Vad händer i vår franska trädgård?

Tänk att en vattenkokare visade sig vara min bästa vän den här veckan. Jag befinner mig i vårt franska hem där vi just nu inte har en varmvattenberedare på grund av pågående renovering i källaren. Då gäller det att vara kreativ – jag har tvättat håret med min tekokare precis och sitter nu här och är riktigt nöjd över alla kallduschar och olika lösningar med diskning och så vidare. Det mesta löser ju sig. Värre var när jag kom hit och insåg att det inte fanns någon elektricitet… Då fick jag smått panik men fann felet i elskåpet.

Min morgon börjar med smoothiebowl och kokt ägg i köket till soluppgången. Men det är inte frukosten jag ska skriva om idag – jag ska berätta om hur det går i trädgård och källare i vårt franska hem.

Som ni redan vet så har vi den här otroliga terassen att hänga på under dagarna men ända sedan vi flyttade in har vi velat göra iordning trädgården.

Om jag står uppe på terassen och fotar rakt ner ser det ut så här idag. Men. häng med här nu så ska jag visa lite fler spännande grejer än några stenhögar.

Så här ser vår ritning ut för vår nya trädgård. Budgeten räckte inte till allt så platsbyggd soffa och kök får vänta ett tag men det andra arbetet är påbörjat sedan ett par veckor tillbaka.

För att hanverkrna skulle kunna få tillgång till trädgården med sina maskiner så behöver de öppna upp ett stort hål i källarväggen. I denna öppning kommer vi senare sätta in stora glaspartier som ska leda till boendet här i framtiden. För barn och barnbarn.

Det är ett omfattande arbete och det är många steg som behöver tas på vägen. Vi har behövt investera i en ny värmeanläggning och tagit bort den här oljetanken ni ser här till höger i bild. Hantverkarna har också fått stadga upp huset både inne i källaren och under terassen för att kunna öppna upp. Min värsta farhåga är nu att huset ska kollapsa och jag ska ramla rakt ner bland stenhögar i källaren då jag ligger och sover… hahahaha, men det är väl inte möjligt?
En jättestor spricka i köksväggen vittnar dock om att huset påverkats av de senaste dagarnas arbete i källaren.

Nä fy. Nu får jag inte tänka mer på det. Muren håller på att putsas upp och fixas till. Blir oerhört bra och den ska vara 180cm hög.

På detta foto ser ni hur de murar in en förstärkande stålbalk i väggen. Nyfikna på hur det ser ut inifrån?

Detta är ett foto från vår fösrta tid i huset. Då det stod tre gigantiska ekfat här. Källaren är cirka 150 kvadratmeter och en helt öppen yta. Här fanns i princip hela vinproduktionen kvar då vi flyttade in. Drömmen hade såklart varit att kunna återanvända virket och bygga bord av men det funkade inte. Det tog långt över en vecka att montera ner dessa och forsla bort dem.

Nu ser det ut så här. En cementblandare är på plats och här ser ni öppningen i väggen. Den här välvda byggkonstruktionen är otrolig tycker jag. Kan inte fatta att det inte är fler pelatre eller bjälkar under vårt boende utan bara en helt öppen yta.

Det är helt fantastiskt faktiskt. Huset är byggt 1850 och med en otrolig teknik – vi önskar såklart behålla den äldre charmen och kulturarvet i fastigheten och vill renovera varsamt. Byggfirman vi bokat har stor erfarenhet kring att renovera äldre byggnader och vi litar på att de gör ett bra och noggrant arbete.

Hoppas jag kan ta lite fler foton innan jag åker hem så får ni se utvecklingen. Ha nu en riktigt fin dag.
Här ska det bli strålande sol. Jag ska möta upp ett par vänner för ostronlunch Bouzigues. Sedan ska jag gå långt i bergen och måla en dörr.

Åtta foton på min bukett

Hej kära ni.

Jag åkte ner till mitt franska paradis för ett par dagar sedan. Der är fint att få landa här mitt i tidig vår och blommande mimosa. Så här kommer åtta foton på buketten jag fick med mig hem från matmarknaden igår. Ljuset var så vackert, det doftade så gott och jag kunde inte sluta fota härligheten i massa olika vinklar och ljus. Det slog mig – det är första gången jag är här utan sjutton deadlines. Det gör mig både tacksam och rastlös. Visst är jobbet med men det är ingen som sitter och väntar…
Det är fint. jag ska njuta av varje stund så gott jag kan.

