Hej Januari.
Jag märkte knappt att du kom. Men helt plötsligt satt du här vid mitt bord och pratade med mat i mun och rapade högt.
Och jag som hade längtat efter dig. För du är ju min månad. Men helt ärligt, nu vill jag nästan att du ska gå. Det blev inte som du lovade. För du lovade väl?
Jag skulle ju vara bästa mamman, pigg och glad, äta mängder av apelsiner, vara ordningsam, träna massor…, ja, du minns väl vad vi kom överens om?
Och nu har jag ju varit på jobbet varje dag i över en vecka, gnällt på familjen, ätit gammal ost blandat med glömda tryfflar med smak av saffran och sprungit runt med välling på nätterna, vad kallar du det va, va, va?
Fiasko.
Nä, nu vill jag att du går ut genom dörren där. Stäng och vänta därute i kylan en stund.
Sen kan du göra en ny entré och så kan vi låtsas som ingenting.
Visst?
Åh vad du skriver bra!
Hej vänta, januari har ju bara börjat, så det är långt kvar. Man sparar ju det bästa till sist, gör man inte? Kram
Vilka fina bilder du tar! Hoppas du får en fin vecka, kram Kajsa
Januari känns ju som en nystart. Men det som inte hände idag kanske kan hända imorgon.
jo men vänta lite…januari är bra, kommer bli, födelsedagar å allt. ska vi fira med en överjordiskt lång promenad och en semla?! vad säger du? kram
Men vadnu? Hur tappade jag bort din blogg… Du har ju gjort om men det fick jag för mig att jag visste, usch vad jag är rörig och fasanfullt snurrig…
Hursom, superfint är det här! Helt makalöst fint! Å nu måste jag ändra i listan o allt.
Ha det så fint, kram!!
Februari blir bättre, tror jag…Vi får väl ändå tro att det är så. Vad ska man annars tro på. Jag önskar det för dig iallafall.
Kram Ann-Louise