt av lek och kreativitet – öppet för familj och vänner.
Att få strosa runt i rummen tillsammans med dessa tjejer var fantastiskt roligt och ett minne jag kommer spara nära hjärtat länge.
Lägger också på minnet att jag ska ha fönsterlådor ut mot trädgården fulla med krasse nästa sommar.
Vi fick fika i trädgården och var väldigt tacksamma över det vackra vädret.
Både Anna Kubel och jag dokumenterade den gulliga fikakorgen med garnbollarna på. Festligt!
Sedan fick vi muffins bakat på Karin Larsson vis – köpte även bakboken med alla recept givetvis så här ska det bakas i sann Sundborn-anda hela hösten.
Lycklig Kristin i Lilla Hyttnäs.
Jag som varit hos Claude Monet i Giverny flera gånger känner verkligen att båda dessa konstnärsfamiljer har inspirererats av Arts & Crafts-rörelsen.
– Karin och Carl prenumererade på den tidskrift som var som viktigast vid sekelskiftet 1900, engelska The Studio. Därifrån fick de mycket av sin inspiration. Den stil de skapade var i högsta grad inspirerad av Arts & Crafts-rörelsen och den tidsanda som rådde vid sekelskiftet, berättar Eva Seeman, specialist på modern design och konsthantverk på Bukowskis. (källa)
Många drömmar kring mitt egna hem och trädgården nu – den här blomman liksom…
Så fin. Här med Anna Sylvan från mrs Mighetto.
Ja, det var ett bildregn utan dess like.
Hoppas ni orkat ta er igenom hela inlägget. Vad har ni för relation till Carl Larsson förresten? Har ni besökt Lilla Hyttnäs någon gång?