Jag ska måla en hel del, hänga upp gardiner, gå på marknader, äta ostron och samtidigt bygga strategier och moodboards för stundande förändring  i verksamheten.

När vi precis skaffat boende i södra Frankrike så köpte jag väldigt mycket baguetter, croissanter, marmelader och ost. Det vara såklart väldigt gott men det fick mig må rätt kass i magen så numer ser det oftast ut så här till lunch. Avokadosallad med kokt ägg och kapris till lunch. Musslor till kvällsmat.

Jag kom hit med en plan om att skrapa, spackla och måla vår köksvägg. Efter att ha glott på den i tio minuter så insåg jag att det var ett för omfattande arbete för mig att göra själv. Dessutom rätt farligt att balansera själv på stege så jag får lägga det åt sidan.

Jag ska måla lillebrors rum och ett par dörrar istället.

Köpte gamla spetsgardiner för en förmögenhet och blodapelsiner i papperspåse.

Sedan ställde jag mig själv i motljus.

Så där – där var den åttonde bilden.
Nu ska jag packa ihop datorn och dra på mig tjock tröja för att sedan köra upp över bergen till en by längre bort för att besöka deras marknad. På återseende.

 

Satsar på minst 70 år som gifta…

Det är alla hjärtans dag och jag tänker tillbaka på den dagen 2006. Ett år fullt av både sorg och glädje .

Jag var gravid med mellanbror och hormonerna rusade. Uppenbarligen. För på kvällen bröt jag ihop i tårar eftersom jag inte hade blivit uppvaktad av Jonas.

-Inte ens ett litet Valentines kort, snörvlade jag och hade noll kontroll över mina helt klart överdrivna och emotionella känslor. Jag var så besviken och tyckte verkligen synd om mig själv.

Lite skillnad på hur vi har det nu –  efter över tjugo års relation så är jag den som har svårt att hålla reda på både födelsedagar & bröllopsdagar samt tycker att både kärleksdagen och fars dag är kommersiella jippon för att få oss konsumera mer och ge oss ännu mer krav i vardagen. Gärna en date eller en bukett blommor en helt vanlig grå måndag i januari istället om du frågar mig

Men i alla fall. Tillbaka till 2006.

Min stackars man blev förtvivlad och sa att han hade planerat något men att det inte skulle ske just idag, den 14e februari. Jag kontrade med att allt var förstört, om man inte uppvaktade på rätt dag så kunde det kvitta. Vill minnas att jag hulkade ner i kudden där jag bäddat ner mig och somnade djupt olycklig.

Morgonen efter väcktes jag av Jonas som stod med båda våra pass i handen och sa att vi skulle ut på ett äventyr. Mamma var redan där för att vara barnvakt till storebror och jag minns att jag packade min nya blommiga blus och de svarta bekväma gravidjeansen med resår i midjan.

Några timmar senare var vi i Barcelona och åt paella på La Rambla, beundrade La Sagrada Família och gick hand i hand genom Parc Güell i tidig vårsol. Underbart!
När vi satt på en bänk längst upp i parken och njöt av livet och den otroliga utsikten så gick Jonas ner på knä och friade. Dagarna innan hade han pratat med båda mina föräldrar och min äldsta son och frågat dem traditionellt. Så himla omtänksamt och fint av honom. Alltihop! Perfekt!

På kvällen åt vi Crêpes Suzette på en tjusig restaurang och jag fick gå in på toa och riva upp mina gravidjeans i linningen för jag höll på att spricka.
Aldrig någonsin har han låtit mig äta upp min mycket omogna och emotionella reaktion på alla hjärtans dag den 2006. Sådan är inte han. Han har överseende med alla mina konstigheter och hävdar att livet med mig är fantastiskt – att mina toppar och dalar sätter extra spänning till det hela. Hahaha. Skönt.

I april samma år förlorade vi Jonas lillebror och i juni föddes vår första gemensamma son. Sorgen var bottenlös men den lilla bebisen svetsade ihop familjen och gav lindring. Under åren har vi kämpat med olika utmaningar som format oss och relationen. Det har gjort oss ödmjuka och tacksamma tänker jag.
Mycket glädje, äventyr och kärlek har såklart också tagit plats. Jag tror det bästa vi gjort för varandra är att ge varandra utrymme i att växa i det vi brinner för, peppat varandra och aldrig slutat dejta.
I år konstaterar jag att vi har haft 21 år av familjeliv tillsammans och livet känns bara mer och mer tryggt ihop. Är osäker på mycket, känner mig vilsen och rädd i det mesta. Men aldrig i kärleken till min man. Den kärleken är sann, självklar och djup, en trygghet att hålla i handen. Det ska jag aldrig ta för givet.

Uppdatering och förädling

reklam för egen verksamhet

Tidigare i veckan tog jag nya foton till K LAGERQVIST hemsida. Det är en del i arbetet kring utveckling och förädling av varumärket denna vår.
Nu har jag suttit två hela dagar med redigering av alla bilder, arbetet med uppdatering på hemsidan, utskick och sociala medier. Phu!

Men bra blir det!

Jag fotade en ny modell och vi höll till på Kallbadhuset i Varberg. En av världens vackraste platser enligt mig.

Ni minns mitt moodboard från måndags morgon? Vad tycker ni om resultatet?

Modellen heter Hoda och jag tycker hennes uttryck passar varumärket väldigt bra.

Först lovades sol men sedan var det bara mörkt och kallt. Men det gick strålande ändå.

Jag hade med mig mina egna skor – brukar boka en modell som har samma skostorlek som mig så slipper jag hålla på att jaga skor inför fotograferingar.

Vi var ett litet team. Modellen, Theoni och jag.

Sjukt snygg!

Just den här randiga blusen har vi lansering på idag kl 20.00 – kika in på hemsidan och se vad jag gjort. Allt är uppdaterat och tjusigt!

Till K LAGERQVIST —>

Transformation

Det är mycket som pågår i mitt liv nu som sätter riktning just nu. Förändringar i mitt arbete och påfrestande utmaningar i mitt mående på grund av min mentala hälsa och sömnbrist samtidigt som jag bär på sorg över privata prövningar. Livet pågår och är så för alla men just nu kastar  det runt mig lite extra mycket.
Under alla större utmaningar funderar man över livets egentliga mening och letar inom. Det gör jag i alla fall.
Jag samlar på citat, letar tecken och analyserar min omgivning och mig själv. Jag är inne i en transformation och kommer förhoppningsvis komma ut på andra sidan som en bättre version av mig själv.

Under tiden samlar jag på inspiration av de ytligare slaget. Allt ska få finnas. Sött och salt.

Sparat på Instagram. Som ni redan vet kommer jag satsa på min egen produktion mer och minska externa varumärken i min affärsmodell och då kommer en del omvärldsbevakning in. För ett par år sedan skapade vi en egen handmålad servis och sålde den i butiken och de senaste månaderna har jag funderat på att göra om detta.

Men – gör inte många detsamma just nu?
Älskar detta uttryck men finner liknande hos både Artilleriet, Pick a Poppy och Svenskt Tenn. Många internationella varumärken jag följer har också hoppat på trenden.
Så fint och jag är sugen – men får nog leta efter ett annat uttryck för jag är sist på bollen…
Dessa har @myfrances_carter  gjort.

Hanna Lemholt hat startat ett nytt konto för hennes arbete.
@studiohannalemholt.

Jag har följt henne i hundra år och uppskattar verkligen hennes vilsamma och lugna uttryck.

Just nu samlar jag ihop en hel del inspiration inför vår flytt och också för visuellt uttryck på vårt bildmaterial. Då kan min bildbank vara fylld med den här sortens foton. Jag gör inte tvål på vackra flaskor men komposition, ljus och redigering går att applicera på det jag vill förmedla.

Och nej. Vi flyttar inte in i en lokal med den här sortens mörka platsbyggda hyllväggar. Men går det att skapa känslan ändå…? Slipa och mörkbetsa golven samt använda mörka trämöbler?

Ett nytt magasin planeras inför säsongen. Mitt värdeord är som sagt FÖRENKLA så det är precis vad jag ska göra. Detta är perfekt inspiration.

Sant. What if…
Ha nu en skön dag och njut av solen om du kan.